Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-06-26
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD Bengt Bägge. ÖSTGÖTA-POSTEN Eeare och (öKäKcar". Aktiebolaget Ostgöta Correspoudeutens Booktrvckerl. Verkställande direktor: Fredx. Hammarström Prenumerationspris: För helt år kr. 1:51), för tre qvartal kr. I,IS, för hälft år 0,85 ch ett qvartal 50 öre, postberordringsafglftcn inberäknad. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 26 Juni. Annomprli: Pr petitrad 8 öra; från främmande orter 10 öre. Utländska annocser ire. Förlofnings-, vigsel- och födelaeaononser 75 öre; dödsannons 1: 50. LöSOUinmerpriB 5 öre. Östgöta Correapondratenj Boktryckeri i Linköping. 1800. Under nästa qvartal, bvilket tager sin början den 1 Juli afsluta.3 Östgöta-Postens nu pågående töljetongsroman "Svarta Handen", omfattande inalles omkring 900 vanliga boksidor. Derefter påbör- jas romanserien "Drabanten" och "Fursten", hvilka tillsammans bilda ett sammanhängande helt och skildra tilldragelserna under hertig Carls (sedermera Carl XIILs) förmyn- darregering, hufvudsakligast den Arm- feltska sammansvärjningen, som början af Gustaf IV Adolfs regeringstid. Denna sammanhängande romancykel omfattar inemot 3,000 vanliga boksidor. Romanerna "Drabanten" och "Fur- sten" äro liksom "Svarta Handen" syn- nerligen rika på spännande intriger ocb intressanta taflor. för hvilka histo- riska handlingar ligga till grund. Den som vill erhålla nämnda roman- serie från början, bör prenumerera å Östgöta-Posten från den 1 Juli till årets slut, hvilket kostar endast 85 öre. MF~ Prenumeration bör ske ä närmaste postanstalt. AL. I Östgöta-PostenB förutvarande UDSii prenumeranter ombedjas att lasta sina grannars och vänners upp- märksamhet på detta enastående till- fälle att till skänks erhålla en värde- full samling historiska romaner. Tillkännagifvanden, Advokat-Byrån, Linköpmi, Storgatan SO (öfver postkontoret), ombesörjer rättegångar, boutrednin- R«r, InkaeReringar ooh kommu- alouaraappdrag hos K. Befallmngshaf- vande m. m Billigaste Inkassotaxa: För arskunder, vid liqvid efter anmaning, högst en kr. Inneharvare v. Haradsböfding Per Årnander. (3336,13)______________________ Eommissionäreii hos Uiiityreliei, Hofrätts e. o. notarien K. Årnander, ombesörjer mot lagatadgad taxa hand- lingars inlemnande och uttagande En 300-årsfest. •Tonan Banors minne. Trehundrade årsdagen af fältherren Johan Baners födelse firades midsom- maraftonen å kongl. Första litgrena- dierregementets lagerplats å Halmen. Som bekant föddes Johan Baner den 23 Juni 1596 på Djursholms slott. Inom lagret restes den 10 Juli 1891, tvåhundradefemtionde årsdagen af Ba- ners död, en minnessten hvarå läses: "Åt Ostgöta Regementes Till Fot Förste öfverste I Falt Johan Baner Svenska Härens Högste Befälhafvare I Tyskland Gustaf Adolfs Snillrike Lärjunge Under Motgångens Mörkaste Dagar Upprätthållare och Räddare Af Hans Stora Verk Segervinnare Vid Wittstock och Chemnitz Fiendens skräck Outtömlig på Utvägar Obrottslig I Trohet Mot Fosterlandet Restes Denna Minnesvärd Två Hundra Femtio Ar Efter Hjeltens Död Af Kongl. Första Lifgrenadier-Regemontet 1891" Vid denna minnessten samlades kl. 5.30 e ra. befäl och manskap, bildan- de en ring rundt kring kullen. Sedan musiken blåst "Finska rytte- riets marsch" framträdde underlöjt- nanten £ T. S. Liljedahl och gaf i kraftfulla och anslående drag en kort historik öfver den store fältherrens bragder och fältherreskicklighet under tyska trettioåriga kriget. Ta[et afslöts med upplåsandet af Snoilskys allbekanta, storslagna skal- destycke "Herr Jans likfärd". Härpå framträdde beväringsbefal- hafvaren vid regementet öfverstelöjt- nanten P. H. E. Brändström ocb ned- lade framlör stenen en större lager- krans med band i de svenska färger- na. Härvid yttrade öfverstelöjtnant Brändström under det allas hufvuden blottades: "I kgl. lata lifgrenadierre- gementets namn nedlägger jag denna krans vid foten af denna sten. Den- samma är en gärd af beundran för den snillrike fältherren Baner. * Härefter utbragte öfverstelöjtnant Brändström ett lefve för konung och fosterland, hvarpå följde två fanfarer. Sedan musiken härpå blåst melodien till svenska psalmen 378 "Förfäras ej du lilla hop", var den vackra och an slående minnesfesten slut. Under to- nerna af regementets marsch åter- vände befäl och manskap till respek- tive baracker. Länet och stiftet Nationalfest & Malmen. Efter den för Första och An- dra lifgrenadierregementena gemen- samma gudstjensten midsommarda- gen firades