Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-04-10
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖTAPOSTEN N:r 15, Freaagen den 10 April 1896. torpet Stensätter i Ö. Skrukebv, en hen- nes 9-åriga dotter Agnes Clementine från der boende, men vid tillfället borta varan- de snickaren C. Biommander tillgripit kr. 2G: 05. Häröfver hölls i går inför Åkerbo, Bankekinds Oih Hanekinds lianuisr.itt ran- sakning med "Uninitia", hvars ratta namn år Matilda Sofia Alexandersdotter {Bergh Hon nekade titl all vetskap om stölden. Hon hade alltid tillhållit sina barn att ej stiala, hvartill do årft en sv rid f: b^utreu bet af fadern. På åklagarens begäran upp- sköts målet för bevisning. Ur långfredagens sago- krets. Långfredagens historiska tilldra- gelse, vår Herres och frälsares kors- fästelse, är af grundläggande bety- delse för den kristna religionen. Här- af har ej ens vår tids menniskor, hvilka ju framför förgångna slägten beskyllas för ytlighet och otro, all- deles förlorat känsla. Tvärtom, den religiösa känslan hos vår tids kristna tyckes af ingenting så väckas och näras som af det stora passionsäm- net. När fyllas våra tempel af så talrika och djupt andaktiga skaror som på långfredagen? Och detta för- hållande är i sanning en stor upp- muntran för hvar och en som i öfrigt blott tycker sig ha skäl till missmod, då han betraktar tidens religiösa före- teelser. Omkring långfredagens historiska tilldragelser har helt naturligt den diktande fantasien under århundra- denas lopp flätat sin blomsterkrans. Den religiösa sagan tillägga vi pro- testanter ingen betydelse med hän- syn till vår frälsning, men icke förty är den äfven för oss intresseväckan- de på grund af de drag af djup in- nerlighet och skönhet, som återfinnas deri. Låtom oss draga fram några stycken ur långfredagens sagokrets. 1) Sagan om tårpilen. När Jesus återfördes från Herodes till Pilatus, ville denne, som var öf- vertygad om den anklagades oskuld, söka väcka folkets medlidande genom att låta offentligen gissla (hudflänga) honom. Men de romerska soldater- na hade, säges det, inga gissel till hands. De voro alla förvarade på borgen Antonia. I sin förlägenhet brölo soldaterna qvistar af ett närstå- ende pilträd och slogo dermed Jesu rygg på det obarmhertigaste. Men pilen genomilades af djup smärta, derför att hon lemnat det ris, som låtit blod rinna från frälsarens kropp. Derför klagar hon och sänker sör- jande sina grenar djupt mot jorden. Hon har bhfvit en sinnebild af den botfärdiga mensklighet, som betän- ker, att det är dess synder, som sla- git frälsaren så djupa sår. 2) Sagan om törnekronan. I afsigt att begabba Jesu konunga- värdighet berättas krigsknektarna ha vridit tillsammans en Krona af törne och satt på hans hutvud. Tornet bäfvade att det skulle såra frälsarens hufvud och ville icke häfta vid hans hår. D& tryckte krigsknektarne med våld törn taggarne djupt ned i Jesu panna, så att blod framsipprade. Då fruktan för skaparens vrede förfärade dem liksom hela växten, lugnades de af Herren sjelf med följande ord: Ej komme öfver er mitt blod Ej heller vredens blixtar, Er träffe aldrig himlens eld Ty er min makt skall skydda. Sedan dess säges åskan ej slå ned i törne. På Golgata korsfästes Herren mel- lan två ogerningsmän. Från törne- kronan rinna droppar ned på hans anlete. Ingen vänlig hand torkar dem bort. Då flyger en liten fågel fram och söker bereda Herren lindring i hans qval genom att med sin späda näbb rycka ut taggarna, som sutto intryckta i hans panna. Det är för- gäfves. Men Herren glömmer icke den ringe vännen. Han gifver honom att framgent bära som äretecken bröst och hals färgade röda af hans blod. Och alltsedan flyger den lilla fågeln omkring i törnehäckar och sjunger i veka toner om det stora kärleks- verk, som en gång under dödens smärtor fullbordades på Golgata. 