Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-01-29
<-- Sida 2 -->
-
+    
<-- Sida 2 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖTA-POSTEN N:r 5, Fredagen den 29 Januari 1897. Isen ä Vettern mellan Vi- .-irigsö och Grenna är nu ta stark, att trafiken öl ver densamma kan vän tas taga sin början när som helst, säger Sm. A. "Pastor" R. Johansson- Röhlanders villa. Minnet af deu sä sorgligt bekante pastor R. Jo- hansson-llöhlander, hvilken nyligen på flera platser gjorde sig bemärkt ge- nom en del bedrägerier, har nu åter Iriskats upp af källarmästaren Viktor Eklund på "Drufvan" i Linköping. Hr Eklund sålde på hösten 1895 sin villa vid Tannefors' "Persbo" till "pastorn", och denne skulle så inrätta en mis- sioosskola derstädes. Men betalade siu villa gjorde han naturligtvis icke. Dock hade E. varit nog försigtig att skaffa sig inteckning i gården, och så har han nu fått kon. befhdes utslag på att den får säljas för att bereda hr Eklund er- sättning för köpeskillingen. Tar lör honom det. Kalas, häststöld och - dagen efter. Till Ö. C. skrif- ves: I måndags afton anträddes hem- färden från en samvaro åt Arneberga- hållet i Dals härad, och af två kam- rater, som hade en ensam väg att färdas och ingenting särskildt att före- brå hvarandra, kom den ene hem med piskan och den andre med slädsätet och för resten ingenting. Häst och släde hade i nattens mörker blifvit dem frånröfvade af någon stigman. Det vill säga, man hade vält i en snödrifva, slädsätet hade glidit af, tömmen släppts och hästen gått sin väg. När resenärerna kommit till hälf- ten besinning sattes polisen i rörelse för att uppsöka hästtjufven, och han gjorde sitt bästa för att söka upp- täcka spåret efter den försvunne brun- ten, men möttes slutligen under sina forskningar af den underrättelsen att samma brunte mådde bra i kantor Sjö- landers stall, dit han på natten ledts in då han kommit herrelös promene- rande på. landsvägen utan sällskap. Konungens pensioner åt fabriksarbetare. (N. T.) Vid Fabriksföreningens i Norrköping full- mäktiges sammanträde den 28 den- nes, Carl-dagen, utdelades de pen- sioner, som konungen anordnat åt 15 utmärkte fabriksarbetare inom sam- hället. Pensionstagarne voro: pressa- ren Anders Johansson, spinnaren P. E. Qvarnström, väfvaren Eric Nilsson, väfvaren F. H. Ekström, berednings- mästaren J. Jansson, raggaren Johan Larsson, väfvaren Joh. Er. Gustafs- son, ruggaren P. Sundell, dekatera- ren Joh. Peter Nilsson, öfverskäraren Otto Jonsson, spinneriförmannen C. J. Bergström, dressaren A. F. Mo- berg, dekateraren Joh. Rylander, väl- verskan vid Norrköpings bomulls- vafvenaktiebolags fabrik Klara Carls- son och pressmästaren A. W. Hy- lander. Forserums boblnfabrik, som för ett par år sedan genom en eldsvåda lades i aska, men som se- dan i föryngrad gestalt rest sig ur denna, var natten till i tisdags åter, skrifves till Östg. Corresp., allvar- samt hotad att blifva ett rof för el- den. En stund före kl. 1 på natten alar- merades nämligen Forserums brand- kår af fabrikens anghvissla. Eld hade nämligen, efter hvad man förmodar genom sjelfantändmng, uppstått i ett af fabrikshusen, der tvenne s. k. lac- kerugnar äro inrymda. Med fabri- kens åDgspruta, stationens samt ett par andra sprutor vardt man dock inom kort herre öfver elden, innan denna hann åstadkomma någon större skada. Fastljjhetsaffarer. %, mtl Luestad i Rystad socken är af ban- vakten A. F. Andersson i Kimstad försåldt till hemmansegaren Nils Jo- han Johansson i Tegneby, Rystad s:n, att tillträdas den 14 nästa Mars. Pri- set ej uppgifvet. — Handelslägenheten vid Väder- stads kyrka, tillhörig H. J. Gustafs- sons sterbhus, har å auktion försålts till handl. J. Leufsledt för 9,600 kr. Hr L. har under flera år förut inne- haft samma affär. — Frälsesäteriet Timmergata i Krok- eks socken Sr af kapten Carl Magnell såldt till handlanden C. Gustafson och hr K. L. Karlson i Norrköping att till- trädas den 14 Mars. — Söderköpings gamla sprithan- delsbolag har på auktion försålt sin gård Hotell ' Femx, N:r 8 Hospi- talsqvarteret, till fabrikör J. F. Ny- länder för 15,000 kr. Affären är märk- lig derutinsan att Söderköpings stad nu har visshet om att erhålla de ut- lbfvade 1,500 kr. till anskaffande af nya kyrkklockor. — Vs mtl Torpa Södergård i Normlö- sa s:n är af sterbhusdelegarne efter Jo- hannes Andersson derstädesiörsåldtför 8,825 kr. till Carl Edvard Andersson från Slöttet, Fornas socken, med till- trädesrätt nästa 14 Mars. i Folkskolan. Till lärarinna vid småskolan i Värna har antagits frö- ken Amanda Jansson från Marbäck, i höstas utexaminerad från semina- riet i Hvetlanda. — Till lärarinna i fasta småskolan i Hellingsfall har valts fröken Alma Karlson från Eksjö landsförsamling. Från Stiftstyrelsen. Prof afläggas för komministerstjensten i Kärna och Kaga och kapellpredikants- beställningen i Blåvik den 28 inst. Februari samt den 7 och 14 påföl- jande Mars. Valförrättare äro i Kärna v.", kontraktsprosten m. m. lektor