Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-08-13
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
OSTERQOTLAND8VECKO BLAD^gTgOTA-POSTEN N:r 33, Fredagen den 13 Augusti 1897. mitt folk bakom mig vid detta till- fälle — gifva ers majestät förnyade lOften att jag, om det gäller dnt stora verket att trygga freden, med hela min kraft står vid eders majestäts sida, liksom jag också vill gifva eder det kraftigaste bistånd mot en och hvar som skulle försöka att störa eller bryta denna fred. Skiljedom mellan Japan ocb Förenta staterna. Shanghai den 7 Au». Underrättel- ser från Yokohama meddela att Japan gått in på att hänskjuta Havaiitvi- sten till en skiljedomstol och föreslås konungen af Belgien till skiljedomare. Öiversvämningar i meller- sta Europa. 200 qvlnnor drunknade. Berlin den 5 Augusti. Från Krementsjug, beläget vid floden Hnjepr, guvernementet Pulta- va, telyrdferas, att floden l går bort/ört en badanstalt, der 400 qvlnnor htillo på attbada. Bort- åt 200 a/ de badande drtmk- nade. Warschau den ö Aug. (Etisk, till Ö. C.) Förf ärliga scener ut- spelades under de förtviflade badande q vinnornas i Kremen- stjug kamp/Sr att rädda U/vet. Flera båtar utsändes för att rädda de nödstälda, tre af dem öfverfyldes, kantrade ochgingo till botten med de olyckliga men- niskorna som be funno sig deri. Spanske konseljpresi- denten mördad. Madrid den 9 Augusti. Från Santa Agueda telegraferas i går, att en anarkist dödat Canovas del Castillo med ett revolver- skott. Han afled en timme se- nare med orden: 'Lefve Spanien" på läpparne. Mördaren uppgaf sig heta Bi- naldi. Hans verkliga namn är Michel Augmigolli. Inrikesministern har öfverta- git den aflidne konseljpresiden- tens embete. Madrid den 9 Augusti Cano- vas mördare är häktad. Han är född i Neapel Han aflossa- de mot Canovas tre revolver- skott, som träffade i bröstet och pannan. Canovas segnade dervid ned vid sin hustrus fötter. Madrid den 9 Aug. Angående de närmare omständigheterna vid mor- det å Canovas upplyses, att denne satt på en bänk läsande i en tidning, då italienaren smög sig in på honom och aflossade tre revolverskott mot honom. En ingemör vid namn Asti- azu och journalisten Tovas kastade sig öfver förbrytaren, som dervid af fyrade tvä skott, dock utan att träffa n&gon. Derefter lyckades advokaten Suarez att bemäktiga sig mördarens person och öfverlemnade honom åt polisen. Angående mördaren meddelas nu, att han heter Michel» Gollibagha, är född i Neapel och 26 år gammal samt för någon tid sedan bosatt i Barce- lona, der han ofta aflade besök på den socialistiska tidningen Cinnziads redaktion. Sedermera reste han till Frankrike, Belgien och England samt Återkom i somras till Madrid. I bör- jan af Juli blef han i Lucera i Ita- lien dömd till fängelse, sedan han förklarat sig vara revolutionär anar- kist och utgifvit en revolutionär-soci- alistisk broschyr. Det lyckades ho- nom emellertid att fly. Summarisk rättsbehandling har nu blifvit inledd mot mördaren. Samtliga ministrar hafva återvändt till Madrid. "Correspondenzia Espana" medde- lar, att for några dagar sedan från London ankom en vigtig skrifvelse med underrättelse om, att engelska anarkister tillsammans med anarkister af andra nationaliteter uppgjort pla- nen till attentatet. Madrid den 9 Aug. (Senare.) Man har funnit, att mördaren anländt till Agueda på samma gång som Cano- vas. Han förklarar sig hafva dödat Canovas för att utöfva en rättvis hämnd. Mordet säger han vara re- sultatet af en vidt utgrenad anar- kistisk sammansvärjning. Canovas lik har förts till Madrid. Sagasta har telegraferat till rege- ringen: "Jag känner djup smärta öfver at- tentatet. Vi sörj a alla. Jag står till regeringens och drottningens dispo- sition." Parit den 9 Aug. I går afton hölls här en välgörenhetsföreställning till förmån för de hit inflyttade spanjo- rerna. Anarkisten Terrida Marmot höll dervid ett tal, hvari han påyr- kade konseljpresidenten Canovas dö- dande. Mannen lär komma att häk Om mordet å spanske ministerpre- sidenten Canovas del Castillo medde- lar den från Sta Agueda till Madrid i söndags (morddagen) anlände kolo- nialmimstern Casteilano, att Canovas störtade, träffad af kulorna, utan ett ljud till marken, skadade sig dervid i pannan och förlorade medvetandet. Hans hustru hade hört skotten och ilade till. Hon utstötte en förban- nelse