Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-07-24
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖTA-POSTEN Bengt Hägge Egare och förlägerar*. Aktiebolaget Ostgöta Corresponäentens Booktrjckeri. Verkställande direktör: Fredr Hfuumaritrfim N:r 30. Prenumerationapris: För helt år kr. Is SO, för tre qvartal kr. 1,15, fur hälft år 0,83 ocb ett qvartal SO öre, postbefordruigsafglften iubeiäknnd. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 24 Juli. Annoniprii: Pr petitrad 8 öre; från främmande orter 10 öre. Utländska annonser Ij are Förlofnings-, vigBel- ooh födelseannonser 75 öre; dödsannons 1: 50. Lösonmmerpris 5 öre. Östgöta Correspondentens Boktrvckeri i Linköping. 1896. Sammanträden. Jernvägsmöte hålles i Kisa tingshus Tisdagen den 28:de Juli 1896 kl. 11 f. m. rörande de föreslagna jernvägarne Linköping— Bjerka-Säby—Kisa samt Kisa-VVim- merby. De frågor, som först och främst förekomma, äio om konces- sions sökande, spårvidd samt hvilket af de utaf Ingeniören Danielson upp- gjorda 6 förslagen bör följas. Kisa den 18 Juli 1890. Hugo Hedenstierna, Ordförande i bestyreisen. 16786,175) Tillkännagifvanden Advokat-Byrån, Lmkåping, Storgatan SO (öfver postkontoret). Kar, lnkamierlDRar och kommls- Btonaraappdras nos K. Befalloingsbaf- vande m. m. Billigaste lnkassotaxa: För irsknoder, vid liqvid efter aomaning, höget en kr. Innehafvare: v. Häradshöfding Per Anurader. (8336,13)____________________________ Eommissionären hos liBistyrelin, Hofiätt» e. o. notarien K. Anländer, ombesörjer mot lagatadgad taxa hand- lingars inlemnande och uttagande. Träffas å landskansliet kl. 10—2. Adress: Landakanallet. (6302,21) Den 23 Juli. Flottanslaget och flottlånet. Under årets valmöten ba på flera stallen förts på tal dels senaste riksda- gens nybyggnadsanslag till flottan dels det at åtskilliga motionärer föreslagna inhemska lånet å 60 millioner till flot- tans skyndsamma iståndsättande. Personer, som kalla sig och tro sig vara de mest förståndige "sparsam- hetsvåoner" ha klandrat de riksdags- män, som röstade for det högre flott- anslaget samt gillat och berömt dem, som röstade för den motsatta menin- gen. Detta torde väl i viss mån bero på bristande kännedom om den ifrågava- rande voteringens verkliga innebörd. Som bekant stod omröstningen mel- lan å ena sidan regeringens förslag om 12 millioners anslag, fördeladt på två år, att Utgå af nu tillgängliga me- del, och å andra sidan reservanternas förslag, hvilket innebar att samma anslag skulle beviljas, fördeladt på/em ar, hvaraf 5 millioner skulle utgå un- der de två första åren af nu tillgäng- liga medel, under det att resten finge under kommande tre år anskaffas. Det kan vara mycken fråga om, huruvida det visade största klokhet och sparsamhet att rösta för det torra eller det senare alternativet. Summan skulle i båda fallen bli densamma; men den som röstade för det först- nämnda förslaget (det högre anslaget) visste, att de behöfliga penningarne redan finnas Ull hela beloppet, utan att ett enda öres ökad kronoskatt behöt- des — tvärtom kunde, som bekant, nedsättning ske — hvaremot de, som röstade för reservanternas lörslag (summans fördelning på 5 år) ju må- ste låta framtiden sörja för anskaf- fande af 7 millioner kr. Hvem vet, om efter ett par år öfverskott finnes i statskassan? Kanske de felande pen- ningarne då behöfde anskaffas genom upplåning? Öfver framtidens vexlin- gar och konjunkturer kan ingen be- stämma. Oss synes det alltså — såsom vi redan före omröstningen i riksdagen framhöllo — vittna om mera fram- synthet och en förståndigare spar- samhet att endast Desluta om de me- del, som man har kontant i kassan. Man år då säker på att ej lör ansla- gets skull behöfva öka skatten eller låna upp penningar. Och att det nu tillgängliga öfver- skottet i alla fall skulle kommit att användas för ett eller annat — kan- ske mindre trängande — behof, derpå lär ingen tvifla. Bäst då att taga det säkra för det osäkra. Man vet hvad man har i statskassan, men ej bvad man kan få. Och att flottan skulle ha fått större anslag, än hvad den mycket väl behöf- ver, det har ingen, icke ens "folkpar- tiet", dristat påstå. Om vi sålunda för vår del måste anse, att det högre flottanslagets be- viljande var en välbetänkt sak, så ha vi deremot ej kunnat bli öfvertygade om det inhemska rustningslånets sto- ra förträfflighet. Det är sant, att vår flotta derigenom skulle skyndsamt kunna sättas i godt skick: men lika sant är, att främmande lands verk- städer då ock måste anlitas, ty våra svenska