Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-08-27
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTG^A^OSTENj^r 35, Fredagen den 27 Augusti 1897. den flytande naftan. Lågorna spredo sig med otrolig hastighet till i närhe- ten liggande benzmreservoaier. Des- sa exploderade med en tordönslik knal!. I ett nu var ht'.a påfyllningsstatio- nen omhvärfd af lågor, och ingen men-klig makt syntts kunna s'äcka elden. El t i största hast anländt brand- kompani kunde endast försöka skydda de kringliggande etablissementen. Ensamt i Mussa Nagijeffs påfyll- nin;<sstati"n uppbrändes mer än en och en halt million j<ud — ett pud ungefär 2 sven?ka lispund — lotogén. nafta och benzin, hvaraf man kan bil- da sig en föreställning om eldens om- fång. Mänsk.-net fördunklades full- ständigt af de väldiga flammorna. Slä' kning-manskapet tå väl som ar- beian.c lian etablissementen kunde, trots alla ansträngningar, ej begränsa eldens ori.läng. Allt var förgäfves. Det ena etablissementet efter det an- dra angreps af det förtärande elemen- tet, och slutligen mflste man endast tänka på att rädda sig sjelf. Menni- skor och djur flydde urdan dennafiam- våltiande flud af briniande fotogen. En mera storslagen anbiick får väl aldrig en människa se. Allt var i or- dets fulla bemärkelse ett haf i lågor. Elden nådde snart etablissementet von Tarajeff, der omkring 20,000 pud nafta förvarades. Inom ett ögonblick stod hela e'ablissementet i lågor. Fram pä morgonen drei den starka blåsten elden till ett annat af Mussa Nagijeffs elablissement, der, bland an- nat, funnos 20,000 pud benzin i en stor behållare. Denna exploderade, och den brinna ide benzinen flöt i strida ström- mar ut mot hafvet, der den spred sig ut och fUmmade vida omkring. Åtta nu.n voro nära att omkomma i eld hat vet, men laddades med svära brännsår. Man fi nklar, att menniskolif förlo- rats, och ännu bar det icke kunnat uppgiivas. hur stor förlusten är, men att den år oerhörd säger sig sjelft. Den uppgår till flera millioner rubel. Intet var assureradt. . Valen i Norge. Utsigt till högerseger. Kristiania den 25 Aug. Af hittills kända valmansvalen trän Finnmar- kens amt äro 12 höger- och 12 ven- sferval. Fem valkretsar ha ännu ej afgilvit sina röster. I dessa fem kret- sar valdes senast 6 höger- och 3 ven- stermän. Såvida högern behåller Syd-Varan- ger, hvarest val förrättas i dag, och Lebesby, der val eger rum den 29 dennes, anses det afgjordt att valet i Finnmarken blir en seger för högern. Ny norpolsexpedition. Kristiania den 25 Aug. Nansen har godkänt en af amerikanaren Well- man uppgjord plan till en ny nord- polsexpedition. W. jemte 11 norr- män skulle nästa sommar afresa till af Jackson anlagda stationen ä Franz .Jostphs land. Här qvarlemnas 3 man. De öfriga färdas i båtar och slädar till Cap Fligely der åter 3 man qvar- lemnas. I första häften af Febr 1899 uppbryta de återstående 6 med slä- dar kajaker och hundar mot nordpo- len. Afståndet fram och tillbaka mel- lan Fligely och nordpolen beräknas till 1,100 engelska mil. W. hoppas genom större manskap och lämplig uirustumg narrit med be- gagnande af Nansens erfarenheter kunna vara tillbaka vid Fligeby i Haj efter omkring 100 dagars resa der- ifrån. Derpå återvänder hela eype- ditionen till Cap flora å Franz Josephs land, der den afhemtas hösten 1899. Olyckshändelse under Jagt Yejriö den 25 Aug. Under ett jagt- parti på bruket Gransholms egor nära Vexiö inträffade i morgse, att då stu- denten S. Wettermark från Vexiii skulle med sin bösskolf döda en skad- skjuten hare, ena skottet i bössan brann af och träffade 57-årige skog- vaktaren S. J. Andersson i ryggen. Andersson infördes till Vexiö, men afled på vägen. I faror och äfventyr. En Återkommen besättning. London den 21 Aug. Från Auck- land på Nya Zeeland telegraferas: De återstående al besättningen ånor- ska barken "Celadon", hvilken för mer än ett år sedan åtgick från Newcastle till Honolulu, hafva nu med ångbåt ankommmit hit. "Celadon" blef vrak i Augusti månad 1896. Kfter stora mödor och umbäranden uppnådde besättningen i båtar Soliaön, hvarest de lefvat i 10 månader hos infödin- garne, som behandlade dem väl. Un- der vistelsen hos dem hafva barkens kapten, en matros och timmermannen omkommit. Handelsunde/rättelser Torgpris I Linköping. Den 25 Augusti. Hvete 16 ä 17 kr.: Råg 11 kr. ä 11: 50: Arter 13 a 14 kr.. Korn kr. 12: 50: Blandsäd 10: 50 a 11 kr.: Hafre 10 kr. a 1' l: 2.5 pr 100 kg.. Potalis 2: 75 pr hektoliter koll 60 ore Fårkotf färsk) 68 a 73 bro. d:o sallatlt . .5 ore Fläsk, färskt. 