fyrahundraårsminnet af Gustaf Eriksson Vasas födelse. Sedan musikkåren blåst "Vårt land" höll regementspastor O. Söderström ett högstämdt och med spändt intresse afhördt föredrag om betydelsen af detta fyrahundra-årsminne. Härefter blåste musiken "Du gamla, du friska", som sjöngs unisont af alla närvarande. Sedan tonerna häraf för- klingat uppstämde musiken svenska folksången, som äfvenledes sjöngs uni- sont. Härpå utbragte öfverstlöjtnant Brändström ett "Gud bevare konungen och fäderneslandet" hvarefter den hög- tidliga akten var slut. Uuder musi- kens toner marscherade nu trupperna till respektive lägerplatser. Studentkonsert gafs midsom- mardagen af östgötarnes studentkör i Kärna kyrka vid Malmen. Sä mån- ga åhörare templet kunde rymma hade infunnit sig och helsade hvarje utförd sång med de ulligaste applå- der. Etter "Brudefserden i Härdan- ger" artade sig det stormande bifal- let till en verklig ovation för de upp- burna sångarne. Efter konserten voro sångarne af båda regementenas officerskårer in- bjudna på en festlig kollation i of ti cerspaviijongen. Körens medlemmar hade på dagen varit inbjudna till middag hos h. exc. gretve Douglas å Gerstorp, som i en utbragt skäl helsade dem välkomna till vår bygd. I tisdags gaf kören en matité i Of- verum och på aftonen konsert i Åt- vidaberg på båda platserna inför sär- deles talrik publik. I Öfverum gafs middag för sångarne af brukets dis- ponent, och i Åtvidaberg var en fest till deras ära anordnad a hotellet. Konserten å läroverkssaleu i Vester vik i måndags hade lockat en publik af mellan 3- och 400 personer, som med iörtjusning lyssnade till körens utmärkta prestationer. Det hela var, med få ord sagdt, bland det yppersta man i den vägen kan få höra, säger V. V. Att publiken var förtjust, ja rent af hänförd, torde knap- past behöfva nämnas. Etter konsertens slut voro sångarne af sina värdar jemte åtskilliga andra samhällsmedlemmar inbjudna till en kollation å stadshotellet, der några snabbt flyende timmar tillbragtes un- der animerad sinnesstämning ocb bvar- under gästerna gladde de närvarande med att sjunga åtskilliga sånger. I dag alreser kören, efter att ha till bragt natten i Linköping, till Söderkö- ping, der den i afton gifver sin sista konsert, och derefter upplöses. "Skärkarlsmarknaden" i Linköping har nu tagit sin början. Till d. 23 d:s hade frånLoftahammar och Ö. Ed hit uppkommit 14 båtar med sin fisklast. Fisket har i år varit rått godt i skärgården, säges det. Pri- serna ställa sig ungefär lika med förra årets. Hufvudparten af den saluförda fisken utgöres af strömming, men, som vanligt, utbjudas äfven andra slag såsom flundra, ål m. fl. Midsommaraftonen vid Motala verkstad firades på traditionelt sätt genom, under kanon- salut och musik, resning af en väl- dig, vackert klädd "majstång", livars topp prydes af en ångbåtssilhouett af plåt, kopia af ångaren Örn, säges det. Derefter vidtog dansen dels å en upphöjd dansbana i det fria, dels ock inne i vestra s. k. "dansplanen". Stången hade klädts af arbetare och ungdom från verkstaden, hvilken här- till bidragit med åtskilliga tiokronor. Den forna och mycket missbruka- de trakteringen af spirituösa — ord- nad fackvis: för filare, gjulare, plåt- slagare, 6nickare o. s. v. — var äf- ven i år borttagen och torde heller aldrig mera komma att införas. Den var annars nedärfd här sedan ett halfsekel tillbaka men gaf oftast an- ledning till slagsmål och orgier af betänklig art, så att vid 10 å Il-tiden midsommaraftonen var det ingalunda nöjsamt än mindre uppbyggligt att bevittna den privilegierade supseden och dens följder härnere. Den nya regimen vid verkstaden, som vidta- git så många goda och kraftiga åt- gärder till främjande af god ordning och allmän sedlighet, har äfven i detta speciella fall reformerat vanor- na, hvarigenom nu i tisdags afton rådde en fullkomligt mönstergill ord- ning. Ett par druckna öfvermagar — några stycken ofostrade sådana finnas ännu här — behandlades verk- samt och med förstånd af äldre kam- rater. Utom arbetare märktes äfven, så- som vanligt denna dag, många per- soner i bättre samhällsställning, da- mer såväl som herrar från Motala och verkstaden, af hvilka de flesta med lif och lust trådde dansen tills afblåsning skedde kl. 12. Sedan syntes i den ljusa korta sammarnatten här och livar i ängar och lunder grupper och kotterier, hvilka, dansade efter något "lock" eller förfriskande sig ur medförda mat- korgar, afvaktande uppgången af mid- sommardagens sol, skrifver Ö. C:s Motalakorrespondent. Under badnlng