skulle ej kunna i behöflig grad forcera arbetet. Det är vidare sant, att penningar- na måste i alla fall under tidernas längd betalas, och det kan komma på ett ut, om det årliga anslaget går till successiv nybyggnad eller till succes- siv amortering å ett användt bygg- nadslån; men lika sant är, att om flottans komplettering sker etterhand så kunna alla nyare uppfinningar och förbättringar för hvarje nytt fartyg tillgodogöras, så att flottan städse är i tidsenligt skick, hvaremot en på en gång nu nybygd flotta kanske om 20 år skulle vara föråldrad. Och lättheten att på den inhemska penningmarknaden kunna upptaga ett lån på t. ex. 60 millioner torde man allt något öfverskatta Visserligen är det sant, att i våra sparbanker och andra penninganstalter finnas insatta (till största delen af småfolkets be- sparingar) ötver en half milliard, när- mare angifvet 700 millioner kr., men icke ligga dessa penningar inne i de resp. kassakistorna, så att de kunna, såsom man säger, "tagas på hyllan". Visst icke. Penningarna åro utlånta till jordbrukare, industriidkare och andra, hvilka för sin rörelse behöfva kapitalet i fråga. Skulle lånen hos alla dessa i ett nu uppsägas och in drifvas, då uppstode helt visst många svårigheter. Och hvilken ränta skulle staten betala? Tre å 31/» procent, säger man. Men andra låntagare be- tala 4, i1/, och 5 procent, kanske nå- gon gång högre, och då blefve man nog ej så villig att utbyta den högre räntan mot den lägre. Kort sagdt, det "inhemska lånet" har nog sina svårigheter. Oafsedt detta, är det i alla väder förståndigast och bäst att undvika skuldsättning så mycket som möjligt. Också torde väl det föreslagna flott- länet icke ha stora utsigter att vin- na majoritet i riksdagen, åtminstone icke i andra kammaren. Har tullen gjort någon nytta? Vid valmötet i O. Husby i sondags framstalde en talaie (naturligtvis fri- handlare, bosatt i Norrköpings norra förstader) till de vid mötet församlade landtmännen den frågan, om spanmåls- tullen gjort, att landtmännen fått ett enda öre mer för rågtunnan än förut. Kunde det påvisas, att så vore fallet, ville talaren gerna sjslt bli protektio- nist, ty tullen har ej alls höjt priset för köparne. På frågan afgafs vid mötet intet di- rekt svar. Man framhöll endast att tullen dock gjort det möjligt för svenska jordbrukare att få sälja sin spanmål, hvilket annars skulle varit omöjligt. Vidare påpekades, att tullen ej gjort den nytta, som den skulle kunnat, der- för att regeringen vacklat hit och dit samt dels sänkt dels böjt tnllsatsérna, så att stadga ej fått inträda. Vi tro, att ett bestämdare svar skulle kunna gifvas, ehuru frågan är försåt- ligt formulerad, ty äfven om tullen ej höjt prisen utöfver de förut gällande, sk lär dock lätt kunna bevisas, att landt- männen, tack vare spanmålstallen, nu få bättre betaldt, än hvad de skulle er- hålla, om tullen ej existerade. Vi borde i går af en större spanmåts- importör att utländsk råg nu utbjudes Ull 6 kr. pr 100 kg. Härtill kommer då tull. Om tullen ej funnes, skulle våra landtman näppeligen i denna stund erhålla mer än högst 5: 50 å 6 kr. pr 100 kg för sin råg, kanske ej ens det. Nu är dock rågpriset omkring 10 kr. pr 100 kg. Visserligen är detta pris lågt, men huru skulle det gå, om priset sjönke ytterligare 3 å 4 kr.? På den frågan kan hvarje landtman sjelf ge ett svar. Frågaren på Östra Husby-mötet och hvarje annan frihandlare för resten bör således kunna inse att svanmåls- tullen dock gör nytta for jordbruket — äfven om köparne få fortfarande glädja sig åt billiga spanmålspris. Vi hoppas derför, att frihandlarne ej skola missunna landtmännen deras tullar. För landtmännen sjelfva gäller dock att tillse — nu vid valen — att de ej låta förleda sig alt gifva sina rö- ster åt öppna eller maskerade fri- handlare, ty få dessas antal i riksda- gen ökas aldrig så litet, så är vårt jordbruk hemfallet åt undergång. Jordbrukare, tanken på att utländsk råg nu kan köpas för 6 kr. pr 100 kg,! Den utsigten bör vara tillräck- lig att mana alla landtman till enig- het vid valen. Intet förmyndarskap! Det svenska folket, särskildt våra odalmän, har vid mångfaldiga till- fällen visat sig icke vilja tåla något obehörigt förmyndarskap, af hvad be- skaffenhet det vara månde. Hvarje försök att uppträda såsom förmyn- dare i ena eller andra afseendet har derför alltid med eftertryck afvisats. Under den nu pågående valrörel- sen ha ock iramträdt tecken, som tyda på, att den gamla nedärfda sjelfständighetskänslan lefver qvar hos folket, och