Titel: Östgötaposten
Datum: 1898-03-18
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
Stallmäitarea Dicbson död. I måndags afled stallmästaren J Fr. Dxkson i Göteborg. Liksom andra medlemmar af famil- jen Dickson har den nu hädangångna utöfvat ett mångsidigt mecenatskap. men hans största betydelse torde vara att söka i hans verksamma sträfvan lör svenska hästafveins befrämjande. I detta syfte har han med stora kost nåder anlagt och underhållit det be- kanta stuteriet pä Tjolöholm. J. F. Dickson var född 1844 och son till James J:son Dickson (Oscar Dicksons äldste broder) och Eleonora Wilierding. Efter att hafva genomgått handelsinstitutet i Göteborg och Eng- land tillbragte han flere år på resor i Frankrike, Tyskland och Orienten, till dess han 1869 ingick i firman James Dickson & Co. I äktenskap förenad med sin kusin Blanche Dickson (dotter af Axel D. på Skepsta och Bell Austin), sörjes han närmast af henne och enda barnet, Blanche, gift med underlöjtn. vid lif- reg:tes husarer grefve Carl Bonde. Om huru den dödliga sjukdomen ådragits, berättar Sm. Alleh. följande, som visar sanningen af det gamla ordspråket: smä sär etc. För ungefär en månad gaf friherre Qsborn Dickson å Grand hotel Haglund i Göteborg middag för fältridtklubbens ledamöter. Stäm- ningen blef under middagens lopp mycket hög, glas krossades och en af de närvarande gästerna, stall- mästaren James Fr. Dickson råkade -erhålla ett par skråmor dels i ansig- tet och dels å en finger. För att stanna blodflödet hittade man på att taga staniol från vinflaskorna å fest- bordet och dermed belägga såren. Till yttermera visso kringvirades fingret med staniol och omknöts hårdt så att blodet ej skulle rinna. Så fortgick festen i allt högre stäm- ning och icke en allvarligt tanke eg- nades å det lilla olycks alle t. De obetydliga skråmorna läktes till det yttre inom få dagar. Stall- mästare Dickson kände sig visserli- gen då och då olustig, men han fann ej skäl att rådfråga läkare. Deremot lät han massera sig och torde häri- genom ha fått giftet än mera inarbe- tadt i kroppen. Ytterligare några dagar gingo. Hr Dickson kände sig allt mera illamå- ende och feberaktig och måste der- för uppskjuta en tilltänkt resa till Stockholm, der hans maka uppehöll sig. Såväl han sjelf som läkaren sågo i det onda en släng af influensa, hvilken snart nog skulle gå öfver. Patienten tog sjelf temperaturen och han fann den vara normal. Emellertid eftersändes en dag en yngre läkare, som ej nöjde sig med denna mätning, utan sjelt verkställde undersökningen. Feberhettan visade sig då ha redan öfverstigit — 40 gr. Till en början föreföll sjukdoms- fallet oförklarligt. Ingen kom att tänka på de för länge sedan läkta skråmorna. Men för ungefär en vecka sedan började bulnader och varbild- ningar visa sig i armveck och knä- led. Dermed var pyämi — blodför- giftning — konstaterad och behand- lingen kunde rättas derefter. Patienten undergick flere smärre -operationer för aflägsnande af de ho- pade varmassorna Förgiftningen utvecklade sig emellertid så, att alla åtgärder att rädda den sjukes lif voro fruktlösa. Olycklig åktur. Friherre Carl Eaab å Fylleskog i Ryssby socken (Kronobergs län) var den 9 dennes på e. m. ute på en åktur mellan Fylle- skog och Stensnäs, dervid hästen föll i sken och åkdonet välte. Friherre Eaab fick dervid ena armen afbruten på två ställen. Örebro—P&laboda. Sköllersta socken beviljade i måndags det be- gärda anslaget 3,600 kr. till jernvä- gen Örebro—Pålsboda. Funnen död i •nödrifvan. Sme- den A. Nilsson, anstäld vid Bränn- uddens fabrik på Rindön i Upland, anträffades på söndagsmorgonen sit- tande död i en snödrifva i närheten af Rindö by. Nilsson, som var om- kring 40 är, efterlemnar hustru och fem barn. Moder ibjälskjuten af ain ton. Hustrun Karin Erssou i Baggelfve i D«l— bo blef i måndags af vada skjuten i biö- stet st sin 12 årige son, då uenue sysf- lade med målskjutning. Karin Ersson. som genast infördas till Hudiksvalls la- sarett, afled der i torsdags. En lyckligt lottad kommun med afseende på sitt skolväsen har Hubbo i Vestmanland varit under många år, skrifver Sv. Läraretidning. Boktryckeridirektören Sam. Norberg i Göteborg, hvilken var född i Hubbo, donerade och testamenterade åren 1820 oc.i 1848 tillsammans 15,000 riks- daler banko till en skolinrättning i församlingen, hvarjemte han inköpte, bebyggde och inredde V* hemman till boställe åt skolläraren, som skulle vara prest. Detta senare vilkor blef af k. m:t upphäfdt 1874. Sedan hafva flera skolhus uppförts, men först 1895 behöfde uttaxering göras för folkskole- utgifter. Norbergska donationsfonden belöper sig till omkring 23,000 kr.