Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-03-13
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD BB Bengt Hägge OSTGO \:r 11 STEN Aktiebolaget Östgöta Correspoudcuteus Bo ok tryckeri. Verfestatlaade dir-.btör: Fredr. Hammarström. Pr enu mer ationspria: För helt är kr. 1:50, för tre qvartal kr. 1,15, ch ett qvartal SO öre, postbefordriiigsafgiiten uiberi Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 13 MUrs. Pr petitrad 8 15 öre. FörlotuiugS' Lösnumnierpr a 5 öre Annonspris: ...,a främmande orter 10 öre. Utländska anno-ner gsel- oeh födelseannonser 75 öre; dödsannons 1 50. "stgota Correspondentens Buktrycken i Linköping. 1800. Sjöfartsannonser. Öster- ock Västergötland, Motala—Karlsborg. Ångaren Örn. Frän Motala kl. 5,45 e. m., från Knrlabore kl. 8,20 f. m , i förbiride'se med bantågen pa Östra och Vestra stambanan Se Sveriges Kommunikationer. (2315,71) Tillkännagivanden, Komroissionären bos låiutyrelsei, BofrättB e. o. notarien K. Armtnder, ombesörjer mot lagstadgad taxa hand- lingars inlemnande och uttagande. Träffas ä landskansliet kl. 10 2 Adress: Landskansllct. (1224,21) Vice Kommisbionslandtmätaren G. W. Mäntzing. I Bostad: Linköping, Kungsgatan 8. R ks- Den 13 Mars Den graderade röstskalan. Redan då det började bli allvarli- gare tal om, att en rösträttsproposi- tion skalle framläggas till årets riks- dag vågade vi uttala såsom vår upp- fattning af den rådande opinionen inom landet (ej rösträttsforemngarnes opinion), att intet annat rösträttsre- formförslag skulle ha utsigt att gå igenom än möjligen ett, som vore bygdt på grundvalen af en graderad skala, hvarigenom en sådan afvägmng kunde göras, att de nu nedanför strec- ket stående erhölle rösträtt, men att vår jordbrukarebefolkning — "landets kärna och märg" — på samma gång finge sin rösträtt proportionaliter så mycket ökad, att tyngdpunkten och åtgörandet vid valen till andra kam- maren dock fortfarande stannade hos denna pålitliga, bepröfvade medbor- garklass och ej flyttades öfver på nya, i politisk väg opröfvade samhälls- lager. Vi vidhålla fortfarande den tro, att endast ett sådant förslag skall ha utsigter att vinna riksdagens och nationens bifall. Det bebådade röst- rättsförslaget synes ju också komma att ogillas både från höger- ooh ven- sterhåll. Den graderade röstskalans befo- genhet, ja rättvisa, ligger i den prin- cipen, att man ej blott bör räkna rö- sterna, man bör äfven väga dem, en princip, som hos oss tillämpas i snart sagdt alla lifvets förhållanden utom vid val till andra kammaren. En gra- derad röstskala förekommer ju så- lunda vid alla kommunala och kyrk- liga val, vid bolagsstämmor o. dyl. och näppeligen torde i dessa fall den "rena personlighetsprincipen" komma att "i vår tid" införas. Till och med i vår egen riksdags- historia är den graderade rostskafan ej okänd. Den gäller som bekant vid valen till landstingen, hvilka utse första kammaren, och den gälde före 1865 vid valen till borgare- och bonde- stånden. I städerna beräknades då rösterna vid direkta val 'efter livad hvar och en af de väljande till staden skattar' och för valen till bondestån- det hette det, att "allmogen i hvart härad välje inom sig efter hemmanta- let' etc. Det kanske skulle ha varit helso- samt om dessa graderade röstskalor — ett arf från gångna tider — bibe- hållits, om ock i någon mån modi- fierade. I de representationsreformförslag, som på 1840-talet framlades, bibe- hölls både census-streck och graderad röstskala med en variation från '/too röst till 6 röster. En gradering med t. ex. tre å fyra olika röstklasser skulle derför ej vara någon så faslig nyhet för vårt land, liksom den ej heller skulle innebära någonting så omstörtande. Det skulle endast vara att bygga på en gam- mal grund. Äfven i utlandet går, såsom vi sett, utvecklingen i den riktning, att en gradering, en tagning af rösterna an- ses såsom både rättvisast och för sam- hällenas lugna utveckling helsosam- mast. Man börjar lite hvarstädes att upptaga den graderade röstskalan, t. ex. för ett par år sedan i Belgien, der en 3-gradig skala infördes. Nu senast omtalas, att andra kam maren af landtdagen i Sachsen antagit det af sachsiska regeringen framlagda förslaget till införandet af en graderad röstskala, genom hvilken den törut vida mera utsträckta rösträtten skall in- skränkas i ej oväsentlig mån, hvarför ock våra radikaler voja sig öfver en r-å lörski äckligt "reaktionär" åtgärd. Den sachsiska landtdagens andra kam- mare har, som nämndt är, nu i dagarne med 56* röster mot 22 antagit förslaget och ingeu tvifiur på att första kammaren skall fatta samma beslut. Enligt denna nya röstordning, skola valmännen till landtdagens andra kam