drunk- nade sistlidne söndag 18-ärige tor- paresonen Carl Ludvig Andersson från Tjurshult under Misterhult i socknen med samma namn, skrifves till ö. C. Han hade jemte ett par kamra- ter begifvit sig till Ficksjön vid Vi- rum, der han tjenade, och då kam- raterna efter badet stigit ur vattnet, saknade de Andersson. Först efter 4 timmars sökande hittades ynglingens kropp, liggande på 16 fots djup. Att sorgen i föräldrahemmet blef stor, då sonen hemfördes som lik, kan lått tänkas. Midsommardagen jordades stoftet å Misterhults kyrkogärd. Ett nykterhetsmöte för två härader var det som sistl. söndag hölls i Ekhyltan i Mörlunda socken. Dit hade nämligen samlats folk från icke mindre än 8 kyrksock- nar: Målilla, Virserum, Mörlunda, Fo- gelfors, Högsby, Tveta, Fagerhult och Åsheda (i Jönköpings län). Festdel- tagarne, som uppgingo till 700 perso- ner, underhöllos med ett anslående nykterhetsföredrag af pastor A. P. Risberg från Mörlunda, sång, musik af Virserums musikkår samt dekla- mation. Den bästa ordning och det gynsammaste väder voro under hela eftermiddagen rådande, skrifves till Ö. C. Norrköpingsstrejken. I anledning af den hos hrr S. Håkans- son och C. G. Svensson utbrutna strejken har byggmästareföreningen i Norrköping beslutit, i likhet med hvad Norrköpings snickerifabrikanter förut gjort, att under inga omständigheter underskrifva fackföreningslistor. Der- emot var man mycket villig att direkt underhandla hvar och en med sina arbetare, som äro oberoende af fack- töreningstvånget, i prisfrågor äfven- som i allt öfrigt som rör förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare. Skulle arbetarne vägra ingå på dylik direkt underhandling med arbetsgif- varne och ingen öfverenskommelse mellan hrr Håkansson och Svensson å ena samt deras arbetare å andra sidan kunna träffas, kommer allt ar- bete för timmermän och snickare att upphöra från och med nästa måndag. Åskväder med blixt och.regn rådde i söndags öfver sydöstra Öster- götland och nordöstra Småland. Un- der pågående gudstjenst slog åskan med bedöfvande brak ned i Kuddby kyrkas åskledare, hvilken dock af- värjde all fara för såväl kyrkan som församlingen. Något af urladdningen måtte äfven träffat rökledningen från kaminen, enär derur framdrefs aska och sot, åtföljdt af den egendomliga lukt som vanligen åtföljer åskslag. Många af kyrkobesökarue kände lik- som en elektrisk ström genomila kroppen, efterlemnande en ett dygn förnimbar egendomlig känsla i benen. — Af åskan dödades samma dag en vid Bleckstad betande ko. — I söndags efter middagen an- tändes af blixten ljungbuskar mellan lägenheterna La Arvidslund och Dun- derhof å Bolltorps egor i Skönberga socken. I närheten befann sig sko- makaren Andersson från förstnämnda ställe, hvilken en stund bedöfvades af den elektriska stöten. Åter kry släckte han med en persons hjelp den antända ljungen. — I Vestervik nedslog blixten i en skorsten i gården n:r 96, norra qvar- teret. Samtidigt med en stark knall kommo neml. åtskilliga tegelstens- stycken samt murbruk neddansande genom skorstenen, och ett fruntim- mer, som sysslade i spiseln, träffades deraf i hufvudet. Någon annan skada orsakades emellertid icke. En högtidlig begravnings- akt firades i Kogslösa i söndags då stoftet af framlidne Handlanden P. J. Sundberg invigdes åt grafvens ro. Ett 60-tal af hans många vänner del- tog i likfärden. En mansqvartett sjöng vid grafven sv. ps. 452 samt "Stilla skuggor". Bland de många kransarna märktes en från Rogslösa musiksäll- skap hvilket den aflidne från dess början tillhört. För lång, trogen tjenst har Väfversunda församling på kyr- kostämma den 21 d:s beslutit en fram- ställning till k. m:t om medalj åt församlingens 80-årige klockare och organist Karl Axel Forssman, som under 50 år eller alltifrån den 28 Maj 1846 ända tills nu skött dessa befatt- ningar. Dessutom har han varit vacci- natör under samma långa tid och församlingens skollärare från den 28 Maj 1846 till år 1862. Eldsv&da. Till Ö. C. meddelas: Den 18 d:s pä e. m. utbröt plöts- ligen eld i hemmansegaren C. P. An- derssons boningshus vid Långnäs i Oppeby socken. Elden började vid husets kroppås och antages hafva uppkommit antingen genom att gni- stor utifrån fallit ned på taket eller genom att skorstensmuren möjligen baft sprickor. Det antända huset ned- brann hastigt till grunden och så godt som allt lösöre blef också lågornas rof Rätt mycket folk kom så små- ningom tillstädes och hjelpte till med att hindra eldens vidare spridning, hvilket också lyckades. Ehuru egaren hade det