75 a 7s ore. d:o saltadt 85 ä 90 öre; Talg 50 öre; Ister 65 ore O.-;t sotmiölks-, kr. 1:10, d:o skummjölks-, 25 ä 30 öre; Smör 1: 70 a 1: 75, allt pr kg.; Ägg 80 öre pr tjog. Torgpriser I Norrköping. Norrköping den 21 Augusti. Torg- och hamnpriserna i dag hafva varit: Hvete 15 äl6kr.; R&g kr. 11 i 11: 25; Korn 11 kr. ä 11: 50-, Hafre 9: 75 ä 10 kr.; Arter 12 ä U kr. pr 100 kg.; Ägg 90 öre ä '1 kr. pr tjog: Smör 1: SO å 2 kr.; Ost, tryck-och söt- miolks- 1:10; dito 6kummjölks- 35 öre; Fläsk, färskt, 70 ä 75 öre; Kött, färskt, 40 ä 60 öre; Fårkött, färskt, 75 öre, allt pr kg.; Kyck- lingar 50 ä 60 öre pr st. Potatis 15 öre pr 5 liter; Kålrötter 4 å 5 öre pr st. Trädgårdsal- ster: Rabarber 5 öre pr kj;., Skärbönor 8 öre. Spenat 20 öre pr kg., Arter 10 ä 12 öre. Bondbönor 20 a 25 öre pr liter, Gurkor 50 öre pr 5 liter. Krusbär och Vinbär 8 ä 10 ure, Brunkörsbär 16 ä 18 öre. Hallon jnaOi ore, Blåbär 15 öre, Lingon 15 öre. allt pr li- ter: Svitlök 60 ii 75 öre pr kg. Fisk: Gäd- dor 60 ä 70 öre. Aborrar 40 a 50 öre, Id 40 öre. Al 1: 40 ii 1: 50, Rudor 40 öre, Torsk 50 öre Mört 15 å 25 öre, allt pr kg. Kräftor 40 öre pr tjog. Hö: 40 ä 45 oro pr. 8Va kg. Ved: Barrved 9 å 12 kr. pr famn. Sprängbatajoneng "hinilabref mot frälsningarnién. I "Dagen", berät- tas följande haidt när otroliga hi- storia: Om frälsningsarmen dömt spräng- bataljonen genom att hafva utstött ledaren af den sistnämda organisa- tionen ur sina led, så har nu spräng- bataljonen tagit revanche genom att döma frälsningarmén, och dess tid är ute. En af sprängbataljonens pro- fetissor förkunnar nämligen, att fräls- niugsarméns fall blifvit beslutadt af Krislus, emedan 'verldshkslälligheten fått makt med frälsningsarmen. "Men om I lyden mig så skall det tagas ifrån dem och gifvas Eder. Det är min vilja, att denna min här skall på ett hittills ej sedt vis oemotståndligt rycka fram och ofverstiga allt, som ligger i dess väg. Också skall fol- ket, hvar I dragen fram, fritt öppna sina lokaler för Eder och älven gif- va Eder allt, hvad I kommen att be- höfva såväl i klädedräkt som till krop- pens uppehälle. Hvar och en, som inträder i min här och som har någ- ra egodelar, skall använda dem till min skaras förfogande, ty alla skola vara som syskon, hvilka ega allting gemensamt." Dessa profetior hafva blifvit tryckta, liksom den akt, hvarigenom Kristus "till denna härs anförande bestämt och utvalt K. Dufberg och till hans närmaste bitrden och hjelp Julia Dahlgren, nu fru Dufberg, profetissan ifråga. Regler huru I skolen varaklädda i min här" äro "uppenbarade af Jesus sjelf den 18 April" och innehåller en detaljerad beskrifning af klädedräk- ten både för "de gemene" och för an- föraren, hvilken bl. a. "tör att skilja sig från de öfriga skall vaia iklädd en längre rock" beu liggande om ej döende å vägkan- ten så åtminstone oförmögen att ta' sig bem, troligast är, att gubben gått ut för att skaffa sig ved eller mat och den il fallit omkull. Ordföranden bar då visserligen in honom, tr.eu gick se- dan sin väg utan att lemna honom nå gou våld och eburu han väl vis6te, att gubbe i numera ej ensam kunde lemnas. gjordes dock intet för den eländige mannens vård. Så gick den ena dagen efter den andra tills slutligen döden befriade ho- nom från sina hemska lidanden. Lukten från de stora benröte6åren lär hafva varit 6å förfärlig, att en grann- qvinna, som ej gerna kunde se att gub- ben skulle helt svälta ihjäl utan lör den skull några gånger tört mat till Man vet ipke - tillägger"Dagen" | h nom, påstår att detvar knappast möj med fog, — hvilket man mest skall förvåna sig öfver oblygheten öfver dem som utgifva sig ha fått dylika "uppenbarelser", eller dumheten hos dem, som verkligen sätta tro dertill. Från domstolarna. Stöld och öfiertäld. Häktade jpm- vägaar befaren Svcd Altred JoriaBBorj-Tyberg ransakades i lördags ä iactceiliäitge att inför Åkeibo m fl. häradsrätt för ii t bao den 14 aiatlidoe Juli vid Njqvam frän A. V. Johans- son i Tannefora tillgripit 5 