att man ej ämnar ställa sig under oket, vare sig hos den ene eller den andre. Det är egentligen det s. k. "Folk- partiets" tidningsredaktörer, som vid årets val ansett sig kallade att upp- träda såsom valmännens sjelftagne förmyndare. Dessa herrar behaga sammanträda och besluta om, hvil- ka riksdagsmän som "få omväljas" eller icke, samt taga sig utan vidare friheten att påtruga valmännen sina hemmagjorda kandidater. Tack vare bristande påpasslighet hos de sansade och sjelfständiga val- männen lyckades ock folkpartiet med hjelp al sina lydherrar utestänga hr Olof Jonsson från» riksdagen, en bru- talitet, som emellertid öppnade ögo- nen hos våra landtman, ty äfven de, hvilka liksom vi, ogilla hr Olot Jons- sons politiska ståndpunkt, kunna dock ej förneka honom rangen af en bland riksdagens främsta förmågor, hvilken derför ej bör saknas i riks- församlingen. Sedermera . har som bekant hets- jagten riktats mot en annan bemärkt riksdagsman, hr Johan Johansson i Noraskog. Denne har man inom folkpartiets press på alla sätt sökt locka och tubba att ingå i folkpartiet under hot att han annars ej skulle bli omvald. Hr Johansson svarade emellertid mycket bestämdt, att han rj under- kastar sig något förmyndarskap. Följden af denna oväntade sjelf- ständighet blef, att en del af partiets press började "stoppa pipan i säcken" under det andra fortfarande mumlade hotfulla ord. Man vet ej heller ännu, om par- tiets press skall "nödd och tvungen" godkänna hr Johansson eller arbeta på hans fall. Nerikes Allehanda tyc- kes ännu hoppas på något plausibelt sätt att motivera partiets "stora re- trätt". Tidningen noppas nämligen, att hr J. skall förklara sig gilla Folk- partiets program — hvilket numera tyckes vara för tidningen nog, hvar- emot det ej var tillräckligt, att han, såsom tidningen sjelf törut förklarat, "röstat med folkpartiet i de flesta frå- gor". Angående folkpartit ts sträfvan att ställa sig såsom valmännens förmyn- dare skrifver St. Dgbld bl. a. föl- jande: "Hvilka äro väl egentligen de, som satt hela denna sak i scen? År det hr Bromee, den nuvarande chefen för folkpartiet, eller de öfriga ledande mannen inom detta parti, som de- kreterat, att hr Johansson i Noraskog skulle med lämpliga medel pressas in i folkpartiet for att der intaga hr Bromees platå eller ock kring sig bilda ett nytt liberalt parti? Eller har saken eljest uppgjorts och planerats af några af de män inom riksdagen på den liberala sidan, hvilka inneha den erfarenhet och ställning, att de anse sig kunna med hopp om fram- gång ingripa i partibildningen? Nej, utan tvifvel icke. Hela pro- ceduren angifver tillfylles, att upp- slaget ej kommit från sådant håll, äfven om ej sjelfva talet om hr Jo- han Johansson i Noraskog såsom partiledare vittnade om att bakom detsamma ej kunna stå personer med verklig kännedom om ställningarna och förhållandena i riksdagen. De ledande i Andra kammaren torde ha lika litet med saken att skaffa som de ledande bland valmännen i Nora domsaga. Det hela har på fri hand uppfun- nits, planlagts och utförts af och ge- nom en koalition ar tidnmgtmän, hvilka dertill drifvits endast af sin egen nit- älskan för partibildningens främjande i viss riktning. Deri ligger ock förklaringen att det hela från början var dömdt att sluta i det ömkligaste fiasko, vare sig man lyckades inverka på hr Jo- hansson eller icke, och vare sig han kommer att bli återvald eller icke. Lika litet som riksdagwrendenas utgång bestämmes från referentläktaren, lika litet kan pressen på detta sätt på egen hand, efter tycke och smak, omgestalta parti- bildningen i rikedagen. Bråket med hr Johansson är för öfrigt ingalunda en enstaka företeelse. Samma s j elf gj or da of v er v al in an, hvilka velat bestämma öfver honom, dekre- tera nu nästan dagligen alldeles på fri hand ej blott att än den ene, än den andre bland riksdagsmännen ej bör omväljas, utan ock hvem som tör blifva deras efterträdare, och detta innan ett ord derom yttrats inom ve- derbörandes valkrets. Men hvad man med dylik framfu- —ghet än må kunna vinna, icke lär det blifva ökadt anseende vare sig för pressen eller det politiska parti, i hvars intresse man tror sig arbeta." Så långt St. Dbd. Vi kunna här ifrån Östergötland intyga, att "Folkpartiets" framträdan- de här synes leda till en helt annan verkan än den partiets män åsyftat. Och detta är ej underligt. Om det är så, att heta folkpartiet (d. v. s. den koalition af tidningsmän, som upp- träd< r under detta namn) är skäligen ovederhäftigt för att kunna godkän- nas