A. v. Engeström med kyrkoherden X. L. Andersson och i Blåvik kontraktspro- sten m. m. d:r F. W. Metzén med kyrkoherden K. M. G- Landström som suppleant. Fullmakt är utfärdad för lektorn vid allmänna läroverket i Luleå teol. kand. fil. d:r Anton Valfrid Hacklin å en lektors- befattning i kristendom och filosofisk propedeutik vid allmänna läroverket i Norrköping. Sökande. Vid ansökningstidens utgång den 16 dennes hade såsom sökande sig an- mält: till komministersbefattningen i Yreta Kloster: komministrarne C. G:son Man- neberg och David Johansson, s. m. adjunkterna C. Bfllow och J. A. Set- terdahl samt v. pastorn G. A. Krantz; till komministerstjensten i Krist- berg: v. pastorn 11. Sörbin, s. m. ad- junkterna Claes Buloiv, G. O. Lund- borg, Aug. Carlstedt och v. kommi- nistern Axel Sanden. Hu/vudstaden. Riksdagens nykterhetsgrupp hade i onsdags afton sammanträde å Hushållsskolan, Jakobsbergsgatan 15, under lektor P. Waldenströms ord- förandeskap. Omkring ett 60-tal riks- dagsmän deltog i sammanträdet. Till komiterade valdes hrr A. F. Boström, P. Waldenström, A. Styrlander, Da- niel Persson i Tallberg och O. Ek- lund med hrr J. A. Lundström, Jans- son i Krakerud och J. Sjö som sup- pleanter. Efter valet vidtog en stunds dis- kussion om de nykterhetsmotioner, som borde väckas vid innevarande riksdag. Slutligen enades man om att uppdraga åt komiterade att mo- tionera om en skrifvelse till k. m:t med begäran om utredning röraude bränvinsmedlens indragande till stats- verket. Det skulle dock icke ifråga- sättas indragning af den anpart, som nu tillfaller landstingen och hushåll- Mtt liedrande testamente. En gammal sträfsam och sparsam qvinna var fröken Brita Catharina Lundberg, som afled i Stockholm den 7 dennes. Född i Östuna församling i Upland 1808, har hon tillbragt större delen af sin lefnad i Adolf Fredriks församling i Stockholm. Der har hon en lång följd af år baft en mekanisk mangel- affär under den "gamla goda tiden", då bon var nästan ensam om denna nu ej längre ovanliga inrättning till husmödrars fromma. Genom ihärdigt arbete och små an- språk på lifvet bar hon kunnat efter- lemna en ej obetydlig sparpenning. Genom testamente har hon donerat denna — utom till åtskilliga fjermare slägtingar — till följande välgörenhets- inrättningar: Adolf Fredriks barnhem för flickor 10,000 kr., tjenarinnehem- met vid 55 Surbrunsgatan 10,000 kr., konvalescenthemmet vid Döbelnsga- tan 5,000 kr., tysta skolan 2000 kr., Eugeniahemmet 2,000 kr., Manilla kr. 2,000, hvarjemte boets öfriga tillgån- gar komma att tillfalla de fattiga i hennes lödelseförsamhng Östuna. Öfriga landsdelar Jordakalf. Ett starkt jordskalf förmärktes natten till i onsdags förra veckan i Nuortikon i Norrbotten. Stö- ten, som iakttogs vid midnatten, var så häftig, att fönstren i stationshuset skakade. Den åtföljdes af tvenne knallar och samtidigt upplystes trak- ten af ett svagt eldsken. Spel och efterspel. Vid ett sup kalas häromdagen i nordöstra Karl- skoga kommo gubbarne så i tagen att de ej så noga visste hvad de gjorde. De skulle spela kort om en bagge, tillhörig en af gubbarne, men slutade med att tvånne af spelarne satte upp sina hemmansdelar och spelade om dem. Egaren till den största af hemmansdelarne, som spe- lades om, hade otur och förlorade, men hade ej lust att afstå frän sitt hemman, då den vinnande andra da- gen kom för att sätta sig i besitt- ning af sin "lagfångna" egendom. Vin- naren vände sig då till polisen, hvil- ken tröstade honom med att spelarne skulle blifva instämda till tinget för hasardspel och spel med ostämplade kort, skrifves till Ö. T. Skogatorpen i Norrland, i enlighet med föreskriften i k. brefvet den 29 maj 1891 angående upplåtelse till enskilde af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens län för bil- dande af skogstorp hafva under år 1896 kontrakt om ytterligare 23 dylika lå- genheter blifvit upprättade, så att an- talet upplåtna skogstorp numera ut gör 161. Snöitorm i Sydsverige rasade i fredags och lördags och vållade nere binder i lokaltrafiken Sålunda blelvo på Vestkustbanan de genomgående tå- gen försenade på fredagen. Uppgående nattåget till Göteborg fastnade i en snödrifva söder om Hallandsås och stod der ett par timmar. Å linien Malmö — Engelholm fastnade på fi cdagsaf tonen tåget från EDgelbolm i en drifva mel- lan Åstorp och Spannarp och slod q var der ännu på lördagsmorgonen, hvange- nom nattågen å linien måste inställas. Järnvägsförbindelsen mellan Lands- krona och Eslöf biel äfven afbruteu på fredagseftermiddagen. Tågen fi ån Lands- krona vände i Teckomatorp. 