Titel: Östgötaposten
Datum: 1900-08-24
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
ol ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD OSTGÖTA-POSTEN N:r 34, Fredagen den 24 Augusti 1900. Ett viktigt uppslag för Jordbrnk och skogsskötsel i vårt land gafs genom den ansö- kan, hviken gjordes af länsstyrelserna i Jönköpings och Elfborgs län om att k. m:t mätte hos riksdagen väcka proposition om inköp för statens räk- ning af den 5,551 hektar stora, i nämnda län belägna s. k. Komosse. Ansökningen remitterades till do- mänstyrelsen, som i ett utlåtande väl på anförda skäl för tillfället afstyrkte bifall, men ansåg frågan i hufvudsak förtjent af all uppmärksamhet samt att då den berörde ett allmänt intresse skäl föreligga för ett ingripande från statens sida genom understöd K. m:t remitterade nu ärendet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen. med upp- drag för dessa, att — i anledning af hvad i sagde ärende förekommit, ef- ter verkställd utredning rörande inom landet förekommande, med omförmäl- da mosse i anseende till omfattning och beskaffenhet jämförliga mossar, hvilkas ntdikning. om än för vid- sträckta trakter af största betydelse, eke kunde antagas komma till utfö- rande genom de enskilde jordegarnes försorg och med bidrag af statsmedel, beviljade enigt de för sädana bidrag nu gällande bestämmelser — taga un- der öfvervägande, huruvida från sta- tens sida särskilda åtgärder borde vidtagas i syfte att möjliggöra dy- lika större utdikningsföretag samt derefter med utlåtande och förslag i frågan, och särskildt såvidt ai>ginge utdiki.ingen af samma mosse, till k. m:- inkomma. Olvauniir.mda begge embetsverk ha i cirkulärskrivelser till k. befall- iiing^hafvaude i länen anhållit om att genom bistånd af sakkunnige erhålla utredning i frågan. Vidare ha embetsverken vändt sig till Svenska mosskulturföreningen med anhållan att föreningen måtte meddela dem upplysningar rörande de undersökningar af inom landet be- fintliga mossar af sådan art. att de kunna anses vara Komosse till om- fattning och beskaffenhet jemförliga, som genom föreningens försorg verk- ställts, och anhålles att dessa upplys- ningar måtte vara före utgången af innevarande år till landtbruksstyrel- sen insända. Och sakkunnigare eller omfångsri- kare upplysningar torde i detta fall ingen svensk myndighet kunna med- dela än Mosskulturföreningen, som efter en lika planmessigt anlagd som energiskt fullföljd plan låtit under- söka en mängd stora mossar i vårt lands olika trakter ända från Skåne till långt upp i Norrland, skrifver Sm. A Ulan ar Storsjoodjuret på spä ren. Löjtnant O. von Mentzer, hvil- ken för Aftonbladets räkning gifvit sig ut på forskning efter Storsjöodju ret, skrifver: Af alla de försök, hvilka gjorts för att iånga eller åtminstone kunna få konstateradt, hvad Storsjöodjuret verkligen är, torde de, hvilka blifvit gjorda at slaktaren Myien i Myssjö, otvifvelaktigt hafva ledt till det mest positiva resultatet. Utgående från den synpunkten, att det s. k. odjuret är ett vattendjur, som lefver af fisk, har han utlagt ett slags giller för det samma med sik som lockbete. Det bar visat sig, att gillret den ena gången efter den andra varit hop fäldt och flyttadt mycket långa sträc kor, hvarjemte lockbetet varit bort- taget, ehuru djuret lyckats slita sig löst från gillret. Om försöken icke ledt till något mera positivt resultat, hafva de dock gifvit klafven till, hur det s. k. odju- ret bör fångas, och skola de nu, se- dan långstdonen undergått nägon för- ändring, genom vår försorg ånyo upp- tagas. Så mycket tro vi oss kunna påstå, efter de underrättelser vi erhållit, att det är ett i vatten uteslutande Ief- vande djur, som lefver på fisk, före- trädesvis s. k. bottensik, att dess kropp, eller åtminstone delar af den- samma, är betäckt med ett glatt, för- modligen siemmigt skinn, samt att det tyckes vara starkt och åtmin- stone sä stort, att det ogenerudt hug- ger på sikar af 1 k:gs vigt. Huruvida det är ett mycket stort exemplar af någon fiskart filer nå- got orrn- eller ödeliknande djur, må- ste man naturligtvis lemna ät fiam- tiden. Grann/änderna Hvad ett skollärarmöte kan förbruka t fråga om matvaror är inte sa precis en bagatell, om man får tro en norsk tidning, som gör följande öfverslag öfver det, som åts och dracks vid atslutningsfeslen efter läraremötet i Kristiania. Den ansenliga mängden al 1,820 bröd gick åt, medan 4 fastager smör försvunno som dagg i solsken. För att tillreda dessa berg al smörgåsar och högar af pastejer var en perso- nal som vid en ordinär fabrik satt i rörelse. 