Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-09-24
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VBOKMLAD Hedaktör oob uumrig o'jjif?are. Bengt H&fg* ÖSTGÖTA POSTEN Egare och ffirlaggore Aktiebolaget Östgöta Corotpondeateni Boktryekeri. Vérkitålland» direktör »unnar Bidderstad. N:r 39. Prenumerationspris: För helt år kr. It 50, för tre qvartal kr. 1,15, för balft ir 0,83 ett qvartal SO dre, postbefordrlngsafglfteu InuerBkuad. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 24 September. Annonspris: Fr petitrad 8 öre; från främmande orter 10 öre. Utländska annonser 15 öre. Förlofniogs-, vigsel- och födelseannonser 75 öre; dödsannons 1: SO. LösnummerpriB 5 öre. Ö,tgött Corr,ipond,nteni Boktrycksri i Linköping. : 1897. Tillkännagifvanden. Advokat-Byrån, Linköpiny, Storgatan 50 (öfver postkontoret), ombesörjer rättegångar, bontredoln- trar, lnkaaaerlngar och kommit- •lonärtioppdrag bos K. Befallningsbaf- vande m. m Billigaste inkassotaxas För årakunder, vid Hqvid efter anmaning, böcet ca kr. Iu .-bi.lv.irt. v Ulradshöfding Per Arnander läHH Ui) __________ t LtassotsrleB E. Ärnaniler, Kommissionär hos länsstyrelsen. Träffas i .Landskausllet kl. 10-2. Foitadrets Landakansliet. (6717,6) Kreatnrsmöte hålles vid Björkfors Lördagen den 9 nästa Oktober. (275) Kommunalnämnden För koloniseringsarbetet i Norrland bilr»' 1891 års riksdagsskrivelse om egna jordbruk åt mindre bemedlade en lofvande utgångspunkt. Härpå följde ett komitéaibete och proposi- tion till 1894 års riksdag med begä- ran om riksdagens medgiivande i fråga om styckning, afsöndring och försälj- ning på uppgifna vilkor af vissa kro- noegendomar. Riksdagen lemnade det sålunda äskade medgifvandet samt bemyndi- gade k. m:t att, för upprättande af planer och kostnadsförslag till afdik- ning och odling af sådana myrtrak- ter å kronomark inom Vesterbottens ooh Norrbottens län, som lämpade sig för upplåtelse till odlingslägenheter, af tillgängliga medel förskjuta ett be- lopp al högst 20,000 kr. De så lifligt omfattade afsigterna fullföljdes, då k. m:t derefter åt sin befallningehafvande i Norrbottens län gaf i uppdrag att inkomma med för- slag till upplåtelse för odlingslägen- heter af tjenlig kronomark. Statens landlbruksingeniör i länet blef af k. m:ts befallningshafvande anmodad att upprätta utkast härtill. Ett fullstän- digt förslag i ämnet föreligger nu, framlagdt af k. m:ts befallningshaf- vande, med stöd af landtbruksmgeniö- rens utredning, och lär vara af k. nvt remitteradt till förberedande hand- läggning af vederbörande myndighe- ter. Det går, i korthet framstäldt, ut tå upplåtandet af mark i närheten af loakivara station (strax norr om pol- cirkeln) på Luleå—Gellivarabanan åt norr ooh öster till, till en vidd af om- kring 6,000 tunnland. På denna myr- mark skulle, efter erforderlig afdik- ning, kunna bildas 109 särskilda lä- genheter, så förlagda, att för en hvar skulle finnas fast byggnadsplats. Bete och husbehofsskog skulle blifva ge- mensamma. Såvidt det ifrågavarande förslaget — hvilket är att hoppas — vinner afaeende, är ett godt uppslag gifvet till bebyggande af stora vidder jord, som då godt kunna föda sina mne- hafvare; ty, enligt hvad som inhem- tats, är jordmånen i dessa trakter den förträffligaste, och jorden bör, med lämplig preparering i böljan, kunna gifva goda skördar. Mötesdagen i Björkfors den 9 Oktober anlända vi dit, medförande ett stort valaorteradt lager af Damkappor, nyaste modeller, billigaste pris. o"») Bröderna Eksell. Kisa. Te Deum i slottskapellet. I lördags f. m. hölls i slottskapellet ett högtidljgt Te Deum, en tacksä- gelsegudstjenst, till hvilken konun- nen inbjudit medlemmarne af sin fa- milj, de furstliga gästerna, hofvet och ministrarne, riksdagens medlemmar, rikets förnämsta embetsmän ooh de främmande deputationerna, så långt utrymmet medgaf. I det gamla vackra kapellet var koret prydt med fina högstammiga bladväxter och blommor i smakfulla grupperingar. Längst framme i ko- ret voro platser anordnade i tiodubbla rader midt emot hvarandra i kapel- lets längriktning för de kungliga per- sonerna och alla deras gäster samt hofvet. Till venster i koret var upp- förd en provisorisk läktare för diplo- matiska kåren och främmande sände- bud, och orgelläktaren hade likaledes utvidgats med en tillfällig läktare öf- ver hela kapellets bredd, klädd med blått kronkläde och uppburen af pe- lare, omvirade med blomsterguirlan- der. Efter hand började templet fyllas af alla dem, som inbjudits eller under- rättats om att infinna sig derstädes. Det var en i hög grad lysande skara. Guld, silfver och ordensband, och till höger i koret