Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-01-08
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD Redaktör och nn«vnrie u'gifTare: Benyt Hägge ÖSTGÖTA-POSTEN Efrare och förläggare; Aktiebolaget OstffSta Correspondenteoi Beoktrrckert. Verkatallande direktör: TléST. InlnStaL i\:r % Prenumeratiompria: För helt år kr. Is SO, för tre qvartal kr. I?15, för hälft i och ett qvartal SO öre, postbefordringsafgiften (»beräknad. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 8 Januari. Annonspris: Pr petitrad 8 dre; från främmande orter 10 dre. Utländska annor.ser . 15 öre. Förlofniogs-, vigsel- och födelseannonser 75 öre; dödsannons 1: 50. Lösnummerpris 5 öro. Östgöta Correipondentens Boktrycken i Linköping. | 1897. K 5 L c s A c sa 5 R c 5 A i IN « i Tidning för Hyed och Alfdalen ' |ÄrÄ^ 2 gånger i veckan 2 | Priset är: 8 hr. for helt år, I hr. tSr hsjft dito. Intet postarvode tillkommer . BSsta nyhetstidning. Förmånligt annonsorgan. Postupplagan 1.500 ex, Tillkännagifvanden Advokat-Byrån, Linköpmy, Storgatan 50 (öfver postkontoret), ombesörjer rättegAuitar, bontrednln- •far, inkasseringar ocb kommls- slonartaprxlraK bos K. Bofallningshaf- ▼ande m. m. Billigaste Inkassotaxa: För arsknnder, vid liqvid efter anmaoing, högst en kr. Ienehafvare: v. Haradshöfdisg Per Arnandcr. (10)_________________ Eommissionären t» Itiiityreliei, Uofrätu e. o. notarien K. Aniander, ombesörjer mot laujatatdgad taxa hand- lingars inlemnande oeb uttagande. Twl g/lngtr i veckan utiommu In Mrjaa AfombteMi Vechmpptag; , ofh förändra* pl gnioi Småskolelärarinna. LärarioDeplattteo vid flyttande småskolan i Regna Sr ledig. Lön 375 kronor samt hus- ram ocb vedbrand för 10 månaders laanitig. Ansökningar insändas innan den 20 dennes till undertecknad Regna dan 5 J in. 1897 C. A. Lagergren, skolrådets ordförande, flTOlH) adress: Regna. Den, som åstundar en billig och bra tidning från Sveriges andra stad bör Kur/ren, (8. T. A 31567) (8> Hallapds- -= Posten, frisinnad, vaken, själfstandig tidning för Hallands lan. följer i le- dande artiklar dagens politiska ocb sociala företeelser, meddelar bref, skisser ocb kåserande uppsatser, innehåller rikhaltig notUafdel- nlng etc. Utgifves i Halmstad 4 gånger t veckan, Måndag, Onsdag, Torsdag ocb Lördag, till pris i potten: hel årgång 5kr., >/t år2:75, V, år 1: 60, månad 60 öre. Annonsprls: 10 öre pr rad.______ NORRBOTTENS- -m KUR1REN är Luleå stads och Norrbottens lina största och mest spridda tidning. Utgilres Tisdagar, Onsdagar, Fredagar, Lördagar. Prenumerationspris: helt år 4:80, hälft år 2:40, qvartal 1:20, postbefordringsafgtft inräknad. Annonspris: S öre pr petttrad. Upplaga: 3,500 ox. Motala Tidning -1897- Tretti8.de årgången. J. Möller. som utgifves en gång i veckan äfven under 1897. Tidningen, som år sjelf- ständig, reformvänlig och verk- ligt frisinnad — icke blott under prenumerationstiden, utan under hela året — kostar för helt år endast ♦•lkr. 20 öre,»* postarvodet deri inräknadt. Göteborgs-Kuriren, som är väl känd dä den har 7-är Dakom sig, har den största landsorts- upplagan af samtliga Göteborgs- tidningar, hvadan det lönar sig att annonsera i densamma, enär den är spridd öfver hela vestra Sverige. Prenumerera på närmaste postanstalt! Endast 1: 20 för 1897. Prenumerera Jordbruks- och Mejeri-Tidning, organ för det svenska jordbruket och dess binäringar spocielt mejeribandteringen. Jordbruk*- och Melerl-Tldnlne bar äran att älven tör nästa år bland sina modarbetare räkna flera inom tandtbrokrts appcieia grenar framstäeud», insiktsfulla och erfarne fackmän, hvadan det», innehåll alltid blir värdefullt ocb omvexlande. Jordbruks- och Melerl-Tldnlns kommer oita att meddela illustrationer till texten, »ärskildt bilder af i Sverige toreaom- mande husdjur af olika raser och s'ag- Enär