Titel: Östgötaposten
Datum: 1895-11-22
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖTA-POSTEN Nr • 7, Fredagen den 22 November 1895. Det ena vittnet etter det andra namnes af honom och rätten ålägger dem vid dryga viten att infinna sig. Det är, som man vet, ingen småsak att resa upp till Boden. Vittnena från Sundsvall och Hernösand ha 2' „ dygns resa dit och lika långt tillba- ka igen, hvilket med mat och logis blir mycket dyrbart. Ändå värre blir det, om vittnena, som för det mesta varit personer i blygsamma ekono- miska omständigheter, icke iå ersätt- ning för sina resor. Och detta sy- nes mycket ovisst. De af den till- talade senast instämda 7 a 8 vittnena, bland hvilka befunno sig barberare 1. Westberg och hotelluppasserskan Amanda Öström från Hernösand, blef- vo, skrifver Hernösandsposten, af do- maren nekade att utfå vittnesersätt- nrag, ehuru de visade att de af rät- ten ålagts inställelse vid 50 kr. vite. I lagen heter det dock, att vittne i brottmål, som enligt domstols förord- nande inkallats, eger rätt till ersätt- ning. Den praxis lär följas, att af stats- medel icke förskotteras ersättningar till af enskild part inkallade vittnen. Nu har Westermark-Rosén högst san- nolikt ingenting att betala med, hva- dan vittnena skulle utan all ersätt- ning få företaga den besvärliga, tids- ödande och kostsamma resan upp till Boden, en resa som de icke äro sä- kra på att ej få förnya, då det kan falla den häktade in att ännu en gång anhålla om deras hörande. Utredningen af denna celebra mord- sak kräfver utan tvifvel högst be- tydliga kostnader. Dock synes det minst sagdt otillbörligt, aU personer hvilka egentligen icke ha något att skaffa med denna sak, nödgas göra känbara uppoffringar för densamma. Ett af vittnena anmälde missnöje mot beslutet. Öfversvämnlng i Norrland. Sundsvall den 20 November. Till följd af ett par dagars starkt regnan- de egde i förra veckan en ödeläggan- de öfversvämning af Hörneån rum vid Hörneåfors bruk i Vesterbotten. Valsverket och en del af smältsmed- jan instörtade och bortfördes af ström- men. Vid herregården stod vattnet flera fot högt. En sträcka på 10 me- ter af åstranden bortfördes jemte en vid stranden uppförd byggnad, hvars sofvande invånare med knapp nöd hunno rädda lifvet. Sin egendom fingo de helt och hållet förstörd. De Lassonska förfalskningarne. Cimbrishamn den 20 Nov. Vid fort- satt ransakning i dag inför härva- rande rådhusrätt med häktade lands- tingsmannen Nils Lasson voro 85 personer inkallade, hvilkas namn Lasson förfalskat. Alla de närva- rande, utom tre, förnekade sina namn- teckningar. Lasson erkände nu, att han ytter- ligare förskingrat 2,000 kr. förmyn- daremedel, som han inkasserat för en person i Amerika. Kansakmngen uppsköts. En glftblandare. Karlshamn den 18November. Igår häktades härstades lasarettsdrängen Feldt såsom misstänkt for förgift- ningsförsök mot sköterskorna vid härvarande lasarett. Det tros, att han blandat sublimat i lingon. Vid polisförhör har han nekat. Stormen och sillfisket. Lysekil den 18 November. Sillen har af stormen drifvits in i fjordarne, hvadan ett rikligt fiske tagit sin bör- jan och ett stort prisfall inträdt Guanofabrikerna hafva till följd här- af nu börjat göra uppköp. Olyckor i sjön. Marustad den 18 November. Un- der gårdagens orkanlika storm drunk- nade under fiske utanför Kinnekulle två arbetare, Nilsson och Widgren, anslälda vid Hönsäters cementfabrik. De voro 35 å 40 år gamla och efter- lemna hustrur och flera barn. London den 18 November. Den från Odessa med 2,000 tons spanmål till Köpenhamn destinerade ångaren "Leo" har sjunkit i Nordsjön. Kap- tenen och 15 man hafva drunknat. 8 man räddades. Nyupptäckt komet. Lund den 19 November. Enligt till härvarande observatorium ingånget telegram upptäcktes den 17 dennes på morgonen af Terrnini från Lick- observatoriet i Kalifornien en ljus- stark komet med svans. Kometen befann sig i Jungfruns sljernbild. Dömd dråpare. Mariestud den 14 Nov. Vid Södra Vadsbo häradsrätt har i dag dömts ladugårdskarlen C. Johansson till 2 års straffarbete för dråp under tör- mildrands omständigheter. Bedrägliga produktions- bevis. Kristiaiiiu den 14 Nov. Tre här- städes bosatta svenska köpmän hafva tilltalats för öfverträdelse af straffla- gen genom att oriktigt hafva uppgif- vit att spik, som de ämnade utföra till Sverige, varit förarbetad härstä- des af norskt-svenskt skrotjern och dermed åstadkommit eller bidragit till att norska tullväsendet intygade att spiken var af norsk tillverkning, hvar- igenom den kunde tullfritt införas till Sverige. Den ene af de tilltalade har öfver- trädt ifrågavarande lagrum 44 gånger. Spårvägsolycka. Mänga menniskor omkomna. Xewyork den 17 Nov. I staden Cleve- land (i Ohio) störtade i går afton på grund af falsk signalering en elektrisk spårvagn ned från en 100 fot hög bro. Flera passagerare samt maski- nisten hunno hoppa af, medan de öfnga passagerarne och konduktören drunk- nade. Vagnen medförde 20 ä 30 pas- sagerare. 