Titel: Östgötaposten
Datum: 1901-07-26
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD mm Redaktör och ansvarig utgifvare Gnat. Onatafisoa. OSTGOTA-POSTEN Egare och förlägga» aktiebolaget Öitgdta Correipondeutens Boktryckeri. Verkställande direktör: Grannar Bidderatad. N:r 30. Prenumerationspris: FOr helt är kr. 1: SO, för tre qvartal kr. 1,18, fSr hälft är 0,85 i ett qvartal SO *re, postbefordrlngsafglften inuerilkiind. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 26 Juli. [ Annonspris: Fr petltrad 8 Ore; från Trimmande orter 10 Ore. Utllndaka annonser 15 Ore. FOrlofnings-, vigsel- ooh fodelseannonaer 75 Ore; dödsannons 1: 50. LOsnammerpri 5 Ore. Östgöta Correipondenten t Boktrycker i i Linköping 1901 Postsparbanken emottager insättningar och verkställer ut tagningar vid samtliga postkontor och de flesta poststationer i riket. De insatta medlen stå under Statens Insättningar, uppsägningar och uttag- nmgar kunna ega rum vid alla da tider postanaUlten hålle» Bppati for all. En och samma motbok galler I hala riket, hvarigenom medel, som insatts å en ort, kunna lyftas vid hvilket som helst postsparbankakontor. Sparmårken för tillvaratagande af min- dre bel pp än en krona tillhandahållas å de flesta postanstalter afvensom hos ett stort antal enskilda försäljare. ____,6. 109040) (83) Jiridish Omhdsbyrån (Hofrättsnotarien Ax. Chnstopherson) Holländaregatan 14, Stockholm. Alla slags uppdrag och bevakningar i domstolar och ämbetsverk. BV Ridfrågnlngar billigt. "fJB (2242,30) Likkistor och Svepningar stort lager och billiga pris hos Telefon 217. O. JL Rosén. (7880,3. Elektrisk driikraft för statsbanorna. På framställning från järnvägasty- relsen gaf k. m:t i Juni 1899 den a. k. vattenfallskomitén i uppdrag att utreda, hvilka statens vattenfall hade sidan belägenhet ooh sådant energi- förråd, att de ansåges knnna med fördel användas för alstrande af drif- kraft åt statsjarnvågarne. I anled- ning häraf har vattenfallskomitén ny- ligen till jordbruksdepartementet in- gifvit förslag ooh betänkande i äm- net tillika med diverse utredningar samt en karta öfver Sverige, å hvil- ken de till elektrisk järnvägsdrift föreslagna vattenfallen blifvit ut- märkta. Efter St. D. redogöra vi har i kort- het för det markliga aktstycket, b.var- vid bör. anmärkas, att komitérade själfva synas velat reservera sig mot att de lemnade uppgifterna finge an ses såsom definitiva, alldenstund ko- miténs arbeten i allmänhet icke ännu hunnit afslutas, till följd h varat fram- deles mera exakta uppgifter i vissa hänseenden torde vara ett förvänta. Bmå, men många tåg. Införandet af elektrisk järnbane- drift torde medföra en omgestaltning ti trafikförhållandena. Såsom allman förutsättning för sådan drift fram- håller komiten, att nu förekommande stora, af ånglokomotiv framförda tåg torde böra söderdelas i småtigatett mindre antal vagnar för erhållande af en i möjligaste mån kontinuerlig drift. Ju mera detta önskemål kunde uppnås, desto båttre ekonomiskt re- sultat torde vara att förvänta. ratten/alls Utge i förhållande till viss jernvägslinie. Professor Sv. Arrhenius ochkomi- téns sekreterare doc. A. Åströmföre- togo under förra året på komiténs uppdrag en utländsk studieresa. I sin berättelse från denna anför prof. Arrhenius, att det största afstånd från kraftkällan, på hvilket elektri- ska tåg för närvarande kunna med ekonomiskt gynsamt resultat fram föras, utgör 200 ä 250 km. hvadan ett vattenfall, som ar beläget ome- delbart invid en järnvägslinie, skulle kunna leverera kraft för en sträcka af 400 a 500 km., hälften i hvardera riktningen. Då emellertid endast få vattenfall äro belägna i järnvägarnes omedel- bara närhet, måste man afgöra. inom hvilket afstånd från en jårnvägslinie ett vattenfall bör vara beläget för att kanna för ändamålet användas. Att för besvarandet af detta spörs- mål uppställa en allmän regel finner komiten vanskligt, frågan torde böra blifva föremål för teknisk och eko- nomisk utredning för hvarje särskildt fall. Som regel framhållas, att det afstånd från en järnvägslinje, på hvil- ket ett vattenfall kan vara beläget för att här ifrågakomma, är beroen- de på vattenfallets energiförråd. Ju mindre detta är, på desto mindre af- stånd från järnvägslinien måste fallet vara beläget; ooh vattenfall, belägna på långt afstånd från järnvägslinien, kunna för ifrågavarande ändamål komma till användning endast under den förutsättning att de hafva ett stort energiförråd. I öfverensstämmelse med denna uppfattning har i förslaget upptagits den betydande kraftkällan