öfver mördaren, som svarade, att han respekterade hennes känslor, men han hade gjort sin pligt, i det han hämnats sina bröder i Montjouy. Deputeradekammarens president Pidal lär efter nio dagars sorg i anledning af Canovas' död öfvertaga presidiet in- om ministerrådet. Ministrarne hafva dagligen sammanträde. Enligt från landsorten ingångna un- derrättelser visar befolkningen öfver- allt stor förbittring öfver mordet på Canovas. Polismästaren i Barcelona innehar en fotografi af mördaren, hvil- ken har arbetat i Barcelona som ty- pograf. Mördarens verkliga namn an- tages derför vara José Santo. Han tillhör de s. k. aktiva anarkisterna. Tyska tidningar meddela ytterli- gare följande enskildheter: Mördaren, som är en 26-årig man, heter Micheli Golli och är född i Bagha vid Nea- pel. För någon tid sedan beslöt det anarkistiska centralutskottet i Lon- don Canovas död äfven som den span- ske justitieministerns, till hämnd för anarkistafrättningarna i Barcelona. Golli blef genom lottdragning utsedd att verkställa mordet. Han aflade full- ständig bekännelse för undersöknings- domaren Verzara. Med anarkisterna i Spanien, Frankrike, Belgien och Eng- land har han stått i närmaste förbin- delse. Redan under flere veckor hade han förföljt Canovas och vid dennes af- resa i onsdags från Madrid till San Sebastian, der han skulle ha en kon- ferens med drottmngen-regentinnan, observerades på bangården i hufvud staden en person som följde efter presidenten. Man hade också redan förut kännedom om att ett attentat mot Canovas planlades, och polische- fen i Agueda ville inrätta en omfat- tande detektivtj ens t, då Madridpolisen fått underrättelse härom från Paris. Dervarande spanska beskickning hade dagligen mottagit angifvelser om mordplanen, och på offentliga platser i Paris hade man funnit talrika an- slag med påskriften: "Död åt Cano- vas!" o. s. v. Men Canovas, som för fyra år sedan såsom genom ett un- derverk undgick att mördas, ansåg sig "hård" och förbjöd uttryckligen polisskydd för sin person. Verkställaren af det då gjorda atten- tatet (i Juni 1893) var typografen Luiz Alvarez från Barcelona, hvilken kastade en bomb under den vagn hvari han förmodade Canovas befann sig. Attentatsmannen och två hans kamrater blefvo dervid dödligt sårade. Canovas hade, mot sin vana, begif- vit sig till fots till sin bostad i Villa Huerta, der nu hans lik förvaras. Canovas enka, född Osma, var. en gång en firad skönhet i Madrid. Äk- tenskapet var barnlöst. Canovas ef- terlemnar blott en ringa kontant för- mögenhet, men ett utomordentligt dyrbart bibliotek, särskildt af skrif- ter berörande tiden för det österri- kiska regementet i Spanien, hvilket Canovas egnat den framstående hi- storieforskarens intresse. Lugnet i Spanien har ingenstädes blifvit stördt af det blodiga dådet. På systemskifte, heter det i ett medde- lande, tänker ingen. Men det cuban- ska revolutionspartiet i Paris hoppas attgeneral Weyler, hvars endastöd Ca- novas varit, nu skall omedelbart åter- kallas. Stygdefcröntäa. (Eftertryck fflrbjudes). Kyrkostöts val 1 Hälla. Nu i dagarne saknas det, gualof, inte ämnen till visdomsdrypande sam- tal, när vi komma tillsammans på barnsöl, begrafningar eller andra ro- ligheter här ute i bygderna. Öfver allt predika de om Stock- holmsutställningen och profetera om Andrée, så att det står härliga till, undantagandes nere i Hälla socken, der de i dagarne ha' ett annat sam- talsämne att blanda upp nordpols- profetiorna med. Hallaboarnes nya betraktelseämne är, gunås, hvarken vackert eller upp- lyftande, utan snarare tvärtom. Det är sådant som de sjelfva äro, och det må gerna komma vidare ut, så att folk må få veta, hvilka synda- bockar de äro, fastän de gå och hyckla ärbarhet och rättrådighet, när de äro ute på färdavägar. Nu är det då visserligen sant, att de fingo sig en pastor i fjol på ett lite konstigt sätt. Det måste, förstås, medgifvas. Hälla är, som hvar och en vet, pa- tronelt, och baronen på Hallaholm är den, som sätter till prest i pastora- tet, hvilket inte just är att stöta sig öfver, efter som baronen i alla fall släpper till boställe åt kyrkoherden och får måla, putsa och bota kyrkan, när några skavanker uppstå. Men baronen rättar sig platt inte efter församlingsbornas mening ett dugg, utan kallar ooh utväljer själa- sörjare efter sitt hjerta och sinne, och eftersom