13 lik äro ännu ej funna. Maskinisten är häktad. galnigen kuDde förmås att lemna hu- set. Efter tre timmars ansträngningar lyckades det gendarmerna alt tränga igenom barrikaden och intiänga i bnset samt öfvernsanna Domergue etter ett lör- tvifladt motstånd. Tämda zebror. Baron Walter Roth- scbild i London har från Maslienalaudct i Afrika skiftat sig sex nnga ztbror, som det lyckats honom att tämja och inköra, så att han nu nytijar dem som spann tör sin vagn. I tyska Östafrika hoppas man att få stor nytta af zebror. livad en biljardboll kostar. Eu i Kairo bosatt earo| 6. snni år godt hemmastadd i afrikanska förhållanden, gör följande öfverslag: En karavan, som lör elfetben till ku- sten, förlorar i medeltal KiO man ge- nom mord, lönmord oeh skSnnytgliiigar samt 30 genom sjukdom. Jagten på elefanterna har kostat 10 lif, och 10 hafva lidit svåra skador. Periill kom- ma stölder, förräderier, fylleri och eu god del grymhet. Nu ger en n:edel-to-, felfri elefanttand endast två å tre bil- jardbollar. Alltså, slutar författaren, re- presenterar hvaije elfenbens-biljardboll minst ett mord eller en annan grof för- brytelse. Vinbergsegarne i Monlan i Puy de Dome stormade nyligen en fabrik för konstgjorda viner, som skadade deras af- fär, och hällde nt 10,000 liter af fabri- katet på gatan. Nordsjöns rikedom på fisk. På sista tiden bar det vi-at sig ovanligt stora fi kstim i Nordsjön, hvarför man oek-å gjort ovanligt rika liskafängeu der- städes. Tyska tidningar påminna med anled- ning häraf om de af professorn d:r Han- sen i Kiel i den tyska fiikeriföreningeus meddelanden skildrade, oro bord på fiske- ångaren *D:r Ehreibaum" i vintras gjorda batsundersökniugarn8. Det hörde till expeditionens uppgift att bestämma an- talet af kriogdntvande romkorn cch ung- fisk i Nordsjön. Man fann att det i medeltal var 122,16 roruVorn ocli ung- fi-k pr qvadratmeter hafsyta. För att gjfva en föreställning om bvad detta vill säga uppställer professor Hinseo töljande beräkning: Nordsjöns yia u'gnr 547,643 qvadratkilometer eller 547,643 millioner qvadratmeter. Hela Nordsjön räknar alltså 66 billioner 897,626 mil- lioner romkorn och ungfhk. Ungerns 1,000-års-jvhileum. Tidningarna meddela hän Wien den un- derrättelsen, att den ungerska regerin- gen skall till festen, som kommer att firas till minne af Ungerns 1,000-åiiga tillvaro, inbjuda icke endast kejsar Vil- helm, utan också cziren och president Faure. Styrbar luftballong? En kinesisk mandarin, Ti-Lien-Fou, påstår sig ha löst problemet att styra luftballonger. Med tillhj- lp af en föga komplicerad apparat, som sättes i törelse med elektricitet, bar han i Kantons omgifningar i närvaro af några vetenskapsmän gjort tx;ierimeut, hvarvid man lär ha sett honom under stark storm böja och sänka sig efter be- hag på en höjd, veilande mellan 1,000 ocb 15*0 meter, röra sig i alla riktnin- gar äfven mot vinden ined största lätthet och nedstiga utan att dit minsta miss- öde inträffide. Apparaten år helt och hål- let bygd af stål. U, | filmaren ämnar före- taga nya försök intör Edison i Menlo- Park. Ett tyskt rikslotteri? I Tyskland har upprättandet af ett rikslotteri blifvit påtänkt. Förhandlingar h-'fva förts med de föibuud-stater: Sachsen, Braunsctiweip, Mecklenburg, Gotta och Hamburg, som ha egna lotterier, men icke avlutats, emedan dessa stater begära en alltför bög ersättning för uppbätvandet af sina lotte- rier. Tyska regeringen skall ha frarr- hållit, att dessa lotterier icke kunde be- stå utan en mycket stor a sättning till utlandet Den preussiske inrikesministern har törordnat, att myndigheterna lör lram- tiden skola ba uppsigt öfver och oföi- beredt företaga undersökringar »f de preussiska lotterierna. Un Wetterling. Eu vinhandlare i Montpellier, Domergue, blef i onsdags våldsamt vansiunig och sköt med revol- ver på sin mor och hustru samt perso- ner, som passerade gatan. Tre personer dödades och flere så- rades. Sedan han uflossat sin revolver, barrikaderade han sig i sitt hus vid Rue Lakanal, hvilket omringades af gendar- mer. Icke förr än kl. 7 följande morgon lyckades man arrestera hoöom, och då med största svårighet. Brandsprutorna ryckte ut och började spru'a, utan att taga en närmare kännedom om John Ericssons sista uppfinning, och att särskildt de frivilliga fursval slörenin- ningarna bär kunde cga ett godt mal för sin verksamhet. Från domstolarna. livad kntf skärningen kostade. Den förut omtalade ynglingen K. 11. Frö- iVii, livjlken don 0 dennes j.a rtiura tor<;ot i Linköping i rnsigt tillstånd öfvcnV.ll ar- betaren O. A. Svonsson och moden diagen lallknif tilldoludo honom napru smärre sär vid venstra Örat, ransakades i går inför stadens rådhusrätt Han erkände, livad som lades honom till last. fast han sade sig ha varit sä rusig att han ingenting kundo nunnas af uppträdet, och domdos att för väldet undergå ,'i månaders stiaff- arbete och för fylleri bota in kr., hvilka vid brist af tillgångar skulle förvandlas till ■2 dagars stratFarboto. Respekt för polisen! Kopparsla- garegc^allen C A Wistrom hade vid ett tillfälle i sistlidne Oktober dels sökt fri- taga en af polisen anhållen person och dels, då han sjelf anhölls gjort våldsamt mot- stånd mot polisen. "VY. var vid tillfallet onykter. I går blef han af Linköpings råd- husrätt dömd till DO kr- botor förhvardora af do båda förstnämnda förbrytelserna och till 10 kr. böter för fyllon, summa 110 kr. Bräka inte med poiison! Yrken skola anmälas! Det lär vara rätt mänga yrkosidkare i Linköping, hvilka ej tänkt pä ätt do äro skyldiga anmäla sina resp yrken hos magistraten. Tre stodo i gar tilltalade för denna förseoiso inför