Harsprån- get, ehuru beläget på ett afstånd af cirka 40 km. från statsbanan Luleå- Riksgränsen, men deremot uteslutits sådana vattenfall, hvilkas energiför- råd ej synts stå i lämpligt förhållan- de till afståndet från närmaste jårn- vägslinie. Vattenfallens storlek. Beträffande iiågan om stor eken af de vattenfall, som kunna komma att för järnbanednft användas, framhållen, att då under i öfrigt likartade förhål- landen en större anläggning i allmän- het kan byggas och dnfvas med mera gynnsamt ekonomiskt resultat än liera mindre anläggningar med mot svarande hästkrattantal, hvartilj kom mer att för vissa tall den s. k. döda linien (mellan vattenfallet och järn- vägen) minskar effekten böra ifråga- varande vattenfall vara tämligen an- sen'iga. Vattenfall om mindre än 1,500 naturhästki arter vid lågvatten stånd anses fördenskull i regel icke vara egnade att härför tagas i beräk- ning. Vattenfallens vattenvariationer. För drifvande af järnvägar medels elektricitet erfordras helt naturligt ett året om särdeles konstant krattför- råd. Då nu den af vattenfallen alst- rade kraften är mycket vezlande, be- roende pä vattenståndets variationer, har komiten ifrågasatt, huruvida för ifrågavarande ändamål borde angifvas annat kraftbelopp än det, som under årets alla månader kan vara att på- räkna. Ken då det kan tänkas blifva ekonomiskt fördelaktigt att i vissa fall för järnvägsdrift använda det större kraftbelopp, som konstant un der endast en del af året, exempelvis 8 å 9 månader, finnes tillgängligt, un- der det att ångkraft användes tör ut fyllande af bristen, har komilén an- sett sig böra för de särskilda vatten- tallen lemna uppgift äfven ä den kraft, som kan från dom erhållas under 8 å 9 månader af året; och detta så myc- ket hellre som genom framtida regle- ring af en del vattendrag detta högre kraftbelopp torde i många fall kunna uppdritvas till ett under hela året konstant minimum. Hvilka statsbanor kunna erhålla kraft från statens vattenfall? Af komiténs utredning framgår, att statens tillgång på vattenfall, lämp- liga tör elektrisk järnvägsdrift, till största delen åro belägna i Norrbot- tens, Vesterbottens och Jemtlands lån. Utom dessa län finnas endast ett i G ?fleborgs län — Landaforsen - samt två i Hallands län — Laholms- fallet och Karseforsen. De linier af statsjärnvägarna, som helt eller delvis kunna erhålla kraft från ragdd vattenfall, äro: A. Stambanan Luleå—Riksgränsen. B. Stambanan genom öfre Norr- land. C. Stambanan Bräcka—Storlien. D. Stambanan genom nedre Norr- land. E. Statsjarnvågarne vid Sveriges vestkust. Derest linien Kirunavaara—Riks- gränsen komme att dritvas med elek- trisk kraft, anser komiten det sanno- likt, att jämväl den ifrågasatta biba- nan Kiruna vaara—Svappa vaara kom- me att på samma sätt dritvas, hvar- för komitéa föreslagit ett vattenfall — Paurangikoski — såsom lämplig kraftkälla för» berörda järnväg. Såsom framgår af komiténs förteck- ning, ar tillgängen på lämpliga vat- tenfall synnerligen riklig beträffande järnvägen Luleå—R ksgränseD, i hvil ket afseende framfaåUes möjligheten af, att hela dennaabana förses med kraft endast från H rsprånget — ett spörsmål, som emellertid måste blifva föremål för särskild utredning. Flertalet af otvan uppräknade vat tenfall är helt och hållet i statens ego. Vid några, såsom t. ex Rista- fallet, Ujerpeforsen och Kattstrupe- forsen, innehatves en del af strän- derna at enskilde. I tvä tall anser komiten statens rätt vara tämligen tvitvelaktig. Han fick kvitto. — EU par gamla vinner, Molander och Kulle, brukade alltid munhuggas, då de träffades. En dag, då de möttes, yttrade Kulle: "Vet du, Molander, hvad jag alltid kom- mer att tänka på, hvar gång jag ser dig! Jo, då kommer jag alltid att tänka på mor mins lille gris, som hvar gång gårdsgrinden stod Sppen sökte lista sig in på gården, ty mor min ropade då åt mig ooh bror min: Motan där!" Motänder: "Vet du, hvad jag all- tid kommer att tanka på, när iag lår se dig?" Kulle: "Hvad 8r det då?" Motander: "Jo, då kommer jag alltid att tänka på hvad en kulle kallas för nere i Vestergyllen." Kulle: »Nå, hvad kallas den för där?" Motander: "Jo, en knöl pil Jordin!