såsom svenska folkets förmyn- dare, så är detta ännu mera fallet med partiets "ledande män" här i Östergötland. Den tidning som i Östergötland spelar hufvudrollen i folkpartisymfonien är nämligen — Ött- gåten. ur hvars redaktion ej mindre än tre medlemmar, sitta i partifili- alens förtroenderåd, somliga af dem alldeles obekanta med öslgötaförhål- landen. Det är således omyndige och sjelf under förmyndare stående hr B. Kjell- berg samt hans tidning, som skall spela politisk förmyndare för de goda östgötarne!! Detta skall nog anstå våra sjelfständiga landtman! I sitt förmyndareåtagande sekun- deras Östgöten af Östergötlands Dag- blad, Söderköpings Posten och Mo- tala Tidning. Vi ha, som sagdt, redan förnum- mit, att man på sina håll inom pro- vinsen ämnar på ett ganska bevisande sätt demonstrera mot förmyndarska- pet, något som ju ej heller kan väcka förvåning. Såsom ett bevis på folkpar tif or myn- darnes kompetens i politiska ting må anföras ett exempel från Eksjö. Der hölls nyligen ett folkpartimöte. Der- vid anfördes mot nuvarande riksdags- mannen' hr A. Petri, att han illa till- godosett stadens intressen, då han i riksdagen talat för inskränkningen af städernas representationsrätt. De go- da folkpartisterna i Eksjö tyckes ej ha kännedom om, att Eksjö stads re- presentationsrätt genom detta beslut väsentligt ökats i stället för minskats. Det samma är förhållandet med alla andra småstäder. Eksjö, som förr val- de riksdagsman tillsammans med Ve- stervik och Vimmerby väljer nu ge- mensamt endast med Vestervik. Ergo ha Eksjö valmän nu mer att säga än någonsin förut. Men sådan politisk kompetens be- sitta folkpartiets män både här och der. Länet och stiftet H. M. konungen lär komma att aflögga ett besök å Omberg i slutet al nästa månad, troligen fre- dagen den 28. Denna konungens ut- flykt skall stå i samband med ett be- sök som H. M. kommer att göra hes riksmarskalken h. exc. frih. v. Essen på Kaflås i Vestergötland Extra nådar. Kongl. maj:t har tilldelat kyrkoherden i Kristbergs församlings pastorat C. A. Petterssons enka Ebba Beata Fredrika Pettersson, född Rahm, och en oförsörjd dotter ett extra nådar vid kyrkoherdebeställ- ningen i nämnda pnstorat. Program for förelas- nlngskursen ä Lunnevad i An gusti är nu färdigt och kommer att tryckas, så snart svar ingått från samtliga jernvägsstyrelser, hos hvilka prisnedsättning för resa med jernväg blifvit begärd. Vi kunna meddela, att det år meningen anordna ett offent- ligt möte söndagen den 16 Aug. på e. m., hvarvid bl. a. föredrag komma att hållas at kyrkoherde Villner och kand. Emil Svensén. Anmälan till kursen bör göras ju förr dess hellre. Kreatursmötesfrågan 1 Tjärstad. At ordföranden i Tjär- stads sockens kommunalstyrelse gjord ansökning att, i enlighet med af kom- munalstämman fattadt beslut, årligen fä inom socknen anordna tvänne krea- tursmöten i närheten af Rimtorsa, har kon. befhde icke funnit skäl bifalla, enär behofvet af dylika möten för or- ten ansetts vara tillgodosedt genom de möten, som hållas i Linköping och Kisa. Kortspel i kyrka. Få de besvär skolläraren Emil Normeli i Or- lunda, som vid Aska häradsrätt jemte J. A. Johansson i Altorp åtalats, för det de en söndag under hösten 1891 i Orlunda sockenkyrka under pågåen- de gudstjenst med hvarandra spelat kort, anfört öfver Göta hofrätts den 28 November 1894 i målet meddelade utslag, hvarigenom, med upphåfvande at häradsrättens helt och hållet frian- de utslag, Normeli och Johansson ålades att hvar för sig med ed inför häradsrätten betyga, att de icke, som vittnet K. A. Fredriksson i Svås be rättat, å orgelläktaren i urlunda för- samlings kyrka under predikan spelat kort, har kongl. maj:t meddelat ut- slag, men ej funnit skäl att i hof- rättens utslag göra ändring. Detta mindre vanliga mål kommer alltså att än en gång behandlas af Aska härads- rätt, dit målet i sin helhet återför- visats. Råg af arets skörd torg- föl des i onsdags k Linköpings torg. Varan var synnerligen vacker. Utsigtstornet på Om- berg. Domänstyrelsen har nu lem- nat medgifvande till uppförande af ett utsigtstorn å Ombergs hjessa; men på grund af åtskilliga omstän- digheter har styrelsen för Vadstena — Ombergs turistförening vid samman- träde i går beslutat uppskjuta tor- nets byggande till nästa vår. Virke skall anskaffas under vintern och öf- riga förberedelser skola göras, så att tornet kan vara färdigt den 15 nästa Maj. Kostnaden beräknas till 1,130 kronor. Årets riksdagsmannaval. Lumaryds sockens agrariöreuiug hade i söndags sammantiäde i afsigt att di- skutera frågan om kandidat för det stundande riksdagsmannavalet. Enhäl- ligt beslöts att håtla fast vid O kar Enckson i Bjärsby, då han på ett så fortjenstfullt tätt hittills representerat valkretsen. — Valet af riksdagsman för l't- folka, Valkebo och Gultbergs härads dom- saga eger rum tisdagen den 25 Augu- sti kl. 12 middagen. — Riksdagsmannavalet för Tuna- läns—Sevede domsaga är utsatt att hållas söndagen den 16 Augusti efter gudstjenstens slut. — Riksdagsmannavalet i Ham- markind och Skärkind är utsatt att ega rum söndagen den 23 nästkom- mande Augusti kl. 1 e. m. Röster- nas sammanräkning eger rum å tings- stället i Mogata den 7 Septemberkl. 