råd- husrätten, som da af gjorde målet mot en, nämligen smeden C J. Hall. lian dömdes att bota 5 kr. De båda andra målen upp- skötos. Äi ekränkningsniäl... S P. Heurlin frän Linköping hade vid östra I ärad-rätt yrkat aoBvar k Ca% Bolander i Säf-»jö, för det ban vid Latinaskeda heleobrnna söndagen den 27 Juli 1893 förolämpat Hturlin med smädliga yttranden samt beskylt honom för att hafva "tjafåkt'' ä jeiuväg. Häradsrätten dömde B länder att för ärekränkning bota 100 kr. till kronan och ersätta H:s kostmder i målet med 135 kr. Af anförda orsaker för- klarade hofrätten, att Bolander förlorat rätt till talan mot häradsrättens utslag. B. be- svärade sig bOB k. ml men k. ra t har icke upptagit besvären till pröfning, då B. ej full- gjort hvad honom i beBvärshandliogar före- skrifvits. Pollamålet 1 Oskarshamn. Det ätat, Bom med anledning af förre gästgitva- ren F. fr NMssons i Oskarshamn omedelbart efter han* utsläppande ur dervarande ar rest iDtraffade död väcktes mot tvä poliskonstap- lar Petersson och Axen, förevar i måndags ånyo till behandling inför Oskarshamns rad- stufvu att. dervid mälsegameB ombud, ha radshucting Ernst Forséa frän(Jönköping, framstälde jäfianmärkning mot rädBlufvurat- ten, som icke skulle hafva behörighet att vi- dare handlägga målet, enär deo i hofrätten åtalats tör påstådd förseelse vid pågående handläggning af detsamma, enar den vid hål- len förberedande undersökning låtit vittnena höras på ed, i stället för blott upplysnings- vis såsom i rättegångsbalken lär vara före- skrifvet. fUdatafvurat eo godkände ock det gjorda jätvet, hvarom aomälan skalle göra* bos hofrätten, som det sedan tillkommer att förordna om ny rådetufvurät , som sedan eger att i fortsättningen handlägga och afdöma polismålet, hvilket med anledning häraf upp- sköts till tid, som skall bestämmas at den blifvaode råd st uFv matten, skrifves till Ö G. För försammelse att Inom stad- gad tid Ull hofrätt Insända reno- verade exemplar af de s. k. små- prottokollen nar ordinarie domhafvaoden i Kiuda och Ydre härads domsaga, på åtal at advokatnNkalBembetet, af Göta hofrätt ge- inm utslag den 19 dennes dömts att i daga- böter ntgifva 247 kronor 50 öre till lika för- delning mellan kronan nämnda cmbete. Slpropos. Midt under sina praktiskt-poetiska drömmar om sol och solmaskiner blef John Ericsson allt jemt trogen sitt intresse för sjöförsvaret, och hans sista inlägg på detta område, hans undervattenskanon, är ett nästan ängs- lande vittnesbörd om menniskoandens förmåga i de förödande makternas tjenst. Också gaf John Ericsson åt den farkost, som bär den nya undervat- tenskanonen, sjelf helt kort det ut- trycksfulla namnet Destroycr. "för- störaren". Det bolag, Ericsson Coast Dtfence Comp. •(Ericssons kustförsvarsbolag), som innehar patentet å detta förstö- relseredskap, har redan för några år sedan beslutit, att patentet fritt skall stå till svenska statens förfogande. Väsentliga förbättringar har under- vattenskanonen erhållit efter John Ericssons död af en svensk ingeniör, hr 67. Emil Hesse, född Norrköpingsbo, som nu har bolagets fullmakt att söka införa undervattenskanonen i England, men för tillfallet uppehåller sig i Stock- holm. Samtidigt befinner sig en an- nan svensk ingeniör, frih. Nils Fock, i Frankrike för att der bana väg åt John Ericssons sista uppfinning. John Ericssons undervattenskanon skjuter ut projektilen på samma sätt som en vanlig kula, hvau.n denna icke behöfver någon som helst meka- nism, utan likt kulan går fram mot sitt mål. Projektilen är omkring nio meter lång och med en laddning på fulla 200 kilogram dynamit eller bomulls- krut, — tillräckligt för att inom ett ögonblick i den väldigaste pansarko- loss öppna ett gap, som inom några minuter sänker den i djupet. Den väldiga projektilen, som för öfrigt lik- nar en cigarr eller en jättestor gädda med stjertfenor för att styra farten, går likt kulan mot sitt mål, och vid anstälda försök har det visat sig, att den genomträngt äfven de gröfsta nät. John Ericssons kanon var enligt upphofsinannens idé en väldig "enkel- laddare", som det behöfdes omkring en qvarts timme att förse med ny projektil, men tack vare ingfniörMos- ses förbättring har den sä att säga förvandlats till en jätterevolver, som kan afskjuta tre skott inom loppet af en minut och först derefter behöfver laddas om. Priset a densamma med tillhörande 5 projektiler ställer sig ungefär pä 120000 kr., och det behöfver icke tilläggas, att ingeniör Hesse, som i två år varit det amerikanska bola- gets ingeniör och är last öfvertygad om undervattenskanonens framtid, för . sin del också är af den meningen, att I hans eget fosterland (Sverige borde af bidrag till undersökningskostnad m m (I förbigående anmärkte han, att han delade de andra riksdagsmän- nens åsigt om osannolikheten af sta- tens medverkan.) . Till komiterade utsagos lnbjudame, hvilka med sig skulle adjungera lämp- liga personer. Härmed atslöts nittet, och dispo- nenten Edlund frambar mötets tack till ordföranden för hans ledning af dagens förhandlingar. Ett ord af hr landshöfdingen har ref. ryckt ur sammanhanget för att till sist anföra det såsom en exponent af det intryck, äfven ref. erhöll af mötet. Han yttrade nämligen att den under diskussionen ifrågasatta lokal- banan (tilJ Hästholmen) syntes honom hade bästa utsigterna.