3) Sagan om korset. Sedan Jesus blifvit dömd till dö- den, skyndade man att timra åt ho- nom det altare, hvarpå han som det sanna Guds lam skulle lida offerdö- den. Sagan vacklar vid bestämman- det af det eller de trädslag som blif- vit använda till Jesu kors. En vänd- ning af sagan är följande: När träden i det heliga landet fingo kunskap om att Guds son var dömd att afrättas, böjde de sina kronor och hviskade till hvarandra sägande hvar och en i sin stad: ack, att yxan ville fälla mig och af mig timra hans kors! Jag, sade cypressen, vill bilda kor- sets fot, på det att hvar och en som riktar sina blickar på mig ej måtte förgäta hvilken hjertesorg hans syn- der gjort den korsfäste frälsaren. Och jag, utropade cedern som var född på Libanons höjder, vill sträcka mig uppåt som ett trons tecken, hvil- ket drager alla till sig, som äro be- kymrade om sin frälsning. Jag vill utgöra längdträdet af korset. Mig, menade palmen, må de sträcka ut som armar på korset att också jag må vara med att bereda altaret åt den Herre som genom sin död kros- sar dödens och afgrundens makt. Oljeträdet teg. Men krigsknektarna gjorde deraf den tafla, hvarpå Pila- tus lät skrilva 1. N. R. I. det är Je- sus af Nazaret, judarnes konung. Så blef Jesu kors sammanfogadt af cy- press, ceder, palm och oTjeträd och hvar och en af dem skulle för alltid påminna menniskorna om försonin- gens stora hemlighet. Så enligt den latinska versen: "Signa crucés sunt cypressus, Cedrus, palma et oliva". En i vårt land mera bekant vänd- ning af sagan är att aspen lemnat materialet till Jesu kors. Allt ifrån den tiden darra asparna, derför att deras slagte lemnat det träd, som förorsakat Herren så svåra dödssmär- tor. Aspen är ett förbannelsens träd. 4) Sagan om Jerusalems skomakare. På sin gång mot Golgata greps Herren af trötthet. Nattens vaka, dagens själslidande och kroppsliga misshandel jemte tyngden af detgrof- va korset, hvilket han liksom andra dödsdömda sjelf måste bära, hade ut- tömt hans krafter. Han går framåt med vacklande steg. Ett ögonblick stannar han framför en skomakares dörr för att hemta krafter. Men smär- tornas man, som är färdig att lida det yttersta för att skaffa syndare evig ro, jagas, då han söker ett ögon- blicks hvila bort af den obarmhertige skomakaren. Då vänder sig Herren till honom med en blick full af med- lidande. Intet ord går öfver hans läp- par, men en röst af himmelen för- kunnar syndaren hans förtjenta straff. Ända till tidens slut skall han van- dra omkring på jorden; döden skall undfly honom, hur mycket han än må längta efter befriaren från sina qval. Då han jagas af sitt onda sam- vete skall hvarken ett berg Iemna honom tillflykt eller en källa läska hans törst eller ett träd mätta honom med sin frukt eller nattens sömn hjelpa honom att glömma sig sjelf. — Enligt en annan vändning af sa- gan skall Jesus sjelf ha näpst sko- makaren med följande ord: "Derför att du icke har unnat menniskones son någon ro, så vare heller ingen ro dig beskärd. Du skall alltjemt vandra omkring, till dess jag åter- kommer". Ahasverus kallas skoma- karen i sagan eller ock Karthaphilus. Han göres ock till Pilati dörrvaktare i stället för skomakare. Förbannel- sen skall på honom ha gått i fullbor- dan. För de kristna folken har han blifvit sinnebilden af det öfver hela jorden kringspridda judafolket, som trots alla förföljelser ej kan utrotas från jorden. 5) Sagan om den heliga Yero- nikas nitsduk. På vägen till Golgatha nalkas en jungfru intill Herren och aftorkar med len hand svetten från hans ansigte. Frälsarens öga blickar tacksamt på den unga qvinnan. Han går vidare, under det jungfrun vemodstullt gjuter tårar öfver den lidande. Derunder vecklar hon ut svetteduken, hvarmed hon torkat Herrens ansigte, för att också torka bort sina egna tårar. Men då blifver hon varse Herrens bild i svetteduken, troget tecknad som af en målares pensel. Och bil- den ser med så vänliga ögon på Ve- ronika, alldeles som Herren sjelf gjort i det ögonblick han sett på henne och fortsatt vandringen på sin smär- tefulla väg. Den heliga Veronikas svetteduk vi- sas än i dag i någon döme i Italien, säga katolikerna. I sagan om den heliga Veronika ligger ett drag af ädel qvinlighet och varm sympati. Denna jungfru på- minner om de ädla qvinnogestalter, som tecknas i evangelierna. Med en Marias af Betanien kärlek och delta- gande lyser hon upp mörkret som ligger utbredt öfver frälsarens via do- lorosa. Hon är onekligen en fin ska- pelse af den diktande kristliga fan- tasien. Vi stanna här, ehuru ännu mera kunde framtagas ur sagans rika för- råd. Det anförda må vara nog för att visa, huru sinnrikt, älskligt och skönt den kristna känslan och in billningskraften vetat att utfylla den evangeliska passionshistorien. Tåkerns sänkning. Efter några års hvila har denna ofta afhandlade fråga åter vaknat till lif, i det att en del af strandegarne genom