Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-09-18
<-- Sida 2 -->
-
+    
<-- Sida 2 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖT A-POSTEN N:r 38, Fredagen den 18 Soptember_18961 plan och den nuvarande kyrkogärden äfvensom platsen för skolhusen i kyr- kans närhet likaså den ät klockarens bruk upplåtna jorden m. fl. mindre jordrymder vore lemnade från samma egendom utan att vara åt församlin- gnn i laga ordning tillförsäkrade, så uppmande visitator kyrko- och skol- råden att så snart som möjligt vid- taga åtgärder för lagligt betryggande at församlingens "innebar" ärveri af dessa byggnadsplatser och jordom- råden. På fredags f. m hölls veckoguds- tjenst, hvarvid församlingens v. pastor och komminister predikade. Derefter höll visitator ett hjertligt tal med ut- gångspunkt trån Psait. 3G: S, 9, hvar- efter v. pastorn och visitator förhör- de den senast konfirmerade ungdomen samt kristendomssamtal anstäldes med de äldre församlingsmedlemmar- na af assistenterna: kyrkoherden i Ö. Ryd L B. Frieberg och komministern i Skärkind E. Peterson, äfvensom af församlngens kyrkoherde P. Holm- qvist. Till sist hölls den s. k. visitations- stämman, då visitator begagnade till- fället att gifva många förmaningar. På visitators framstälda fråga intyga- de församlingen, att anledningar icke förekommit till anmärkningar vare sig mot v. pastor, eller klockare, eller kyrkobetjente, eller lärare eller lära- rinnor vid skolan med afseende på någonderas tjensteutöfning. Båda dagarna voro kyrko- och skol- råden samt församlingsmedlemmar in- bjudn till middag hos v. pastorn och komministern J. Andersson med fru i deras nybyggda, vackra hem, belä- get på en höjd med den vackraste utsigt. — Ryrkovisitation i Björsåter hölls lördagen den 12 och söndagen den 13 dennes af kontraktsprosten d:r A. Broman i Skärkind. Såsom notarie fungerade pastor R. Peterson i Skär- kind. På lördagen voro församlingens lä- rare och inom skolåldern varande barn Kallade till kyrkan, hvarvid förhör an- stäldes både af lärarna och visitator. Undervisningen befans hafva bedrif vits på ett tillfredsställande sätt. På eftermiddagen samma dag hölls det lagstadgade förberedande samman- trädet med församlingens kyrko- och skolråd. Dervid inhemtades bland annat att efter senaste visitation förbättringar i skolvä- sendet vidtagits Vidare att a begrafnings- platsen bättre utrymme hade blifvit beredt genom borttagandet af en gammal kyrko- bod och bortsprängandet af åtskilliga ste- nar. Till åstadkommande af enhet mellan den civila och den ecklesiastika indelnin- fen hade hela den del af Yxnerums soc- en, som förr tillhört Kalmar län och N. Tjusts härad blifvit förlagd till Östergöt- lands län och Skärkinds härad. Vidare hade från Björsäters socken och Bankekinds hä- rad blifvit öfverflyttadt 1 mtl Drängsbo till Yxnerums socken och Skärkinds härad, men från Yxnerums socken och Skärkinds härad hade till gengäld öfverförts '/é nitl Frängsbo och V4 mtl Äketorp till Biörsäters socken och Bankekinds härad Ett nvtt Erydligt och ändamålsenligt fattighus hade lifvit uppfördt och begagnats sedan 1892. Beslut hade fattats att inlägga nytt golf i kyrkan och att göra ny bänkinredning i kyrkan; vid denna punkt gjorde visitator kyrkorådet uppmärksamt pä behöfligheten af reparation i anseende till hvalf och fön- ster, äfvensom putsning både ut- och in- vändigt Bland gäfvor som kommit församlingen till sedan förra visitationen må nämnas ett autependium (altarförhänge), en bokdyna och en altarduk, som grefvinnan Ellen v. Schwerin på Odensgöl med egen hand för- färdigat och skänkt till kyrkan. Till sist förevisades ministerial- och räkenskapsböckerna m. m. och befun- nes de vara förda med ordning och noggrannhet. P& söndagen hölls först hogmesso- fudstjenst 1 vanlig ordning, hvarvid omminister Richard Peterson från Skärkind förrättade altartjensten och församlingens pastor kyrkoherde P. Holmqvist predikade. Derefter trädde visitator inför altaret och höll ett tal till församlingen öfver Galaterbrefvets 6 kap. 7—8 verserna. Sedan förhör- des den senast konfirmerade ungdo- men af församlingens pastor samt vi- sitator; äfvensä anstäldes kristen- domssamtal med församlingen af assi- stenterna: kontraktsprosten Sundberg frän Grebo, kyrkoherden A. Tollen 1 Gammalkil och komminister R. Pe- terson frän Skärkind. Derpå hölls visitationsstämman, hvarvid på visitators fråga intygades af församlingen, att anledningar icke förekommit till anmärkningar mot kyrkoherden eller klockaren, eller kyrkobetjente, eller lärare och lärar- innor med afseende på någonderas tjensteutöfning. På söndagen liksom på lördagen voro kyrko- och skolråden j em te för- samlingsmedlemmar inbjudna till mid- dag af kyrkoherden P. Holmqvist med fru. Fr&n pesten 1710 1711? Under gräfning i ett grustag vid Ulle- vid strax utom staden, hvarifrän grus tages till den under byggnad varande jernvagen till Fogelsta, ha i förra vec- kan, samt fortfarande, påträffats men- niskoskelett omkring 1 fot under jord- ytan, liggande i rader och i samma riktning, hufvudena motvester. Tyd- liga tecken finnas äfven af kistor, hvaraf det vill synas, som om här varit en tillfällig begrafningsplats från någon jemförelsevis senare tid. Yid