______ Jernvägsmöte i Mjölby. (Af Ö. C s referent.) Fråga har^ som bekant, flere gån- ger varit å bane om åstadkommande af en genare och snabbare förbindelse mellan östra och vestra syd-Sverige, resp. dess hufvudorter Norrköping och Göteborg, genom anläggning af en bred- spårig jernväg Mjölby-Hästholmen, ångfärja öfver Vettern samt ombygg- nad af Hjo—Stenstorpsjernvägen; och voro intresserade för planen d.l9d:s på inbjudan af framstående män i Mjöl- byorten samlade å Mjölby gästgiiva- regård för att öfverlägga i frågan. Bland de närvarande märktes lands- höfdingen grefve De la Gardie; om- bud för Hjo—Stenstorpsjernvägens styrelse, grosshandl H. Sjöstedt i Hjo, ombud för Grenna stad och lands- församling, borgmästaren V. Egnell och ingeniören W.Björkman,östgöta- riksdagsmännen grefve Ph. Khngspor, C. P. af Buren, G. Andersson i Him- melsby, E. A. Zotterman, a. Heniics- son i Carlslund och J Eriksson i Norr- by; inbjudarne till mötet häradshöf- dingen C. Landegren, godsegarne d:r J. Hjelmorus ä Mjerdevi, Ax. Danck- wardt-Lillieström å Solberga, dispo- nenten W. Edlund, Mjölby, kronofog- den J. E. S. Cnattingius, hrr O. Wi- strom och C. Gustafsson, Mjölby; vi- dare kabinettskammarherren G. La- gerfelt å Lagerlunda, kammarherren A. v. Arbin, bruksegaren W. Wet- tergren å Boxholm, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren L. Broomé och löjtnanten i samma kår E. Smitt jemte flere bemärkta män och talrika representanter af ortsbefolkningen mellan Mjölby och Hästholmen, inal- les väl öfver 100 personer. Mötet öppnades å inbjudarnes väg- nar med några ord af häradshöfding Landet/ren, hvarefter ordförandestolen på hans anhållan intogs at landshöf- dingen grefve ii. de la Gardie. Ordföranden framstälde öfverlägg- ningsärendet och meddelade, att. en- ligt af ingeniör Lindegren gjorda be- räkningar, kostnaden för byggandet af en bredspårig jernväg från Mjölby till Hästholmen skulle uppgå till om- kring 875,000 kr., oberäknadt jorden, som man hoppades skulle upplåtas gratis; ångfärjan skulle kosta minst 200,000 kr. och ombyggnaden af (den 39 km. långa) Hjo—Stenstorpsjern- vägen omkr. 780,000 kr. Härtill kom- mer vidare den (ej uppgifven) summa, som behöfvos för inköp at Hjo-Stens- torpsbanan med dess rörliga materiel. Af kartan torde framgå, anförde ordf. vidare, att denna sammanbindnings- ied mellan östra och vestra delarne af vårt land med städerna Norrkö- ping och Göteborg som slutpunkter vore den rakaste och genaste och att ingen bana torde kunna täfla med den i det hänseendet. Härpå vidtog en rätt liflig diskus- sion, hvarunder ej allenast detta utan äfven andra, närliggande, jernvägs- förslag berördes. Ordföranden fann, att då inbjudnin- gen till mötet endast afsåg dryftandet af oeh ett uttalande oui den lämpliga- ste förbindelsen mellan Göteborg och Norrköping. nå;;ra förslag om lokalba- nor nu ej kunde kumma under pro position, hvaremot han ar.såg sig böra framställa sädan å dels det ursprung- liga förslaget o:n linien Mjölby— Häst- holmen- Hjo—StenMorp, dels å liuien Motala— Karlsborg och dels ä liuien Mjölby- Ödeshög—Grenna- Jönköping. Mötet uttalade sig härvid nästan en- hälligt lör den förstnämnda linien så- ,-om den beiivämaste förbindelseleden. Ordföranden framhöll, att detta ut- talande måste vara af en helt och hållet platonisk natur, och ansåg sig derför böra upptaga förslaget om till- sättande af en komité för insamling 1895 års nordpolsfarare. På nyåret 1895 befunno sig fyra expeditioner på färd i de arktiska re- gionerna: Ekrolls, Jacksons, Nonsens och Pearys. För o=s skandinaver tor- de väl den Nansenska expeditionen ega det största intresset. "Fram" afgick den 21 Juli 1893 från Vardö och styrde den 3 Aug. in i det kariska hafvet. Några dagar senare observerades fartyget för sista gån- gen i godt skick och styrande i ost- lig riktning. Att Nansen sedermera skulle ha drifvit vesterut, mellan No- vaja Semlja, Spetsbergen och Frans Josefs land, är nästan otänkbart, ty helt säkert finnes det ingen starkare ström i denna riktning. Utan tvifvel har Nansen seglat i ostlig och nord- lig riktning om Frans Josefs land. Det var föga sannolikhet för, att Nansen skulle kunna afsluta sin färd på mindre än tvä år. Dock lät det icke alldeles orimligt, dä man för nå- gra månader sedan påstod, att "Fram" varit synlig långt norrut på Grön- lands ostkust. Nansen kunde i så- dant fall antagas ha passerat nord- polens regioner och vara att hem- vänta 1896. Men det fartyg, som ob- serverades utanför Grönland, var kan- ske intet annat än en eskimåfantasi, i allt fall var det inte "Fram". "Fram" kan vara att hemvänta un- der det kommande året, men det kan också dröja mycket länge, ända till 1897, ja 1898, utan att man derför nödvändigt måste tro, att fartyget förlist. Så väl utrustad som "Fram" har ännu intet polarfartyg varit. På- ståendet, att skeppet skulle varit för tungt lastadt vid afresan från Norge, är af föga betydelse. I forna dagar var, såsom bekant, skörbjuggen nord- polsfararnes värsta fiende, men nu truktar man icke längre denna sjuk- dom sä mycket. Men nordpolsfara- ren, som nödgas stanna der uppe flere vintrar i rad, blir lätt mottaglig för anemi under de långa mörka vinter- nätterna. Då solen kommer fram igen, återkomma väl krafterna, om också icke i samma rika mått som