ett hundratal damer, tillhörande eller presenterade vid hof- vet, iförda ljusa, dyrbara toiletter. I vestra vestibulen bildades häck af Svea lifgardes grenadierer, medan kring tronen i rikssalen stod till hö- ger och vid riksbaneret en hedersvakt ur Göta lifgarde samt till venster och vid serafimerbanéret en hedersvakt ur Lifregementet till fot. Dubbelpo- ster ur Lifregementets dragoner, Lif- regementets husarer och Första lif- grenadierregemetitet voro utsatta vid rikssalen och slottskapellet. Kort före kl. 11 började orgelns svaga preludium, tillkännagifvande, att den stora processionen lemnade Pelarsalen. Genom vestra vestibulen skrider det lysande tåget fram genom ordenssalarne och under den med guldkronor och svenska riksvapnet prydda blå sammetsbaldakinen in i rikssalen, hvars väggar äro behängda med dyrbara gobeliner och som upp- lyses af en mängd förgylda kronor och bloss. Under tiden spelar från rikssalens läktare Lifgardets till häst musikkår en högtidlig marsch. Från rikssalen går processionen ut öfver en i södra hvalfvet för tillfället upp- spänd bro, mattbelagd och kantad med vackra växter och vapensköldar, in i slottskapellet. Derinne har den talrika samlingen herrar och damer med spänning af- vaktat ögonblicket Stunden är nu kommen. Från orgeln brusa tonerna mera fylligt och starkt. Konungen är i antågande. Solen sänder just nu rika flöden af ljus in genom det ål- driga kapellets fönster, och koret, der Jesu kamp i Örtagården framställes, öfvergjutes af ett skimrande elektriskt glödljus af utomordentligt stämnings- full verkan. Ett dämpadt sorl går genom kapel- let. Processionen skrider in. Först komma drabanter, derefter förste hof- marskalken med stat, hofintendenter, lifmedici, hofjägmästare, kammarher- rar m. fl. och sist riksmarskalken med stat och konungens stora vakt. Nu resa sig alla inne i kapellet. Konung Oscar, majestätisk i sin glänsande skrud (svensk generalsuni- form och serafimerordons kedja om halsen) och vid sin arm förande drott- ning Sofia träder in, åtföljd af en ly- sande svit af ej mindre än trettio kungliga och furstliga personer. Bak- om konungen gå öfverstekammarher- ren samt vakthafvande svenska och norska kabinettskammarherrar och adjutanter, medan drottningen upp- vaktas af öfverhofmästarinnan, förd af en kavaljer, samt af tjenstförrät- tande ötverkammarherren. Drottnin- §en bär crémefärgad atlasklädning, roderad med guld, och det äfvenle- des med guld rikt broderade, purpur- röda sammetssläpet uppbäres af tjenst- görande statsfrun och hvitklädda hof- fröknar. Efter dem följa drottningens vakthafvande svenska och norska kammarherrar, och så konungens och drottningens kammarpager. Närmast i processionen kommo prins Fredrik Leopold af Preussen, förande kronprinsessan at Danmark, vidare kron- prinsen af Danmark lörande storfurst- innan E'isabeth Mavrikievna af Ryss- land, erkehertig Eugé-ie al Österrike förande kronprinsessan Victoria i hvit atlasklädning, broderad med guld och silke i olika färger samt rödt sammets- släp, broderadt i samma stil, hertigen Baden, storfurst Konstantin al Ryss- land förande furstinnan af Wildeck och Pyrmoat, prins Ruprecbt al Bajern fö- rande hertiginnan af Vestergötland, i rose-moiréklädniug, besatt med silfver- broderad tyll roserosor, hvitt atlassläp, kronprins Gustaf förande enkehertig- innan af Dalarne, hvilken var iiörd hvit moiréidädning, rikt broderad med äkta silfverspetsar och blått, silfverbroderadt Bammetssläp, prins C irl af Danmark förande prinsessan Tliyra af Danmark, prins Waldemar af Danmark förande prinsessan Bernadotte, i hvit atlaskläd- ning, rikt garnerad med äkta spet- sar, hertigen-regenten af Mecklenburg- Schwerin och arfstorhertigen af Luxem- burg, arfstorhertigen af Biden och arf- storhertigen al Sachsen, fursten af Wa'- deck och Pyrmont och prins Christian af Schleswig-Holstein samt prins Chira af Siarn, kronprinsparels söuer herti- garne af Skåne och Södermanland, vi- dare bertigarne at Vestergötland och Nerike och sist prins Bernadotte. Hvarje par af de lurstliga personerna följdes närmast af sina uppvaktande, och de furstliga damernas släp uppbu- ros af pager. Procesnonen atslöts af konungens ocb kronprinsens staber samt hei tigarnes ordonans >fticerare. Sedan konungen ocb drottningen samt alla de höga och framstående perso- nerna tagit plats framme i koret, vid- tog gudstjensten. Denoa inleddes med psalmen 33 v. 1: "Jag lj fter mina hän- der upp till Guds berg ocb hus", hvil- ken sjöngs rytmiskt af en af förste hof- kapellmästaren Nordquist ledd kör på 40 personer, bestående at en del af operakören cch slottskapellets