han varit ryttmästare i sin mannaålder och syndare och rik man för öfngt i all sin tid, så kan man nog tänka sig, att han inte ska' begripa sig på predikan ooh Guds ord så bra som det fattiga folket Nå, nu dog den gamle pastorn i fjol våras samt biet begrafven, och så skickade domkapitlet dit en an- dans man, som de hade till skjuts- häst inom stiftet för att påta in för en tid, när döden kom och. gjorde en lucka i de ärevördigas led. I predikstolen och på stämma var denne vikarie nog så klen, som möj- ligt var, men han var likväl besked- lig och medgorhg och gjorde allt hvad man bad honom. Då tänkte orgelnisten i Hälla, som alla dar va- rit en filur, att han skulle söka tjena sig litet pengar på den stackars vice pastorn. Så en dag, när de voro ensamma i sakristian, sa orgelnisten till honom: — Om pastorn lofvar ge mig 600 kronor, så ska' jag lära honom ett knep, hvarigenom han kan få pasto- ratet. — Jaha, kunnen I förhjelpa mig dertill, så skolen I visst få femhun- drade, det första jag blir i tillfälle att betala dem! genmälde pastorn. Och så lärde orgelnisten honom, att han gerna kunde svärja en liten flänga och låtsa som om han vore jägare och att han tyckte om hästar och hundar och fruntimmer också, när han kom till tals med baronen. Pastorn lyssnade med bäfvan och liksom med fasa till dessa ord, och ruskade med hufvudet, men gömde dem i alla fall noga i sitt hjerta. Några dagar derefler vardt den vi- karierande pastorn uppbjuden till ba- ronen på Hallaholm. — Dricker pastorn ett glas punsch eller måhända hellre en grogg? spor- de baronen. — Tackar ödmjukast! Visst tusan dricker jag punsch, men grogg är förbanska mej ännu bättre! svarade pastorn, som icke förgätit en bokstaf af det orgelnisten sagt. Baronen spände ögonen i honom. — Bravo! Så ska en prest tala. Han skall vara såsom en annan men- niska och i sina åthäfvor lik annat folk! Skål och välkommen till Hälla! — Skål! — Ah, det var en böfla charmant whisky! Baronen vardt genomförtjust och klappade vikarien. — Kanske pastorn är road af jagt också? ' — Jagt! Visst i helseke, herr ba- ron! Allt belåtnare blef den gamle rytt- mästaren, ty ju längre det led, ju värre svor och turnerade pastorn, och innan de skiljdes, hade de gjort upp ett jagtparti till någon dag efteråt. Pastorn var inte glad åt det, ty al- drig hade han varit på jagt förut, men orgelnisten, hvilken han anför- trodde sina bekymmer, skaffade ho- nom en bössa och sa': —- Gör bara som baron säger, och om han frågar, hvarför inte pastorn skjuter, så säg att pastorn ville låta baronen göra de trefligaste skotten. Kom så jagtdagen, och herrarne möttes på utsatt ställe. — Tag nu hundarne, herr pastor, och gäck upp på bergåsen derborta samt släpp kopplet der. Jag går nu och ställer mig vid ett pass. Pastorn kan ju sen följa drefvet efter, sa' baronen ooh var glad. Det var ingenting annat att göra. Pastorn förde upp hundarne på bergshöjden samt släppte dem lösa. En liten vändning sprungo de om kring och nosade, men rätt i rappet fingo de upp, ooh så bar det af i vil- daste fart Pastorn tog till att springa efter såsom för lefvande lif vet, ty ba- ronen hade ju sagt honom, att han skulle följa drefvet Öfver stock och sten och vindfällen giok drefvet i svåra bugter. Svetten Tackade af pa- storn, pantalongerna söndersargades, ooh sjelf höll han på att mista andan, Men sprang gjorde han, sprang ooh tog skutt som en ekorre, sprang så- som ett vilddjur, sprang värre än om det gällt hfvet, hvilket det också gjorde, ty det gälde ju ett pastorat Ooh undan gick det I téten flög haren, efter honom hundarne och hack i häl efter dem stormade pa- storn fram. Det var ett härligt, ett enastående dref. Omsider svängde bugten af mot baronens pass. Haren kom i skotthåll och föll för patronus' skott. Men innan han stannat i sina kullerbyttor, voro hundarne på plat- sen, och i samma vefva tumlade äf- ven pastorn halfdöd fram och stör- tade till marken bredvid haren mel- lan hundarne. Baronen blef alldeles förbluffad vid denna syn. Men omsider begrep han schäsen, begrep hur dåligt det var bestäldt med jagtförståndet hos den ärevördige, som låg der flämtande. Och så knäckte denne synddrypande patronus till att skratta, så att det ekade i skogen. — Statt upp, min gode kyrkofader! Ni skall, förbanna mej, få sysslan, ty ett sådant prof, som det ni aflagt i