den framstående hippologen ocu djurvännen Herr Kapten Vilh Nanckhoff kommer att redigera denna Benare atdelning, kunna vi ntlofva att densamma skall blifva lika sak- rik som lättläst ocb intressant Jordbruks- och Mejerl-Tidntrjg; kommer att under rnbrikeo Hönsgardet. innehål a en särskild afdelnlng- for fjäderfä- skötsel, för hvars redigering vi lyckats tör väriva den erkäuut framstående fackmannen Inom detta område Herr logeuiör Gustaf von Svdow. Jordbrnks- ocb Mc|erl-TldnlnB meddelar senaste noteringar å spanmåi, smör, mjölk, krattloder- och gödslingsmedel, kreatnr och landtmanoaprodukter, mejeri- agentens 1 England vecko- oeh månads- rapporter etc. Jordbruks- och ]»Ie|erl-Tldnloc bar sin hutvudsakligaste spridning bland landtmännen, ätvensom bland uppköpare af landtmanna- och mejeriprodukter ocb är så- lunda ett i många afseenden synnerligen lämpligt annonsorgan. Jordbruk*- och Meierl-TldDlng, som utkommer hvarje helglri Fredag, kostar för Vi år Kr. 3, Vs år Kr. 2, V, ir Kr. 1, pr manad Kr. 0: 50, postarvodet häri in* berlknadt. Prenumerera a närmaste postanstalt I Stockholm i Dee. 18°6 Bedaktlonen. .AAaAjuaataa,aA fififi,e"i"ev WimmerBy- Xuriren (f. d. Wimmerbys Tidning) åtkommer från och mod 189/ års början minst 2 gånger i veckan och kostar å alla postanstalter i riket mod lnberåkuadt postarvode endast 2 Gronor för hela året. — Tidningen, som är foster- ländskt frisinnad, kommer att förse sin alltjemt stigande läsekrets med rikhaltiga ■»heter från när och fjerran, trefl ra be- rättelser, kroniker af den glade krönikören Thure 8., goda följetonger m. m Ypperlig annonsttdnwg! Prenumerera å närmaste postanstalt! Vaken och pig Bästa annonsorgan. Motala Tidning -1897- Trettionde årgingen. 1897. %Söteborgs Nyheter, K) hots- oeh Annonsblad får Göte- borg och omnejd, anmäler härmed sin ■M trettonde årgång ■■ till prenumeration. Tidningen utgifves i 7 spalt ig t format Priset ar: helt år - Kr 1: tO I hälft år . Kr. 0: 70 treqv.utsår „ 0: 95 | qvartsår „ 0: 4» postarvodet inberåknadt. Der, som i tid Drennmererar å GÖtebor^- Nyheter f>r helt år, erhåller en samling no- reller oeh berättelser gratis» Tidningen kommer att under året innehålla flere goda och låavärda följotoEger. förutom artiklar behandlande skilda ämnen- Åt notis- afdelniogen skall egna* stor omsorg, så att den må blifva rikhaltig ocb introssact. H varje nu-noier innehåller notiser Iran Amerika. Uttiyckande vårt bjertliga tack åt tidnin- gens läsare oeb gynnare för det gångna året, bedja vi dem fö vänner och bekanta fram- hålla tidningen, samt uppmana dem att pre- numerera å densamma. U .der hopp att nästa är få fortsätta be- kan'skapen med våra nuvarande läsare samt erhålla en god del nya, inbjuda vi till pre nomereration tör J897. Iidmnmmer af Östgöta Corresflondenten läljas i Valdemarsvik ho* hand- landen Erik Johnson, €n gåfva till mensfiligfieten. Alfred Niiels tesumeote. En fond pi 30 t 35 millioner kr. Premier på 200,000 kr. hvardera. Den 30 December 1896 på efter- middagen öppnades i Stockholm, så- som förut omtalats, Alfred Nobels te- stamente. Det utgör kan man saga, i sin helhet en gåfva till mensklig- heten, af sedd att befrämja dess ut- veckling och val samt tjena ideala syften, val i sitt slag den mest stor- artade som hittills någon enskild man haft på en gång vilja och förmåga att gifva. Efter dispositioner till ett tjugutal enskilda personer, anhöriga, nära stå- ende vänner och tjenare till den af- hdne, belöpande sig till omkring ett par millioner kr., innehåller nämligen testamentet, af hvars bestämmelse angående de storartade allmänna do- nationerna N. D. A. blifvit satt i till- fälle att taga del, följande: "öfver hela min återstående re- aliserbara förmögenhet förfogas på följande sätt: kapitalet, af utred- ningsmännen realiseradt