Titel: Kalmar
Datum: 1904-04-11
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
Tidningen" Kalmar N.o 54 Måndagen den 11 April 1904. ■MT Bomullsväfnader Norrköpings af n , -." . tillverkningar, Gamlestadens KALMAR. I innu kort ii I kommer: JAPAN Ilen uppgående solons land. Efter resor och forskningar skildrailt af D:r L»ntcrei'. Med 100 bilder. Pris fi»r häftad! exemplar 5 kr. 52 Öre, i elegant originalband O kr. 50 ii re Obs.! Kartorr öfver krigsskådeplatsen 1 50 <öre, 1 kr., 1 kr 20 öre, på lager. DILLBERGS BOKHANDEL. KAIM A R. ^(emsydda arbetskläder ffrilu. Hemsydda Sfurarebyxor af Hydboholms-MoUskinn. Tryckta Hemsydda Mollskitmshyxoi af Rydboliolms-Mollskinn. Tryckta Hemsydda Patent-Mollskinns- hyxor. ' . Hemsydda Trinntygsbip or i olika kvalitéer. Hemsydda MoUskinnstyxor utaf akta Nått Engelskt Mollskinn. Hemsydda MottskinnsLlusar. Hemsydda Bnssarunner af hemväfda tyger och akta färger uti olika kvalitéer. \ Hemsydda Hangerikostymerm.m mm. Allt till de hilligaste priser uti 53 JYi/a Jjeklädnadsmctgasmet. Ca} •/ Jo/t an sson. Kaggensgatan 2. JCufvudsladen. Fred sluten. Styreheu för kungl. teatern bar nu sändt tidningsutgifvare- föreningen ett skriftligt meddelande, att styrelsen funnit skäligt besluta att vid generalrepetitioner, som hädan- efter komma att äga rum ä nya mu- sikaliska scenverk, de dagliga tidnin- garnas anmälare skola erbjudas till- fälle att närvara. Styrelsen lofvar också, att den med alla till buds stå- ende medel skall söka förekomma upp- repande af hvad nyligen inträffat. grannlanden. En nordvästlig orkan rasade i onsdags öfver Eibetraaten och andra delar af Jylland. I Rilje slets kop- partaket på domkyrkan sönder af stor- men, likaså taken på rådhuset och många enskilda byggnader. Hafvet var i våldsamt uppror och pi flera ställen ägde stora öfversvämuingar rum. Betydliga delar af kusten lära liafva bortsköljts af vågorna. Allt på nådig befallning! De finska järnvägsstationerna skola ovillkorligen dekoreras på kejserliga högtidsdagar, födelse- och namnsdagar — se där det senaste påbudet i Fin- land Och för dekoreringen har gene- raldirektören för finska statsjärnvä- garna utfärdat vidlyftiga regler : om hur många ryska nationalflaggor som ett vederbörligt dekoreradt l:a klas- sens stationshus bör ha, hur många ett tredje klassens, hur många ljus som skola placeras i hvarje fönster för illuminering efter mörkrets in- brott, hvad ljusstakarna skola ha för utseende o. s. v. o. s. v. StocMolms-Xvömfca. Utrikes. Exdrottnlng Isabella död. Paris den 9 april. Exdrottning Isa- bella" af Spauien har i f.m. aflidit härstädes. 76 lotsbefattningar vakanta. Knligt ett g?neralföralag öfver perso- nalen vid lotsverket utgör den verk- liga, effektiva personalen ej mindre än 1,456. Enligt förslaget äro 7*1 lots- befattningar vakanta. 'För cKalmar». Stockholm den T april. Påsken drog i Sr in med april och aprilväder, som hittills Isär i staden, i motsats till de soligt vackra marsdagarna, utmärkt sig för en ymnighet af vätt — regn. regn och återigen regn, i tint silande dugg och piskande stormbyar, som våld- samt drifva in om gathörnen och Mer upplösa de nyss så torra gatorna i en ogement otreliig sörja. Men samtidigt fordrifvas därmed snön och isarna och trots ruskigheten medför väderleken ändå en känsla af vår, som äfven redan börjat gifva sig tillkänna i en visserligen än sä länge ytterst svag men ändock skönjbar grön anstrykning öfver parkernas träd, af hvilka enstaka exemplar t. o. m. börjat svälla ut i brungula knoppar. Tack vare detta omslag i väderleken företedde påsken i hufvudstaden ej fullt den Ulliga anblick, som solskenshelgdagar förläna. Men rörligt var det ändå på gatorna, då som bekant stockholmarna i allmänhet ej låta sig allt för mycket af skräcka al väderleken. Till