„ Olycksfallsförsäkrings- bolagens processande. Att söka processa sig ifrån utbeta- lande at ersättning för olycksfall, helst när det. gäller dödsfall och försäk- ringssumman är något så när hög, synas — sknfves från Stockholm till Östg Corresp. — åtskilliga olycks- fallstörsäkringsboiag och ej minst de svensks, på senare tiden nästan haf- va tagit till praxis. På samma gång är man naturligen ej synnerligen angelägen om att låta denna gren af verksamheten — pro cessandet — väcka allt för mycken uppmärksamhet. En Stockholmsadvokat, som för ett dylikt bolags räkning vid Stockholms rådhusrätt förde en proces?, där det gällde utbetalande at olycksfallsför- säkring åt sterbhuset etter en per- son, som omkommit genom drunk- ning, gaf också följande naiva ut- tryck åt sitt missnöje, då han af en journalist tillfrågade* om några de- taljer af rättegången: "Hvad tjänar det till att referera sådana här mål? Folk kommer ju att tro, att vårt bo- lag alltid processar". Och bolagen vinna alltid eller nä- stan alltid. Det faller sig nämligen icke så lätt, att — om det uttrycket får tiilåtas — aflida genom olycks- fall under sådana omständigheter, att vederbörande bolags skyldighet att utbetala försäkringssumman ligger fullt klar och tydlig. Alltid brukar det finnas någon liten hake, någon omständighet, som enligt någon af de många klausulerna af försäkrin- gen möjligen kan tolkas till bolagets tördel, och så är saken snart inför domstolarne, ottast med dryga rätte- gångskostnader för den tappande par- ten. Och ottast är det som nämnts den försäkrades rättsinnehaivare som förlora. Här ett ooh annat exempel från den senaste tiden. Eu bryggmästare var olycksfallsförsäkrad för en större gumma i ett utländskt bolag. Han skadade sitt knä under arbete i bryg- geriet. Benet ville ej läkas. Etter temligen lång tid måste det tagas af. Han stämde nu bolaget ooh begärde att utfå stipulerad ersättning. Hans talan ogillades emellertid i alla in- stanserna på den grund att det ej kunde bevisas, att den åkomma som nödvändiggorde amputationen, var en omedelbar töljd af olycksfallet. En verkmästare vid ett skånskt sockerbruk, olyokstalliörsäkrad för 5,000 kr. i ett svenskt bolag, föll öf ver bord under en segeltur från Malmö till Vikhögs fiskläge ooh drunknade. Bolaget vägrade betala ut försäk- ringssumman. Målet passerade alla instanserna och bolaget vana och fiok sig tillerkändt nära 300 kr. i rätte- gångskostnader på den grund att det ansågs bevisadt, att segelturen varit en "lustfärd" ooh försäkringen ej sträckt sig till olycksfall, "förorsakad! genom deltagande i lustfärd med se- gelbåt". En mejerielev vid Alnarp olycka- försäkrad för 6,000 kr. i ett svenskt bolag, ljöt döden genom ett olycks- fall bestående i att han kröp o t på ett tak och råkade falla ned på en cementgård, hvarvid han erhöll så svåra skador, att han afled. Bolaget vägrade betala ut försäkringssumman och fiok rätt i alla instanserna, på den grund att utkrypandet på taket rubricerades som ett "vågsamt före- tag", som föll utom försäkringens marginal. Understundom mötes man af fall, som bjärt belysa behofvet af en riks- försäkringsanstalt. Se här ett! En arbetare afled genom olycksfall i arbetet Han var försäkrad tör 1,000 kronor i ett svenskt bolag. Bolaget vägrade, af åtskilliga skäl utbetala försäkringssumman till de efterlef- vande, men blef af k. m:t dömdt där- till, afvensom att betala 271 kr. i rättegångskostnader. Det ombud, som på egen risk fört målet genom alla instanserna tör den fattiga rättsinne halvarens räkning, skref emellertid en arvodesräkning på 855 kronor, då af försäkringssumman sålunda blott återstod 416 kronor. Om detta arf- vode, som ansågs för drygt tilltaget, blef en ny process, som hittills hun- nit till Svea hofrätt, hvilken, med afseende på ombudets åtagande att föra målet på egen risk, fördelade arf- vode och kostnader så, att den sum- ma som till sist, sedan ombudet fått sitt, skulle komma arbetarens efter- lefvande till godo, utgjorde, nogaut- räknadt — 115 kronor. Så långt vår korrespondent Hvad han berättar stämmer till fullo med en hel serie liknande fall, som i slu- tet af 1899 framdrogos genom Östg. Correspondenten och som då föran- ledde rätt mycken diskussion inom pressen. Det är alldeles uppenbart att vi på ifrågavarande område med det snaraste behötver en lagstiftning, som klart och noga preciserar, när från bolagens sida betalningsskyl- dighet skall inträda. Som det nu ar, måste man snarare af än tillråda all- mänheten från olycksfallsförsäkring genom enskilda bolag, ty vilja dessa undgå utbetalning, kunna de nästan alltid göra det. Följden är, att de i regel göra utbetalningen, när det gäl- ler små ersättningsbelopp, och då bli också tidningarna gerna öfverlupna med reklamnotiser om "nyttan af olycksfallsförsäkring" o. s. v.; men så snart det gäller något större be- lopp, visar sig en afgjord benägen- het hos bolagen att söka kryphål för att undgå utbetalning. Ehuru