Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-10-08
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD R<-äaktÖr ooh ari-vi-ig u.-e,fvi Bengt H&gge. Egare och förläggare: iktiebolaget Östgöta Correspoiideuteas Boktryckeri. Verkställande direktör: Gunnar Ridderstad. 41 Prenumerationspris: Kor helt ir kr. l:SO, för tre qvartal kr. 1,13, för hälft år 0,83 ett qvartal 30 öre, postbefonltiugsafglften inberäknnd. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 8 Oktober. LÖ3 Annonsprls: e; från främmande örte •igsel- och födelseannon Öre. Östgöta CorreRp. oktryck«rl i Linköpii 1807. Tillkännagifvanden Advokat-Byrån, /.m*«pmy. Storgatan 50 (ötvei postkontoret). ombesörjer rättegångar, bontrednln. KM-, Inkasseringar och konimln- ■tonarsnppdrag bos K. Bcfallningsbaf- vande m. m. Billigaste inkassotaxa: För ärskunder, vid liqvid efter aumaoiog högst en kr. Inoebsfvare: v. Håradsbofdicg Per Arnander OiM.lO)____________________________________ e. LliiiitirfeiE. arnander, Träffas k Laudskausliet kl. 10-2- ___Postadress: Landskansltet. 9919,5i Mot 4* proc. i rärita och utan kapitalrabatt utlemnar Ö.fgöfa Hypoteks'örening nya lån. Nätmare härom cch om ofrige lånevil- kor hmnar föreningens Ombuds man. Styrelsen. uou95,26U) När utställningen stängdes. Förra söndagen var Stockholms- utställningens sista dag. Tillström- ningen till "utslällningsstaden" var denna dag större än någonsin förut. Inkomsten af dagbiljetter utgjorde kr. 34,808, det största belopp, som under någon dag förekommit. Inalles torde utställningsbesökena den sista dagen ha uppgått till ötver 60,000 personer. En formlig trängsel var rådande, hvar helst man gick fram på det vid- sträckta området, och utanför de mest gouterade af 'elmngarna stodo i all- mänhet långa köer. Detta var i syn- nerhet fallet med Gamla Stockholm, som tydligtvis mest af allt fallit de ut8lällningsbesökande i smaken. Som vanligt växte iolkströmmarne efter middagen, och vid 5-tiden hade massorna nått sin högsta numerär. Nu var tiden tor den olficiella af- slutningen inne. Kl. 5 skulle indu- strihallen, utställningens perla, sluta sina portar, och i förväntan på denna timme skockade man sig inom och utanför hallen. Fem minuter före kl. 5 ljödo de kända gongong-slagen, som utgjorde en lystring till indu- strihallens utrymmande, och massor- na begynte strömma ut på planen framför hallen. På samma estrad, hvarifrån konun- fen en strålande majdag förklarat enna sommarfest och fredliga täf- lingskamp öppnad, hade utställnings- styrelsen samt en del af utställnin- gens embets- och tjenstemän, de olika ländernas kommissarier m. fl. med generalkommissarien, överståthålla- ren fnh. C. G. A. Tamro, i spetsen samlats, hvarjemte Första Svea ar- tilleriregementes musikkår tagit plats i ett hörn af estraden för att cele- brera akten med några musiknum- mer. När uret öfver estraden visade på 5, intonerades "Hör oss, Svea!" — ett värdigt musikstycke i denna stund och på samma gång en lämplig hyll- ning åt den alhålTne nationalbard, som i dessa dagar fylt sitt 80:e är. Då de sista tonerna förklingat, trädde öfverståthållaren fram till barriéren, blottade sitt hufvud — på samma gång aftogo äfven öfriga på estraden stående personer sina hufvudbonader — samt höll med kraftig och genom- trängande stämma ett kort tal af un- gefär följande lydelse: Utställningens portar ba du stängtB, cch i detta ögonblick känner sig utställningSBtyrel- sen maoad alt framföra ett bjertligt och vörd- samt tack, först till de främmande nationer, som deltagit i vår utställning, dcrefter till samtliga utstäPare derför att de ötver bufvud taget mött med sä goda ocb hedrande alster af konst ooh industri Utställningen visar, att nordens länder stå högt på det område der snillet skapar och konsten lörädlar. Sist ber utställningastyielsen att lä framföra sina tacksägelser till den publik, som besökt ut- ställningen och som så ktaltigt bidragit till att densamma kunnat snöpa med goda eko- nomieka resultat. Det gäller deLoa pnblik till stor beder att inga störande oordcingar förekommit. Det allvar, som bvilat öfver ut- ställningen, har visserligen ej uteslutit gläd- jen, men glädjen har aldrig urar ut. till yra ocb besinningslöshet. Härför — beder och Liksom majsolen bestrålade utställningen, då den öppnades, så sänder nu den stiålsnde höstsolen sin sista helsning vid utställningens stängniDg, och derefter skall skymnirgen breda sig öfver denna utställning, som för mången blir endast ett minne, men åter löt n.