Titel: Östgötaposten
Datum: 1900-08-24
<-- Sida 2 -->
-
+    
<-- Sida 2 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD OSTGOTA-POSTEN N:r 34, Fredagen den 24 Augusti 1900. Böcker åt jernTägsar- batarneT F.q insändare i månda- gens nummer af Östg. Corresp. fram- kastade planen att bilda ett bibliotek för Oitra cenlralbanans arbetare för att .värskildt nu under de snart in- stundande långa vinterqvällarae be- reda dem ädel förströelse och rädda mången irSn bränvinets och. kortens frestelser. Tanken är tilltalande och förmenar utan tviivel allt understöd från allmänhetens sida. Vi kunna äfven nämna, att till det ti: iSn!;ta bib!ioteket i måndags från eu familj i staden — familjen Rom- dahl — öfverlemnades ett mycket vackert bidrag, utgörande icke min- dro än 80 band, deraf både allvarli- gare litteratur och förströelselektyr. D:-nna början lofvar godt för framti- den och vi äro lifligt öfvertygade om, att exemplet skall leda till efterföljd. Säkerligen skall litet hvar skynda att ur sin boksamling plocka fram en eller annan bok, som kan bli till nytta och förströelse för dessa i de fl-sia fall näolan hemlösa arbetare, hvilka, såiom insändaren framhöll, med hacka och spade bryta väg för andlig och materiell kultur. Anordnandet af biblioteket kommer naturligtvis att medföra en del kon- i*nta utgifter till frakter o. d. Dessa utgifter behöfva säkerligen icke bli synnerligen stora, men då ändock något behöfdes för ändamålet, ha vi u.lagt på vårt annonskontor en lista tör teckning af penningbidrag. Slutligen vända vi oss till intresse- rade i de trakter, der jernvägsbyg- gandet pågår, med en anhållan, att de ville på ett eller annat sätt bidra- ga till böckernas distribution bland arbeUrne. D;n som är intresserad for saken oeh har något förslag att framställa rörande sjelfva distnbue- ringssrbetet torde godhetsfullt vända sig till denna tidnings redaktion. Rågen ger. Nu ar rågen inne i ösigotiibyguerna och flerstädes re- dan aftröskad i begagnande sig af det häi liga bergningsvädret ha många jordbrukare aitröskat rågen direkt ute på fält6t. Han ger i är rikligen af en utmärkt vara. I allmänhet får här i Östergöt- land en jorbrukare vara nöjd, om han ai räg tår 8: de kornet och får han det 10:de så är det mycket bra. Men i år kommer man i östgötabygderna iangt högre. Vi ha sålunda talat med åtskilliga jordbrukare, som aftröskat sm ing ocn af dem haren fått 15:de, en annan 17: de ja, en ända upp till 22: dra kornet, i genomsnitt torde man i vår provins kunna vänta 13— 15:de kornet, hviiket ju är vida öf- ver medelskörd. Såsom vi för för ett par dagar se- dan anmärkte ha väderleksförhållan- dena hår i Östergötland under hela detta år varit ur jordbruksynpunkt rendt ideala. Nu senast ha vi haft en tids stark värme och strålande sol, härligaste bergningsväder. Sam- tidigt har nnturligtsvis jorden blifvit ginska uttorkad och — natten till i gär kom det efterlängtade regnet. Alltjemt önskeväder! Blir hösten i väderlekshänseende också gynsam, då har år 1900 för provinsen Öster- götland blifvit ett verkligt jubelår. Om det förslag till lärlings lag, som med anledning af sKritvel- se t:än 1895 års riksdag utarbetats a;' särskilda komiterade, harkommers- kolegiet nu afgifvit utlåtande. Kotumeiserkollegiets majoritet be- stående af geraldirektör Åkerman och föredraganden, kommerserådetPilgren, framhåller bl. a. att man ingalunda enbart genom införande af möjlighet för handtverksbitråden, som sådant önska, att atlägga af offentlig institu- tion bedömt läroprof, skall kunna sät- ta handtverkenerna i stånd att ur yrkesskicklighetens synpunkt bättre tn hittillls följa med sin tid, utan att såväl de båda parternas, yrkesidkar- nes och ämnessvennernas, som det allmännas intressen skola bäst tillgo- doses genom ett lagligt reglerande af läilingsväsendet och att derför åt- gärder böra vidtagas för en dylik lag- stiftnings åvägabringande. En af huf- vu ipunkterna uti de föreskrifter, som enligt kollegiets åsigt sålunda borde utlärdas, är den om skyldighet för liandtverksidkare att ingå skriftligt iäroattal med viss kategori af de bi- träden han vill i yrket använda. Småskolan. Till småskollärar- inna i Sya har valts fröken Maria Lunnblad från Linköping. Utställningarna ha spa- rat ur, säger en förf. i Nya Bagl. Ai,'h. En industriel täflan, som in- tet annat är än en kappränning om pris, kan förliknas med den idrott, som urartat till ett ofruktbart och osundt jägtande efter rekordet. Men nu äro just — och uppfattas af stör- sta parten både bland utställare och andra — utställningarna såsom dyli- ka kappränningar, och redan de mas- sor af pils, som nu oundvikligen mås- te utdelas vid hvarje utställning tyda pi, att man tappat utställningarnas förnuftiga mfil ur sigte och gjort dem till en fåfängas marknad. Dessa, reflexioner ha af vår samti- da knutits tU en insänd uppsats, hvari det heter bl. a.: Tidningarnas snart sagt enstämmi- ga jubel ö:ver de talrika och vackra pris, som kommit pä svenskarnes an- part vid Parisulstälmingen, är