1 lördags örmiddag fastnade ett statsbanans tåg vid Säby str^x norr om Landskrona. Äfven till deu danska sidan vid sundet sträckte snöstormen sina verkningar, så att tågen å danska statsbanorna på lredagsaftonen och natten till lördagen hindrades att komma i förbindelse med Vestkustbanans uppgående nattåg. Li- njerna till Roeskilde och Gjedser blelvo på fredagen olarbara. — A linien Stock holm—Malmö kunde de g.nomgåenJe tågen framföras i någorlunda ordentlig ordning. — 1 Blekinge, der suölallet äfveu var mycket starkt, ble vo tågen å -Mellersta och Vestra Blekinge jern- vägar mer eller mindre försenade, ett al tontåg på den lörra hela ti timmar. Stor fältmanöver kommer, efter hvad Södra Dalarnes Tdng säger sig ha från säkert håll erfarit, i sommar att i Dalarne hållas med 5:te och 6:te arméfördelningarna. Urlastningssta- tion lär blifva Borlänge och om möj- ligt Hedemora — om icke denna sta- tions begränsade spårutrymme lägger hinder i vägen. Ilastningsstation ef- ter manöverns slut blir Krylbo. Ma- növern kommer att ega rum i trak- ten mellan Borlänge och Krylbo. Konungen lär komma att öfvervara manövern. Karl XI stöden. Stadsfullmäktige i Karlskrona ha anslagit 6.500 kronor till grund och sockel till statyn öfver Karl XI. Statyn är re.lan beställ hos professor Börjeson Innebränd. Fråo Vesteiås med- delas: Eldsvåda utbröt natten till sistl. lördag i den s. k. Nejdens gård å Ox- backen, hvilken gård betydligt rampo- nerades. Dess värre innebrändes äf- ven gårdsegarinnan, enkan Lindstiöm. En rolig re v iaiomhietoria. Frän en af Vestergötlands socknar beiättar en Göt.-P:ns meddelare följande lu stiga revisionshistoria. Hon skall vara fullkomligt sann. Den ene revisorn af socknens rakei sk i per hade fatt i sitt liufvud. att .i folksko- fans vind skulle finnas en mangel, som mojluren kunde skada skolans tak. Han begärde derför en dag af socknens skollä- rare att fa komma upp pa vinden för att se, huru härmed förhöll sig. Har mötte han dock motstånd Revisorn och skolläraren voro gamle antagonister, som hade svårt att rymmas under samma tak. Skolläraren förklarade vinden vara till hans disposition, och der hade revisorn intet att skaffa. Re- visorn måste dorför återvända med oför- rättadt ärende Förargad häröfver, stvrde han sina steg direkt till pastor loci och begärde extra kyrkstämma. Sådan utlystes och hölls ef- ter gudstjenstens slut följande söndag, och pa denna erhöll han tillåtelse att under- söka skolvinden. Med protokollsutdrag pä fickan vandrade var revisor följande måndag äter till skolan. — Nu vill jag se, tänkte han, hvem som kan hindra mig att stiga upp pä skolvin- den. Men han hade gjort upp räkningen utan värden. Skolläraren granskade pro- tokollet och fann detta fullkomligt riktigt. Men, sade han, här är 80 dagars klagotid. Jag ämnar öfverklaga beslutet, alldenstund stämman icke är.lagligen utlyst och beslu- tet kränker min enskilda rätt. Ännu en gäng måste revisorn återvända utan att hafva nått det efterlängtade målet, skolvinden. Då 30 dagar tilländalupit befanns det, att beslutet icke öfverklagats. Återigen stod vår outtröttlige revisor med sitt protokoll i handen framför den oförbätterlige skol- läraren. — Ja, nu har du rätt att stiga upp pä vinden, men kom i håg, att i protokollet står endast detta, men icke att du eger rätt att stiga ned igen, sade skolläraren. Går du upp. så låser jag vindsdörren, och sedan får du, om du ej vill stanna derför alltid, öppna pä vindsgluggen och ropa ned och begära ny kyrkstämma för att fa kom- ma ned igen. Revisorn, som kände sin man, vågade ej stiga upp, oaktadt han hade protokollet i handen, och följden blef, att mangeln står ostörd qvar pä sin plats ännu i dag. Han tog det lugnt Till Karls- hamns Alleh. meddelas följande historia, florn ■kall vara gripen ur verkligheten: Far och •od på ett litet •kogaheinman i Blekinge ■kalle ea dag fara till den en balf mil aflaga- na handelsboden Före afresan tittade sonen in i moderns kammare för att böra efter far han befann sig. Han tyckte att bon lig så märkvärdigt stilla, och di han såg närmare- efter, upptäckts ban att bon var — död. I det- samma ropade fadern, som redan satt pä slä- den, till honom att ban skalle skynda sig, bvarför ban ej fick tid att närmare reflektera öfver saken. Ocb sä bar det änder tystnad i väg till handelaboden. Dir inköpet af alla förnödenheter var andanstökadt ocb sonen sysselsatt att äter spänna Brunte för släden, medan fadern väntade innne i batiken, spor- de handelsmannen: "Har inte mor önskat si? någonting, sum ni ska' köpa med er hem?" — "Jo, det var sant", svarade den andre, "bo1 bar sä mycket önskat sig lite' luttevaa, för bo* säjer det gör så godt mot hufvadvär- ken,* Hvarpa de inköpta förråden ökades med luktvatten lör 25 öre. På hemvägen voro tar och son mera språk- samma och äodtligen kom den senare sig för att säga: "mor bo' ligger dö der hemma i sängen, ho'; jag sig det i dag när vi körde hemifrån." Fadern satt tyst en lång stund liksom i djupa taokar, bvarpå ban utbränt "kände da inte sagt det fornt, din dammerjöns, Bi hade jag sparat 25 öre lör lutteva u " pågick, säger han vara den att han då vistades på aflägsen ort och fruk- tade för den långa vittnesresan. Tidningen tillägger att ännu inga åtgärder vidtagits för att få målet upptaget till ny behandling._______ Rånmordet vid Boden. Sundsvall den 22 Jan. Sundsvalls- posten meddelar