mare indelas i tre kiasser. Till den första klassen höra alla de högst be- skattade personer, som tillsammans bi- draga med en tredjedel af bela skatte inkomsten, eller som i grund- och in- komstskatt betala minst 300 mark år- ligen. Till andra klassen töras alla de individer som betala mellan 38 och 300 mark i grund- och inkumstskatt och som tillsammans bidraga med den an dra tredjedelen af de direkta skatterna. Tredje klassen omlattar den återstå- ende delen af valmännen. Hvarje klass väljer lör sig en tredjedel af do depu- terade till andra kammaren Valet är hemligt. Det absoluta flertalet afgör valet. Till deputerad kan icke väljas någon som betalar mindre än 30 mark i direkta skatter. Som de ekonomiska och skatteförhållandena nu stå i konun- gariket S chsen kommer törsta kläs sen att omfatta personer med en årlig inkomst af minst 10,000 mark. och an- dra klassen personer med en inkomst af minst 2.800 mark. Den högsta klassen utgör blott 14 procent af valmännen, men utser dock en tredjedel af kammarens ledamöter. Som man ser är denna ro tiuskränk ning ganska betydlig, men den har dock med glans gått igenom i andra kam maren. Erfarenhet bar tydligen lärt de goda sachsarne att den allmänna lika rösträtten ej är till någon välsig- nelse- Man börjar också i de tyska socialist- kretsarne att frukta för, att den nu allmänna rösträtten till tyska riksda- gen, skall kunna komma att på lik- oande sätt bli föremål tor inskränkning, och derigenom skulle socialisternas växande makt, som snart kan bli en olvermakt, stäfjas. Äfven i vårt land ha ju höga verop höjts öfver "det reaktionära S.:chseu". Men å andra sidan ha vi lurt mera sansade rostia t vänner uttala såsom sin mening, att en förståndigt graderad rösträttsskola vore vida bättre än en s. k. "reform", som alls icke är någon reform. Länet och stiftet. Jernvägen Linköping Ringstorp Slätbaken. 1 onsdags inlemnades till civildeparte- mentet af grefve Ph. Klingspor ansökan om koncession å en smalspårig jern- väg Linköping—Ringstorp. I konces- sionsansökningen framhåtles, att me- ningen är att banan skall fortsättas fram till hamn vid Slätbaken. Undersökning af bandelen Rings- torp—Söderköping—Mem är ock re- dan påbörjad. Det ser sålunda ut, som om denna bana skulle först bli färdig att starta. Att en sådan smalspårig jernväg, som går kortaste vägen från Linkö- ping ut till Östersjöhamn, skall bli af stor betydelse för vår stad och för hela den del af vår provins, som be- röres af Linköping—Ödeshögs samt Pålsboda-Norsholm-Vesterviks jern- vägar, behöfver ej antydas. Jernvägen Kisa Vlm- merby, Vimmerby stadsfullmäk- tige beslöto i onsdags enhälligt att an- slå 1,000 kr. till undersökning af jern- vägslinien Kisa—Vimmerby (vester om sjön Veriveln, d. v. s. Tidersrums- linien). Månadsmötet i Linköping i onsdags visade stor tildörsel, men p i en voro tryckta. För 13 qv. oxar beta- lades 380-410 kr., för slagtoxar 375 ä 440 kr. paret, för tjurar 125 ä 190 kr, lör ungnöt 50 ä 80 kr. ocb för slagtfeta kor 120 ä 160 kr. st. Under onsdagen och tisdagen, då här var gödboskapsutställning, afgingo från jernvägsstatiouen 45 vagnar med 414 djur, hvaraf 119 till Stockholm, 46 till Malmö, 80 till Norrköping, 88 till Göte- borg, 26 till Kristiania o. 8 v. Medevi brunnsstyrelse. Sedan förutvarande ordföranden i sty- relsen för Medevi brunn och lasarett afsagt sig ordförandeskapet har läns- styrelsen förordnat kronofogden Carl Arpi att vara ordförande i nämnda styrelse. Böter i istället för fän- gelse. Såsom vi förut omnämnt, dömdes på åtal af stadBhskalen Ivar Theorin privatläraren O Ljungdahl i Stockholm al rådstnfvurätteu i Söler- köping att undergå fängelse i tre må- nader, lör det han uti ett af honom sön- dagen den 7 April 1895 i Söderköping hållet offentligt föredrag öro'ämpat kyrkoherden A. G. Svensson med al- seende å hans jurymannabefattning i ett vid rådstnfvurätten handlagdt åtal mot boktryckaren G Thorén i Söler- köpug angående brott mot tryckfrihets- förordningen. På besvär at Ljungdahl nedsatte Göta hofrätl straffet till en månads fängelse, och slutligen anlörde både Theorin och Lju-igd.hl besvär hos k. m-.t, som ytterligare nedsatt strufiet, så att Ljungdahl för ifrågavarande för- brytelse skall bota tvåhundra krouor. En betydelsefull upp- täckt, som kommer att bli at stor betydelse lör vårt lands jordbruk, har blifvit gjord på egendomen Trys- torp i Nerike, tillhörig hr J. Lindström. Rörande densamma har G. H. T. er- hållit hans tillstånd att lemna följande meddelande. Upptäckten, som alser att tillgodo göra skummjölken tråa mejerierna genom att gilv i den såsom foder till kreaturen (kor, oxir m. fl) i stället för att, såsom tu sker, deraf