sångkör. Orgelspelet sköttes al organisten La- gergren. Härunder trädde horpredi- kanten Wallin ocb komministern R'.»g- berg inför altaret och förrättade altar tjensten, hvarvid den sistnämnde mes sado. Derpå sjöng kören från läktaren Voglers bekanta hymn "Hosianna". Nu beträddes predikstolen af öfver- hofpredikanten biskop Billing, som, ut- gående från orden i Jeremias 29 kap. v. 7: "Söken stadens bästa, ditjaghaf- ver låtit bortföra eder, och bedjen för hunom till Herren, ty då honom väl går, så går ock eder väl" boll en gri- pande skön predikan. Efter denna predikan sjöngs psalmen 383, vers 4 hvaretter löljde altartjenst med messning och till slut psalmeD 272, vers. 1 och 2. Då denna pialm uppspelades, gaf h exe. riksmarskalken tecken med staf- ven till saluten, som i flere omgångar med 21 skott dånade från batteriet å Skeppsholmen samt från alla å Ström- men liggande svenska och utländska örlogsfartyg. Efter gudstjenstens slut omfamnade konungen och drottningen sina söner och kysste dem, hvarefter processionen återvände i samma' ordning, som den kommit, till da kungliga tummen i slottet. Jnbileunsiirandet i Stockholm. Mlnnesgudstjensten i Riddar- holmskyrkan. Stockholm den 17 Sept. Minnes- gudstjensten i Riddarholmskyrkan i dag på eftermiddagen var anslående och gripande. Vid hall 4-tiden anlände de kung- liga svenska och danska personerna och togo plats i koret, hetsade af en lysande samling civila och militära embetsmän, hotstat och kleresi, som fylde kyrkan. * Efter afsj ungande af ps. 451 v v. 1 och 2 ljöd från orgelläktaren första delen af Snoilskys kantat, hvarefter predikstolen bestegs af biskop von Schéele, som med text ur psalmen 89 vv. 2—5 på ett formfulländadt och glänsande språk tecknade Carl XV:s nfsgerning, dervid ock med några ord berörande hans faders och far- faders. Nationalgåfuans öfverleni- nande. Bland de deputationer, som efter Te Deum i slottskapellet uppvaktade h. m:t, befann sig äfven deputatio- nen lör öfverlemnande af national- gåfvan. Denna, som uppgår till kr. 2.200,000, åtföljdes af en adress i silf- verperm, konstnärligt utförd hos hof juveleraren Hallberg, elter komposi- tion af Agi Lindegren. Adressen upp- lästes af grefve Gustaf Sparre och var af följande lydelse: I fem och tjugu års tid bar Eders Ma jeståt fört spiran öfver Sveriges folk, stödd och styrkt i ädla pligters utöfning af Eder höga gemåls kärleksfulla sinne. Kraftigt har under denna tid vårt foster- land utvecklat sig i olika riktningar, och ymniga äro de sköldar, som bergats trän det fredliga arbetets tegar. Tacksamheten för den upplysta ledning, som frän tronen hållit de härvid verk- samma krafterna tillsamman och sålunda framgångsrikt befordrat vårt folks väl. har velat på ett varaktigt sätt hugfästa min- net af Eders Majestäts landsfaderliga sty- relse. Från alla delar af landet hafva höge och låge förenat sig i den önskan att egna sin konung en minnets gärd, som kan vittna om honom, långt sedan hyllnings- ropen vid jubelfesten förklingat. I egenskap af ombud för alla dem, som med sina gafvor, större eller mindre, bi- dragit till denna önskans förverkligande, anhålla vi att för Eders Majestät Tå till- kännagifva. att ett belopp af 2,200.000 kro- nor är insamladt och skall ställas till Eders Majestäts förfogande lör att använ- das till det allmännyttiga ändamål Eders Majestät finner för godt att bestämma. Vi bedja härvid få uttala den vissa förhopp- ning, att hvad sålunda åstadkommes skall i sin mån medverka till att i svenska mäns och qvinnors hjertan allt framgent bevara åminnelsen af Eders Majestäts år- sälla och fridsälla regering. Konungen tackade rörd för natio- nalgåfvan och förklarade, att han äm- nade anslå den till åtgärder för mot- arbetande af tuberkulos. Tillika med- delade konungen, att han för utrö- nande af bästa sättet för gåfvans an- vändande i nämnda syfte ville till- sätta en komité med drottningen som ordförande. Kl. 7 i lördags gåfvo konungen och drottningen middag en famille för de furstliga gästerna i drottnin- gens matsal. Samtidigt gals holmar Bland fribileumsgåfvor må antecknas en stor silfverljuskrona i barockstil till konungen från hans anhöriga i Sverige; en af professor Julius Kronberg och arkitekten Agi Lindegren kompone- rad s. k. nautiluspokal, rikt besatt med juveler, ädla perlor, snäckor o. s. v.; denna är en gåfva till konun- gaparet af hofstaterna; ett förvaringsskåp af förgyld brons med slipade kristaller; skåpet utgör en gåfva till konungen från tjenst- görande hofstaten. Från Halmstads damer har till Stockholm afsändts en vacker gåfva, afsedd för konungens jubileum. Den består af en större