kr. samt tilldelat J. en b. k. "dansk skalle". MåUeganden och den häktade hade varit inne pa ett ställe v d Nyqvarn och druckit öl dervid den häktade ville vtxta 5 kr. med J Denne uppräknade pergarne och lade dem på ett bord, därifrån Tyberg tillgrep dem, utan att lemna någon krama eller de tagna penu Dgan,e åter. I stället gat han målseganden en ''dansk skalle". Tyberg, som är född i Blekinge har förut varit straffad 2 gånger, båda gångerna med 9 månadeis straffarbete, för Btöld, falskt korttpel uch slagsmål. Ritten dömde den tilltalade att för tredje resan stöld undergå 1 års Btr ffirbete och för mibhhandelo till tO k böter, som i brist al tillgång förvandla- des till 4 dagars straffarbete, samt att i U/a år utöfver straffddert vara medborgerligt för- troende förluBtig. Oeijemte ålades Tyberg ersätta det stulna. HemfridabroU och mlesbaodel. Förnyad ransakning hölls i lördags å lans- fängelset med tör bemtridebrotr, misshar.de! m. m häktade f artilleristen Gustaf Robert E-. strand från Bagtorpet under Ryd. Fiäu rnedicinalstyrtlsen hade ankommit utlåtande deri siyreleen förklarade att den häktade vid brottets begående genom sinnessjukdom varit beröfvad förståndets bruk samt att Ekstrand vore att anse såsom en för allmänna säker- heten vådlig person. Häradsrätten förklara- de i utslag, oatsedt den bevisning som före* kommit, på grund af medicinalstyrelsens ut- låtande och jemlrkt 5 kap- f> g strafflagen, att den häktade skall vara strafflös ocb ötver- lemnaB till k- befhde för a t tagas om vård så att han ej kan blilva vådlig för den allmänna säkerheten. Från Smålandsgränsen. Upprörande elände. Hårom da- gen begrois i A. församling en peison, om hvilken man kau med fullt fog påslå, att han dött af vanvård. Personen i båg*, en t. d. hemmansegare, !el at svårare benröta och för detta sitt onda hade han tidtals legat å lasarettet i Jönköping. Då hans onda tör någon tid tillbaka åter förvärrades, b.-.d han fattigvårdsstyrelsen om hjelp, men fat- tigvårdsstyrelsen ville ej lemna någon hjelp förr än han lemnade ett skriftligt bevis ifrån sig, att den lilla jordlägen bet han egde skulle få af fattigvårds- styrelsen försäljas. Kburu ogerna, nöd- gades dock gubben, i tö-j 1 af den ti än- gande nöden, att gilv i sitt bifall till forsa jui gen ty bau längtade nu blott att fä komma till lasaie tet eller er- hålla annan välbehöflig vård. Försälj- ningen egde ium ocb tör 675 kr. for- tålde fattigvårdsstyrelsens ordlörande hans jordtorfv». — Men, den utlofvade bjelpen? Jo, den uteblef. At någon anledning hade fattigvårds- styrelsens ordlörande sina vägar just förbi del sjuke gubbens bostad, ocb i närbeten at densamma fann han gub- ligt att vistas i gubbens rum. Storstrejken. För ett antal år sedan stod frågan om jordarbetarestrejk på de radikales och liberales dagordning. Uppfinnin- gen var riksdagsmannen Fjällbäcks. Åtminstone var det han, som offent- ligt föreslog och förordade, att lands- bygdens arbetare skulle — om ej all- män rösträtt beviljades eller andra radikala kraf ej tillgodosåges — ned- lägga arbetet i skördetiden, hvarige- nom landtbrukarne skulle "få knäc- ken", så att åtminstone de icke vidare skulle våga opponera sig mot de so- cialistiska fordringarna. Här i Östergötland var då sådan "skördestrejk" på väg att utbryta på flera håll, hvartill icke så litet bidrog, att den då i våra arbetarekretsar gan- ska inflytelserika tidningen Östgöten till en början skänkte skördestrejks- rörelsen sitt understöd. Sedermera tog Östgöten parti mot skördestrej- kerna, ocb af ena eller andra anled- ningen sjelf dog snart hela rörelsen. Några ar derefter uppstod talet om och tanken på "storstrejk" — allmän arbetsnedläggelse — såsom ett medel att tvinga regering och riksdag att gå in på förslaget om allmän rösträtt. Man har väl resonnerat som så, att om ett större antal arbetare genom längre arbetslöshet blefve bragta till fattigdom och förtviflan och kanske äfven en del arbetsgifvare förts till ruin, så skulle tillståndet i landet bli så vådligt, att de lagstiftande mak- terna skulle kunna skrämmas att gå in på hvilka fordringar som helst. Storstrejkstanken nar emellertid af- visats af alla något så när förståndi- ga bland de radikale sjelive. Till och med "folkriksdagen" har ej velat