bereda o,t och fläsk, kommer att, dels uti våra landtbrukstidskrirter, dels på det sammantiäie, som härnäst kommer att hållas med Göteborgs Labdlmanna- föreuiug, i sina detaljer publiceras; men kunna vi redan nu nämna att resul- taten af den nya fodringsmetoden, så- dant de efter under ett års tid pågå- ende experiment visat sig, varit i hög grad förmånliga, i thy att skummjäl- ken, hvars värde genom ost och flii-k- beieduing i allmänh»t beräknas till '/a ä lVs öre pr kg, hlr uppgår till det 3 å 4-dubb!a. Efter en måttligt tilltagen kalkyl, grundad på det antal mjölkkor, som finnes i Sverige, visar sig, att denna nya folringsmetod kan för landet komma att medföra en årlig vinst af 20 a 40 mill. kronor. Mjölfodring till kor har mera än en gång försökts, men u'an synneilig fram- gång och utan att visa sig särdeles lysande i jemföielse med andra sätt att tillgodogöra sig skummjölken. Det nya förfaringssättet består uti sjelfva tillredningen af mjölken, som i ystad form och efter föregående sjellupphett- ning bibringas djuren. Några kostbara apparater t-rlordras icke. Hr J. Lindström höll i onsdags i Göteborg ett föredrag om försöken vid Trystorps egendom med hans förut omnämnda upptäckt att använda skummjölk till kreatursfoder. Skummjölken pasteuriseras, tillsät- tes med ostlöpe och blandas i hac- kelse samt lemnas att surna i 45 å 48 timmars tid. Af denna blandning gifves 4 kg. pr ko under samtidig minskning af kraftfoder med 2 kg. Resultatet blir, att skummjölken här- igenom kommer att betalas med 5 öre pr kg. Tandläkare stipendium. Medicinalstyrelsen har från fru Wilhel- mina Hiertas stipendiifond för obemed- lade qvinnor, hvilka egna sig åt tand- läkareyrket, tilldelat tandläkareleven Helga Maria Hagberg (från Gryts soc- ken i Östergötland) ett stipendium å 350 kronor att utgå från och med detta års början. Bedrägligt bondsmör före- kommer rätt olta pä så sä t att till- verkarne, då de htfva en misslyckad kerning. omöjlig att afyttra annat än till mycket lågt pris, bereda en ny ker- ning omsorgsfullt och finfiat, bvaii det förra misslyckade väl inbäddas, så att ingenting deraf blir synligt. Detta så- lunda behandlade smör torgföres i u på en platB, der stark ui pköpskonkurrens råder, cch betingar högsta pris; helst säljes det till flere olika uppköpare, så att inte upp;närksamhsten skall blitva lör mycket väckt. 1 lördags var man i tilllälle att, skrifver Y. A., i Ystad se tvenne sådana smörstycken sönder- delade. S nöret påg hhgst oaptigtligt ut samt torde vara nära på osä'jbart. Äfven här i Linköping upptäcktes härom dagen af helsovårdsnämndens tillsyningsman ett fall af salufördt lör- falskadt bondsmör. Smör fanns en- dast på ytan, men inuti var fyldt med talg eller något dylikt. Dervid torde dock säljaren icke undgå laga ansvar. Att bondsmörsatfåreu geLom sådana hediägeiier blir ytterst missrekommen- derad är helt naturligt. Eu del upp- köpare halva också lör att statuera ett afsktäckande <xempel b2s'utit sig för att efter köpifslut noga undersöka smör- bitarne och der bediägeiiet röjes till laga näpst b fordra säljaren af så uida förfalskad vara. Ligen stadgar, som man vet. höga straff, ända till längelse lör dylik förfalskning. Ett andelsmejeri påiäikes i Jonsbergs socken. Få ett utlyst möte i måndags med jordbi ukare höll mej ri konsulenten S. Ljunggren föredrag om andels-systemets fördelar i ekonomiskt 'hänseende. Intresset lär vara lid gt och mejeribyggaudet anse3 snart kunna börja. Fattighjon 1 brudstol. De senaste söudagarne hir i Ingatotp al- kunnats lysning till äUenskap lör ett fattighjon om 50 års ålder samt blind. En löruiögen gammal Ui äng har vidare hyrt lurn lör att med allra första flytta tillsammans med ett fattighjon, ocb ett tredje fattighjon, en enka, kommer snart att ingå äktenskap och flytta till annan lörsamling. Läkare 1 Rogslösa. Rogs- lösa kommun har anslagit medel för reg-lbu :dna b^sök af läkare i Rogslö-a en gång i veckan. (ö. Kur.) En potatisupptagnings- maskin har patenterats af eu hr J. Johansson. Miskineu beslår af en tvåbillad plog, som uppgiä ver den i jorden växande potatisen, =amteu kratta, som sönderdelar den af plogen upp- grälda jirden tch transporterar denna till ett omkring två rullar roterande bälte. Då jorden lemnar detta bälte, nedfaller den i två skakare. der jorden afskijes fiån potatisen, hvilken senare dessutom forteras elter storlek. Det hela hvilar Pi en jernställniug, som uppbäres af tvenne hjul "Tranås humanitetsför- ening", om hvars bildande för något öfver ett år sedan vi på sin tid hade ett meddelande, synes hafva afsomnat. Den har ej sammanträdt på år och dag. A Motala verkstad råder f. n. ännu större brådska än