nedbrunna huset, men blott eh del af lösöret försäkradt, gör ban troligtvis en svår ekonomisk förlust genom den timade olyckan. Vid navigationsskolan i Vestervik förrättades häromdagen extra åugbåtsbefälhafvareexamen, der- vid såsom behörige att föra passage- rareångfartyg utexaminerades hrr C. A. Andersson, J. M Vestermark, A. Ed- lund. G. E. Vahlgren. V. A. Carlsson, G. 0. Val!qvist och K. H. Johansson. De tre förstnämnde erhollo betyget "med beröm godkänd", de ölrige "god- känd". Examinator var kjptmen vid k. flot- tan E. Mffichel. Atliden svensk-ameri- kansk mangmillionar. En- ligt fråu NewyorK ingånget telegram afled derstädes i lördags den bekante bankiren och mångmillionären S. M. Svensson. Den aflidne var född 1816 i Barkeryds socken och emigrerade vid unga år till Amerika, der ban genom träget arbete och lyckade spekulatio ner förvärfvade en förmögenhet, som lär uppgå till ett par 10-tal millioner dollars. Sina i Jönköpingstrakten bo- ende slägtingar bar han redan i life- tiden ihågkommit med ej obetydliga gåfvor i penningar och jordlotter. Han sörjes af maka ocb tre barn. Trelleborg—Sassnitz- rOUten. Kapten Gustaf Wallen- berg från Stockholm, som i onsdags afton som gäst närvar vid Malmö strand- paviljongs invigning, lemnade dervid i ett tal vid bålarne ett meddelande om att postkonventionen mellan Sverige och lyskland i fråga om Trelleborg— Sassnitz-routen i tisdags undertecknats i Berlin. Förbindelse Stockholm—Trelleborg och vice versa kommer att tills vidare ega rum via Lund—Trelleborgs jern- väg. men enligt kapten Wallonbergs förmodan skulle det icke dröja länge innan vägen komme att gå ölver Malmö —Trelleborg. Ormbiten blef den 18 d:s en 4- å 5-årig flicka Enny, dotter till landtbrukaren Gustaf Håkansson i Ofrabo, Säby socken. Läkare anli- tades så fort sig göra lät Den stora sjöormen vid Motala Verkstad. 1 Motala- Posten läses: Tidigt i onsdags morg- se, då färjan, full af folk, befann sig midt i kanalen, uppdök plötsligt der- bredvid ett stort hufvud med väldiga runda, glänsande ögon. På hvar sin sida om detta hufvud sutto horn, och ur de frustande näsborrarne rök vatt- net fram i höga kaskader, hvarvid de i färjan sig befinnande damerna drogo kjolarne åt sig och gallskreko. Vid odjurets häftiga rörelser gingo svallvågorna ock så höga, att färjan svårliga krängd-'. Vidundrets kropp var temligen tjock och ytterst för- sedd med svans. Det begaf sig sim- mande mot land, där det drypande af vatten klef upp. Under djup för- täran varsnade då färjkarlen att det var — en ko, som tagit sig ett stär- kande morgonbad. Men att damerna blefvo rädda, när de frago "se" det stora hufvudet fnysa bredvid färjan, är i sanning ej att undra på. Linköpings stifts evang.- lutherska missionsföre- ning både den 18 d:s missions- möte i Vestervik. Predikningar höl- los dervid af uyrkoherdarne A. Arnell från Törnevalla och Ch. Lindblom från Askeby samt komminister Qvarnström från Kaga. Diskussion egde rum öfver tvenne uppstälda frågor, dervid kyrkoherde A. Johansson fungerade som ord- förande. Första frågan inleddes af kyrkoh. E. Bergström från Dalhem och den andra af ordf. (Angående frågorna: se annonsen!) Mötet var icke synnerligen talrikt besökt. Vestra Östergötlands lärareförening haue nyligen ti tt ordinarie årsmöte i Motala, hvilket var besökt af ett 40 tal lärare och lä- rarinnor. 1 redogörelsen för senaste årets verk.-amhet omnämndes bl. a. att kretsen tagit initiativet tilh en peti tion till landstingsmännen om med- verkan till åstadkommande af bidrag för bevistande af universitetens ferie- kurser. Till styrelse för kretsen omvaldes J. N. Bergström, Vadstena (ordföran- de), Gustaf Granér, Motala Verkstad (sekreterare) samt nyvaldes K. F. Bergman i Väfversunda till v. ordf.; suppleanter: B. J. Andersson, Motala Verkstad och J. O. Norrby, Vinner- stad (den senare tillika föreningens sångledare). Fiågan, huruvida det vore önsk- värdt att skollärarekåren anskaffade ett eget tidningsorgan besvarades med nej, sä länge Svensk läraretidning re- digeras på sådant sätt som hittills. Kretsen ville dock uttala sitt ogillande af det öfversittaraktiga sätt, hvarpå en del af centralstyrelsens medlem- mar behandlat tidningsfrågan. Årsafgiften beslöts böra bibehållas vid sitt nuvarande belopp. Till hedersledamöter i föreningen in- valdes pensionerade skollärarne Svens- son i Hof, Andersson i Strå, Johans- son i Lönsås, Öhrnell i Fornas, Björk- ström i Motala, Lindqvist i Hvarf och Lindqvist i Skeppsås. Dödsfall. Från Vimmerby med- delas den 18 Juni: Framlidne härads- höfdingen i Kinda och Ydre dom- saga A. E. von Harlmansdorffs enka, Carolina v. Hartmansdorff, född Elers, afled i Vimmerby i dag i en ålder af 73 år. Hon sörjes närmast af en son, kanslisekreteraren i justitiedeparte- mentet vice häradshövdingen A. E. G. von Hartmansdorff, och en dotter. Mllitärbegrafning. Stoftet af den förliden fredag i strömmen utanför Korshagen drunknade lifgre- nadieren Froste har i söndags blif- vit jordfäst å Norrköpings begrav- ningsplats. Akten öfvervars af militärskolornas elever, hvilka aftågade dit från ka- sernen. Först kom en honnörsvakt under befäl af en volontärkorpral och derefter processionen, i hvilken syn- tes den aflidnes maka och moder samt andra anhöriga, befälbafvaren för mi- litärskolorna kapten F. Egerström, skolornas officerare och underoffice- rare samt en afdelning af korprals- och rekrytskolornas elever. Jordfäst- ningen förrättades af komminister Da- vidson i S:t Olai, som med anled- ning af det hastiga dödsfallet höll ett kraftigt och gripande griftetal. Kransar nedlades å kistan från mi- litärskolornas officers- och underoffi cerskårer, den aflidnes kamrater vid korpralskolan samt från kamrater vid Skeninge kompani af andra hfgrena- dierregementet, hvilket den aflidne tillhört. Kontraktskonvent. (N.T.; Med Norrköpings kontrakts presterskap hölls den 18d:s det andra af årets båda konvent i Tingstads kyrka, hvarest dels med bantåg ocb dels med vanligt tor- don infunno sig det stora kontraktets flesta prestfamiljer. Ordförande var v. kontraktsprosten J. P. Fogelqvist. Kl. 11 f. m. bolls offentlig gudstjenst, hvar- vid, efter förrättad altartjenst af lek- torn, utn. kyrkoherden Neander och komminister Gustafson, predikan hölls af komminister Davidson. Efter gudstjenstens slut qvarstan- nade konventsdeltagarne med famil- jer, jemte en icke ringa mängd för- samlingsbor, i kyrkan, hvarest, sedan kontraktsprosten med bön inledt de vidare förhandlingarna, till en början afgjordes några praktiska frågor: a) utsågs till sekreterare för dagen kom- minister J. Ulander, sedan den mesta- dels ständige protokollsföraren för närvarande afsagt sig förtroendet; b) beslöts att nästa konvent (Febr. 1897) skall hållas i Norrköping, uti någon af dess kyrkor; deltagarne inbjödos på förhand att sedermera gästa hos lektor Neander; c) till predikant vid detta konvent valdes v. pastor Krantz, Östra Eneby, samt till suppleant för honom komminister Ulander; d) till utgifvare af diskussionsämnen utsågs kyrkoherden Helin. Härefter företogs en liflig, intressant och upplysande diskussion öfver föl- jande tvänne frågor i ett sammanhang: l:o ) "Hvari hafva vi att söka den för- nämsta orsaken till de heliga sakra- mentens ringaktande och isynnerhet nattvardens åsidosättande i våra för- samlingar och huru böra vi söka råda bot härför? (komminister Davidson) 2:o) "Huru skola vi församlingens lä- rare få in uti församlingsmedvetandet sakramentens stora betydelse och värde?" (kyrkoherden Nyrén). Efter konventet, som afslutades med bön och sång, inbjödos prestfamiijerna af kyrkoherden Gustafsson med fru på middag i den idylliska landtprest- gården. Dömd för barnamord. Vi ha förut omtalat att pigan Hulda Jo- hansson från Öringe häktats för det hon afdagatagit ett af henne framfödt barn och att hon äfven erkänt sin förbrytelse. Brottet uppdagades deri- genom att hon Kom till en ringkarl vid Sya kyrka och frågade hvad det kostade att begrafva ett lik. Vidran- sakning i går inför Göstrings härads- rätt i Skeninge vidhöll hon sin be- kännelse och dömdes till 2 års straff- arbete. Svenska uppfinningar på Londonmarknaden. Un der benämningen The New Cycle Com- pany har i ddgarne i London bildats ett aktiebolag på icke mindre än 250,000 pd st. för inköp af svenskarna Birger och Fredrik Ljungströms patent å för- bättrad mekanism för framdrifvande af velocipeder. Uppfinnarne erhålla 25,000 pd st kontant och 100 000 pd st. i ak- tier, hvarefter 125 000 pd st. återstå för röre se och kapital. Det nödvän- diga beloppet har fulltecknats. Älven en annan svensk uppfinnare, vår i Paris sedan många år bosatte och i London värderade landsman, gretve P. A Sparre, har enligt N. D. A. be- gagnat sig af den nu rådande smaken lör pennigplacering i velocipedupptin- ningar och fabrikation samt lyckats sälja sitt engelska patent för ett nytt si g^ guttaperkahjulringar för en unge- får lika betydande summa som den of- vannämnda. Grefve Sparres bolag är dock ännu ej "utbringadt". Jernvägen Norrköping —Eksund— Kimstad. Hand- lingarne rörande