10 f. m. .. Alltså äro hittills tre val här i Östergötland utsatta att hållas sön- dagen den 23 Augusti, nämligen utom förestående äfven valen i Finsponga län och i Åkerbo—Bankekinds—Ha- nekinds härad. — Riksdagsmannavalet för Go- strings och Lysings härad är utsatt att hållas söndagen den 30 Aug. kl. It. m, Finspongavalet. Till Norr- köpings Tidningar meddelas, att så- som motkandidat till P. G. Pettersson i Brystorp vid årets riksdagsmanna- val är lfagasatt disponenten Axel Ekman på Finspong. Ställningen inom valkretsen är ock sådan, att om hr A. Ekman uppstäl- ler sig som kandidat, lär hans val nog kunna genomdrifvas, då som be- kant Finspong med underlydande torde disponera öfver majoritet inom Valkretsen. Och naturligtvis komma alla dessa röstegare att lika gerna rösta på sin husbonde som på hr Pettersson i Brystorp. Det skulle då endast vara valkret- sens protektionister, som kunde räd- da hr Pettersson, såvida nämligen icke äfven många af dem ginge med på hr Ekman, hvilken ju möjligtvis kan vara smittad af skyddsvänlig villfarelse. I alla fall ginge han nog aldrig med folkpartiet. Valet inom denna krets kan sålun- da bli ganska intressant Emellertid torde väl hr Ekman ännu anse sig sjelf och anses för ung att uppträda på den politiska vädjo- banan, så att hans kandidatur torde väl ställas på tillväxt till nästa gång, förmoda vi. Skyttebelöningar at be- värlngsmän. Under det nu af slutade bevänngsrekrytmötet å Mal- men med l:sta hfgrenadierregementet har hvarje vapenför beväringsrekryt med undantag af dem, som utbildas till reservkommissarier, sjukbärare och officerskockar (s. k. beställningsmän), i 23 öfningar skjutit inallas 100 skar- pa skott pr man. Till de tvenne skick- ligaste skyttarne inom hvarje kompani har såsom belöning för ådagalagd nit och färdighet i skjutkonsten utdelats ett exemplar af boken "Vapenbröder- na", ett litet nätt, vackert illustreradt häfte innehållande militära uppsatser. Dessa skyttar äro: vid l:sta kompaniet: F. Nystedt, Linkö- ping, godkänd i 'JO öfningar; I. M.Franzén, ö. Ryd, Harstorp, dito i 20 dito: 2:dra kompaniet: C A Pettersson, Gro- bo, Hellingstorp. godkänd i 19 öfningar; G. A. Leman, Varna, Bersbo grufva, dito i 18 dito; 8dje kompaniet: G. A. Gunnar. Slaka, Aska, godkänd i alla öfningarna; G. A. Sundström, Skeda, Skinnarbo. dito i alla dito; 4:de kompaniet: C. G. Gustafsson, Torpa, Ramsmåla, godkänd i alla öfningarna; G. £. Johansson, Drothem, Blekstad, dito i alla dito; 5;te kompaniet: A. H. Verner. Dagsberg, St. Sidus, godkänd i 21 öfningar; O. F. Jo- hansson, Skedevi, Sund Sg, dito i 21 dito; iksson, Tjellmo, alla öfningarna: Skrikstad Sg, dito i alla dito: 7:de kompaniet: E. E. Andersson, Norr- köping. S:ct Olai. godkänd i 21 öfningar: F. T. MaTmbon. N"nkö|,mr: s i i Olai, dito i 23 dito: 8:de kompaniet: S. A. Matsson. Norrkö- ping, godkänd i 21 öfningar: D. H. Svens- son, Norrköping, dito i 20 dito. "Egna hems"-förenln- gens möte i Norrköping afslöts ändtligen i tisdags förra v., då|stadge- ändringsförslaget slutbehandlades. En motion angående inköp af ett min- dre jordområde vid Lilla gjuteriet i Norrköping vann bifall. En annan motion af verkst. utskottet om del- ning och styckning af föreningens ena gård i Motala och egendomen Brånshult bifölls blott i senare delen. Skiftningen skall ske efter de nya stadgarnas principer. Nytt nykterhetsmarke, ett blått band med gula kanter samt en sköldnål med bokstäfverna N. G. T. O., har antagits af nationalgood- templarorden som ordensmärke. Motala läroverk. Vid sam- manträde med styrelsen för Motala enskilda läroverk i lördags beslöts att tor nästkommande läseår reenga- gera kollega L. Delphin och sång- läraren Löfman samt fröken Larsson äfvensom antaga som ny lärare hr A. G. Sundén från Norrköping. Dess- utom beslöt styrelsen att en lärarinna med hufvudsaklig