dag, har aldrig förut aflagts för ett pastorat. Ha-ha-ha! Ja, min själ, har ni inte protvat som en karl! Ha- ha-ha! Detta blir min yppersta jagt- historia! grinade baronen, som var nära att förgås af förtjusning. På det viset fingo Hallaboarna sin prest, och det är inte att undra öfver, om de för den skull tyckte mindre bra om både prolvet och valet. De gingo också jemt och samt och lu- rade efter ett tillfälle att ställa till något spektakel, som kunde öfver- tyga patronus om, att han gått oför- ståndigt och lättsinnigt tillväga med kallelsen. Så skulle de för en tre veckor se- dan välja kyrkstöt å stämma en sön- dag efter gudstjensten. — Ska' inte hr baron öfvervara kyrkostämman? sporde den nye kyrko- herden. — Nej, de må gerna välja stöt sjelfva, när jag väljer prest. Men ät middag på Hallaholm, när stämman är öfverstökad, svarade baronen och steg upp i vagnen, som höll vid kyrko- porten. Stämman förklarades öppnad, och kyrkoherden sporde: — Hvem vill församlingen välja till kyrkostöt? Inga ansökningar fin- nas! — Baron på Hallaholm! ljöd det i korus. Den arme ordföranden blef alldeles perplex. Han talade och förmanade och nästan grät. Men det hjelpte inte. Slutligen yttrade en af menigheten: — Ja har en kandidat till: Tor i Knutstorp. Och jag anhåller, alt vi votera med slutna sedlar mellan ba- ronen och honom. — Tor i Knutstorp! Honom känner jag inte, suckade pastor. — Men vi känna honom! Far hans heter Björn! sa' menigheten. Nå, så blef det intet annat råd än att votera, och genom ödets nyck fingo baronen och Tor Björnsson i Knutstorp lika många röster. Men i följd af pastors utslagsröst vardt den senare vald till kyrkostöt i Hälla. Belåten och god, kom pastor upp till patronus ooh ooh berättade om böndernas fräokhet att vilja välja sjelfva baronen till kyrkostöt samt huru detta endast genom hans visa utslag blifvit omintetgjordt. Baronen rasade och svor. — Nå, men hvem valde de då? sporde han, när han omsider lugnat sig ett grand. — Jo, någon, som jag inte ännu lärt känna. De valde Tor Björnsson i Knutstorp! — Tor Björnsson i Knutstorp! — eftersade baronen och såg fundersam ut! Tor BjérnsBon — ån, vid alla underjordens makter. Vet kyrkoher- den hvem Tor i Knutstorp är? Ah, nu går deras fräckhet öfver alla grän- ser. Tor är rusthållarens i Knuts- torp enbetsoxe och är son till min korthornstiur Björn. Ha' de valt ho- nom till kyrkostöt, så må Gud för- barma sig öfver de kreaturen! — Jo, visst ha de det förmedelst min utslagsröst, såsom af det redan färdigskrifna protokollet synes! stam- made pastor och vardt blek som ett lik. Men patronus gick fram och till- baka på sitt golf, så att det knakade, och mumlade: — Jojo, kanske är det inte så lämp- ligt att negligera det förbanskade fol- kets önskningar nu förtiden. De för- stå att hämnas, de gökarne. Och nog var detta en riktig tanke- gång hos honom. Men det är den här paschasen, som i dessa dagar håller målron vid makt neråt Hallatrakten och lägger lika stort beslag på den ortens uppmärk- samhet, som nordpolsballongen gör det i vår bygd. Thure S. Folkskolläraremötet i Vestervik fortsattes i torsdags. Dagens förhand- lingar börjades med morgonbön af pa- stor Jansson i Vestervik. hvarefter lektor A'. Svensson höll ett föredrag öfver ämnet: Folkskollärarn e och nykterhetssaken, ett nykterhetsföredrag i den vanliga stilen, med uppmaning till folkskollä- rarne att ansluta sig till goodtemplar- föreningarne samt i sin verksamhet för öfrigt verka till nykterhetens from- ma. Derefter diskuterades frågan: På hvad sätt kan och bör läraren för- bättra sin samhällsställning? hvilken fråga inleddes af herr A. P. Strömmert hvilken ansåg, att lärarne borde skaffa sig biförtjänster för att förbättra sin ekonomi. Dock borde läraren alltid tillse att dessa biarbe- ten vore sådana att hans anseende icke på något sätt dengenom nedsat- tes, likasom de ej hel er finge utgöra butvudsaken för honom. Frågan framkallade en mycket hflig och långvarig diskussion. Mötet fattade en resolution, hvari betonades att lärarens ekonomiska vilkor äro allt för knappa, hvarjemte den Önskan uttalades att de böra så snart som möjligt af ståten förbättras, så att läraren ej beböfver att egna sig åt några bilörtjenster. Derpå diskuterades frågan: Huru skall de mindre begåfvade barnens bildningsbthof tillgodoses ? Frågan inleddes af berr A. Oden