borduppsats af blommor. Blomsteruppsatsen är för- sedd med en rosett af breda band i hvitt sidenmoaré, af hvilka det ena är broderadt i guld med orden: "Till konungen den 18 September 1897 från Halmstads damer. På det an- dra bandet är Halmstads vapen syn- nerligen vackert broderadt i silke och guld, lika på bandets båda sidor. Stockholm i jubileumsskrud. Aldrig hade Stockholm sett så myc- ket främmande inom sina murar som nu. Ensamt med statens jernvägar hade under de senaste dagarne an- ländt öfver 20,000 menniskor pr dag. Lägger man dertill dem, som kom- mit med båiär och på Rimboj ernvä- gen, så kan man räkna de främlin- §ar,J som under jubileet vistades i tockholm i hundratusental. Också har aldrig Stockholm smyc- kat sig i så festlig skrud som nu. Hvart blicken riktades, såg man flag- gor, grönt och blommor, gasramper och monogram prydde husens fasader. Det var i lördags icke endast sa- lut- och paraddag, det var också en flaggornas dag. Flaggor, flaggor öf- verallt! Flaggor, som vaja från de utplanterade, noga stängernapå Stock- holms mest betydande platser, flag- §or, som hänga ned från husen, och aggor,- hvilka bugta sig från de i hamnen förlagda fartygen, som klädt sig i färgrik skrud. Öfverallt synas de blågula färgerna. Men flaggskru- den är icke endast ståtlig, utan också pittoresk, tack vare alla de främ- mande länders flaggor, som synas på land och vatten. Det var en präktig syn, som erbjöd sig t ex. från Norrbro, hvilkensnka dekorationer Ju utgöra medelpunk- ten i allt. Ät ena hållet såg man — och ser man ännu i åtskilliga da- gar — Vasabron med sina rader af svenska flaggor, och åt motsatt sida syntes alla möjliga färger — blå, hvita, röda, brandgula. JubeUumsfyrverkeriet. i det att sålunda genom flaggorna en färgrik syn erbjöd sig under lör- dagens lopp, en syn hvartill det klara solskenet i sin tur bidrog, upprulla- des på qvällen ett ännu färgrikare skådespel. Jubileumsfyrverkeriet svek icke de i allmänhet säkert högt ställda örväntningarne. Fyrverkeriet skulle kl. 9 på afto- nen afbrännas å platsen framför Na- tionalmuseum, å Skeppsholmsbron och Skeppsholmen. Det var ett myllrande af folk; det var en hel stad, en hufvudstad, som fått sitt vanliga invånarantal ökadt med hundratusental personer, som var på benen. Polismän till häst ooh fot voro ut- posterade på de punkter, der trafiken måste bli starkast. Militär, gardister och artillerister, var äfven utkom- menderad och stod vid Blasieholmen, vid slottet m. fl. ställen. På Skepps- bron såg det emellertid riskabelt ut för de främsta i närheten af vattnet varande åskådareleden. Men synner- ligen talrik polisvakt stod der fram- för, och många småbåtar syntes röra sig i hamnen. När man, för att åskåda fyrverke- riet, begaf sig till dessa trakter, var man i tillfälle att i förbifarten betrak- ta den glänsande illumination, som på flera håll erbjöd sig redan i lör- dags ehuru det först på söndag var den riktiga, stora illuminationsdagen. Flera statsbyggnader strålade i präk- tig rampbelysning, Arffurstens palats var äfven upplyst pä ett smakfulft sätt, och Hötel_Rydberg lät de jätte- af Aosta förande arlstorhertiginnau af | skalkstaffel i ordenssalarne. stora namnchiffren, 0 och S, glöda i olikfärgadt ljus. Den allra vackraste illuminationen var måhända den, som norska mini- sterhotellet presterade. Mot en djup fond strålade i eldbokstäfver "Broder- folkenes Vel". En gasramp och an- dra anordningar ökade effekten. Denna belysning släcktes, då fyr- verkeriet begynte. De personer, väl ett par hundra till antalet, som hade plats i L-igården. der en eldkrans lyste kring den lilla dammen i trädgårdeis midt, hade der uppifrån en utomordentlig utsigt. Midt framför strålade norska ministerhotel- let i sin fina, anslående dekorering. Till venster lyste öfver| ångaren "Nord- | stjeman" som ett band af lampor i olika laiger. ocb till höger glänste en magisk syn: det var den på Stockholms ström förankrade eskadern, samman- satt af så mänga nationers fartyg, som klädt sig i en underbar elektrisk drägt. Försvunna voro de hvita, grå eller svar- ta skrofven, försvunna skorstenarne och masterna. Men i stället härtör hade kommit linier al strålande ljus, som tycktes sväfva i luften och på vattnet, tom bildade liksom märkvärdiga, b än- dande, lätta byggnader. Framför allt var det Hohenzollerns väldiga ljusge stalt som tilldrog sig uppmärksamhet. Högt i luften sköto väldiga, rörliga ljusstrålar: det var fartygens elektri- ska, mäktiga ljuskastare. Utställningens ljuskastare var dock, ehuru belägen så långt borta på Djurgården, af ännu kraftigare ver- kan. Den riktades tidt och ofta mot