ju in- tet att undra på, men om de dervid glömma och bortse från alla de fel, torn begåtts vid anordnandet af de svenska grupperna, göra de utställar- na en stor otjenst. Man synes anse, dut en utställare, som fått grand piix, har all anledning att redan derigenotn vara fulil belå- ten, men så är och kan ej förhållan- det vara. Fabrikanten utställer sin vara i Paris för att den skall blifva känd i Frankrike och hela verlden. Står utställningsartikeln gömd i en i vrä på utställningen, sS att nära nog I endast piisdomarne sett den, äro alia utgifter sä godt som bortkastade. Det åsyftade ändamålet med fabri- katets utställande är förfeladt. ty i Sverige var fabrikatets utmärkthet i regel förut bekant, och utställningen har pä intet sätt ökat varans atsätt- ning på utlandet. Äro de svenska grupperna dåligt belägna inom utställningen och dåligt anordnande, afhjelpas de begångna telen ej genom att 90 procent af ut- ställarns erhålla pris, ty om prisen hafva mhjot vSrde, så skuile desamma just bevisa, att om sä utmärkta va- ror varit prydligt och synligt utstäl- da, skulle en god marknad hafva kun- nat genom utställningen beredas dem i utlandet. Ju talrikare prisen falla, desto mer minskas dessa utmärkel- seteckens förmåga att draga speku- lantens uppmärksamhet på varan. Till nästpremierlngen i onsdags i Linköping uppvisades ej mindre än nära ett 100 tal djur. näm- ligen 12 unghingstar och 86, ston. Följande djur erhöllo skådepenning och frisedel: "Saga-, tillh. hr M. v. Feilitzen i Åker- stail: "Nanna", tillh. hr Tersmeilen .1 Rv.l: •Ingeborg', tillh. hr K. A. Anderson i Tillorp: "Vira", tillh. hr H. Peters-on i Gistad Slcattee.; "Ursula", tillh hr.I. Eriks- son i Tiestad- "Freja" och "Lilla Blesa". tillh. hr Gustafsson i Kungs Norrby; "Oerla". tillh. fr. E. Bielke.' Nlattefois ■Freja", tillh. hr Petersson i Brunm-M "Svea", tillh. hr Knutsson iSlestail: Wol ma", tillh. hr II. itidderstad å Näsby: "Mörta". tillh. hr Samuelsson iHessleberg Skeda; "Lisette' och "Perla", tillh. hr W. Heyman. Idingstad; "Freya", tillh. hr Pe- terzén. Stjernorp; "Nanne" och "Carina", tillh. hr Rydstrand i GallstaiL "Stjärna", tillh. hr G. F. Johansson i Vässentorp, Vist; "Milly", tillh. hr C. Nilsson i Värö: "Farona", tillh. hr O. Berg. Röby; 'Stina", tillh. hr Andersson i Mjerdevid: "Madarae". "Korpulente". "Kompakte", "Svea", "Ga- votte", "Mamsell", "Kamilla". "Katinka" och "Pollv". samtlige tillh. hr O. Ekman, Bjerka-Säby; "Trulfa". tillh. hr Egarth, Refva: "Pauiine", tillh. hr Johansson, Svie- stad: "Emilia", tillh. hr A. Andersson Sjö festad; '•Favoriten", tillh. fru Tydén, Sjö- acka; "Rockrona" och "Tyra", tillh. hr J. Andersson i Hennebjörke: "Tulla", tillh. hr C. M. Andersson, Horristäfve; "Paule". tillh. hr E. Petersson, Brohyttan: "Anna", tillh. hr Axel Karlsson i Hockra. Motalabanan. Till Ö. C. skrif- ves. Generaldirektören Nordström med uppvaktning passerade i tisdags kl. omkr. 12 med extratåg från Mjölby till Örebro, under hvilken färd man antagligen skulle besigtiga och öf- verlägga om förbättringsåtgärder å denna blifvande transitobana mellan Norrland och södra Sverige. I sam- manhang härmed kan nämnas, att de från instundande 1 Oktober bestämda fyra snälltågen, af hvilka två voro ämnade att t. v. endast trafikera li- men Motala Verkstad—Mjölby, redan från början skola gå hela sträckan upp till Hallsberg och Örebro. Sty- relsen har nämligen ej ansett det lämpligt att lör någon kortare tid å denna säkerligen genast starkt Iran kerade bandel införa en sålunda ofull- ständig passagerarebefordran utan redan från början tagit steget fullt ut. Blifver hösten vacker torde för öfrigt kompletterings- och förstärk- ningsarbetena å denna hittills myc- ket försummade bana kunna hinna en afsevärd utsträckning, så att den är i stånd att upptaga en betydlig del af den för henne afsedda trafiken. Statens mejeristation å öfverdirektör von Feililzons egendom Åkerstad har från och med instun- dande höst blifvit förflyttad till hä- radshöfding Behms egendom Sickel- sjö. Bra gjordtl Då Fogelstatåget i söndags afton skulle afgå från Lin- köping, befann sig i en af de öppna vagnarne några rusiga personer, af hvilka en slungade en utdrucken bu- telj midt i hopen af dem som be- funno sig på planen framför tåget. Den tjenstgörande stationsinspekto ren skyndade genast fram och sökte med hjelp af tågpersonalen få fatt i gerningsmannen. Förunderligt nog syntes samtliga de i vagnen befint- liga ha en så klen uppfattning af det simpla och straffvärda i lymmelns tilltag, att ingen ville upplysa om hvem den skyldige var, men — icke minst genom hjelp af en passagera- re, tör öfrigt en kronolänsman — fick man ändå fatt honom till sist och han kördes af tåget och lemnades åt polisen. Den utslungade buteljen hade visserligen icke träffat någon, men detta förringar icke det slyngel- aktiga i tilltaget. Det är underligt hvad fylleri- och buslif blifvit för ett inrotadt otyg på jernvägståg här i Sverige. Ingen skulle väl velat bli träffad i hufvu- det af den utslungade