i Vestervik, ocb efter en hflig diskus- sion uttalade sig mötet för att extra undervisning må på sårskild tid bere- das dessa barn, så att de må kunna följa med sina öftiga kamrater. Slutligen diskuterades frågan om hvad som kan och bör göras för åstad- kommande af Jemnare skolgång. Under diskussionen, hvilken fick ut- göra svar på frågan, framhölls, att man borde göra skolan så intressant som möjligt för barnen samt i öfrigt göra föräldrarna intresserade för skolans verksamhet, hvarjemte anfördes ett par exempel på huru täflan barnen emellan i fråga om jemn skolgång vi-' sat sig medföra lyckligt resultat. HOlets afslutning. Kl. 3 e. m. afslöts mötet af rektor Kajerdt, som i valtaliga ordalag fram- höll betydelsen af folkskolans arbete för vårt land och uttryckte den för- hoppningen att det nu afslutade mö- tet medfört goda resultat. Mötets tack till ordföranden fram- fördes af vice ordföranden, kyrkoh. Sundeli. Mellan de olika* frågornas behand- ling under mötet utfördes fosterländ- ska sånger. På eftermiddagen egde en utflykt med båt rum till Källvik under det härligaste vader. Handelsunderrättelser. Torgpris I Linköping. Den 11 Augusti. Hvete 14 å 15 kr.: Råg 10:50 ä II kr.; Arter 13 ä 14 krj Korn kr. 12 ä 12:50: Blandsäd 10:50 ä 11 kr.: Hafre 10 kr. ä 10:25 pr 100 kg.; Potatis 2: 75 pr iiektoliter: Kött 60 öre; Fårkött, färskt. 70 ä 75 öre. d:o saltadt 75 öre; Fläsk, färskt, Ii ■i 78 öre, d:o saltadt 85 å 96 öre; Talg 50 öre; Ister 65 öre; Ost, sötmjölks-, kr. 1:10, d:o skummjölks-. 25 a 30 öre; Smör 1: 60, allt pr kg.; Agg 75 ä 80 öre pr tjog. Torgpriser I Norrköping. Norrköping den 7 Augusti. Torg- och hamnpriserna i dag hafva varit: Hvete 15 äl6kr.; Råg kr. 11 å 11: 25; Korn 11 kr. ä 17: 50, Hafre 9: 75 å 10 kr.; Ärter 12 ä 14 kr. jr 100 kg.: Ägg 95 öre ä 1 kr. pr tjog; Smör 1: 75 ä 2: kr.; Ost, tryck- och söt- mjölks- 1:10; dito skummjölks- 35 öre Fläsk, färskt, 70 ä 75 öre; Kött, färskt, 40 a 60 öre, Fårkött, färskt, 70 ä 75 öre, allt pr kg.; Kyck- lingar 40 å 50 öre pr st. Potatis 25 öre pr 5 liter; Kålrötter 5 öre pr st. Trädgårdsal ster: Rabarber 5 ~~' fiondbönor 8 och Ärter 25 ooh Vinbär 8 10 i pr kg., Spenat 30 i.... pr kg., Gurkor 75 öre re pr 5 liter, Krusbär ~ rrå 40 50 r Brunkörsbär 15 å 20 öre, Hållon 40å50ö—, Blåbär 12 å 15 öre pr liter. Fisk: Gäddor 50 a 60 öre, Aborrar 30 ä 50 öre, Id 40 ä 50 öre. Gös 1 kr, ål 1 kr. a 1: 40, Braxen 50 a 70 öre, allt pr kg. Kräftor 35 ä 50 öre pr tjog. Hö: 40 å 50 öre pr. 8'/j kg. Ved: Barrved 9 å 12 kr. pr famn. Blodsdrama i Vimmcrby. Man som söker mörda sin hustru. (Bref till Östgöta Corresp.) Sent på qvällen sistlidne fredag, den 6 Augusti, hade 38-årige skomakaren Gu,tat Adolf Dahl och hans 35 ånga hustru Selma Dahl. född Wärme, hem- kommit från ett bönemöte uti den e. k. Wahienströmska kyrkan eller Salems- kapellet i Wimmerby. Dahl, Bom på senare tiden varit nå- got besynnerlig och ej brytt sig om att arbeta eller tillse ein familj, föreföll pä bönestunden också konstig. Hustrun ocb några vänner till familjen införde då Dahl till vaktmästarens bostad i ka- pellet D. kom då åter till sig. En stund derefter föreföll han åter lugn. Uti sällskap med förre kaptenen F. Broms, frireligiös, begaf sig Dahl till sitt hem i handlanden S. Granqvists gård vid storgatan i Vimmerby. Dahls hustru följde äfven med hem. Vid gårdsporten sade Broms godnatt åt ma- karne DahL Men nn ut pålades ett sorgligt dra- ma, ett af dessa hemska blodsdåd, som vid sekelsintet tllt tätare förekomma. Klockan var öfver 10 på qvällen, så att det var mörkt och gårdsfolket hade gått till hvila. Inkomna i sin bostad, belägen å ölre våningen inåt gården uti Granqvists tomt (en byggnadskomplex, hvaraii bo flere familjer), hade makarne Dahl kom- mit uti ordvexling, dervid troligen hu- stron förebrått mannen för oerdentligt lefnadssätt samt hans liknöjdhet att vårda sig om familjen. 