med anledning af vissa tidningars uppgiiter, att det Wester- mark-RosunBka målet skulle återupp- tagas, att en arbetare Uddenberg an- mält att han varit med på samma tåg som mördade trävaruhandlare Johans- son och Westermark Rosén den dag, mordet skedde. Uddenherg hade sett Westermark- Rosbd, som han kände sedan gam- malt, på tåget och hade denne då haft i sällskap en person från Sunds- vall, hvilken gick under namnetKlock- Tomas. U. har beredts tillfälle att på Sundsvalls kronohäkte se Wester- mark-Rosén och förklarar sig med full säkerhet igenkänna honom såsom den som var med på tåget morddagen. Anledningen till att U. ej förut gif- vit sig tillkänna, medan rättegången Utskottsvalen. Första tillfället för riksdagens par- tier att sinsemellan mäta sina kraf- ter lemnas vid valen af medlemmar i de ständiga utskotten. Dessa val förrättades i lördags. Vi skola här endast redogöra för de vigtigaste förändringarne i utskot- tens sammansättning. I konstitutionsutskottet utbytte första kammaren hrr von Strokirch och He- lander mot hrr Blomberg och Säve, de första suppleanterna från förra året. Orsaken är väl att i första rummet tillskrifva de afgåendes ålder på sam- ma gång de insatta yngre krafterna utan tvifvel stå den egentliga parti- bildningen närmare. I andra kammaren skedde en verk- lig kraftmätning mellan partierna. Medan landtmannapartiets förtroende- män tagit ett ytterligare afstånd från radikalismen än förut genom att stry- ka hr Elowsons namn och i stället för honom och den från riksdagen afgångne Jöns Bengtsson i Gullåkra uppsatt hrr Andersson i Malmö och Sjöberg i Bodaryd, höll den frihan- delsvänliga centern på Elowson och folkpartiet på Hedin. De nye landt- mannakandidaterne hemburo segern med 129—126 röster, Elowson ficktri- handelscenterns och folkpartiets för- enade röster 94 och Hedin endast 48, hvilken siffra alltså kan anses såsom radikalernes högsta. Enligt detta vote- ringsutslag skulle dessa begge frak- tioner vara temligen jemnstarka; dock torde folkpartiet i verkligheten vara till antalet mindre än den Hedinska röstsiffran, beroende derpå, att det ännu finnes folk, som, oafsedt politi- ska åsigler, hålla på hr Hedins läng". Hans prestige har dock vid valen till konstitutionsutskottet varit i stadigt nedgående, vid 1895 års val föll han igenom med 59 röster, vid 1896 års med 54 och nu med 48. Inom statsutskottet insatte första kam- maren grefve Philip Klingspor (Öster- tötlands län) i stället for frih. Carl lingspor (Skaraborgs län), hvilken omflyttning endast betyder, att den utpregladt tullvänlige friherren till Hellekis anses lämpligare för bevill- ningsutskottet, till hvilket han ju ock med sin sakkunskap rätteligen hör. Andra kammarens val erbjuder ej hel- ler någon egentlig förändring. Borta äro Olof Jonsson i Hof och Nils Pe- tersson i Runtorp De ersattes med hrr Larsson i Mörtlösa och Sjö, hvilka enligt partiets sedvänja alltså hit upp- flyttats från bankoutskottet, med 161 —157 röster. Närmast i rösttal kom en annan landtmannapartist Per Ers- son i Vestlandaholm med 59 röster. Bevillningsutskottet föranledde icke någon strid i första kammaren, hvar- est majoriteten ju ärgifven. Vi hafva förut omnämnt, huru nerrarne Kling- spor, grefven och friherren, ombytte plats. Hr Almström är beklaghgen borta från riksdagen, men hans plats har värdigt upplåtits åt överdirektö- ren Th. Odelberg och den afgångne frih. Alströmer har fått en fullödig efterträdare i hr Svedelius. — I an- dra kammaren åter drabbade landt- mannapartiet äfven vid valet till detta utskott ihop med den förenade fri- handelscentern och folkpartiet Istäl- let för den till första kammaren öf- vergångne vice talmannen Östberg och de från riksdagen afgångne hrr Dieden och S. B. Bruhn hade landt- mannalistan hrr Göransson i Åsen, uppflyttad från förra riksdagens lag- utskott, Nilsson i Ystad, båda fri- handlare, och Bergendahl, skyddsvän, hvarigenom samma proportion mel- lan de olika meningsgrupperna mom landtmannapartiet bibehållits. De för- enade motpartiernas lista beteckna- des åter af de genuina trihandelsnam- nen grefve Hamilton ooh Johan Jo- hansson i Noraskog. Den förra li- stan segrade med 128 röster mot 97. Dessa siffror torde i sjelfva verket angifva de båda partiers styrka, af hvilka det ena önskar status quo och det andra åsyftar det rådande syste- mets upphäfvande. Bankoutskottet har två nya namn bland sina första-kammarledamöter, nämligen i stället för aflidne Liss Olof Larsson och hr Ekdahl, hvilken förmodligen undanbedt sig, förste suppleanten hr Rettig och f. d. justi- tieministern Östergren, hvilken kam- marmajoriteten derigenom bevisat sitt erkännande. Äfven nu hade inom andra kammaren frihandelscentern och folkpartiet förenat sina krafter, men med lika olyckligt resultat, 66 röster mot 150. Landtmannapartiet hade här att ersätta de till statsut- skottet uppflyttade herrar Sjö och Larsson i Mörtlösa, hvarjemte strö- kos hrr Themptander och Henricson i Karlslund. I