60 personer voro oafbrutet i arbete. Hela torsdagen, påföljande natt och fredags förmiddagen behöf- des för att få i ordning smörgåsarne, och dertill kommo bordens dukning och ordnandet af den stora appara- ten ötver hela linien. 1 de härliga pastejerna försvunno 100 ripor och 50 orrar, som måst sätta lifvet till i Ryssland, emedan jakttiden i Norge ännu ej börjat. Ka liten bagatell på 70 burkar champignoner bidrogo att sätta smak på 150 höns, medan 85 burkar hum- mer och och 50 liter räkor represen- terade fiskverlden. Gästerna släckte sin törst med 4,500 flaskor öl och 600 liter mjölk, drucko 4,000 koppar kaffe och omkring 2,000 koppar :é. För serveringen behöfdes 18,000 glas. Och slutligen ombesörjdes up- passningen af 128 manliga och nyin liga tjensteandar. Men så voro gä- sterna också icke mindre än 6,000 till antalet. Rösträttens utvidgning och arbetarne. I en ledande artikel om de pågående norska valen erinrar norska Aftenposten om profetiorna for tre är sedan, att högerpartiet skulle krossas efter den allmänna röati ät- tens införande. De röstberättigades antal har nu fördubblats eller mer än fördubblats ötver hela landet, men högern har hittills icke haft största brydeiiet deraf. Det har i stället bör- jat blifva klart för venstern, att den allmänna rösträtten, i stället för alt gifva venstern monopol på majoritet i Norges land, småningom skall för- rycka partiernas torna inbördes för- hållanden, framför allt derigenom att den praktiskt sedt ger upphof till ett nytt politiskt parti, som kommer att rycka till sig stora skaror a( venster- partiet. Detta parti är de radikala arbetarnes, som på flere ställen redan nu skyndat att organisera sig. Ja mera denna organisation fortskrider och ju större politisk mognad de ra- dikale arbetarne vinna, desto sämre blir det bestäldt med endrägten inom vensterpartiet. Ty dessa radikala ar- betare vilja något, medan venster- ledarne icke längre vilja annat än hvad de pressas tili at arbetarne. Ilar venstern en gång gifvit dem rösträtt, vilja de använda den för att främja sina helt och håilet socialisti- ska "kraf. Venstern har uttömt sitt program, .-äger tidningen, och har en- dast det löiflutna att. lefva pä. Ven- sterledaina begära nu endast att lå behålla sina maktpositioner lör att personligen njuta frukterna at lorna valsegrar. Och då är det besvärligt, att de radikale arbetarne äro så otå- liga och oregerliga och ändtligen vilja vara med sjelfva. Han gkail älska värt glitt- g-litt-glitter\ V:d en stor bazar, som i lördags gick af stapeln i Mar- strand, uppträdde bl. a. tolf geishor" i japanska di akter och dansade inför konungen. Och en afgeishorna sjöng dervid följande snillnKa sång, som någon al badgästerna i , n inspiratio- nens stund författat: Oclj geish&n solade sig så glailt i sommarens strålande prakt nr!, lion n'8t ut.-if I vek an med kliande skratt appi Marstrand Sön i natur .sA skön och al" konungens tjusarmakt Och ödmjukt ber geishan vid lians fot. att hennes hyllning lian tar emot. då nu att förhöja han> iiras glans de små geishor ska tråda sitt hemlands dans, 1 hennes hjerta hoppet sitter: Han skall älska vårt elitt-glitt-glitter. Och små geishornas rinir ha» ser svärma omkring gladt som fågelns qvitt-qvitt-qvitter. Och lians Majestät var nädig, för- teljt-s det, och älskade deras glit t- glitt-glilter, sa att han än ni gäng vilie hö!a deras pvitt-qvitt-qvitter. På hans särskilda begatan måste nämligen sången tagas om igen! ffiygdeGrönifia, '.Eftertryck ftirbjude»). Jaktlycka Här finns då inte någon utaf mina känningar och bekanta, som kan kom- ma tram och påstå, att han någon- sin hört en jakthistoria ur min mun. Nej, lög" och sjeiöörhäfvelse äro då någonting, som jag kunnat hålla ifr&n mig, så att i det fallet är jag inte ett tecken lik andra jägare här på jor- den, hvilka aldrig kunna värja sig från osanningar och öfverdrifter, så snart de komma in pä kapitlet om jakt, ur hvilket kapitel de också lör det mesta hemta texten till sina "sam- tal och utläggningar". Men jag är i alla fall en förskräck- hg jägmästare och en väldig Nun- rod — när jag får säga det sjelf för- stås. Jakt har alltid med en underbar makt lockat mm håg, och jag har gått efter allt