till säkra värdepapper, skall utgöra en fond, hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupna året harva gjort menskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika stora de- lar, som tillfalla: en del den som inom fyBikens område har gjort den vigtigaete upptäckt eller upp- finning, en del den som har gjort den vigtigaste kemiska upptäckt eller förbättring, en del den som har gjort den vigtigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän, en del den som inom lit- teraturen har producerat det ut- märktaste i idealisk riktning, och en del åt den som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande eller spridande af fredskongresser. Pri- sen för fysik och kemi utdelas af Svenska vetenskapsakademien, för fysiologiska eller medicinska ar- beten af Carolinska institutet i Stockholm, för litteratur af Akade- mien i Stockholm samt för freds- lörfaktare af ett utskott af fem personer, som väljas af norska stortinget. Det är min uttryckliga vilja, att vid prisutdelningarna intet afseende fästes vid någon slags nationalitets tillhörighet, så- lunda, att den värdigaste erhåller priset, antingen han är skandinav eller ej." Testamentet, som är upprättadt i Paris den 27 November 1895 samt bevittnadt af fyra sig der uppehållan- de svenskar, är enligt deri inryckt bestämmelse det från och med nämn- da dag enda giltiga och upphäfver alla testators föregående testamenta- riska bestämmelser, om sådana skulle efter hans död farefinnas. Till exe- kutorer af detsamma äro utsedda hrr Ragnar Sohlman, Bofors, och Rudolf Liljequist, Stockholm. Den förmögenhet, som deri är an- slagan till otvan nämnda ändamål, består dels i fastigheter i Paris och San Remo, dels i värdepapper för- varade hos enskilda personer, i den atlidnes bostad i Paris samt i banker i London, Paris, Berlin, Petersburg och Stockholm och dels i utestående fordringar, patenter och royalties m. m., hvaröfver i sterbhuset befintliga papper och böcker lemna närmare besked. Den ytterst vidlyftiga utredningen af boets tillgångar kan naturligtvis ej ännu på en ansenlig tid hinna al- slutas eller föras så långt, att man kan erhålla en exakt uppgift på för- mögenhetens belopp. Dock torde re- dan nu knnna sägas, att om än de rykten som ett par gånger i pressen varit synliga om Alfred Nobels efter- lemnade rikedomar varit mycket öf- verdn na, hans qvarlåtenskap likväl är högst betydande. Man gör sig med säkerhet ej skyldig till någon öfverdrift, om man säger, att det ka- pital, som, när dispositionerna till enskilde afdragits, återstår till befräm- jandet af de allmänna ändamål, testa- mentet nämner, belöper sig till minst 30 millioner kronor och kan må- hända komma att uppgå ända till 35 millioner kr., beroende på huru för- delaktigt realisationen af qvarlåten- skapen kan utfalla. Räknar man rän- tan härå ej högre än till 3 procent, belöper den sig dock sålunda till minst 900,000, möjligen öfver 1,000,000 kr., som alltså skulle årligen utbetalas, lördelade i fem lika stora delar till de fem uppgiina ändamålen. Det vill med andra ord säga, att det är en hel förmögenhet, som årligen finnes att utdela som belöning för det bästa arbetet inom hvart och ett af de om- råden testamentet nämner. Nya Dagl. Alleh. tillägger: Detta testamente, hvars innehåll utan tvif- vel är egnadt att väcka det största uppseende i hela den civiliserade verlden, bildar en af de mest storar- tade dispositioner till mensklighetens bästa, någon enskild man hittills kun- nat och velat göra. På samma gång det vittnar om testators vidtomfat- tande vyer, hans karlek till hela menskligheten och hans önskan att främja dess väl, oberoende af natio- nalitetsgränser, bär det emellertid äf- ven det mest lysande vittnesbörd om hans kärlek till sitt fosterland och nitälskan för