gatnlifvets rörlighet bidrog äfven ganska väsentligt den under annandagen anordnade stora arbetaredemonstrationen. Ty om intresset för denna ej visade sig sä stort under sjålfva mötet vid Lill Jans, så lämnade återtåget till staden ingenting Sfrigt att önska rörande allmän tillslutning med däraf följande ganska besvärliga hinder i trafiken. Att under tider för demonstra- tionstagets framfart söka taga sig fram Hamngatan eller Drottninggatan mellan Klarabergs- och Uarnbusgatorna var helt enkelt lönlöst dels till följd af de talrika »demonstrerande», dels äfven på grund af alla nyfikna, som skockade sig på trot- toarerna för att taga de under flygande fanor och klingande spel framdragande massorna i betraktande. Och skulle man från Klaratrakten upp åt Vasastaden, gjorde man klokast i att ta en rundlig omväg öfver Östermalm. Spårvägs- och drosktrafiken led också af åtskilliga rubb ningar, meian detta demonstrationståg va- rade och många voro nog de fula ord, som med anledning bäraf från hindrade trafikanter utöstes öfver hela demonstra- tionsofoget. Äfven stockholmarna börja nog snart tröttna pa dessa anspråksfulla folknöjen. Annars förllöt påsken i all sköns still- het med sedvanliga nöjen och förströelser för en livar efter hans olika ställning och smak. Ett misslyckadt försök frän de här allt fortfarande grasserande bondfangarna och yrkesspelarna blef jag påskaftonen i tillfälle att helt apropå be- vittna. Inne på en af våra många auto- mater inträdde ett sällskap af fyra perso- ner, däraf ett par typiska arbetare i upp- rymd sinnesstämning och i däras sällskap ett par dansktalande individer af tvetydig karaktär. Inga sluskiga boftysionomier i traditionell senäationsstil, tvärtom välklädda personager med ett uttryck af skenbart gemyt öfver sina välfödda anleten. Men dessa torde dock med lätthet kunna åter- finnas i polisens porträttalbum för den, som vill göra sig besvär med en efterforsk- ning. Nå, de fyra skulle ha sig någon förfnskning och en af arbetarna ombe styrde glögg för allesammans. Vid denna sutto de sä en stund och småpratade, men hela konversationen rörde sig egentligen om betalningen. »Danskarna» ville ovil- korligen betala men arbetaren vägrade: han hade redan betaldt. Först tog en af »danskarna^ fram en femma och ville prompt lämna denna som likvid, hvilket dock enständigt afböjdes. När detta ej Jlealisation å stora massor af Twimad- och XUfa\xi$s-ty$tc till oerhört billiga priser, t, ex, 4 met. Promenadtyg, dubbel bredd, för 5 kr. 30 öre — alltså ej mer än 1 kr. 30 öre pr met., detta af mycket god kvalité, derjemte linnes billigare om så önskas. 200 met. extra fint svart Promenadtyg realiseras med SO " o nnder sitt värde. HERRAR! Under den a. k. tysta tiden har jag låtit förfärdiga cirka 50 st. Kostymer och mod anledning af att j.ig fått dem sydda för haifva priset försäljer jag dem nu ofant- ligt billigt, äfven realiseras ett större parti af: Kostym- och Öfverrockstyger. Kalmar den 30 mars 1904. Sigfr. Persson. lyckades tog han fram en krona och ville lämna den, men äfven detta tillbakavisades lika bestämdt. Arbetaren hade betaldt varan och ville ej veta af någon ersätt- ning, och därvid måste det förblifva, trots »danskens» upprepade erbjudanden, som ständigt interfolierades af menande ögon- kast de båda industririddarna emellan. Så var det då ingen annan utväg än att gä igen, och sällskapet troppade af. Jag hade hela tiden följt den lilla scenen och fixerat den mest agerande »dansken» och till gengäld härför fick jag, när denne vid utgåendet passerade min plats, en gemytlig nick och ett oförskämdt leende. Hade jag förut varit tvehågsen om mannens karaktär, så förvandlade detta hans beteende mina miss- tankar till visshet. En stund senare gick äfven jag och mötte dä i Hamngatsbacken de