— en vacker summa på en församling af knappast 700 personer. ÖfrerkBrd af bantåg. Vexiö den 10 Mars. Smeden Frans Hammarstedt, Östra Torsås, blef i går öfverkörd på Tengsrydsbanan vid Ingelstad. Högra foten afskars. Ham- marstedt afled i morgse å Vexiö la- sarett, 46 år gammal. Stenkolsfyndlgheterna i Skåne. Malmö den 10 Mars. Hrr C. G. Stevenius, E. Dölling och L J. Selan- der i Helsingborg hafva begärt till- stånd att eftersöka och bearbeta sten- kolsfyndigheter i trakten af Mörarp. För ändamålet skulle bildas ett aktie- bolag med ett aktiekapital af 400,000 •kr. Enligt gjord beräkning skulle år- ligen brytas 25,000 tons stenkol och lera med en arbetsstyrka intill 200 man. Kopparbergs hushållnings- sällskap. Falun den 10 Mars. Kopparbergs läns mishållnitigssäilskup har i dag sam- man ti ädt. Till ordförande efter öf- verste v. Oelreieh, hvilken öppnade sam- manträdet, Uieu som undsnbedt sig åter- *al. utsågs Undshöfding Versäll. Sällskapet b -slöt blaiid annat att an- slå 5 000 kr. till inköp af kalbuggna skogsmarker, hvilka sedermera genom bmhållningssälUkfipets försorg skulle kultiveras. Konung Oscar, verlds- skiljedomaren. Un mellan Italien och Perslen. Stockholm den 11 Mars. Sedan ita- lienska och persiska regeringarna i enlighet med en dem emellan träffad öfverenskommelse att till en skilje- domare öfverlemna afgörandet af en meningsskiljaktighet rörande ett mot persiska, regeringen af en italienskt undersåte väckt skadeersättningsan- språk, genom deras resp. här acpre- diterade ministrar gjort framställning derom, att konungen täcktes utse cen ifrågavarande skiljedomaren, så bar konungen dertill utsett f. d. justitie- rädet C. G. Hernmarck. Svensk-ryska gradmätningar på Spetsbergen. Stockholm den 11 Mars. I dagens konselj har k. m:t dels beslutit att genom utrikesdepartementet till Ryss- land utfärda en inbjudan att jemte Sverige deltaga i en gradmätning på Spetsbergen, dels ock tillsatt en kom- mission för att tillsammans med ry- ska delegerade behandla frågan och vidtaga åtgärder för företagets för- verkligande. Till medlemmar af denna kommission under presidium ai kronprinsen hafva utnämnts profes- sorerna frih. A. E. Nordenskjöld, G. Mittag-Leifler, P. G. Rosén, N. C. Du- nér, läraren vid Stockholms högskola frih. G. De Geer samt lektor E. Jä- derin. Zachris Topelius. Helsingfors den 13 Mars. Zachris Topelius afled kl. 11,30 i natt. Det korta telegrammet maler om ett långt, betydelsefullt menniskolifs slut. Det lins väl knappt någon koja och icke heller något slott i hela nor- den der icke detta budskap skall träffa deltagande och sorgen kännande hjär- tan. Ty det är en landssorg ötver allt Finland och Sverige, då denne sängarfurste gått bort ifrån oss. Med Topelius, tycker man, har den siste af vår litteraturs storhetstids heroer gått hädan. Bedrägerimålen i Stock- holm. Mera häktningar. Stockholm den 16 Mars. Hustrun Johanna Christina Andersson och Hilma Carolina Vingblad, gifta med de förut häktade handlandena Anders- son och Vingblad, hafva i dag häk- tats. Hustrun Andersson är häktad för mened vid beedigande af mannens konkursstat och för delaktighet i hans bedrägerier derigenom att hon mottagit 2 depositionsbevis å tillhopa 10.000 kr. ooh på mannens inrådan gömt de under en tegelsten på en vind. Uuder ett lorhör hus polisen både hustru Vingblad olörmärkt haft ett samtal med mannen Andersson. Denne hade dervid aumodat hustiu Vingblad att gå hem till Anderssons bostad, af hustiu Andersson mottaga ovannämn- da depositionsbevis och gömma dem säkert, så att "ingen menni&ka sku.le kunna komma åt dem". Hon utförde detta uppdrag och gömde depositions- bevisen i en flaska, som hon gräfde ned i en källare. Inalles äro nu 7 