undervisningsskyl- dighet i engelska, franska ooh teck- ning skulle vid skolan anställas samt att hon såsom kompetensvilkor skulle styrka sig hafva genomgått det högre lärarinneseminariet. Beskattnlngsarende. Gods egaren Gustaf Ringborg hade af 1894 års taxeringsnämnd för Qvlllinge s:n taxerats för 5,000 kronors inkomst af kapital. Hos Östergötlands länspröf- ningsnämnd yrkade Ringborg, att, enär han under år 1893 väl haft en kapitalvinst af kr. 4.856: 19, å för- säljning af aktier men ej åtnjutit nå- gon beskattningsbar inkomst, han måtte varda från taxeringen befriad. Pröfningsnämnden ogillade yrkandet och faststälde taxeringen. Kammar- rätten nedsatte taxeringen till 4,856 kr. K. m:t har ansett, att den vinst Ringborg beredt sig genom aktiernas försäljning ej kan anses vara att hän- föra ull beskattningsbar inkomst och derför befriat honom från den på- förda bevillmngen för inkomst af ka- pital. Östergötlands blskötare- forenlng hade nyligen samman- träde, hvarvid års- och revisionsbe- rättelsen föredrogs ooh ansvarsfrihet beviljades för förra arets förvaltning. Till innevarande arbetsår hade för- eningen att förfoga öfver en kassa- behållning af omkr 150 kr. Derjemte beslöts att genom rätte- ___ ________ 1^^^ iTigersTad, meddelas Ö. C. föreningen återvinna omkr. 800 kr. gast för bandelen Bjerka Säby—Åt- vidaberg eller kr. 27,600 pr km. (utan rullande material). Motsvarande siffror äro: för alternativ I kr. 27,624, för alternativ II kr. 30,052, för alternativ III kr. 27,066 och för alternativ IV kr. 29 335. För smalspårig bana blir anläggningskostnaden omkring 5,000 kr. billigare pr km. (då materialen ej tages i beräkning). Vidare framgår att, om linien dra- gés öster om norra Åsunden, blir läng- den något kortare, men kostnaden betydligt högre. Kostnaderna för bredspårig bana äro ej så synnerligen mycket högre än för smalspårig. Den billigaste linien skulle bli den, som går öster om Stångån förbi Tan- nefors ooh vester om norra Åsunden med öfvergång vid Rimforsa, för hvilken kostnaden skulle för bredspårig bana bli kr. 3,285,000. Summan år visserligen betydande, men torde dock ej innebära några omöjligheter för tankens vid arefullfol- jande. Om man beräknar statslån till half - va kostnaden, skulle genom kommu- ner och enskilda behöfvas en aktie- teckning af omkring 1,600,000 kr. för bredspårig bana (om banan bygges smalspårig fäs för samma belopp äf- ven grenbanan till Åtvidaberg). Under antagande att här, liksom vid Fogel- stabanan, en blifvande entreprenör tecknar fjerdedelec, skulle från orten fordras en aktieteckning af inalles 1,200,000 kr. Dertill skulle då bi- draga städerna Linköping och Vim- merby samt alla mellanliggande kom- muner. Atståndet från Linköping till Hults- fred öfver den nya banan skulle bli alldeles lika långt som nu mellan Linköping och Nässjö eller 121 km., hvadan atståndet mellan öfre Sverige ä ena sidan samt Vimmerby, Oscars- hamn och Kalmar—Bergabanans sta- tioner å den andra skulle förkortas med ej mindre än 104 å 83 km. Möte hålles i Kisa den 28 Juli. Ett hemlighetsfullt fynd fjordes förra veckan i Mörlunda. Un- er rrfning af ringmuren kring der- varande kyrkogård upptäcktes näm- ligen, instucket under en sten, liket af ett nyfödt barn, hvilket var stadt i förruttnelse. Det kan ej afgöras huruvida barnet dött en naturlig död eller om det aflidit genom annans förvallande. Fyndet bekantgjordes i söndags i kyrkan, skrifves till Ö. C. Till folkskollärare, kloc- kare oeh organist lFogelfor» församling af Kalmar län valdes sistl. onsdag första förslagsrummets inne- hafvare Per Fredrik Andersson i Drefs församling af Kronobergs län med 3,709 röster. Hr A. är född i Mör- lunda socken, Kalmar län, och son till landstingsmannen J. A. Anders- Jernvägen Linköping- Kisa-Vimmerby. Af öfver ingeniör J. Danielsson ha nu upp- gjorts alternativa kostnadsförslag till den projekterade jernvägen Linköping —Kisa—Vimmerby. Förslagen äro uppgjorda för såväl normalspårig (bred- spårig) som för smalspårig jernväg. De olika förslagen visa följande slut- summor för anläggning med rullande material: I. Förbi Tannefors vester om Stång- ån (d. v. s på stadssidan) samt vester om norra Åsunden (d. v. s. med öf- vergång vid Kimforsa), längd 100,2 km.; anläggningskostnad för bredspårig jernväg kr. 3,375,000, - smalspårig d:o „ 2,720,000. II. Förbi Tannefors vester om Stång- ån samt öster om norra Åsunden (d. v. s. öfvergång vid Ulfvesund) längd 98,5 km.; anläggningskostnad för bredspårig jernväg kr. 3,560,000, „ smalspårig d:o „ 