472 Längs Pausilippo-vägen till Neapel hörde man i detsamma ljudet af snabba bästbofvar. Det var den gråhårige båtföraren, som nu i ilande fart och skyd- dad af nattens mörker bortförde den afsvimmade Louise. SEXTONDE KAPITLET. Marie Antoinettes anrättande. Revolutionens segrar. Vi lemnade Louise, bortförd på Pausilippovägen till Neapel af den gråhårige båtföraren, och Döring med dödsbleka kinder och slutna ögon nyss buren i land af Ärlig och några af dennes kamrater. De dagar, som följde efter en tilldragelse, hvil- ken försatte vår hjelte och hjeltinna i dessa förveck- lingar, upprörde på det djupaste sätt något bvar. Neapels brottmålshistona har många skuggsidor af det mörkaste slag*); men ett djerfvare dåd ån det nu passerade, torde likväl ha varit ganska sällsynt. Att midt under en festlig tillställning, hvari den kungliga familjen sjelf deltog, bortröfva ett ungt fruntimmer, till på köpet tillhörande den svit, som omgat en den kungliga familjens från utlandet på besök varande ärad gäst, saknade allt motstycke. •| Gif mig. sade den grymme Marat. dä han undervisade Barbaroux i sin blodiga vetenskap, gif mig två hundra neapo- litanare med en knif i högra handen och en muff i den ven strå, att tjena till sköld, och jag vill med dessa genomtaga Frankrike och fullborda revolutionen. Vi anföra detta såsom karaktäristiskt för den tidens neapolitanare. m Den allmänna bestörtningen låter knapt nog baskrifVa sig. Den kungliga familjens förtrytelse satte alla vederbörande på platsen i rörelse, för att upptäcka våldsverkaren. Prinsessan Sofia Albertina' vred af verklig förtviflan sina händer. Hofvet rasade. Upp- ståndelsen och förbittringen gingo från hus till bus. Armfelt var otörtröitadt verksam. Han hade samma natt, som våldsgerningen egde rum, låtit söka Döring hemma hos sig, men han var ej hemkommen. Adler stjerna sprang fram och äter. När slutligen Döring anträffades i sitt hem, fann man en läkare vid haiit. säng. Under fallet från ruinen och ned i sjön hade han blifvit ganska illa, eburuväl ej lifsfarUgt, skadad. Med uttryck af den djupaste sorg redogjorde han för sina ansträngningar att rädda fröken Posse, men han hade sett alla sina bemödanden misslyckade. Ehuruväl Armfelt ej ville säga honom de misstankar, som Adlerstjerna framkastat emot honom, kunde han — Armfelt — likväl ej värja sig för dem. Huru- vida Döring för sin del hyste några misstankar mot Adlerstjerna, är omöjligt att säga, all den stund han sjelf aldrig framkastade något enda ord derom. Emel- lertid omtalade Döring sitt samtal med Vincent så- som den anledning, hvilken föranledde honom att begifva sig ut till sjös och på så nära håll som möj- ligt vaksamt följa den kungliga båtfärden, för att, ifall någon fara hotade Louise, vara räddande till hands. Uppgiften, att Vincent varskott Döring om det Utlämnade anfallet emot Louise, gaf saken i Armfelts ögon ett nytt uppslag. Skulle han äfven här träffa pä sin gamle fiende? Omöjligt förmådde han dock göra för sig klart, att några anledningar kunde före- ligga, i följd hvaraf Vincent skulle hafva intresse af att inblanda sig i denna sak. Likväl föranledde det honom att ännu en gång besöka Vincent, ehuruväl han derigenom icke blef klokare, än han var dess- m rade Döring, åter skulle känna sig förtroendefullt dragen till honom. Vid samma tid inlöpte likväl en politisk under- rättelse af så omätlig vigt och betydelse, att den pä en gång drog allas tankar och uppmärksamhet ifrån Louise till sig. Den upprörande underråttelsen var, att drott- ningen af Frankrike, Marie Antoinette, drottningens af Neapel syster, blifvit af revolutionsdomstolen dömd till döden samt afrättad den 16 Oktober. Det neapolitanska hofvet och alla dess vänner slogos af fasa och bestörtning. Hela Neapel klädde sig i sorg. Presterskapet, som under årens lopp, allt efter olika kyrkliga högtidligheter, skiftar än i hvita eller röda, gröna eller violetta messkläder, uppträdde nu i svarta. Dödsmessan — missa pro defunctis — be- gicks dag efter annan i alla tempel. Sorgesjungande likprocessioner af munkar och nunnor, till hvilka folket i massor anslöt sig, vandrade genom gatorna. Från alla delar af staden ljödo de djupt gripande tonerna till de ej mindre gripande orden: "Requiem aeternam dona eis". Slottskapellet var särskildt smyckadt i alla den katolska kyrkans emblem af djup sorg. Der var på drottningens särskilda befall- ning ett castrum doloris — i Frankrike benåmdt chapelle ardente — föranstaltadt. Kapellets alla väggar voro klädda i svart, rikt siradt med siltver- ornament. I templets midt stod en katafalk, om- gifven af insignier, alla häntydande på drottning Marie Antoinettes furstliga börd och värdighet. Katafalken uppbar icke, såsom vanligt, en sarkofag, utan i stället ett kors, hvarpå den alrättades namn stod skrifvet och