båda »danskarna» som nu voro en- samma på återväg mot stadens centrum tydligen för att söka nya offer som er- sättning för de nyss mistade. Huruvida detta lyckades dem eller ej, därom kän- ner jag tyvärr intet. Men lyckades det ej dä, så hade de kanske bättre tur en annan gång, ty de allt emellan återkom mande »spelmålen» vid rådhusrätten visa, att yrkesmännen äro i ständig verksamhet och ingalunda för en misslyckad kupp ge spelet förloradt. Den elektriska spårvägen, som man hittills haft bra liten känning af, försåvidt man ej särskildt gjort den till föremål för studium däruppe i Vasa- staden, har nu blifvit mera påtaglig för ett större antal stockholmare. Från bör- jan af denna vecka har trafiken nämligen från Norra bantorget dragits fram äfven efter Vasagatan ned till Järnvägsparken vid Nya Knngsholmsbron, på hvilken linje den nu alternerar med nästspårvagnen, som det synes i bästa samförstånd och utan ringaste olägenhet. Det säges också, att sedan ledningen öfver Vasabron, för hvilken stolparna nu äro fastställda som kombinerade lykt- och spårvägsstolpar, hunnit uppsättas, trafiken inom den när- maste tiden skall ytterligare dragas fram till slussen, naturligtvis fortfarande alter- nerande med den gamla hästvagnstrafiken. l'å så sätt kommer öfvergången att så småningom genomföras, tills en vacker dag, utan att man vet ordet af, hästarna äro alldeles försvunna och de eleganta »elektriska» ensamma behärska ringlinjen — en stor dag i Stockholms kommuni- kations historia, lieredelsetiden har va- rit grundlig, och måhända väntar oss in nan dess flera öfverraskuingar på spår- vägstrafikens område. Af ett i dagarna framkastadt förslag att döma synes det, som skulle man pa vissa häll hysa sä djärfva förhoppningar som att rent af del vis förändra den gamla linjens sträckning. Spårvägsstolparna ha ju allt ifrån sitt för- Köp ej Klädesvaror af kringresande agenter förr än .\'i gjort ett besök i Nybro Manufaktur- & Klädas- affär, hvarest Ni erhåller minst 20 proc. billigare priser än dessa agenter sälja till. Försök och Ni skall blifva öfvertygad därom. Nybro Manufaktur- & (vid Torget), sta uppträdande varit föremål för bufvud- stadens synnerliga omtanke, och stora be kymmer ha uttalats för, hur de skulle komma att ta sig ut på våra mera be- märkta platser, exempelvis efter Kungs- trädgården. För att lösa denna fråga och i samband därmed ännu några andra har en insändare i en af morgontidningarna framställt ett förslag, att spårvägen icke alls skulle tangera Kungsträdgården, utan i stället från Carl XII:s torg fortsätta vä- gen rakt fram öfver Stallgatan och Ny- broplanen in på Uirgerjarlsgatan. Härige- nom anser insändaren att åtskilliga förde- lar skulle vinnas såsom bättre förbindelser med Svenska teatern, Frimurarkällaren Nybrohamnen och den nya Dramatiska teatern samt dessutom det af ins. som synnerligen riskabelt ansedda\ hörnet af Kungsträdgårds och Hamngatorna helt undvikas. Detta är nu ett löst fram ka stadt förslag, om hvars blifvande öde man nog gör klokast i att icke profetera. Det nya riksdagshuset. Medan »farbröderna» som bäst låta sin kända vältalighet flöda i det gamla riks- dagshusets kvafva salar, pågår arbetet med all ifvei på det nya riksdagspalatset vid Norrbio. Den gamla basaren, som in i det allra sista stått som ett oomkullrunke- ligt hinder, tack vare en envis hyresgästs omedgörliga hänvisning till, hvad som står »i kontraktet», är nu sitt sega motstånd till trots alldeles uppgifven, och någon af de närmaste dagarna torde af den minnes- rika och på sistone sä uppmärksammade gamla byggnaden ej återstå sten på sten. Som en ganska underlig ruin står ännu midtelpartiet med sin i det sista tvekande skylt om lijurströms växelkontor, men hackor och spett ha snart fullbordadt sitt för en tid