buteljen, men detta hindrar icke att en hel hop af passagerarne i den öppna vagnen med allehanda tillmålen och glåpord i fortsättningen af resan öfveröste den kronolänsman, som på ett beröm värdt sätt hjefpt jernvägspersonalen att få fatt på gerningsmannen. För öfrigt fördes i nämnda vagn ett så- dant skrän, att många dess "invåna- re" förtjenat att utköras från tåget. Emellertid vilja vi gerna hembära vår uppriktiga tacksamhet till jern- vägsbelälet i Linköping hvar gång man från tåget afhyser en af dessa skränande fyllbultar, som blifvit en ren ohyra på svenska jernvägståg. Om jernvägsbefälet visste att alle- städes strängt hålla på ordningsreg- lementet i detta fall, vore det en stor tjenst åt den allmänna nykterheten och skulle bidraga ait afivätta tn skamfläck på vårt folklif. Rödingsfisket i Vettern emellan Visingsö ecli Greuna samt Uppgrenna och Bory-.is roster har un- der de senaste dagarne varit ovanligt gifvande. Det händer ufla att ett båt- lag om 2 personer på ett par timmar kan infånga 12 ä 15 kilogram, stun- dom deröfver, af den delikata Vetter- rödingen. Fiskalänget sker bäst och säkrast med så kallad "svirfvei". Då rödingen för närvarande betalas med 90 öre å 1 kr. per kilogr., så blir det en vacker inkomst för fiskarena. Den rara fisken har icke på många år gått så rikligt till utanför Grenna, som i år, skrifves till Ö. C Vattenpesten 1 Stångån. Den mycken besvärliga vattenväxt, som är känd under namnet vatten- pesten, har med säkerhet konstate- rats i Stångåns gamla lopp mellan Nyqvarn och Roxen. Man har trott sig märka, att lösryckta delar af sam- ma växt följt med ån genom Linkö- ping, hviiket skulle tyda på, att den besvärliga växten blifvit utplanterad i ån oivanom Linköping, någonstä des uppåt Kindabygden. Som bekant har denna växt sin hemort i det amerikanska Canada, hvaraf dess latinska namn Elmlea tanoilensit. Den har en otrolig lifs- kraft, så att don kan i åratal vara bevarad i ett herbarium och blott be- höfva utkastas i ett vattendrag för att ånyo vakna till Iif och med otro- lig kraft utveckla sig, så att den ofta kan bli till hinder tör sjöfarten och orsaka dyrbara vattenremngsarbeten. För blott ett par veckor sedan kunde man endast med någon svå- righet i den s. k. gamla Stångån mellan Nyqvarn och Roxen genom det grunda vattnet skönja, att den dyiga boltnen blifvit lätt belagd med en grin ma ta. Sedan dess har emel- lertid denna höjt sig, så att den i väldiga bankar med några få små mellanrum når nästan upp till vat- tenytan samt nätt och jemnt tillåter de grundgående ekstockarne att pas- sera. Om ytterligare en kort tid skall helt säkert den ovälkomna växten ha skjutit upp i vattenbrynet samt af hela ån bildat ett gungfly. Det här vid vissa tider rätt liöiga fisket kom- mer fömodlingen att röna ett högst ogynnsamt inflytande af intrånget. Kommer detta, såsom man kan be- fara, att framdeles si räcka sig ut i kanalen, torde sjöfarten, redan nu för- svårad af det låga vattenståndet, ej kunna undgå aHvarligt afbräck, om ej förr, så under kommande segla- tionsår. Inom Europa iakttogs vattenpesten först i Irland, i slutet af 1830-talet. Sedan dess har den spridt sig till många andra delar af vår verldsdel och på somliga ställen, t. ex. i Eng- land och Tyskland, uppträdt i en så ofantlig massa, att den utfylt floder och lagt hinder i vägen för skepps- farten, hvariör man nödgats uppoffra stora summor på alt bortskaffa den- samma eller stäfja dess utbredning. På tal om vattenpesten i Slängan erinrar en meddelare till Östgöta Corresp., att samma växt för en del år sedan inplanterades i sjön Ynga- ren i Södermanland; den tillväxte och spred sig med otrolig fart, och mån- gen strandegare inbillade sig att de grundare vikarne skulle helt växa igen, fisket förderfvas och ångbåts- kommunikationen försvåras. Af allt detta inträffade intet; sedan växten forllefvat några år lörsvann den lika hastigt som den kommit, utan att hafva medfört något afsevärdt men. Fiskynglet torde hafva gagn af den- na skyddande bottenbeklädnad i stäl- let för skada, tillägger samme med- delare. Skördeanden är, skrifver från slättbygden en meddelare till Ö. G, detta år sjudande bråd, då på många ställen råg, hvete, korn och hafre nästan samtidigt kunnat ber- gås. Rågen är nu i det närmaste un- der tak; på något enstaka ställe, helst ned mot Dals härad, kan man dock ännu få se den ute. Å en större egen- dom stod i lördags hela skörden på rot. I skogstrakten eller något sid ländta marker torde man först denna vecka kunna skära rågen, som här och hvar ännu ej alldeles släppt den gröna färgen. Man har detta år i ovanligt stor utsträckning aftröskat säden på fälten, hvarigenom mycken tid vunnits och äfven arbetskraft spa- ras. Sålunda kunde man i förra vec- kan vid en färd på jern- eller lands- väg ncstan vid hvarje större gård eller åtminstone inom hvarje by se ångtröskverk i arbete. Emellertid torde efter detta berg- ningsvädret blifva mindre pålitligt, hvaden stor vaksamhet är af nöden. De dagligen utfärdade