slags vildt, som finnes i detta gamla Sverige. Men oaktadt jag är en så ilrig och skarp jägare, har jag, gunås hittilldags ingenting lått skjuta. Antingen har bössan klickat för mig i det åtgörande ögonblicket, just som jag jemt och rätt fått villebrå- det på kornet, eller också har det sprungit eller flugit sin kos, innan jag kommit inom lagom skotthåll, en erfarenhet, som jägare ofta få göra. Är efter år har jag dock fortsatt med mitt jagande efter än det ena och än det andra villebrådet, alltid tänkande som så, att turen väl nå- gongång måtte komma till mig. Nu vet ni säkerligen att ibland herrskap räknas jakten för ett fint och konungsligt tidsfördnf Så är det dock icke bland bönder- na, hvilka närmast hålla jakten lör en sysselsättning, den der bäst pas- sar för rackare, odughngar och deras vederlikar. — Dä anstår inte en bonde att springa mä' bössa och hund som en stolle i maikerna. Så'nt passar kan- ske herraslankar och latstockar. Krut och bly är skapt emot fien- der, och hunden till att bita luffare och vakta får, heter det. Och så fort man får se en bonde med bössa, spå alltid olycksprofeterna, att denne snart blir tvungen att gå ifrån gård och grund. — En bonde, som vell sitt bästa och har aktning för sitt stånn', ska' ha en spade men inte en bössa i näf- vec! predikas det. Nu är det likväl i alla fall säkert, att man lättare kan gå ifrån gård och grund än ifrån sitt sinne och derför har jag, som sagdt, alltid hållit i med mitt jagande. Inte har jag förtjenat något på'l, men jag kan mte heller förstå, at! jag försämrat mej af et heller. Hela sommain har länsmans skril- vare legat efter mig att jag skulle köpa hans hund, som enligt hvad skrifvarn svor skulle vara en fågel- hund utan like och make i verlden. Jag slapp inte karlen och så köpte jag kreaturet tvärt emot käringens och hela siägtens vilja och förbud. Hvad jag betalade för honom, sä- ger jag inte, ty det angår ingen själ. När nu orren blef loflig den 16 dennes, skulle jag, förstås, ut att profva den dråpliga hunden och smög mig af i ottan, innan en själ var va- ken derhemma Annars hade de nog lagt hinder i vägen för mej, ty det var bra iorkväder den dagen och det hade vat't nyttigare, om jag blifvit hemma och bökat in rågen, som stod så torr, att han höll på att rinna ur skylarna. Men en reel jägare lår inte väja för någonting på jorden. Jag tog med mig Anders i Stret- hult, som är en k man och för den skull alltid lår ha' lite trallarevatten hemma och som får jaga så mycket han vill, får gå när han önskar och komma, när det lyster honom, utan alt han behötver höra ett endaste skällande. Tidigt i ottan gingo vi förbi Svå sen, ty vi ärnade oss till en ljung- fälla, som ligger på andra sidan det hemmanet. — Der finns orrar precis som gräs- hoppor! mente Anders. just som vi gingo förbi Svåsen, och i detsamma vi nickade åt hustrun, hvilken stod ute vid brunnen på pla- nen, biel det ett fordömdt lif i hund- rackarn. Han satte af som en ond ande inåt stugan, och när vi tittade efter, varsnade vi, att han hade en fräsande katta framför sig. Dörren står öppen och drefvet bru- sade in i stugan så att det snarkade efter'et. — Sicken helsicke! skrek käringen och gaf sig efter. Äfven vi tågade in för att taga re- da pä hunden. När vi kommo fram, öngo vi höra ett rysbgt lif. Karlarne svuro der- inne, hunden skällde och kattan frä- ste. Men öfver allt detta hördes skrå- let af en barnange och at käringen. Och underligt var det inte, att de svuro och skreko derinne. Jöns i Svåsen och drängen hade just fått på sig pantalongerna och sfodo omorgnade och gäspade på golivet, när kattan och hunden till deras lörbluffelse rusade in. Kattan smått under sangen och hunden skulle naturligtvis efter, och han var så i tagen, att han inte såg vaggan på golfvet, ulan stötte i kull densamma, så att tvillingarne rullade efter kat- tan under sängen, der nu katt och hund och ungar lågo i vild förbland- ning. — Locka ut hunnen, din svinpels! röt Jöns, när jag kom in. — Uh-uh-uh! nu ska' en få si, att de små osköldie pajkarnebli'förderf vade! bölade käringen. Men drängen tog reda på ett bastant piskskaft. Jag hade förstås ingen makt med hunden. Han var envis såsomen tjur, ty han hade blifvit dresserad at ett läusmansämne. Jag måste lägga mig ner på magen och krypa under sän- gen för att söka dra' ut odjuret i benen. Under sängen träffade jag emellertid käringen, hvilken