det kunde synas öfveiflödigt vilja vi i alla tall ha betonadt, att våra ord gälla olycksfalls-, men inga landa It/försäkringsrörelsen. Om en lifförsäknng gäller ju, att den skall utbetalas vid dödsfall eller vid viss ålder, — allt saker, som äro lätta att lagligen styrka. I regel föranleda ht försäkringar ganska tå rättstvister och 1.florsäkringen är alltså något, som — när säkra bolag anlitas — förtjä- nar att på det allra varmaste tillrå- das och uppmuntras. Men med olycka /nWsforskknngen ställer det sig till» vidare ganska annorlunda. Där bar den försäkrade nog mycket klara skyldigheter, när det gäller att ut- betala premier, men i fråga om rät- tigheter är han i det hela öfverlem- nad ät bolagets nåd eller onåd. Statens torf-instrnktSr. Sistlidne riksdag beviljade som be- kant för anställande af en torfinge- niör ett belopp af 8,760 kr. för 1902 med rätt för k. m:t att af denna summa under ii nevarande år utan- ordna 3,750 kr. Med anledning af detta riksdagens beslut, har k. m:t i dagarne dels för- ordnat att samma arvodestaxa skall gälla för torfingeniören som för de i statens tjenst anstälde instruktörer i boskapsskötsel, mejerihushållning och husslöjd*) samt att hans resekost- nads- och traktamentsersättning lik- som för nämnda instruktörer skall utgå enligt 3:dje klass i gällande rese- reglemente, dels ock för honom ut- färdat nådreglemente, enligt hvilket det åligger torfingeniören — som har att med uppmärksamhet följa allt, som hörer till eller kan befordra ut- vecklingen af torfmdustrien inom landet och tillhandagå allmänheten med biträde, råd och upplysningar i alla torftekniska frågor—: att verkställa undersökningar af mossar med afseende på deras lämp- lighet för beredning af bränntorf, torfströ, torfmull eller annan torftek- nisk produkt; att lemna anvisningar ooh råd för torfberedning i såväl större som min- dre omfång; samt att uppgöra förslag och kostnads- beräkningar till fabriksanläggningar för tillgodogörande af torf i industri elt hänseende. Torfingeniören skall dessutom själf- mant hos landtbruksstyrelsen föreslå de åtgärder, som han finner böra vid- tagas för torfindnstriens förkofran, utarbeta förslag och utlåtanden, som af landtbruksstyrelsen anbefallas, ooh på uppdrag af landtbruksstyrelsen företaga resor inom landet i torf tek- niskt syfte. Den, som önskar biträde af torfin- geniören har att, der så ske kan, in- om utgången af December månad året näst före det, hvarunder biträde åstundas, till landtbruksstyrelsen in gifva rekvisition, innehållande upp- gift å ändamålet med och stället tör förrättningen, närmast därintill be- lägna gästgifvaregård, järnvägs- eller ångbåtsstation samt det antal dagar, rekvirenten anser för förrättningen erforderligt. Med ledning af dessa uppgifter ooh efter torffngeniörens hörande bestämmer landtbruksstyrel- sen, hvilka förrättningar, som böra under året utföras, samt tidsföljden för dem och uppgör i öfverensstäm- melse därmed plan för hans resor un- der året, i hvilken plan, der landt- bruksstyrelsen finner sådant lämpligt, intagas äfven de förrättningar, som skola efter styrelsens uppdrag af in- geniören utföras. Inkommer efter nyssnämnda tid till landtbruksstyrelsen rekvisition om biträde af ingeniör, ege styrelsen efter pröfning i vederbörlig ordning föreskrifva, huruvida i sådan rekvi- sion afsedd förrättning skall i rese- *) Det arvode, rekvirenten har att betala för lemnadt biträde, är kr. 4,60 fSr hvarje dag, som i sin helhet eller till någon del åtgått Ull förrättningen planen upptagas för att af honom handläggas. Den sålunda fastställda reseplanen länder till efterrättelse beträffande ingeniörens förrättningar och skall genom dennes försorg på lämpligt sätt bringas till reqvirenternas kän- nedom. Inträffar till följd af tillfälliga om- ständigheter rubbning i faststäld re- seplan, skall vederbörande rekvirent genom ingeniörens försorg underrät- tas om deraf föranledda ändringar i tiderna för förrättningarna. Blifver förrättning, som är i rese- plan upptager, på rekvirentens be- gäran eller eljes genom hans förvål- lande instäld, eller åtgår till sådan förrättning kortare tid, än som der- till anslagits, må ingeniör, efter egen ompröfning, använda den tid, som derigenom vinnes, antingen till andra i reseplanen upptagna förrättningar eller till särskilda deri ej omnämnda arbeten, hvarom han kan blifva an- modad, dock att reseplanen derige- nom ej väsentligen rubbas. Före Mars månads början hvarje år skall torfingeniören. till landt- bruksstyrelsen aflemna fullständig berättelse öfver