Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-03-05
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD BsdaktCr och *u«vH-;e u- Bengt Häggs. ÖSTG TEN \:r 10, Prenumerationspris: För helt är kr. 1:50, fur och ett qvartal 50 öre, postbef Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 5 Mars. Anconspris: Pr pctitrad 8 öre; från främmande orter 10 öre. Utländska annor ser .ne. Förlofniugs-, vigsel- och tödelseannonser 75 öre: dödsannons 1: 50. Lösnummerpris 5 öre. Östgöta Correspoadeatens Boktijckeri i Linköping. 1897. Cunard-Linien, ^^^ innfhafvare af \ erldsr^kordei för snabbaste resan öfver Atlanteu. ■V" ■■*"* 5 dagar, 7 timmar, 23 minuter, "*K ~&& erbjuder snabb och beqväm ötverresa till Amerika med nja ilubbelpropellcrnugnre, bvar- dera om »36 fots längd, 12,950 Keg.-ton nen 30 000 Hästkrafter, d.. största ticn snabbaste pa Atlanten. Palats- ocb Expressangarne tampania'. -Etrnria", "Lncanla" ocb "Umbria" atga frän Liverpool ti;l »Vf-York medtagande l:sta, 2:dra och 3:dje k:at>» pas-agtiare. Utmärkta ångare alga hvarje vecka trän Liverpool till Boston. Frän Göteborg sker atresan Onsdagar och Fredagar, frän Liverpool Tisdagar. Tors- dagar och Lördagar, hvarigenom onödigt uppehåll i England nndvikes. Obs.! Hela resan emellan New-Tort-Göteborg gjord pä S dagar 1 timme. Mycket förbättrad 3:djeklasa tbed slutna hytter för familjer å 2,4. o, öpnrs. fiunes. Vidare m-.ide'an J. Oscar Reis, General-Agent, 28 Postgatan, Göteborg. Telegrafadr.: "Onnaril*. R.kstel. löt». Agenter inskot! (Nord. A. B. lbll 1371,201 Aktiebolaget Periodens välkända BOMULLSGARN, enkelt och tvinnadt, såväl oblekt som blekt och färgadt rekommendepas. amm Tillkännagifvanden Advokat-Byrån, Linköping, Storgatan 50 (öfver postkontoret', ombesörjer rättegångar, boatrednln- K«r, Inkasseringar och kommls- •iouärsoppdrag bos K. Botallnmgshaf- vande m. m. Billigaste inkassotaxa: För ärBkonder, vid liqvid etter anmaning, högst en kr. Innebafvare: v. Häradshöfding Per Arnander. (328.10)____ e. LåuntarieiE. Arnander, ombesörjer Inreglntrerlne af ekono- min* a föreningar. Träffas ä landskansliet kl. 10-2 e. m. (246\5) Vid för vanartade gossar blifva den 24 April elevplatser lediga. Ansökningar stälda till Direktionen, adr. Bankeberg, kunna nu insändas. Om vilkor etc. upplyser föreståndaren på begäran pr omgående. ___________Direktionen. (1781,78) Sedan bolagets ställning det nu medgifver liar Styrelsen för Östergötlands Kreatursfijrsåk- rlngsbolag beslutat att från den 14 Mars 189? ytterligare nedsätta premierna och äro de be-tämda till: för hästar: 2 3 proc. för år 1 73 proc. lör 3 qv, 1.15 proc. for hallar och 058 proc. för 1 qvartal samt för nOtkreatm: 2.5 proc. för år och qvartalspremierna resp. 1.88 proc, 1.25 och 0.03 proc. Ingen bör numera underlåta att, mot en jemförelsevis ringa afgift, genom försäkring af sina kreatur skydda sig mot förlust. Intet annat bolag försäkrar mot så låga premier som Östergötlands Kreatursförsäkringsbolag. Linköping, Försäkring genom länets Veteri- närer samt bolagets distriktsombdd. (3251,102) mmmmmmmmmmmm De. Taube t. Blockska saken. livad som i dessa dagar mer än någonting annat lägger beslag på allmänhetens uppmärksamhet och in- tresse ej blott i vår ort utan öfver hela vårt land, är det sorgliga "Brox vikska damat". Vid den första un- dersökningen inför domstolen förra fredagen och lördagen angående kam- marherre Taube v. Blocks död före- kommo omständigheter, som göra denna rättshistoria till en af de hem- skaste och ohyggligaste, som på lång- liga tider förekommit: ty bland de förfärligaste saker, som kunna tän- kas, är väl att en maka anklagas att hafva med gift mördat sin egen man, helst då anklagaren är sonen och an- gifverskan år dennes trolofvade, alltså den tillämnade svärdottern. Dessa omständigheter äro, som sagdt, egnade att ådraga saken den största uppmärksamhet i de vidaste kretsar. Det kan naturligtvis icke (alla oss in att på sakens nuvarande stånd- punkt uttala någon mening om, hu- ruvida brott föreligger eller ej, eller af hvem ett eventuelt brott kan vara begånget; vi skola endast framställa några reflexioner, som en uppmärk- sam läsare väl torde ha gjort sig sjelf, men som synas oss vara eg- nade att förebygga alla förhastade slutsatser. Allmänheten låter sig gerna i sitt omdöme påverkas af en tillfäl- lig stämning; men detta är, hvad man i en dylik sak framför allt bör akta sig för, ty