skulle söka fiska till sig ungarna, som skre- ko, så att huset kunnat remna icke blott i fyra utan till och med i åtta delar. Men när qvinnan metade efter bar- nen, ville hunden bita henne, och då grabbade hon tag i skägg och hår på mej och slet och skrek och skäll- de och handterade mig på det för- skräckligaste. Jag hade nästan hellre velat ha kattan i synen. Omsider fick hon tag i svepen på tviilingarne och jag i benen på hun- den. Då tog Anders tag i mina stån- kor och drog ut mej och hund, och Jöns drog pä samma sätt samtidigt ut sin hustru och sin åtkomma Men det värsta var, att drängen och Jöns togo till att hölja på Anders och mej med piskskaft och taggiga ene- påkar, hvilket gjorde ondt. Och käringen uppmuntrade dem i denna gerning. — Slå bättre, Jöns lelle, ge' dom, så att di känner dä te' domedagsolta. De behötva inte springa mä hunna' å förskrämma folk och lörderfva barn! skrek hon. Och Jöns och drängen böstade på ända tills vi lyckades löpa vår väg. Det var allt en bra smörj vi fiopo, Anders och jag, den 16 hujus i sola- gången. Sen fortsatte vi jakten. När vi kommo ut påFiskaby moss- odling. stannade Anders och sa: Tösst, tösst! — Hva' ä' dä? hviskade jag. Anders pekade bort åt floddikes- kanten: — Sir du inte! Der går vesst en tjäderhöna på dikesvalleij! Sir du inte, hur hon koxar opp och ner! — Jo, visst sjutsingen! sa'jag, lade bössan mot kinden och klippte till tjäderhönan. — Voj, voj! skrålade det der borta i diket. Hva' ä" i för andra, som skjuter på krestet och fredligt folk? Vi stodo och gapade som saltsto- der. I detsamma skuttade gamle Abram i Bolet upp ur dikets djup. Anders och jag trodde, att skam var i spelet. Men saken förhöll sig så, att det verkligen var gamle Abram, som hölls med dikning, och när han gick der nere, var det hans gamla, solbrända hätta, som syntes otvan dikeskanten och hvilken Anders och jag i jakt- ifvern tagit för en tjäderhöna. — Ska' I skjuta på folk! fortsatte Abram. — Nä, vi ä' på orrajakt, sa' An- ders. — Men skottet geck öiver skallen på mej och ett hagel nuddade min nästepp. Sir I blo'en? Det gjorde vi, och jag fick lofva gubben femton riksdaler för att han inte skulle chekanera mej med stäm- ning. Sen slutade vi opp med jakten för den dagen. Det lönar sig inte att gå ut med bössorna förrän rådjuren bli lofliga. Det förslår så dåligt med få- gel, ty det fordras så många till ett mål. Så tyckte bå' jag och Anders Tacka vill jag då ett rådjur. Thure S. ffandefsunderråtte/Si Torgpris I Linköping. Den 22 Augusti. Hvete 14 kr.. Råg kr. 12 ä 12: 50, Korn 12 kr., Blandsäd 10 Er., Hafre kr. 10 i 10: 50 Sr 100 kilogr.; Potatis 3: 50 ä 4 kr. pr hl.: ött 70 å 75 öre, Firkött (färskt) 80 ä 84 öre, Fårkött (saltadt) 90 öre ä 1 krona, Fläsk (färskt) 90 ä 95 öre. Fläsk (saltadt) kr. 1 ä 1: 10, Talg 50 ä 55 öre, Ister 75 i 80 öre, Ost (sötmjolks-) kr. 1: 20 a 1: 25, Ost(sltum- mjölks-) 35 ä 45 öre, Smör kr. 1: 70 a 1: 75, allt pr kg.; Agg 90 öre ä 1 kr. pr tjog. Torgpriser 1 Norrköping. Norrköping den 18 Ang. Torg- och hamnpriserna i dag hafva varit: Hvete 14 ä 15 kronor, Råg 13 ä 14 kr., Korn 13 a 14 kronor, Hafre 11 ä 12 kr, Ärter 15 ä 16 kr. pr 100 kilogr, Agg kr. 1:20 pr tjog; Smör kr. 2 ä 2:25, Ost (tryck - och sölmjölks-) kr. 1: 20 ä 1:50, Ost (skum- mjölks-1 50 öre, Fläsk (saltadt) kronor 1:25, Fläsk (färskt) 1 krona. Oxkött (färskt) 75 a 85 öre, Fårkött (saltadt) kr. 1: 20. Fårkött (färskt) kr. 1 ä 1:20, Kalfkött 90 öre al kr, allt pr kg.; Höns kr. 1 ä 1: 25, Kycklingar W) ä 70 öre och Harar kr. 1:25 pr st. Träd- gärdsalster : Spenat 30 öre, Blomkål och Hvit- käl 15 a 20 öre pr hufvud. Äpplen 25 öre pr 5-liter, Rabarber 8 öre och Gurkor 40 öre pr kg., Rödlök 5 öre, Morötter 5 öre och Rädi- sor 5 öre pr knippa, Ärter (färska) 50 öre pr 5-liter, Sockerärter 25 öre pr liter, Skärbo- nor 12 öre pr kg., Bondbönor 15 öre, Vinbär 12 öre, Krusbär 15 öre. Smultron 1 krona, Hallon 30 öre. Blåbär 20 öre och Körsbår Ii) öre pr liter. Potatis 20 öre pr 5-liter. Fisk: Gäddor 70 a 80 öre. Aborrar 40 å 60 öre, Strömming 30 öre Gös kr. 1: 25, Röd- spottor 70 öre, Sutter 80 öre, Mört 20 öre, Braxen 80 öre, Lax kr. 3: 50, Äl kr. 1: 75, Makrill 70 öre, Röding 1 krona, allt pr kg. Kräftor 60 pr tjog. Hö: 50 ä 60 öre pr 8'/j kg. Ved- Barrved 14 ä 17 kr. och Björk- ved 23 a 24 kr. pr famn. Torgpris i M|&lbj. Den 21 Aug. Råg (ny! kr. 12:50, Råg (gammal) 13 kr. pr 100 kg.; Potatis 