handlagda arbeten under föregående år, innefattande jämväl redogörelse för de iakttagel- ser angående vederbörande närings- grens allmänna ställning inom lan- det ooh angående nya rön eller er- farenheter inom densamma, som in- Senioren under sin verksamhet under året gjort; berättelsen skall dessutom åtföljas af sammandrag öfver alla un- der året utförda arbeten, enligt där- för af landtbruksstyrelsen utfärdadt formulär. Med ledning af denna torfingeniö- ren» berättelse har landtbruksstyrel- sen att hvarje år till chefen för jord- bruksdepartementet afgif va berättelse om de af ingeniören utförda arbeten. saMw* Länet &ch stiftet Mot Importen af tyska ooti ryska arbetare tager Goteborg Handels-T. till orda och utgår därvid från de sedan åratal riksbekanta sorgliga förhållandena vid Ljung och den under senaste tid rätt myoket omekrifna arbetskonflik- ten vid L. Rossels msk. verkstäders aktiebolag i Arlöf i Skåne, där man importerat ryska arbetare ooh där sedan Tyske ministern i Stockholm synes påkallad till de ryske arbetar- nas skydd mot strejkande svenske arbetare. Jämt ooh ständigt ankomma — sknfver tidningen på tal om förhål- landena vid Ljung — nya "sändnin- gar" af lefvande kraft, anskaffade af utländska agenter, ooh lika ofta måste de returneras på egen eller allmän bekostnad. Detta evinnerliga trassel Ir ej egnadt att höja de svenska sam- hällsförhållandenas anseende i utlan- det ooh måste därför på det högsta beklagas. Man undrar, om ieke en hänvändelse från tillräokligt auktori- tativt håll till friherrinnan Mecklen- burg vore egnad att framkalla en bättring i förhållandena, som kunde lända lika myoket till samhällets som till enskild båtnad. Detta sista uttalande må ju vara helt natuligt, då det kommer från ett håll, så aflägaet från Ljung som Göteborg. Man har nämligen ett gammalt och vist ordstäf som säger, att det är icke ens fel när två träta, med tanke härpå måste man på långt håll — det kunna vi så väl förstå — resonera ungefär som så, att det måtte väl äidå ligga något af ensi- dighet eller förfölj elselusta i allt hvad som berättas från Ljung; vore det bara någon, som förstode sig på att "ta" frun på Ljung från den rätta sidan, så vore det väl märkvärdigt, om ioke ookså hon skulle låta tala med sig. Initiativ i detta fall borde i så tall utgå från något riktigt "auk- toritativt" håll. Ja, så ha äfven vi en tid tänkt och hoppats, men nu göra vi det ej längre. Så visst det är sannt att menniskan har en fri vilja, måste det också fin- nas möjlighet för en menniska att kunna spela Motvalls käring ut i det oändliga. Förhållandena vid Ljung intyga, att i det fallet teorien håller streck i praktiken. Därför ha vi också i förevarande fall uppgifvit allt tro på verkan af att "tala förnuft" med vederbörande, ehuru vi annars anse denna utväg såsom den bästa och mest tillrådliga af alla. Vi hålla annars med G H. T. om att det ständiga trasslet vid Ljung är egnadt att sänka de svenska sam- hällsförhållandenas anseende i utlan- det. Ja, det är värre än så. Vi kunna glädjas åt att vårt förhållande till Tyskland är så synnerligen godt som det verkligen är. Ty visserligen tro vi, att tyska myndigheter icke med skäl skola kunna klaga på sven- ska myndigheters uppträdande i detta fall, men om någon söker anledning till gräl, har han i allmänhet lätt att finna den, ooh därför vore det un- derligt om icke ett sådant ändlöst trassel som det vid Ljung skulle kunna lemna en illasinnad makt en rikedom på uppslag till gruff och bråk. Nu behöfva vi i det fallet ej f. n. hysa några bekymmer, tack vare det goda samförståndet mellan Tysk- land och Sverige, men i alla händel- ser kan man här lära sig att aninga- vis fatta, hvad det kan växa uppför nationella faror genom importen af främmande arbetare. Mot spottandet 1 jarn- vHgskupéer, detta lika vidriga som hälsofarliga oskiok, har man som bekant börjat på allvar inskrida i Norge, där de dreglande snushanarne skola afvisas från tågen. Innan vi hunnit därhän, bör man åtminstone göra allt för att undervisa folk om det fula ooh vådliga i spottandets osed. Därför återgitva vi också föl- jande ur Nerik. Alleh: Spottandet är en nationell ovana, som bör utrotas genom att man hål- ler efter de illa uppfostrade personer, som spotta hvar som helst. Det går för sig att lära gammalt folk att iakt- taga hyfsning i detta afseende. En gammal timmerhuggare, som härom dagen medföljde ett af dagtågen norrut, tuggade snus och spottade immerbadd, men ett fruatimmer bland medpassagerarne påvisade för honom, alt det fanns spottlåda i