förut skrifves till N. T. Häromdagen sam- manträffade i Motala marinöfverdirek- tören Svensson och Lindholmens chef, direktör Sven Almqvist, för att till- sammans med Motala verkstads nu- varande föreståndare, dir. Ångström, afsluta detaljkonstruktionerna till tor- pedjagaren, hvilken bygges at Mo- tala och Lindholmen gemensamt, hvar efter arbetena till denna stora beställ- ning med force upptagas utefter "hela linien". Med sist levererade lokomo- tivet, N:r. 512 äro tillsvidare lokomo- tivarbetena för statsbanorna hvilande; nu arbetas på de ryska spårvagnsma- skinerna, af hvilka de två törsta skola levereras den 15 Maj. Då spårvidden är 5 eng. fot, kunna de ej profköras här utan lastas genast efter förfärdi- gandet på Petersburg. De öfriga fyra skola levereras till den 15 Juni. Ma- skinerna se rätt besynnerliga ut, när- mast liknande en större jernvägs- vagn; maskineriet blir knappast syn- ligt. De skola ombesörja trafiken å en kombinerad flod- och spårvägs- linie i Petersburg, till hvilket bolag Motala förut levererat ångare. I valsverket är brådskan efter van- ligheten mycket stor i följd af dels redan ingångna ansenligare beställ- ningar, dels väntade nya. Vart stenrlka land. På tal om stensliperiaffärerna i Sverige skrifver on Stockholmskorrespondent till Sk. Aftonbl. bl. a. följande: Från 1870 datera sig stensliperierna, af hvilka vi f. n ha ett icke obetydligt antal. Bet mesta af den slipade stenen gar till Tyskland. Danmark och England, men äfVen till andra länder. Här finnes nog ännu ett stort fält att upparbeta. Skot- land, som har den äldsta granitindustrien, befinner sig i det ledsamma läget, att de bästa brotten äro utbrutna, sa att man måste lyfta upp blocken flera hundra fot ur de djupa schakten. Skottarna ha der- för börjat finna med sin fördel överens- stämmande att uppköpa råa block från Sverige, skära dem i Skotland och sedan exportera den förädlade produkten till Amerika och åt andra håll. Vi borde dock kunna undvara den mellanhanden. Som exempel på hvad endast ett arbete kan gå till, må anföras ett postament af svensk grön och röd granit, som loverera- des till Washingtonstoden i Filadelfia af firman Kessel och Röhl och kostade i rundt tal 200,000 kr. Det är äfven ett rätt eget förhållande, att fransk-tyska kriget äfven varit till stort gagn för vår granitindustri. Tyskland har Känt behof af att föreviga minnet åf sina segrar i massor af krigsmonument — och Småland har släppt till stenen. Sä togs t. ex. den röda graniten till das grosse Siegesdenkmal i Berlin från de getapuliers landsända. Till graniten räknas äfven vissa andra bergarter, s k. grönstenar, hvilka slipade äro svarta. De förekomma särskildt i nord- östra Skåne, der de torde gifva största trafikförtjensten åt Kristianstad-fmmelns jernväg. Denna sten har stort värde, liva- dan der i trakten ett sådant impediment betalas med ända till 20,000 kronor tunn- landet. Sä att nog — det torde åtminstone fram- gå af denna flyktiga redogörelse — nog ha vi gräston tillräckligt att förvandla i ädel metall. Lyckligtvis har det visat sig att vi äfven pä detta område ega företagsam- hot Men sä finnes väl icke heller någon naturligare näring än denna för värt fattiga, värt guldfattiga, vårt "stanrika" land. Läkarevalet i Valdemars- vik. Till disponenten på Gusum, hr A. Vesterberg, ha omkring 50 st. landtbrukare från södra delen af Rin- garums socken aflåtit en skrifvelse, i hvilken de begära att hr Vesterberg, som å kommunalstämma blifvit vald till församlingens ombud vid stundande läkarevalet i Valdemarsvik, måtte rö- sta på dr K. Arnell, hvilken petitio- närerna säga att de "iärt känna så- som en human och skicklig läkare". Bland dem som aflåtit nämnde skrif velse märkes församlingens ordföran- de i kommunalnämnden hr Johanson på Gränstorp. Han bifogar till sitt namn den anmärkningen att "allmän- hetens önskan inom södra delen af Ringarums socken är det hr Arnell måtte blifva vald." Att döma af de många törberedel serna till ifrågavarande val, kommer deltagandet deii att blitva synnerli gen Ifligt. — Valdagen är ej ännu bestämd. Ångbåtsaktiebolaget Sömmens bolagsstämma hölls i Sund den 4 Mars. Inkomsterna un- der seglationstiden 1895 utgjorde en- ligt revisionsberättelsen kr. i4,020: 14 och utgifterna kr. 10,970: 67. Då en mindre bogserångare "Sömmen" blif- vit under året inköpt för att tillgo- dose den ökade frakttrafiken, beslöts att till den på grund af detta köp minskade reservfonden öfverföra kr. 3,000 och att reservera återstoden af årets inkomst jemte förutvarande kassabehållning för utrustnings- och reparationskostnader detta år. Till direktionsledamöter valdes fördel- ningsläkaren C. M. Appelberg (korre- spondentredare), hr C. Länder och kammarjunkaren L. Rääf, samt till direktionssuppleanter hr R. Barchardt och kammarherre C. Ridderborg. Till revisorer utsagos kapten V. Du Rielz och hr C. J. Anderson samt till re- visorssuppleanter kamrer C. Jonson och underlöjtnant H. Rääf. Skånska Frökontoret - den väl kända stora fröatfåren — har nyligen utsäudt sin innehållsrika kata- log lör säsongen 1896 Utom de van- liga prisuppgi terna samt kontrollanaly ser beträffande reuhet, grobarhet. bruks- värde o. s. v. innehåller katalogen äf- ven en del sakliga uppsatser af prof. Hj. Nathorst m. tt. Det skånska frökontoret har pi pro- duktutställningen häri Linköping expo- nerat (utom täflan) en synnerligen rik- haltig samling frö, hvilken utställning tillvunnit sig berättigad uppmärksam- het. Sjön Bunn nära Greuna har i n:r 1 af "Meddelanden från landt- bruksstyrelsen" utförligt skildrats af hskeruntendeuten Filip Tiybom. Kör att gifva ett begrepp om skild- ringens omfattning anföra vi arbetets hufvudrubriker, hvilka äro: Sjöns om- fång, bottnens beskaffenhet, tetnpera- turförbållauden och vattnets klarhet, växtligheten i vatti.et, algvegetationen, lägre djur, fiskarterna (11 arter), de fiskande, n kets utöluing och fiskred- skap, fiskets vård och ioi bättrande. Sjön Bunn anses hafva en vattenyta af 975 hektar och eger ej färre än 58 holmar, af hvilka den största är om- kring 25 hektar. Fiskeriintendenten Tryboms arbete om sjön Bunn synes visa, huru en sjö med fiskeribänsyn bör studeras. Vid komministersval i söndags i Skeppsås ocb Eltvestader höll a. m. adj. H. Magnell 3 450 röster af 29 röstande, s. in. adj. G A. Dahl 2,314 af 30 och s. m. adj. A. Karlsson 82 röster af 2 röstaode. Hushållningssällskapets produktutställning å Stora hotellet i Linköping alslots i lördags middag med prisutdelning, som förrät- tades at sällskapets sekreterare, dir A. B uti. Omkr. 900 personer ba besökt utställningen. Domare förordnanden. Göta hofrätt har torordnat e. o. no- tarien Carl Berglund att från och med den 9 d:s till och med den 8 nästk. April förvalta häradshöfdingeembetet med egodelningsrättsärenden i Ham- markinds härads med Stegeborgs skär- gård och Skärkinds härads domsaga; e. o. notarien, juris kand. Einar Willers att hålla andra allmännasam- manträdet under innev. års vårting i Kinda härad, äfvensom handlägga un- der sammanträdet förekommande kon- kursärenden. Jernvägen Kisa Wlm- merby, Romitén för jernvägsun- dersöknmgen Kisa—Wimmerby hade i lördags sammanträde, för att be- sluta om hvilken af de föreslagna li- nierna mellan Kisa och Vimmerby skall undersökas, den östra öfver Vadstugan (Hornslinienlellerden ve- stra öfver Fubbetorp (Tidersrumsli- nien). Öfveringeniör J. Danielsson, som var närvarande, upplyste att Ti- dersrumslinien blifver 1 km. längre än Hornslinien, men deremot billi- gare på grund af fördelaktigare ter- rängförhåTlanden. Alla komitéleda- möterna utom hr Drangel från Horn förordade den vestra linien. Efter enskild öfverläggning beslöts ock, att den linien nu genast skall under- sökas. Medel dertill äro redan dis- ponibla. Kunna tillräckliga medel inom Horns socken anskaffas för Hornsliniens undersökning skall äf- ven den undersökas. Ingen kollekt åt Han- näs kyrka. K. m:t har genom beslut den 31 Jan. 1896 icke funnit skäl bifalla en af Hannäs församling af Linköpings stift gjord ansökning att för utförande at åtskilliga kom- pletterings- och reparationsarbeten för församlingens nybyggda kyrka, hvar- för kostnaden beräknats till nära 3,000 kr., få insamla understöd genom kol- lekt och stambok öfver hela riket. Tingsafslutning. Måndagen den 23 i denna månad kl. 10 t. m. sammanträder Gullbergs häradsrätt å tingsstället Sjögestad för afslutande af nu pågående lagtima ting med Gullbergs närad samt för afkunnande af beslut i under' tinget förehafda mål och ärenden. Afdrag å arrende. Baron Axel Hermelin å Gripenberg, en af landets större godsegare, har vid ar- rendeuppbörden nu i dagarna i an- seende till de för jordbruket dåliga tiderna gjort ett afdrag af 10 procent å samtliga sina underhafvandes ar- renden. Belöning för brandsläck- ning. För af Gunnebo bruks ar- betare visad raskhet och rådighet vid släckningen af den derstädes den 26 Februari timade eldsvådan har försäk- ringsaktiebolaget Skandia anslagit 300 kr. att tilldelas "Gunnebo sjuk- kassa". Hästholmens hamn- och magasinsbolag n>de i lördags sin ordlua-ie årsstämma under ord löraniks'; p af hr S. G. Larsson i Eve boda. hvarvid ansvarsfrihet beviljades styre'sjn lör balagats läkeoskaper ocb fö: vattning under 1895. — I enlighet med styrelsens förslag beslöt stamman att af det :ö: flutna årets nettovinst af- sätta 