dess anseende och ära samt derjemte och ieke minst om hans hjerta för unionen, hans hopp om en framtida oavlåtlig och enig samverkan mellan. Skandinaviska halföns båda folk. Genom att i sven- ska och norska institutioners händer II Nya Dagl. Allehanda påpekar och beklagar, att testamentets ordalydelse i vissa fall är allt for knapphändig och otydlig, hvadan förklarande till- lägg väl på ena eller andra sättet be- hötva åstadkommas. För det första namnes i testamen- tet blott, hvilka som skola utdela de stora årliga prisen, ej hvem som skall hafva sig anförtrodd förvaltningen af det kolossala kapitalet. För det andra finnes ingenting stadgadt om, huru vederbörande skola förfara, ifall den ganska naturliga eventualiteten skulle inträffa, att ej hearje år något arbete inom de olika disciplinerna utkomme, som vore värdigt belöningen af en hel förmögenhet. Detta måste näm- ligen anses icke blott tänkbart, utan ganska sannolikt, oaktadt frågan ju gäller hela verldens vetenskapsmän och författare. Det torde derför nog bland de institutioner, som så att säga utsetts till testamentets cxeku- torer i framtiden, komma att förspör- jas en litlig önskan, att genom öfver- enskommelse mellan dem inbördes och med testators öfriga arfvingar måtte kunna stipuleras, huru de skola bete sig, om under ett år inom deras disciplin intet arbete finnes värdt pris, huruvida då räntan för året skall läg- gas till kapitalet, om summan kunde fördelas på flere arbeten eller om de dermed finge stödja något företag eller någon vetenskaplig expedition af stort allmänt intresse utanför de- ras speciella område. Vidare behöfde nog stadgas några mera detaljerade grunder än testamentets, ehuru na- turligtvis i dess anda, angående for- men för pritbedömnitigen o. d., samt framför allt klara och bestämda före- skrifter gifvas angående hela den kolossala förmögenhetens förvaltning. Bäst vore utan tvifvel, att denna anförtros åt en under svenska sta- tens noggranna kontroll stående in- stitution eller möjligen att avenskq staten sfelf åtager sig det dermed för- bundna ansvaret och arbetet. ägga domarerätten öfver utdelandet af de storartade årliga prisbelöningar han stiftat, har han nämligen åt de skandinaviska länderna i det interna- tionella samarbetet till vetenskapens och kulturens tjenst med ens beredt en hedersplats bland de främste, en plats pi en gång lik» ansvarsfull och törpligtande som ärofull. Ty ligger det onekligen en heder af ovanligt slag att ega bestämman- derätten öfver användandet af belö- ningar för ideelt arbete i mensklig- hetens tjenst så stora och med en sådan förmåga att sporra och intres- sera, som dem Nobel stiftat, så lig- ger det ock deri ett ansvar förderas värdiga bruk lika stort som hedern. Fyra femtedelar af den för ända- målet disponerade summan utdelas, såsom synes, af svenska institutio- ner, arbeten inom fysikens, kemiens, fysiologiens eller medicinens och lit- teraturens sfer äro understälda Sven- ska vetenskapsakademiens, Karolin- ska institutets och Akademiens i Stock- holm domvärjo, med hvilken sist nämnda "akademi", som af samman- hanget framgår, ej gerna kan menas annat än Svenska akademien. Främst och högst har sålunda No- bel velat hedra Sverige och med dess namn förbinda hela mensklighetens fredliga täflan inom de förnämsta gre- narne af tidens vetenskapliga och konstnärliga hf. Han har ock ge- nom det vilkor han fogat till bestäm- melsen om det litterära priset, att det skall tilldelas den som under året "producerat det utmärktaste i idea- lisk rigtning" velat gifva en ytterli- gare fingervisning om hvilka slags sträfvanden som vid prisutdelningen kunna komma i fråga. Men jemte sitt fosterland Sverige har han ock velat hedra dess broder- land Norge, i det han med utveck- lingsarbetet inom en af de nya