20 a 25 öre pr 5-liter; Kött 70 öre ;"i 1 kr., Fårkött (färskt) 70 ä 80 öre, Fläsk (färskt) 90 ä 95 öre (helt) och kr. 1: 25, Fläsk (saltadt) kronor 1: 10 ii 1: 20, Talg 50 ä 60 öre, Ister 1 krona, Ost (söt- mjölks-) kr. 1: 60, Ost (halffet) 1 krona, Ost (skummjölks-) 35 öre, Smör kr. 1:85, allt pr kg.; Agg 1 kr. och Kräftor 50 öre pr tjog. Dryckenskapens bety- delse för afkomman. I en engelsk tidskrift lemnar en lä käre angående inflytandet af moderns dryckenskap på afkomman följande tedogörelse: Bland qvinnorna i Liverpools fän- gelse utvaldes sädana som voro hem- fallna ät kroniskt alkoholmissbruk, men ej förut företett några själsli- ga eller nervösa rubbningar från det normala. Tuberkulösa och syfiiitiska uteslötos äfven, o h endast sådana modtogos i räkningen, hvilka hade varit begifna pä dryckenskap före haf- vandeskapet. Af 120 sålunda under dryckenskap hemfallna qvinnor hade blifvit födda 600 barn, at hvilka 325 afledo, redan innan de genomlefvat sitt andra let nadsår. Af 125 barn från mödrar, som voro kroniska alkoholister afledo 55,2 proc. under två år; af 138 barn, födda al ej under dryckenskap hem- fallna mödrar, dogo deremot endast •23s proc. De dödföddas antal är större ju längre tid modern varit drinkerska. Vid första barnsbörden voro 6,2 proc. dödfödda, vid den andra 11,2 proc. och vid den sjette 17,2 proc. Äfven vid den första barnsbarden växer de dödfödda barnens antal med de år undc-r livilka modern utöfvat dryckenskap. Härvid gör det intet till saken, om moderns föräldrar va- rit begifna på alkoholhaltiga drycker eller icke. I sju fall kunde nämnde läkare pä visa aflelse under rus. Sex af dessa barn afledo under sitt första år i kon- vulsioner; det sjunde var dödfödt Hm kunde vidare beräkna, att 4.1 proc. barn efter qvinliga alkoholister insjuk- nade i fallandesot. Dessa hemska resultat af under- sökningarna ha till (ullo styrkts äf- ven af svenske forskare på detta om- råde bland annat af geneialdir^ktören M. Huss. Xors och tvärs. Litterär korrespondens. af A. V. Bååth. (Eftertryck förbjudes) Tolstois nyaste roman. "Uppståndelse" är titeln på grefve Tolstois nyaste til! så väl sitt inne- håll som sitt sidoantal ansenliga ro- man, af hvilken tvänne särskilda öi- versättningar nyligen utkommit i Tyskland. Vi vilja härmed i all korthet blott angifva de enklaste konturerna af det uppseendeväckande verket. Den manlige hufvudpersonen är officeren, furst Dmitri N^chljudow, hvilken först misslyckats som konst- när och sedan blifvit en idealist, den der utdelat bland sina bönder sitt arfvegods, som han betraktat såsom orättfången egendom. Derefter för- derfvas han moraliskt vid det rege- mente, hvarvid han tjenar. Han ned- sjunker till en vanlig förfinad, van- artad njutnmgsmenmska, hvilken till sist "gör som de andre". "Ty", skriiver Tolstoi, "militärtj en- sten i Ryssland demoraliserar öfver hufvud taget menniskorna. Den för- anleder dem till sysslolöshet d. v. s. till uppgifvandet af hvarje förnuftig och sant nyttig sysselsättning. Den befriar dem från de allmänna, mensk- liga plikterna och ställer fram såsom ett slags ersättning för dessa endast regementets, uniformens och vapnens ära, den oinskränkta)?) våldsmakten öfver andra menniskor och den slaf- viska underkastelsen under alla öf- verordnade. Om nu härtill sälla sig de förderfliga verkningar, som rike- dom och en nära förbindelse med den kejserliga familjen utöfva — verk- ningar, som komma tillsynes vid de ryska gardesregementen, vid hvilka endast förmögna och förnäma office- rare Ijena — så leder allt detta för- derf enhvar, som råkat ut för det- samma, till ett fullständigt egoism- vansinne." Det är under det mäktiga inflytan- det af ett dylikt officeren Nechljudow förför en ung flicka vid namnKatju- scha, hans gamla tanters fosterdot- ter, hvilken han som kysk och oskyl- dig yngling en gång verkligen älskat. Nu räcker han henne en hundrarubel- sedel och öfverlemnar henne sedan åt skammen. Då han åtskilliga år derefter sitter som ledamot af en jury, återfinner han henne som en till dryckenskap hem- fallen glädjeflicka, d n der numera helt och hållet mi». ra- i vetandet om sitt moraliska elände. Hon Kr ankla- gad för ett mord, gom hon icke be- gått; men till följd af domarenas okun- nighet och deras straffvärda försum- lighet och partiskheten hos jutyn, som blott fullföljer sina egna förkastliga Och Rtfven gat Svärd ett slag