hämmade arbete och jämnat äfven denna sista rest med marken. Sam- tidigt han ritningar för planen mellan Norrbro och riksdagshuset fastställts, och syne3 det däraf, som skulle förödelsen äf- ven öfvergå den gamla Strömparterrens träd, i det här lär vara meningen att i en halfcirkel utbygga Norrbro för att få plats för de statyer, som icke befunnits lämpliga att placera framför riksdagshuset. Det är i stället meningen att placera en vattenkonst med omgifvande planteringar och pä ömse sidor därom åter planterin- gar med blomstergrupper och träd. Det gamla försvinner här öfverallt och nytt träder i stället. Inför den ständiga nyda- ningen är det nu svårt att föreställa sig. hur »gamla Stockholm» inom ytterligare ett tiotal af ar skall ta sig ut. Välden-. Skall man so/va efter maten? Ku utländsk tidning berättar om ett intressant experiment, som en gång före- tagits af den berömde franske vetenskaps- mannen « laude Bernard. Han gaf en' morgon två jakthundar en lika stor mat- portion livar och tog därefter den ena med .sig pä jakt. medan den andra fick stanna inne. Pfi kvällen aflifvade han båda hundarna och undersökte innehållet i deras magar. Det visade sig då, att den hund, >om varit instängd, hade smält sin mat fullständigt, hvilket däremot än- nu i( ke var fallet med den andra. En af Roms kejsare har på sin tid företagit samma experiment, blott med den skillnaden, att han till detsamma an- vände slafvar, som han sedan lät döda. I hvarje fall kunna vi häraf sluta oss till. att man bör unna sig en kort hvila efLer måltiderna. För många är det nöd- vändigt, i det att de efter måltiden er- fara en viss slöhetskänsla, och man ser ju också, hur barn i regeln falla i sömn, när de fått sin mjölk eller välling. Kändt är ju också det gamla latinska ordsprå- ket : 1'Ienus venter non studet libenter» eller ordagrant öfversatt: 'En fylld mage studerar inte gärna». Denna trötthet efter måltiderna är kan- ske dock endast en följd af att man ätit mer än man egentligen behöfver. Ilar man ansträngt sig med andligt arbete före middagen, är detta också ofta anledningen till att man känner sig sömnig efter den- samma, och en kort hvila är då i hög grad välgörande. Däremot är en längre middagssömn osund och hindrar matsmält- ningen. Man hör aldrig taga itu med ett an- strängande arbete omedelbart efter mid- dagen, det bästa är att då >ätta sig i ett .soffhörn med hufvudet högt och an- tingen sofva litet eller läsa en -rolig» bok. Under matsmältningen strömmar nämligen blodet i riklig mängd till magen och hvarje Öfverflödig ansträngning min- skar denna blodtillströmning samt har sålunda en ofördelaktig inverkan pä mat- smältningsproceduren. Egentligen böra blott mycket verk- samma människor, som hela förmiddagen ha ansträngande andligt arbete, sofva efter middagen, sä framt de känna behof däraf. Det samma gäller sjuka personer, äldre och unga flickor, som lida af bleksot. Däremot skulle de. som lida af hjärtfel, fetma, blodtillströmning åt hufvudet och dylikt, afstå från sömn efter middagen ; en kort hvila före maten har däremot en ofantligt välgörande verkan. gor. hvilka öfver taket flöto samman i en gigantisk eldpelare. De brinnande galo- schema och öfriga kaut>chukvarorna spredo en frän. kväfvande stank. Oaktadt alla våningarna hvilade på gjutna betonhvalf instörtade de dock, den ena efter den an- dra. Man har redan påträffat många lik, och ett stort antal svårt brända personer, bland dem en med det svenska namnet Andersson, ha afTörts till lasaretten, dar två redan aflidit af sina sår. Utkommen- derade trupper deltogo i släckningsarbetet. •Från allmänheten. Herr Redaktör! För att nu få ett slut på allt förtal, ^om kommit i omlopp med anledning af en utaf herr Gustaf Björklund mot mig anhängiggjord, men till min fördel