sina befullmäktigade ombud redan föregående sommar hos k. be- fhde i länet begärt och erhållit för- ordnande för landtbruksingeniören G. Sjöberg att i enlighet med gällande dikningslag förrätta syn i och för frågans fullständiga utredning. Då numera laglig majoritet för företagets utförande finnes, är det att hoppas att detta för vår provins betydelse- fulla företag blifver en verklighet, och att de tusentals tunnland jord, hvilka nu utgöra en ofruktbar kärr- eller sjöbotten, blifva förvandlade till bördiga ängar och böljande sädesfält. I och för förrättningens handlägg- ning är allmänt sammanträde med delegarne utlyst att hållas i Vadstena måndagen den 13 dennes, och skall då förslag jemte kostnadsberäkning af förrättningsmannen framläggas. Redan nu äro vi emellertid i stånd alt för de af våra läsare, som deraf äro intresserade, redogöra för resul- tatet af de gjorda beräkningarne. Trenne olika förslag till sänkning äro utarbetade: N:o I afser att genom utrifning af den öfversta (Nyqvarn) af de tvenne mellan Tåkern och Vettern befintliga qvarnarne samt genom uppgräfning och reglering af Mjölnaån från Mjölna- qvarn och uppåt sänka Tåkern, så mycket det på så sätt tillgängliga fallet tillåter. Den beräknade kr stnaden härför jemte för vattenafledningen nödiga kanaler inom sjöområdet uppgår till 397,000 kr. och resultatet af sänknin- gen utgör 846 tid äng torrlagda till åker, 6,676 ,. sjöbotten „ < fing 7,522 tid.*) Om den förbättring ängen vinner genom att kunna brukas som åker antages vara lika med den, hvilken sjöbottnen vinner genom förvandling till äng, så skulle den genom sänk- ningen erhållnajordförbättringen mot- svara värdet af 7,522 tids äng, hvil- ken skulle erhållas för i medeltal 53 kr. tunnlandet. Då emellertid en stor del af ängen äfven om somrarne är utsatt för öfversvämning och derför ej är af samma värde som den högre belägna marken, så komma de fullt torrlagda trakterna att betala mera (mellan 60-70 kr. pr tunnland) och de omnämnda sämre ängarne mindre än det angifna medeltalet. Beräkna vi den vunna förbättringen uppskat- tad i penningar och antaga ett tid af ängen till i medeltal ett värde af 75 kr., så skulle hela förbättringen ut- göra 564,150 kr. och vinsten vara 167,150 kr. eller 42 procent af torr- läggningskostnaden. N:o II afser en utrifning af båda' qvarnarne och en reglering af Mjölna- ån ända ned till Vettern. Den be- räknade kostnaden utgör här 505,000 kr. och förbättringen är 846 tid äng till åker, 5,270 , sjöbotten till åker, 4,000 „ „ „ äng. 10,116 tid. Här blir således kostnaden i me- deltal pr tunnland 49 kr., och då största delen af den förbättrade mar- ken är af lika god beskaffenhet blir föga skilnad i betalningsskyldigheten, så att fullgod jord här fås för betyd- ligt mindre kostnad än i det föregå- ende förslaget. Värdet af förbättrin- gen i penningar räknadt ställer sig ungefär sålunda: 846 tid äng torrlagda till åker å 100 kr. pr tid = 84,600 kr., 5,270 tid sjöbotten torrlagda till åker å 150 kr. pr tid = 790,500 kr., 4,000 tid sjöbotten torrlagda till äng a 100 kr. pr tid = 400,000 kr., sum- ma 1,275,100 kr., och vinsten således 770,100 kr. eller 152 procent af torr- N:o III afser liksom föregående en utrifning af båda qvarnarne och en reglering af Mjölnaån ända ned till Vettern, men afser en ännu grund- ligare torrläggning, i det att hela sjöbottnen skulle blifva tjenlig till åkerkultur. Kostnaden härför är beräknad till 817,000 kr. och förbättringen anses blifva 846 tid äng torrlagd till åker, 750 tid förbättrad och vunnen äng eller skogsmark, 8,620 tid sjöbotten torrlagd till åker, summa 10,116 tid. Här blir alltså kostnaden i medel- tal 80 kr. pr tid och värdet af för- bättringen kan beräknas till 846 tid äng till åker å 100 kr. pr tid = 84,600 kr., 760 tid äng förbättrad m. m. å 100 kr. pr tid =75,000 kr., 8,520 tid sjöbotten till äng å 160 *) Arealen ir beräknad efter vid föregående underaökningar upprättade egobeskrituiDgar, i enlighet med hvilka sjöbottm " tid och vatt< " ' till 1,596 tid kr. pr tid = 1,278,000 kr., summa 1,437,600 kr. Vinsten blir således 626,000 kr. eller 76 proc. af torrläggningskost- naden. Här föreligga således tre förslag, hvilka hvar för sig erbjuda mycket beaktansvärda fördelar. Granska vi det beräknade jordvärdet, som i me- deltal är 100 kr. pr tid för första klassens äng och 150 kr. för åkern, så