ett af skeletten och inom platsen för kistan hittades en oval dosa, innehål- lande, som man tyckte, tuggtobak, hvaraf den slutsatsen möjligen kan dragas, att liken blifvit jordade med kläderna och varit offer för någon pestsjukdom, måhända från den stora farsoten 1710—1711. Man tror, att närmare landsvägen flera skelett skola anträffas. Namnet Ullevid tyder för ofri gtder- pä att här vant en offerplats åt filer, hvilken enligt mytologien skall ha va rit asaguden Tors styfson och Sifs son samt den yppersta bågskytt och skid- löpare. Dödsfall. Förliden lördags mor- gon afled härstädes efter en längre tids sjuklighet förre handlanden Carl Oliver Formandet i en ålder af 157 är. Den aflidne, som var född i Kal- mar län, ankom till Linköping redan såsom barn och ingick i handelsyr- ket 1848. Efter att ha tjenstgjort så- som biträde i åtskilliga af stadens då- varande större affärer, började han 1857 tillsammans med hr A. F. Ivjei- lander egen affär under firma For- nander & Kjellander, hvilken affär med framgång drefs till början af 1880-talet, då den öfverläts på annan person. Sedan dess har F. såsom privatman varit bosatt här i Linkö- ping. Fornunder var en duglig och in- tresserad köpman, och hans håg låg föga åt de allmänna angelägenheterna. Han har dock anlitats för en del för- troendeuppdrag inom samhället. Så var han medlem af fattigvårdsstyrel- sen, samt ända till sin död medlem i styrelsen för sparbanken och ord- förande i brandstodskomib-n för lös- öreförsäkringsbolaget. Såsom enskild person var han vän- säll och godlynt samt i besittning af en mindre vanlig förmåga att bereda andra nöje. Han sörjes ock vid sin bortgång af — utom efterlefvande maka och andra anhöriga — en tal- rik vänkrets. Fattigvården 1 Kettilstad. Kettilstads understödstagare hafva be- klagat sig hos k. befhde öfver fattig- vårdsförhållandena inom kommunen. Med anledning deraf har k. befhde beordrat kronolänsmannen Herm. Pe- terson att verkställa undersökning till utrönande af, på hvad sätt fattigvårds- styrelsen handhafver vården om de fattige och derest underhållet befin- nes otillräckligt, allvarligt tillhålla fattigvårdsstyrelsen att lemna fattig- hjonen bättre underhåll. Jernvagen Norrköping Kimstad. (N. T.) Sedan kon- cession begärts för anläggande af en jernväg om 0,891 meters spårvidd (smalspårig) från Norrköpings östra station öfver Eksund till Kimstad samt landshöfdingeembetet i länet i skrif- velse af den 13 Aug. anmodat magi- straten att vid sammanträde låta ve- derbörande i Norrköping yttra sig om saken, både magistraten utsatt så- dant sammanträde häromdagen å råd- huset. 6 ä 7 personer hade infunnit sig; som ordförande fungerade rådman L Beckman. Ordet begärdes först af konsul John Phttipton, hvilken bad att såsom enskild person och utan att hafva något som helst uppdrag af någon korporation eller myndighet få yttra ett par ord. Tal. var varm vän af kommunikationer, och utvidg- ning och förökning af dem, som be- röra Norrköping, skulle alltid vara till nytta; specielt i förevarande fall vore gagnet af den föreslagna banan enligt taks åsigt ej underkastadt tvif- vel. Idén att från Norrköpings östra jernvägsstation draga en jernväg till 'Kimstad var god och bör komma till utförande, hvartill tal. sjelf efter bä- sta förmåga skulle bidraga, men den föreslagna riktningen vore ej lämplig; banan skulle nämligen komma all- deles för nära Lenningska sjukhem- met, der personer vistas, som behöf- va lugn och ro. um staden skulle lemna något bidrag till företaget, bor- de man söka en annan riktning, som det väl ej skulle vara omöjligt att finna. En ytterligare olägenhet af den föreslagna riktningen vore faran, att en ny förstad skulle uppstå, och tal. protesterade derför mot densamma. Bankdirektör C. Eberstein ansåg lik- som konsul Philipson, att kommuni- kationer i allmänhet äro till mycket gagn, men alla äro det derför icke. Man borde icke bygga jernvågar, der sådana förut finnas, och tal. trodde ej, att fördelarna af den nya banan skulle uppväga kostnaden för densamma. Tal. frågade, om det allmänna bästa kräfde, att expropriationslagen nu till- lämpades; när det redan finnes en bredspårig jernväg genom de trakter, der den föreslagna skulle gå fram, borde man ej för att gynna ett pri- vat bolag inkräkta på enskilda per- soners rätt och med våld taga den jord, som behöfdes. Tai. instämde i konsul Philipsons anmärkningar be- träffande den föreslagna riktningen, särskildt med hänsyn till banans nära läge till Lenningska sjukhemmet, och trodde, att om denna bana kom till stånd, skulle det dröja ännu längre att lå Vikbolandsbanan bredspårig, hvilket tal. lifligt önskade. Förslaget vore skadligt och icke för staden gagne- ligt. Grosshandlaren Carl Saartz delade herr Ebersteins åsigter i fråga om kommunikationer. Han trodde ej, att banan skulle bära sig; det blefve ej billigare att sända godset från Påls- boda—Finspongs-banan med den nya leden än med den lörutvarande, då omlastningarna ej drabba godsafsän- darna och godsemottagarna eller göra transporten dyrare. Fördelarna skulle vara för sådant gods, som tager ska- da af omlastning, men detta gods vore ej af så stort omfång, att för- delarna uppvägde olägenheterna af den föreslagna