ången varit till lärdom och till kraftig maniDg att gå framåt på konstens och industrien, fält. Härmed vare 1897 års uts<älining alBlu-aö! Låtom oss alla förena oss i den sedvanliga önskningen: tjud bevare konungen och fäder- neslandet ! Vid dessa ord ilogo alla hattar och mössor af i den stora människoska- ran nedanför estraden, och fyra kraf- tiga hurrarop skållade. Musiken upp- stämde fyra fanfarer, och på dessa följde som en öfverraskning fyra smattrande fanfarer från den venstra minaretens höjd. Bryggorna mellan minareterna och" kupolen voro fylda med menniskor, som besvarade hur- raropen nedifrån med lifliga lefrerop och näsduksviftningar. Under överståthållarens tal dånade då och då ett kanonskott. Det var Skansens salut. Elter talet nedhis- sades flaggorna från minareterna. Musiken spelade då "Du gamla, du friska". Någon i folkhopen utbragte ett "Lefve öfverståthållaren!", som åt- följdes af entusiastiska hurrarop. Så en marsch från musiken — och fol- ket begynte skingras. Den officiella afslutningsceremonien var till ända. Den räckte knappast mer än en qvart, men det låg stämning och värdigt allvar öfver den. Kontrasten mellan den prakt och prunkande ståt, som betecknade utställningens öppnande, och den anspråkslöshet, som hvilade öfver dess stängning, var emellertid skarp och i ögonen fallande. Då, "im wunderschönen Monat Mai", föll so- lens yppiga strålglans på uniformers skimrande guld och vårtoaletters lju- sa, glädtiga färger — nu blickade höstsolen med ett matt och vemods- fullt leende på en ceremoni, fri från all prakt. Strax derefter gick solen i moln, och ett kyligt regn begynte falla. Sjelfva himlen, som under nä- stan hela utställningstiden visat en glad och ljus min, tycktes deltaga i den allmänna saknaden efter "som- marstadens" vexlingsrika lif. På alla serveiingslokaler var tillop pet af kunder oerbördt start. Alla re- staurauter ocb öllokaler voro till tiäng- sel besökta och stämningen hvad di i ti kallar "hög". Framför hulvudrestau ranten utbredde sig ett det mest ge mytliga iolklif Publiken begärde kungs- sången, som åhördes stående samt ef- terföljdes af Ulliga hurrarop. Dermed var det ordinarie programmet afbiu- tet cch det ena fosterländska stycket etter det audra begärdes af <.ea jub- lande publiken. M«n det var kallt, och a troppuingen från utställnings ältet skedde fortare än man väutat sig. 1) ek, utom kylan var det visst älven luiten att utan visita- tion komm.i genom portame med di- verse små souvenirer som påskyndade en och annans sortie, skriiver L>. N. Hvad ior slags souie irer som med fö des, är litet svårt att d fjmera. men ett ocb annat ha vi lyckats lå reda pä. Pro p imo, alla de små gaslampor, som åstadkommo den cffektlulla illu- minationen ruodt gräsmattor och bar- rierer. De voro tio tusen vid 8-tidcn på qvällen, men det fans icke en enda qvar då portarne stängdes. Jo det fans verkligen några lå, om hvilka en vän fiån Kongens by på skämt sade. att dem skulle man gömma åt pr iu Carl. De sutto nämligtn så bögt, att ingea af de närvaran le kunde nå dem. Under lampplundrin„en intiaflade eu skämtsam episod, i det att en betre, som lyc-tats få en upphöjd plats, ploc- kade ned flera lampor än han sjelf för tillfället kunde använda, hvartör han erbjöd de omkringstående ölverskottet Bland dessa var äfven utställningens kommissarie, som nog torde ha funnit erbjudandet något bittert. Det öfriga, som eröfrades, bestod huf- vudsakligen i glas och porslin. Pripp- ska terrassen måste tidigt nog stänga sina portar, icke i brist på varor, men i brist på servis. Värden på Godthem förklarade, att han icke lätt viste bmu han skulle kunna hålla öppet på mån- dagen, så>om utiofvats, ty tillsammans med de 7,000 tallrikar, som gratis ut- de i t?, hade omkrit g 2,000 glas strukit med. I Gamla Stockholm voro flera loka ler stängda, och på förfrågan svarade en af värdarne, att sedan två grädd- kannor, en kaffekanna ocb åtskilliga dussin koppar försvunnit i törstiga kun- ders fickor, så hade han satt lapp på luckan. Men klockan slår 11. mu lkkåten hat samlats borta vid norska hskermtsta 1- ningen, och der bo jir taptot i säkra, tak fasta slag. Färden ställes stora väeen mot bufvudentiéa. "Sotarpara- den" visar denna gång en ovanligt no- bel fysionomi. Kommissarier och fram stående utställare bilda feen, och så koiiimo vi alla andra som haft så ro- ligt der ute i sommar. Alla hade nå- got att bära; väldiga ljus, skyltar krukor och buteljer voro talrikast re- presenterade, men stoltast syntes de -om på sina käppar högt i luften buro de anslag, på hvilka läs e; i tryck oi- det Guldmedalj. ISeviljadt afsked K. m t har be- viljat jägmästaren i Ombergs revir och föreståndaren för Ombergs skogs- skola C. M. SjBgréen afsked från be- rörda befattningar. — Afsked är likaledes beviljadt öfverläkare vid Vexiö hospital J. F. Liedholm och provinsialläkaren i Jerfsö J. F. Öhrn. Lånet och stiftet. Upphäfdt ky r kostämruo- beslut. På