förut. Ty äfven om man håller den bästa diet och för det mest förståndiga och passande lefnadssätt för öfrigt, så kan dock icke den rena bakteriefria luften der uppe uppväga frånvaron af sol och dagsljus. Af de fyra nordpolsfarare, vi i bör- jan nämnde, hafva Peary och Ekroll kommit tillbaka under innevarande års lopp. Peary qvarlemnades hösten 1893 på sin vinterstation vid Grön- lands vestkust rjå 78:de breddgraden och ämnade förnya sitt 1892 gjorda försök att öfver det inre Grönland nå Independence bugten. Året 1894 var emellertid synnerligen ogynsamt för Peary, och hans åfventyrliga djerfva färd öfver Grönlandsisen innevarande sommar ha vi redan förut skildrat. Den vandring norrut, som Peary med sina följeslagare då företog öfver isen och på hvilken de samtliga höllo på att sätta lifvet till, var omkring fyra gånger så lång som Nansens färd tvärs öfver Grönland. Norrmannen Ekroll öfvervintrade i polartrakterna närmast med det mål för ögonen att studera och bereda sig på en kommande expedition. Han uppehöll sig vid Storfjorden på ost- kusten af Spetsbergen, utan att, så vidt man vet, ha gjort några längre utflykter. Det lär vara hans mening att, om han kan anskaffa penningar, färdas med en ny slags släpbåt från Spetsbergen till Frans Josefs land och derifrån vidare norrut. Jacksons fartyg "Windward" anlände, som bekant, d. 11 sistl. Sept. till Vardö, efter att ha varit borta i tretton måna- der. 1 Aug. 1894 befann han sig i en ganska farlig belägenhet i isen vid Novaja Semlja. Det var ungefär på samma ställe der Tegethoff råkade så illa ut. Emellertid lyckades dec "Wind- ward" att slippa ut ur isen och den 7 Sept. anlände Jackson till Frans Jo- sefs land. Vid Kap Flora, Leigh Smiths öfvervintringsplats, gick han i land och inrättade sig på bästa sätt i "Elmwood", ett hus, som han fört med sig från Arkangel. Det var helt säkert det bästa vinterhem någon haft så långt norrut. Visserligen hände det, att en eder annan isbjörn litet påfluget tit- tade in genom rutorna, men de fingo betala nöjet med sitt lif. Expeditio- nen sköt ej mindre än 33 stycken och hade härigenom god tillgäng på färskt kött. Den 10 Mars bröt Jackson upp till- sammans med astronomen Armitage och en matros jemte två slädar och tre små ponies. De nådde fram till Petershead vid Markamsundet, men det var en mödosam färd under dim- ma och snöstorm. Landet visade sig såsom en ödslig, evinnerlig isslätt, blott stundom, helst vid kusten, af- bruten af branta, måleriska basalt- klippor. Vid foten af dessa finnes det rullsten och litet jord, der under den korta sommaren ett förhållandevis gan- ska rikt växtlif frodas. Efter att lyckligt och väl ha kom- mit tillbaka till sitt kära "Elmwood" begaf sig Jackson ännu en gång i bör- jan af April ut på forskningsfärd. Denna gång var han borta i sex vec- kor. Man har ännu ej fått några när- mare upplysningar om denna fäid, men resultaten af bans forskningar säges vara mycket goda. Jackson är, efter hvad man antager, fortfarande qvar deruppe. 1 början af Juli lät han sin kapten, Schlossbauer, föra "Wmdward" tillbaka till Europa. Sjelf stod han dä i begrepp att före- taga en tredje färd. Det är att hop- pas, att han i godt behåll kommit till- baka till sitt slott "Elmwood", vid Kap Flora, der isbjörnarna helt säkert fort- farande äro lika närgångna att titta in genom rutorna och lika välkomna för expeditionens medlemmar, som der- igenom sättas i tillfälle att hela vin- tern igenom få äta färskt kött uppe på vårt jordklots nordligaste land. (Aftonbl.) Lasarettsfrågan i Jönkö- ping. Landshöfd. i Jönköpings län frih. N. A. II. Palmstierna och förste bataljonsläkaren vid Smålands husar- regemente, med. lic. O. P. Sörensen hafva d. 20d:s gästat Norrköping och besett st -dens sjukhus och barnbörds- hus. Ciceroner hafva varit de vid nämnda sjukhus tjenstgörande läkar- ne, d:r H. von Unge och d:r J. Hell- ström. På formiddagen besöktes äfven mi- litärskolorna, der kännedom fnhem- tades om såväl sjelfva etablissemen- tet som skolornas öfningar. Främ- lingarna åtföljdes af skolornas beläl- hafvare kapten C. Lindström. Dagen förut besökte friherre Palm- stierna Linköping, särskildt för att taga det nya länslasarettet i betrak- tande. Som vi förut omtalat var detta besök förut väntadt och föran- ledt af de väckta planerna om byg- gande af nytt lasarett i Jönköping. Den turkiska frågan. Underrättelserna om tillståndet i Turkiet låta fortfarande lika sorgliga. "Daily News" korrespondent i Kon- stantinopel förklarar, att det nästan är omöjligt att beskrifva, hur förfär- ligt det går till i de asiatiska pro- vinserna. Stora sträckor af landet lära vara öfversvämmade at kurder, hvilkas ödeläggande plundringståg åstadkommit grönslös nöd och elände. Korrespondenten tror, att minst 15,000 personer inalles omkommit och att dubbelt så många, som mistat sina egodela.