deras ställe invaldes hrr Johansson i Noraskog, hvilken sålunda häri erhöll ett bevis på ma- joritetens förtroende efter sitt åter- mträde i partiet, Eklundh från Lund, förutvarande suppleant, samt Malmen och Kilsson i håygla. De rena fri- handelsallierades främsta namn voro Amnéus och Henricson. Lagutskottet brukar icke vara nägot stridsäpple mellan partierna. Första kammaren omvalde samtlige sina le- damöter. Andra kammaren hade att ersätta den befordrade A. Göransson och den till civilminister utnämde Krusenstjerna, i hvilkas ställe valdes hrr Ohlsson i Vexiö och Jönsson i Gammalstorp med 130—127 röster. Närmast dem kom hr Husberg med 98 röster. Af ö?tgötarne hafva följande erhål- lit utskottsuppdrag, nämligen i för- sta kammaren: hrr Fosser och grefve Klingspor (statsutskottet), Philipson (bevillningsutskottet) samt G. Ander- son i Kolstad (lagutskottet); i andra kammaren: hrr O. Larsson i Mört- lösa (statsutskottet), Swartling (be- villningsutskottet), P. G. Petersson i Brystorp (lagutskottet), Rydberg (suppleant i konstitutionsutskottet), Andersson i Himmelsby (suppleant i statsutskottet) samt Henricson (sup- pleant i lagutskottet). Sverige för 3,600 år sedan. I ett arbete med titeln Skandina- viens geografiska utveckling efter istiden, utgifvet af G. de Geer, kom- mer författaren till följande resultat rörande vårt fäderneslands utseende under den s. k. stenåldern, d. v. s. under den period, som anses tagit slut omkring 1700 år före Kristus, vid inträdandet af den s. k. brons- åldern. Om vi börja i vesler, så finna vi först att Idefjorden äfven omfattade de s. k. Bullaresjöarna i Bohuslän och att hafvet gick öfver Trollhättefallen, som sålunda då ej funnos. Venern var dock ett särskildt sjöbäcken, men Vermlandsnäs fans icke. I Skåne sträckte sig Skelderviken med djupa förgreningar åt sydost mellan Söder- åsen och Hallandsås. Kullaberg var en ö. På östra sidan af samma landskap gick en hafsvik upp till Kri- stianstad och en annan dylik sam- manhängde med Ifösjön. Af Öland fans ej norra delen, norr om Borgholm, och äfven Gotland var ansenligt kringskuret mot nu. I Östergötland låg halfön Vikbolandet under vatten, så att de båda vikarna Slätbaken och Bråviken blott ut- gjorde en enda vik, omfattande äf- ven sjöarna Roxen och Glan. Motala- ström slutade sålunda den tiden vid Bergs slussar eller Vreta Kloster. Norr om denna vik stack Kolmor- den ut som en lång udde och norr om denna vidtog en ansenlig bugt omfattande hela Mälarens och Hjel- marens dalbäcken. Den gick ända till Kilsbergen i vestra Nerike. Sö- dermanland var en vidlyftig skärgård. Hela Upland låg under vatten, och der Stockholm nu ligger, svallade ett mer än femtio meter djupt vatten. Norr om Hjelmarens nuvarande bäc- ken tedde sig Käglan som ett par holmar och en rad grund och ända in till Krylbo sträckte sig en hafs- arm, deri Dalelfven utmynnade. Gefle- trakten var så långt som in öfver Storsjön täckt af vatten och i Hel- singland gick en vik i Ljusnans elf- dal ända fram till Bollnäs. Dellen- sjöarna utgjorde en annan rundformad fjärd med ett jemförelsevis smalt sam- band med hafvet. Vända vi oss nu till andra sidan Bottenhafvet, till Finland, så sakna- des der så godt som hela Österbot- tens breda kustland och vid Finska viken låg en betydlig remsa af Ny- land under vatten. Från denna vik gick i Viborgstrakten ett ganska an- senligt sund in till Ladoga, som så- lunda på det sättet sammanhängde med Östersjön. Deremot fans icke Nevafloden. atl besöka dem. -lag vet väl jag, hur en mor är, vet hur dant tålamod min mor hade med mig. som var ett ovanligt kinkigt barn. Att hon inte strypte mig i vaggan, var bästa be viset på hennes hjertelag", tillade han skrattande med ett al dessa drastiska uttryck, som han icke sällan använde, men som det skall en sådan "klar- synt" vän till, som den i den åsyf- tade artikeln, att taga efter bokstaf- Lägger man till ofvannämnda drag det, att han var ytterst upprörd öf- ver att ej så tidigt ha blifvit under- rättad om moderns sista sjukdom, att han kunnat få träffa henne ännu en gång här i lifvet (hos den gamlas omgifning en underlåtenhet, som hade sin grund i fruktan att i förtid oroa honom), så kanske man förstår, att han ej "i stället för ett hjerta hade en sten i bröstet". Ostgöta-Postens (d. v. s. de 312 första sidorna af ro- manen Drabanten) medföljde i särskild paket jy> 1 för 1897 till alla dem, som prenumererat ä " Öst- göta-JPosten med Bilaga". Öfriga prenumeranter ha erhållit endast tid- ningen. Skulle någon nytillkommen pre numerant af misstag ha prenumererat endast å " Ostgöta-Posten" och så- ledes ej erhållit bilagan, men han i alla fall önskar erhålla romanen fullständig frän början, så kan bilagan (de första 312 sidorna) er- hållas i korsband mot insändande till redaktionen af SO öre i fri- märken. Fullständig och tydlig adress bör då uppgifvas. Slpropos. Att Sverige lånar Ryssland pengar, är den senaste stora ooh — vi till- lägga — glädjande nyheten. Det