måste erkännas att detta ej är taget högt i ändamål att framställa ett lysande resultat, utan snarare allt för lågt i förhållande till jordens ut- omordentliga rikedom på växtnärings- ämnen och dess öfver hufvud taget för växtligheten särdeles goda fysi- kaliska beskaffenhet. Visserligen till- komma kostnader för afdikningen inom hvarje egolott, men dessa kun- na enligt uppgift verkställas för i meddeltal 15 kr. tunnlandet. Utgifter för byggnader kan man åter spara, (ill dess allt annat är färdigt och jorden ger fnll afkastning, ty det går mycket väl an att förvara hö och äfven säd i dösar och hemta hem dem under vintern, så vida man ej förtdrager att strax tröska ur den ute på fältet och endast lägga hal- men i stackar. Men hvarifrån få penningar till ar- betets utförande utan att sätta sig i förlägenhet och kanske bli ruinerad innan den vunna jorden kan lemna någon afkastning? Ingenting är lät- tare, ty enas man blott och är från början med om företaget kan man utan svårighet få bidrag från odlings- lånefonden till hela arbetet. Vilko- ren för dessa lån äro ock särdeles förmånliga. De 5 första åren sker ingen återbetalning vare sig af ränta eller kapital, men räntan, 4 procent årligen, lägges till den ursprungliga lånesumman, så att vid 6:te året, då första inbetalningen skall ske, är grundkapitalet lika med lånekapita- let ökadt med ränta härå under 5 år. Innan amorteringarne börja, fördelas lånet på hvarje hemman efter den andel detsamma har i företaget, och å den sålunda erhållna summan skall årligen inbetalas 8 procent i 18 år, hvarefter skulden är gäldad. Låtom oss taga ett exempel: Antag att för- slaget N:o II kommer till stånd och att en hemmansdel som eger 30 tid blir betalningsskyldig med 1,500 kr., hvil- ka egaren genom odlingslån erhåller. Då första inbetalningen skall ske bar denna summa vuxit till 1 800 kr. och bära skall han årligen i 18 år betala 8 proc. eller 141 kr, hvilket pr tunnland utgör 4 kr. 80 öre. — Att för 4 kr. 80 öre om året få till- godogöra sig afkastningen af ett tunn- land jord af så u'märkt beskaffenhet, synes ej vara en dålig affär, snarare borde det vara ett välkommet tillfälle att på så sätt få en god bjelp åt den hårdt betungade gamla åkerjorden. Af de trenne föreliggande förslagen till- talar n:r II mest såsom detiallaatseenden ekonomiskt fördelaktigaste. Särskildt på- pekas en af törrättningsmannen om- nämnd anordning af en regleringsdam vid sjöns utlopp. Genom denna skulle man efter behof kunua höja och sänka vattenståndet i kanalerna inom sjöområ- det, och ä ven utan att skada åkern be- vattna de väldiga ängsmarker som här skulle vinnas. På så sätt skulle man ju kunna erhålla ett verkligt ideal- landtbruk, hvilket äfven vid den strän- gaste torka skulle taga liten skada, och dessutom skulle den mycket omordade faran för vattenbrist härigenom totalt vara athjelpt såväl inom sjöområdet som nedåt afloppet i det man alltid kunde hålla inne tillräckligt mycket vatten härtill och genast fylla de nedåt Då företaget således synes vara ovan- ligt lofvande. för att ej säga det mest lofvande inom hela vårt land. kunna vi ej annat än önska att det nu måtte komma till verkställighet. 6& att om några år sjön Tåkern är försvunnen och dess tillvaro ett minne blott. Hvar dricker man mest? (L'r "Berliner Tageblatt") Frågan om hvilken nation, som den tvifvelaktiga äran af att vara Bacchi och Gambrini främsta och största dyrkare tillkommer har sedan århundraden sysselsatt sinnena. Frå- gan har icke heller nu för tiden för- lorat sitt intresse, snarare tvärtom, och tager nationalekonomernas, lä- kames, teologernas, pedagogernas och kriminalisternas uppmärksamhet i an- språk samt har äfven, som bekant, satt tolkopinionen i de fl- sta länder i stark rörelse. Inför detta förhållande verkar det ej så litet öfverraskande att upptäcka hvilken okunnighet och förvirring nu råder på detta område äfven i de all- männaste frågor. I andra land är man af gammalt böjd att anse tyskar- ne såsom starka drinkare kanske de allra värsta. (I Sverige synes man då på många håll vilja rädda den äran åt sin egen nation.) Tyskarne åter mena att ryssarne äro värst. Nykterhetsifrarne anse hvarje nation ohjelpligt hänfallen åt rysdrycksdjef- vulen, mest dock vanligen den de sjelfva tillhöra. Denna fråga låter sig ju lätt och enkelt afgöras genom en öfversigt af