- ooh husvilla flacka omkring, under loppet af de närmaste måna- derna skola prisgifvas åt hungers- nöd. I Erzerum ha den 3 d:s begrafvits 621 armenier, hvilka dödats under turkarnes upplopp den 30 Oktober. Daily News' korrespondent berättar, att trupperna under upploppet på or- der från Konstantinopel sköto på ar- menierna, och efter ett par timmar började de rusiga soldaterna plundra husen och våldföra qvinnorna. Upp- loppet var synbarligen omsorgsfullt arrangeradt och utbröt samtidigt på flere håll i staden. I Konstantinopel berättades i fre- dags, att ryssarnc besatt Erzerum och att Trapezunt stuckits i brand på alla håll och kanter af armeniska band. Båda delarne äro förmodligen osanning. Deremot erkännes det of- ficielt, äfven genom meddelanden i de turkiska bladen, att oroligheterna oaf- brutet fortfara inne i landet, och det tillagges, att en betydlig militärstyrka uppbådats och är färdig att afgå till Anatolien för att återställa ordningen derstädes. Vidare skall inom britiska ambas- sadkretsar i Kom en ytterst litet fred- lig stämning vara rådande. England — så säger man der — kommer att å tout prix föra den en gång började aktionen till slut, och detta på egen hand, i fall de öfriga makterna ej skulle vilja följa med. Situationen i Turkiet är så mycket betänkligare, som sultanen, äfven om han ville åstadkomma ordning, har förlorat sin myndighet öfver aimén. På Italien kan England räkna; för den engelska flottan finnes det ej mer något "till- baka", hvad följden än må blifva. Den turkiska regeringen har nu mobiliserat 128 redif-bataljoner af fjer- de och femte armékårerna; hvarje ba- taljon räknar 600 man. Till dessa 76,300 man komma 51 bataljoner li- metrupper och 75 sqvadroner kaval- leri; inalles har Porten nu i dagarne 110,000 man under vapen. Sultanen behöfver tydligen också alla sina tillgängliga truppkrafter för att kunna återställa ordning och lugn i sitt vidsträckta rike. Från olika håll i hans asiatiska provinser ingå all tj em t underrättelser om nya oro- ligheter och blodbad. Till "Kölnische Zeitung" meddelas från Konstantinopel: Tyska regerin- gen har, af hänsyn till det goda för- hållande, hvari Tyskland stått till sultanen, samt för att tillvarataga sina egna intressen, ungefär samti- digt med att grefve Goluchowski till makterna riktade sitt bekanta förslag, rådt sultanen att gifva efter för mak- ternas fordran om lugnets återupp- rättande. Regeringen nar emellertid ej underlåtit att uppmärksamma, att den åskådning vinner allt flere an- hängare, att de i Turkiet nu herskan- de förhållandena äro oförenliga med Europas intressen. Det svar, som tyska regeringen mottagit, tillkänan- gifver att sultanen är medveten om situationens allvar. Från Konstantinopel telegraferas, att sultanen i lördags kallade tyska sändebudet till en privataudiens. Den- ne undanbad sig emellertid samtalet, förklarande att, då han förutsatte att meningsutbytet skulle röra sig om de politiska förhållandena, han icke ville uppträda annat än gemensamt med de öfriga makternas gesandter. Depescher från Wien meddela, att sultanen angripits af nervlidande. Ryktena om ett snart förestående tronskifte i Turkiet hålla i sig. Rätts- tillståndet i Mindre Asien är ännu sämre än någonsin. Anarkien utbre- der sig allt mer och de mordiska ex- cesserna tilltaga. Londontidningar framhålla energiskt, att sultanens ufsättning Sr en påträn- gande nödvändighet. . Enligt telegram till "lieuters Office" från Aden hafva 45,000 med Martinigevär beväpnade araber vid Såna, provinsen Je- men, i tre drabbningar slagit de turkiska trupperna. Tur- karne äro inneslutna i Såna. För att kunna rätt fatta innebörden af detta telegram måste man erinra sig, att Såna fordom var ett sjelf- ständigt kristet rike i sydvestra delen af arabiska halfön, hvilket så sent som 1871 eröfrades af turkarne. Telegram om än större händelsers timande der nere i Turkiet kunna nu icke låta länge vänta på sig. Briqhon den 19 Nov. Vid de konser- vatives möte här i dag höll lord Salis- bury ett tal, i hvilket han meddelade att han i anledning af sitt tal i Guild-Hall, i hvilket han yttrade en ringa tillit till de af Turkiet utlofvade reformerna, mottagit en skrifvelse från sultanen. 1 denna skrifvelse förklarade sulta- nen, att dessa uttalanden djupt smär- tat honom, alldenstundhan bestämdt föresatt sig att genomföra reformerna och längtade att göra det snarast möjligt. I skrifvelsen heter det der- efter: "Jag har redan meddelat mina ministrar, att det enda, som kunnat | tvifvel om mina goda afsigter, är de intriger, som utförts af en eller an- nan här i Konstantinopel eller af an- dra, som haft intresse af att fram- kalla en sådan mening hos lorden. Jag upprepar ännu en gång, att jag sjelf skall genomföra reformerna och att jag sjelf skall vaka öfver, att hvarje punkt i dokumentet, i hvilken är gifvit något löfte om reformer, träder i kraft. Detta är mitt allvar- liga beslut. Jag gifver mitt heders- ord på, att jag önskar utförandet. Jag vill meddela lord Salisbury detta och jag beder honom att i tillit till dessa förklaringar hålla et' tal som uttryck för de vänliga känslor, han hyser för mig och mitt land Jag motser med största ängslan resulta- tet af detta steg." Lord Salisbury yttrade derefter att han af höflighetshänsyn känt sig fbr- pligtad att uppläsa sultanens skrif- velse, men att han naturligen icke kunde kommentera den höge poten- tant<ns ord. Efter att hafva gjort en häntydan om makternas överensstäm- melse i frågan, föl klarade lord Salis- bury, att hvad som än gjordes, må- ste göras i enighet. Tal. berömde mycket Rustem Pascha, särskildt som guvernör i Libanon. Han tillade, att om sultanen nu vore omgifven af så- dana män, vore det icke nu nödvän- digt att taga sin tillflykt till