slottet, i hvars öfversta, rikt upply- sta våning man nu vid 9-tiden såg de personer, som deltagit i taffeln, bli synliga vid fönstren. Klockan hade knappast hunnit bli 9, förrän man såg en mängd personer röra sig SI taket till slottets nordöstra flygel, et var konnungen och hans gäster, som från denna förträffliga utsigts- punkt ville taga fyrverkerriet i be- traktande. När den å Norrbro be- fintliga allmänheten såg konungen der oppe, utbrast den i hurrarop och jubel och konungen viftade med sin näsduk. Fyrverkeriet började med salut från 21 bomber. Strax derefter upplystes den vid Logården förankrade Drott" af mångfärgade eldar. Härpå följde olika raketer. Rake- terna utgjorde den största delen af fyrverkeriet, men man tröttnade icke på att se dem, så vackra och om- vexlande voro de. Efter att som eld- strimmor ha flugit förvånande högt upp i rymden, spruogo de sönder och bildade då än hela svärmar af fal- lande stjernor, röda, gröna, blå. än lysande flammor, hvilka sedan för- ändrade sig till perlbaud af olika färg och mycket långsamt sjönko ned. Andra raketer spredo liksom ett regn af guld och silfver. De kommo, dessa raketer i mängd, ofta ett dussin och fler samtidigt, och fylde rymden med det intensivaste, vackraste ljus. Och månen tycktes icke vilja rivalisera med alla dessa stjernor, utan kröp helt blygt bakom molnen. Ett helt batteri af romerska ljus och fontäner atbrändes. Ett at de präk- tigaste uumren var en illumination med s. k. vallfacklor af Skeppsholms- bron och Skeppsholmen ända fram till norska ministerhotellet- Vallfack- lorna utgjorde ofantligt starka, klart brinnande eldar, hvilka först voro gröna och då färgade vattnet på ett mystiskt sätt. Så förändrades dessa gröna ljus af sig sjelfva till röda, och vattnet lyste nu i bjertaste rödt. Den- na storartade illumination varade i tio minnter. Ett annat pi äktigt nummer utgjordes at konungens och drottningens porträtt med kronor öfver och jubileumsårtalen. Portiätten voro verkligen lika och syn- tes väl, så snart röken hunnit drifva undan. Man kan säga, att fyrverkeriets alla nummer voro fullt lyckade. En och annan raket sprang kanske icke sönder med afsedd effekt, men hvad betydde det mot allt det öfriga? Det allra vackraste numret var i mångas tycke troligen ett vattenfall af guld, som från Skeppsholmsbron utgot 9ig i Strömmens dunkla vatten. Ett lysande guldflöde välde oafbrutet fram i en jemn, bländande ström. Det var något nytt och egendomligt. Äfven bland raketerna torde nyheter ha före- kommit Ett humoristiskt nummer förekom också, nämligen två velocipedryttare, som från Nationalmuseum hjulade i väg på Skeppsholmsbron. der de slutligen löllo omkull ocb — slocknade. Till sist började åter raketerna lräsa och lysa. tills bomberna förkuunade, att fyrverkeriet — hvaraf hr Törner d. y. har all heder — var slut. Nu inträff ide en stämningsfull episod. De elektriska ljuskastarne från ett par af fartygen på Strömmen vändes en stund upp mot slottstaket, hvarvid konungen och den lysande grupp, som omgaf honom, blefvo synliga för mäng- den, som de vi.l utbrast i väldig», bru sande bifallsrop, hvilka ökades i styrka, då konuogen, sedan de öfriga dragit sig tillbaka, stod deruppe ensam, vän ligt helsande. Kl. 1,50 anlände konungen och drott- ningen i sex-spänd vagn under folk- massornas jubel och under fanfarer frän musikkårerna. Före vagnen red en sqvadron ur Lifregementets dra- goner och en sqvadron ur Lifregemen- tets husarer och efter densamma en afdelning ur Lifgardet hast. Sedan konungen helsat trupperna, hvarvid fördelningschefen generalma- jor Gadd utbragte ett "Gud bevare konungen", åtföljdt af truppernas Gud bevare konungen och lädernes- landet", tog gudstjensten sin början. Sedan en psalm afsjungits bestegs predikstolen af regementspastorn, hof- predikanten Afzehus, som med led- ning af Dav. ps. 61 skildrade konunga- parets lifsgerning. Efter predikan sjöngs ånyo en psalm, hvarpå gene- ralmajor Gadd utbragte ett "lefve ko- nungen", åtföljdt af truppernas kraf- tiga hurrarop. Härefter skedde återfärden. Konun- gaparet såväl som de furstliga per- sonerna helsades dervid af folkmas- san med jubel. Särskild t lade man märke till det synnerligt hjertliga sätt, hvarpå folkmassorna utefier hela vä- gen hyllade hertiginnan af Vestergöt- land - Söndagens högtidligheter. Från Stockholm meddelades oss i söndags följande skildringar: Den stora miläärgudstjensten d La- dugårdsgärde har i dag egt rum under strålande vackert väder och under tillopp at ofantliga menniskoskaror. Vid half 2-tiden började de furstliga personerna anlända och togo plats i det kungliga