med sin knyt- näfve, utan att gubben likväl kunde komma ifrån - Stilla, för al| del, stilla, tilltalade dem Tjuren, med sakta röst. Är du ej klokare, Råf, än att du icke kan binda din vrede, ens i en stund, sådan som denna? Räfven hade gifvit Svärd ännu ett slag. Svärd ville draga sig tillbaka, men i sin förtrytelse spar- kade han med foten till Räfven. Deraf följde ett nytt slag från Räfvens sida, hvilket i sin ordning föranledde en ny spar!: al Svärd. Man talade icke, man blott angrep hvarandra, — EJra förbannade skurkar, svor Tjuren. Sko- len I lörråda oss! Tjuren svettades af ilska. Han skulle gerna hafva velat smörju upp hela sällskapet. För hvarje slag, Räfven gaf, slamrade en tegel- panna, och för hvarje spark, som Svärd gaf honom tillbaka, lossnade en. I deras tillväxande ursinnighet fattade de vär- diga slagskämparne hvaiandra slutligen med ena han- den i lufven, under det de trumfade på hvarandra med den andra. De hörde ingenting, de kände och tänkte ingenting. Den ankommande vagnen stannade vid slull- portarne at Jacobsgränd. 1 samma stund, kusken hoppade ned ifrån kuskbocken, för att oppa vagns- dörren, föll en tegelpanna från taket och sprang sön- der mot gatstenarne. Kusken såg sig omkring. — Vid alla blindskär! svor en röst ur vagnen. Här ät icke godt att debarkera, öppna storluckan. Den talande menade vagnsdörren. - Man angriper våra b.ibordslåringar. Föl lan, här rilver stormen ned taket. Vore jag krumhult gast*), kröpe jag in i kojen igen. Den andra tegelpannan roll nu ned och flög i bitar tätt bredvid hans fötter. — Här hjelper knappt att kryssa, yttrade man- nen åter. Hvad skall du ha i landgångspengar nu, frågade han kusken. Men kusken svarade honom icke på frågan, utan bad honom se upp på taket. En ny takpanna ramlade dervid skrällariile ne i. Då de sågo upp, märkte de mot himmelen flere tiufvuden längs takäsen. — Präktijrt landförtoningar, kamrat! Men hvad fan göra d-_- dt i; brukar man tackla på taken natte- tid här? Kusken talade sakta med den åkande. — Jag törstar, inföll den andre, det här är ett rigtigt lyckvarp. Lita på mig, jag skall nog lära länghalsarne att lyda rodret. Kusken aflägsnade sig hastigt. Räfven, som eljest hade ett fint öra och ett ännu finare öga, hade under slagsmålet med Svärd förlorat båda delarne. Tjuren deremot läl ingenting oanmärkt passera. Sålunda uppmärksammade han de samtalande pä gatan, äfvensom att den ene at dem skyndsamt aflägsnade sig. Han anade livad som nu var på :ärde. Dristigt reste han sig upp; har gälde det att be- gagna sig af ögonbiicket. Räfven och Svärd giäiade ännu. — Edra skurkar, tilltalade Tjuren dem, ni ha' skämt bort vår plan. Hade jag tid, skulle jag värma upp edra ryggar nit-d mina knytnäivai, sa att ni ') Kramhultsgast got ar att (föra. son 80 ordnandet af vissa delar af kommunal-styrelsen, och varma vänner af det allmänna hafva der hvarken saknats eller tegat stilla, utan höjt sina röster för ett bättre. Men till hvad beslut har man kommit? Under öfverläggningen har man gemenligen fallit sön- der i partier, och man har farit ut i dundrande fra- ser, intill dess man lyckats ötvertyga hvarandra om omöjligheten att, komma till enhet inom sig, hvar- etter sammanträdena oftast upplöts. Men torde man anmärka, här saknas väl mate- riella tillgångar, för att åstadkomma något verkligt och varaktigt resultat; det är likväl ej fallet. Till- gångarne äro ofantliga, såvida man sammanräknar alla de särskilda summor, som nu i olika rigtningar användas till underhållandet af alla de mångfaldiga anstalter, som dels inom de olika korporationerna och skråna, dels inom de olika församlingarna förs- finnas spridda pä många händer; men just denna spridda mångfald upphäfver all inre enhet och deraf följdenlig styrka, såväl i sjelfva åtgärderna, som i medlen derför. Behotvet at en mångfaldigt talrikare styrelse-personal eller tjenstemän, som i sin ordning tära icke blott på kapital-tillgången, utan sönder- bryta äfven uppgifterna i tusende små enskilda för- slag, och beräkningar, gör att den reela valutan slut- ligen smulas bort, utan att hafva förmått åstad- komma livad man dermed egentligen åsyftat. Blefve deremot alla de summor, som nu utgå åt olika hål), hopslagna, alla förbättrings- och (ättigvärdsinråttnin- gar ordnade i överensstämmelse med ett helt ocli inom sig sammanhängande system, på sådant sätt, att alla de olikartade inrättningarna