vara med derom — ehuru den för- samlingen annars just icke varit så nogräknad med sina resolutioner. Folk som ser något längre än näsan räcker, har också haft klart för sig och äfven kunnat omtala, att den som ute bland landsbygdens befolkning — arbetare och icke-arbetare — på all- var tala om storstrejken såsom po- litiskt maktmedel, den mannen be- traktas såsom en vettvilling, med hvilken man ej vill inlåta sig i re- sonnement. Också har man trott, alt allt detta tal om storstrejk i syfte att fram- tvinga allmän rösträtt, varit och är ett af de politiska skrodörernas van- liga "blodröda agitationsfraser". En af de få bland våra radikaler, hvilken med en naiv tros hela styrka omfattar storstrejksiden är emellertid tidningen Östgötens politiske ledare, ordföranden i Östergötlands rösträtts- förening, hr N. Bierke. Han har både i Stockholm och Linköping predikat korståg till förmån för storstrejken, och den af honom ledda tidningen innehåller i snart sagdt hvarje num- mer agitatoriska artiklar om och för storstrejkstanken. Han hoppas och tror — tyckes det — att genom ihär- dighet kunna få Östgötens läsare att omfatta den nya trosläran. Hans arbete i storstrejksidéns tjenst har ådragit sig uppmärksamhet äfven utom provinsens gränser och sociali- sternas organ i Stockholm ropar "bra- vo, bravissimo" åt sin meningsfrände vid Stångåstranden. I sitt senaste nummer skrifver sålunda "Socialde- mokraten", att hr Bierkes uppträdan- de till förmån för storstrejken visar, "hurusom tanken på effektiva påtryck- ningsåtgärder, långt ifrån att ha drif- vits tillbaka genom folkriksdagars och rösträttsmötens afvisande hållning, tvärtom lifligt sysselsätter sinnena ute i bygderna. I sjelfva Östergötland, rösträttsföreningarnes moderprovins, klarnar alltmer insigten om, att det ej duger att gå på i de gamla hjul- spåren och att en ny period kräfver en ny taktik. När ej de goda skälen bita på hårdnackade makthafvare, måste till slut tillgripas medel, som träffa dessas lifsintressen" (naturligt- vis just storstrejk). Vi ha velat fästa uppmärksamheten på detta arbete af Östgötens "stor- srrejkspolitiker". Visserligen frukta vi icke, att hans predikningar skulle vara så farliga — ty äfven den tid- ningens läsare torde väl börja på att sjelfva kunna döma, om hvad de läsa eller höra — men det kan alltid vara af vigt för provinsens befolkning att veta, hvad dess offentliga målsmän föra i sköldtn. Det bör tilläggas att storstrejkspre- dikningarna mött en skarp protest re- dan från de liberales eget läger. En af radikalernas målsmän i vår pro- vins, den unge e. o. hofrältsnolarien E. Gullers, som har sin verksamhet midt bland landsbygdens folk och som derför ej kunnat undgå att taga intryck af "hvad folket tänker", har stämplat hr Bierkes storstrejksfanta- sier såsom — i politisk mening — blekt vanvett och förklarat att i Öster- götland har den läran ingen utsigt att vinna terräng. Och att hr Gullers har rätt i denna sin uppfattning derom torde nog me- ningarna ej vara mycket delade. Linköpings stiftskonvent egde i onsdags rum härstädes. El. 9 sam- lades konventsdeltagarne och andra åhörare till ottesångsgudstjenst i dom- kyrkan, dervid kyrkoherden Sundeli i V. Stenby höll en förträfflig predikan öfver Psalt. 46:1—8 om "Guds stads trygghet och härliga förmåner." Efter gudstjensten vidtogo konvents- förhandlingarna å h. allm. läroverkets samlingssal under biskop Charlevilles ordförandeskap. Sedan bär redogörelser för kon- traktskonventens verksamhet och för stiftskonventets räkenskaper (som ej röra afse värda summor) upplästs, val- des till predikant vid nästa stiftskon- vent domprosten J. Personne. Derpå företogs till behandling frågan om förändrade stadgar för stifts- konventen, hvilken fiäga, förberedd af kontrakts- prostarna Thorén och Rudberg samt kyrkoherde Sandberg, som fiamlagt stadgeändringsförslag, och sedan på enski dt sammanträde mellan de när- varande presterna grundligt diskute- rad under 3 timmar, nu ej föranledde något meningbyte. Utan beslöts att utan vidare bordlägga frågan till stift- stämman, som har att härom fatta af- görande beslut. Under tiden skall förslaget och och en resumé af den derom förda diskussionen tillställas kontraktskonventen, för att dessa skola komma i tillfälle