besvär hos länssty- relsen har upphälts ett al Mörlunda sockens kyrkostämma i Dec. 1896 fattadt beslut att göra sådan ändring i debiteringen, att inkomst af arbete eller kapital, då den icke uppgår till 1800 kr., skulle till hela sitt belopp utan bevillningsfritt afdrag skatta tilt presterskapet. Ett uppgjordt kostnads- förslag lör en tilltänkt järnvägs- byggnad Mönsterås—Åsheda slutar å 1/072,000 kr, skrifves till oss. För- slaget är uppgjordt af majot Bromée. Fotogénbeslaget egde leke bestand. Till Ö. C. skrif- ves: För någon tid sedan hade firman A. Petersson & C:o i Oskarshamn till garfverifabrikör C. E. Karlberg i Vim- merby öfversändt sextio (60) fat foto- gen, dem Karlberg så?om speditör skulle utlemna till andra personer. När så några dagar derefter tjugu- fyra (24) fotogénfat af sagde parti qvarlågo på Vimmerby bangård, blef- vo de af t. f. stadsfiskal W. Ilögner tagna i beslag. Genom utslag i mån- dags ogillade rådhusrätten hr Hög- ners åtal mot Karlberg samt tiller- kände hr K. 32 kr. i rättegångskost- nader. Återfunnen. Liket efter den sorgligt omkomne arkitekten John Högberg, som förolyckades under seglats å sjön Roxen den 8 sisflidne September, anträffades i måndags morgse ilandflutet vid Flemma och infördes på aftonen till staden, der detsamma kommer atijordas å härva- rande begrafningsplats. Eldsv&da. Natten mellan sistl. lördag och söndag nedbrann bonings- huset, ett spanmålsmagasin samt en visthusbod på gården Götebo i Mi- sterhults socken. Knappast något lösöre kunde räddas. De inneva- rande räddade sig i' sista stund och i blotta nattkläderna, skrifves till oss. Pressen. Tillståndsbevis har meddelats redaktör K. L. Hammar- berg att öfvertaga utgifvandot af "Östergötlands Dagblad". ÖstgOtar 1 utländsk an- ställning. Ut elektriska bolaget "Union" i fjeiliu måtte, som synes, tycka bra om öt>tgötaroe. Sagda b ilag lur nämligen ej lärre äi lyra östgötar i sin tjenst, nämligen ötveringeniör Björkegren från Ödeshög, iigeniörGu stafs-on från Väderstad samt iogen- iörerna Å.tröm och Randel från Vad- stena "Union" är ett smeiikanskt bolag, hvilket man af namnet redan kan siua. Detta elektriska jättebo'ag. bvars ka- pitaler belöpa 6ig till flera millioner dollars, biet nämligen lör <j så många år sedan bildadt i Chicago, hvarest det har sim Lufvudkontor ocb kolossala fa- briker för tillverkning af elektriska maskiner och apparater, samt vidare sina stora filialer i London Paris, Ber- lin m fl större platser. Broxviksgätan oeh me- dicinalstyrelsen Som bekant, beslöt Östkinds häradsrätt att till medicinalstyrelsen öfverlemna proto- kollen i det bekanta Taubeska gift- mordsmålet. Enligt hvad vi från tillförlitligt håll erfarit — skriiver Ostgöten — skall medicinalstyrelsens utlåtande, hvilket lär vara mycket gynsamt för fru Betzy Taube, nu vara färdigt till justering och kommer att med snaraste öfversändas till dom- hafvanden. Man anser som säkert, atlransak- ningen angående det upprörande Broxviksdramat åter skall taga sin början senast vid tingets nästa ordi- narie sammanträde i November. Dödligt fall. Från Norrkö- ping hemvande i lördags middag fisk- handlaren Carlsson, boende i Myi back vid Tjärholmen, med åkaren Carls- sons i Söderköping skjuts, som äfven fört in honom och hans iisklådor. Fiskhandlaren var en smula rörd af starka drycker och ramlade derför af det höga lasset vid skeppsdockan samt slog ett djupt sår uppe i buf- vudet. Den skadade fördes genast till d:r N. E. Nyström, som på ga- tan anlade ett tillfälligt förband, hvar- på C. skjutsades till lasarettet. Han befann sig då i sansiöst till- stånd och dog fram på natten utan att ha återfått medvetandet. Dråp. Ett slag till döds råkade i lördags afton förmansdrängen Johan Petersson vid Blankaholm, Hjorteds socken, utdela till en af drängarne, Henrik, från en annan af Falsterbo utgårdar, Stämshult, som voro ditbe- ordrade för att lasta råg å ångaren Borgholm. Förloppet skulle, enligt åsyna vittnens berättelse, varit föl- jande: Henrik, som tappade sin säck och af Johan tilltalades med orden: "Jag tänkte du var lika dugtig i arbete som i att dricka öl", flög på och ru- skade J. i axlarne — om på gyckel eller af vrede vet man ej — hvarvid Johan fick fatt i en större träspjäla och mattade ett slag mot den andres rygg. Detta träffade axeln och tin- ningen med den påföljd, alt Henrik utan ett ljud sjönk sanslös ned och bars till Johans bostad, der han se- nare på aftonen afled utan att ha återfått medvetandet. Tidigt morgonen derpå medföljde frivilligt gerningsmannen gårdsrätta- ren till ortens länsman. (Östg.) Romantik i tändsticks- fabriken. Till Ö. C. skrifver en korrespondent: En fabriksarbeterska vid en af de största tändsticksfabri- kerna