annars kan domen bli orättvis. Hvad som i saken är konstateradt, det är, att gifter förekommit i den af- lidnes likdelar, hvilka gifters närvaro ej kan förklaras på annat sätt, än att de måst före dödsfallet ha ingifvits den sjuke, vare sig af honom sjelf eller någon annan. Att han sjelf skulle tagit gift, vare sig med upp- såt eller af våda, finnes svårligen anled- ning att förmoda, hvadan det väl får antagas vara honom ingifvet af nå ton aanan. Vidare konstaterar ob- ucenten, att gifterna icke förorsakat döden, utan har dödsorsaken varit af annan anledning framkallad inre förblödning. Något mord föreligger alltså ej, men deremot kan det före- ligga mordförsök. Likaså får väl an- ses som högst antagligt, att det be- fintliga qvicksilfvergiftet härflutit från sublimatlosnmg (ehuru dock en an- nan förklaring är tänkbar). Det är anfördt, att d:r Sahlin haft med sig en flaska sublimat vid sitt besök vid sjelfva dödstillfallet, hvil- ken flaska stått på bordet vid sjuk- sängen. Deremot är det omtvistadt, huruvida sublimat funnits i huset när- mast före d:r Sahlins ankomst eller ej. Angifverskan fröken Fägerskiöld påstår, att hon flere gånger sett och hållit i handen en sublimatflaska; alla andra förneka att dem veterligt någon sådan funnits i huset. Barn- morskan Eriksson vittnar, att hon vid ungefär samma tid bedt om sublimat för en gosse, som skadat sig, men fått till svar, att sådan ej fans i huset. Hrem som har rätt i denna sak, får för närvarande anses obevisadt. Dock är denna omständighet af allra stör- sta vigt. Af de i "dramat" uppträdande huf- vudpersonerna torde den formfige an- gtfvaren, sonen reservlöjtnant E. Taube, ej böra i egentlig mening ta- gas med i räkningen. Han synes nämligen handla under stark inflytelse af sin lästmö, fröken Fägerskiöld. Hvad han vet, har han hört af henne, till henne skickar han sina bref, hon får tala vid advokat och läkare o. 8. v. Och löjtnant E. Taube är så öf- vertygad om sanningen af fröken F:s uppgifter, att han under samtal med folket vid Broxvik angående den misstänkta förgiftningen ser på dem, att de tro på förgiftningshistoriens sann- färdighet, ehuru de sålunda åberopade personerna sjelfve inför rätten med en mun förklarat, att de aldrig det ringaste trott pä, hvad löjtnant T. på- stått. Vidare bör angående löjtnant T:s vittnesmål anmärkas, att han såsom anledning för sin ansökan om lik- öppningen uppger "ryktena" och "pra- tet", hvarvid han dock öppet erkän- ner, att det är just han sjelf som spridt alla rykten om förgiftning. Han ville, säger han skydda sig sjelf och sin fästmö för ryktena om, att de skulle ha mördat fadern, hvilka rykten skulle ha varit i svang. Det hade han hört af fröken F. Det var efter känne- domen om dessa rykten han begärde liköppningen. Och hvar hade fröken F. förnummit dessa rykten? frågades. — Jo, det stod ju i tidningarna, sva- rades. Nu är ett faktum, att tidningarna ej talade om saken alls, förrän efter det liköppningen begärts, hvadan tid- ningsuttalandena väl svårligen kunna åberopas såsom en föregående anled- ning till liköppningsansökningen. Denna motsägelse är i ögonen fal- lande. I öfrigt förnams att reserv- löjtnant Taube anser sig vara till— bakasatt af den öfriga familjen; sy- strarna voro "förargliga som vanligt" mot honom o. s. v.: han har fått allt för litet pekuniärt understöd från hemmet, ehuru han och hans fästmö anse att han ej skulle behöfva tigga om någonting, då det hela borde vara hans. Fröken Fägerskiöld, som är den egentliga angifverskan i saken, är en ung dam, som upptrader inför dom- stolen med imponerande kallblodighet och bestämdhet. (Såsom ett drag af frkn F:s karaktär torde i parentes böra erinras derom, att hon etter att långa tider hafva varit en värderad gäst och god vän i familjen på Brox- vik, i hemlighet ingår förlofning med sonen i huset, dcrvid fästmannens moder samt syskon fä underrättelse om törlofningen först genom — tid- ningsannonserna. Ett sådant tillvä- gagående är ju åtminstone mindre vanligt). Fröken F. vittnar, att hon lång tid misstänkte förgiftning och att hon med egna ögon säg, huru fru T. v. B. hälde gift i en för den sjuke af- sedd saftsoppa, som han dock den gången ej fick smaka, eftersom hon (fr. F.) slog ut den förgiftade soppan. Fröken F. handskades mycket med den omtalade sublimatflaskan (som alla andra i huset förklara att de icke sett) hon flyttade den undan och satte märke på etiketten