af styrelsen för Vik- bolandsjernvägen sökt koncession å lernväg med 0,891 met spårvidd från Norrköpings östra station öfver Ek- sund till Kimstad hafva nu inkommit till k. bfhde, som skall föranstalta att invånarne i de orter, genom hvil- ka jernvägen är af sedd att framdra- gas, bhfva i tillfälle att yttra sig, an- gående jernvägens nytta. Jernvägens längd skulle blifva 17,3 kilom. och enligt förslaget draga en kostnad af 560,000 kr. Riktningen går från Vikbo- landsbanans station i Norrköping ocb vidare längs vestra promenaden till midt för Lenningska väfskolan, der den viker något af åt söder för att und- vika sjukhemmet och sjukhusen, der en hållplats (Norrköpings vestra sta- tion) anlägges, går derefter in i öfre delen af den s. k. Korshagen, fort- sätter i vesthg riktning vester om Borgs säteri till Eksunds station. Denfrån tankes linien dragen paral- lelt med östra stambanan med ett afslånd af 4,5 meter mellan spårens midt till Kimstad. På grund af terrängens beskaffen- het skulle dock linien lemna stam- banan vid Okna station, hvilken ej beräknats gitva någon trafik, tör att strax på andra sidan derom intaga sitt förra afstånd denfrån. Chefen i östra väg- och vattenbygg- nadsdistriktet, majoren Eric Wester- berg, som granskat kostnadsförslaget, anser att förslagets slutsumma bör minskas med 80,000 kr. och sålunda reduceras till 480,000 kr. Mot beräk- ningarna af denna reducering invän- der dock förslagsställaren, ingeniör A. Siwerson i Norrköping, att de höga ?nserna betingas af liniens läge i 0,7 kilom, längd vid sidan af östra stambanan. Jernvägsförslaget upptager en ny station, (Norrköpings vestra) samt utvidgning och tillbyggnader vid Norrköpings östra, Eksunds och Kim- stads stationer. Energi. Under denna rubrik skrifver en af Ö C:s korrespondenter. Då jag häromdagen från Ödeshög for landsvägen söderut, observerade jag vid ett torp till höger om vägen en karl, som upprepade gånger föll om- kull och när han stod på benen, kunde han med yttersta svårighet gå ett eller två steg. Jag hoppade genast af ma- skinen för att hjelpa den stackars mannen, men blef betydligt öfverraskad vid hans i ovanligt fryntlig ton at- gifna svar: "Käre herre, det behöfs inte, det är mitt sätt att komma fram här i verlden." Närmare utfrågad, be- rättade han sig vara 61 år gammal och lam i båda benen sedan 10 år tillbaka. Sjukdomen hade han ådragit sig i Boxholm, der han arbetat som plank- bärare. 1 början var tillståndet nästan fortvifladt, synnerligast som njurarne voro svårt angripna. Men dessa kure- rade han genom lingondiet, hvilka bär, som här äro billiga, han ymnigt förtärde. "Och nu har jag det bra." Han fortskaffar sig sålunda, att han söker stappla sig tram ett par steg, hvarefter han sätter sig med en duns, som förefaller åskådaren betänklig, och slutligen åker han ett stycke, hvilket trefaldiga kommunikationssätt upprepas, tills han hunnit målet. Tor- paren Johan Svensson under Kråkeryd i Ödeshögs socken, det är namnet och adressen, har emellertid sjelf gräft och planterat sig täppa, forslat dit matjord och anlagt "rosenland." Håller sin lilla visthusbod i ordning, kokar maten och sörjer för god renlighet i det lilla rummet. När han från den bredvid liggande ängen skall forsla jord till sin täppa, använder han en metod, som gerna kan beundras af litet hvar, men helst af den, som inte har så värst stort förråd af tålamod. På ofvan nämndt sätt åker han till stenmuren, kastar öfver sållet och kryper sedan efter; fyller sållet, drager det åter till stenmuren, kastar med en spade jorden öfver muren tills sållet är tomt, praktiserar det och sig öfver, fyller det om igen och har det om- sider på ort och ställe. Många sådana transporter hinner han förstås inte på en dag. Vidkyrkoherdevalisöndags i Frödinge konsistoriella pastorat er- höll komministern i Lommaryd och Bälaryd Johannes Nt/lén 3,342 röster, komministern i Skedevi Joh. Hollan- der 2,742 och komministern i Ekeby Edvard Ljung 564 röster. Det förra valet, hvarvid äfven då komminister Nylén erhöll majoritet, upphäfdes, som bekant, af k. m:t i anledning af besvär af en af de på förslaget uppförda prestmännen. Vår in- oeh utförsel af spanmål. Under detta års fem första månader infördes till Sverige 33,749,000 kg. råg mot 30,982,000 kg. motsvarande tid förra året, 43,970,000 kg. hvete mot 32,599,000 kg. i fjol, 139,000 kg. korn mot 665,000 kg. i fjol, 1,018,000 kg. majs mot 3,143,000 kg. i fjol, 2,492,000 kg. rågmjöl mot 2,332,000 kg. i fjol samt 2,706,000 kg. hvetemjöl mot 4,819,000 