rö- relser, som genomgå den moderna tiden, fredsrörelsen, förknippat äfven det andra skandinaviska folkets namn. Det har skett genom bestämmelsen, att det norska stortinget skall utse det utskott, som eger att utdela pri- set åt den som under året "verkat mest eller bäst för folkens förbrödran- de och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser". Liksom Alfred Nobel redan genom sin rika lifsgerning lemnat outplån- liga spår efter sig i vårt århundrades utvecklingshistoria, så har han ock genom sitt enastående storartade te- stamente och det sätt, hvarpå han för all framtid genom sin stiftelse kommer att befrämja vetenskapernas och kulturens segrar, till everldelig tid inskrifvit sitt namn i främsta raden bland mensklighetens i verklig mening store man. Ooh af de per- soner, som lefvat åtminstone under det senaste århundradet, torde väl svårligen någon komma att föra det svenska namnet längre fram genom häfderna än vetenskapernas stora irämjare Alfred Sobel. Hvad som nog på sina håll kom- mer att väcka en viss undran, är att Nobel anslagit ett af de årliga stora prisen (å omkring 200,000 kr. hvar- dera) till den, som under året uträttat mest till fredssträfvandets framgång. Man skall förvånas öfver, att en så praktisk man som Nobel kunnat vara så "utopisk", att han tillmätt dessa sträfvanden någon större betydelse. För oss deremot utgör detta drag ett ytterligare bevis på, att N. verk- ligen haft klart för sig, på hvilka områden framtiden har att tillvinna sig de största segrarne. En bland de allra vigtigaste kulturella fram- tidsuppgifterna är nämligen utan gen- sägelse — krigens afskaffande. Och då N. nu stält en fond på flera millioner kr. till fredssträfvandena förfogande, så har han tydligt dermed åsyftat att han velat göra något i stort för att bland miUtårnationerna söka frammana en genomgående freds- vänlig opinion. Här i Sverige behöf- ves intet arbete för att få till stånd en fredsopinion — ty den existerar redan förut — men förhållandet är annat ute i de stora militärstaterna. Med ett årsanslag på ett par hun- dra tusen kr. torde emellertid freds- vännerna kunna uträtta ej så litet för sin saks framgång. Att fonden för tredssträfvandet stälts under norska stortingets be- stämmanderätt, beror naturligtvis helt och hållet på dess vid flera tillfällen ådagalagda anslutning till fredskon- gressernas arbeten, hvartill någon egentlig motsvarighet ej kunnat Tor- märkas hos svenska riksdagen. Att bedöma hvem som under ett visst år mest gagnat fredssaken, torde emellertid ej bli någon lätt uppgift, liksom det ofta skall bli vanskligt att afgöra, hvilket skönlitterärt ar- bete inom hela verlden som under ett år är det bästa och som derför är förtjent af Nobelska priset. Beträffande de vetenskapliga pri- sen torde åtgörandet bli något lät- tare, ehuru i alla fall oerhördt an- svarsfullt. rTTl^^^TTTTTTTTTTTTTTTT^ ** ¥ Hvad är svårare än att vara lyck- lig? Att tro att man är det. * * ®stgota*i$Qsten\ anmäler sig härmed till fortsatt utgifning under 1897 efter oförändrad plan och till oförändradt pris. Tidningen skall sålunda fortfarande utkomma en gång i veckan (hvarje fredag), upptagande en fullständig, ehuru naturligtvis sammanträngd redogörelse för allt af vigt, som inträffat i hela verlden under senaste veckan. I följetongoafdelnlngen skall fortsättas åter- gifvandet af C. F. RiUentii. hlitirlika romaner hvilka i så hög grad tillvunnit sig våra läsares intresse. Hvarje1 nummer skall fortfarande upptaga 24 sidor deraf, så att prenumeranten under årets lopp erhåller nära 1,300 sidor af romanverket. Sedan den nu pågående romanen "Dra- banten" af slutats, kommer omedelbart att påbörjas den ej mindre spännande romanen "Fursten", hvilken utgör fort- sättning af "Drabanten" med till stor del samma handlande