perso- ner häktade. Bränvinsfrågan i Norge. Ett bakslag för nykterhets- fanatikerna. Kristiania oen 10 Mars. Ö'-, vin- och bräuvinskomitéas flertal har nu af- gifvit utlåtande. Den vigtigaste förändring, som före- släs, är att utskänkningslageas löie skritt om folkomröstning slopas af hän- syn till <'e oöfverskådlJKa töljierna lör landets nänngs;if och hände störhållan- den, om utskänkinngsbolage i försvinn* i de stnrie städerna och bränvinshan- delu dersta.de* faller i utländiugars f"Laddevins"-affäi ernås) händer. Det föreslås der för princip^eit för att trygga bolagens bestånd att uppgifva folkom- röstningen och partiförsäljningens be skattning. I andra rummet föreslås alternativt att åter frigifva partitörsäljuingeo för producenterna och hanrlelsbodarne samt partiforsäijningsgränsens ne Isättuing till 50 hter. Samtidigt föreslås tilläggs t'giftå tul- len på bränvin i mindre partier. Bolagens nettovinst löreslås böra an- vändas till allmännyttiga eller välgö- rande ändamål, denblaud uykterhete- föreningarre. hvilka den nuvarande la- gen giivit en alltför tramskjutea plats. De stränga tidsinskränkningarne lö- reslås ändrade. Det föreslås vidare att bevilluings- systetnet upprätthålles för vin och öl samt "laddevinet* motarbetas genom strängt genomförande af kralvet pä pro duktionsbevis. Frågan om utskänkningen vid jern- vägsstätionerna an6es staten böra ordna. Krigsförberedelser. Madrid den 16 Mars. Spanska re- geringen ligger för närv. i underhand- lingar med ett transatlantiskt ång- båtsbolag om eventuel utrustning af några ångare såsom krigsfartyg. En- ligt telegram från Havanna hafva in- surgenterna i provinsen Matanzas skjutit på ett jernvägståg, hvarvid en amerikansk medborgare dödades. Östergötlands veckoblad OgrggrA^sgENjfa it, FVedagea å«a is Mars 1898 Kronprinsessan. Fortfarande svag. Bom den 15 Mars kl. 10,35 f. m. Enär vädret är ogynsamt fördes kron- prinsessan i går tillbaka hit. Starka nervsmärtor. Fortfarande allmän svag- het. Allmänna rösträtten i Norge. Kristiania den 11 Mars. Konstitu- tionskomitén hemställer med 5 röster mot 2 att allmän politisk rösträtt in- föres för män öfver 25 år, tjenare medräknade. Danska Folketinget. Köpenhamn den 11 Mars. Folketin- get antou i ■ ag enhälligt i 3:dje be- handlingen förslaget till finanslag. För: slag väcktes att hvarje veteran fiån kriget 1848-50 skulle få en heders- gåfva af 100 kr. Östasiatiska frågan. Ryssland pockar, England protesterar. London d^n 12 Mars. Enligt tele- gram från Peking har engelska sä? debudet derstädes, Mac Donald, ho- kinesiska utrikesministeriet protestel rat mot Port Arthurs afträdande tils Ryssland, enär detta skulle rubba jemnvigten i maktfördelningen inom Öst-Asien. Kinesiska regeringen förklarade sig emellertid icke kunna motsätta sig Rysslands fordringar. Förste sekreteraren vid ryska be- skickningen i Peking, Pavlow, som för närvarande förestår beskickningen i egenskap af chargé d affaires, sä- ges kraftigt påyrka, att öfveriemnau- det af Port Arthur sker inom den be- stämda fristen, bland annat, emedan han önskar saken ordnad före det nyutnämnda sändebudet Speyers an- komst. Kina har emellertid begärt längre betänketid för att kunna underhandla om saken i Petersburg. Böldpesten i Indien. Folkupplopp i Bombay. Bombay den 10 Mars Några af helso- polisens betjente sökte i går komma in i ett af muhamedaner bebodt hus för att undersöka anledningen till en der boende muhamedansk qvinnas sjukdom, men hindrades af flere per- soner från att komma in i huset. En stor folksamling uppstod och då mas- san började kasta sten på helsopoli- sen, måste den skyndsamt retirera för att hemta förstärkning. En trupp beväpnade belsopolismän ryckte nu ut, men dä folket hvarken tillät att qvinnan utlemnades eller ville aflägsna sig från platsen, skred polisen till anfall. 4 muhamedaner dö- dades och många sårades. Polisen rensade gatan. Rörelsen spred sig emellertid med oroväckande hast, och hinduerna slöto sig till muhamedanerna. öfveralltpå gatorna ötverföllos kristna och miss- handlades af de infödde. 