med na- geln; men på domarens fråga om etiketten var hvit eller röd kunde hon ej eiinra sig detta eller om å eti- ketten stod mera än ordet "sublimat" I på sublimalflaskor från apotek må- ste, som bekant, vara färgad etikett och derpå skall stå i afsknft läka- rens hela recept). Denna minnessvag- het är så mycket oföiklarligare, som fröken F. i öfrigt visat sig vara en mycket intelligent och skarpt iakt- tagande qvinna. Nog tycker man, att hon skulle sett efter, hvilken läkare som ordinerat giftet. Men hon min- nes ingenting derom, och detta ehuru hon ju mycket noga studerade eti- ketten för att se, huru mycket af gif- tet som tagits mellan hvarje obser- vation. På grund af sin svåra, vi säga ej misstanke, utan öfvertygehe om föreliggande brottslighet, hade hon ju all anledning att fästa sig vid allt, som rörde giftsaken. Vidare är att märka, att fröken F. kände "subli- matsmaken" (bläcksmak) hos saftsop- pan, hvilket tjenarne aldrig känt, ehuru de plägade smaka samma soppa, efttr det den sjuke fått deraf. Då man ser, huru frkn F. så säkert kände "sublimatsmaken" äfven i ett marsala- vin, derför att hon antog det ha varit afsedt för den sjuke, — men hvilken vinbutelj sedan visats vara direkt ta- gen ur källaren och nyss uppdragen — så far man väl inte fästa allt för stort förtroende till hennes smaksinne. Det är ju möjligt, att henne3 öfver- tygehe om brottslighet inverkat på hennes smaksinne. Att frkn F. liksom öfriga personer glömt en del detaljer, såsom huruvida den eller den bar in té, huruvida hon då och då var ensam med den sjuke o. s. v. är lätt förklarligt, då det gälde alldagliga tilldragelser för mer än ett års tid tillbaka. Märkligare är, att hon anfört utsagor af personer, hvilka dessa förneka sig ha haft (såsom derom att fru T. v. B. skulle varit så "besyn- nerlig"). Vidkommande fru T. v. B. har åkla- garen ett par gånger anfört såsom särskildt anmärkningsvärd!, att hon ej kunnat erinra sig en del saker, så- som huruvida hon vid ett visst till- fälle vant inne i en skänk eller ej och om hon der sett den eller den. Men rättvisligen kan väl frågas, om äfven en mycket minnesgod person — ifall den blott sysslat med sina dagliga gö- romål — lägger dylika saker så på minnet, att han derom kan med viss- het yttra sig efter ett år. Den som misstänker någon brottslighet, fäster sig deremot begripligtvis vid alla de- taljer. — Och så har fru T. v. B. gjort sig skyldig till tvetalan, dä hon törst ej mindes den omtalade vinmiddagen, men sedan, erinrad derom af en dot- ter, kunde påminna sig, att hon sjelf sagt till om vin. Ett märkligt vittnesmål är det af hushållerskan Karlfält; att hon två gånger sett fru T. v. B. hålla något ur en apoteksflaska i en sattbringare. K. har dock i ett par andra punkter fatt sina uppgifter dementerade af öf- riga tjenstetolket. Så har hon påstått att fru T. v. B. stod i köket och "skar för"; de andra säga att hon satt. Som sagdt, det ii mes i denna be- dröfliga sak äunu mycket, som behöf- ver klargöra», iunau några be ogade slutsatser kunna eller höra dragas. En sak synes dock redan nu vara klar, och det är, att om fröken Fäger- skiölds b-iättetse skall antagas såsom korrekt — i alla tall får den väl be- traktas såsom ett uttryck af hennes egen öfvertggelse — så skulle hon sjelf ha gjort sig skyldig till ett handlings- sätt, som näppeligen kan försvaras vare sig iorör eget samvete eller ens inlör domstol. Hon sä^er att hon misstänkte att kammarherre T. v. Block boll på att förgiftas, och hon gjorde dock ej drt ringaste fSr alt förhindra ett så förfär- ligt brott! Djt hade likväl for fröken F. varit bra lätt att förhindra sublimatförgiit ning, om hou t. ex låtit sablimatflaskan lörsviona (hon kunde ju flytta den fån ena platsen til! den andra) eller om him unde: rättat sin väninna, dottern i hu set, om hvad som iöiegick. Då hon se nare — när det var för sent — ansåg »ig böra upptäcka den förfärliga hem lighetin för sonen, så tyckes det. att hon. medan tid var, bort kunna varsko dottern eller läkaren Hon gjorde emellertid intet af delta, utan lät förgiftningen — Om hvars verk lighet hon synes öfvertggad - fullbur dm. I strafflagen fint ci en § (kap. 3 §8), som säger, att dä någon vet brott vara å färde "deraf någons lif, helsa. frihet eller egendom i synnerlig fara sattes", och han underlåtit "att det i tid, så att farau afväijas kunde, upptäcka, tiär det utan angifvelse till åtal ske