alkoholkonsumtionen i olika land. En lämplig jemförelsepunkt erbjuder beräkningen öfver genomsnittskon- sumtionen pr individ. Följande lilla tabell är grundad på statistiska upp- gifter om medelkonsumtionen för 3 å 5 år under detta årtionde. Reduk- tionen af spirituösa-, vin- och elkon- sumtionen till ren alkoholkonsumtion (100 proc.) grundar sig på analytiska uppgifter om medelmängden alkohol, beräknad i volymprocent, i de olika dryckerna. Sålunda antagas de fran- ska, tyska, schweiziska och belgiska vinerna innehålla 6 volymprocent al- kohol; de som man dricker i Öster- rike-Ungern, Holland, Danmark, Sve- rige och Norge 7 proc, och i Stor- britannien, Ryssland och Nordameri- kas Förenta stater 8 proc. Ölet be- räknas öfverallt hålla 4 proc. alkohol i genomsnitt och bränvin 3373 proc. Rusdrycks- och den rena alkohol- konsumtionen beräknad i liter pr år och individ ställer sig i följande iänder sålunda: m >fl 'J. so n ef jj H c *s a iES i%S£lS£j£ZZ3Zi?VSSt ,aMen "arttll och genast fylla de nedåt 4S17kÄg .jfnrup'pg» ka»alen befintliga vattenborden så snart ld. | dessa blifvit tömda. SSS85KSÖSS5E TasssSSSsaSil Dessa siffror torde väl något öfver raska: Vinlandet Frankrike med 11,12 liter årlig alkoholkonsumtion pr individ öfverträffar betydligt "drin- karlandet" Tyskland, som kommer föret i 4:de rummet (och Sverige, som kommer sist med blott ■/» af Frank- rikes alkoholkonsumtion!). Blott de med fransoserna stambeslägtade bel- gierna uppvisa en något högre kon- sumtion. Den galliska rasen öfver- träffar, som synes, i dryckjom både den germanska och slaviska. Det framgår vidare af ofvanstående att det för dryckenskapens utbred- ning och grad är temligen likgiltigt om man i resp. land mest dricker öl såsom i Belgien eller vin såsom i Frankrike eller bränvin såsom i Dan- mark. Tjenareförsäkrinq. Llfrttnta för långvarig tjenst I Smålands Allehanda skrifves från Jönköping: Efter bvad vi erfara torde inom kort ett upprop komma att utfärdas till bil- daode äfven bär i Jonköping af en för- ening med sylte att på f.ivillighetens väg bereda litränta åt deraf förtjente tje- nare. Stocibolm tur redan en dylik förening och andra äro under bildning i Göteborg ocb i Upsala, till hvilka sta- der idén 0 verförts fråu bnfvudstaden och vunnit hflig anklang. Så vidt ett flyktigt genomögnande af Sloekholmsföreoingens p ogram och stad- gar gifver vit handen, år bvarje person, som gillar föreningens syfte samt för en gång till dess kassa inbetalar en afgift af 3 kr., medlem af föreningen och som sådan skyldig att för hvarje sin tjenare göra årliga inbetalningar i ränte- och kapitalförsäkiiugsanstalt sålunda att vid bvarje tjensteårs slut insättas minst föl- jande belopp, nämligen första året 3 kr., andra äret 6 kr., tredje året 9 kr., fjerde året 12 kr. och hvarje följande är 15 kr.; dock skall insättningen utgöra minst 5 kr., derest någnn insättning ej förut skett för tjenaren. Insättningarne göras ntan afdrsg å ga lande löneförmåner och ut- betalas lifräntan frän 55:te lefnadsåret. Enligt ränte- och kapitalförsäkriogsao- staltens i Stockholm sannolikhetsberäk- ningar skulle inbetalandet af ofvaooärodi minimibelopp under 40 år i den ord- ning, bär år angilvet. medförs lör en tjenarinna, som frän sitt IG:le lefnadsår tjenat alla dessa år bos samma husbonde- folk, en årlig lifränta af 120 kr. och för en tjenarinna, som från sitt i 6: de till sitt 56 te lefcadsår tjenat exempelvis bos fyra olika husbönder respektive 11, 10, 5 ocb 14 år, 104 kr. årligen. Under de ogynsamma arbetsförbållar.- den, hvarl den tjenande klassen befinner sig, måste det för husbönderna såsom arbetsgifvare vara en pligt att åtminstone medverka till tryggandet af tjenarnes ekonomiska oberoende på ålderdomen samt derigenom äfven för dem vidga ut- sigterna att knnna efter förmåga sjelfva ytterligare bidraga dertill genom eget förutseende. Vår lag erkänner också i ett visst fall tillvaron af en sådan pligt. Legostadgan föreskrifter nämligen att, når ett tjenstebjon troget och väl tjeoat bos en frasbonde från sitt trettionde är och till dess det för ålderdom kommit i den belägenhet, att ingen med dess tjenst kan vara belåten, husbonden skall draga försorg att "sådant berömvårdt tjenstebjon till sin död bar skälig åt- komst och skötsel", Denna uppfattning torde äfven i vä- sentlig mån ligga till grund för ifråga- satt skyldighet för