inom hvarje särskild klass af kommunal-vården förenades, samt den nya organisationen sedan stäldes under en enda, vintrig och skicklig styrelse, skulle säkerligen följden deraf blifva icke allenast fördelaktig för de skatt- dragande, utan flertalet af nu med skål gängse an- — Det är verkligen ljudet af hästhofvar. — Raska blott undan nu. Om fångknektarne förnimma något buller härifrån, skola de tro att det kommer från hästarne. Är gubben i ordning än? Brauner var omgifven af en femton å sexton personer, alla beslutsamma att för friheten våga lif och lem. Att förråda dem, hade varit att döda sig sjelf, och den gamle ville icke dö, emedan han ännu hade mycket att lefva för, mycket mer än blott för sig sjelf. Och att sätta sig till motvärn — dårak- tiga tanke. Några och trettio friska armar höjde sig ju här emot tvenne redan gamla och orkeslösa. — Du ser ju, anmärkte Räfven, att du med våld måste följa oss; hvarför då icke så gerna göra dit med godo. — Aldrig — aldrig — stammade han. Gören med mig hvad I viljen, men med godo följer jag ej. — Men detta motstånd är löjligt, här ser dig ju ingen. — En ser mig. — Hvilken? — Gud! — Pah! Vräk ut honom då genom gluggen. Det ar knappast en aln Ull marken. Vi måste här nämna att, ehuru arresterne äro frän ingången belägne en trappa upp, så ligga lik- väl arrestrummens fönster helt nära gatan, emedan huset år bygdt i sluttningen af den backe, som bil- das at Malratorgsgatan. Hoppet från fönstiet var således alldeles icke vådligt. Egentligen behöfde man blott klitva ut. Brauner låt göra med sig allt, hvad de behagade, och han blef den förste, som utsläpptes. Så snart han stod på gården, följde en annan genast elter ocu derpå de ötrige. Under tiden dånade allt emellanåt det dol va c'. F. liiåde-ttad. SamvcUt efffr Stockkofmi Mt,titrur. III. l(j 84 Polisen är fortfarande sålunda en plåga, en för- skräckelse, en tyrann för den fattigare delen af fol- ket, som derför också alltid är beredd att håna ellei lörbanna den. Man säger att svensken ej har begrepp om lag- lydnad, utan är trotsig; hvaremot man framhåller engelsmaunen såsom en motsats. Mä vara. Men engelsmannen vet att hans sak ej utdrages till års- långa undersökningar, utan afgöres inom några tim- mar, samt att han har sträng och snabb rättvisa att vänta. Huru är det hos oss? Lät om oss se oss litet omkring. Den lägre polisen räknar hos oss meriter efter antalet af de mål, som den kan under ett års lopp hafva anhängiggjort, i scället för att meriterna borde ligga i dtn ordning, som vidmagthälles inom di- strikten. Böjelsen att längsla öfvergår lätt tili passion. Ju tlsre, som fängslas, heter det äfven, dess bättre, i stället för - dess sämre. Och har man väl en gång arresterat nägon, som man sedan finner vara oskyldig, så äro skammen ock ansvaret inför för- mannen alittör stora, att man icke skulle uppbjuda hela sin förmåga, för att på något sätt krångla in honom, att han ändock blir fast. Våra polis-anna- ler framte exempel på, att eu person af en stor massa enskilJa vittnen förklaiats oskyldig, och en- dast at polisen skyldig; och när lian omsider, efter en lång fängelsetid, förklarades fri, hvad fick han föl- upprättelse? Ingen. Lägg härtill, att livar och en. som en gäng fallit i polisens händer, sedan står mo- raliskt under dess uppsigt, om också icke legalt. — Du har varit fast en gäng förut, heter det då. Du är en vacker pojke— ej mycket att tro pi. Efter första resan siöld uppkommer benämnin- gen vanfräjd, och ingen vanfrejdad tår bo för sig. 85 eller, som det egentligen heter, försvara sig sjelf. Hal han deremot tjenst, då han lörklaras vanfräjdad är husbondefolket honom genast qvitt. 1 båda fallen mäste han skaffa sig annat laga försvar, ehuru man kan vara förvissad om att nägon vältiäjdad ej ville gifva honom det. Härigenom tvingas han att köpa sig ett pro lörmaförsvar. Äc hans brott stort, blir försvaret så mycket svårare att erhålla och äfven dyrköptare, emedan försvararen sjelf gör sig miss- tänkt. Utblottat af brottet, genom erläggandet al det stulnas värde och plikten, blir han ännu mera utblottad nu, dä han älven skall betala sitt törsvar. De små tillgångar, som han eger, mäste (öryttras, och räcka de.ej till. hvad gör lian väl, dels för alt fortfarande kunna gälda försvaret, dels for sitt uppe- hälle, hvilket gjorts honom nu svårare än lörut, dels ock lör att ytterligare slipjia falla i