att deröfver ytt- ra sig. Om musiken till den nya messan hölls härpå ett kortare föredrag af komminister Jakobsson från Oppeby, hvilken i det hela stälde sig helt väl- villigt mot densamma. I enlighet med kommin. Jakobssons förslag utsagos tre komiterade för att verkställa lämpligt urval ur messmu- siken tillika med tre organister, och blefvo i komitén insatta komminister Jakobsson i Oppeby, kontraktsprosten Lundqvist i St. Annae och kommini- ster Larsson i Vist, med kyrkoherde Villner i Torpa som suppleant. De 3 organisterna skola utses af organist- föreningens styrelse. Konventet aislöts vid 2 tiden med bön af biskopen samt afsjungandet af en psalm. Linköpings stifts bibel- sällskap firade i tisdags sin öfliga årshögtid i stiftstaden. El. 10 f. m. hölls en af en ganska talrik åhörareskara besökt gudstjenst i domkyrkan. Vid densamma höll kyrkoherden Hammarsten i Solna en vältalig predikan med text Psalt. 19: 8—11 öfver ämnet "Hvarför vi prisa Herrens ord". Altartjensten, med messning, utfördes at pastorerna Magneil och Frölinder. Vid 7*1-tiden öppnades sällskapets förhandlingar å allm. läroverkets hög- tidssal med en kort bön af biskop Charleville och fortgingo under hans ledning till 2-tiden, då de afslötos. Af sällskapets sekreterare semina- rieadjunkten Sv. Lundquist upplästes redogörelse för sällskapets verksam- het 1 April 1896-1 April 1897 och mhemtades derur att genom sällska fiets försorg under nämnda tid utde- ats 3,085 ex. (hvaraf 121 gratis) af den hel. skrift, deraf 2,975 helbiblar och 110 nya testamenten. Under hela sin tillvaro har sällskapet utdelat 148,467 ex. al den hel. skrift, deraf 51,672 helbiblar och 96,795 nya testa- menten. Det anmärktes att efterfrå- gan och spridningen af biblar under senaste verksamhetsåret varit mindre än under det näst föregående, bero- ende på lättheten för församlingarna att numera få biblar till billigt pris direkt från förläggarne. 69 ledamöter hade under året erlagt inträdes- och årsafgifter, och de ständigas antal ut- gör 208. I bibelkomitén (sällskapets styrelse) återvaldes de åtgående ledamöterna kontraktsprosten Broman i Skärkind och öfversten Örn i Linköping och nyvaldes (efter aflidne doktor Stein- nord) kontraktsprosten E. A. East- man i Euddby. Ur revisionsberättelsen, som upp- lästes af sällskapets kassaförvaltare domkyrkosysslomannen O. Nordsjö, må meddelas: Sällskapets inkomster under tiden 1 April—31 Dec. 1896 utgjorde i kol- lekter, gåfror och medlemsafgifter kr. 369: 32. sålda biblar kr. 4,728: 40 summa kr. 5,097: 72. Utgifterna hade samtidigt belupit sig tillför inköpta biblar kr. 4,980, expeditionskostnader och för årshögtiden 70 08, gumma 5,050: 08. Den skuld hvan sällska- pet den 1 April häftade till skattmä- staren, kr. 166: 48 hade sålunda till årets slut kunnat minskas till kr. 118: 84. Under tiden 1 Jan.—1 April 1897 hade sällskapet i ledamotsafgifter fått in 25 kr., alldeles lagom UlTvaktmä- starens arvode. Sällskapets tillgån- gar bestå af inneliggande biblar till ett värde af kr. 137: 17. Ansvarsfrihet beviljades, och till revisorer omvaldes bankdir, B. Söder- baum samt nyvaldes (i st. f. den från Linköping afflyttande kamrer Arved- son) rådmannen A. F. Olson, och till suppleant efter denne seminariead- junkten A. Cronwall. Sedan dessa ärenden afgjorts hölls högtidstalet af kyrkoherden S. G. På- len i Vestervik, hvilken i vältaliga ord häfdade den heliga skrifts ti'lräck- lighet. Biskopen frambar å mötets vägnar sitt tack till såväl högtidstalaren som förmiddagens predikant. Åtskilliga frågor till förändring af sällskapets verksamhet lorelågo; och beslöts i anledning af desamma att, i betraktande af den svaga ekonomiska ställningen, och, då vederbörande pre- ster lika lätt och billigt kunde få biblar från förläggarne, sällskapet ej vidare skall förmedla bibelinköpen, utan använda hela sin årsinkomst till gratisutdelning af biblar eller andakts- böcker samt att sällskapets högtider hädanefter skola firas blott hvart an- nat år (utan samband med stiftskon- ventet). Ett förslag om ökande af sällska- pets inkomster genom höj ands af medlemsafgiften en gång för alla till 25 kr., och upptaga årsafgifter (1 kr. eller 1: 50) af öfriga medlemmar, tills enahanda belopp uppnåtts, blef der- emot bordlagdt till nästa samman- komst. Efter förhandlingarnas alut afslöt biskopen mötet med bön, hvarpå sjöngs ps. 500: 7. Svensk-amerikanerna på hemfärd. Hvarje vicka afresa nu med Hullbå- taroa en stor mängd svensk-amerika- ner, som besökt Stockholmsutställnin- gen ccb nu skola begitva sig till sina respektive hem i den Ijerran vestern. Alla, som jag talat med, skrifver en korrespondent från Göteborg till St.