vid hvars fot man såg en nunna inhöljd i sitt dok på en och samma gång både bed- jande och sörjande. Vid altaret knäböjde konungen och drottningen. med ett ord, en rörelse, stundom af foga synbar, men i sjelfva verket af betydlig vigt, räddade äter den svagare. Döring måste beundra denna skicklig- het, och skulle sam sjöman ba velat trycka båtföra- rens hand, då han deremot nu beredde sig att stöta ned honom med sin värja. Under detta lika djerfva som mästerligt utförda rulettspel båtarne emellan, hade man närmat sig intill ruinerna, i en bugt emellan tvånne utskjutande vallar. Han beslöt att fånga dem der. Man talade ej mera från något håll. Alla rörel- ser verkstäldes liksom af sig sjelfva. Hvar och en förstod hvad det gälde. Besättningen på hvarje båt handlade såsom en enda person. Ingenting samman- smälter menniskorna till en enda vilja, en enda kraft sä mycket som faran. I dess degel upplösa sig alla eljest olika intressen i det enda gemensamma, i se- gerns eller räddningens. — Mod, Louise I tillropade Döring den tillbedda. — Döring, Döring I hörde han henne svara. Hennes stämma darrade som ett eko af välljud i hans hjerta. Redan hade man hunnit land. Den af Ärligs starka arm kastade änterhaken hade slagit sin krok fast i båtens sida, och besättningen stod färdig att stö! ta öfver banditerna, ögonblicket var afgörande. — Gifven er! befalde åter Döring, eljest bereden er på det värsta. Man mötte hans hotelser med ett hånskratt. — Om någon enda af er, svarade den gråhårige båtföraren honom, sätter sin fot ombord här, kastar jag mig med detta fruntimmer i sjön. Under det han talade, fattade han Louise om lifvet och lyfte henne upp, pä samma gång han gjorde en hotande åtbörd öfver relingen. C. F. Biddéritmd. Drabantm. U 60 480 att hamnas min mans död och straffa hans mördare, såsom de förtjena". — Arma syster! — Den 11 Augusti tillfrågades hon af en kom- missarie, om hon ej ville taga sig en advokat, hvarpå hon svarade, under det hon lyfte handen emothim- melen: "gud och min gemål deruppe skola försvara och hämnas mig". Alla de närvarande åhörde vår gamle diplomats meddelanden under den djupaste tystnad. Man följde honom med en uppmärksamhet, såsom misstänkte man, att hans ord icke fullkomligt uttalade hela san- ningen, utan att mycket gömde sig der bakom, så- som ville han dölja det för drottningen. — Fortsätt, bad hon honom, fortsätt! — Drottningens dödsdom var under hela hennes fängelsetid, fortfor vår diplomat, endast en sväfvande tidsfråga. Jag lyckades att få plats på åhörareläk- taren i nationalkonventet och bevistade flere sessio- ner. Det vilda raseri, som herskade der, låter knapt beskrifva sig. — Den 25 Augusti föreslog ledamoten Hébert, att man genast skulle låta slå hufvudet af f. d. drott- ningen. Samtidigt dermed framstäldes i en skrif- velse från Amiens det förslag, att man skulle raka bort håret på alla misstänkta och antirevolutionära fruntimmer samt vidare tillblanda en färg, som vore outplånlig, och dermed bestryka haltva ansigtet på alla misstänkta karlar och märka den andra halfvan deraf med en bokstaf. Bifallsrop och handklappnin- gar helsade båda förslagen. — Vid sessionen den 5 September ropade ledamoten Drouet: "Medborgare, bort med all svaghet! Blifvom röfvare, om så for- dras, och utgjutom blod I* ögonblicket derefter stod Barrére i tribunen: "Rojalisterna önska blod", ro- pade han, "välan! De skola få det: Marie Antoinet- tes blod skall rinna." Man helsade hans ord med 481 allmänna bifallsuttryck och viftade med hattarne. — Innan ännu anklagelseakten var aflemnad till blods- domstolen, yttrade en af dess ledamöter i cordeliers- klubben: "Gifven er till freds; drottningen är öfver- lemnad till vår domstol, och jag går i borgen för att guillotinen skall blifva hennes lott." — Det ropar till himmelen på hämd, utbrast drottning Carolina. — Det ropar på hämd, tillade konungen, till alla goda och rättrådiga menniskor. — Det ropar, ifylde Acton meningen, framför allt pä hämd till alla furstar. Armfelt iakttog tystnad. — Ers majestät vet, att drottningen, er syster, kallades inför revolutionsdomstolen den 14 Oktober, fortsatte åter vår diplomat. Jag var närvarande vid tillfället. Jag fruktar likväl för att uppröra ers ma- jestät allt för mycket med en fullständig och tro- gen beskrifning af det fasansvärda ögonblicket. Er syster var höljd i utslitna kläder, och ändå hvilket majestät i dessa trasor! Hennes hår var grått, och ändock med hvilken värdighet och stolthet uppbar hon icke sitt hufvud! Hennes utseende bar prägeln af någonting öfverjordiskt. Säkert uppmätte hon också icke veilden mera med någon jordisk mått- stock, utan med det skuldfria medvetandets och den djupa resignationens. Ingen af den närvarande dom- stolspubliken kunde värja sig för det djupaste del- tagande. 