kun- nat" — en sådan person strafias för rneddelaktighet i brottet med fängelse intill 6 månader. Det kan väl åtminstone undras, om icke tröken F:s åtgörande i denna sak, är hänföi ligt under ifrågavarande § — naturligtvis för så vidt hon sjelf bar rätt i sin mening om att brott före- ligger. Aunu en gång: vi ha för egen del ej velat eller kunnat uttala någon mening i sjelfva saken, och vi bedja våra läsare att också reservera sitt omdöme, ty ä: nu torde åtskilliga för sakens klar- görande behöfl'ga upplysningar stå att vinna. Länet och stiftet Till leverantörer af pro viant m. fl. artiklar för de båda lif- grenadierregementena under inneva- rande års vapenöfningar å Malmen äro af regementsförvaltningarne an tagna: å kokföda, normalportionssta- ten, grosshandlaren C. Lennmalm från Nyköping till pris af 20,65- öre, till- läggsstaten landtbrukaren Axel Lun- ding, Nybble, till ett pris af 16,45 öre, å verktröskad halm landtbruk. Aron Johansson, Gillberga, till ett pris af kr. 2: 84 pr 100 kg, å barrved landt- brukaren C. G. Carlsson, Sjövalla, till att pris af kr. 3: 14 pr kbm. samt ä granris landtbrukaren Viktor Anders- son, Mierdevid, till ett pris af kr. 2: 65 pr 100 kg. Till landtmannaskolan i Södra Vi har k. m:t lör 1897 bevil- jat ett understöd af 1,000 kr. Drunknad.' En 17-årig yng- ling, son till fiskaren Andersson på Rätön i sjön Gudingen drunknade f. v. under skridskoåkning. Frågan om ny brandsta- tion. Drätselkammaren bar med alla röster utom en cittyrkt det af brandstyrelsen föreslagna inköpet af en del af gamla lasarettstomten till brandstation. Reservanten är medlem af brandstyrelsen. Auktion ä kronojord. Vid inför landshöfdingeembetet hål- len auktion å en på egorna till f. d. f jerdingsmansbostället Rappestad n:r 5 Lillegård å utskiftet Vesterlöt be- fintlig afsöndrad, obebyggd lägenhet om 80,5 ar afgafs högsta anbudet med 705 kr. af rättaren Alb. Berg- stedt i Eksätter. Skogs- och jägerlstaten K. domänstyrelsen har till kronojä- gare i Kungs-Norrby bevakningstrakt af Ombergs revir antagit extra kro- nojägaren Knut Gredin. NorrkBpings ensk. bank har på fjolårets rörelse haft en netto- vinst af kr. 239,460: 51. Häraf före- slå styrelsen och revisorerna en ut- delning af 10 proc. å aktiekapitalet med tillsamman 160,000 och att åter- stoden 79,460 kr. 51 öre öfverföres till särskildt reserverade medel, som då komma att uppgå till 519,694 kr. 62 öre. För öfrigt har banken en reservfond på 500,000 kr. Gödkreatursutställning egde i tisdags rum i Skeninge. Gan- ska många djur voro utstälda. Pris- listan fick följande utseende: 2:dra pris (2U kr. och bronsmedalj : J. Bengtssou, Byckorp, för en ox:-; H S-cber, Hofgårdcn. för en ko. 3:dje pris (10 kr ): eckefrn B -tty Swartz. Staflusa, tör två oxar ocb en ko \Z pris); kronofogden J. Cuattiogius, Egebylnnd, för två oxar (2 pris); Boxbolms aktiebolag för två oxar och en ko ,3 pris). Till konungens jubi- leumsfond ha biand eleverna vid Linköpings folkskollärareseminarium i smärre poster (25 och 10 öringar) insamlats 19 kr. 25 öre. Linköpings telegrafsta- tion förestås af telegrafassistenten Axel Almqvist från Karlskrona under Mars månad, under hvilken tid före- ståndaren, kommissarien O. E. Wen- ström åtnjuter tjenstledighet. Ångbåtsbolagsstämmor. I). 25 Febr. hölls i Kisa årsstämma med ångbätsaktiebolaget lunda (ångaren "firokind"). Ängaren hade under sistlidet år in- seglat kr. 19,432: S(5, deraf för pas- sagerare kr. 8,547: 57 och för gods kr. 10,757: 79, hvaraf uppstått en net- tovinst af kr. 2,334: 11. Inberäknadt denna årsvinst egde vid årets slut bolaget, utom ångaren Brokind, en reservfond på kr. 16,340: 39 och re- serverade medel kr. 5,081: 25. I en- lighet med styrelsens och revisorer nas förslag beslöts en utdelning al 8 proc. å aktierna. Sedan ansvarsfrihet för det gångna årets förvaltning beviljats, återvaldes den gamla styrelsen, bestående af gretve M. Falkenberg, Brokind, gods- egaren II. Nordström, Ålhult, förval- taren H Westberg. Tyllinge, godseg. K. Anderson, Framnäs, och garfveri- fabrikör J. A. Andersson, Kisa; sup- pleanter gästgifvaren C. J. Anders- son, Kisa, och godsegaren H. Dran- gel, Väsby. Till revisorer återvaldes kamrer Aug. Schillberg, Kisa, .och possessionaten J. G. Gustafsson, Aby; suppleant handlanden A. Westman, Horn. — Med ångbåtsaktiebolaget Bråvi- ken hölls sistlidne måndag bolags- stämma i Norrköping. Någon ut- delning till