personer. Prenumerationspriset för Östgöta-Posten blir fortfarande RJsF* endast 1: 50 för helt år, ~W postarvodet inberäknadt, hvilket pris måste anses vara. oerhördt billigt, då endast den tidningen åtföljande följe- tongsromanen i bokhandeln betingar ett mångdubbelt högre pris. O B 8.! Ny tillträdande prenumeranter, hvilka önska erhålla den under sista qvartalet af 1896 ut- komna afdelningen af romanen "Drabanten" (inalles 312 sidor) skola på sin reqvisitionssedel skrifva "ösrtgtVta-Posrten med bilaga", hvarför prenumerationsafgiften utgör 25 öre mera eller 1: 78 för helt år. Dessa prenumeranter erhålla då med första numret för 1897 de redan utkomna 3JSS sidorna af "Drabanten". gsgr Hos tidningens vänner och gynnare våga vi an- hålla, att de måtte fästa vänners och bekantas uppmärk- samhet på det tillfälle som erbjudes att för billigt pris er- hålla ej blott en innehållsrik tidning utan äfven en värde- full romanaamlinn, behandlande ämnen ur svenska historien. Utom tidningen erhålleg j för 1:50 nära 2,300 romansidor ooh för 1: 75 när» 1,600 sidor. Uppmärksammas bör, att nuvarande prenumeranter böra för 1897 prenumerera å endast östgOta-Poeten till pris Ii 50 för helt år, hvaremot ni/tillträdande prenumeranter, som önska erhålla början af romanen "Dra- banten", böra prenumerera å " Östgöta-jPosten med bi- laga" för kr. 1: 75 för helt år. ■sF* Prenumeration bör ske å närmaste postanstalt ju förr desto hellre, helst fOre Jul, då trygghet vin- nes, att tidningen i rätt tid kommer prenumeranten till- handa. den officerskår, i hvilken han var en prydnad, ooh der, menskligt att döma, en vacker framtid väntade honom. Hårdast drabbas af det oväntade dödsfallet den bortgångnes fader, kam- marherre A. v. Arbin, hvilkea redan förut haft sorgen att se en lofvande son gå bott i blomman af sia ålder. Btt norrsken af ovanligt •tag observerade» t lördags afton häretädea. Från östra ' Länet och stiftet. TotaltalluppbOrden för år 1896 utgör 42,303,283 kronor 2 öre tullmedel och 1,615,527 kr. 37 öre båkmedel samt öfverstiger den för 1895 med resp. 2,837,096 kr. 62 öre och 44,511 kr. 71 öre. I förhållande till den af riksdagen tör 1896 beräknade bruttouppbörd af 36,000,000 kr. tuUmedel och 1,400,000 kr. båkmedel, uppkommer sålunda ett öfverskott af resp. 6,303,283 kr. 2 öre och 215,527 kr. 37 öre. Dödsfall. Ett helt oväntadt och derför så mycket sorgligare döds- fall timade den 2 d:8 å Tångstads egendom, i det att kaptenen i flot- tans stall Carl Oskar Henning v. Ar- bin då afled efter blott tre dagars sjukdom. Han var född den 3 Maj 1861 — således 35 år gammal — och var yngste son till kammarherren Axel v. Arbin i dennes första gitte med Maria Lovisa Ramsay. Den nu aflidne kapten v. Arbin egnade sig, liksom fader och bröder förut gjort, åt försvarsverket ooh ingick i flottan. Under sin kadett-tid råkade han jemte en kamrat Schiitz ut för en sorglig olyckshändelse, som på sin tid myc- ket omtalades ooh väckte allmän medkänsla. Det var 1878 under en ötningsexpedition med korvetten Saga utanför holländska kusten. Man skulle, såsom militärisk sed är, med kanonskott salutera holländska flag- gan. Olyckan ville, att den använda kanonen sprang sönder och bitar der- af träffade kadetterna v. Arbin ech Schiitz, af hvilka den senare efter någon tid afled af de erhållna ska- dorna. Henning v. Arbin kunde räd- das till lifvet, men förlorade vid till- fället ena armen. Denna olyckshändelse hindrade emellertid icke v. A:s vidare fortgång inom vapnet. Han biet officer i flot- tan 1880 och erhöll kaptens grad 1890. Skicklig och intresserad offi- cer kallades v. A. att tjänstgöra i flottans stab och erhöll under förra året resestipendium för att i utlandet studera sjövapnets utveckling. Den aflidne var en synnerligen sympatisk person, rikt