kg. i fjol, allt under de fem första månaderna. Från Sverige utfördes under årets fem första månader 34,736,000 kg. hafre mot 33,062,000 kg. samma tid förra året Den öfnga spanmålsut- förseln har icke afsevärd betydelse. Den svenska smörutför- seln under detta års fem gångna månader har stigit till 10,412,000 kg. mot 9,772,000 kg. motsvarande tid i fjol. Remonterlngen. Vid re- montenngsmote i Åtvidaberg i fre- dags inköptes af remontenngskom- missionen 8 st. hästar samt vid dy- likt möte i Linköping i lördags 10 st- hästar, för hvilka betalades 550— 800 kr. st. Jagt pä lO durkande hä- star. Dä de af remontenngskommis- aionen inköpta hästame i söndags ti- digt på morgonen förts ned tiU Lin- köpings jernvägsstation för att deri- från pr bantåg föras vidare söderut och slutligen till depöten vid Otten- by, voro de för transporten aisedda jernvägsvagnarne icke iordningstälda för hästarnes omedelbara inställande, utan en del af manskapet (gardister vid hfgardet till häst) mista gripa sig an med vagnarnes klargörande, medan de få återstående gardisterna togo hand om hästarne, dervid 3 k 4 hästar nollos af en man. 1 detta ögonblick kom nedgående nattsnäll- tåget framrusande och satte skräck i de unga hästarne, som sleto sig lösa och i vild karner, 10 stycken i sam- lad trupp, satte af först öfver stake- ket vid lastningsbron och sedan ut öfver gärdena uppåt sandgroparne till vid Bergsvägen. Det blef nu ett drygt arbete för de stackars gardisterna att samla in de flyende, dyrbara hästarne. Hvarje man fick på sin lott i medeltal en traflöpning på cirka 4 mil. Kl. 111 m. i lördags voro 7 hästar lyckligt in- fångade och den 8:de togs på e. m., då nan gick lugnt betande i Malm- skogen. Två af rymlingarne äter- funnos i söndags natt vid Gillberga i Kaga socken. De återfunna hästarne uppstäldes ånyo i stallarne å vallen för att i måndags på morgonen inlastas å jernvägen för vidare befordran. För kustbanan Söder- manlan d—Östergötland (från Jerna öfver Nyköping till Norr- köping) tar Södermanlands Nyheter till orda i sitt fredagsnummer. K. bethde i Södermanlands län har till den 21 Juli kallat för saken intresse- rade till möte i Nyköping för att ut- röna, hvad man i orten tänker om denna nya kommunikationsled. En landsväg öfver Torp ön (i sjön Sömmen) hvilken skuile komma att utgöra en vigtig förbin- delseled mellan en del socknar söder och norr om sjön ifråga, torde nu snart blifvit en verklighet, sedan lands- höfdingen grefve de la Gardie m. fl. vid ett besök å ön i måndags uttalat sig för en skyndsam behandling af frågan och uttalat sina fullaste sympatier för anläggning af en dylik ny våg, skrif- ver "Tranås Tidning". 148 — Du blir utom dig? — Kom, kom, låt oss skynda, medan det ännu är tid, skynda in och bedja om min fars välsig- nelse ! Ljudet af häftigt uttalade ord nådde dem. — Det är för sent — för sent! Dörren till Vauvenards rum uppkastades i det- samma med en våldsam stöt. Uppbragt och vred- gad, med bleka kinder och gnistrande ögon utträdde han ur sina rum. Falk följde honom med högburet hufvud, med stolthet i ord och hållning. — Hvad är er afsigt, mina herrar? frågade han, då han fick se Ankarsparre. Viljen 1 tvinga mig, anklaga mig, hota mig? Då kännen 1 icke Vauve- nard. Man skall på knä söka nyckeln till min vän- skap och knapt nog finna den ända. Med storm vinner man den icke. — Men kom ihåg, herr grefve, jag har trenne personer i mitt våld, hvilka känna edra afsigter, och det finnes medel, som kunna förmå dem att bekän- na sanningen. — Begagna dem, herre! Jag har ingenting att göra med de personer, om hvilka ni talar. Ange var förtviflad. Ankarsparre var djupt bekymrad. Falks mod svigtade icke; men han hade ej före stält sig att i Vauvenard finna det motstånd, han funnit. Alla tre voro bedragna i sina förhoppningar. Den ånger, som Anges jungfruligt känsliga vä- sen väckt i faderns bröst, hade den manligt kloke Falk tillintetgjort. Hvad kärleken till Ankarsparre skapat, hade vänskapen till honom förstört. Den bygnad, som den teoretiska mgifvelsen upp- rest, hade det praktiska förståndet nednfvit. 149 Det återstår för visheten ännu mycket att lära sig af hjertat. — Man uppdrager för mig en tafla öfver hvad jag gjort, öfver hvad jag ämnar göra; I kän- nen lika litet det ena som det andra. 