väderlekstele- grammen med utsikter för kommande dag äro för landtbrukaren utomor- dentligt värdefulla, helst de numera grunda sig på uppgifter från vid- sträckta delar af Europa, hvilka sam- manfattas i Stockholm på eitermid- dagarne och genast utsändas öfver hela landet. Den jordbrukare, som noga fö.jer nämnda väderspådomar, skall säkerligen snart märka, huru förträffliga och sanna de äro. Svårt ormbiten bltf sistlid- ne lördagen en i ång ficka, dotter till arrendatorn Carl Johansson i Hers- torp, Pelarne socken. Jemte sin mo- der hade flickan gätt ned till en när- belägen bäck för att bada. På strån den tyckte sig_ flickan se ett band, som hon försökte upptaga. Detta "band", som betans vara huggorm, högg då flickan i ena handen. Så fort modem varsnat olyckan, fördes flickan först hem och sedan till Vim- mel by, lör erhållande af läkarevård Den ormbitna handen, åfvensom ar- men hade då svullnat betydligt och 11 ekans plågor voro rätt svara, skrif- ves till u. c. Luffarehotellens ver- kan. Till Ö. C. skrifves: För cirka 10 är sedan tesöts på kommunal- stamma i Risinge att i skilda delar af socknen inrätta s. k luöarehotell, del- en enkel måltid skulle lemnas och logi beredas. Detta med anledning af att socknen buk statlig, n höll på att öt- versvåmmas af arbetsföra, men ändock bettlande landsvägsriddare Iran alla håll, understundom uppträdande både oioi syn t och pockande, särskildt om de funno, att gärdens manliga indivi- der ej vore tillstädes. 1 sammanhang med beslutet om dessa "hotell" — Flasbjörke, Finspong, Melby och Hä- radstoip — beslöts att trycka och öi- veiailt inom socknen sprida cirkulär, hviika voro undetUckiiade af sock- nens mera framskjutna män, med upp- maning till allmänheten att hädanef- ter ej under några tö) hållande lemna någon luffare våte sig mat, penningar eler nattherberge, utan blott hänvisa till nägot af ofvannämnda ställen. Detta vä.betänkta beslut har under årens lopp visat sig utötva ett godt och hälsosamt inflytande, i det luf- farne under senaste åren varitsagodt som osynliga i Risingebygden. En och annan individ ui "skrået" lörvil lar sig nog fortfarande hilupp, men som Risingeboarnas barmhertigbet mot slika personer numera ej är stor, åtminstone då "riddarne" äro friska och arbetsföra, så skudda de snart stoftet af sina fötter och bege sig till en annan marknad, hellre än att upp söka de förhatliga "hotellen". Att sä godt resultat kunnat uppnäs med af- seende pä betlleiiets atskaffinde i trakten, får vä] tillskrifvas allmänhe- tens eniga uppträdande i att ej under- stödja de n.ången aängarbetsöia dag drirvarnes lättja. I luffareverlden har nog till följd häraf Risinge icke heller nägot godt namn och rykte om sig. Ko-lugn. Under denna rubrik skrifver en meddelare till Ö. C. föl- jande hardt när otroliga historia, som dock är fullkomligt sann. Det var emellan Tranås ocb Sömmen en vac- ker sommarmorgon vid tiden för ett nedgående snälllåg. Daggen glittrade i gräset, fogelsången var fulltonig och i den lilla bäckens gölar slogo gäddor efter rof. Det var en sådan der härlig morgon i Smålands karga bygder, som man inte glömmer i för- sta taget. På spåret stod en s. k. tralla och nedanför gick banvakten och slog gräs så här i morgonens frid. Antagligen ämnade han forsla skörden på 3 hjulingen deruppe, som han — banvakt som han var — dock bort lyfta ur spåret. Så kommer tåget der i kurvan; banmannen fort- far att slå. Kratsch! och tåget var förbi; förbi var äfven trallan, förintad i småbitar. Men — och detta är hi- storiens allvarliga innebörd — man- nen lortfor att slå sitt gräs både medan tåget gick förbi och en stund elteråt. Öch när han omsider hof upp ögonen, spejade efter trallan och af denne inte fann mera än några träbitar, blef han i förstone förskräckt och trodde på tjutvar men lugnade sig snart ocb utbrast med ljusnad uppsyn: "Äb, tåget!". Hufvudstaden. Finska skollärare till Sverige. Häromdagen sökte en finsk folkskol- lärarinna folkskoleinspektören i Stock- holm för att höra om plats, tillfällig eller fast, möjligen kunde beredas henne i någon af Stockholms folksko- lor. "Ryssland har kommit till Fin- land", förklarade hon med tårar i ögo- nen "så att i mitt fosterland kan jag ej stanna." Enligt hvad N. D. A. hos folkskole- öfverstyrelsen erfarit, fordras för er- hållande af fäst plats som folkskollä rare i Sverige att ha aflagt afgångs- examen vid något af statens semina- rier. Men dispens kan sökas. Plats som biträdande eller vikarierande lä rare torde dock utan vidare kunna er- hållas af finska lärare och lärarinnor. Ofri ga landsdelar. Ett af Lunds stifts mest gif- vande pastorat har genom kyrko- herden P. Lundbergs i Trelleborg bortgång blifvit ledigt, skrifver en meddelare till Vårt Land. Ulöfver den lön, som står upptagen i Lunds stifts matrikel åtnjuter pastor i Trel- leborg 25 öre af hvarje fastighets- bevillningskrona. För närvarande ut- gör inkomsten omkring 14,000 kr. På grund af samhällets raska utveck- ling i industrielt afseende ökades pa- stors inkomst förra