riktningen. Kan jern- vagen komma till stånd med en an- nan riktning, hvilken så litet som möjligt skär Norrköpings jord, och staden ej behöfver lemna något bi- drag, ja, då kunde det vara bra; sta- den bör emellertid spara sina krafter föl tillgodoseende af andra företag. Sådana vore jernvagsförslaget Norr- köping-Örebro eller Laxå,ombyggnad af Vikbolandsbanan till bredspårig och hamnens utvidgning, hvaiigenom Norr- köping som handelsstad skulle vinna afsevärda fördelar. Justitieborgmästaren C. A. II. 1'°- t/iiguu anhöll att få lemna några upp- lysningar, då han såsom kon.essions- -okande ej kunde på annat sätt yttra sig i frågan. Skälet, hvarför Vikbo- landsbanan önskar komma i samtra- fik med stambanan, äro de olägen- heter, som uppstå deraf, att gods från stambanan till Vikbolandsbanan må- ste forslas genom staden. Dåenjern- vägsbro öfver strömmen skulle blifva för dyr, hade vederbörande tänkt på en linie till Eksund, hvarigenom ön- skemålet vunnes. Tal. medgaf. att jernvagen för många, hvilka äro bo- satta i trakten, der den nya banan komme att löpa jemsides med stam- banan, ej vore ti'11 så synnerligen stor nytta, men för Vikboländingarna vore den till desto större gagn, då dessa genom densamma tingo samtrafik med stambanan. Han trodde, att det smalspåriga nätet skulle, om denna bana icke komme till stånd, söka sig ut på annat håll, och då långt från Norrköping. Ansåg, att den föreslagna banan, som utan tvifvel skulle bära sig, vore gagnelig för staden. Konsul 1'h'dipfon instämde med borg- mästaren Lothigius om nyttan för sta- den af banan, för hvilhen han med intresse skulle arbeta, dock under den förutsättningen, att riktningen blir en annan. Då ingen härefter begärde ordet, föll ordförandens klubba och mötet var slut. Uppflutna lik. I söndags f. m. påträffades i närheten af Cardons holme i Bråviken liken efter ynglin tame Otto Johansson och Herman kman, hvilka, som vi förut omta- lat, i söndags åtta dagar sedan un- der segling drunknade i närheten af sagde holme. Kyrkovisltatlon i Dagsbergs församling förrättades i söndags af kontraktsprosten Chr. Aug. Ekeborgh med biträde såsom notarie, af kyrko- herden Karl Th. Appelqvist i S:t Jo- hannis och, såsom assistenter, kyrko- herdarne J. P. Fogelqvist i Hedvig, J P. F. Engstrand i Borg, P. Hull- strömer i Ftinngstad och O. Laveson i Styrestad. Dagen förut hölls i kyrkan förhör med samtlige i skolorna inskrifne barn och derefter inventering af kyrkans böcker och öfrig lösegendom samt på e. m. sammanträde i prestgärden med kyrko- och skolrådets ledamöter till förberedelse af söndagens förhandlin- gar. Pastors tii! visitationen afgitnaem- betsbeiälteUe gaf vid handen, att in- om församlingen råder "det stilla lug- net" i god och prisvärd bemärkelse, ity att kristlig och kyrklig ordning iakttages, att gröfre brott mot gu- domlig och mensklig lag äro mycket enastående samt att hvar och en i hvad på honom ankommer söker bi- draga till det helas förkofran och bästa. Sedan sista visitationen har kyrkan undergått en omfattande restaurering, erhållit ny orgel och befinner sig der- för i ett godt och prydligt skick. Ruskigt brott. Förliden lör- dag häktades af länsman Boman och införpassades till kronohäktet i Kisa 68-åriga fattighjonet C. J. Ask från V. Eneby fattiggård för brott mot 18 kap. 7 § 1 mom. i strafflagen. Ångbåtsleverans med efterspel. Till O G. skrifves: For ångaren 'Motala Express", som i fjol sommar från Jönköpings mek verkstad levererades till aktiebolaget Motala Expressångare, hade verkstaden af bo- laget betingat sig ett pris af 90,000 kr. Af nämnda belopp erlades emel- lertid endast kr. 75,950, hvaremot åter- stoden kr. 14,050 af bolaget enligt le veranskontraktet innehöllos såsom bö- ter för det ångaren ej blifvit i bestämd lid af verkstaden levererad. Då emellertid verkstadens egare, hr F. ti Sandvall, ansåg sig behörig utiå äfven det resterande beloppet, häosköts saken till en skiljenämnd, som genom beslut den 29 sistl. Maj frikäude honom från bötesbeloppet. Med anledning af denna utgång af saken hade styrelsen för aktiebolaget Motala Expressångare till d. 14 d:s till Jönköpings rådhusrätt uttagit stämning å hr Sandwall, med yi kände att skilje- domen måtte förklaras ogiltig, enär vid skiljomänDens sakliga behandling af tvistfrågan ingen af parterna varit när- varande samt för det skiljomännen skulle ha öiverträdt sin befogenhet. Å sin sida hade hr Sandwall instämt ångfartygsbolaget med yrkande att utfå det på båten oguldna beloppet jemte räntor. Ångbåtsbolagets talan fördes af v. häradshöfding J. F. Limiholin från Lin- köping, medan v. häradshöfding 1. VV. Nordström från Jönköping förde hr San iwalls. Häradshötding Lindholm ville såsom ett ytterligare t kal till yrkandet om skiljedomens upphätvaude lägga det, att, då kontraktet om årgbåtsleveran- sen atslutats mellan bolaget och hr Sandwall frågan om skiljemäns tillsät- tande äfven bort hänskjutas till bola- get. Så hade dock ej skett, utan hade härvid bolagets styrelse handlat på egen hand. Mot nämnda påstående iuväado hä- radshöfding Nordström, att styrelsen vore den, som representerade bolaget Bamt att detta, då det vid bolagsstäm- man alslagit af hr Sandwall framstäldt yrkande om att utbekomma