aktieegarne för förlidet år beslöts icke skola förekomma, utan skulle årets ötverskott dels afskrifvas på inventarierna, dels afsättas till re- servfonden. Till ny styrelse valdes hrr G. F. A. Enhörning, John Ny- ström och A. Wennersten, med hrr John Billing och G. Zander såsom suppleanter. Till revisorer omvaldes hrr G. Ph. Öländer och C. A. Käll- gren. Suppleanter hrr G W. Adler och N. Sandström. Masugnsdriften vid Of- verum har nu i dagarna åter på- börjats. Till följd af de skrå kol- förlag, som under vintren inkom- mit, beräknas den kunna vara i gång emellan 1 å 2 år. Öfverumsjernet röner stor efterfrågan på verldsmark- naden till följd af de goda egenska- per, som detta jern har framför andra jernsorter. Ett andelsmejeri, kommer, skrifves till Ö. G, alt anläggas vid Lixtorp i Dalhems socken. Tisdagen den 23 Febr., hade de för företaget in- tresserade sammankallats på stället för att göra bestämmelser för meje- riets ordnande. Omkring 8,000 kr. ha blifvit anslagna för dess iordning- ställande. Till ordförande i styrelsen valdes godsegaren C. Peterson på Emtöholm, till kassaförvaltare förre nämndemannen J. A. Johansson, Sni- perum och till räkenskapsförare in- spektor Axel Johansson, Löckerum. Till ett pris af omkring 3,000 kr. har byggmästare Hultberg i Hack- näs åtagit sig att ha byggnaden fär- dig tills den 1 Juli, då mejeriverk- samheten kommer att taga sin bör- jan. Omkring 300 kor äro tecknade tör mjölkleveransen och flera komma säkert sedermera till, hvaribr man hoppas få liflig mjölktillförsel. Tranås bankaktiebolags verksamhet, som fortgått, utan att banken under året drabbats af någon förlust, visar för 1896 följande re- sultat: Nettobehållningen för 1896 utgör kr. 25,335: 40, hvaraf 15 proc. enligt bolagsordningen afsättes till reserv- fonden kr. 3,801: 00, hvarefter Ull bolagets förfogande återstår kr. 21,534: 40 och äro från föregående år afsatte kr. 3,176: 32, utgörande tillsammans kr. 24,710: 72. Styrelsen föreslår, att denna behåll- ning användes sålunda, att 14,964 kronor, motsvarande 6 proc. af grund- fonden, utdelas till aktieegarna, och att återstående kr. 9,746: 72 må qvar- stå å dispositionslonden. ifall detta beslut viuner bolagsstäm- mans bifall, skulle bankens fonder kom- ma att utgöra: grundfonden 249 400 kr., reservlondeo kr. 19,034, disposi- tionsfonden kr. 9,740. 72, summa kr. 278,180: 72. Riksbankskontoret 1 Lin- köping kommer att öppnas tors- dagen den 1 nästkommande April och skall hållas för allmänhet e a till- gängligt hvarje helg'ri dag minst tre timmar å rad. — Fullmäktige i riksbanken hafva anvisat såsom läneförlag för det nya afdelningskontoret ett belopp af kr. 1,400,000, hvaraf 400,000 kr. för afbe- talningslån. Af böjd inbjudning. Prest- sångföremngen "Kyrkosångens vän- ner inom Linköpings stift", hvilken inbjudits att deltaga i svenska sån- garfesten i Stockholm i nästa Sep- tember, har ansett sig nödgas afböja denna inbjudning. Till borgmästare i Eksjö har k. m:t utsett och förordnat e. o. hofrättsnotarien L. Buren. Sommartidtabellen för statsbanorna, hvilken, sedan kurirtågen för halftannat årtionde se- dan infördes, icke undergått någon nämnvärd ändring, lär i år med an- ledning af den beslutade kontinen- talrouten Trelleborg —Sassnitz blifva icke obetydligt omändrad. På linien Stockholm—Malmö indrages det ena af de båda nattågen och i stället ordnas på nämnda sträcka ett dag- tåg. Kurirtåget skulle utgå senare från Stockholm samt genom ett natt- tåg öfver Halsberg och Motala-banan stå i förbindelse med aftontäget från Norge och Vermland. I motsatt rikt- ning skulle äfven det uppgående ku- rirtåget från Malmö och Trelleborg kommunicera med Norge genom ett nattåg öfver Motala banan och Laxå Posten oeb Linköping Fogeistabanan. Med öppnan- det af denna bana för allmän trafik komma poststationer att inrättas vid en hvar al de blifvande trafikstatio- nerna Bränninge, II 'reta Kloster, Gull- bcrg, Maspelösa, ivlockrike, Fornåsa, och Hvarf, af hvilka poststationer de i Bränninge och Wreta Kloster skola lyda under postkontoret i Linköping och de öfriga under postkontoret i Skeningf. Samtliga poststationerna skola handhafvas af vederbörande jernvägsstationsföreståndare. Kärrpostlinierna Linköping—Ljungs- bro—Borensberg och Berg—Skeppsås —Borensberg äfvensom gångpostli- nierna Skeninge—Skeppsås och Ske- ninge—Hvarf komma att med banans öppnande indragas, och ny kärrpost- föring anordnas