1 förstaden Byculla angrep Döbtln Victoriabyggnaden, men invånarne hunno i tid barrikadera portar och dörrar, hvarefter de gåfvo eld genom fönstren för att skrämma angriparne. Militär alarmerades och en afdelning soldater med två kanoner skyndade de angripna till hjelp. Öfverallt i staden råder stor upp- hetsning. Trupper patrullera genom gatorna. En del frivilliga ha inkallats att deltaga i patrulleringen. Militären anser sig nu vara herre öfver rörelsen Två engelska soldater hafva dödats. De upproriskes förluster äro ännu ej kända. Under oroligheterna sökte de inföd- da sätta eld på lasaretten i staden, men drefvos tillbaka af soldaterna. Bombay (senare). Upphetsningen sy- nes aftaga, men situationen anses mycket allvarlig. Arekränkningsmål. För ärevördiga beskyllningar mot skollä- raren G. Löwkrantz i Ö. Eneby, döm- des med stöd af 16 kap. 7 § straff- lagen, f. målaren C. J. V. Söderberg i Norrköping i går af Lösings, Bråbo och Memmings häradsrätt till fän- gelse i två månader. Till döfstumskolan i l:sta distriktet har k. m:t anvisat ett be- lopp af 39,125 kr. a Miill—H—a——i ^Billiga romaner: ^ Prenumeranter å. veckotidningen ► Östgöta-Posten, < hvilken för lielt år kostar endast kr. ► Il SO (postarvodet inberäknadt) er- k hålla gratis en följetongsbilaga, upp- tagande C. JK Bidderstads svenska ► historiska romaner, livaraf med hvarje i . tidningsnummer följa 24 sidor (eller , under axets lopp inalles 1,248 sidor). ► Prenumeration kan ännu ske från i . årets början, då ock bela den pågå- j ende romanen "Fursten" erhälles från ► början. Nu tillträdande prenumeran- •< . ter erhålla genast Mi sidor af romau bilagan. ► Mot billigt pris kunna ock erhållas i . de förut utkomna romanerna "Svarta Handen' och "Drabanten". Svarta ► Handen (- delar, häftade i ett band, < . inalles 921 sidor) erbålles i häftadt ex. för 1 kl. och Drabanten (2 delar ► häftade i ett band, inalles 1,535 si- < y dop) erhälles för kr. 1:50. Beloppen > insändas i postanvisning till Östgöta- Postens expetlitiou Linköping. Ke- < ► qvirenten bör uppgifva tydlig adress Drabanten kan ock erhållas i ohäf- tadt ex. för kr. 1: 25, då romanen ► sändes till vederbörande reuvirent i * korsband (alltså frakt- och portofritt). Romanen i fråga behandla tilldra- ► gelser ur svenska historien. "Svarta < . Handen" rör sig om de tilldragelser, som stodo i samband med mordet a ► grefve Axel v. Fersen 1810. I Dra- banten och Fursten äro hufvudperso- . ' nerna: Carl XIII. Gustaf fV Adolf. * ► Katarina II i Ryssland, G. M. Armfelt, < . Reuterholm. Magdalena Rudenschöld m. ft. historiskt bekanta personer. ii é é t é i ii— a i t- -*- -*- é Det Dreagerska meneds- målet. V. bäradsböfdlng K. Staaff vittnar. Kan ingenting minnas. De för mened i Dreagerska målet häktade hotellegaren N. Axelsson, försäljaren Moell och arbetskarlen Holst undergingo i tisdags förnyad ransakning. Som vittnen hade inkallats v. hä- radshövdingen Karl Staaff, notarien Lrik Lidforss, ogifta Sofia Karlsson och den arbetskarl Eriksson, hvilken Dreager förgäfves sökt tubba till men- ed. Hr Lidforss var ej närvarande och ålades vid 15 kr. vite att inställa sig vid nästa rättegångstillfälle. An- gående förbandlingarne återgifva vi Sv. Dagbl. referat: Hr Staaff hördes först. Han berättade huru D. i September 1893 kommit till ho- nom och begärt juridisk hjelp. emedan han blifvit öfverfallen af polis. — Var det dagen efter det Dreager skulle ha blifvit slagen? frågade åkla- garen. Vittnet kunde icke erinra sig detta, men omtalade, att D. kort derefter kommit med en vittnesattest och sagt att Axelsson kunde vittna. Denne infann sig sedermera och afgaf berättelse om förloppet. — Nå, angående Moell, har vittnet lem- nat denna attest till honom? — Ja, det är densamma som jag fått af Dreager. — Nå, nu säger Moell att han uppgifvit för Staaff att han sett en hvisselpipa i konstapel Anderssons hand. Ar det sant att vittnet sedan uppe å häradshöfding Staaffs byrå uppmanats säga att det vore bättre tala om ett blänkande föremål ? Hr Staaff erinrade sig att han gjort nå- gra frågor, men han kunde nu icke erinra sig af hvad beskaffenhet de voro. Han antog att det "blänkande föremålet'' varit på tal men kunde omöjligt efter så lång tid erinra sig allt. — Kommer vittnet i håg om Moell yp- pat någon ovilja mot att