utrustad å hufvudets och hjertats vägnar, samt saknas helt säkert nu uppriktigt, utom af en stor närmare vänkrets, af hela uppsteg på den stiernldara himlen först ett matt flammande sinn i form åt en qvast eller en plym, som seder- mera förlängdes allt men upp mot zenit ooh efter hand tog form af ett bredt bälte från östra synranden till den vestra. Slutligen visade sig ske- net i form af en smal ljusbåge, hvil- ken så småningom helt ooh hållet försvann. Senare på qvällen syntes mot norr ett präktigt flammande, helt vanligt norrsken. Det vackra fenomenet väckte öfver- allt i våra bygder stor uppmärksam- het för sin ovanlighets skull. Vestervlks folkmängd uppgick vid detta års början till 6,847 personer (3,189 mkn och 3,668 qv.) och hade under fjolåret ökats med 74 personer. Vlmmerby fo.kn.lngd har under senaste året ökats med 13 personer och utgjorde vid 1897 års början af 960 mankön och 1,165 qvin- kön, summa 2,125 invånare. Eksjö stads folkmängd har under 1896 ökats med 12 perso- ner och utgjorde vid nämnda års slut 3,454. Folkmlngdon 1 Gamleby köping uppgick vid senaste årsskif- tet till 290 personer (deraf 132 man- kön ooh 158 qvinkön), och hade un- der 1896 ökats med 18 personer. Folkskolan. Till folkskollä- rare i roten Hvalstad—Fårhult, Glad- hammars socken, har enhälligt valts hr C. Nyström från Hallingeberg. Borgmaatareforordn an- de. Göta hofrätt har förordnat råd- mannen A. N. Rothman att från och med den 1 Januari till och med den 30 Juni 1897 förvalta borgmästare- embetet i Skeninge. Hundraårlng. Äldsta med- lemmen af Ätvids församling enkan Karolina Enblad ingick den 18 sistl. November i sitt 100-de år. 340 blott blir besynnerlig till mods. Filosofien är icke för hvardagsmenniskor, utan för helgon. Glädjen filosoferar aldrig, den njuter. — Du har rätt, alltid rått, Armfelt. Förlåt, att jag tog dina yttranden så der allvarsamt. Jag är säker på, att om jag ber dig, så tager du tillbaka allt, hvad du sade. — Det gör jag gerna, Hedvig, oändligt gerna. — Du gör det? — Hör på. Äktenskapet är ingen vunnen batalj. Hedvig säg storögd på honom. — En förlorad eller ett kanske ännu oafgjordt krig. inföll hon. — Det har jag ej sagt, jag bara återtager mina ord. Vidare. Äktenskapet är ingen befordran. — Elake! Vill du kanske påstå, att det är en degradation? — Icke heller är det en fastighet. — Utan ett lösöre, menar du. — Vårt samtal erinrar mig om ett intall af Alcibiades. — Låt höra det. — Då någon yttrade till invånarne i Patse, att Atheniensarne skulle uppsluka dem, svarade han "kan väl hända, men småningom och från fötterna, Lacedaemonierna deremot skulle sluka dem från huf- vudet och på en gång." Det är alldeles så med kär- leken och äktenskapet. Uppslukas skola vi, min lilla Hedvig, af det vackra könet; men kärleken gör det småningom och från fötterna, äktenskapet der- emot från hufvudet och på en gång. — Du är oefterrättlig. — Är jag det nu också? Och han slog sina armar om henneä lif och blic- kade hjärtligt in i hennes ögon. äii — Jag kommer ihåg en vers, inföll Hedvig, som du citerade för någon tid sedan: -Orätt man gör mot sig sjelf, om nå'nsin man lejon uppfostrar: Har man dock gjort det en gäng, ratte man sig efter dem.'1 Och då jag varit nog barnslig att uppfostra ett sådant der lejon i dig, är det väl också bäst, att jag rättar mig derefter. Dörren öppnades nu, och grefvinnans kammar- jungfru inträdde. — Salongen är färdig, yttrade hon, och man har bedt mig anmäla det. Armfelt fäste en liflig blick på den vackra Hickan. — Det är bra, Marie, jag skall strax komma ut. Grefvinnans kammarjungfru var ingen annan än den intagande, täcka Marie, med hvilken våra läsare redan gjort bekantskap pä Liljeholmen i första ka- pitlet af detta arbete Då hon öfverlemnade till ba- ron Armfelt det af Döring qvarlemnade