kupén. Den gamle rodnade förlägen ooh sväljde sedan sin saliv en lång stund, tills spottbehofvet blef honom öfvermäk- tigt ooh han började begagna den med en desinfioerande vätska försedda spottlådan. Om hvarje järnvägsre- sande på samma sätt som detta frun- timmer ioke dioge sig tör att an- märka på en ouppfostrad persons då- liga vanor ooh i nödfall anlitade kon- duktören, skulle våra tredje klassens kupéer vara ännu - behagligare för sommarfärder än de nu äro. Spottandet i trappor är det afsky- värdaste af allt, då ingen kan undgå obehaget af dessa lemningar. Man känner äckel och leda öfver klysorna ooh damerna måste iakttaga stor var- samhet för att ioke släpa dem med sig i sina kjolar. Likaledes Ir det ytterst obehagligt att folk spottar på asfalttrottoarerna ooh andra gångbanor. Det Bons jn rännsten alldeles invid ooh hvartör kan den icke användas såsom spott- låda, itall man ovilkorligen behöfrer rensa hals ooh mun genom att harkla ooh spotta? Bröstsjuka personer böra aldrig spotta annat än i medförd spottkopp. Eld 1 sågverk. I söadags eftermiddag vid '/• 3 tiden utbröt eldsvåda vid Björkfors sågverk. Elden hade från en vid kajen liggande kol- mila spridt sig till närliggande ribb- ooh brädhögar, där den fiok riklig näring. Inom få minuter stodo de i ljusan låga ooh föga hopp fanns att, helst vinden förde gnistor däråt, kunna rädda den närbelägna bräd- fården jämte kvarn, sågverk ooh byggnader. Emellertid anlände med berömvärd hastighet först Oppeby Bookens kyrkspruta ooh sedermera angränsande socknars jämte en hel del folk, som biträdde vid släcknin- §en. Etter stor ansträngning lyoka- es man sent omsider begränsa elden i virkesupplagen, men hade den då redan spridt sig i den kringliggande skogsmarken, där den dock si små- ningom hejdades. Ännu i går brann det i trädröt- terna, men var man då fullt herre öfver elden. Den brunna skogen utgjorde lyck- ligtvis endast omkring 2 har, hvaraf större delen var mindre värdefull. Det uppbränna virket, hvilket till- hörde dels godsegaren Helge Drangel, dels herr O. Fahlin m. fi. ooh som till allra största delen var oförsäk- radt, torde kunna värderas till 3- å 4,000 kr. Underliga Vettersjöl 1 måndags visade Vettern sin nyck- fulla sida. På morgonen var*det nära 23 grader varmt nere i kallbadhuset i Vadstena, så kom en het sunnan- vind och vid 6-tiden på altonen var temperaturen nere i 14 ° och vid 8- tiden i 11 °. En sådan häftig växling i Vettervattnets temperatur är något myoket sällsynt. Annars är det all- tid förhållandet på sommaren att det när nordan blåser blir varmt, men kallt när vinden vänder sig på syd. Förklaringen ligger däri att Vettern är en riktig källsjö med mycket kallt vatten på botten. När nu vinden är nordlig d. v. s. ligger in på land kommer det varma ytvattnet med vågorna inåt stranden, men det kalla strömmar ut. Ooh när vinden blir sydlig driives det varma ytvattnet ut men det kalla undervattnet ström- mar in emot land. Det känns nog litet underligt att i samma kallvat- tenbassin på morgonen tå flämta i 23 ° varmt vatten, men på aftonen känna det isa i kroppen i blott 11 °. Hemfridsbrott och Of- vervåld, som vittnar sorgligt om det sedliga tillståndet hos vår tids ungdom, föröfvades för nå- gon tid sedan i Veta socken. Från det af kronolänsman K. Ljungblom hållna polisförhöret meddela vi ne- danstående: Hemmansegaren Frans Ang. Pet- tersson i Häggarp upplyste, att sent Så kvällen för någon tid sedan några rängar och yngre arbetare kommit till gården samt å verandan ooh inne i förstugan dansat och fört oljud Då sonen Emanuel P. tillsade fridstö- rarne att lemna huset och gå ut till logen att dansa, slog bleokslageriar- betaren Henning Andersson i Brunns- torp till denne med knuten hand, så att mun ooh näsa kommo i stark blödning. Sonen sprang då in i kö- ket men eftersattes af A och några af hans kamrater, af hvilka några nollo Emanuel P. mot väggen, me- dan de öfriga slogo honom, så att blodet stänkt omkring i rummet ooh i taket. Vid oväsendet vaknade fa- dern ooh kom ut för att hjälpa sot nen. Men då rusade tvenne af vålds- verkarne, sniokaregeaällen Genus An- dersson ooh skräddaregesällen Hj. Hjort, på P. ooh våldförde sig på det gröfsta mot honom. Vid de starka nödropen kommo till sist några hos P. anställda slåtterkarlar till hjälp ooh fördrefvo de vilda sällame, som i öfrigt vändt upp ooh ned på allt i rummet, slagit sönder porslin och dylikt. Etter 10 minuter återkommo de försedda med stakar ooh stenar, hvilka de slungad* mot boningshuset, men blefvo för andra gången bort- körda. Under