262 kr. 62 öre till reserverade medels konto utöfver det reglements- enliga beloppet 10 proc , som skriives på reservfonden. Till aktieegarne ut- delas återstoden med 6 proc. pr aktie från hamnkassans vinstmedel och 2 proc. från magasiuBkussans eller 8 proc. pr ktie. Till styrelse lör innevarande år om- valdes hrr S. G. Larsson i Eveboda (ordförande), P. J. A iderssoa i Svan- bala (v. ordf.), Aug. Salomonsson, St. Lund, C. A Larsson, Broby, och J. E. Pettersson, Vallby, med L A Thörn- vall i Beda och C. J.Gröi qvist i Öles hög till suppleanter samt till revisorer hrr O. Fredriksson i JettingstadochG. Asplund i Fogelsta. Norrköpings militärsko- lor. Under regementsläkaren vid Första litgreoadierregementet A O Guilletinots ledning utbildas nu den 9:de sjukvårdskursen vid Norrköpings militärskolor. Eleverna äro 2 grenadie rer från Andra liigrenadierregementet, 2 soldater från Norra skånska infanteri regementet samt 1 volontär från hvar dera Blekinge bataljon och Gotlands infanteriregemente. — Enligt arméfördelningsckefens till- låtelse är underlöjtnanten vid Vaxholms artillerikår W. J T. Lindhé beordrad till proftjenstgöring vid militärskolan i Norrköping för förvärfvande af kompe- tens för transpoit till infanteriet. Norsholm-Vestewik- Hultsfreds jernvägars tra fikinkomster uppgingo under sistl Ja- nuari månad till kr. 39,053: 74 eller pr dag och bankilometer kr. 6: 85 — mot kr. 33.921: 76 eller pr dag och ban- kilometer kr. 5: 95 under Januari må- nad förra året. Största ökningen kom- mer på Vestervik—Åtvidaberg— Bersbo- banan med 4,200 kr. Af Januari månads inkomster kommer på Norsholm — Bars bo-banan kr. 7,586: 28, eller pr dag och bankilometer kr. 7: i"!, mot kronor 7,082: 50. En disputation, som ej blef af. Till 0. C skrifves: Bap- tistförsamlingens i Vestervik styrande män hade ondgjorts öfver en af kyrko herden der i staden S. G Palén utgif- ven broschyr: "Är vederdopet berätti- gadt?' samt inbjudit kyrkoherde P. till ett offentligt möte för diskussion i dop- fiågan. Kyrkoherde P. afböjdeinbjud- ningen, men baptisterna utsatte dock mötet till att hållas i baptistkap Het i Vestervik i lördags q vall samt uppma- nade ånyo kyrkoherden medels annon- ser att infiuna sig. Inbjuiarne hade derjemte anskaffat framstående talare från andra håll, deribland tråu Stock- holm Kyrkoherden fö: klarade emel- lertid ånyo genom tidningarna att han icke ämnade intima sig Mötet blef på grund deraf fåtaligt besökt, cch meningsutbytet vardtskäli- gen ensidigt, då endast baptister ytt- rade sig. Ett at skälen, hvarför kyrkoherde P. atböjle inbjudningen var att han ej ville låta visa sig för pangar. Förenin- gen hade nämligen annonserat om 20 öres entré Väguppskattningen i Ost- kind, vid pröfning at de besvär Magnus Jonsson i Djeknetorp m. fl. Jonsbergs socknemän anfört hos k kammarkollegium mot länsstyrelsens d. 18 Maj 1895 meddelade utslag i fråga om uppskattning at väghållningskost- naden inom Östkinds härads väg- hållningsdistrikt, har kollegium fun- nit dessa besvär icke kunna föran- leda till ändring i öfverklagade ut- — att vägnämnden vid uppskattningen af un- derhållakostnaden af vägarne inom Jonsbergt socken upptagit densamma till iemförels lägre belopp äc för vägarn» incm distr;k'el8 öfiiKa sucknar, ehuru in-jm J.m^lierrr1) socken vägarna ingalunda skulle vara miadre tafi- kerade eller 'ingången pä grus rikligare eller lättare ätkoml'g än iuom distriktet i öfrigr. G-'norn länsaiyrel^n» ofvaanämr.da utslag lemnades emellertid besvären utan afseer.de. Landtmäteriförordnan- de. På ansökning af godsegaren S. P. Svensson i Jonsberg m. fl. har länsstyrelsen förordnat v. kommis- sionslandtmätaren Fr. Jonsson att i och för upprensning och framtida underhåll at dels ett aflopp från Glofs- hult genom Siminstorps, Rumsgärde, Utsätters och Hofgrens egor jemte deri utmynnande aBor.p från Häckelö egor, dels ett aflopp från egorna till Utsätter litt. a genom Karlstorp före- taga sådan syn som i 27 § af dik- ningslagen omförmäles. Tvä af del- egarne i företaget yrkade på förord- nande för kommissionslandtmätaren A. G. Lövstrand. Eldsvåda i Ankarsrum utbröt fredagen den 6 ds Elden varsnades vid 1/i 8-tiden, då det bör- jade brinna i brukets stora kolhus, en ansenlig byggnad i hvilken en betydande mängd träkol var förva- rad. Släckningsåtgärder vidtogos skyndsammast möjligt, men fann man snart att intet vore att göra för att rädda det brinnande kolhuset. Då emellertid åtskilliga andra större byggnader, deribland en s. k. arbe- tarekasern och ett magasin, voro starkt hotade, måste släckningsar- betet vändas åt det hållet och be- drifvas med all kraft, ty värmen från den brinnande byggnaden och kol- lagret