2,885,000. III. Förbi Tannefors öster om Stång- ån samt vester om norra Åsunden, längd 99,5 km.; anläggningskostnad för bredspårig jernväg kr. 3,285,000. IV. Förbi Tannefors öster om Stång- ån samt öster om norra Åsunden, längd 97,8 km.; anläggningskostnad för bredspårig jernväg kr. 3,470,000. V. Bandelen Bjerka-Säby—Åtvida- berg, längd 18,5 km; anläggningskost- nad för bredspårig bana... kr. 500,000, „ smalspårig „ . . . „ 405,000. För alternativen III och IV kan smalspårig bana ej komma i fråga, då dervid statens jernvägsbro öfverStång- ån skulle begagnas, hvadan ock der- vid beräkningarna endast äro upp- gjorda för bredspårig bana. Skenvigten är beräknad till 25 kg. pr meter för bredspårig och 17 kg. för smalspårig bana. Öfverbyggnaden skulle sålunda icke bli af det lättaste slaget, utan medgifva ganska god fart. Af förslagen framgår, att anlägg- ningskostnaden ställer sig allra billi- Antagen trafikchef. (N.T.) Till trafikchef vid Lidköping—Stens- torps ooh Lidköpings—Håkantorps järnvägar har antagits t ttrafikohe- ien vid Norrköping—Söderköping— Vikbolandsbanan Adolf Siwerson. Tlngsafslutning. Måndagen den 3 Aug. kl. >/|4 e. m. sammanträ- der Valkebo häradsrätt å tingsstäl- let Bankeberg för afslutande af nu pågående lagtima ting. Nytt jernvSgsförslag. I Askersund arbetas nu för att få en jernväg till stånd mellan Laxå ooh Askersund samt vidare derifrån till Åmmeberg, Finspong och Norrkö- ping. Var ostexport. I Linköping var i lördags anordnad en enskild ut- ställning af Goudaost, tillverkad vid mejerier inom Östergötland, Nenke och Södermanland. Att bese denna utställning hade infunnit sig ötver- direktör Th. Odelberg, de respektive länens mejerikonsulenter, större ost- grossörer samt intresserade mejeri- egare fråu olika orter. Utställningen gaf vid handen att den inhemska tillverkningen at Gouda- ost öfver hufvud taget kunde med framgång täfla med utlandets (Hol- lands). De närvarande mejenegarne förena- de sig om att i höst börja mera om- fattande exportförsök med denna ost- sort. Nässjö—Oskarshamns ternv&g- Med anledning af tra- kchefen Bergmarks afgång från sin befattning ha, berättar E. T., en del förändringar inom jernvägens förvalt- ning skett, i det styrelsen vid sam- manträde i torsdags utnämnt till tra- fikchef sekreteraren och kassören Emil Svensson, som fortfarande fun- gerar som sekreterare, medan kas- sörsbefattningen tillsvidare förenats med kamrerarebefattningen; till föreståndare för jern vägens te- legraf stationsinspektoren i Oskars- hamn Wideman: till biträdande förrådsförvaltare (un- 244 fann sig i slagskuggan af dem. Ensamt denna ställ- ning, då det vimlade af ungdom och glädje på alla sidor omkring, egde någonting misstänksamt tilldra- gande, åtminstone föreföll det Falk så. Den om- ständigheten blott, att han var son i huset, ålade väl honom att på ett förekommande sätt vara sna- rare öfverallt bland gästerna, än att draga sig en- sam tillbaka, såsom förhållandet här var, hälft döl- jande sig i gardinernas skymning. Då Robert icke kom välkomnande emot sin bror Anton, utan vid hans anblick fast hellre drog sig ännu mer tillbaka, ämnade Falk i första ögonblicket fästa dennes upp- märksamhet derpå, i afsigt att föianleda honom att sjelf uppsöka och helsa Robert, men han hejdade sig. Ögat är väl, om man så vill, den största förrä- dare på jorden. Utan att afgifva något slags delvis redogörelse för bvad som försiggår inom oss, angif- ver det i all hufvudsak åtminstone det mer eller mindre goda eller onda deri. Ingen kärleksförkla- ring har väl halkat öfver någons läppar, ingen fiendt- lig stridshandske väl ännu blifvit kastad, ingen god gerning gjord, ingen ond utöfvad, att man ej förut kunnat läsa derom i ögat. Det var äfven den blick, som Robert kastade pä Anton, da han passerade förbi, som återhöll Falk att föra de båda styfbröderna tillhopa. Falk trodde sig läsa i denna blick så mycken ondska, att han, som kände Antons för tillfället upprörda sinnestill- stånd, ej ansåg lämpligt att på något sätt ytterligare föranleda något, som möjligtvis kunde ingifva ökadt Af hvad som tilldragit sig, endast sedan Falk anlände till Stockholm, hade han fatt allt för många anledningar att allvarligt vaka öfver hvad som till- drog sig. Roberts ondskefullt spanande ställning och den blick, hvarmed han följde Ankarsparre, voro mer än tillräckliga för att väcka hans misstankar. Han beslöt äfven att hafva ett vaksamt öga på honom. Då balen började, gjorde Robert visserligen en promenad genom dansrummet, och under Regnérs