ett så klumpigt påhitt (elumsy device) som användandet af yttre våld från de in- tresserade makternas sida. Lösningen af den armeniska frågan berodde fullt ut lika mycket på passande män som på passande lagar. Nya lagar kunna icke tråda i stället för dylika guver- nörer. Makterna vilja visserligen göra sitt bästa, men en så djupt rotad sjukdom kan ej kureras med troll- staf. London den 20 November. Till "Daily News" telegraferas från Rom: Ur synnerligt god källa meddelas, att det från Österrike utgångna förslaget om gemensamt uppträdande beträf- fande Turkiet gick ut på att sätta sultanen i stånd att återupprätta ord- ningen och beskydda honom mot en hotande revolution genom en förening af alla makternas flottor, genom att tilltvinga sig genomseglingen förbi Dardanellerna och eventuelt genom att inlöpa i Marmorasjön samt besätta Konstantinopel med trupper, i fall om- ständigheterna det kräfde. Ryssland nekade att gå in på förslaget. Frank- rike följde Ryssland och Tyskland var obestämdt. Köpenhamn den 20 November. Från Petersburg telegraferas till "Berling- ske Tidende", att talrika horder af kurder, hvilka förföljde flyende arme- nier till trakterna af Kars och upp- repade gånger öfverskredo gränsen till ryska området blifvit tillbaka- drifna af ryska trupper. Köpenhamn den 20 November. Många armenier, som sökt tillflykt på ryskt område, bafva anhållit om tillstånd att bosätta sig i Kaukasus. Tiflis den 20 Nov. Tidningarna offentliggöra ett telegram från ryska sändebudet i Konstantinopel till här- varande armeniska patriark. Det he- ter i detta telegram, att armenierna i Konstantinopel nu blifvit lugnade och icke mera hotas af några faror. I landsorten inträffa deremot samman- drabbningar, hvilka i de flesta tall förorsakas af armenierna, upphetsade som de äro af de revolutionära ko- mitéerna. Till följd af dessa samman- drabbningar hafva turkarne utkräft en fruktansvärd hämd och nedsablat ett stort antal af de kristne. Sedan sultanen nu bifallit de af de tre stor- makterna föreslagna reformerna och vidtagit åtgärder till deras förverk- ligande, borde folkledarne öfvertala sina meningsfränder att upphöra med revolutionsförsöken och uppgifva hop- pet om en inblandning från makter- nas sida. Konstantinopel den 20 Nov. Officielt meddelas, att de armeniske upprors- männen till ett antal öfver 800 in- fallit i distriktet Enderin, der de satte eld på regeringsbyggnaden samt åt- skilliga af muhamedaner bebodda hus och tiilfångatogo de mnhamedanska familjer, som icke kunde fly. Distriktet Kuther i vilajetet Ma- rasch har likaledes törhärjats af sam- ma upprorsmän. London den 20 Nov. Härvarande turkiska sändebud Rustem Pascha har aflidit i dag på morgonen. Vårt slägtes plågoris kan med skäl tuberkulosen kallas. I regeln angriper denna sjukdom lun- gorna och alstrar der den välkända lungsoten. Afsatt i lymfkörtlar alst- rar tuberkelbacillen skrofler; i hjern- hinnorna hjerninflammation; i leder och ben ledsvamp, höftsjuka, benröta o. s. v. förekomma smittornas spridning all isolera dem, såsom man gerna gör med andra smittosamt sjuke nu för tiden. Men den uppgiften har sina vanskligheter och betydande ekono- miska svårigheter, åtminstone så vidt det gäller menniskor, eftersom tuber- kelsjukdomen vanligen kräfver åra- tal för sitt förlopp. Man har dock i andra land icke ryggat tillbaka för dessa svårighe- ter. Man börjar allt mer att gripa sig an med att upprätta hem för lungsotspatienter, som äro obotliga, och sanatorier för lungsotspatienter, som ännu kunna anses botliga. Ty att lungsoten i och för sig icke är obotlig, derom är man nu ense. Vis- serligen kräfva dessa anordningar stora uppoffringar. Men dessa kom- ma igen, såsom fallet alltid är, när det gäller hygieniska angelägenhe- ter. Drottning Tiderna biukar, då hon vistas på sitt älsklingsresidens, slot- tet Balmoral i skotska högländerna, ganska ofta promenera omkring i trakten och göra besök i stugorna. Från hennes senaste vistelse derstä- des berättas, att hon en dag kom i en fattig koja, der hon ej träffade någon annan hemma än en gammal gubbe, som läg i sängen. "Fins det ingen, som sköter om er eller håller er sällskap?" frågade drott- ningen. "Åh", svarade gubben, "de ha alle- sammans gått ut lör att om möjligt fä se en skymt at drottningen". Drottning Victoria satt en stund hos gubben och läste ett kapitel ur bibeln för honom. Då hon gick. lem- nade hon honom en fempundsedel och sade: "När de andra komma hem, sä kan ni tala om för dem, att medan de voro ute för att se på drottningen, har drottningen sett om er". Det är här ej nödigt erinra om det stora procenttal af dödsfallen som må- ste tillskrifvas denna sjukdomsorsak. Dess härjningar torde vara allom väl bekanta. Men man kan med fog fi åga: ha vi gjort allt hvad vi kunde göra för att möta den farlige fienden? Ge- nom upptäckten af tuberkelbacillen (genom Koch år 1882) vet man, att denna tärande sjukdom, lika väl som farsoterna, beror på ett smittämne, hvilket förut var en ganska omtvi- stad sak. Tydligtvis måste tuberkelsmittan komma från i sjukdomen redan in- sjuknade menniskor eller djur, efter- som smittan, enligt bakteriologernas undersökningar, blott en begränsad tid, högst några månader, kan förblifva vid lif i den yttre naturen. Första uppgiften borde da vara att förhindra