det oguld na beloppet mycket väl vetat om att saken skulle b.ilva föremal for tvist. Hr Lindholm bestred såväl gen- stämningen som hr Nordströms på- stående och var villig öfverlemua målet till rättens pröfning. Hr Nordström äter ville ha målet uppskjutet, bet förekommer derför till ny behandling den 11' Oktober. Metodistkyrkan. En an- gående atV.ke.l-.fest f,,i- til! «,.tol...rg al- llvtutele p;i-.t..f _\ Kii^strum liaUe Norr köpings ii.i.'todistfoi>,mihiii.' anordnat d 13 .lonlies 1 sitt kapell vid 1'restsMtan. livilkel var va.'ket ilekoreratlt med let'vnrdo växter oi-h guirlamler. Afskedstalet h"lls ai pa- stor A. F. Lundmark oeli verser, tillegna do pastor F.imsiruni upplästes af gravör Andersson. Per f,fn«,t sting ", h mnstk. Fastor F, som under sin 3 ariita vistelse i Norrköping vunnit „t,.r:t svntpat.er afvull ut-un sm egentliga verksamhetskrets, et- tertr.iiies af pastor Fullt "f Svensson frän Linköping. 1 sammanhang härmed kan nämnas, att Nöiik"pmgs metod situi-amluig under nästkommande Oktol.er manad erhåller ännu en pre.lik.-lokal nämligen \id Bred- gatan. Fre.itkanl l.ltfver hr K. S.liildt frän Lund. östgötarne iUpsala. Hof- lättsrxamen har atltgts af bl. a J G. E. Sjögieen. och kansii ximen al N. M Julin, båda östgötar. — Teor. teol. examen har utlagts af N. J. N. Andiai och K. G. Wiernelius. häda östgötar. — Första afdelningen af fil. kand.- examen har aflagts af K. G. Cronvall, A. J. H. Koch och A. P. Nylén, öst- götar. Andra afdelningen af Bl. kand.- examen H. E. K. Fröseli, A. T. Gill- borg och K. E. Nilsson, östgötar. Med.-fil. examen af E. Silfversparre, B. Andersson och K. H. Giertz; Jur.-lil. examen af B. C. O. Wijk- mark. Östgötarne i Lund. Jur. prelim examen har vid Lunds uuivetsi- tet aflagts af A H T. Beun ch. östg Aftal skall gälla. En dom, som har sitt intresse för äfven oss östgötar, är nyligen fäld i högsta in- stansen. En landtbrukare i Asker- sundstrakten fick nämligen sin tele- fonledning afstängd, derför att han, sedan telegrafverket öfvertagit brö- derna Haglinds telefonnät i Nerike, icke ansåg sig behöfva ingå på andra förbindelser än dem han, enligt kon- trakt, hade med bröderna Haglind. Han stämde telegrafstyrelsen inför Stockholms rådhusrätt, hvars dom utföll till telegrafstyrelsens fördel. Domen öfverklagades i Svea hofrätt, som faststälde rådhusrättens utslag. Målet fullföljdes hos k. m:t, som dock upphäfde underrätternas beslut i sa- ken och tillerkände klagandens kon trakt laglig gällande kraft. Höj dt jernvagsunder- söknlngsanslag. Pä extra kom- munalstämma i Mogata i söndags bt- slöts att höja anslaget till undersök nir.gskostnaden för Söder köping—Valde- marsviks banan från 250 till 500 kr. Jernvägens interimsstyrelse ba-le be- gärt GQO kr, men det ansågs att fe- lande 100 kr. skulle kunna erhållas ge- nom enskild teckning. Som bekant är linien i en sträkning redan undersökt. Anslaget från Mo- gata kommun afser att få utstakad en alternativ linie från Bresätters grindar öfver Hälla ocb förbi Mogata kyrka samt vidare till Söderköping. Derined torde dock icke vara sagdt att banan kommer att få denna sistnämnda sträck- ning, enär genom densamma vägläng den skulle komma att ökas med om- kring G kilometer. Hänga slägtled har fru Eli- sabeth Törnwall (född 1823, gift 1840 med musikdirektören J. F. Törnwall i Linköping) samlefvat och samlefver med, hvaraf under hennes första 14 år med sin morfars mor — således i fyra slägtled öfver sig — och då hon sistlidne Juli månad bar till dopet sin dotterdotters son lefver hon i äfven fyra slägtled under sig, hvilket torde utgöra något enastående. Frän Stiftstyrelsen. K. M:t har den 28 Aug. medgifvit att folksko- leläraren Bengt Johan Andersson må, utan hinder deraf, att vid hans till- sättning icke förfarits i full överens- stämmelse med gällande författnin- gar, såsom ordinarie tjenstår tillgodo- räkna sig den tid han från och med den 29 December 1875 tjenstgjort såsom folskolelärare vid Motala verk- stad, s. d. förklarat folkskolelärarinnan i Grebo församling Hedvig Eleonora Karolina Ridelius berättigad att den tid från början af 1872 intill den 15 Maj 1894, hvarunder hon tjenstgjort vid skolan vid Dala må at henne be- räknas såsom hade hon tjenstgjort såsom extra lärare vid folkskola. Förordnade äro s. m. adjunkten K. A. Påhlman t. v. komminister i Risinge från och med den 1 innev. September; s. m. adjunkten P. Bergsten att fortfarande tills vidare tjenstgöra som v. kom- minister i Hannäs, samt för inneva- rande års hösttermin fil. doktor A. T. Fredriksson att tills vidare uppehålla fil. dokt. E. J. Sellins kollegabefatt- ning vid allm. läroverket i Vadstena. Afsked är på ansökning beviljadt kommini- stern i Hannäs G. Wetter från såväl komministerstjensten som prestem- betet. Öfveringeniör Andrée återkom fredags till hufvudstaden. Hufvudstaden. Olycksfall med dödlig påföljd. Lindthrukaren A ders Laissou trån Torstuna församling i Västmanlands :i t anlände i torsdags från sin hem- bygd till huvudstaden och tog bostad i let 1 hörnet af Myntgatan och Salvii- gräud betagna lntell Piioa O or. Ef- ter att pi attonen lu varit ute med bekanta hemkom han vid 1-tiden i fre- dags natt i haltt beiuwet tillstånd och hade sannolikt satt sig i ett af lummets öppna fönster för att svalka sig. Han tog del under ölvei balans och störtade Iran tredje våningen ned i Salviigiänd. H .n lördes al tillstädeskommaude polis till Sjratiinerlasarettet, der han dock etter en timmes tid atled. Omkomna änder segling. Sta- tionskarlarne n:r 1,494 Karlsson och n:r 1,698 Jäderblom vid Stockholms norra station omkpmmo i tisdags mid- dag utanlör Smed»u Ideu vid Marieberg genom drunkning. De omkomne lemnade hufvudstaden kl. 11 för att segla på Mälaren. Den lilla farkosten, en odäekad roddbåt, sköt rask lärt. men inom några minu- ter vi åkte bå'en om kull. troligen i fö'j 1 af någon felaktig mat.