-T . ha förklarat sin stora belåtenhet med hvad Stockholm bjudit på. För många har reskassan tagit idet närmastealut, ty ingen må inbilla sig, att det stora flertalet af dessa ntställningsbesökande varit förmöget folk. Saken förhåller sig i måoga fall så. att de kanske haft en liten sparpenning på några hundra dollars, och då tiderna i Amerika varit dåliga (och fortfarande ä o detl) och fiere kanske varit alldeles utan arbete, ha de resonnerat som så, att de kunde lika gerna lefva upp pengarna i Sve- rige och se utställningen, som att stanna i Förenta staterna ocb få svettas, vare sig de haft sysselsättning eller ej. Nu gäller det igen att ta i med friska krafter der borta i Onkel Sams land! De flesta, som nu resa till Amerika, ha varit der förut. Detta har jag tyd- ligt kunnat iakttaga, men har också förvissat mig derom hos hrr emigrant- agenter som allmänt klaga öfver, att utvandringen är så obetydlig. Detta Sr en god sak i och för sig; och att så är fallet, derför ha vi nog mycket att tacka svensk-amerikanarnas be- sök, hvilka utan tvifvel för anhöriga och vänner omtalat, att man numera icke "skär guld med tähkmfvar" der borta på andra sidan Atlanten. Äfven af de svensk-amerikanske sångarna torde de allra flesta nu ha återvändt till sitt adopterade foster- land. Af dem, jag talat med, har en hvar varit "övertörtiust" öfver sin tripp. Mest storartadt mottagna ha- de de dock blifvit i Goteborg. Och af kungen naturligtvis! "En sådan kung sein!" såsom en af dem uttryckte sig. De forne republikanerna åter- | Tända som fullfjädrade rojalister, 520 misskänna mig; men jag skall visa dem, jag, att jag ej låter narras med mig. Låt mig höra, hvilka de äro! — Först och främst är det Armtelt. -— Vi rapellera honom genast och sända ut ett par fartyg till Neapel för att återföra honom fängslad. — Sekreteraren i konungens kansli, Ebren- ström. — Vi arrestera honom! — General-adjutanten Aminoff. — Arrestera honom, arrestera honom! — Källarmästaren Forster. — I Ringelset med honom, i fängelset! — öfverste-löjtnanten baron Lilja. — På högvakten med honom! — Öfver-postdirektören Franc. — Arrestera honom, arrestera honom! — Handlanden Sources. — Arrestera honom! — Bokhållaren Signeul. — Arrestera honom, arrestera! — Gnneral Toll. — Arrestera, fängsla, slå i bojor . . . Hertigen var utom sig. I detta ögonblick skulle han ha varit i stånd att låta fängsla hvem som helst. Reuterholm njöt också af sin framgång, oj betviflande att han från och med donna stund kunde betrakta sig såsom en fullkomligt oinskränkt myn- dighet. Hättigt vandrade hertigen upp och ned, endast önskande att få höra nya namn uppräknas, för att anbefalla ddras fängslande: men hastigt hej- dade han sin gäng och stannade midt framför Reu- terholm. — Du har icke narrit alla ännu, Reuterholm, eller hur? — Icke alla, ers höghet. 521 — Hvilka återstå då? — Blott en enda, ers höghet. — Endast en enda? Hör nu, Reuterholm — — — Ers höghet? Hertigen syntes besvärad. Han visste icke ng- tigt, huru han skulle uttrycka sin mening. — Till hvad straff tror du att de brottslige ef- ter svensk lag komma att dömas? — Till döden, ers höghet. Hertigen gjorde åter ett hvarf kring rummet. Hans bjerta var bekymradt. Mer än en gång öpp- nade ban sin mun för att tala, utan att likväl något ord kom från hans läppar. Han syntes ha kommit in i en labyrint, ur hvilken han ej förmådde reda sig. — Till döden, upprepade han. Döden, det är dock ett förskräckligt straff, hvad säger du? — Straffet måste blifva efter brottets beskaffen- het. Lagen är sträng. En konspiration mot er re- gering . . . — Men du har ju blott afskrifler af handlingarna, tyckte jag att du sade . .