1 tron er första min karaktär, och begripen ej ens dess alla- bet. Hvad som är visst, min herre — jag må för öfrigt gä öppet eller hemligt, gå raskt eller långsamt till mitt mål, gå med atsigterna präglade på min jianna eller fördolda i min själs djupaste gömmor — ett kan jag säga er, det är, att jag aldrig öfverger det beslut, som pn gäng mognat till frukt i mina tankar, och att, om jag eger någon ovän, sä ropar jag törst till honom: se upp! innan jag stöter ned honom. Vill han icke lägga märke till mitt var- ningsrop, må han göra, livad honom bäst synes. Jag kryper icke in genom fönstret, förrän jag knackat pä dörren; sofver min fiende det oaktadt, blir det hans ensak. Tigern ryter till, innan han störtar öf- ver sitt rof; hunden morrar, innan han biter; det är samma sak med mig. Ni har velat ställa mig till rätta tor hvad jag ämnar göra, och såsom vitt- nen viljen I mot mig uppkalla hvilka? - nägra som vant nog dumma att lata gripa sig, som man griper flugor med handen. Min herre, allt det der sätter ondast mina skrattmuskler i rörelse. Vauvenard var verkligen till någon del sådan, som han sjelf här beskref. Också hade han, sä snart han anländt till Stockholm, underrättat både Fersen och Ankarsparre, att nämnaren var kommen. Häm- dens fröjd för honom läg just deri, att han visste, att rotvet kände, att läran nalkades. Sjelf en son till revolutionen, hade han sett tusentals offer och märkt, huru mycket de ledo och stredo, innan de- ras dödsdom var fallen, men huru lugna de gemen- ligen icke desto mindre gingo sjelfVa döden till mö- tes. Af denna erfarenhet drog han den slutsats, att 152 misstager jag mig ej håruti, lärer väl det vigtigaste bestä deri, att ni häller dem aflägsnade ifrån mig, på det att de å sin sida och jag a min ömsesidigt må förblifva okunniga om hvarandras handlings- och tänkesätt. Ni hör, herr Falk, att jag talar med den största uppngtighet; och sedan jag nu besinnat er plan, nödgas jag verkligen medgifva, att den icke är sä illa. I sjelfva verket dock, hvad har jag med dem att göra, med deras äfventyr pä en krog, med deras planer och afsigter, och — öfver hufvud — med de politiska partistrider, som lörsiggä inom ert land? Endast ett enda ord behötves tör att sopa bott ifrän mig all delaktighet i de der gripnes före- hafvande, ett enda ord, säger jag, och detta ord är, jag är utländimg. Falk var en alltför praktisk man för att kunna förneka det hulvudsakligt rigtiga i Vauvenards upp- ställning af frågan. Han visste dessutom, att Ankarsparre aldrig skulle tillåta honom att gä öfver en viss gräns. — Ma vara att herr grefven ser saken rätt, sva- rade han också; men så länge jag kan hota dem med herr grefven och herr grefven med dem, år dock mitt öfvertag gifvet, och man kan icke veta, herr grefve, hur långt man kan komma med så- dana karaktärer. Man hörde steg i trapporna. Alla lyssnade ditåt. — Jag förstår er fullkomligt, herr Falk, inföll Vauvenard, och aktar ganska mycket er goda af- sigt, men måste likväl erinra om en sak, nämligen att denna er afsigt ändock alltid förutsätter ett vil- kor, det att ni verkligen har de der gripne, såsom ni behagar säga, inom läs ocli bom. Dessförinnan eger ni väl icke tillfälle till något schackspel. — Den har ni onekligen rätt. — Ni medger det? 145 — Till saken! — Jaså, min gunstig herre, du blir otålig. Men hur behandlade icke du min nyfikenhet nyss? Höll du kanske icke långa tal, innan du kom till sjelfva saken? Du lät en pojke falla två gånger på näsan, utan att sjelf komma ens ett tuppfjät fram. Du vill plåga mig, utan att medgifva mig rättighet att plåga dig tillbaka. — Goda, bästa, älskade Ange! Orsaken till den oro, som allt mer och mer bör- jade sticka fram hos Anton, och som äfven föran- ledde hans begäran, att hon skulle förbigå alla obe- höfliga inledningar, framkallades icke, såsom Ange förmodade, af nyfikenhet, utan helt enkelt deraf, att lian, som oupphörligt hade sitt öra spetsadt åt Vau- venards rum, trodde sig höra ljudet af några vexlade, icke mildt uttalade ord derifrän. — Men, fortfor Ange, som icke märkte Antons sidoblickar åt det hållet, jag skall icke vara sä grym emot dig, som du emot mig, utan låta nåd gå för rätt. Sä hör då, min far . . . — Din far? — Min far har helt och hållet förändrat natur. — Hvad säger du? Du skämtar väl? — Jag har funnit ett medel, som besvurit de- monen i hans bröst, som — som — som . . . Ange såg helt skalkaktig ut, under det hon talade. — Det är nu min ordning att icke begripa ett enda ord. — Meningen är ej heller, att du skall begripa mig. Men fall ned pä knä, min herre, och tillbed mig; ty ehuru du ej förmår att ngtigt inse det, eger jag icke desto mindre i min hand en trollspira, som kan besvärja stormen eller framkalla den, hvilket C. F. lUddt Hud Svarta Handtn. 11. in