meddelas nämligen att svenska riks- banken tecknat sig för deltagande i senaste ryska statslånet (å 100 mill. rubel i guld, till en räntefot af 3 proc.) och fått på sin anpart 3 mill. riks- mark. Summan är visserligen ej så stor; men det torde vara första gången, som Ryssland lånat pengar af oss. Om den aflidne Alfred Nobel med- delade vi i ett föregående nummer några egendomliga drag, berättade af en fransman, som uppgais vara mångårig vän till N Nu kommer en annan förf., hvilken kallar sig "mång- årig bekant till hela Nobelska famil- jen och icke minst till den aflidne", och meddelar rakt motsatta uppgii- ter. Denna senare författare skrifver: Först i afseende på hans förhål- lande som son. Om någonsin en så- dan älskat sin mor, var det han. In- genting fans nog godt, nog dyrbart, nog fint uttänkt, hvarmed han ej öf- verhopade henne. Han mindes, hur hon under familjens mera obemärkta tid användt sina krafter för mans och barns trefnad; nu skulle hon hvila, nu skulle hon ha det riktigt godt, ha en fullkomligt sorgfri ålderdom. Furstligt var det årsbidrag hon af honom erhöll, och dock skattade hon detta mindre än att särskildt vid nä- stan hvarje sin födelsedag få se denne son, som kommit den långa vägen för hennes skull. Man skall ha sett mötena dem emellan lör att fatta allt hvad de voro för hvarandra. Till en sin ingeniör, som bad om ett par dagars permission tör ett be- söka sina föräldrar, yttrade han kort före sin död: "Det får ni visst. Så länge man ännu har föräldrar i lif- vet, är det både en glädje och pligt Presterskapets aflöning. F. d. landshöfding C. Treffenberg har i första kammaren väckt en mo- tion angående nya grunder för pre- sterskapets aflöning. Vi återgifva här motionens slut- kläm, hvari hemställes: l:o) att k. m.t täcktes låta utreda, huruvida icke de nya lönereglerin- garna lämpligen kunna grundas å följande från föreskrifterna i förord- ningen angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster den 11 Juli 1862 delvis afvikande bestäm- melser, nämligen: att presterskapets aflöning skall utgöras genom bidrag af församlin- garna och inkomst från boställena, på sätt här nedan omförmäles; att, så långt ske kan utan skada för religionsvården, komministratu- rerna indragas eller ock förvandlas till pastorsbeställuingar; att genom de smärre pastoratens sammanslagning minskning i det stora antalet pastorat måtte ega rum; att prestboställena i regel, och der icke särskilda omständigheter på- kalla undantag derifr&n, utarrenderas, med presten förbehållen nyttjande- rätt tUl bostad och trädgård, der så- dan finnes, samt med åliggande för arrendatorn att ansvara för byggnads- och underhållsskyldighetens milgö- rande, att de till prestlönereglenngsfonden redan influtna och framdeles ingående skogsförsäljmngsmedel, i större ut- sträckning än hittills skett, tagas i anspråk lör presterskapets aflöning; att andningen vid alla ordinarie presterliga beställningar skall utgå i penningar och vara tillräcklig att bereda innehafvaren en anständig bergning; att de Komministraturer, hvilka icke ifrågakomma till indragning eller komma att ombildas till pastorat, skola utgöra en särskild löneklass, inom hvilken andningen för alla kom- ministrar utgår med i allmänhet lika belopp, med den förhöjning allenast för vissa komministraturer som på grund af särskilda omständigheter kan finnas skälig-, att alla pastorat skola indelas i särskilda löneklasser, till det antal som efter utredning må finnas lämp- ligt; att aflöningen skall, med nedan omförmälda undantag för högsta löne- klassen, utgå med lika belopp vid alla till samma löneklass hörande pastorat; att aflöningen i lägsta löneklassen skall med ett skäligen atpassadt be- lopp öfverstiga den normala aflönin- gen för komministrarne; att aflöningen i högsta löneklassen skall vid alla dertill hörande pastorat utgå med i allmänhet lika belopp och icke bestämmas högre än som må anses erforderligt för att upp- muntra rikare begåivade unge män att inträda på den presterliga banan samt der) em te erbjuda dem skälig ersättning för de uppoffringar i tid och penningar de underkastat sig för att vid universitetet inhemta högre teologisk bildning; dock att denna bestämmelse icke må utgöra hinder att undantagsvis vid ett och annat pastorat aflöningen kan förhöjas med skäligt belopp, der sådant lör upp- nående af nyss nämnda ändamål anses nödigt; att det skall tillkomma k. m:tatt — med tillbörlig hät.syn 4 ena sidan till omfattniugeu af det med pastorsämbe- tets utölvaude förenade arbete och an- svar samt lefnadskostnaierta i orten och å andra sidan till vigten deraf att ett visst proporiionerligtautal pastorat i alla löneklasser fördelas på de särskilda löneklasserna — bestämma löneklasset- nas antal; att för så vidt de presterliga atlö- ningsmedlen lemna öfverskott utölver hvad som lör det ordiuarie presterska- pets ailöning erfordras, berörda öfver- skott skall användas till aflöniug jem- väl af det e. o. presterskapet eltev deu