på landsbygden inom stiftets råmärken satt en dag och packade tändstickor i paket. A ett pappers- mellanslag skref hon sitt hjertas trängtan i följande ord: Flyg mina stickor i verklen u( Och flamma för mej och lys och njut, MeuB jag sitter lär i qvalva fabriken Och allrig har tid fä en vän uti viken. Jag stackare lilla far träla ocb gno, Sim ingen derute i Vörlden kan tto Och iräflar en ädling ni u'e på färden, bu tala om mej, som är en°am i verlden. Och stickor blott packar och packar cch packar, Sä ri'8eo hon vi-snsf tel svetten den lackar, Och bed honom skrifva, adressen år lätt, tian låser dan jti på er etikett. Mim». Månader gingo, flickan glömde allt- samman. Så en vacker dag — det var häromdagen — kommer från en stad i Amerika ett bref från en f. d. svensk man, som fått just det pake- tet och läst utgj uteisen. Brefvet var allvarligt och en korrespondens mel- lan brefskritvaren och fabriksflickan har börjat. Som mannen synes mena allvarligt och flickan är en präktig tös, så, hvem vet, huru saken slutar. Den nya messan. De af stiftskonventet och orgelnistförenin- gen utsedde komiterade, kommini- strarne Jakobsson och Larsson, kyr- koherden Villner, direktören Thorse- lius samt orgelnisterna Ståhl och Va- steson hade d. 29 Sept. möte i Linkö- pings högre elementarläroverks mu- siksal, för att enligt uppdrag fram- lägga förslag rörande inlörandet i församlingarna af den nya messmu- siken. Härvid beslöts, att för för- samlingar med ringare musikaliska resurser samt äfven för andra såsom ett öfvergångsstadmm föreslå blott 2 serier af enkla, for unison kyrkosång Kassande stycken, nämligen 1 för fast- igstiden samt 1 for öfriga sön- och helgdagar. De sålunda föreslagna styckena ha i nya messan följande ordningsnummer: För fastlagstiden och l:a böndagen: 3, 12 a, 20 a, 38, 46, 51 b, 59, 63, 72, 76 d, 37 och 79. För den öfriga ti- den och Marie beb.-dag: 6, 18, 21, 36 a, 46 och 40 g, 47, 57, 63 (60 a), 70, 76 b. Såsom mål framhöll komi en enhäl- ligt detsamma som K. S. V:s central- kom., nämligen 4 serier, en för hvar- dera af de 4 cyklerna i kyrkoåret: 1) Advent —Sexagesima och Mar. beb.- dag; 2) Passionstiden och l:sta bön- dagen; 3) Påsk—tref.-söndag samt 2—4 böndagen; 4) 1—27 söndagen i tref. För att göra det omedelbara infö- randet af de ofvannämnda tvä seri- erna mera beqvämt, beslöts att, så- vidt ej något laga hinder ställer sig i vägen derför, tvenne synnerligen prisbilliga nothäften i öfvertryck skulle med det snaraste utgifvas, in- nehållande blott dessa 2 serier. Af ofvannämnde 2 små häften skulle det ena innehålla allt, hvad orgelnisten behöfde spela, och det andra blott sångstämman och orden till det, tor- samlingen har att sjunga; och ut- tryckte komiterade den förhoppningen, att hrr prester, orgelnister och skol- lärare göra aflt, hvad de förmå, för att sprida dessa små nothäften, sär- skildt dem som äro afsedda för för- samlingarne, så att hvarenda sjun- gande församlingsmedlem kommer i besittning deraf. Biskop Charlevilles 70- ärsdag d. 1 tis vardt till ett verkligt jubileum lör den åldrige stiftscbefen genom ej allenast enskilda vänners lyck- önskningar, utan äfven genom de tal- rika kåruppvaktningar lör hvilka han gjordes till föremål. Hedan kl. 8 f. m. uppvaktade "Kyrko sångens väaner" med afsjunginde at ett par psa mer Kl. 10 intutiuo sig dom- kapitlets le lamöter och tjenstemän, an- förda af domprosten Pcr=o n ■; och se dan pågingo uppvaktningarna af oika kårer oafbrutet till kl. 2 e. m. När- mast kommo lärarne vid de allmänna läroverken, Linköpings läroverks man- grant, Ii ån Noirköpings rektor Eng- holm och teol. lektor Htckiin, och :rån Vadstena rektor Lundberg. DessaB lyckönskningar framtördes at rektor Éngbolm. Sk Ljungstedtska friskolans lärare, för bvilka skolans föreståndare pastor Söderlund lörde ordet. Kl. 12 uppvaktade den största kåren, nämli- . gen stiftets presterskap, samladt till ett antal af bortåt 200. å hvilkas väg- nar domprosten Persouue talade. Derpå .'olkskollärareseminariets i Lmköpiug lärare och elever, hvilka hyllade bisko- pen med bå-.le säng och tal. Sedermera uppvaktades biskopen ä - veu af lärare och lärarinnor vid L'u- köpiugs folkskolor, å hvilkas vägnar ordet för les af sko läraren A. Val'éo och fröben Beata Sideiberg. Slut- ligen uppvakta-le kyrko och skol- rådet i Linköping med sin ord öraude pastor Sveitoui i spetsen. Biskopen ut- tryckte till alla med synbar rörelse siu tacksamhet för den honom sålunda eg na-te hyllningen. Kl. 4 e. m. gafs subskriberad mid- dag å Stora hotellet, till hvilken bi- skopen med familj inbjudits och i hvilken ett stort antal af de upp- vaktande m. fl., herrar och damer, deltogo, ina'les 178 personer. Vid middagen utbragtes