fyra gånger i vec- kan mellan Fornåsa och Borensberg, hvarjemte gångpostfönng skall un- derhällas sex gånger i veckan å li- nien Gullberg—-Ljungsbro. Poststationen vid Berg kommer att bibehållas. Skolfrågan vid Tranås qvarn. I frän folkskoleinspektören K G. Friberg ankommen promemoria yrkas alternativt ny folkskolas inrät- tande vid Tranås qvarns fabrikssam- hälle eller ock att Skobo folkskola förvandlas från flyttande till fast. Med anledning af dessa förslag höll Säby skolråd ett sammanträde i fre- dags, dervid beslöts att ännu för nå- gon tid uppskjuta frågan för att af- vakta utgången af ett större bera- madt affärsföretag rörande just hem- manet Tranås qvarn, hvarigenom hela frågan skulle komma i ett aldeles nytt och törändradt läge. Trafiken ökas. Våra stats- banor ha under Januari månad i år haft en inkomst pr dag och bankm af kr. 21:47 mot kr. 20:45 i fjol. Åtal eller Icke? Till Ö C sknives fi ån bufvudstaden: Godsegaren Duvall Rjsenuiuller å Hellerö hade i en till biskopen i Linköpings stift stäld sknfvelse meddelat uppgifter, hvilka innefattade angifvelse mot kyrkoherden i Vestra och Östra Ed K. A. Brilioth derom, att penningar och annan egen- dom, som kyrkoherden B. i kraft af sitt embete haft under förvaltning skulle blifvit af, honom förskingrade, ehuiu det förskingrade sedermera ersattes, hvarjemte Duwall Rosenrnuller åbero- pat tevisning till angifvelseos bestyr- kande. Domkapitlet öfversäude denna skrifvelse till justitiekanslersembetet. I sin förklaring till justitiekanslersem- betet har kyrkoherde B. bestridt af seende å augifvelsen samt sökt med bifogade intyg ådagalägga att för den- samma saknades fog. Eanslersembetet har ansett förord- nande om åtals anhängiggörande vid domstol ej böra af embetet i sakens närvarande skick meddelas, men an- modat konungens betallningshafvande i Kalmar län att föranstalta undersök- ning till vinnande af erforderlig när- mare utredning samt derest konungens befallningshafvande med ledning de.af finner angi velsen böra föranleda åtal, förordna lämplig person att i egenskap af allmän åklagare utföra talan i sa- ken Vesterviks skyttegille bar älven uuder sistl år visat sig syn nerljgen lifaktigt, skrifves till oss. An- talet aktiva medlemmar uppgick näm- ligen vid årets siat till 14b, hvaraf 121 deltagit i skjutöfningarne; 54 nya med- lemmar hade under året ingått i gillet Vid öfoingarne hade 16 820 skarpa skott blifvit lossade. Vid årssammuntiadet härom dagen återvaldes till ledamöter af styi elsen hrr bokhandlaren C. F. Edholm, ordf, handl. C Vigren, vice ordf., kamrer Åkesson, kassör. kontorsskri'varen John Nilsson, sekreterare, och S. Biörlmg Till instruktör utsågs kamrer O. Åkes- son. Småskoleseminariet. Fö- reståndarebefattningen vid landstin- gets härvarande småskoleseminarium söktes vid ansökningstidens utgång d. 28 Febr af lektorn vid härv. h. allm. läroverk fil. d:r Alb. Johansson, semi- narieadjunkten fil. d:r T. F. Kylan- der, härstädes, v. adjunkten vid härv. h. allm. läroverk iil. kand. H. Sjö- ström, folkskollärarne N. E. Carlsson från Vist, Jos. Wahlqvist fr. Linkö- ping och O. Löwendahl fr. d:o, skol- förestånderskan fröken Ebba Anjou, härstädes, och pastor J. A. Söder- lund. Östergötlands enskilda bank hade under 1S9Ö en netto- behållning af kr. 217,013: 41, hvartill komma influtna afskrifna fordringar kr. 3,120: 77 och från 1895 års vinst reserverade kr. 14,048: 77, hvaremot å»om osäkra fordringar få afskrifvas kr. 2,212: 53. Förut tinnas reserve- rade medel kr. 100000, hvadan till nästa årsstämma förefinnes till dispo- sition kr. 331.9/0: 42. Styrelsen föreslår att dessa medel disponeras sålunda: Till lottegarne utdelas 8 proc med.....120,000: Till reservfonden afsättes 100,000: — Till reserverade medel afsättes......70,000: — Till 1897 års vinst- och förlustkonto öfverföres 41,970:42 Summa kr 331,970:42 Vinner detta förslag stämmans godkännande uppgår reservfonden till kr. 500,000 och reserverade me- del till kr. 70,000. Styrelsen omnämner i sin berät- telse det nyinrättade förvaringshvalf- vet för värdesaker, hvarjemte med- delas att under året förslitna sediar förbränts till ett belopp af kronor 1,033,270. Revisorerna yrka bifall till styrel- sens framställning angående vinstens fördelning. Isens offer. Då färgkar- len C. J. Andersson i Färjestaden den 24 Febr. med häst och virkes- lass färdades öfver Bråviken råkade han komma ut på svag is, som