tältet, bredvid hvilket under tiden en lysande samling diplo- mater och hofmän med damer sam- lades. Om söndagens Illumination och de kungligas färd genom staden på aftonen hemta vi följande skildring ur en hufvudstadstidning: En hänförande syn, som bländande slog emot den långa glänsande kung- liga kortégen, när den kort före kl. 9 i söndags afton företrädd af en eskort ur Lifgardet till häst rullade utför vestra Lej onbacken. Haf af strålande ljus från glimrande ändlösa ramper, flammande solar, lysande krönta mo- nogram, flacklor och gasbloss dränkte hela det magnifika perspektivet fram- för dem i bländande glans. Mynttorget strålade och gnistrade med brinnande fasader: Skandias gra- nitmurar klädda i glimmande ramper; brandförsäkringskontorets hela fasad öfversållad med sina 25 solar, namn- chiffer, årtal, ramper och lagerqvistar; kanslihusets front lysande med illu- minerade pelarrefflor, fris, gesimser och gafvelfält. Öfver Helgeandsholmen till venster flammade hundratals utplanterade tre- armade marsohaller med röda lågor; på Strömmen till höger gungade tu- sentals kulörta lyktor ooh amplar i master ooh tackhng på segelsällska- pets eleganta flottilj ooh i bakgrun- den, bakom Södra Blasieholmsham- nens illuminerade ångare, hägrade i tusentals lågor praktpalatsens långa båge allt från Palmeska huset till Na- tionalmuseum. Ändlösa skinande li- nier af ljus, markerande våning öfver våning, konungens valspråk i lysande, lagersmyckade ooh kronprydda deko- rationer, kandelabrar med lågande bloss i lång rad framför norska mi- nisterhotellet, glittrande gasramper i festoner — det hela magnifikt. Ooh så midt framför vid början af kungakortégens triumffärd i ljus ge- nom staden den sagolikt skimrande Norrbro. Arkaderna hvälfvande sig som triumfbågar, lyftande sina jätte- diadem af guldskinande glödlampor, de fladdrande glasblossens långa ra- der och de perlbandsglittrande gas- ramperna, hängande i båge efter båge på ömse sidor utefter bron; det hela af oförlikneligt praktfull verkan. Hunnen fram igenom all denna ögon- berusande ljuskraft bredde Gustaf Adolfs torg ut sin väldiga ljusfamn, brinnande rundtorn med slösande rike- dom af väldiga gasramper. Arffur- starnes palats stod strålande imposant och vackert i sin ljusskrud, hotell Rydberg med annex lyste i orienta- lisk färgprakt, de öfriga palatsen i fonden skimrade i granna gasdekora- tioner och den nya operabyggnaden stod glänsande magnifik i sina otaliga ramper utefter gesimser och listverk samt lågande gasbloss kring takkrö- net. Men kortégen rullar raskt i väg förbi den lysande prakten rundt om- kring densamma. Kortégen är sjelf högst lysande. Främst konungen och drottningen med kronprinsparets två äldsta söner i fyrspändt ekipage; i nästa vagn danska kronprinsessan, storfurstinnan af Ryssland, prinsessan Thyra af Dan- mark samt prins Ruprecht af Bayern; så vår kronprinsessa med kronprin- sen af Danmark och svenske kron- prinsen samt prins Carl af Danmark; sedan i vagn efter vagn erkehertigar, arfstorhertiginnor, prinsar, hertigar, storfurstar, furstar, prinsessor, en ly- sande högförnäm rad af härligheter i brokiga, guldsmidda uniformer och skinande dyrbara damtoaletter. Efter dem ytterligare ett tiotal vagnar med alla de furstliga personernas uppvakt- ning. Kortégen rullar fram mellan män- niskomassorna, som i täta, packade led kanta gatorna, der den drager fram. Jakobstorg öfversvämmas af ljussvall från operaterassen ochmot- Iiggande hus, bakom Kungsträdgår- dens löfmassor skimra nya tjushärlig- heter fram, Arsenalsgatan badar i glans från ändlösa gasramper ocb illuminerade våningar, Nybron ligger invid Berzelii park i mystisk sago- belysning från de tusende kulörta amplarna som i långa band sträcka sig utefter densamma, hela Östermalm, som passeras från Birgerjarlsgatan, Sturegatan uppför, utefter Karlavägen och ned till Djurgårdsbron, strålar af ljus, ljus i tiotusendetal, fyllande fön- sterraderna våning öfver våning, le- kande i ramper utefter husraderna. Strandvägen sträcker sig furstligt strålande fram i ljusprakt af ändlösa eldlinier, gasdekorationers j ättesmyc- ken, glödlampors glimrande komposi- tioner och gnistrande kronglastran- sparenter. Hamngatan är indränkt i böljande ljus vågor, fönstren äro fylda af viftande människogrupper; Vasa- gatans palats resa sig ståtliga i sina ljusskrudar, och från Vasabron har man . den storslagnaste vida vy till venster ötver Gustaf Adolfs torgs och Norrbros praktillumination, medan till höger Norstedt & Söners hus glöder purpurrödt med sina talrika gasdeko- rationer skimrande som guldsmycken mot purpurgrund. Riddarhuset och rådhuset