var oerhörd. vid 3/« Il-tiden anlände eftertele- graferad hjelp från Vestervik, dit förd med ett i hast anordnadt extratåg och bestående af cirka 100 raska män och två de största handkrafts- sprutorna, anförda af stadens brand- chef. Dessa fingo nu aflösa en del af de uttröttade bruksarbetarne, och arbetet kröntes med den framgång att ingen af de så svårt hotade bygg- naderna antändes. Kolhuset föll Ull- sammans redan före midnatt, men det väldiga kollagret fortior att brinna hela natten samt följande dagen. Släckning bedrefs under lördagen genom att påföra jord och sand, men torde elden i den väldiga kolhögen icke kunna fullt släckas under de närmaste dagarne. Manskapet från Vestervik åter- vände strax efter kl. 4 på morgonen efter väl utfördt arbete. Hur elden uppkommit vet man ej med visshet. Det antages att gnistor under dagens lopp, då blåst rådde, blifvit förda till kolhuset och antändt de torra kolen. Ännu på söndagen brann det i kol- lagret, men inga andra byggnader voro hotade. Det inneliggande kol- lagret var mindre än vid denna tid annars brukar vara vanligt, näm- ligen omkring 2,000 läster. Såväl kollager som den nedbrunna kolladan voro försäkrade i Skandia. ]>ödsfall. Forlidon måndag afied i Sjlla, Sjötestads socken, landtbruka- ren Magnus Månsson, nära 90 år gam- mal. Han var en danneman af den gamla kärnfulla östgötastammen, och Sollagården har under många årtion- den ansetts såsom ett monster af ett äkta östgötahem, med gammalsvensk gästfrihet och soliditet. Dennuaflidne har ock der suttit som busbonde i 70 år. Magnus Månsson var i sia krafts da- gar en af sin orts mest betydande män, till hvilkens råd man gerna lyssnade och hvars duglighet togs i anspråk för allehanda allmänna värt Och sin gård skötte han ända in på sin böga ålder- dom så, att ban ofta var bland pris- tagarne på våra landtbruksutslällnin- gar. Såsom ett bevis på hvilken kraft, åldringen besatt, bar berättats oss, att ban ännu sedan han nått in öfver 80- talet, ej baxnades för att klättra upp i trä len i sin trädgård för att beskära dem, och att han företog ridter på spranta unghästar, som andra drogo sig för att bestiga. Han var enkling sedan 1840 och ef- terlämnar sex barn, bland hvilka mär- kas J. Magnusson i Sjögestad och Al b Månsson i Kungsqvarn. Linköping — Fogelstaba- nan. Hoträtts e. o. notarien Setb Ågren har iörordnats att vara extra länsman vid nämnda jernvägsbyggnad. Kindabåtarnes turer un- der stundande "»a oog" . äro ordnade sålunda, att från seglationstidens början till den 1 Oatober afgå från Linköping alternerande ångbåtarne "Brokiud" och 'Nya Kinda" söndagar och måndagar kl. 7 f. m, onsdagar kl. 10 t. nv, tors- dagar kl. 7 och lördagar kl. 10 f. m. Från Horn afgå de alternerande sön- dagar, måndagar, tisdagar, fredagar och lördagar kl. 6 f. m. Tur- och returbiljetter kunna lösas gällande för båda båtarna och för en tid af 14 dagar. Medlemmar af Sven- ska turistföreningen åtnjuta 10 proc. rabatt å biljettpriset nu sakta gläntade på dörren bakom honom. Han ämnade äfven vända sig om; men då han rigtade sitt öga på Vauvenard, för att iakttaga om lian, hvilken i en tankfull ställning blickade ut genom fönstret, hört eller förmärkt något, såg han i spe- geln midt emot sig bilden af Anges intagande ge stalt. Hon stod der med ett upplyft hotande eller varnande finger. Han tystnade, icke af atsigt, men af beundran, af hänryckning. Sakta slöt sig åter dörren. — Hvarför fortsätter ni icke, herr baron? — När bjertat ar öfverfullt af sällhet, saknar man ord för den! svarade Ankarsparre undvikande. — En klok karl, som älskar, gifter sig, skulle jag tro. Det är alltid lugnare att vara gift än att vara kär: jag mins det från min egen ungdom. — Men dertill fordras, att man först och främst har dens bifall, som man älskar, och för det andra, att hennes föräldrar ej hafva något deremot. — Pah! Den förra enleverar man, och de se- nare gifter man sig icke med. Den regeln följde åt- minstone jag, och jag kan försäkra er, att partiet icke derföre blef mindre lyckligt. En stilla suck hördes vid dessa ord bakom den lilla löndörten. De la Vauvenard spratt till, men ljudet hade missledt hans uppmärksamhet. Han syntes tro, att det kom från förstugan, och stannade med sin skarpa blick på ingången derifrån, liksom för att genomtrånga de bonade ekskifvor, livaraf den var gjord. — Att ötvertyga er om att det icke finnes livad ni kallar vänskap och kärlek, vore ganska lätt! yt- trade Vauvenard, med sin uppmärksamhet ännu rig- tad åt salsdörren. Hvad kunde Vauvenard mena med denna för- klaring? Låg en ny fiendtlig afsigt derunder? — Låt höra! bad Ankarsparre. 