en välönskan för biskopen af kontraktsprosten Wim- merstedt från Linderå?, hvarpå bisko- pen svarade med ett hjertligt tack och tillönskan af Guds välsignelse hvarjom och enom. För den biskop- liga lamiljen talade kontraktsprosten Broman lrån Skärkind. Vid midda- gens slut upplästes ett 50-tal anlända lyckönskningstelegram från när och fjerran, deribland från stiftets samtliga allm. läroverk och från de kontrakt, hvilkas prostar ej voro närvarande. Ny stationsinspektor 1 Linköping. Jernvagsstyrelsen har trän 1 Okt. till stationsinspektor i Linköping förflyttat och törordnat stationsinspektoren i Östersund P. O. G. Hjelm. Sjelfmord. Handlanden K. A. Stenmark i Berg, Vreta Kloster, af- hände sig häromdagen lifvet genom att hänga sig i ett uthus. Då några ekonomiska svårigheter veterligen ej besvärat S., anses orsaken till att han sålunda gått naturen i förväg endast kunna sökas i en plötsligt på- kommen sinnesförvirring. Han skall också ha förefallit besynnerlig till lynnet under den närmast föregående tiden. S, som vid sin bortgång var nära 48 år gammal, sörjes närmast af hustru och två minderåriga barn. Författarepris. I tidskrif- ten "Laitdimannens" pristäflan n:o 6, gällande den bästa afnandling öfver ämnet: "Eq motiverad foder- och ar- betsordning för koladugården", har priset af prisdomarne (d:r M. v. Fei- litzen, Åkerstad, och direktör J. Sö- dergren, Klagstorp) tilldelats läraren vid Stockholms låns landtbruksskola å Husby, hr Arne Stahre. Dödsfall. Till Ö. C. skrifves: Efter blott några få dagars sjukdom afled — såsom i telegram medelats — den 29 September i Wimmerby f. d. kommissionslandtmätaren Johan Fre- drik Cornelius, uti sitt 72: dra år. Cornelius, som nästan hela tiden bott i Skärstad, Södra Wi socken (han var född uti den församlingen), flytta- de vid sin pensionstids inträdande till Wimmerby. Rask, rörlig ooh arbetsam, hade C. alltid varit en verksam man, som också egde god begåfning utom landtmäte- ritjensten. Inom orten och särskildt Södra Vi socken togs under Corne- lii krafts dagar hans förmåga uti stort anspråk. Utom uppdraget såsom kommunalordförande hade han äfven många andra offentliga uppdrag Till sin personlighet var Cornelius en vänsäll man, uppriktig och sade hvad han tänkte. Han hade under sin verksamhetstid fått skifta svärds- hugg med mången, men behållit se- gern, ty. C. var sjellständig och uti sina öfvertygelser om det rätta orubb- lig- Närmast saknas den bortgångne af af maka, född Robach, och en dotter. Ännu ett inspektorsval måste Ostgöta nation i Upsala före- taga, enär professor O. Hammarsten, som nyligen utsågs till ifrågavarande hederspost, förklarat sig icke kunna antaga kallelsen. Anledningen der- till är, att prol, H. redan förut är in- spektor för tvenne nationer nämligen Södermanland—NeriK.es och Kalmars. Han är dessutom ordförande i Up- sala läkareförening. Östgötarne hop- pades på, att prof. H. skulle åtaga sig inspektoratet öfver deras nation, då han till börden är östgöte och under studietiden tillhört deras nation, men så fort östgötarnes val blef be- kant, ha sörmländingarne uppvaktat honom genom en deputation och an- hållit att han ej skulle l°mna sin ställning såsom dess synnerligen af hållne inspektor, hvilken han inne- haft i 14 år. Då prof. II. ej ansett sig kunna utöfva inspektoratet öfver två så stora nationer som Östgöta och Södermanlands, har han — så- som ju förklarligt är — aiböjt öst- götarnes val. — Senare meddelas, att Östgöta na- tion i Upsala har till inspektor valt professorn i patologi m. m. C. J. G. Sundberg. En större kronoskog torde man inom kort hafva i Hand- börds härad af Kalmar län, skrifves till Östg. Corresp. K. m:t och kro- nan har nämligen i tisdags genom sitt ombud, jägmästaren i reviret, träffat aftal med nämndeman Carl Petersson om köp af hans egendom 1 mtl frälse Idhult i Fliseryds socken för 55,000 kr. Köpeaftalet skall un- derställas domänstyrelsens pröfning. Då kronan förut besitter den stora skogsegendomen Hammarsebo med Möckhult samt underhandlingar pågå om inköp af Norra Fagerhult m. fl. värdefulla possessioner i grannskapet, kommer häraf alltså att bildas en ofantlig, sammanhängande kronoskog. I aftalet om Idhult ingick äfven som vilkor, att nämndeman Peters- son skall få arrendera egendomen för en årlig afgift af 500 kr. Svära våldsdåd Till 0. C. skrifves: Af kronolänsman Joh. Wal- dén har i dagarne häktats drängen Carl Oscar Edvard Carlsson från Röstorp i Kristdala socken, hvilken sistl. fördag å allmänna landsvägen vid Svalliden i Döderhults socken med en käpp tilldelade torparen Carl Johan Johansson från Vilketorpet under Hägerum i Kristdala ett så svårt slag i hufvudet, att hufvud- skålen spräcktes och fråga om