arbetsgifvarne att bi- draga till bestridande af kostnaden för den ob igatonska försäkring, som före- slagits skola i lag genomföras i ändamål att åt vissa grupper arbetare, deribland ock tjenstebjon, bereJa pension rid 70 års ålder eller dessförinnan rid varaktig oförmåga till arbete. det menskliga litvets och den menskliga utvecklin- gens högsta, ädlaste, ja guddomligaste befordrings- medel! Hvarför icke också, min far, tillämpa detta på er sjelf? Huru ofta brukar ni ej ropa etter ljus, mera ljus, mera ljus åt folken, och likväl hängifver ni er for egen del åt mörka magter. Visst år det sant, att vi ibland för bara moln icke se himmelen, men vi veta ju ändock alltid, att den finnes. För- låt mig, min far, att jag talar så upprigtigt till dig, som jag gör; men jag kan icke handla annorlunda. Du frågar mig, om jag efter genomgångna mång- åriga, oförskylda förföljelser och lidanden icke äfven skulle hämnas. Ack nej, min far, jag skulle icke hämnas, jag skulle förlåta, jag skulle saga till mina fiender, ni ha skadat mig, ni ha — afsigtligt eller oafsigtligt — gjort mig ondt, beröfvat mig, hvad jag älskade, dödat, hvad jag tillbad; men jag hämnas icke, utan förlåter er, ty det är så, som de gode hämnas. Vauvenard hade med stor uppmärksamhet följt hennes ord.. Det var något af en spelare, som för- lorat sin sista insats, i hans blick. Hans tankegång hade ej återijudit hos Ange, och hennes återljöd lika litet hos honom. Liksom mången krigare kan återhålla sitt va- pen midt i hugget, saknade ej heller Vauvenard förmåga att qvätva stormen inom sig, till och med då den brusade som värst. — Det är icke godt, yttrade han, när en far och dotter icke tänka lika. Vi göra det ej. — Kanske har du likväl rätt, tillade han der- efter med ett slags tankspridt hån, att jag bör för- låta dem, som — som . . . — Vare det dock, som det är, afbröt han sig sjelf, och låtom oss icke vidare fördjupa oss i ett ämne, hvarutinnan våra tankar skilja oss åt. Be- träffande Ankarsparres ställning till dig, skall du 349 derom sjelf snart blifva ötvertygad. Ord — derom äro vi ense — vittna icke mycket; sak talar ett vittnesgildare språk. Gör dig färdig att i eftermid- dag följa mig pä ett besök till en frän Ludvig XVI:s tid gammal bekant, jag menar till den ålderstigne landshöfding Ros. Jag ämnar mig till honom och önskar, att du följer med. I hans dotter, Hildegard, hoppas jag, att du skall förvärfva dig en väninna. Låt se, att du klär dig väl. En vacker toilette för- höjer alltid qvinnans behag. Jag önskar, att du i afton gör ett godt intryck. Farväl! Utan något tillägg aflågsnade sig Vauvenard. Ange blickade litet häpen efter honom. Hen- nes afsigt hade varit att söka få någon reda på de förhållanden, hvarom Henrik talat, om duellen, om löjtnant Ros, om Robert, men samtalet hade tagit en annan vändning. Hvad hon genom Henrik redan derom kände, var likväl tillräckligt för att förvissa henne om att hennes fars beslut att besöka den gamle Ros måste stå i något samband dermed, för så vidt icke detta besök till och med utgjorde bränn- punkten för de afsigter, som nu sysselsatte hans tankar. Ett leende sväfvade emellertid öfver Anges an- sigte. Man skulle kunna ha trott, att det var kän- slan af en inre lycka, som så der uppsteg i hennes öga, lyste på hennes panna och sakta gled öfver hennes läppar, för att bevitna, att kärlekens klara vårsol i ofördunklad glans åter strålade der inne. — Min far vill, att jag skall kläda mig smak- fullt — jag skall det; min far har sagt, att löjtnant Ros skall bli intagen af mig — han skall blifva det; min far vill öfvertyga mig om att Ankarsparre öf- vergifvit mig — jag vill öfvertyga honom om mot- Redan tidigt på eftermiddagen begaf Vauvenard sig med Ange till landshöfding Ros. Då de inträdde, hviskade han henne i örat: — Om en timme skall du sjelf få se, huruvida baron Ankarsparre är värdig din kärlek eller ej. Hon hade nästan bortglömt denna möjlighet; men, erinrad om ämnet, flög en tanke af missmod genom hennes själ. — Hildegard! utropade hon. Fadern begaf sig i detsamma in till landshöf- dingen. Ange stannade qvar i förmaket. — Skulle det vara Hildegard, för hvars skull han öfvergifvit mig? Hon stannade vid fönstret och blickade ut i trädgården nedanför. TJOGOTREDJE KAPITLET. Den gamle Ros och hans dotter. Lusthuset. På norra sidan om Ladugårdslandstorgefc utbre- der sig ett brädstaket, som omsluter en ganska vacker och temligen vidsträckt trädgård*). Denna trädgård är visserligen nu icke annat än en vanlig fruktträdgård, men förr var det icke så. Der funnos dä mindre alléer, häckar, bersäer och nätta, doftande blomsteranläggningar. Platsen var nämligen förr ordnad, icke som nu för nyttan, utan för trefnaden; också trifdes man ganska väl der. ") Så var. det vid tiden för dessa händelser och äfven da detta arbeto författades Ladugårdslands teaterbygnad befinner sig nu pa denna sidan om torget. 