vittna, emedan han vore rädd för polisen? — Det kan jag ej särskildt erinra mig; troligen var det i stället vittnet Holst. — Nämnde Dreager icke hvarför han först mycket sent fått tag i Holst; syntes detta icke något besynnerligt? — Nej, han sade att han kände honom förut, men först af en händelse fått tag i honom. — Var vittnet med Moell och Dreager å Malmskilnadsgatan, när de utpekade plat- serna der öfvervåldet skulle skett? — Ja, en eller två gånger. — Fanns då ingen anledning misstänka, att det förekom några motsägelser beträf- fande den plats der uppträdet egt rum och de platser der vittnena sade sig ha stått? — Jag kan ej påminna mig detta. • — Kommer vittnet ihåg om Moell uppe å hans byrå fått betalning för sin instäl- lelse vid rätten? — Jag kan icke erinra mig det, men det kan vara möjligt. Åklagaren frågade hr Staaff om han kom ihåg att han, då Holst skulle vittna, i för- maket till rådhusrättens femte afdelning utpekade konstapel Andersson. — Ja, jag vill påminna mig att jag frå- gade om han kände ingen Andersson. Åklagaren framhöll vidare att det under förhöret visats att vittnena haft betydligt olika uppgifter om platserna vid Mäster- samuelsgatan och Malmskilnadsgatan. — Ansåg hr Staaff att Moells uppgifter stämde med öfriga vittnens fiskaren An- derssons och Åkermans uppgifter? Hr Staaff kunde nu icke minnas om Moells uppgifter stämde med den enes eller andres. Åklagaren: — TJppgaf ej ett vittne för hr Staaff att vittnet kommit på grund af en af Dreager införd annons i Dagens Ny- heter? — Det vill jag erinra mig; men jag kan ej bestämdt säga något derom. Tycker mig komma ihåg att en af dem uppgifvit sig ha sett en annons. Eriksson berättade huru Dreager lofvat honom mat och dryck samt penningar hvar gång han infann sig vid rådhusrätten. Ogifta Karsson, som bott tillsammans mea Holst, hade hört Dreager öfvertala honom att vittna mot 20 kronors ersätt- ning. Dreager hade då sagt att det icke var farligt att vittna, ty "Staaff reder nog ut målet, ty han är full af f—n". Dreager hade äfven lockat ett fruntim- mer upp i Holsts bostad för att höra hu- ruvida hon kunde duga att vittna. Om en stund hade han emellertid sparkat ut henne och sagt att hon vore för dum att vittna i ett så fint mål som hans. Sedan dessa vittnen hörts uppsköts må- let pä åtta dagar. Vi hafva anledning att fästa en större uppmärksamhet än vanligt vid hr Staaffs vittnesmål, icke derför att det skulle innehålla något af vigt el- ler ens af intresse, utan dertör att hr Staaff rörande de flesta punkter för- klarar, att han ej minnes, hvad han sagt eller hvad andra sagt. Att så är förhållandet finna vi också myc- ket förklarligt, ty hvem kan minnas ett samtal efter åratal? Men då inte en person, sådan som hr Staaff kan minnas dylikt, huru kan då samme hr Staaff — det är dit vi velat komma — i Broxviksmålet be- gära, att tjensteflickor skola kunna taga på sin ed, att de sagt det eller det för två är sedan? Man kan väl ej fordra mer af en tjensteflicka vid Broxvik än af den framstående advo- katen, vice härndshöfdingen K. Staaff! Det vittnet i Broxvikssaken, som ej kunde taga på sin ed att ha fällt eller icke fällt, ett yttrande, fick af domaren skarpa förebråelser och nära nog beskyldes för att tala osannt el- ler åtminstone att p.ata bredvid mun- nen, utan att veta hvad non sade. Ordföranden i Stockholms rådhusrätt tyckes ej ha ställt :iknande beskyll- ningar till hr Staaff. Äfven domare- embetet kan behandlas med olika för- stånd! Vi ha anfört detta för att visa, huru olika vittnen kunna behandlas af olika domare, och huru oiika det kan vara att uppträda som vittne mot att upp- träda som åklagare! Riksdagen. Motion i arbetarepensionerings- frågan. Hr David Bergström och 24 andra ledamöter af andra kammaren motio- nera om vissa ändringar i det kungl. arbetarepensionenngslörslaget gående ut på: l:o) att den i § 14 förekommande åldersgränsen 50 ar lör rätt till pen- sion vid varaktig oförmåga till arbete borttages; 2:o) att som tillägg till § 15 fast- ställes ett minimibelopp för pensioner- na till de törsäknngspliktige af resp. 100, 75 och 50 kronor i de olika pen- sionsklasserna: 3:o) att den i § 4 förekommande åldersgränsen 