tiden hade husets kvinnliga invånare tagit sin tillflykt till skafferiet, där de under båtvan ooh förskräckelse åhört bataljen. Trenne af vålds verkarne ha af kom- missarien Ljungblom häktats, nämli- Sen de ofvannämnda Henning Au- ersson, Genus Andersson ooh Hjort, af hvilka en fasttogs i Kvarsebo soc- ken, dit han nått på sin flykt. De förvaras på lånsfängelset i Linköping. Torfiadustrlens betydel- se ,iör vårt land börjar man alltmera att inse inom all» samhällslager. In- nevarande sommar har ookså på grund häraf en mängd toiffabriker uppstått, hufvudsakligast i södra Sverige; ooh den Hr denna industri i år gynnsam- ma väderleken har haft tillföljd att torfskörden blifvit utmärkt god. (En- ligt meddelande af fackmän finnes i år lillverkadt för afsalu ungefär 60,000 tons bränntorf.) Arbetsmetoderna haf- va taok vare i handeln nu befintliga goda maskiner förbättrats, så att den produoerade torf ven utgöres af prima maskinpreasad torf. Det är ioke allenast för industri- ella ändamål, som torfven spelar en viktig roll. Den lämpar sig äfven för husbehofseldning, såväl i köks- spisar som kakelugnar, s. k. pors- linsugnar, lika bra som ved. Den brinner med låga som ved, ger en bättre "glödhög.", osar ej i goda eld- städer och har 38 procent större bränn- värde än ved. Dessutom eger torf- ven fördelen att vara billigare än ved. Den levereras i för eldning i lagom stora bitar ooh behötver således ioke liksom ved att sågas och huggas. Torfven har fördelen framför stenkol att lemna en jämnare eld, som ej ger en kort ooh hög hetta, utan fördelar värmen bättre under en längre tid än kol ooh lämpar sig därför* bättre än kol ooh lik* bra som ved för t ex. matlagning. I Holland har man ook- så sedan tiotal af år insett detta ooh där använder man därför i hushållen alltid torf i stället för kol hos såväl hög som låg, ehuru kolen där äro flera kronor pr ton billigare än i Sve- rige. Den som en gång lärt sig inse fördelen att elda med torf i hushållet går ej gerna tillbaka till kol. Det vore glädjande, om allmänhe- ten nu lemnade torfindustrien sitt un- derstöd genom att i stor utsträck- ning använda torf som husbehois- bränsle, därigenom låtande pennin- garna stanna i landet i stället för att gå till England. Tranas sjukstuga. Vid sty- relsens för Tranås sjukstuga samman- träde i tisdags uppgjordes förslag till inkomst- ooh utgiftstat för nästa år. Då det visat sig nödvändigt att utom de båda stora gemensamhetssalarna ha ett eller ett par mindre sjukrum för isolerande af patienter i vissa fall beslöt styrelser ingå till landstinget med begäran af kr. 600 till inredning af tvenne sjukrum å öfre våningen i sjukhuset. Enligt det af byggmästa- ren S. P. Gustafsson i Transås upp- gjorda kostnadsförslaget skulle kost- nadsförslaget skulle kostnaden derför belöpa sig till kr. 1,122 kr. 76 öre, hvaraf Säby kommun redan förut anslagit ett belopp af 464 kronor. 386 Sången tonade äter: uSolen glittrar i skyn. Alla snarka i byn, Morgonrodnaden gladde hans syn. Alltid först gick han ut, Alltid sist hem till slut. Så svettig i hvarje klut. Ingen var mera glad och nöjd än han, Framgång han i sitt arbete vann; Men i möda och svett Trodde alltid han ett, Att försynen hans väg uppå jerden beredt". Den manliga, friska, om ett förnöjsamt sinne vittnande sången, gjorde ett oemotståndligt och måg tigt intryck på Hans. Den tonade genom natten så ren och talande till honom. Det var ärligheten och redbarheten, som på en vacker melodis harmoniska språk erinrade om arbetets välsignelse, om den stilla flitens lycka, och om den sant varmnjertade trons oändligt fridfulla inflytande öfver våra hjärtan och öfver våra lif. Hans skakade?, såsom af en frossa, under det han krampaktigt grep efter påsen. Han hade på sångarens röst igenkänt sin granne Anders, och gri- pit förskräckt till flykten, men stupat omkull. Efter en stund reste han sig val upp, men sången ljöd som en förfärlig besvärjelse och han rörde sig ej ifrån stället. Med påsen i handen såg han sig stir- rande omkring, liksom hade han velat gömma den djupt, djupt under jorden. Molnen hade åter dragit sig tillhopa, och skym- ningen utbredde sig ånyo öfver trakten. — God afton, Hans, helsade Anders, som nu hunnit fram. Det var roligt att få träffa pä någon, så att man kan få spraka litet. Du gar hemåt, du. som jag, men hvad kommer åt dig? Du ar så tyst? Hans mumlade endast några obegripliga ord, un- der det ban lät Anders passera förbi. — Hur år det, Hans? Tänker du stanna efter mig? — Gå du din väg och låt mig få gä min, snäste Hans till. Hvad