dessa smittade menniskor och djur att utbreda smittan. Hvad kunna vi dä först göra för att bekämpa den smitta, som hotar oss från ladugårdarna? Ingen undersök- ning eller kontrollering af mjölken ger säkerhet mot tuberkelsmittan. I sjelf- va ladugårdarna måste korna kontrol- leras och kontrollen der öfvas med skärpa och hänsynslöshet. Det fins här blott ett radikalmedel: slagta ned alla de sjuka korna! Men detta blotve en nedslagtning i stor skala. I Dan mark har en veterinär, professor Bång, de sista åren undersökt 46,500 nöt- kreatur pä tuberkulos. (Detta sker lätt nog genom tuberkulin, hvars in- sprutning under djurets hud framkal- lar feber endast hos tuberkelsjuka djur.) Af alla dessa undersökta djur befunnos icke mindre än tvä femte- delar vara sjuka. Bland 93 ladugårds- besättningar på mer än BO kor befun- nos blott 3 vara alldeles fria från tu- berkulos. Men huru mänga menniskolif tron 1 offras genom bibehållande af tuber- kelsjuka kor i ladugårdarne? Hvad af tuberkulosen angripna men föranleda lord Salisbury att framkasta | niskor beträffar är enda sättet att I Dessa voro: på uppgående tå- Ett dystert 20-års-minne. Tägsanunanstötningcn vid Lager- lunda natten mellan den 11 och 15 Sov. 1875. Det var i torsdags natt jemnt 20 år sedan den största jernvägsolycka, som någonsin egt rum i Sverige, timade å östra stambanan i närheten af egen- domen Lagerlunda mellan stationer- na Malmslätt och Bankeberg. Det var natten mellan en söndag och måndag, och ett lätt snöfall rådde. Nattsnälllågen skulle i regel möta hvarandra i Linköping vid half 1- tiden på natten. Men vid 12-tiden ingick hit från Tranås telegram att tåget från söder var försenadt på grund af snöfall. Trafikdirektören, Kapten V. Sjöstedt, hade, då han er- höll detta telegram, redan gått till hvila i sin bostad. Så fort han blif- vit klädd och kommit ned till sta- tionen, aflät han till stationsinspek- toren i Bankeberg kl. 12,56 telegram om att tågmötet i stället skulle ega rum der och att han skulle qvarhålla det söder ifrån kommande tåget, tills det norr ifrån kommande hunnit an- lända, hvarpå detta strax efter kl. 1 afgick från Linköping. Äfven till Mjölby afsändes telegram .om det förändrade tågmötet, men då hade södra tåget redan aigått derifrån. Och vid Bankeberg kom det genom något eller några fatala misstag ej att stoppas, på man på stationen der hade kännedom om att det ned- fående tåget befann sig på linien, an man lätt inse med hvilken ängslan man afbidade underrättelsen om den oundvikliga katastrofen. Åfven lokomotivföraren på det norra tåget Sundqvist hade sina dy- stra aningar. Han ville ogerna utgå från Linköping och var under vägen mer än vanligt uppmärksam. Mellan staden och Malmslätt gick han med starkaste fart för att om möjligt hinna fram före det andra tåget till Bankeberg. Då han passerat kur- van vester om bangården vid Malm- slätt och innan han utkom ur skogs- bältet, hvilket banan här genomskär, stängde han af ångan och lät tåget löpa utför sluttningen med den fart det hade. Kommen ett stycke fram på slätten, varsnade han Malmötågets lanternor genom snöyran. Han gaf då bromssignal, slog maskinen back, ropade åt eldaren att hoppa af, och kastade sig sjelf ned i diket bredvid banvallen. Strax efteråt skedde sammanstöt- ningen. Med en hastighet af omkr. 2 svenska mil i timmen rusade de båda tågen, bestående af 7 å 8 vagnar hvardera, mot hvarandra. Verkan var förfärlig. Lokomotiven tornades upp mot hvarandra, tend- rarna sköto under dem, de närmaste vagnarna splittrades, de andra urspå- rade och ledo mindre skador. Eld bröt fram från lokomotiven och ho- tade sluka hvad kollissionen sparat af gods och menniskolif. "Den för- virring och oreda, det elände och den ängest, som nu uppstod, låter sig _ heter det i en samtida skildrino- — lättare tänkas än beskrilvas. ÖrVer- allt höres jemmerrop ooh klagan dödsrosslingar och förtvillade rop pä bjelp — der nästan ingen hjelp ar att gifva". Elden blef emellertid snart släckt dels af utströmmande ånga och vat- ten från lokomotiven dels af personer från Lagerlunda som skyndade till m/d sprutor. Men förstörelsen varhemak nog ändå. Den kräfde icke mindre än nio men- niskolif. Lokomotivföraren Sundqvist räddade sig visserligen genom sitt bonn i diket, der han fick ett vagnstak of ver sig. Han bragte sodan underråt" telsen om olyckan till Linköping un* gefär samtidigt med telegrafen, ilen den at honom varnade eldaten Wall ner skulle först vända sig för at(, sö hvad som stod på, och blef krossad Å södra tåget dödades både lokotno tivföraren Andersson och eldaren Sö' derberg. Först på måndags aftonen kunde den förres sönderkrossade kronn som satt inklämd mellan lokomotivet och tendern, frigöras ur spillrorna Söderberg deremot fördes rned svas* lif till Linköpings lasarett, der h?n dock kort derpå afled. n,ln I en första klass vagn närmast ef ter postvagnen i det södra tä»etåkrp öfverdirektörsassistenten F. tf Auri och hans hustru Anna Ida Vretma De dödades af det i kupén inYrtn !'tn' de underredet till postvagnen ' Vidare omkommo smörjareu Kirii dahl, extra Btatioaskarlen Lundfiere trim Norrköping och sm:'irjuen L ■'- son; den aistnämn le dog å Liuköni rS" lasarett, de öfrige hade aflidit »2 Rent underbar förefaller de tåget 4t följande posttjenstemäunens räddning ;et hrr