30 år för den nuvaran- de generationens medtagande i pen- sionsförsäkringen ändras till 40. Motionärerna påpeka att de med sitt ändringsförslag icke afsett lägga hinder i vägen rör antagande af en arbetarepensioneringsplan under inne- varande riksdag utan fast mer att möjliggöra detta. Frågan om fideikommiss-stif- telsernas upphitfvande var i lördags föremål för kamrarnes pröfning. Lagutskottet hade i anled- ning af väckta motioner hemställt om skrifvelse till k. m:t med begä- ran om förslag till upphätvande af fast fideikommissegendom. Andra kammaren biföll utskottets hemställan utan diskussion. I första kammaren yppades genast ett starkt motstånd mot förslaget. Genast i början yrkade hr Dickson af- slag särskildt frän rättslig synpunkt och med framhållande af att, när upphäfvande af dylika rättigheter i andra länder skett, det endast varit under upprörda tider lik- som att åtgärden inneburs vädor af bäde politisk och social natur. Hr Filip Jttoström yrkade bifall till ut- skottets hemställan. Ett hufvudanförande mot de föreslagna förändringarne hölls af hr C. Nordenfalk, hvilken nu för första gängen under det nya statsskicket begärde ordet i riksdagen. Hans synnerligen utförliga och under spänd uppmärksamhet framförda yttrande ansågs af en följande talare hafva "rifvit sönder" utskottets bevisföring, men tycktes ej i samma mån hafva öfvertygat motstån- darne. Han sökte först uppvisa, att våra fidei- kommiss till sin natur äro vanliga testa- menten, hvilka staten hittills låtit sig an- geläget vara att såson sädana respektera och hvilka i tvistiga fall bli underkastade vanliga domstolars pröfning. Då 1810 rät- ten att stifta fideikommiss borttogs, föll det ingen in att vilja gifva do fattade be besluten en retroaktiv verkan. Hvad har också, frågar man i kretsar, som icke äro politiska, k. m:t och riksdagen att göra med dessa enskilda testamenten? Fidei- kommissen kunna ju få lefva eller dö så godt de kunna, och de dö ju i alla fall bort af sig sjelfva Sveriges väl beror icke pä fideikommissens vara eller icke vara! Utskottet hade sagt. att frågan om fidei- kommissens afskaffande har mänga anor — det kunde lagt till en mer: att den på standsriksdagarnes tid användes till att irritera det första ståndets känslor. Att våra fideiliommissarier, som man sagt, haft något olyckligt inflytande pa de politiska förhållandena förnekade tal. bestämdt. Huruvida fideikommissen äro illa skötta, kunde tal. icke afgöra, men icke vore det något skäl för att rubba eganderätten. Kanske skulle godsegarne i kammaren och tal. sjelf icke stå sig så bra, om man un- dersökte, huruvida deras landtbruk stode på höjden af kultur! Och rättskänslan — hvarför skulle den icke bli lika uppröd, när en far testamen- terade hälften af sin egendom till ett af sina barn! Att fideikommissarierna sjelfva vilja bli af med fideikommissrätten, det är nog bra, men derifrån vore det ett långt steg till att ta emot en egendom på vissa vilkor och sedan begära statsmakternas hjelp för att bli af med vilkoren men ändå behålla egendomen. (Bravo.) Efter en del anmärkningar om, huru- ledes staten betraktar fideikommissen så- som en god skattekälla, och buruledes den åtgärd, som här åsyftades stod i strid med allt, hvad som i den civiliserade verlden ansåges för rätt, frågade tal. dem, som be- handlat frågan om de verkligen satt sig in i följderna af en sådan rättskränkning — nästa gång blefve det andra testaments- klassers tur: dispositioner till akademier, kyrkor, skolor etc; alltid funnes det någon bestämmelse, med hvilken man kunde söka sak, under förevändning af förändrade för- hållanden. Nej, en fri mans rätt att göra sitt förfogande gällande efter sin död bör stödjas af statens lojalitet. Den åtgärd, som föreslagit, vore. sluta- de tal., rättsvidrig; den skulle till sina följder blifva olycklig och skulle bringa staten förlust. Man hade talat om att fideikommissernas upphäfvande är en po- pulär fråga, men det svenska folkets me- ning vore nog den, att lag och rätt ej böra kränkas. (Lifliga bravorop). Hr Björnstjerna vände sig särskildt mot det argument, som anförts till förmån för fideikomissens afskaffande, att de slopats i de flesta "mera hyfsade" länder. Detta hade skett under revolutionära perioder och vore ej något exempel, som särskildt manade till efterföljd. I likhet med de närmast följande talarne, hrr C Fr. Petters- son och von Rhrenheim betonade han för öfrigt, att man gjorde ett våldsamt ingrepp i eganderätten och den af lagen sanktio- nerade testamentsrätten, om åt civillag gåfves retroaktiv verkan i fråga om fidei- kommissinstitutionen. Desse talare bemöttes af hr Hasselrot, som i sin reservation hemställt, att riks- dagen måtte hos k. m:t begära utredning angående fideikommissens beskaffenhet och på grundval af en dylik utredning fram- lägga förslag, som beredde fidikommissarie och slägt tillfälle att med k. m:ts bifall upphäfva ett fideikommiss. Hr Hasselrot framhöll, att detta vore det moderataste förslag, som kunde tänkas i föreliggande fråga. Godkändes detta, hoppades talaren, att de stora fideikommissen ännu länge skulle kunna bestå, medan de annars ho- tades med att i framtiden sopas bort med ett penndrag. Hrr Vnger och Rudebeck yrkade afslag å både utskottets hemställan och reserva- tionen. Sedan frih. Klinckoioström yrkjt af slag och grefve Raoul BamUton bifdil till utskottets hemställan samt hr Sandberg anslutit sig till hr Hasselrots reservation, afslvgs efter dubbla vote- ringar förslaget om fideikommissens upphäfvande med 72 röster mot 45. Begränsad valtid. Med anledning af hr J. Ericssons i Vallsta motion hade konstitutionsut- skottet hemställt, att § 15 i riksdags- ordningen måtte ändras så, att val till liksoagsmati i andra kammaren skall skp under September månad. I första kammaren uppstod en kort debatt, hvarunder hr Bergius, som re- serveiat sig, yrkade afslag, i hvilket yrkande hr Hasselrot instämde. Bifall yrkades af hrr Carl Nyström, Östherg och Alin. och frih. Sam. G. Åkerhjelm yrkade återremiss. Med 65 röster mot 58 beslöt kam- maren bifalla utskottets hemställan. Minoriteten röstade för afslag. Efter korta yttranden af hrr frih. von Schwerin, som yrkade afslag, och hr Andersson i Malmö, som yrkade bifall till utskottets hemställan, blef denna af andra kommaren bifallen efter vo- tering och med 105 röster mot 93. Riksdagen har sålunda till hvilande i grundlagsenlig ordning antagit den ändring i § 15 fl. O., att valen till an- dra kammaren skola hållas i Septem- ber. Kungörande af riksdags- mannaval. Med anledning at hr P. Olssons mo- tion hade konstitutionsutskottet hem- ställt, att valtörråttaren skall minst fjorton dagar ;öre valet kungöra ome- aelbara val af riksdagsman till andra kammaren. Häremot hade reservation anförts af hr Bergius, som yrkat afslag, och med honom hade hrr Alin, Berg och C. Nyström inst?mt. Hr Ljungman hade i särskild reservation hemställt, att medelbara val skulle kungöras tre och omedelbara val två Veckor före valet. Efter ett yttrande af hr Afzelio» af slogs utskottets hemställan at första kammaren. Andra kammaren biföll deremot ut- skottets förslag efter en kort diskus- sion. Bankovinstens användning. K. m:t hade hemställt, att af riks- bankens vinst för år 1897, utgörande 3.327,923 kr. 13 öre, ett belopp af 2,995,000 kr. måtte anvisas för stats- verkets bebof. Bankoutskottet hade deremot hemställt, att till detta ända- mål måtte anvisas allenast 2 millioner kr. och att denna andel mätte utgå. med en fjerdedel under loppet af må- naderna Januari, April, Juli och Okto- ber 1899. I första kammaren talade finansmi- nistern grefve Wachtmeister för afslag ä utskottets hemställan och bifall till k. m:ts förslag, och hr Törnebladh an- såg, att riksbanken redan hade fullt tillräckliga fonder. Hr Philipson var äfven af samma mening, hvaremot hrr grefve Spens och grefve Raoul Hamil- ton yrkade bifall bankoutskottets hem- ställan, som äfven af kammaren bifölls utan votering. Andra kammaren biföll utan dis- kussion utskottets hemställan. Nya riksbankskontor. Med anledning af åtskilliga vid denna riksdag väckta motioner om inrättande ai nya afdelningskontor si riksbanken, hade utskottet hemstält om inrättande af sådana kontor i Halmstad och Karlskrona samt al- styrkt inrättande af riksbankskontor i Kristianstad och Venersborg. Utan diskussion biföllo båda kam- rarne