över. Olyc- kan observerades frän kommendörkap- ten Klugers villa, hvarifrån man sökte bispringa de r.ödstäl le, men iörgäfves. De hade redan gått till botteu, och endast hufvudboaadenia anträffades. Karlsson var 38 år gammal samt efter- lemnar hustiu och barn; Jäderbioin var 29 år gammal och ogift. Öfriga landsdelar Norbergska målet i Gefle. Me- dicinalstyrelsen har beslutat att i det af rådstiifvurätten i Gefle till Medi- cinalstyrelsens utlåtande hänskjutna målet emot predikanten J. P. Nor- berg, tilltalad för det han den4näst- lidne Juni genom misshandel dödat pigan Johanna Charlotta Lennström, inhemta yttrande af medicinska fa- kulteten i Lund i de afseenden sådant af rådstufvurätten begärts. Tra bröder riksdagsman 1 andra kammaren. Till represen- tant i andra kammaren för lljtås stad har, som vi fö: ut meddelat, valts fabri- kören A. San Iwjll. Tvenue äldre brö- der till den valde, nämligen fabriks- idkaren F. G Sandwall i Jönköping och numera aflidne fabrikören J. Saudvall i Lidköping, ha förut sutlit i sammi kammare, >ien förre som representant för Jönköping, den senare tor Lidkö- ping ocb några audra af vestgötasmå- stä lerna Han sköt spöket. Till Trelleb. Alleh. skrifves: En Itu m in å Gislöfs strandmark biet härom natten störd i sin nattro af ett föremål som tagit p'ats strax intill sängkammarfönstret. Han fattade sin boss i och frågade högt 1 å 2 gånger; är det någon menniska, ik svaruV men h: n eihöll ej något svar och frågade för tredje gången: är det någon mern:8ka eller bin sjelf, så i Jesu namn svara annars skjuter jag. Men tyst som i grafven. Pang, skottet brann af och föremålet försvann. Om morgonen när mannen skulle se efter hvad som fallit för skottet, fann han till sin harm och fasa att det var gran- nens ståtliga gumse. Dat är dyrt att bevittna andras namn — ibland. Haudelsbitiädet Gunnar Svabn, förr i Hvetlanda, nu i Leksand, bevittnade på sin tid en okänd pel sons namnteckning å en postavis, hvarigenom beuu.de o ände bereddes till alle att å Hvetlanda postkontor ut- taga ett vardebref. innehållande bl. a. 300 kr. i kontanter. Svenska postver- ket ersatte bie'Vets amerikanske afsän- dåre berörde belopp, hvarefter postver- ket instämde Svahn till Östra härads- rätt med yrkande att af honom utfå beloppet. Målet mot Svahn skule bandlagts i måndags, men då aumälde generalpost styreLens ombud att Svahn godvilligt erlagt omstämda beloppet, hvarlöre må let afskrefs. Tvä oförsäkrade hästar för- lorade pa fyra dagar. L mdtbru- karen Carl Krafit i Södertelje har va- rit utsatt för oturen att på fyra dagars tid förlora två go Ja at betshästar, vårda bortåt 1,000 kr. och oförsäkrade. Den ene hade en natt i föl ra veckan i stallet ute vid Va-a gård fastnat med halsremmen mellan en fodergäng och krubban samt enligt hästars vana dra- git tillbaka På morgonen fans han strypt i spiltan. 1 onsdags natt gick den andre för- lorad i spiltan i hr Krafitä stall i Söder- telje. Ovan vid kamraterna hade dju- ret antagligen skolat slå efter en af desja och dervid hoppat så högt, att bakdelen kom upp pä den manshöga spiltstolpjn, som trängde in i hästens buk. Der hä.;gde hästen på morgonen död, med inelivoma på gollvet, berät- tar LEost Häftigt jordskalf i Småland Från Ljungby meddelas till"N. Vex öbl:" I torsdag-i afton vid '/»\0 tiden hördes härstädes ett häftigt dån, såsom om ett par hattar med tu.iga läsa i sken skyndade fram öfver stengatorna. Hu- sen skakades oeh iönsterrutorna skall- rade. Dånet varade omkring 30 se- kuuder. Folk, som ej lagt sig, skyn- dade ut lör att se hvad som stod på. De, som redan insomnat, väcktes af sän- gens skakning. En häftig blåst drog derefter öfver köpingen och ölvergick vid 2 tiden till fullständig orkan. En- ligt hvad tidningens meddelare lörsport frän Berga, Traheiyd, Hamne la, Ljunga, Pjetteryd oeh Bolmsjö, har jordskalf vet iakttagits äfven på dessa platser, ocb på en del at dem har det varit häfti- gare än i Ljungby. Stor förskräckelse rådde tlerestädes och många äro ännu mycket uppskakade. Från Ryssby skrifves om samma sak: I torsdags alton vid 10 tiden märktes i öatra delen af Ryssby socken. Snn- nerbo, ett temligen starkt jordskalf, gående från öster mot vester. Jord- skaltvet, som varade cirka 2 ä 3 mi- nuter, var på flere s'älleu så hårdt, att möbler och mindre husgerådssaker skakade. Från Vislanda meddelas: Under ett egendomligt fiäsan.le ljud förnams i torsdags alton kl. V,10 ett hårdt jord- skalf. Stötarna voro så kraftiga, att personer, som lagt sig och insomnat, vaknade under stor förskräckelse. Det ovanliga 'enomet lär lärdast visat