har du med mig att göra? Jag är trött, kan du se . . . Anders närmade sig intill Hans. — Vi äro grannar, Hans, sade han, och böra hjelpa hvarandra så godt, vi kunna. Är du trött, sä låt mig bära den der påsen. Hans tog häftigt vid sig. Med en oförklarlig if- ver stötte han Anders tillbaka. — Påsen, skrek han, vill du taga påsen ifrån ifrån mig? Jag förstår dig, du vill stjäla den ifrån mig. Så helig du gör dig, är icke du bättre än en annan. Kom mig icke på lifvet, kom icke hit. Du skulle bära min påse? Vid helvetet! du har ju en sjelt. Ar den icke tung nog, den. Sköt dig du och bry dig ej om andra. Hvad rör det dig, om jag är trött eller icke; gå förut, säger jag, gå på bara, gä - gå. Anders betraktade Hans helt lugnt. — Hör nu, Hans, sade ban, jag vill icke ta på- sen ifrån dig, och du behöfver ej ta så häftigt vid dig för det, inte. Men jag ser nog, huru det står till, du . . . — Huru det står till? Beskyller du mig kanske för tjufveri, lör inbrottsstöld. Tior du jag har mör- dat någon menniska? Det är din lycka att du är ensam, ty om jag hade vittnen hår, så skulle jag ej tåla dylika tillmålen. Akta dig du, Anders, jag lå- ter ej leka med mig längre, det säger jag. Jag har länge sett att du har ett horn i sidan till mig; men . . ■ — Prata inga dumheter nu, käre Hans. Jag m — 1 afton är du riktigt vid humör, svarade An* dera. Inte ville jag säga någonting åt dig, inte; tör si Dog kan jag begripa att också din påae . . . — Min påse? Hans hoppade till af förskräckelse. — Att din påse, ville jag säga, fortfor Anders, också innehåller ett eller annat till helgen. Anders' ord stack som en knifsudd i Hans' hjerta. — Må fan ta dig, brummade ban, och helgen med. — Det år otäckt att svära på det sättet, an- märkte Anders; jag vet icke, men det är fasligt att böra't. Alldeles som brödbiten hör till supen, så höra svordomar till fylleriet. Låt oss tala om något annat. Det är kusligt att midt i natten svära och förbanna allting. Ack, Hans, om du ändå ville som Jag - Hvad vill du då? — Om du ville, som jag, så skulle du också göra som jag: du skulle upphöra ett supa. Det är att på gång rotbugga allt satetyg inom. Gör det, Hans, och det skall gå med dig, som med mig, — Upphöra att supa? Tror du att du talar till käring? Jag år aldrig lyck.igare än då jag är full. Ha, ha, hal Då är jag inte rädd för hin håle sjelf. Att supa och svåra . . . — Och tigga sen och stjäla sist. Ehuru Hans förargade sig öfvir allt, som An- ders sade, trängde hvarje ord på ett föriärligt qval- fullt sätt till hans hjeita. Utan att ega förmåga att redogöra tör sina känslor, sargade honom uppska- kande samvetsqval. Framiör sig hade han Anders, vänligt upplysande och rådgifvande; och bakom sig tyckte han att han förföljdes af bin håle. An ville han fly den mörka skepnaden bakom sig; men då vingar till yrande flygt, snarare tycktea den sitta och sucka i trädens toppar. Liksom hvita silfver- berg, lago snömassorna omkring landsvågen, öfver- gjutna af nattens skymning. Bundt omkring ut- bredde sig en högtidlig tystnad, sådan som nerskar i de tomma tempelhvalfven nattetid. Ännu en gång ljöd postbornet, och liksom hade han velat besvara det, gaf Alfred sin häst ett nytt piskrapp. Dd båda slädarna voro nu helt nära intill hvar- andra, och postkarlen drog sig något åt sidan, för att ge bättre rum att passera förbi; men i detsam- ma svängde Alfred sin bäst tvärt öfver vägen, så att postiljonen ej kunde komma fram. Mad en ha- stighet, alldeles ögonblicklig, hoppade Alfred ur sin släde och anföll postiljonen. — Har du lust, skrek Alfred, att köra mig i diket också denna gången. Derom ska vi likväl först språkas vid. Alfred gaf karlen i detsamma ett Tål måttadt rapp, och en strid uppstod dem emellan. Alfred var fullkomligt vild. Hvarken beräknande sina rörelser eller sina krafter, anföll han oupphörligt. Postiljo- nen deremot, som var oförberedd på anfallet, oca ej hade det enda försvarsvapen, postiljonerne då egde — sabaln — tillreds, kunde ej förekomma de första slagen; men utan öfverilning beredde han sig lugnt till försvar och omsider låg vapnet i hans hand. Al- fred såg likväl ingenting. Ju tätare hans rapp fallo, desto häftigare blef han; men på en gång blänkte det till öfver honom, instinktmessigt begrep ban den tara, som hotade honom, och med ett hastigt språng kastade han sig ät sidan, just i lagom tid för att undgå ett verkligt dråpslag. Icke desto mindre er- for han en så egen känsla, att ban var öfvertygad om att han blifvit särad, ehuru han i sin uppbru- G. r. XUitrtlai, tor M» nu. 1. 41