inledde gå glänsande sätt illuminationen i taden mellan broarna, som i öfrigt erbjöd effektfulla perspektiv. Syn- nerligast från Skeppsbron var anblic- ken magnifik ut öfver den illumine- rade eskadern å Strömmen, der fyr- verkerier smattrade och brunno i bro- kig färgglans öfver pansarskeppens, ångfartygens och båtarnas upplysta skrof, master ooh rår. Och så ändade till sist denna fest- färd i ljusprakt, i hurrajubel ooh ben- galiska eldars magiska glans vid den i dubbelbågar strålande fonddekora- tionen på höjden af Slottsbaoken, der Svea lagerkronor den jubilerande ko- nungens byst. Efter återkomsten till slottet, dit infärden skedde genom södra porten, visade sig konungen, jemte gin fa- milj och de furstliga gästerna på ta- kets nordöstra flygel, der de helsades af publikens ihållande jubel ooh hurra- rop. Konungen tillropade slutligen folkmassan med stark röst: "Tack! taok! god natt!" Ed liknande hyllning bragtes det nygifta fursteparet utantör arffurstens palats, ooh den unga furstinnan vi- sade sig upprepade gånger i ett fön- ster, tackande för uppmärksamheten. Ännu sent på natten voro stora folkskaror i rörelse. De utlandska universitetens deputationer mottogos i söndags kl. 12 af konun- gen för att till H. M:t öfverlemna di- plom som hedersdoktor vid flere af Europas förnämsta universitet Kron- prinsen var vid denna mottagning närvarande. De aihemtadea vid Mu- seitrappan i en kronans ångslup ooh gingo från Logårdstrappan genom trädgården upp i slottets festivitets- våning 2 tr. upp. Dit anlände äfven utom de i det officiella festprogram- met omnämnde, några särskildt in- bjudne, såsom £ d. statsråden Ehren- heim ooh Wennerherg, professorerna Lindbagen, frih. Nordenskiöld, Loven, Mittag-Leffler, Dahlander och Hög- berg, dr af Wirsén, riksantiqvarien Hildebrand m. fl. Deputationernas medlemmar, som voro iklädda dels togs, dels de re- spektive lärde samfundens uniform, presenterades för riksmarskalken af kammarherren grefve Carlo Landberg. Kl. precis % 12 inträdde konungen, åtföljd af sitt tjenstgörande hof. Han bar vetenskapsakademiens uniform. Ceremonien började genast Deputa- . tionerna voro uppstälda i ordning efter utnämningarnas datum: Wien, Leyden, Munchen, Bologna, Oxford, Strassburg. Ordföranden för hvarje deputation riktade Ull H. M: t ett tal, hvari konungens förtjenster om konst och vetenskap framhöllos. Hvar och en talade på sitt lands språk, utom den holländske delegerade, som an- vände franska. Alla dessa tal voro mycket sympatiskt hållna ooh bilda lika många bidrag UU konung Os- cars biografi såsom konstens ooh ve- tenskapens idkare och beskyddare. Efter slutet af hvarje tal öfverräck- tes diplomet i konungens egna hän- der. Konungen öfverlemnade det se- dan till sin tjenstgörande kammar- herre. Universitetet i Wien hade, utom sin reotor magnificus och en fakul- tetsdecanus hitsändt en särskild pro- motor, hofrath prof. Karabaoek, något som innebär en alldeles ovanlig upp- märksamhet. På alla dessa tal svarade konun- gen på franska, med ett till alla de- legerade gemensamt tal. I detta både till form och innehåll fulländade tal tackade konungen för de honom vi- sade utmärkelserna. Sedan lät ko- nungen genom riksmarskalken pre- S08 tjenstfårdig, rå förföljelseanda begagnade, för att förbittra hennes belägenhet. Vi anse oss endast i utdrag ur hennes egna, fram- för oss liggande memoirer böra meddela elterföljande: Så snart hon var klädd, återkommo Bratt och vakthafvande officern. Klockan sex på morgonen aflöstes den gamla vakten, och tvänne garnisons- officerare jemte en annan soldat öfvertogo den. Äf- ven dessa behandlade henne med den största sträng- het; men emellertid lyckades hon på eftermiddagen att kasta klaven till chiffern på eldbrasan. Då hon såg den förvandlad till falaska, huru glad kände hon sig ickel Utan hennes eget medgiivande förmådde nu mera ingenting lösa den vigtigaste de- len af korrespondensen. Utan någon egentlig förändring fortfor arresten sålunda till den i Januari, då hertigen-regentens adjutant inträdde till henne med en helsning, att, om hon ville upptäcka hemligheten at klaven samt namngifva alla de personer, till hvilka Armtelts under hennes adress anlända bret egentligen voro ämnade, så skulle hon genast blifva försatt på fri fot, under förklaring att man af ett misstag arre- sterat henne; hvaremot han, derest hon ej derpå ville ingå, nödgades att genast öfverlemna henne åt lagens stränghet, i hvilket fall det skulle kosta hen- nes lif. Hon bad adjutanten helsa hertigen och säga, att hon icke fruktade laglig undersökning samt var beredd att öfverlemna sitt lif i rättvisans