utskottets hemställan. Dopvittnen. Andra kammarens 3:dje tillfälliga utskott hade afstyrkt hr Waldenstötns motion om skrifvelse till k. m:t med anhållan, att k. m:t måtte befalla dom- kapitlen att förständiga vederbörande prester att tillse, att inga andra så- som faddrar i dopboken antecknas än sådana, som verkligen varit vitt- nen till dopet. Vid detta ärendes föredragning i andra kammaren uppstod en stunds diskussion. Hr Waldenström förklarade, att han ville yttra några ord, på det kammarens för- handlingar denna gång icke skulle blifva alltför torra. För att .vara fullt uppriktig — sade tal. — så väntade jag ej, då jag väckte min motion, att densamma skulle bifallas. Men jag har med densamma af- sett att införa sanning i de kyrkliga för- hållandena. En prestman i Stockholm — jag har nämligen många vänner bland pre- sterne — har sagt, att jag har rätt. Tal. ingick derefter i en kritik af utskottets motivering samt förklarade, att han icke hade något yrkande. Hr Holmgren i Värnhem bemötte hr Waldenström. "För att vara fullt upp- riktig", började hr W. Hr TV. är således ej alltid uppriktig. Han har erkänt, att det han begärt är en reform utan all prak- tisk betydelse. Hvarför väcker hr W. för- slag utan praktisk betydelse? Hr W. sä- ger alltid, att han vill införa sanning, men att han ofta motarbetas. Jag protesterar mot hans påstående, att han är ensam tolk för sanningen. Ty det är han icke; det itan ingen enskild person vara och icke heller någon korporation. Hr W. sade vidare, att en prestman i Stockholm sagt, att hr W. hade rätt. Det måtte vara ett märkvärdigt exemplar bland prester, lika- som hr W. sjelf är ett märkvärctigt exem- ?lar på en f. d. icke prest. Jag yrkar bi- all till utskottets hemställan". Hrr Grundétt och Zotterman bemötte likaledes hr Waldenström. Den förre trodde, beträffande hr W:s påstående, att han i kyrkliga frågor alltid motarbetats i kammaren, att han då ej framställt saken sanningsenligt, och den senare hetviflade, att den omtalade prestmannen, då han gaf hr W. rätt, menade denna fråga. Etter några replikskiften mellan motionären samt hrr Zotterman och Grundell var diskussionen afslutad. Utan votering afslogs motionen. Fängelsestraffs verkställande i enrum. Lagutskottet hade tillstyrkt k. m:ts propositioner med förslag till lag, in- nefattande vissa bestämmelser om be- räkning af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af § 1 i lagen om straffarbetes och fängelsestraffs verk- ställande i enrum den 29 Juli 1892. Utan diskussion biföll andra kam- maren utskottets tillstyrkande hem- ställan. Smdskollärares utbildning. Andra kammarens första tillfälliga utskott hade afstyrkt hr C. Johans- sons i Aflösa motion om utredning angående statens öivertagande af lä- rarnes och lärarinnornas utbildning för småskolan. Utan disskussion biföll andra kam- maren utskottets hemställan. Vid kamrarnes sammanträden i ons- dags behandlades först frågor, höraude till Fjerde hufvudtlteln. Armeförvaltningens omorga- nisation. K. m:ts förslag härom hade i hu vudsak tillstyrkts af statsutskot- tet. Statsutskottets hemställan bifölls af första kammaren med 89 röster mot 34, hvilka senare afgåfvos för afslag. Andra kammaren afslog k. m:ts för- slag med 117 röster mot 95, som voro för bifall. Göteborgs befästande. K. m:ts förslag att för Göteborgs befästande få använda 240,000 kronor af en-per- millefonden samt att på extra stat lör är 1899 anvisa 130,600 kr. var af stats- utskottet afstyrkt. Första kammaren afslog med 76 rö- ster mot 38, som afgåfvos för bifall, k. m:ts förslag. Beslutet töregicks af en längre diskustion. I andra kammaren motiverade herr Erickson i Bjersby sin egen jemte flera utkottskamraters reservation mot att utskottets hemställan om afslag skulle åtföljas af ett uttalande otn vigten af att vidtaga åtgärder för Gö- teborgs befästande. Tal. ansåg att ut- skottet bort yrka afslag rätt och slätt utan att innan befästningskomiténat- gitvit sitt utlåtande binda sina händer. Med 115 röster mot 80 biföll kam- maren reservationen. Befästningsfonden, på 3 mitt. kr. Andra kammaren biföll med 146 röster mot 60 k. m:ts at statsutskot- tet tillstyrkta förslag om afsättande