brast, hvarvid häst och åkdon försvunno i djupet. Som a. är en fattig man ha en del personer i ustra Husby gått i författning om en insamling, som skall betäcka hans förlust, meddelas till Söderköpings Tidning. Valdemarsvik är num- mer ett. Valdemarsvik lär stå allra främst i hela verlden i fråga om telefonens användande. Köpin- gen har nämligen 44 telefoner och ett invånareantal, som obetydligt öf- verstiger 500, hvilket gör en telefon på hvar 12:e person. Staden South- Haven i Michigan, Förenta staterna, med en telefon på hvar 16:e person, är nummer två. Och Stockholm med en på 20, som så länge trott sig vara främst i detta fall, får nöja sig med den anspråkslösa tredje platsen. En ny lasarettsbyggnad 1 Eksjö skall uppföras al bygg- mästaren Carl Jonsson från Karls- krona för 157,900 kr. Hr J. har som bekant byggt Linköpings lasarett och skall äfven bygga det nya folkskole- huset härstädes. Statens bidrag till An- dres nordpolsexpedition är icke så obetydligt, skrifver B. L. T. Som förut meddeladt, skall ka- nonbåten Svensksund föra expeditio- nen upp till Spetsbergen. Man torde i allmänhet ha föga begrepp om hvad denna tur kan komma att kosta. Fartygets expedition är beräknad att räcka tre och en halt månad, hvilket efter 5,000 kr. i månaden gör 17,500 kr. Med hänsyn till omständighe- terna har man ansett fartyget böra försäkras, och går assuransafgiften till 6,000 kr. Lägger man härtill ut- och afrustningskostnaderna samt ut- gifter för anskaffande åt manskapet af pelsmössor m. m., som anses nöd- vändigt för en dylik expedition, så torde sammanlagda kostnader uppgå till 25,000 kr. Det kan ju atlopa med mindre, enär expeditionen kan vara aislutad inom kortare tid, men sta- tens bidrag blir ju i alla tall ganska vackert. Mången torde ha väntat, att rege- ringen för att till ett ändamål sådant som detta — hvilket ju ej har sam- hörighet med flottans uppgift — an- vända flottans medel, materiel och manskap skulle ha ansett sig böra inhemta riksdagens samtycke. Vikbolands telefonför- ening hade sistl. lördag ordinarie stämma i Kuddby sockensal, under hr Osc. Hagbergs ordförandeskap, meddelar Söd. Tidn. Sedan beslut fattats om tull ansvarsfrihet åt sty- relsen för 1896, omvaldes dess leda- möter, nämligen hrr Oscar Hagberg, Brestad, E. Fries, Gnestad, och C. Boström, Grönhög. Till revisorer nyvaldes hrr Otto Fries, Tåby, och fanjunkaren A. M. Berger, Björklund. Kontraktet med telegrafverket om användande af vissa hufvudledningar hade styrelsen lyckats få förlängdt på ett år, och uppdrogs åt styrelsen att öppna underhandlingar om för- eningsnätets försäljning, ifall icke nämnda kontrakt ytterligare kunde förlängas. Nätet räknar för närvarande 59 abonnenter. andra omärkligt tecken, erinrande om deras hemliga möte hos Boheman. — Jag har en nyhet att bjuda pä i afton, bör- jade Gustaf, under det han närmade sig intill her- tiginnan, som säkerligen skall tagna ers höghet. — Man har ju också, ers majestät, under loppet af en hel vecka ej sysselsatt sig med något annat än med de underbara saker, hvilkas lösning man förmodar ers majestät gömt till denna afton. Jag erkänner, att jag är nyfiken. Konungens ögon föllo i detsamma på Vincent. — Jag ser icke till baron Weisenburg, ytt- rade han. — Ers majestät, vi lemna aldrig på en gäng vart hotell. Baronen hade \ igtiga depescher, som han i afton ville expediera. — Ni måtte ha en vidlyftig korrespondens.' — Altenburg är litet, men dess affärer äro stora. Affärerna rätta icke alltid munnen efter matsäcken. — Ni har varit i Polen? — Flera är, ers majestät. Egentligen är jag född der. — Känner ni familjen Raszanowsky ? — Något. — Låt mig höra, hvad ni känner om den. -- Rasanowskyerna tillhöra en alTolens utniäik- laste familjer. De hafva sina gods omkring Krakau. Ibland andra härligheter tillhör dem den tjusande dalen Prondrick, hvilken skalderna med lika myckel skäl kunna besjunga som nägons-in Arnodalen. Det är i Prondricksdalen, som den märkvärdiga grottan är belägen, hvilken blifvit ryktbar under det stolta namnet kungsgrottan, derför .ut Wladislaus den lille, förföljd af sina fiender, der en gång sökre och fann en fristad, ltaszanov. skyern.i hafva uppbygt det ryktbara slottet Pieskowa Skala, hvilket också under århundraden utgjort deras stamborg. Famil- jen är nu mera likväl icke så talrik som lörr. De partioroiigheter, som sönderslita det arma Polen, hafva också sönderslitit denna