händer; men att hon omöjligt kunde förråda vänners för- troende. En timme derefter anlände polismästaren och förkunnade henne, att hon skulle förflyttas från sina (SOS enskilda rum i allmän arrest, hvarvid hon skulle åt- följas at en sqvadron husarer. Af fruktan för den rädsla, soin hon derigenom skulle kunna väcka hos sin gamla mor, riksrådinnan, som bodde på andra sidan strömmen, midt emot henne, i det så kallade Nissonska huset, tvänne trappor upp, anhöll hon såsom en särdeles nåd att slippa denna eskort, under försäkran, att hon ensam och till fots genast ville begifva sig till högvakten, förvissad om att man icke hade skäl att betvifla ett löfte, som hon gaf vid sin heder. Man ingick också till en viss del på detta förslag. Åtföljd blott af en enda officer, afförde3 hon nämligen klockan 11 pä natten i en hyrvagn till arresten. Anländ dit, mottogs hon af polismästaren med en vakt af trettio man. Arrestrummet var fyra steg i fyrkant; en träbänk och tvänne trästolar utgjorde rummets enda möblemang. Någon säng fans icke. Man hade haft allt för brådtom för att tänka på behofvet af en sådan. Rummet var icke en gång uppeldadt. Fröken Rudensköld led icke blott af inre smärt- samma qval, hon led äfven af yttre; hon var icke blott djupt förstämd, utan hon frös äfven och var trött. Den sönderslitande tanken att befinna sig i samma arrestrum, som inneslöt Ankarström efter begånget kungamord, medtog både hennes fysiska och psykiska krafter, och hon sjönk ned nästan van- mägtig på träbänken. Men bördor, qvalfulla bördor för hjertat, under hvilka mången man skulle digna, bryta likväl icke alltid den svaga qvinnans krafter, utan böja dem blott ögonblickligt. Lasset bäres, tror man, af vagnens jernaxlar. Undersöker man förhållandet noga, så bidraga fjä- blv — Ah, det ir omöjligt — skulle ni ämna ba- gagna det der? — Hvarför icke? Vi bivuakera ju. — Ah! — Vid fältvakter för man inga ejderdunskud- dar med sig. — Vi måste beundra er. — Att man lägger sig att sofva, då man är sömnig, är verkligen icke mycket beundransvärdt. — Men ni är ej van att sofva på detta sätt. — Ack, 1 veten icke ... — - Hvad? — Att jag ämnar drömma — drömma mig långt - långt härilrån. I drömmen är jag fri. Der kan ingen fängäla mig. God natt, mina herrar! — Vi måste afundas er. — Och jag — jag tackar er. — God natt, fröken. — God natt. Och på sin träbänk, endast betäckt af en kappa och hvilande sitt hulvud blott på ett vedträd, sof hon snart lika godt och ljuft, som hade hon insomnat i den mjukaste paulun') Tröttheten bäddar alltid den mjukaste bädd. äl- ven om bolstret blott är en sten. Hon sade sant, hon drömde. Hon tyckte, att hennes hela lif var förvandladt till en enda stor blomsterträdgård, och att hon pro- menerade emellan dess i sköna färger prunkande rabatter med Louise Posse. Båda hade slingrat sina armar om livaramlras lif; och hon tyckte, att de mera svåfvade än gingo tram. De voro så lyckliga, de voro så glada. De slöto *) Allt det liufvudsakliga 1 denna beskrlthlne ar lanadt ur troksn RudenskOWs efri» memoirsr. 605 — A"i kan ej vägra mig att kläda mig — att stiga upp. — Visserligen icke — var så god. — Aflägsna er då, eller nedfall sparlakanen, ni förstår . . . — Hvarken det ena eller det andra. Ni hörde sjelf, att vi ej få lemna er ur ögonsigte. — Ah, major, ni är en dålig varelse. — Min fröken . . . — I stället för värja borde ni bära fångvaktare- nyckeln och i stället för svensk oflicers-kokard po- lisbetjents-hrickan. Ni år befald att bevaka mig, men icke att förolämpa mig; er pligt bjuder er att tillse, det jag ej undkommer er; er egen heder, så- vida ni eger någon, bjuder er att respektera mitt kön. Fröken Rudensköld talade med en värdighet, som jagade löjet från Bratts läppar, med ett lugn och ett allvar, som gjorde honom förlägen, och med en känsla af det rätta, som kom honom att blygas. Han tvekade likväl, hvad han borde göra. — Aflägsna er, herr major, jag befaller er. Den säkerhet, hvarmed hon talade, förtröt lik- väl Bratt, och för att trotsa den Bvaga, hvilken en- dast i sitt köns namn egde rättighet att fordra ett ögonblicks ensamhet, beslöt han att stanna. — Ni glömmer en sak. herr major. — Må vara; men jag glömmer ej min pligt. — Ni glömmer, att jag eger en bror. — Än sedan? Fröken Rudensköld var knappast mägtig sig sjelf. Hon kände, att hjertat ville smälta i tårar, och likväl förblefvo hennes ögon torra. Känslan bjöd henne att bedja om barmhertighet, på samma gång den kränkta qvinligheten revolterade mot det förakt, man visade henne. Endast qvinna kan känna, hvad en sådan förolämpning vill säga, som fröken C. r. lOUtrtfi. CratMMa, 11. 77