året med cirka 2,000 kr. Hur inkomsten kommer att gestalta sig, när denna löneregle- ring upphör år 19.5, är naturligtvis oberäkneligt, men antagandet af 25,000 kr. är ej ötverdrifvet En bränntorfafdelnicg vid Oef- loutatalluiugen Professor A. W. Cronquist, som egnat lång tid åt torfmosseundersökningar samt vid Malmöutstäilningen 1881 ordnade en bränntorfafdelning, har af bestyrei- sen för 19:de allm. landtbruksmötot i G fle anmodats att äfven i Gtfle j nästa år ordna en sammanställning af torf. Branntoriafdeiningun å Malmöut- stäilningen lemnade — tack vare lorfproducenternas tillmötesgående — en myckel god öfverblick öfver den tur industri «ora lör jordbruk gagne- liga lorfberedcingen. Professor Cronquist har i dagarna utsändt cirkulär till ett stort ama! personer i N;rrland för ernående al upplysningar och erhållande af kän- nedom om Norrlands torfmossar. Det är ett förberedande arbete, men upp- manas vederbörande att vara behjelp- liga till denna för landet nyttiga saks underlättande. Å den cirkuläret åtföljande prome- morian är angifvet de nödvändigaste iakttagelser man har att göra vid förberedande fältundersökning af torf- mosse med hänsyn till mossens an- vändbarhet för bränsleberednmg. Eq i många hänseenden märk lig man slutade sina dagar i Lule, när kanslivaktmästareu Oskar Bur- man den 14 dennes bongick ur tiden, skrifver Boden. Son till stadens då- varande pastor och uppväxt i ett samhälle, der han sedermeratillbrag te större delen af sitt lif, hade han mer än många andra hatt tillfälle till att följa med stadens utveckling och göra sina iakttagelser beträffande dess invånare. Begåfvad med rätt goda kunskaper och én övervägande hu- moristiskt anlagd syn på tingen, un- derlät han sällan att på sitt originella sätt ge uttryck åt sina känslor och erfarenheter såväl i lal som skrift. Hans bebådade memoarer, "Luleå hundra gubbar", som enligt hans eget yttrande efter hans död skola utgif- vas i tryck, torde derest så sker komma att belysa en del rätt pikanta interiörer i Lule utvecklingshistoria och ge en blid af hans satiriska kynne. Hans strälva lynne och obenägen- het för att, som man säger, krusa för folk eller att böja sig för andras vilja samt åtskilliga andra bidragan- de omständigheter gjorde emellertid a't hans lelnadsställnicg och yttre vilkor så föga kommo att harmoniera med hans medfödda andliga begåf- niDg. Letvande begrrafua. En qvart öfver tio på förmiddagen i måndags befunno sig tvänne arbetare, J. E. Jansson och Sundin, på botten af elt större lertag vid Kungsgården i Gamla Upsala, under det att deras kamrater sysslade invid gropen. Plötsligt ljöd ett skrik och i nästa ögonblick välde lorbotten likt en våg 15 fot upp i gropen, under det att de båda olyck- liga sjönko ned i den lö a altan. Jansson försvann helt och hållet, Sundin hade endast hufvudet öfver ytan, då massan stannade. Arbets- kamraterna skyndade genast till hjelp, men funno Sundin liflös. Han hade till följd af trycket ljutit en ögon- blicklig död. Ds lyckades efter stora ansträngningar framdraga hans kropp och utgräfva den invid honom lig- gande dödo arbetskamraten. Intet föregick kalastrofen, som kunde tjena till varning. Väggarne voro fasta och oberörda. Förskjut- ningen skedde underifrån till följd af det yttre trycket. Allt var ett ögon- blicks verk, en olycka, som ingen kunnat förutse. Den omkomne Sundin var omkring 40 år gammal och gift. Han sörjes närmast af enka och en 14-årig son. Jansson var omkring 30 år gammal och ogift, berätar "Upsala". Upprättandet af ett norrländskt alkobolistbem är en fråga, som un- der senaste tiden blifvit föremål för lifligt intresse inom nykterhetskretsar, särskildt i Sundsvallsorten. Den ko- mité, som på Medelpads nykterhets- förbunds senaste årsmöte tillsattes för att utarbeta kostnadsförslag och före- slå lämplig plats för hemmet, hade i söndags ett ofverläggmngs amman- trade i Sundsvall, dervid äfven nyk- terhetsförbundets centralstyrelse var tillstädes. Vid detta sammanträde var man i allmänhet ense om, att det ifrågasatta alkoholisthemmet bör förläggas till Medelpad. Såsom lämplig plats för detsamma nämndes Vatjomstrakten i Tuna eller ock något ställe i närhe- ten af Bänkåsviken å Alnön. Något beslut blef emellertid nu ej fattadt, utan enades man om att till ytterligare diskussion om saken in- kalla Medelpads nykterhetsförbund till extra konferens söndagen den 9 September. Laddstaken tvärs genom brö- stet. Ett olycksfall af svårare art inträffade i fredags vid Lörje kalk- stensbrott. Då stensprängaren A. Hellgren höll på alt ladda ett dyna mitskott, brann nämligen detta af förr än beräknadl var, med den på- följd att laddstaken drefs in i bröstet och genomträngde detta, så att käp- pen stack ut i ryggen, hvarjemte skottet sönderkrossade händerna och ansigtet. Särskildt skadades ena ögat så illa, att synförmågan dera sanno- likt, går förlorad. Hellgren, som är en helt ung man och tyckes vara mycket kraftig, vår- das å Visby lasarett. Hon blef så rädd, att käken gick ur led. Härom dagen