fördelning pä hvarje stift som af k. m:t förord nas; att alla från församlingarna till pre- sterskapets aflöning utgående bidrag jemte arrendena för de ecklesiastika bo- ställena skola al krooans tjcns"emåu debiteras, uppbäras och redovisas i sam - manhaug med den allmänna uppbö.den samt af k. befhde levererus till stats- kontoret; att likaledes till statskoutoret skola levereras de andelar af skogsförsälj- ningsmedlen, hvilka, utan att ingå till löueregleringsfond^n, tillfalla iuuehai- varne af vissa ecklesiastika boställen; att sedan sålunda olvaunämnda för presterskapets aflöning afsedda medel levererats till statskontoret, det skall åligga bamälda myndighet att af be- rörda medel och af de atlöningsmedel, hvilka utgå fråu den under statskon- torets egen förvaltning stående prest- löneregleriugsfonden, tillhandahålla ve- derbörande domkapitel de andelar af berörda atlöningsmedel, som på hvart stift belöpa; att det skall åligga domkapitlen att af berörda medel ej mindre Ull veder- börande löutagare qvartalsvis utbetala det för en hvar af dem genom den nya löneregleringen bestämda aflöuingsbe- lopp än äfven att tillhandahålla det e. o- presterskapat den aflöning, som kan tillkomma detsamma; samt att de från de olika skattetitlarne till presterskapets aflöning utgående bi- drag blilva stälda i riktig proportion till hvarandri.; samt derelter till riksdagen afgifva det förslag till ordnandet at ifrågava- rande angelägenhet, hvartill utrednin- gen må föranleda, ätvensom till de än- dringar i ofvannämnda k. förordning och möjligen öfriga till lörevarande fråga hänförliga st&dganden, som må anses erforderliga för förslagets genom- förande; 2 o) att i samma skrifvelse anhålla, att k. m:t i sammanhang med den nå- diga propositionen angående ofvanbe- rörda ämne. som riksdagen torde hafva att förvänta, ocb efter erforderlig ut- redning tillika täcktes till riksdagen afgifva förslag till de åtgärder, som kunna böra vidtagas i ändamål att åt af ålder och sjukdom otjenstbara prest- män bereda pension; 3:o) att likaledes i samma skrifvelse anhålla, att k. m:t täcktes taga i öf- vervägande, huruvida icke till förbätt- rande af kommioistrarnes aflöning i de pastorat, der denna icke är tillräcklig att bereda komministrarne en anstän- dig bergning föreskrift lätup'igen kunde meddelas, hvarigenom komministern i sådant pistorat förklarades beiättigad att, derest kyrkoherden i pastorateUaf- går, innan nuvarande lönereglering upp- hör att vara gällnde, lör den återstå- ende tiden erhålla skäligen förhöjd an- del af de till presterskapets aflöning från pastoratet utgående bidrag samt derefter redan till nästa riksdag fram- lägga töralag i ämnet, samt i:o) att ställa till k. m:ts förfogande ett förslagsanslag af 10,000 kronor till bestridande af kostnaderna lör de i punkterna 1 och 2 harofvan begärda utredningar.___________ Ur en östgötes anteckningar. (För Östg. Correspondenten). n. Hehr i Vallesatad En vårdag 1614 var Vallerstads kyrkoby skådeplatsen för ett ganska stormigt upptrade. _ Några stycken mjölnardrängar från Öjebro både näm- ligen kommit ditöfver och anstalde rappskall efter smedsgesällen Pehr Andersson, hvilken föregående lördag hade aflagt besök i deras qvarnlag och då grundligt piskat upp rike Lars Mjölnare och dennes son Petter samt dessutom lofvat stryk åt hela byala- get, hvilket djupt grämde de gode männen i sagda qvarnby. Lirs hade nämligen, dä Pehr i Vallerstad en dag på efterviutern dragit åstad med en säck säd till förmalmng åt fadern, smeden och torparen Anders Nilsson, ej allenast tagit oskäligt hög tull, hvilket i öfrigt ej ansågs ovanligt i denna qvarn, utan ock bytt ut An- ders Nilssons bättre vara mot en be- tydligt sämre. Detta och åtskilligt annat hade nu kommit sinnet att sjuda öfver hos unge Pehr, så att han en vacker dag begaf sig åstad till Öjebro och på sitt sätt skipade rätt- visa. Nu voro åborna här visserligen inga beundrare af rike Lars Mjölnare, hvilkens snikenhet, som ej kände nå- gra gränser, stundom dragit nesa och skam öfver hela byn, och de både gerna unnat honom afbasningen, om icke också Pehr stått grufligt illa till- boks hos dem. Ty "Smedspelle", som han gemenligen kallades, var fruktad 410 Dylika signaler åstadkomma ordentliga smä revolu- tioner. Intet trollspö skulle ha kunnat framkalla större och snabbare vexlingar. Alla skyndade upp från sina platser, alla strömmade till från rummen. Om icke förut, visade det sig nu, att något hvar med spänd förbidan varit genomträngd af föreställ- ningen, att någon ötverraskning väntade dem. Ju längre det dröjt dermed, desto mera hade också lureställningarna vuxit ut åt olika håll och antagit allt mer iantastiska former. När signalen nu ljud ooh kallade dem ut till salongen, var det för mången också, som om man förkunnat dem, att ögonblicket vai Inne för festens egentliga glanspunkt. iätackelberg befann sig på sin hedersplats midt framför förhänget. Ingen visste, hvad som väntade dem, men just denna ovisshet gjorde ögonblicket sä intressant. Armfelt klappade slutligen ett slag mod bina händer, och förlåten delade sig midt itu, hvarj' del llygande ät sin sida. Den storartade tatla, som dervid framträdde för allas blickar, var ganska Ofverraskande. En manlig och en qvinlig gestalt, klädda, den förre såsom konung Gustaf III, den senare såsom kejsarinnan Catharina II brukade vid festliga tillfäl- len vara, utgjorde tablåns hufvudtöremål. 