algjord rättegång, tager jag mig friheten anhålla att Ni, Herr Redaktör, behagade i Eder ärade tidning intaga härhos bilagda be- kännelse, som herr Björklund själfmant ansett sig böra afgifva. Högaktningsfullt: Einar Segrell. Sedan vänskap ånyo inträdt emellan Herr Einar Segrell å Tveta och undertecknad fin- ner jag vara fullt överensstämmande med pligt och heder att härigenom ärligt medgif- va, att jag helt och hållet saknat anledning till att mot Herr Segrell anhängiggöra den numera tiil Herr Segrells favör af Rådstufvu- rätten i Kalmar afgjorda rättegången om an- svar för ocker, men att jag därtill förmåtta ocfa öfvertalats af Herr Segrells vederdelo- man JI ofrätts e. o. Notarien Lauritz Nilsson från Christianstad, som for ernående af detta mål icke lemnat någon möda OBpard; för- säkray. Kmmahult å Nettraby den 5 april 1904. Qusiaf Björklund. Bevittnas: Carl Kassell. Konnossementer finnas till salu & Tidn. Kalmars Tryckeri Jfied senaste post. Ångfartygsaktiebolaget Södra Sverige hade i lördags" ordinarie bo- lagsstämma pä hotell Rydberg under kapten G. Wallenbergs ordförandeskap. Styrelsens och revisorernas berättelser upplästes samt decharge beviljades sty- relsen. Till stammans disposition stå- ende medel, kronor 141,970: 90, skulle så fördelas: till aktieägarna utdelas 7 kronor per aktie, utgörande kronor 140,000, samt återstoden, kronor 1,970: 90, öfverföres till konto: medel till bo- lagets disposition. Arvode till styrel- sen och revisorerna beslöt stämman skulle utgå i enlighet med förflutna året. Styrelse och revisorer omvaldes. Till styrelsesuppleant efter aflidne hr Liljewalck utsågs grosshandlaren John Loven. I.asarettsdirektion mot laaa- rettslfikare. Lasarettsdirektionen i Halmstad har beslutit hos medicinal- styrelsen anmäla lasarettets läkare dr A. Tillman därför att denne vägrat en patient tillträde till lasarettet. Dödsfall. Den särskildt nnderde senare åren bemärkte affärsmannen v. häradshöfdingen O. .&. V. Ek afled i lördags i Helsingfors af slaganfall. Jorden rundt Stor eldsvåda i Petersburg. Ryska tidningar meddela, att vid S-ti den på långfredags afton utbröt i en af de största byggnaderna vid Mariatorget i Petersburg, ett femvaningshus med stora lager af tyger och papper samt af finnan Provodniks» kautschukvaror. Elden, som uppkom därigenom att nå- gon kastat en brinnande cigarrett bland några celluloidartiklar. spred sig inom ett ögonblick öfver hela nedre väningen samt spärrade härigenom alla trappor för dem. som befunno sig högre upp. Eör att rädda sig undan elden störtade sig många ut genom fönstren fyra och fem trappor upp och krossades mot stenläggningen. Efter en halftimme utgjorde hela huset ett enda jättebål, och de oförfärade biand- soldaterna arbetade af alla krafter på att skydda de närliggande husen. Genom alla fönster slogoMånga eldtun- Bokauktion hålles i Goodtemplarsalen fredagen den 15 april kl. 3 e.m. Säkre och kände inropare erhålla en månads be- talningsanstånd. Kalmar den 10 april 1904. 64 AnktionsförrSttaren. JYIursand. A f. d. Heden berika tomten finneg under nu pågående grtindgräfning god mursand till afhämt ning för billigt pris om anmälan sker på 64 Hr C. H. Ohlsons kontor. EngrofochstarkArbetsMst 5 å 6 år gammal önskas köpa. 54 Bryggeriet Nordstjernan. Jordbrukshästar val parade, köpes genast af 53 Länsveterinär Helleborg. — 132 — en sådan titel? Aldrig! — protesterade d.i- men synbart upprörd. — Göra de många moderna romanernas titlar böckerna bättre? Många af dessa böcker kan man inte uthärda att läsa till slut, det vet jag då! Doktorn hade rest sig npp ooh stack den ifrågavarande boken, som svägerskan med tvekande hand oeh till hälften bort- vändt ansigte räckte honom, in under sin venstra arm. — Förtiden vinter sinkade jag ett helt dussin böcker