då åskan gick som häftigast öfver Jön- köping, stod eller satt en flicka i en af salarne å Vestra tändsticksfabri- ken och råkade jäspa just som det blixtrade till. Häraf blef hon så rädd, att den för ögonblicket öppen stå- ende käken gick ur led. A lasaret- tet fick hon den emellertid snart åter vriden tillrätta igen. Lingonpriset. Med anledning al en i pressen synlig notis, att lingon i Vislanda-orten skulle uppköpas till ovanligt högt pris, meddelar Sm -P. att sä ej förhåller sig. Tvärtom tor- de iingonen i år ej komma att bli så dyra på grund al deras rikliga före- komst i Tyskland. Solen antänder. Solen höll i sön- dags åtta dagarpå att ställa till elds- våda i snickare Holmérs hus vid Vestra Esplanaden i Vexiö. En i ett rum a tredje våningen stående karat- lin kom genom sm ställning att tjenst- göra som brännglas och antände en duk å ett närstående bord. Duken började brinna och hade redan kolat bordskifvan, dä faran varsnades och elden släcktes. Hela rummet varda fylldt af rök. Bra gjordt af en 13 åra flic- ka! Häromdagen råkade pumparej. Karlssons i Alfvestad 4 årige son Georg ut för oiyekan att falla i ån vid Kjellbergska klappbryggan. Pum- pare Kjellbergs 6 årige son Thor, som säg händelsen, ronade strax till 13 åriga flickan Anna Roos, som var nära platseD: "Se, se!" Flickan skyn- dade genast til i yttersta kanten af bryggan och kröp så långt ut som möjligt samt lyckades så få tag i gossens ena stortå, som stack upp till vattenytan, och så drogs han när- mare, tills det lyckades flickan få bättre tag och förtijelpa Ullen ur vatt- net. Det skedda passerade så raskt att gossen, som legat i vattnet en kort stund, efter några minuter kom till sans utan anlitande af läkarehielp, meddelar Sm.-P. Biskopsvalet i Kalmar. Stockholm den 22 Aug. Hittills före- ligga följande valresultat från bi- skopsvalet i Kalmar: Professor Tot- tie i Upsala 61 röster, professor Ahn- felt i Lund 38, professor Tegnér i Lund 19, kontraktsprosten Horn i Rättlinge 16, domprosten Eklund i Lund 14, e. o. hofpredikanten Heii- man i Stockholm 9, kyrkoherde Löv- gren i G fle 5, e. o. professor Danell i Upsala 5, biskop Johansson 4, pro- sten Janson i Bollnäs 4, biskop v. Schéele 3, domprosten Personne 3, kontraktsprosten Ringberg i Alem 2, domprosten Nyländer i Strengnäs 2 samt 1 röst till åtskilliga. Dompro- steriets röster samt rösterna från Ölands södra kontrakt saknas ännu. Lödernpsmördarens afrättnlng. Malmö den 22 Aug. Löderupsmör- daren L. Nilssons alrättning eger rum härstädes den 23 d:s kl. 6 f. m Ett ohyggligt mord. Apenrade den 22 Aug. På en åker vid Nordberg anträffades i går af skördefolk liket af en omkring 11- årig flicka. Liket var ohyggligt lem- lästadt. Bland annat voro armarne skilda från kroppen och inellvorna uttagna. Mordet hade begåtts några timmar innan liket påträffades. Några spår på mördaren ha ännu ej er- hållits. Eld 1 de Bolinderska verk- städerna, Stockholm den 20 Aug. Strax före kl. hali 4 i morse allarmerades brand- kåren från Bolinderska verkstaden. Elden började i dess etablisement på Kungsholmen Johannes och Kata- rina brandkårer utryckte genast. Vid deras ankomst stod en byggnad vid östra sidan af verkstadsområdet, som tillfälligtvis användes till plåtslagare- verkstad, i lågor. Den bredvid liggande verkstads- byggnaden antändes äfven, men denna senare liksom äfven dess innehåll si dyrbara maskiner lyckades brandkå- ren efter D/a timmes arbete rädda, hvaremot den mindre byggnaden, uppförd af trävirke, nedbrann till grunden. Eld och vatten rampone- rade äfven den större byggnaden ganska betydligt. Hur elden uppkom- mit är ännu obekant. Ur sömnen I döden. Malmö den 21 Augusti. Tidigt i morse påträffades å trottoaren utan- för ett hns vid Stågatan en yngre mansperson iklädd endast nattskjor- ta, liggande sanslös och blödande. Han fördes genast till sjukhus, der han afled kort eller framkomsten. Han befanns vara en 22-årig filare F. E Strömgren. Af polisundersöknin- gen har framgått, att S, som brukar gå i sömnen, sannolikt fallit ned från sitt rum å andra våningen och der- vid ljutit döden. Mördad af sin gästvän. Stavanger den 21 Aug. På Jäderen blef i går en hemmansegare mördad af en person, som var på besök hos honom. Mördaren lemlästade äfven hemmansegarens hustru. Han efter- spanas. Situationen i Kina. De allierade ha ryckt in t Peking. London den 17 Aug. Till Times telegraferades den 14 d:s: En från Peking anländ kinesisk flykting be- rättar, att det ser ut, som om ingen rege- ring funnes derslädes. Det reaktio- nära partiet tillfredsställer sin blod- törst på alla, som misstänkas vara vänligt sinnade mot utländingarne. Li-Hung-Chang har insett det omöj- liga i sm ställning och vändt sig till regeringen med begäran att få an- visning på någon framstående stats- "Sog blef jag beUtten", yttrar eu hvar, som köpt Visistkort m m hos John FrOberg, Finspong. Illustr. prisk.gratis ej_franko. (140) till Amerika! Fördelaktiga njketer om resan dit med CTJKARDMNIEN meddelas fraöa af J. Oscar Rei», 18 Ö