sig omkring Ljungby och Ljunga, men lör ölrigt stiäckte det sig från Vislanda med omnejd nedåt Hallandsgränsen. Från Vesiö telegraferas den 12 Sept.: Fråa dussintals socknar i Kronobergs län komma unuenättelser om jordskalf- vet, som förmärktes i torsdags alton och varade en half minut samt tyck- tes gå trån vester till öster. Flerstädes var förskräckelsen stor. Ledsam upptäckt. Från en fashionabel svensk badort berättar Sk. D. följande episod: En ung dam, fröken X., som genomgått ett pen- sionat i Lausanne och därefter af löräldrarne släppts ut i "marknaden", der hon ju med sin edukation, sina talanger och sitt fördelaktiga utse- ende borde kunna göra ett godt parti, kom till i fråga varande kurort i bör- jan af sommaren. Af naturen svär- misk, blef hon det ännu mer, då hon, en ljuslockig Nordens dotter, fick synpå en ung, elegant, svartögd Sö- derns son — en italienare, närmare sagdt - med hvilken hon kunde tala franska: tala om glödande oranger, doltande mandellundar oeh underbart sköna månskensnätter. Förhållandet blef allt intimare, så att det vardt en hel lång radaf rendezvouser och téte- å-téter dem emellan. Men så en dag, när de två älskande under ömma smekningar sutto i den lilla parken nedanför badhuset, öfverraskades de helt plötsligt af två polismän, hvilka utan vidare omständigheter häktade den italienske — ficktjufven. Ty en sådan var han — den ele- gante signoren. Rodnande af blygsel och bestört- ning, måste fröken X. samma dag med sina föräldrar anträda färden till sitt hem i —götland. En storartad fabriksanlägg- ning är för närvarande under utlo rande i Gislaved, skrifves till Smålands Allehanda. Det bolag, som för 72 000 kronor inköpt den ansenliga egendomen Gylleufors med åtföljande fall 1 Nissan, ärnar nämligen uppföra en storartad gummifabrik, der under firma Svenska Gummilabriks Aktiebolaget tillverkning af allehanda gummiartiklar kommer att be Irifvas under ledning af en rysk veikmästare hr Biranoff som redan vistats der några månader i och för vidtagande af förberedande åtgärder. Att fabriken blir betydande bevisas re- dan af den ansenliga köpeskillingen, som väl närmast gafs förfallet. Det påstås, att fabriken kommer att sysselsätta 500 arbetare. Den kommer visserligen att ligga i Anderstorpi socken, men då den blir förlagd i Gislaveds omedelbara närhet tillför den naturligtvis byn be- tydande fördelar i foim af ökad om- sättning o. 8. v. Byggnaden skall upp- föras i 3 våningar, den nedersta af grå- sten, de öfriga af tegel, och är arbetet redan så till vida påbörjadt, att man börjat rifva en del äldre byggnader, som nu få lemna plats för jätten. Hvad aspvirke inbringar. Man beräknar att från Stockholms län för sälj os aspvirke för omkring 30,000 kr. pr år. Om aspen nedhögges till ved, skulle samma qvantitet asp betinga om- kring 8,000 kr., från hvilket belopp man naturligtvis får draga arbetslönen för aspens fållande. Det lönar sig alltså att vårda aspen cch försälja den såsom virke till tändstickor, skrifver Norrtelge Tdng. En annons med tnr. Under den- na rubrik berättar Ystads Allehanda följande romantiska historia: I början af året annonserade tvån- ne i Eslöf boende bröder efter en hus- hushållerska "för tvänne ungherrar". Blott några dagar efter att annonsen blef synlig anmälde sig till platsen en strålande vacker flicka. Hon fick nu besked om, att hon ej endast skulle vara hushållerska, utan äfven städer- ska. De båda ungherrarne, födda i medellöst arbetarehem, ville ej ingå på flickans fordran att hälla en sår- skild städerska och uppköpare till hushållet. "Vi ha ej råd till att löna mer än en piga", fick hon till svar. "Så har jag då!" sade hon och redo- gjorde för sina stånds- och förmögen- hetsvilkor. Hon antog således platsen mot en knapp lön och afiönade sjelf sin städerska. Lördagen den 29 sistl. Augusti sam vigdes den ene af bröderna, urmaka- ren And. Hagström, med denna sin hushållerska, fröken Sigrid Appelberg, i hennes föräldrahem Lunnarne, ett ställe vid Ringsjön, som eges af hen- nes fader, patron J. Appelberg. Till bröllopet voro inviterade bygdens ho- noratiores, flere adliga personer, köp- män m. fl. Från brudens föräldrahem företogs utfärd till Bosjöklosters kyr- ka af hela bröllopsskaran, och sedan intogs middag å Eslöfs jernvägshotell. Hushållerskan hade, då hon n.vppa- de på den annonsen, trott att det gälde två ungherrar i bättre stånd, men den ene af brödernas fördelakti- ga yttre fängslade redan vid första anblicken hennes hjärta. Hon har erhållit en god uppfostran lär vara arftagarinna till en rätt stor förmögenhet samt har haft en mängd friare, hvilka förgåfves täflut om hen- nes hjerta och hand. Sjelfmorden i Skåne Körande de af oss förut omtalade sjelfmorden derstädes föreligga nu enligt D. N. närmare underrättelser. I lördags middag vid half 2-tiden upprördes Ljungbyheds exercisplats, der regementsmöten för närvarande pågå med de skånska regementena, af en smärtsam händelse. Regements- intendenten af andra klassen vid Skånska dragonregementet Wolmar Silfversparre påträffades nämligen död i sitt tält. Han hade med en offi- cersrevolver jagat sig en kula genom hufvudet. Händelsen väckte så mycket pin- sammare uppmärksamhet, som det endast är några få