af nya författare för att kunna deltaga 1 samtal om dem, men jag har många gånger ångrat denna min upp- offrande handling, och jag gör det heller aldrig mer. Fastän jag ingalunda år pryd af mig, vämjdes jag dock vid böckerna, och skulle jag en längre tid ha inandats denna osunda luft, skulle jag ha blifvit sjuk... mer behöfver jag Inte säga! Nej, tack» vill jag mina »byxor»! Doktorn låt sin hand smekande glida öfver bokpermen. — Dickens och Gustav Freytag och Storm, också några af åt nyare förfat- tarne... till ock med en och annan för- fattarinna, såsom till exempel fru von Ebner-Eechenbach... det Sr folk, som man — 133 — kan umgås med! Sädana författare vill jag rfida er att läsa... Men nu god natt! Han gjorde en rörelse i rigtning mot svägerskan,hvilken man med någorlunda god vilja kunde ha tagit för en bugning; dot- tern gaf han i förbigående en vänlig dask på kinden, hvarpå han lemnade rummet med en nytänd cigarr i munnen. KAP. V. Leonora Flotwell skrifver till sin väninna Mary Jlkers i Baltimore: »L. den 5 December. Du bästa, käraste af alla qvinnor! Hvad är det nu igen för ett förtjusande infall af dig — jag är dig oändligt tacksam derför! Du förtjenade en stor kyss. Hur har du kommit på den idén att låta fotografera din salong med dig sjelf sittande midt i rummet. Du ser storartad ut i din gungstol ooh med »din drottninglika min», som jag tyc- ker så mycket om och som dumma menni- skor förklara för att vara penningstolthet. — 136 — doiför att det behagar mig, och för det an- dra derför att jag vill vara i opposition, och jag kan sannerligen berömma mig af att ha åstadkommit inte så litet oro och uppståndelse i detta lilla, välordnade sam- hälle; det sorlar alltid omkring öronen på mig, som om jag vore i en bisvärm — ibland är det af förskräckelse, ibland roar dem min djerfhet och oförskräckthet Bara jag inte på förhand visste, hvad folk skulle säga, men det vet jag alltid: Nu säger hon eller han det eller det — alldeles riktigt, der kom det verkligen. I början roade det mig, nu finner jag det tomt och tråkigt. Derför måste jag roa mig sjelf och kommer då också fram med meningar och uttryck, och pappa påstår, att det inte dröjer länge, förrän jag har gjort mig alldeles omöjlig. Men hvad gör det? Det vore då inte det värsta. Nå, men tillbaka till fotografien. Jag gör inga ursäkter derför att jag hoppar ifrån det ena til! det andra, det är du van vid i mina bref. Det gläder mig, att du bår vår sista frisyr och skrifver, att den är mycket om- tyckt och mycket modern hos er. Den kläder dig utmärkt — mig också, det vet jag. De unga flickorna här afundas mig alla mitt hår, jag sjelf är så glad, derför att — 129 — ter, som ju påstår att hon inte har något ideal, fortfar att rata den ene efter den an- dre, än af det ena skälet, än af det andra, så blir hon till slut gammal: friarne infinna sig inte längre och — hon blir en gammal mö. Hvad gör hon då? — Då drar Leonora Flotwell nytta af sin musikaliska talang och reser till Ame- rika för att ge undervisning... det är myc- ket enkelt! Den unga flickan slog en knyck på nacken och hennes ögon strålade. — Jaså, då vill undervisa i Amerika — ljöd faderns torra anmärkning. — Tills vi- dare har du dock, Gud ske lof, ingen likhet med en gammal mö — ja, ursäkta, kära svägerska — och det skulle verkligen också vara skada, om du förblefve ogift Natu- ren har nedlagt ett godt material i dig, du egnar dig just till att vara hustru och mo- der. Alltså — kort och godt — man må- ste ge Sander afsked på grått papper, det vill säga, jag måste tacka för äran, men tillstå, att du inte har den ringaste böjelse för honom. — Mycket riktigt — bekräftade Leo- nora med stort lugn. — Svåger! Lola! — Det var tanten som plötsligen yttrade dessa ord i en besvärjande ton. I.eonora 17