345 bjerta, bvad skulle du göra i mitt ställe — skulle du hämnas? Ange slog ned ögonen. Vauvenards fråga kom lika oförmodadt öfver henne, som hennes egen ett ögonblick förut kommit öfver honom. Hon tyckte, att det låg någonting rättvist och billigt i det svar, som han önskade; men icke dess mindre uppreste sig hennes inre deremot. En varm flägt flög öfver kinden; hon lyssnade till sitt hjertas slag. Blicken klarnade åter, och den glans, som derna spred sig öfver hennes anletsdrag, då hon vände hufvudet mot fadern, tycktes ådagalägga, att svaret stod liksom genomskinligt klart och tydligt för henne och att läpparne blott behöfde gifva uttryck deråt. Vauvenard iakttog dessa öfvergångar. Dömmer hon dem skyldiga, tänkte han för sig sjelf, då är saken också på öppen och ren fot emellan henne och mig. — Jag skulle kunna berätta för dig hela den sorgliga historien, fortfor Vauvenard åter, men jag vill icke såra dina öron med likaså förnedrande som blodiga minnen — dock, mina tankar uppskakas, mitt hjerta uppröres, mitt lugn försvinner vid håg- komsten af dem. De häftiga sinnesrörelser, som bestorma menniskan, äro en magt för sig, ett otämdt vilddjur i vår barm. Den lösslåppta passionen fram- kallar sjukdomar, kroppsliga abnormiteter at alla slag, till och med döden; det psykiska lifvets jem- vigt nedtrampas också af dess vilda hofslag i vårt hjerta. Du bar sett, hvad jag stundom är. Jag är ej alltid mägtig mig sjelf. Jemvigt i lifvet finnes ej för hämden. Den rasande stormvinden inom oss skingrar alla lugnande föreställningar och rycker oss med sig från atgrund till afgrund. Lidelsen, upp- skakad och eldad af inbillningens allsmägtiga infly- tande, framställer städse för mig upphofsmannen till C. T. Riddentad. Starta Handen. 1. 44 356 — Och så stack jag mig i fingret med synålen. Det gör rigtigt ondt, vet pappa! — Hm! Jag sade kurtisen — var det icke så, Hildegard? — Ganska rigtigt, pappa, just då stack jag mig — se hur blodet rinner! — Kära Hildegard, kurtisen är allt en liten sy- nål också, anmärkte fadren, den kan brodera rått vackra saker, men också sticka, så att blodet rin- ner. Inte sant? Hildegard såg frågande och skalkaktigt upp. Ett faderligt, välvilligt småleende glänste pä gub- bens läppar; men hans ögon vidgade sig något och hvilade prötvande på henne. Hildegard å sin sida var, som vanligt, glad, till och med smått näpen, men så kärleksfullt och ömt hon än egnade sin far all möjlig uppmärksamhet, kastade hon allt emellanåt oroligt beräknande blic- kar på Ladugårdslandskyrkans klocktorn, som höjde sig längst bort öfver bygguingarna framför henne. Ganska synbart var att hon uppmärksamt betrak- tade, huru tiden der skred framåt. Fadren var dock allt för mycket fördjupad i sina egna funderingar och måhända äfven i den tobaksrök, som hvirflade om- kring honom, för att lägga märke dertill. — Du är ju en liten upprigtig flicka, du, Hilde- gard? — Visst är jag det. Pappa bar ju sjelf sagt, att upprigtighet är det enda arf, som jag fått efter mamma. — Du har allt fatt mor, mitt barn. — Hvad dä, pappa.' — Ett godt hjerta och vackra blå ögon. — Pappa skämtar bara? — Men efter du är upprigtig, förtro mig då en sak, säg: har du ännu sett någon, soui du tycker om, hvars närvaro värmer ditt hjeita, lif var din själ, fyl- 357 ler dina föreställningar med ljufva drömmar? Har du det, min flicka? Alltsom fadern så yttrade sig, spred sig en lätt rodnad öfver den täcka flickans ansigte. — Fråga mig icke, bad hon derefter, då hon märkte huru faderns forskande öga hvilade på henne, fråga mig icke derom, snälla, bästa pappa! — Hvarför icke, Hildegard? — Derföre — derföre, stammade hon, att jag oj vet hvad jag skall svara. — Aj, aj, mitt barn! Och gubben drog några luf- tiga rökmoln ur sin pipa. Du kan icke se mig rig- tigt i ansigtet, tror jag? — Det kan jag