1 de flestas ögon darrade tåren. Skall jag omtala den sataniskt djuriska an- klagelse, hvarmed akten afslutades och som för öf- rigt brännmärker den med en råhet och grymhet, som väl är ensam i sitt slag. — Tala, för all del tala! -— Det är motbjudande för mig att berätta, hvad jag hörde, och det blifver ej mindre motbjudande för ers majestät att höra det. Konventsledamoten 484 under sina fötter, för att hånskrattande jaga slägtet genom natt och dag till sin undergång, för att tvinga menniskorna att afsvärja allt högre gudomligt och söla jorden i blod. Frankrike blöder, för att icke säga förblöder, under den s. k. revolutionsdomsto- lens blindt dödande bödelsvälde. Robespierre, Couthon och S:t Just utgöra det franska folkets treenighet, och deras blodiga enhet är sjelfva revolutionen. Apostlar hafva de i massa: Barrére, Billaud-Varen- nes, Collot d'Herbois, Preiur, Robert Lindet, S:t An- dré, Hébert med många flera. Under sistl. Juni och Juli månader aflifvade guillotinen ej mindre än 1,285 menniskor"). Lagen af sistlidne 17 September hotar med döden alla, soai utmärka sig genom börd, rike- dom, lärdom, ja, hvar och en som anses misstänkt, och misstänkt är hvar och en, som icke är ett blindt kreatur inför tyrannerna. Ett elakt förtal eller en spions anklagelse äro fullgoda skäl för att sätta schavotten i verksamhet. De ädlaste och tadelfriaste män gå sålunda sin död till mötes. Hvarje stad har sin revolutionsdomstol. Öfver allt fängelser, döds- domar och blodsscener. Icke nog likväl härmed. Personer, sådana som Schneider i Strassburg och Maignet i Orange m. fl., draga omkring landet med s. k. "vandrande guillotiner", godtyckligt förfogande öfver allas lif och egendom. Ett dekret af sistl. 28 Oktober förkortar till och med proceduren mot de anklagade genom att förklara icke allenast allt vitt- nesförhör såsom fullkomligt onödigt, utan genom att äfven upphäfva de anklagades lörsvarsrätt. Döds- domarne verkställas nu helt och hållet godtyckligt. — Hvarthän skall detta leda? ■j Enligt en noggrann uträkning af ITudlioriime, skall under en tid al omkring 18 månader ej mindre an oiver «n million ineiimskor fallit for mördare och bödlar. 477 De neopolitanska konungarikets dignitärer bil- dade ramen kring denna storartade och lysande sorg. Men den mägtigt tilltalande tempelfesten bad icke blott, den sjöng äfven. Genom pelarhvalfven ljöd ett haf af toner, än stormande, såsom i en mörk natt af djup smärta, och än milda, såsom i en sol- uppgång af innerlig kårlek och försoningsfull frid. Genom ingående underrättelser, dels vexlade •mellan kabinetten och hofven och dels förekom- mande i tidningarna, hade ganska fullständiga med- delanden om Marie Antoinettes afrättning, och hvad som föregått densamma, kommit hofvet i Neapel tillhanda, men ännu hade drottningen likväl icke haft tillfälle att sammanträffa med någon, hvilken som åsyna vittne kunde för henne redogöra för till- dragelserna vid systerns sorgliga slut. Drottningens önskan skulle i detta atseende lik- väl snart blifva tillfredsstäld. För att litet närmare inviga våra läsare i de stora politiska tilldragelserna, sådana de utvecklat sig under den tid, som vi nu uppehållit oss under Neapels klara himmel, begifva vi oss härmed också direkte till ett af mottagningsrummen i det kung- liga palatset, der vi snart skola få kännedom om dem. Före oss finna vi der konung Ferdinand och drottning Maria Carolina jemte ett mindre antal af den kungliga familjens närmaste krets. Deribland återse vi en gammal bekant, som vi hoppas icke helt och hållet fallit ur våra läsares minne, vi mena vår gamle diplomat. I det ögonblick vi inträda, till- talas han af drottningen. — Ni vistades i Paris, säger ni, under de fa- sansvärdaste dagarne af min systers slutliga pino- historia. Haf barmhertighet och berätta oss, hvad ni vet derom, hvad ni såg och hörde. C. F. Biddtriud. Dralmtm 11. 61