Hamug, GÖTEBORG (Nord. A. b. J3"2, (142; man, som kunde hjelpa honom med underhandlingarna. Berlin den 15 Aug. Från Shanghai telegraferades i går: Ur sannolikt på- litlig kinesisk källa i Tsi nan-fu med- delas, att de förbundnes trupper in- ryckt i Peking och befriat sändebu- den. Enkekejsarinnan har försvunnit från Peking. Hvad det blifvit af kejsaren vet man ännu icke. BERLIN den 17 Aug. kl. 12,30. (En. akildt tffl A. C.) De allierad** trupper ha enligt of- ficiell telegram ryckt in i Peking utan strid. Sändebuden äro undsatta ocb främlingarna befriade. London den 17 Aug. Från Shang- hai telegraferas i går: Li-Hung-Chang har erhållit eft te- legram af innehåll, att de förbundne den 15 ds tågat in i Peking utan att stöta på mostånd. Li Hung-Chang har sändt en skrifvelse till enkekej- sarinnan, hvari han uppmanat henne att stanna i Peking. De engelska trupperna komma att landsättas här i morgon. Här och i Jangtse är allt lugnt. 1'eking i lågor- Berlin den 20 Aug. Tyska konsuln i Tschifu telegraferar: De förbundnes trupper beskjuta det befästa kejser- liga palatset i Peking. Enkekejsarin- nan säges ännu uppehålla sig i pa- London den 20 Aug. Till "Times" telegraferas från Hongkong: Manda- rinerna i Kwangprovinsen ha utfär- dat en proklamation, hvari de bland annat betona, att oroligheterna i norra delen af landet tilltaga i följd af att flere högt uppsatta embetsmän un- derhålla förbindelse med boxarne. Pekings intagande måste betraktas som ett rättvist straff Mandarinerna framhålla vidare, att det bör blifva de förbundna makternas sak att åter- upprätta freden. Dock bör opera- tionsområdet inskränkas till Nord- Kina. Slutligen ilägga mandarinerna befolkningen att så mycket som möj- ligt skydda främlingarne. London den 20 Aug. Amiralitetet har mottagit följande telegram frän amiral Bruce, dateradt Tschua den 19 dennes: Jag erfar frän japansk Ulla, att an del af Peking åtar I lager Gatu. striderna fortfara. Da förbundnes trappa» ha krlagrant oeh baek|uta bina oo> ett sista försök till mot- stånd. Kriget i Sydafrika. Presidenten Steijn död? London den 17 Augusti. Från Lo- lenzo Marques telegraferades i går: Enligt hvad Transvaals konsnl här angifvit, har presidenten Steijn aflidit. London den 17 Augusti. Frän Kap- staden telegraferas i dag, att general De Wet frigifvit alla sina fångar med undantag ai officerarne. Lord Sobel t* tar till hArdhaml- skarne mot befolkningen. London den 20 Aug. Från Preto- ria telegraferas den 18 d:s: Lord Roberts har utfärdat följande proklamation: om neati alltet, göra alg hemfallna till dodoetraff etter ferluet af frihet • det _k*H- fca toka aflagt ed em aaati alllat, skola behandlaa som krigsfångar och fö- tam, I hvHka fiender hallas gemda, serna I denna p» oklamatlnn kamma att hänsynslöst tflUmpai". Var det inte värre, si... Konung Olaf den helige, som införde kristen- domen i Norge, hade ofta stort be- svär att vänja hedningarne vid de katolska kyrkobraken. En gång un- der fastan ofverraskade han sin hof- skald di denne höll på att förtära en korf. Konungen gjorde honom uppmärksam pi att om han ej kunde af hålla sig från att förtära kött un- der fastetiden var han ingen god kri- sten och fick icke ärfva Guds rike. Di svarade skalden: — Om det blott är en bit korf, som skiljer mig från den kåre Guden, så äro vi inte långt ifrån hvarandra. Fatal vana. — Grosshandlare X. har för vana att alltid begagna ordet "vi" om sig sjelf. "Nå, Larsson," sade han häromda- gan till sm betjent, som ej var gam- mal i tjensten, hur mycket vin ha vi nu qvar i källaren?" "Två flaskor, herr grosshandlare,"7 svarade Larsson. "Hvad för slag! För tre veckor se- dan var det minst femti." "Mycket sant, men grosshandlaren sa då till mig: Det är ett härligt vin, inte sant, Larsson? Det ska vi rik- tigt smörja oss med.' Och di ..." "Nå, hvad di?" "Ja, vi ha naturligtvis ocksi smort oss med det-" 06 om hans osparda omtanke för sitt eget välbefinnande. Också var han icke blott förste vaktmästaren pä stället, utan förenade dermed en ganska indrägtig matkokningsinrättning för fåiigame. Huru skulle han kunna må annat annat än väl, då polisen sjelf åtagit sig besväret att alltid föra nya kunder till honom? Sedan de nu giipne fångarne blifvit strängt un- dersökta, och man fråntagit dem allt förbjudet inne- hål", insattes de i n:r 5. Det var redan natt, då de inträdde i arresten. Vid fångknektens lykta sågo de några andra karlar före sig derinne, liggande på britserne. Rummet n:r fem år ganska stort, men har blott ett enda fönster, hvarigenom natthimmelen ganska sparsamt syntes. De nykomne stannade strax innanför dörren, ltäfven, som var deras sjelfskrifne anförare, ville höra sig för, hvad det var för folk förut derinne, och han visste allt lör väl, att de snart nog skulle låta höra af sig. Då en arresterad, som känner sig brottslig, in- träder i ett fängelse, framför allt i ett ransaknings- fängelse, vet han att vara försigtig. Vi hafva lörut omtalat, att i hvarje fängelse fin- nes en ålderman. I ransakningsfängelserna äro