lifvet uppstod. Johansson vårdas å laza- rettet i Oscarshamn. Den häktade Carlsson har delvis erkänt. I Oscarshamn ha d. 30 Sept. arre- sterats tvenne personer. Den ene, arbetaren Johan Gottfrid Johansson från Hultsfred i Hvena socken hade i onsdags afton öfverfallit styrman- nen å havererade danske ångaren "Helga" Fritz Eriksen, som han till- delat två svåra knifhugg i nacken. Den andre, verkstadsarbetaren Karl Viktor Erlandsson från Klämna Åsa i Döderhults socken, rusade i sön- dags afton på f. kronolänsmannen C. A. Carlman från Högby på Oland som befann sig i Oscarshamn på genomresa och hvilken med något tillhygge tilldelades tvenne hugg i ansigtet. Begge försöka neka, men bevis finnas. Ung lärarinna. (N. T) Vid mindre folkskolan i Bottna, Skall- viks socken, ledes undervisningen af skolläraren Nilssons 15-åriga dotter Brita. Den unga lärarinnan bar ännu ej genomgått något seminarium men lär i alla tall sköta sin sak rätt bra. Examinerad lärare eller lärarinna har ej kunnat erhållas. Drunknade. I fredags qväll drunknade vid Söderköpings trax ofvan om slussen primkarlen Fredrik Sa- muelsson, som var bosatt i Haga i S:t Lars s:n, strax utanför Linköping. Han medföljde en bogsering af tvä tompråmar med ångaren "Uno" på uppgående. Dessa lågo för tillfället stilla vid Söderköping, och S. begag- nade sig af ledigheten att följa med en nedgående pråm ett stycue. Hem- vägen togs utefter kanalbanken, och i mörkret tog han miste om vägen och gick rakt i kanalen, der denna strax ofvanför slussen gör en krök Den i bogserångaren som eldare an- stälde gossen, hvilken var i S:s säll- skap, skyndade genast att väcka skepparen, och man lyckades ganska snart få upp S. ur vattnet ooh bör- jade genast arbeta på att söka upp- lifva den, som man tyckte, ännu ej flydda lifsgnistan. Eftersänd läkare anlände ock inom kort och vidtog alla möjliga upplifningsförsök. Det var emellertid förgäfves. Den så sorgligt omkomne efterlem- nar enka och tre minderåriga barn, det yngsta 1 år gammalt, i utblot- tade omständigheter. S. var omkring 30 år gammal. — Under godsfraktning för Bork- hults cellulosafabriks räkning å sjön Risten i måndags föll en omkring några ooh 20 års ogift arbetare via namn Johan Klint från Borkhult öf- ver bord och drunknade. K. skötte rodret å en pråm. Det antages, att han derunder somnat och fallit i sjön. Stark storm var vid tillfället rådande. Liket var i onsdags förmiddag ännu icke funnet. Skolläraremöte i Aspe- land. Folkskoleinspektören m. m. herr C. R. Sundeli hade till den 30 September inbjudit lärarepersonalen samt skolrådsordförandena från Aspe- lands kontrakt till möte i skolhuset vid Målilla kyrka. På grund häraf infann sig nästan mangrannt nämnde lärarekår jemte andra från närgrän- sande kontrakter samt åtskilliga prestmän. Mötet öppnades med bön kl. 10 f. m. af kyrkoherde Ydén. Till ordförande valdes folkskoleinspek- tören Sundeli och till v. ordf. hr Ydén samt till sekreterare kantor Nilsson i Järeda. Tre proflektioner afhöllos, i svensk historia af lärarinnan fröken Anna Nilsson i Entsebo, i räkning (multi- plikation och division) af Evander i Ekenäs samt i välläsning och grun- derna derför af C. Danielsson i Grön- kulla Dessa lektioner, väl förberedda, vittnade om metodisk reda och en- kelhet. Härefter höll folkskoleinspek- tören ett varmhjertadt föredrag om nyttan af fortsättnings- och slöjd- skolors inrättande, enär sådana sko- lor i allmänhet saknas i detta kon- trakt. Sedan middagsrast hållits, företogs diskussion öfver följande frågor: Om disciplinen i skolan, hvilken fråga inleddes af skoll. Landström från Virserum, och påvisade dervid vikten af att uppfostra barnen i tukt och Herrens förmaning, icke låta oarterna få fritt spelrum utan allvarligt men kärleksfullt bestraffa, begångna för- seelser. Diskussionen gick alldeles i samma riktning, som den inleda- ren angilvit, men att vid svårare förseelser såsom tjufveri, lögn m. m borde man med föräldrarna rådgöra. Andra frågan: småskolans förhållan- de till folkskolan inleddes af C. Weis i Lönneberga, påpekande bl. a. såsom vilkor för barnens inträde i folksko- lan nödvändigheten af att ha väl in- hemtat småskolans kurs, enär i mot- satt fall barnen ej kunna at folk- skolans undervisning draga den nytta, som åsyftas. Tredje frågan: Hvilka fordringar har man att ställa på en fast skola med hvarannandagsläsning jemförd med fasta skolor af andra slag? inleddes på ett mycket sakrikt sätt af kantor Nilsson i Järeda, hvil- ken dervid visade huru i mångt och mycket skolor med hvarannandags- läsning måste anses såsom ett steg tillbaka i stället för framåt Klockan var nu öfver 6 på aftonen och dagen var gången till ända, hva- dan flera frågor icke medhunnos. S