visst, pappa. Se nu sjelf — kan jag icke det? Och hon kastade bort sitt arbete, strök de fladd- rande, lätta lockarne nr sitt ansigte, och slöt sig tätt intill den gamles bröst. — Vet du, min flicka, det skulle smärta mig, ifall du verkligen redan fattat något tycke, emedan all brådmognad, äfven i kärlek, icke är bra. Jag är en gammal man, har sett och pröfvat verlden i många fall, och genom att begrunda alla de erfarenheter, som min länga bana skänkt mig. har jag kommit Ull den öfvertygelsen, att iivinnan, ehuru hon tyckes af försynen skapad för att älska, skapad till kärlek, dock egor i den sin ihärdigaste, sin värste, sin ende fiende. Kärleken, sådant ett ungt, opröfvadt rjvinno- hjerta tanker sig den, är oftast blott illusioner; med förskräckelse vaknar hon gemenligen som mor och maka upp ur sina drömmar och finner sig omgifven endast af sorger och bekymmer. Betrakta en gift qvinna orh en ogift. Huru mycket lugnare, lyck- ligare, stillare och trefligare är ej den senares lif än den förras, som ganska väsentligt måste draga bör- dan af en hel familjs många bestyr och omsorger.' Jag går till vår egen familj. Din mor var en skön 360 rivar. Det var också hög tid att han aflågsnade sig. Klockan slog i detsamma 5 i Ladugårdslandskyrkan. Hon räknade slagen. — Ett! Hvarje rörelse hos ett okonstladt naturbarn är betydelsefull; den är så utan all beräkning, att den derigenom blir dubbelt älskvärdare än eljest. Då hon räknade ett, höjde hon venstra handens pekfinger till sin mun. Munnen och pekfingret, ja, de äro visst mycket fortrogna i vissa små fruntimmersangelägenheter. När en flicsa lägger fingret på sin mun, slår säkert hen- nes hjerta också ett slag. — Två! Man skulle ha trott att ett litet rödt strömoln flugit öfver himlen och återspeglat sig i hennes an- sigte; men himlen var klar. — Tre! Om en liten jordstöt skakat marken, skulle man ha kunnat förklara den lilla darrning, som ilade ge- nom hennes lemmar, men marken rörde sig icke. — Fyra! Om ett snölivitt, glimmande stjernfall sväfvat förbi henne, då hade den stråle, som glänste till på hennes panna, endast varit ett återsken deraf; men något stjernfall egde icke rum. — Fem! Om en älskare i öfversvallet af sin kärlek böjt knä framför hennes fötter, skulle man ha kunnat första, livarföre hon med en rädd dufvas blygsamhet nedslog ögonlocken; men hon var ensam,ingen böjde sitt knä för henne. Tornuret hade ej hamrat ut timmen, förrän hon, blickande med skygg försigtighet omkring sig, upp- tog en nyckel, hastigt närmade sig lusthuset och öppnade ingången dertill. Det var i detta ögonblick som Ange, enligt hvad 353 I fonden, längre tillbaka frän torget, midt för staketet, synes fcsaden af ett..i en nätt och behag- lig stil bygdt envåningshus. Äfven inredningen och rummens anordning äro omsorgsfullt och smakfullt ombestyrda. Byggmästaren har med icke så liten förmåga skapat en angenäm tillflyktsort för dem, som här uppslagit sin bostad. Huset liknar snarare ett slags villa än en vanlig svensk vinterboning. När man inkommer i salongen, tror man sig inträda i en paviljong. Tapeterna äro gula, med målade nischer, försedda med äfven målade byster af antik karak- tär *). Trenne höga fönster vända sig mot trädgår- den och lemna fri utsigt öfver den. Mellersta fön- stret är en dubbeldörr med fönsterrutor och leder ut till en med spalier-växter rikt försedd veranda. Till höger och venster om salongen öppna sig våningens öfriga rum. Det var hit, som för detta landshöfdingen Ros pä äldre dagar, trött af årens börda, dragit sig un- dan de allmänna ärendena, här som han ordnat sig ett hem, för att i frid och lugn hushålla sig fram, obemärkt af den ötriga verlden. Hvad han varit för fäderneslandet, hvilken plats han intager i vår senare tids historia, hör icke hit; men i de fall, som historien belyser hans namn, skola redliga medborgare alltid skänka det aktning och välförtjent uppmärksamhet. Nu var han glömd i de lefvandes hågkomst, egande endast i sin lifstidspen- sion ett knapt underhall för sig och de sina. Den svenska embetsmannabanan går icke genom fruktbara, rika länder, snarare genom ett stenigt Arabien, liksom i allmänhet den svenske nordbons lif. Sent omsider blir kronans kaka så stor, att man med hushållsamhet, utan njugghet, med oberoende *) N. b. Sådana voro de, när författaren besökte dem. C. F. Riddentad. Svarta Handen. /. 45