familj. — Men lefver icke ännu i dag en furstinna Kasza- nowsky? De närvarande samlade sig omkring den unge konungen. Det var icke endast den värdighet och hållning, livarmed han gjorde sina frågor, som man beundrade, utan äfven sjelfva frågornas beskaffenhet, s-rai förundrade dem. Man hade lika litet någonsin förr hört honom intressera sig för Polen, som man hade hört talas om någon furstinna Raszanowsky. Ämnena vro nya och egde nyhetens intresse. Man vexlade betydelsefulla blickar, liksom för att tillkännagifva ett gif akt nu — nu — Hade de omkringstaende likväl mera observerat Vincer* än hvarandra, skulle de ha märkt, hvilket intryck denna eljest sä litet ovanliga fråga gjorde på honom, och kanske hade man deigenom kommit åtminstone en del af hemligheten bättre pä spåret, an man nu gjorde. — Ers majestät har i sanning rätt, svarade Vin- cent, ännu finnes en furstinna liaszanowsky. — Kanske känner ni henne.' — Något. — Hon skall ega en ofantlig förmögenhet. — Det är sant. — Hon skall vara rkön. — Har varit. — Hon är då gammal nu? Visserligen. Ni kännei icke något drag ur hennes lefnad, S'un kan gifva oss en klar bild af henne.' På slottet i Pieskowa skala linnes ett por trätt, föreställande en väpnad nunna. Historien om fetta fruntimmer är följande. Lifvad af en varm 500 Arinfelt lutade sig mot en fönsterpost under samtal med tröken RudensköM, då dörrarna öppna- des och furstinnan syntes. Upptagen af sitt samtal med fröken Rudensköfd, hade han icke hört, hvarom konungen tillfrågat Vin- cent, och dennes svar. Det var först vid presenta- tionen, som han erfor furstinnans namn och fäder- nesland. Vid hennes åsyn dog hastigt skämtet på hans läppar och småleendet i hans ansigte. Fåfängt tilltalade fröken Rudensköld honom, han hörde henne icke mera. Hans blick var oafvändt fäst på furstinnan. — Raszanowsky? upprepade han. Det namnet är mig obekant. Och dock tyckte han sig hafva sett hennes mörka och eldiga ögon förr. Flygtigt betraktade, ega alla ögon, dessa själens trogna speglar, den största likhet med hvarandra; • ich likväl, närmare granskade, hvilka delar af ansig- tet kunna väl, under det att de uttrycka olika in- dividuahteter, vara olikare hvarandra än dessa'.' Till form och färg ofta af en förvånande likhet, äro de desto olikare till uttryck, lit och glans. Man skulle kunna säga att glaset, i synröret är detsamma öfver allt; men att det lär en annan färg och klarhet, ett annat ljus och lif, allt efter som den genius är, hvil- ken sitter bakom det och blickar ut i verlden. Skåda in i en älskad qvinnas öga, och du skall se, om den trohet, som hon lofvar dig, är sann eller falsk. Betrakta en talares blick, och du skall första, om han är en kall diplomat eller en varm patriot. Ue uttryck, som visa sig i ögat, äro syner för själen, osh livad själen en gång sett blir ell minne för lifvet. Armfelt tyckte sig ha sett dessa ögon, flam- mande af mörk eld, torr. De erinrade honom om — Kära Hedvig, skämta icke. Du kan ändock icke gissa, hvem den okände var.' — Du talar om en okänd och synes icke desto mindre känna honom. — Anmärkningen är riktig. 1 sjelfva verket känner jag honom icke. och tror mig ändå känna honom något. — Du blir otydlig. — Jag har för dig omtalat alla de der små led- samheterna, som hände mig den fatala aftonen, da jag besökte den döende Ehk. — Det är alldeles rigtigt. — Du minnes säkert också, att jag omtalade det en karl, insvept i en kappa, följde med vid si- dan af den lilla vagn, som upptog mig. — Nä-å? — Att han påstod sig känna mig och gal mig allt för tydliga \ inkar om, att han också gjorde det; att han bad mig besöka den öfre våningen i mitt palats en viss afton, då jag skulle fä se ganska un- derbara saker. — Jag erinrar mig allt det der. — Men jag har icke berättat tor dig, alt jag äfven pä utsatt tid besökte öfre våningen. — Du gjorde det, och fann naturligtvis ingen- ting. Han hade skämtat med dig. — Långt derifrän. Men jag skal! berätta det en annan gäng. Det tinnes säkerligen ganska un- derbara saker, som icke vi förmå förklara. Frän denna stund har emellertid den der okände karlen stått lör mig såsom en besynnerlig, nästan hemsk dröm. .Jag har också erinrat mig allt mer och mer hans utseende och hans ord. Han sade sig ha sett mig pä slottet, utan att jag kan påminna mig del lian sade, att vi åter skulle träffas snart. — Men det har ju ännu icke inträffat? C. f. Riddtrslad. ln-abauUn. 1. 6,