dagar sedan en annan af samma regementes office- rare, ryttmästare A. F. E. Hartman, i sitt hem i Ystad på enahanda sätt klippte af sitt lifs tråd. De i förhål- landena oinvigda ha naturligtvis äf- ven velat söka ett visst -samband mellan de uppseendeväckande sjelf- morden. Enligt hvad D. N. från tillförlitligt håll inhemtat, ha dock de båda döds- händelserna på intet vis med hvar- andra att skaffa, om ej möjligen så att den enes beslut att på grund af dåliga affärer bära hand på sig sjelf smittat den andre att af annan anled- ning följa exemplet. Ej heller ligga några penningangelägenheter till grund för Silfversparres sjelfmord, hvilket antagande ligger nära till hands, då han som intendent haft re- gementets kassor om hand. Den upp- rättelsen är man skyldig den bort- gångnes minne att omtala, att en af fältintendenten Stendahl i söndags verkstäid revision af hans räkenska- per gifvit vid handen, att de af ho- nom förvaltade kassorna betinna sig i vederbörlig ordning. Men Silfversparre härpå annat sätt gjort sig skyldig till en del "oegent- ligheter" med afseende å räkenska- perna, genom ett rent af oförsvarligt slarf med afseende å de olika poster- nas bokföring och en total oförmåga i öfrigt att sköta den mycket makt- påliggande regementsintendentssyss- lan. Silfversparre hade blifvit förstän- digad att som till i lördags bringa full reda i sina böcker, med risk att eljest bli anmäld för grof försummelse i tjensten. Detta gjorde att Silfver- sparre under de senaste dagarne va- rit nedstämd och, då han dertill var sj uklig, synes ej ha egt kraft att bära obehaget af en dylik anmälan, utan föredragit att följa sin regements- kamrat Hartmans exempel. Den personligen mycket afhållne och värderade intendenten var 36 år gammal och ogift samt hade i 3 år innehaft sin befattning. — Tullvaktmästaren i Malmö C. A. Sandell påträffades i söndags förmid- dag vid half 10-ttden hängande död i spjellsnöret i sin bostad vid Jöns Filsgatan derstädes. Sandell, som var utnämnd till tulluppsymngsman i Fi- geholm, hvilken plats han skulle till- träda den 1 Oktober, har under en och en half månad varit tjenstledig och stod redo att om lördag fira bröl- lop med en lärarinna i Ystad. Lys- ning afkunnades i söndags för tredje I på bordet efterlemnade bref och anteckningar ber han sin trolofvado om ursäkt för det steg han tagit, hvars anledning han ej närmare vill förklara, och föreskritver att hans kontanta qvarlåtenskap af något öf- ver 1,000 kr. skall tillfalla fastmön och hans öfriga egendom delas mel- lan henne och en hans syster. Sandell, som var något öfver 50 år gammal, hade under de senaste da- garne förefallit något underlig och grubblande. Så hade han bl. a frå- gat sin städerska om bästa sättet att taga sig af daga, hvarjemte han un- der de senaste dygnen haft ett rep liggande å brickan till sitt nattduks- bord. Anslag till brobyggnad. K. m:t har till landsvägsbro öfver ström- men vid Tofvehult i Vestrums socken af Kalmar län från 1896 års anslag för dylika ändamål anvisat 7,400 kr. Märklig sjukdom. Till ö.es.-Pm Eq hos landlbrnkaren N. P. Paulsson i V. Boby tjenaede piga angreps i ons- dags afton i förra vet k 111, då hon var ute på åkern och mjölkade korna, af en egendomlig sjukdom. Jäst som hon verk- stält mjölknmgen, föll bon i ett slags dvallik sömn. Då hennes busbonde kom för att söka henne, stod hon uppe, men var utan sans, och både fast i den ena kons tjuder Med hr Panlssons och bans systers hi- ttade ledsagades hon hem och ned bädda- des samt föll då åter i dvala utan nämn- värda tecken till lif och låg sådan anda till fredagen derpå kl. 11 f. m., då hon plötsligt uppvaknade vid full sans och frågade, hvar hon var och hvarför bon läg i säogno. Doktor Abrahamson fråu Åstorp liar konstaterat nerv- och delvis hj?rtfOrlam- ning, samt tror, att hon läst för mycket. Hon brukade ofta läsa större delen af natteD. Lektyren var "Stridsropet" och frälsniogssåager. Vallgossar, som mjölka, torde ännu böra till sällsyntbeteroa. På ett större allmogehemman i Skåne har en 12-årig vallgosse under hela sommaren visat sy nnerlig fallenhet för yrket, i det 431 Ankarsparres fränfälle. Vid samma tid vissnade äfven kejsarkronan. Han är död, suckade hon, men han skall uppstå ifrån de döda och hemta mig! Me- nade hon blomman, menade hon den följande våren, då hennes vän, blomman, åter skulle uppspira ur jorden? Då Lena och Pistol firade sitt bröllop, be- vistade hon gudstjensten. Från denna stund blef kyrkogården hennes älsklingsplats, och hennes tan- kar sysselsatte sig ständigt med hennes väns, blom- mans, begrafningsakt. Äfven nu var förhållandet sådant. Då tåget passerade förbi, talade hon sakta för sig sjelf: — En skofvel jord till — så der ja: 1111 livilar du godt och drömmer om mig. — Tyst! Och hon lutade örat ned till jorden, liksom för att lyssna. Drömmer du verkligen om mig? Du svarar mig icke? — Jag förstår — ja, ja, jag förstår: det är dager ännu, men då det blir natt, då ja! Om mid- nattstid varder ett anskri: si, brudgummen kommpi; går ut emot honom! Ja, jag går ut emot honom! Då stå alla jungfrur upp och reda sina lampor till: min lampa är redan tillredd; och då draga sig de gröna sparlakanen tillbaka, och marken öppnar sig, och