-. — Flere originalbref ligga äfven i min hand. — Och de hi ordentliga underskrifter? — En stor del, andra sakna det. — Och revolutionsplanen bekomma vi i afton eller åtminstone snart. Vore det ej en ädel hand- ling, Reuterholm, ifall vi läte nåd gå för rätt? Hvad säger du derom? Reuterholm såg med fiuktan den nya rigtning, som hertigens tankar togo, och han beslöt att i tid motverka den. — Ers höghot erinrar sig väl åren 1788 och 89. — Ja visst, Reuterholm. Det var ett par af mina lyckligaste år. När jag erinrar m'g dem, kän- ner jag ändå, att jag är född sjöman. — Ganska ligtigt, ers höghet; men ni erinrar 524 — Icke förr ers höghet, än ni handlar värdigt er och i öfverensståmmelse med edra intressen. — Du är grym. — Jag är trogen och upprigtig. — Låt mig höra, hvad du fordrar? — Ni öfverlemnar i rättvisans händer alla, som tillhöra det emot oss flendtliga partiet. — Namnen, namnen! — Armfelt. — Bitalles. — Franc. — Gerna. — Aminoff. — Må ske. — Forster. — Samtyckes. — Toll. — Ja, ja! — Lilja. — Grip honom. — Ehrenström. — Oändligt gerna. — Sources och Signeul. — Mycket gerna. — Och . . . Reuterholm förstod allt för väl, att det endast var en enda person, som hertigen ville rädda, och att han för öfrigt gerna öfverlemnade de ötriga åt rätt- visan; men just denna enda person ansåg Reuter- holm farligast för sig. — Listan är tillräckligt lång nu, Reuterholm; låt oss sluta der. — En enda återstår ännu, ers höghet, den far- ligaste af dem alla. — Den farligaste? — Den farligaste, jag upprepar detta ord, eme- dan denna enda är en qvinna. 517 hinder. Gifves då ingen flack på jorden, der hans inflytande kunde upphöra, der han ej mer står mig i vägen? — Jo, ers höghet, det gifves en. — Vid himmelen, såg mig den, och jag skall förflytta honom dit. — Ni svår det. — Jag svär det vid allt heligt, svär det vid tre, fem och sju. Du vet ett ställe, ab, säg mig det. — Grafven, ers höghet. Hertigen studsade. Reuterholm såg, hvilket djupt intryck hans ord gjorde, och ville icke låta det gå förloradt. — Ers höghet, fortfor han också genast, jag är nu i tillfälle att bevisa, det alla våra länge hysta misstankar emot Armfelt överensstämma med san- ningen. — Ean du bevisa det? Hertigen for med handen öfver pannan. En grym tanke hade slagit ned midt i hans eljest fromma bjerta. — Hör mig, érs höghet. Jag har i dag erhållit underrättelse från Hamburg. — Från Bregard i Hamburg? — Han bar återskickat flare härifrån till Arm- felt åtgångna bref, som ganska tydligt bevisa flero personers brottslighet och deras afsigster mot den bestående ordningen. — Du har dem i din hand? Du har dem? — Ännu mera. Jag har äfven mottagit en rapport från Rom. Hertigen erfor en känsla af beundran öfver Reuterholms vaksamhet. — Äfven från Rom? upprepade han. Ah, Reu- terholm, du vakar, medan jag drömmer. Från Rom, säger du? C. F. Riddtråtad. Drabanten II.' 6il 528 — Ers höghet! — Intet ord mera. Mitt beslut är nu fattadt. -- Ni är svag, hertig. — Jag är nu starkare än någonsin. — Hvad ämnar ni? — Jag ämnar — men lika mycket. 1 afton kl. 11 återkommer du hit. Du skall då fa höra mitt bestämda svar. Till dess, farväl! Reuterholm ville emellertid ej sa snart lemna ett fält, öfver hvilket han redan hade trott sig vara segrare, utan protesterade; det gagnade likväl dunna gängen till ingenting. Kärleken är mägtigare än allt annat. ■ - Lemna mig, befalde slutligen hertigen, och återkom hit kl. 11 i afton. Med alla de marter, som en statsman kan er- fara, dä han känner, att hans inflytande vacklar, al- lågsnade sig Reuteiholm. En halftimme senare lämnade hertigen, väl in- svept i sin kappa, slottet och tog vägen åt prin- sessan Sofia Albertinas palats. ADKRTONDE KAPITLET. Politik och kärlek- — Nej, mina herrar, nej! yttrade fröken Ruden- sköld. Och liksom för att ge ännu mera styrka åt sina ord, lade hon handen på sitt bjerta. Det var bladet af en lilja, lagdt pä en ros. — Kärleken, min fröken, anmärkte Ehrenström, ar likväl först sann, når den är klok. 52'J — Ni talar som den blinde om färgen, min herre. Kärleken är endast sann, då den är djup och trofast. — Men betänk emellertid vår ställning, inföll Aminoff. Francs anmärkning är ju ganska rigtig. En mänads uteblifven post vittnar om att man är oss på spåren. — Ni är således rädd? Men, min ädla fröken, erinrade Franc, så ogerna jag än säger, att ett fruntimmer har orätt, kan jag denna gängen likväl ej annat än förena mig med Ehrenström och Aminoff. — Jag gratulerar till förbundet, mina herrar, återtog fröken Kudensköld, men jag viker icke från mitt ord. Ni stämpla, jag älskar; det är skilnaden mellan oss. Ni handla af intresse, jag af känsla. Ni beräkna allting, jag känner allting. Ert förstånd be- stämmer öfver edra handlingar; hjertat bestämmer öfver mina. Gån I er väg, jag går min. I talen om rykten, om faror, om — gud vet allt, — jag talar oin förhoppningar, om mod, om själsstyrka, om kär- lek. Väl a tankar ;uo mycket olika. Läggen han- den pä edra hjeitan, mina herrar, och svaren mig I>a en fråga. 