polisens händer, hvilken aiitid står hotande öfver honom? Hvad har han att göra? Undersök frågan ocli svara sedan sjelf. Vi halva liamiiållit ku sida af det obemedlad-j folkets ställning i hufvudstaden; vi skola på samma gäng älven visa en annan, som mera uteslutande rörer qvinnan derstädes. Den första förförelsen utgår i de tlesta tall frän hemmet, der en mängd sr lesiösa element redan äro herrar i huset. Sålunda eger hufvudstaden en massa barn, som kunna sagas vara föräldralösa, äfven om desse ännu lefva. Barnen ränna gatorna omkring samt lefva af att tigga och stjäla i smått. Förförelsen ar mindre stor vid de offentliga nö- jena. Det offentliga läilanuet bevarar åtminstone i synlig måtto sedligheten. Simlifvet, med sina mäti"- laldiga vexlingar verkar alltid lörädlande. Lockad af egna inbillningar eller andras löften beslutar omsider den unga flickan, som allt frän barn' 88 komma några andra talande skäl, kan han på fri fot under fjorton dagars tid fa se sig om efter försvar; men hända kan äfven att han, det oaktadt, under ^amma til äter gripes och får en åtta dagars frist, att i fängelset förskaffa sig ifrågavarande försvar! Kli följd häraf, inträffar också vanligtvis att fler- talet at dem, som pä kollektionsinrättningarna ut- stått sin strafftid efter ailra högst fjorton dagars fri- het återvända till dem, såvida de 6j, i det bästa fallet, lyckas att. såsom vi redan nämnt, köpa sig ett försvar, hvilket likväl icke innebär nägon verk- lig säkerhet, emedan de, som sålt försvaret, gemen- ligen icke äro mycket att lita pä, utan oftast för- neka det vid första polisförhör. Fångar finnas också, som, endast af brist på försvar, suttit en half mans- ålder och längre i våra fängelser. För att fullända denna tafla, vilja vi slutligen berätta en liten anekdot, hvars sannfärdighet ingen bör kunna ifrågasätta. En i hufvudstadeus brottsmåls-annaler ganska ryktbar qvinna, som pä norra korrektions-inrättnin- gen utsuttit sina straffar, utsläpptes och biet IVi. Hon köpte sig försvar. En dag återkom hon till kommendanten vid inrättningen, lör hvilken hon fat- tat aktning och törti oende, och omtalade att hou aldrig fick vara i fred för polisbetjeningen, emedan den ständigt hotade henne och den fru, hos hvilken hon var skrifven, att draga dem inför polismästaren samt att man, under ?ådana hotelser, prejat af henne allt, livad hon egt, och att hon, da hon nu saknade medel, att vidare muta sig fram, hvarje dag fruktade att bhfva gripan. Kommendanten, som var en hederlig och rätt- skaffens man, begaf sig genast till polismästaren samt anhöll, att man ej skulle trakassera henne då hon ej gjorde något ondt. Polismästaren lotvade'att vaka deröfver. 81 märkningar mot hufvudstaden försvinna, pi samma gäng tiggeriet och brottmålen visser.igen arven märk- bart skulle attaga. Nu arbetar man med tusende hänjer, utan att den ena handen vet hvad den andra gör. En massa af fragment, af utan allt tvitvel goJa afsigter. i rast- lös verksamhet, utan att besjälas af en enda det hela sammanhållande, gemensam lag, utan att kraf- tigt litvas af ett systematiskt ordnadt sträfvande, hvadan verksamheten försvagas och den gode med- borgaren med smärta måste erkänna, att han ej ens vet, hvart hans egen möda och hans ständiga upp- offringar taga vägen. Många exempel skulle kunna andragas, att flere af rikets småstäder, oaktade de, jemförda med hufvudstaden, knappasteganagrat.il!- gängar, likväl i visst afseende uppnått ganska nöj- aktiga resultat, då man deremot inom hufvudstaden, i samma fall, väl kommit så långt, att man insett nödvändigheten af en förbättring, men också icke längre. Inom flere landsortsstäder har man sålunda, för att nämna ett exempel, redan hunnit, att genom aktietekningar förskaffa sig arbetarebostäder; huf- vudstaden deremot har länge sysselsatt sig med för- slaget, allt för länge, och det lär först vara nu, som anleckningshstorna haft nägon rramgång'). Att vi ej här tala om hvad en och annan en- skild gjort, kommer sig deraf att här är fråga om allmän kommunal verksamhet och ej om enskild. Funnes en verklig kommunal-anda, så skulle den lätt sammansmälta intressena, emedan den lärer livar och en att inse fördelarne deraf; funnes allmän, verklig moral, så skulle den leda till samma slut- följder, alldenstund den manar hvar och en att upp- offra något af sin sjelfviskhet för det allmänna, eme- tittr St"ckholtnt Muileritr, 111