1 rika veck follo puipurmantlarne ned bakom och pä si- dorna om dem. Den manliga gestalten höll i sm hugra hand en yngling och don qvinliga i sin vänstra en lhcka. Enär gruppeu bildade en halfcnkel mat belunno sig de unga något framskjutna, och af de- las hjeitliga och leende blick sag man, huruledes de liksom drogos till hvarandra. De tvänne huvud- personernas venstra och högra händer livila.de för- tioendelullt i hvarandra. Nedanför dem låg en hy- dia, på hvilken de trampade med sina lotter. Armfelt hade inbjudit några af den kongl. tea- terns mest framstående artister att uttöra rollerna; 115 likgiltighet lian mm sida. Ni ser, alb älven jag gör, hvad jag kan, ehuru vi gä olika vägar. — Nu till konungen! — Jag stannar qvar här Ku alt betacka or vag. TJUGOANDRA KAPITLET. onungen. Den medelpunkt, omkring hvilken donna tids alla partier i långsammare eller snabbare rörelser, i närmare eller allägsnaie kretsar svängde sig, utgjoi de=, af eu fjortonärig yngling. Och hurudan var denne fjortonåringV — Ers majestät får ej vidare göra nägia bajo- nettaniall här inne i rummet, erinrade grefve Gylden- stolpe, den omyndige konungens dåvarande guvernör, ni kan slutligen förstöra den der vackra statyn. — Det är just det jag_ ämnar. — Men ^rs majestät täcktes nådigst ursäkta, att jag förbjuder det. — Statyn är eu bild af Brutus. Hvailöi bai nian llyttat in den i mina rum? Hvarför liar man da icke llyttat hit Ankarströms bild, min turs Btu- tus? Du förbjuder mig att förstöra deu! — Må gud straffa mig, om jag förbjuder nugot annat, än som utser er egen nytta. Ers majestät måste för all del beherska sitt sinne. — Nej! — Ni gör er olycklig. — Nej! ■111 På en vink af Armfelt slöt fövliäiiget sig ögon- blicket derefter. — Bataljen vid Svenksund! belälde Amileit, vand till orkestern. Genast rullade också tonerna af detta hertigens lavontstycke genom rummen. Den förstämning, som hittintills liksom bundit gäbtenia, löstes härmed pa en gäng, och åter böljade ile fram och tillbaka. En stund senare möttes grefve Stackelberg och Armfelt i ett ailägsnare rum. — Ers excellens, yttrade Armfelt, nu går min väg till konungen. Vill ni följa mig? Man skall ej märka, om vi tör en stund atlägsna oss. — Nej, min baron, jag följer er icke. — Ni vill icke. Näväl, ensam vill jag då i den vakande försynens namn tala till ett barn bland kungar och hoppas att, ehuru min röst blott under- stödes af ett varmt hjertas tillgifvenbet, kunna ul- löia, hvad ingen annan vill ätaga sig. De nordiska ländernas gemensamma fördelar skola leda mig lika mycket som mitt fäderneslands. — Jag vill göra mera än följa er, baron, mioll Stackelberg, sa snart Armfelt slutat, jag vill lemtia er dessa biel'. Armfelt stirrade förvånad på honom, under det han mottog tvänne af Stackelberg lemnade skrif- v elser. En enda blick pä utanskrifterna sade honom, ifrån hvem de voro. — Frän kejsarinnan, utropade han, fattad af en glad .ifverraskning, ah. ett till konungen och ett till mig personligen. — Klaga således icke mera, min baron, öfver 411 och att de med förkärlek omfattade uppgiften, syn- tes af det fulländade sätt, hvarmed äfven den min- sta detalj var anordnad. Den starka och klara belysning, som föll pä tablån, öfverstrålade den med en nästan förklarande glans. Orkestern, hade, i samma ögonblick förhänget delade sig, uppspelat den svenska folksången, hvilken dock snart öfvergick till den ryska. Ett stormande sorl af bifall ljöd från de talrika äskädarnes sida. Tablåns egentliga betydelse behölde ingen för- klaring; den förklarade sig alldeles sjelf. Det hela var en stor politisk bild, konstuärligt atergifvande de tvänne nordiska hotvens under Gu- staf lll.s tid lifligaste intressen. I tablåns hufvud- ligurer såg man kejsarinnan at Ryssland och den aflidne konungen af Sverige, i de yngre såg man de unga, på hvilkas förening de ville bygga nordens på ömsesidigt förtroende hvilande framtid. — Ni intager mig med storm, baron, yttrade Stackelberg. Jag skall underrätta kejsarinnan om de försäkringar, hvarom denna scen erinrar. Ä hen- nes vägnar kan jag likväl redan tacka er för den. — 1 denna tablå, hviskade Ehrenström, ligger Ctt helt politiskt program. — Det är Gustafs testamente, inföll Aminofl. — Det är ett revolutionsprogram, ljöd en rost bakom dem, utan att man kunde upptäcka, trän hvem den kom. Tonerna, af den ryska folksången brusade i detta ugonblick genom rummen. Hertigen-regenten! tillkännagaf man i detsamma. Vid detta utrop delade sig gästernas rika led ull höger och venster, och hertigen, åtföljd af den