brudgummen hemtar mig. Vaker för den skull, ty I veten hvarken dag eller stund, då brudgum- men varder kommande. — Men livar är min ring.' Jag har en gång haft den på mitt finger. — Det är sant, han återtog den, lian bär den sjelf. Men jag får den tillbaka, då stunden är inne ! Ros stötte på Robert. — Ser du ditt verk? anmärkte han och visade på Rikissa. Jag kommer ihåg historien, du berät- tade oss. Robert drog ögonbrynen tillhopa; lian kände vid denna erinran en obehaglig ryckning i bröstet, il ed bortvändt ansigte passerade han förbi. •skick, och den öppna och iindergifnu, andakt, som lyste från hans panna, tilldrog honom alla;: upp- märksamhet. Han talade. Orden ljödo så klara, sä varmt hänförande; be- haget i hans stämma gjorde ett lifltgt intryck. Han ingick i en kort karaktäristik öfver Soldan, beskref, huru familjens stora förmögenhet blifvit af honom samlad, omtalade de händelser, som först i ättefaderns hjerta och sedan i hans testamentariskn beslut sprängt familjens tvenne arftagande linier, lagt välsignelsen i den enas vågskål och förbannel- sen i den andras, lian ufvergick derefter till den närvarande stundens betydelse, betraktade den så- som det vigtigaste ögonblick i familjens historia, all den stund den yngre grenen nu inträdde i den äl- dres rättigheter, och uppläste derefter den bestäm- melse i testamentet, som anbelalde den redan af lä- saren bekanta ceremonien. Alla hörde honom med intresse, till och med Yuuvenard. Genom friherrinnan kände han väl re- dan det hufvudsakligaste, men icke så fullständigt och icke heller belyst på samma sätt som nu. Upproret inom honom lade sig äfven, då lian började inse orsaken till processionen. Sinnesstämningen var icke desto minJre hög- tidligare än förut. Det var ett helt sekels sönder- slitande familjehistoria, som talade till de närvaran- de ur de dödas hvalf. Åter vändes nu allas ögon niut kistan. Man förstod alltför väl, att den hädangångna ej skulle kunna lägga något hinder emot Vauvemuds och friherrinnans äktenskap och likväl kände man sig besynnerlig till mods vid tanken att derom till- spörja den döde. Doktorn hade slutat sin framställning; man vän- med honom. Hon märkte icke de af ständigt växan- de förvåning bleknande ansigtena omkring sig; hon såg endast honom, som hon älskade, som hennes själ tillhörde. Hon var en suck af varm och mild ömhet midt i ett skådespel uf tragiska förvecklin- gar. I Vauvenards ådror sjöd blodet med vild kraft. Hans hela väsende fattades i denna stund af en brand, såsom om lian varit klädd i Nessi eldkläd- ning. Denna kista — Konrad — Antons vänner och allt detta nu, pä hans bröllopsdag! Dessa halfva, vid ett snabbt försvinnande blixt- sken i själen sedda tankar, korsade hvarandra med jägtande flygt i hans hufvud. lians ögon lyste al en förfärlig eld; en konvul- sivisk vrede intog hela hans \iben; hufvudet vände sig oroligt, men med okulligt herskarevälde ät alla sidor. Om ej en känsla af aktning för stället och tillfallet återhållit honom, skulle ingen magt förmått hejda utbrottet at hans raseri. — Hvad år detta? Jag befaller dig, säg! hvi- skade han till friherrinnan och fattade häftigt kra- mande hennes hand. Hon svarade ingenting. Tilldragelsen hade allt- för starkt gripit henne sjelf. Locket lyftes nu af kistan. Allas .".gon voro rigtado på liket. Man igenkän- de det: det var dödsblekt, men säg icke fortärdt och härjadt ut. Ange var full af sorg: hennes hjerta hade stan- nat för ett ögonblick. Det var en stund af den plötsligaste öfverrask- ning. Kyrkoherden framträdde derunder. Den stilla, vänliga, fromma mildhet, som med glansen af en aldrig mans sjunkande aftonsol ström- made från hans anlete, det värdiga allvaret i hans — Den arma, stackars Rikissa! hviskade Hil- degard. -- Lycklig hon! svarade Ange. Tåget inträdde i templet. I detsamma tonada från orgeln en glad, hurtig och rask brudmarsch; detta är vanligt på landet. De snabba, friska to- nerna lifvade alla. Vauvenard, som märkt friherr- innans sorgbundna sinnesstämning, begagnade detta tillfälle att, sjelf hänförd af det steg han nu uttog, hviska några uppmuntrande ord till henne; och an- tingen att hon kände sig anslagen af dem, eller att hon fann sig böra antaga ett gladare yttre, nog af, hon log och blickade vänligt omkring sig. Detta stegrade ännu högre Vauvenards sjelftillforsigt. På en gång tystnade orgeln. Brudparet stod ledan framför altaret. Rikissa hade följt efter tåget in 1 kyrkan; sä snart hon inkommit, slötos kyrkoportarne bakom henne. Hon stannade på gången och blickade for- undrad omkring sig. Kyrkan var en korskyrka med tvenne ingångs- portar, den ena midt emot altaret, den andra, ge- nom hvilken tåget inträdde, midt emot sakristian. Öfver den förra, längst ned i kyrkan, utsköt en läk- tare, hvarpå orgelverket befans. Något ovanligt syntes icke till, utom att en katafalk, öfverdragen med svart kläde, stod på si- dan om altaret, och ett i veck fallande draperi, fäst vid kanten af orgeliäktaren, undangömde den ne- dersta delen af kyrkan. Denna senaste omständig- het undgick all särskild uppmärksamhet, då deremot friherrinnan med en icke obetydlig fruktan och för- skräckelse sänkte ögat pä katafalken. Endast hon visste, livad som förestod.