föredrag instälde han sig jemväl såsom en lyssnande åhörare, men såväl från det ena som dot andra stäl- let begaf lian sig tillbaka till sin fönsterfördjupning. Synbart var det för öfrigt, att han sökte undvika bin egen bror, ja, äfven Falk. Dessa observationer — så obetydliga de än kunde vara — föranledde emellertid Falk att afstå från Ankarsparres förslag att åtfölja honom till Fersen, och att i stället qvar- stanna. Med fortfarande fäst uppmärksamhet pa Robert, märkte han, huruledes litet senare en af husets be- tjening, försigtigt blickande omkring sig, närmade sig Robert med en liten biljett. Han såg den otå- lighet, hvarmed Robert emottog den, den ifver, hvarmed han bröt och ögnade igenom den; han hörde väl ej, hvad betjenten tycktes fråga, men deremot väl, att Robert något häftigt framstötte sitt: — helsa och säg, att jag kommer, och Falk kunde dervid ej undertrycka den föreställningen, att den mottagna biljetten måste innehålla lösningen till den gata, som under aftonens lopp gjort Robert till en annan sfinx. Visserligen var det omöjligt för Falk att föl klara för sig, hvad det var, som oroade honom i bil- jetten, men han förmådde ej bortvisa sin en gång väckta misstanke, lian trodde blindt på ett nytt försåt i samma anda som alla äldre från detta håll. För att emellertid pröfva sin instinktmessigt fatta- de förutsättning, beslöt han sig till ett raskt steg. Han gick nämligen rakt fram till Robert. — Har någon olycka inträffat? frågade han ho- nom, utan något förutskickadt. förbindligt och mle- 248 — Det är således här, som jag skall träffa Kon- rad — det är godt, här kan åtminstone icke hin håle sjelf se, om jag bleknar eller rodnar, och det är re- dan mycket. Alltså klockan 12, om en halftimme eller så omkring. Innan han inträdde i rummet, släckte han fös - stugulampan. En af mänga olika element sammansatt säll- skapskrets omvexlar och skiftar alltid i ständigt nya grupperingar och öfverraskningar. Utan att någon haft sig det bekant, funnos äf- ven några sångare bland de inbjudne. Sedan dansmusiken, Regnérs föredragna fabel och kanske i ännu högre grad dansen på det hög- sta höjt och lifvat sinnesstämningen, ville sångarne äfven i sin mån bidraga att förhöja stundens nöje och behag. I ett ögonblick, då man minst anade, ijodo ge- nom rummen de manliga, kraftiga och klara tonerna frän en särdeles utmärkt qvartett. På en gång strömmade sällskapet också till f: ån alla häll. Man ville höra, men — som vanligt man ville jemväl se. Stå still, du glada stund, stå stil! Flyg ej sa snart din kos! En livar i hjertat njuta vill Din doft, din ros. bå ljödo tonerna, under det att gästerna slogo en allt tätare och tätare ring omkring sångarne. Stå still, da glada stund, stå still. Flyg ej oss strax förbi! En hvar i hjertat njuta vill Din poesi- 241 Utan att låta störa sig fortsatte Regnér. Men gode läsare, det var ej nog med detta; An återstod en sak, så god som femtisju — Och hur den aflopp, vill jag nu Enfaldeligen er berätta. Det var val allt för bra, att man nu lått en Kung, Som utan rang och födsel ägde Ratt mycket godt och stort, som detta öfvervågd». Och blott ett enda fel, det — att han ej var ung. Men just för detta lilla felet Sä mycket ledsamt alstrades, Så mänga qvinter spelades. Och sist en dunderbas, som gjorde slut på spelet. Man alltså var betänkt uppå För rikets säkerhet en Thronarfvinge la, Och vipps man valde en också. — Man aldrig förr i Fanans Rike Och knappt i Menniskans gjort så förnuftigt val. Ty hvarje ärligt Djur var ense i det tal. Att dylik Lejonprins ej nånsin haft sin like. Hans kropp var stark och säkert bygd. ! pannan röjdes vett och tapperhet och dygd: Hans blick var mild och skarp tillika, i iaf mod ät enfalden, men fräckheten med blygd Utaf dess stråle slogs, och bafvande gaf vika. Den gamle Lejonkung. som säg sin lefnadsban Förutan dröjsmål lagd till rygga. Nöjd skakade sin gråa mahn. Och till den ädle talte han: -.lag kan på dig mitt hopp liksom mm oskan bygga. Att i en framtid se mitt Rikes gränsor trvgga, "Se lagön, utan mannamän. Emellan hög och lag bli lika skipad vorden; : -. ^torrår jag lugn 1.11 allas moder, jorden, "Och stolt jag kallar dig: Min son!J — Ett verkligen stormande bifall helsade denna del af föredraget. Regnér kände sig underbart el- dad. Ett sådant bifall af så framstående män, som här omgåfvo honom, hade han ej någonsin erfarit. En skald är ej fåfäng derför, att han älskar bifall! Menniskors bifall är för honom, hvad solen år för C. F. Riddtritad. Svart» Banda*. II. 31