dan ordf. tackat de till ett antal af minst 40 deltagarne för deras när- varo och deltagande i diskussionen, påmint åtskilligt om skolans mål och medel och kontraktsprosten O. Karlsson från Mörlunda egnat några tacksamhetens ord till ordf., atslöts mötet med bön och säng. Emellan de särskilda iörhandlin- §arna och efter dessas slut utfördes era stycken fosterländska sånger af en qvartett af lärare. Detta var i sanning ett angenämt och lärorikt möte, hvarför ett särskildt tack här- med egnas folkskoleinspektören m. m. herr Sundell, som sammankallat det- samma, skrifver till Ö. C. en delta- gare. Turistväg i Kolmärden. En samling vyer från den natursköna Kolmårdens mest storslagna partier — om hvilka det af resande blifvit sagdt att de i skönhet fullt kunna mäta sig med det så myoket omta- lade sachsiska Schweiz — är sedan i lördags exponerad i O. Humblas bokhandel i Norrköping för att se- dermera afsändas till Stockholm och införlifvas med svenska turistförenin- fens samlingar. De komma att lifva synliga i föreningens nästa årsskrift, åtföljda af förklarande text. Vyerna, synnerligen fint utförda åC. Nilssons atelter iNorrköping, äro tagna under en färd genom Kolmården från Sandviken till Åby, Grafversfors ooh Simonstorp, hvilken förliden sommar företogs af fotografen C. Nilsson, bokhandl. O. Himbla och e. o. hof- rättsnotanen E. Wallin. Konstslöjdpris Vid den ny- ligen afslutade konstslöjdutställmn- gen i Lund har ett af de 15 första prisen med penningbelöning tilldelats fröken Märta Fjetterströmhba Vadste- na (l:sta pris ooh 30 kr.) för utmärkta gobelinkartonger. Den unga Tramåtgående konstnär innan har numera, efter flerårig 1&- rannneverksamhet i Jönköping, atflyt- tat till Stockholm, der rikare tillfal- len torde öppnas för tillgodogörandet af hennes framstående talang. Donationer. Den härom da- gen i Eksjö utLd-ie ryttmSitaren A. W. Ltljeus olpa har till Eksjö atbetareför- emng donerat 1,000 kr , hvaraf räntan dock skall utgå till en hans tjänare under dennes lust d Af sin återstående förmögenhet har han under särskilda bestämmelser do- nerat 50.000 kr. till riddarhuset lör att deraf bilda en fond benämnd Liljen- stolpeska fonden, och skall räntan dera i framtiden utgå till stipendier åt stu- derande ynglingar til hörande famil- jerna Liljeustolpe och Hedeitjerna. Pä förslag till förste provin- sialläkarebefattningen i Östergötlands län och dermed förenade provinsial- läkare!] ensten i Linköpings distrikt har medicinalstyrelsen uppfört pro- vinsialläkaren J. L. Naumann, t f. förste provinsialläkaren F. G. Biss- mark (med förord) samt provinsiallä- karen C. O. Holmer. Vid remontmarknaden i Linköping d. 4 da voro ett 50-tal hä- star salu orda. Af dessa inköptes 11 till pris vexlande mellan 600 och 900 kr., den sistnätmda högsta su-nmanba* tåld för ett sto, fallet efter "Warreuby". 666 läggningar, jag inser ej, hvartill detta samtal gagnar. Jag ämnar icke undfly mina fiender, utan möta dem ganska öppet och oförskräckt. Vi vänta det sven- ska krigsskeppet hvarje ögonblick, och sä snart det ankrat här, skall jag begitva mig ombord till chefen och öfverlemna mig i hans våld. Jag truktar ej för magten, då jag har lagen på min sida. Man skall ej lorebrå mig, att jag handlat mindre öppet, än min ära bjuder. Jag truktar mera för att mina vänners välvilja skall förleda mig att handla vack- lande och tvetydigt. — Och detta är ert bestämda beslut? — Mitt bestämda beslut. — Ni fruktar ej edra fiender.' — Nej! 1 detta ögonblick hörde man ett oredigt buller och sorl af en tillströmmande större folksam- ling nedanför generalens fönster. Oväsendet var val ej något ovanligt, allra helst under karnavalsdagarne; men icke dess mindre blickade generalen ut, för att se, hvad som nu föranledde det. •Den brokiga, orediga folkmassan vimlade under prat och skrik fram och tillbaka, och man kunde till en början ej upptäcka någon egentlig anledning dertill. Snart såg man likväl, hvad som föranledt oredan. Folket rörde sig nämligen omkring en bar, på hvilken en karl låg utsläckt, som det tycktob halfdöd. Af det blod, som strömmade ned öfver kläderna, kunde man förmoda, att något våldsamt uppträde egt rum, och att troligtvis ett mord var begånget. General Acton hade knappast hunnit att betrakta den sorlande folkmängden, förrän en kammartjenare inträdde och bekräftade hans förmodan. Ett mord var verkligen begånget. Under karna- valsupptågen hade nämligen en mask funnit pä en bigata en döende karl, som bedt om hjelp. 