1 veten, att jag hitintills i sjelfva ver- ket utgjort medelpunkten för korrespondensen med er chef, Armfelt; veten, att jag utan all fruktan ned- skrifvit, hvad ni ej vågat, oeh likväl, sporde jag er någonsin efter ert egentliga mal, huru långt ni ville gä, gjorde jag det? Sporde jag efter något annat, an när Aimfelt skulle återkomma? Och nu, om det är sant, hvad I sägen, nu, da omständigheterna sy- nas hota oss, viljen I rädda er med att uppoftia mig. — Långt derifiän, min fröken, erinrade Ehren- ström, vi vilja ej uppoffra er; vi vilj i lägga hela förmyndare-regeringen i edra händer. 532 Icke utan missnöje med sig sjelf mottog Franc skrifvelsen och läste följande: "Min fröken!*) Dä ni nu lemnar en vistelseort, som er närvaro allena förskönat för mig, ber jag er tillåta att den, som egnar er den mest upprigtiga hyllning, må fä inför er ådagalägga sin djupa sak- nad. Förlåt min djerfbet, om jag ännu en gång återför i ert minne lifligheten af de känslor, ni upp- väckt hos mig, och hvilka ni väl dömt till tystnad, men dem dock ej någon magt skall kunna utplåna; nej. hvarken tiden, eller ens den likgiltighet, ni vi- sat mig, skall kunna minska den lågande kärlek, som ni ingifvit mitt hjerta." "Frånvaion utöfvar ej inflytande på andra sin- nen än sådana, som endast svagt älska, eller sådana, som älska för sm egen skull; men de, som äro ge- nomträngda af en litlig och upprigtig känsla, hemta deraf endast ny styrka; så är förhållandet med mig. O.tktadt ert förakt, er atsky, er likgiltighet, oaktadt jag förlorat hoppet att någonsin se er dela miua Känslor, skall jag älska er hela mitt lift" igenom." "Ursäkta att jag meddelar mig åt er med denna öppenhjertligbet; men då jag ej har något att hop- pas, har jag ej heiler något att frukta; emellertid är ert hjeita känslofullt och ädelt; ni skäll kunna dela min smärta och beklaga det onda ni orsakat mig, likasom segraren understundom ömkar sig ät fången, som är tästkedjad vid hans triumfvagn. Min enda uch sista tröst var att ni skulle lata mig få taga atsked af er i enrum, och om ni tillåtit att jag fått utgjuta mitt hjertas känsla för er, skulle det varit '1 iiotta bref ar en ordagrann ofversättning af ett utaf de bref. som hertig Carl hkref 1:11 frokou Kndensköld. Oss veterligen lur ej nagel af dessa brefl itnuilU Lhfvit tryckt; och det bör derför ha sa mycket större intresse för den svenska publiken. 525 Hertigen ryckte till. Han hade anat det. — Men denna enda, Reuterholm, kan icke göra någonting i samma stund de andra blifvit undan- röjda. — Tror ers höghet det? — Jag är öfvertygad derom. — På hvad grund? — På den enkla grund, att denna enda är, du sade det sjelf nyss, en qvinna. — Men denna qvinna är er oförsonligaste fiende. Med smärta erinrade sig hertigen nu hela hen- nes hårdhet emot honom. — Hon hatar er. Underrättelsen, att hon likgiltigt kastat hans bref på sybordet, rann honom i sinnet. — Hon skulle kunna döda er, om Armfelt be- falde det. — Förfärligt! mumlade hertigen, kanske icke egentligen i anledning af Reuterholms yttrande, utan fast hellre på grund af sina egna tysta tankar. — Vill ers höghet se, hvad hon tänker om er? Jag har tagit några bref med mig. Se hår . . . — Hon skämtar. — Läs vidare. — Hon är bitter. Hertigens ansigte skiftade färg. — Hvilka kränkande förolämpningar! — Hvad säger ers höglet nu? Hertigens läppar darrade, hans ögon började gnistra. — Anser ers höghet också nu . . . — Tyst Reuterholm. Jag vet, hvad du vill säga. Intet ord mera för denna qvinna. Nej, nej, i fän- gelse med henne. Hon liknar de öfriga. Ah, min gud, huru dåraktig har jag ej varit I Jag trodde, att det var äkta guld, men det var endast kattguld. C. F. Riddtrttad. Drabanten. II. 67