desse de, som pä stället vant längsta tiden långsläde. På l.onom beror icke obetydligt, emedan för hållandena incn fängelset få af honom i ganska många afseenden sitt skaplynne. Bland åldermannens åligganden må nämnas, att han är den, som i dörrluckan emottager maten och utdelar dr-n blani de öfrige. För öfrigt tilldelar han hvarje nykommen sin plats på britsen, hvarvid de renligaste och snyggaste alltid få den bästa, hvar- emot de smutsigaste och orenligaste få den sämsta, tjulven fast så godt han kan vid deD, som eger nå- got skydd att påräkna, och ni saknar ej det; vi hafva nog märkt det. Men bättre är det dock att vara oberoende och fri, är det ej så — säg mig — vill ni ej fly med oss? — Jag flyr ej, svarade Braner lika bestämdt nu, som förut. — Jag kan ej tro all ni ämnat förråda oss, visste jag det . . . Käfven knöt sin hand. — Frukta ingenting. Jag forråder ingen, långt hellre låter jag då sjelf förråda mig. Bättre är att förrådas, ån att förråda. — Det der är visserligen rätt bra, Biauner, fort- for Rätven, men det år ändå ej annat ån vanliga talesätt, och — och — och . . . Käfven märkte att Brauner e] gaf akt på hans tal ottare än det särskildt angick honom, oeh han afoiöt sin mening, lör att börja en annan. — Anföitro oss ert lif, de motgångar, som för- följt er, de olyckor ni genomgått. Vi äro ju anda ed ra naturliga vänner. Med oss liar ni ätit, med oss druckit, med ett ord, med oss har ni ielvat. Brauner kastado endast en intetsägande blick pa iläfven och ätersjönk i sin förra likgiltighet. — Sa länge ni söker att förblilva en sådan der henVighetstuil gåta för oss, sa uppstår ändå emel- lanåt alltid en misstanke emot er. Det är ert eget fel, Brauner. För öfrigt måste ni medgifva, att det är något besynnerligt att uppehålla sig ibland oss och ändå aldrig deltaga i vara älventyr. Ni vill vara ren bland de orena, det lyckas ej alltid, icke för det att jag trott det, men nog har jag hört en och an- nan 'liviska att m skulle vara en simpel spion ibland oss. Var upprigtig emot mig, Brauner. Vi äro icke så farliga, ni vet det bäst, ni, som vi synas. Ni svarar mig icke, Brauner. Frågan gälde helt enkelt blott, huruvida han ville deltaga i rymningen med dem eller ej. 1 det förra falle', var saken på ren fot, i det senare kunde man alltid befara alt han, sedan man väl lemnat arresten, genom rop elier andra hörbara medel, skulle underrätta vakten om deras flykt, hvarigenom de lätt kunde fasttagas, inuan de hunnit aflägsna sig ifrån gården och öfvervunnit alla de svårigheter, som de möjligtvis hade att vänta. Käfven slog sig också ned vid sidan af Brauner, som tagit plats i ell höin och lutade sig emot britsen. — Ni är en besynnerlig ocb oförklarlig man. böljade han, som redan uppehållit er ibland oss en til å femton år, utan att vi ännu begripa er. Det måste hvila någon stor torbaunelse öfver ert hufvud. Vi hafva många gånger talat om er, och ingen har velat att ge några kloka upplysningar om er. Litet livar äro vi ölverens om att nägou förfärlig tilldra- gelse passerat i ert lif, som kastat er i elände och slutligen in bland oss. Rätven ville ställa sig in hos Biauner, och han t:ilade så vackert, som han förmådde. Brauner deremot gal knappast akt på hvad den listige kamraten pratade; i stället sysselsatte han sig med sina egna tankar. — Medgil också, att vi alitid visat er förtroende och vänskap. Vi halva aldrig stängt in oss för er. aldrig dragit oss tillbaka, om det vant fråga att med en skarl gagna en fattig. Vårt lif och var vandel, våra tankar och hemligheter, allt det der känner ni lika bra, som vi sjelfve. Det var dumt, Brauner. att ni vid törsöket hos den der herr Paul skulle komma mig i vägen. 1 nödens stund hänger sig till och med på golfvet, som har det egna namnet af "ohyrebritsen". Oberäknadt emellertid om åldermannen sjelf är en spatsbot eller icke, kan alltid i ett ransaknings- häkte personer finnas, till hvilka man ej kan hafva ngtigt förtroende. Räfvens försigtighel bjöd honom alltså att se sig väl för, eller snarare, till följd af det mörker som på alla sidor omgaf honom, lyssna sig för. Fångknekten var ännu sysselsatt med att stänga dubbeldörrarne till häktet: och så långe man hörde att han ej aflägsnat sig. var det skäl att förblifva stilla. Snart sköt likväl fångknekten för sista jernbom- men och utdrog nyckeln ur låset. I samma stund hörde man någonting bullra till pä venstra sidan i rummet. Räfven spetsade sina öron. Bullret härledde sig frän en karl, som från brit- sen hoppade ned på golfvet. - Édra namn, kamrater! Hvilken äten 1? tiil- sporde dem en röst. 1 stället för att svara, fram- kastade Räfven, för att ej i otid blottställa sig, en motsvarande fråga. — Hvad äro ni för folk, som befinna er här?*; — Tjufvar, svarade den okände. — Ansvarar du för dem alla? sporde Räfveu ännu ej säker på sitt folk. ' — Jag ansvarar för dem, men huru är det med er, kan du älven ansvara för dina.kamrater? — För alla, ja, utom för en. Ämna ni rymma'1 — Det är vår afsigt. — Ha' ni ljus? — Lita på det.