657 Folk hade också snart samlat sig, och då den sårade förklarat, att han kände döden nalkas och endast önskade att man skulle bära honom till ge- neial Acton, hvilken han hade åtskilligt att anförtro, lade man honom pä en bär och begaf sig af med honom. Af hans uttal hörde man, att han var utländmg. Innan general Acton hann att svara kammar- tjenaren, hade fölkmanssan tiängt sig upplör trap pan och var re Jan i korridoren utanför det rum, der generalen nu befann sig. För att ej framkalla något nytt obehag, lät han öppna döriarna till sina rum och inbära den särade. Men hvem kan beskrifva Armfelts, Actons och Do- rings öfverraskning, dä de i honom igenkände — grefve Adlerstjerna. En duendes blekhet betäckte redan hans ansigte, ögonlocken voro slutna, läpparne skiftande emellan blätt och hvitt. lians kläder voro sönderrifna och och i den största oordning. Blodet betäckte hans bröst och låg i svarta lefrar pä hans kläder. Hans åsyn var förfarande, och endast några fa ögonblick tycktes återstå lör honom att lefva. Dä man nedsatt honom på goltvet och tvättat honom med friskt vatten, sökte han att uppslå sina ogunlook. Döden tycktes redan ha söndersprängt ögonens klara kristallhinna. Alla deltogo varmt i lians öde, utan att man förmådde hjelpa honom. Ingen kunde betvitb, att icke hans sista stund redan var slagen. Man hörde, huru det rosslade i hans bröst. Dä Armfelt och Acton närmade sig till honom, förmärkte man, att han bemödade sig att tala, men det stannade blott vid en rörelse med handen. Man gaf honom is. och det tycktes vederqvicka honom för en handvändning. 660 vid den modiges fäster den tvänne nddarsporrar. Jag har ännu aldrig böjt min panna för kabalen; den skall finna mig beredd att med öppet vizir möta sig. Omständigheterna finna på mig arenan, och jag lemnar ej platsen. Må ilskan löpa till storms emot mig! Hvarje dolk skall linna ett pansar och en lans. Om mina fiender vilja bitas, kan jag det äfven; men liksom Alcibiades, skall jag ej bitas som en qvjnna, utan som ett lejon. Nu mindre än någonsin, gene- ral, kan jag följa ert låd; mindre nu, emedan jag «« sett faran. Faran ar för mig, som blodet är för ti- gern, som spjutstöten är för lejonet; den retar mig och gör mig modigare. Mm väg gar härifrån direkte till Vincent — och så snart det svenska krigsskep- pet anländt — till det. Ljudet af ett dånande skott hördes i detsamma, och da man vände sig om och blickade utåt golfen, sag man ett präktigt fartyg med resliga master och hallbergade, fladdrande segel gunga på den klarblå vågen. öfver bowenbram-salningen svajade den dubbel- tungade bla och gula svenska vimpeln, och från akterniasten utbredde sig i hela sin vidd den bla tlaggan med det gula korset, liknande en bla sky med tvä hvaiandra korsande guldgula blixtar. Vid fartygets asyu hördes ett utrop från de närvarande. Kn djup tystnad inträffade derefter, hvarunder alla tre blickade på det stolta fartyget. 1 detsamma slogo klockorna. Det var den 9 Februari, alltså lörsta karnavals dagen 1794, klockan 22 efter neapolitansk räkning, efter vår klockan 3 pä eftermiddagen, som den af baron Palmqvist förda svenska kuttern, hvilken var utsänd för att hemföra baron Armfelt. kastade an- kar på redden utaniör Neapel. 653 flyttade sjuk, nästan döende, ännu lidande af den blessyr, som han mottog af mig i Aachen. Finner ni ej sjelf omöjligheten, att han under sådana om- ständigheter skulle ha spelat den roll ni angifver? Ni medger det? Icke så? — Men hans sjuklighet, inföll Acton, kan vara löregifven? — Jag har sjelf sett det öppna såret, och hans läkare år äfven min. Något bedrägeri kan ej ega rum. Förstår ni nu, löjtnant, hvarför jag ej kunde låta bli att draga på munnen? Döring insåg anmärkningens vigt, men kunde likväl ej frångå sin mening. — Frågan är af den största vigt för er, herr baron, anmärkte likväl Döring, sedan han en stund betänkt sig; och hvad jag säger, är mindre lör mm egen skull än för er. ehuru jag vet, att ni ej tror pä mig nu som förr. Tillåt mig likväl att ännu yttra något. Jag har sökt ölvertyga er om, att jag ej egt någon del i fröken Posses bortrötvande, och jag förmodar, att jag gjort det så fullkomligt, att hvarje misstanke bort försvinna. — Det har den äfven, Döring; i sådant afseende hyser jag ej mera det ringaste tvifvel. Renheten i er karaktär återspeglar sig i hela ert väsende, i edra ord såväl som i edra handlingar; men efter hvad jag sjelf sett och erfarit, kan jag ej heller misstänka Adlerstjerna, lika litet som j ig kan finna några anledningar till understuckna förhållanden emellan honom och Vincent. Att Vincent och Ziin- jiarelli för öfrigt icke äro en och samme person, det vet jag så mycket mera, som jagju känner dem båda. — Saken blir nästan oförklarlig. Att Vincent kallade sig sjelf Zamparelii och att jag under detta namn såg honom tillhopa med Adlerstjerna, derpå jag är fullkomligt säker. Kort efter fröken Posses C. F. Riddtritad. Drabanten. II. 83