245 Dörren knarrade åter med ett nästan omärkligt ljud på sidan om rummet. — Låt höra! upprepade han, för att aileda lju- det frän Vauvenards vaksamt spejande uppmärk- samhet. — Man angrep er i går afton pä ett förrädiskt sätt och efter alla anledningar i mordiska afcigter? — Ganska sant. Vauvenard skulle i detta ögonblick ha varit ett verkligt studium tor en psykolog. — Vill ni veta, hvanirän slaget kom, hvilka som uppgjort planen, hvilka som inledt anfallet? — Ni skulle känna det? Hos hvarje menniska linnes helt visst alltid nå- got primitivt djuriskt. Huru mycket slägtet under årtusenden blifvit bearbetadt, huru mycket statsför- fattningar och lagar lagt band på dess råare instink- ter, huru mycket civilisationen förädlat dess hela skaplynne, så finnos ändock alltid ett visst urämne, huru ringa det än må vaia, qvar at denna primiti- vitet. Ur förmågan att genom yttre och inre medel undertrycka densamma eller inleda den pä en för- ädlad och förädlande väg utgår och framgår menni- skan såsom guds beläte, hvaremot — i samma mån som hon missförstår eller underkänner detta sedliga arbete eller i samma mån hon aldrig erfarit dess inverkan, utan hängilver sig åt naturens ännu vis- serligen fria, men fortfarande sjelfviska och djuriska begär och begrepp — hon blifver eller törblifver ganska primitiv. De civiliserade folken å ena sidan och vildarne å den andra äro, jemförda med livar- andra, härpå öfvertygande bevis. Men den civilise- rade, ja, den ganska högt bildade, kan äfven hem- falla häråt. Revolterar hennes ande mot det civili- satoriska arbetet, trampar hon frukterna af de sed- ligt ordnade lagar, som genomgå slägternas bildande utveckling, under sina fötter, kastar hon sig fiendt- dan sett honom uppträda, tycker man sig emeller- tid skymta uttryck af samma affekter, som vi här angifvit. Hans uppträdande hos Fersen, hans samtal med friherrinnan, hans sätt att behandla Konrad, det ena med det andra, synes angifva det. Ankarsparre hade varit allt för mycket uppta- gen af den i hans närhet ännu varande Ange, för att fästa någon uppmärksamhet vid det vexlande uttrycket hos Vauvenard. Den teckning, vi här ansett oss böra gifva af honom, uppehöll för öfrigt icke samtalet. — Vill ni veta, hvarifrån slaget kom? sporde Vauvenard. — Ni skulle känna det? — Jag känner det. Det var i detta ögonblick, som en viss vild stor- het, ett visst djuriskt lidelsefullt uttryck gaf honom det så egendomliga på en ocb samma gång seger- mägtiga och hånleende utseendet. — Ni älskar ju er mor? fortfor han. — Min mor är icke kärleksfull och mild, men icke dess mindre ärar och älskar jag henne. Hon har aldrig varit elak emot mig, snarare god; jag har allt skäl att ställa henne ganska högt i mm tillgif- venhet. .. — Äfven er bror häller ni ju utaf, herr baron? Jag tror mig ha hört sägas det. — Det är sant, älven honom älskar jag, ehuru jag ej alltid kan gilla honom. Jag fruktar likväl, att icke han älskar mig lika högt som jag honom. — Det är godt — och er vän, honom . . . — Honom omfattar jag med den renaste, den varmaste hängifvenhet. Innan jag lärde mig att 241 Bredvid den mörka, högröda rosen, ett barn af solens egna län ler, alla blommors purpurbrämade drottning, stod den blygsamma, blonda gelderska ro- sen. Den förras rubinkrönta drottningskap förhöj - des af den senares enkla, okonstlade färgton, och den senares blyga oskuld stod härligare fram vid sin prunkande grannes sida. I en krets af gula rosor lyfte sig en dunkel, rödbrun georgin. ett äkta holländskt praktexemplar. De förra hade slagit en krets om den senare för att, så vackra deras egna toiletter än voro, likväl ute- slutande liksom beundra hennes. Belysta af en genom gröna bladverk inblickan- de, leende himmel, utvecklande hela sin skimrande prakt i flerfaldigt, öfverallt återkommande spegelbil- der, lefde blommorna här ett så skönt lif, som om de hade uppspirat ur sitt eget hemlands jord, och jemväl utvecklade sig under sitt eget hemlands glö- dande sol. Van Huysums blomsterälskande genius tycktes här sväfva öfver dem. Men hvad är det, som sorlar der längst bort i det innersta ai detta blomsterrikes egna sängkam marrum? Är det blommorna som tala? På en platå, glänsande som den renaste kristall, reser sig der en alabasterhvit Flora. I sin ena hand haller hon ett ymnighetshorn fullt af blommor, och den andra stöder hon emot en delfin, ur hvars half- öppnade svalg glänsande och silfverklara vattenstrå- lar höja sig i skimrande bågar öfver hennes bekran- sade panna, hvarefter de med ett mildt sorlande ljud nedfälla i cisternen derunder. — Här vill jag lefva och dö! suckade Ange. — Här vill jag älska! hviskade Anton. — Tyst, ropade hon, tyst — jag hör någon C. F. Kiddtrilud. Svarta Uanden. I. M