papperet, hvarigenom han så snart lyckades att blifva utnåmd till drabant, föreslog Armfelt Hedvig att erbjuda henne en ledig kammarjungfruplats. Som grefvin- nan tyckte om flickans utseende, ingick hon också gerna på sin mans önskan, och Marie mottog anbu- det med yttringar af den upprigtigaste glädje. — Du måste medgifva, anmärkte Armfelt, under det hans biick ännu hvilade pä den dörr, hvarigenom Marie aflägsnat sig, att jag har godt omdöme och god smak. — Jag vet ej, att du nyligen giivit mig några bevis, vare sig på det ena eller det andra? Armfelfcs läppar krusades af ett skalkaktigt små- leende. — Erkänner du då icke, yttrade han, liksom hade det varit honom omöjligt att i dag låta bli att Systemet behöfde emellertid sin gloria, och det erhöll äfven en sådan, i och med detsamma man proklamerade, att monarken erhållit och emottagit sin magtfuUkomlighet både såsom konung och indi- vid af gud. — Vi med guds nåde *). Partiernas tummelplatser bletvo från denna stund hofvet och de privilegierades salar. Tidehvarf efter tidehvarf har Frankrike och dess folk nästan med oemotståndlig magnetisk kraft till- dragit sig Europas uppmärksamhet. Ej underligt! Gående med ridderlig hänförelse och liflighet i spet- sen för alla de vexlande, mer eller mindre civilisa- toriska, dock alltid storartade frågor, som, den ena efter den andra, glänste fram på tidskiftenas före- dragningslista, tog det dermed endast och allenast ut sin rätt. Men i samma mån det gjorde det, åter- verkade det äfven. Intet land och intet folk hafva omsatt ett så lysande och stort kapital af idéer som det; men också torde det icke finnas någon stat, som icke, man skulle kunna säga, elektriseradt er- •| Systemet spred sig hastigt rike från rike. Älven Sverige lycklig?iordes snart dermed. 1 de la Gardieska Ar- kivet. 13 delen, pag. 77 förekommer följande: "Sverige var moget fur don högsta lycksalighet, nar Quinque Vtrahts och Hådet lemnade regeringen till Carl XI och denne sedan sia- git sina fiender 0'-h fatt frod. Men nu kom olyckan, tn förut ohörd lära predikades af protestantiska prestor o« konungen fatt kronanaf nud Don, som ej dref denna lära. ansågs "ej vara konungens van'. Derifran härleddes strax konungens oansvari'jhet inför alla andra än ,jud. Nu kom riksdagen. Der byggdes pa dessa principer on ny regerings- form, som gjorde konungen oinskränkt till magt". Kursiveringen förekommer i texten. 337 sedan man vunnit den, hvilar man trygg och lugn på sina lagrar. — Verkligen! — Det är en befordran; så länge den är ny, förtjusar den oss, men sedan . . . — Sedan fika ni efter ytterligare befordran. — Det år en fastighet. Då vi tillträda den, äro vi alldeles öfverlyckUga, men ju längre vi ega den, desto bättre inse vi dess brister. — Och dess förstjenster då? — Dem anse vi sä naturliga, att vi aldrig tänka på dem.. — Ahl — Men vet du, hvad det värsta är? — Nej. — Att vi alltid tycka, att grannens egendom är bättre än vår. — Du är åtminstone upprigtig i dina förtroenden — Svara mig, tycker du om den klädnine hvari du nu är klädd? 6' — Ja visst. — Men besinna ändå, om du skulle nyttja den dag ut och dag in, hela lifvet igenom? Det var Armfelts afsigt att raljera, men Hedvig tog hans yttrande helt allvarsamt. — Om jag skulle nyttja den dag ut och dag in vet du hvad den då skulle blifva för mig? ' — Det är just derom jag frågar dig. — Gissa — säkert kan du gissa det. — Omöjligt. — Den skulle för hvarje dag blifva mig kärare Allt, bvaraf man endast eger ett enda exemplar ät- en alltid dyrbarare än det, hvaraf man eger flera Vi hafva flera sinnen, men endast ett hjerta. De förra kunna vi, ehuru icke utan saknad vara utaf med, men icke med det senare. Dess förlust är dö- den. Vi hafva millioner stjernor, men blott en enda C. F. BUimUd. Dratanun. I. " °"u"