Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-04-10
<-- Sida 4 -->
-
+    
<-- Sida 4 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖTAI »OSTEN N:r 15, Fredagen den 10 April 1896. Enligt nämnda förslag skall tjenaren tillförsäkras något bidrag till sitt uppe- hälle vid uppkommen invaliditet. Och det måste väl medgifvas, att för tjenaren först gäller att se sig tryggad mot en dylik olycka. Men målet blir dock alltid, att det arbete, en tjenare nedlägger, skall åt honom al kasta icke blott ujpehälle för dagen ntan äfven lättare arbetsviljor och en sorgfriare tillvaro på äldre dagar, oafsedt om oförmåga till arbete inträdt eller icke. För en dylik straffan torde kanna påräknas större intresse bos hus- bönderna liksom tjenare sjelf bör befin- nas långt villigare att göra besparingar i sådant syfte ån att vidkännas uppoff- ringar, som åro afsedda att komma bo- Dom till godo endast som invalid. Möjligheten att bland basbönderna ernå en allmännare tillslutuing till nu ifrågavarande föreningar torde måhända i någon mån äfven underlättas genom ntsigten att kunna med deras syfte osökt förena en sträfvan att bereda äfven hus- bönderna en fördel, som bör ytterligare binda deras intresse vid saken. Det &r nämligen gifvet att en hus- bondes beredvillighet att göra penning- insättningar för att bereda lifränta åt tjenaren måste antagas blifva större i förhållande till den tid tjenaren varit anstäld bos husbonden. Men om insätt- ningarna sålunda ökas i mån af tjenste- Mens längd, torde, åtminstone i många fall, tjenarne skola vinnlägga sig om att kunna stanna på samma plats under hela sin tjenstetid eller åtminstone längre tider än nu plägar vara fallet. Och detta anses för husbönder vara ett i många afseenden synnerligen eftersträfvansvärdt mål, hvilket är så mycket mer att be- akta, som tillika tjenaren derat bör i regeln halva gagn. En dylik insättning, som ökas pro- gressivt för hvarje Dytt år tjenaren hatt anställning på samma plats, får tillika den vigtiga betydelsen, att derigenom kan ernås så pass stora årsafgilter, att lifräntans belopp blir af någon bety- denhet Hvarje tjenare, för hvilken infattning göres, erhåller från anstalten en motbok, som tillhör tjenaren och medföljer denne från plats till plats. Det torde knappt behöfva nämnas, att lifränta i mån af gjorda insättningar ut- faller å den vid första insättningen be- stämda åldern, i hvilka lefnadsförbållan- den tjenaren då än befinner sig; vidare är det gifvet, att tjenare kunna såväl öka lifräntans belopp, genom att nnder tjenstetiden personligen göra insättnin- gar, som äfven sjelfva fortsåtta betalnin- garna, i händelse de genom giftermål eller af annan anledning upphöra att tjeua före den ålder, då lifräntan utfaller. Ej häller torde behöfva tilläggas att det hufvudsakligen är tjenarinnorna, denna föreningsrörelse afser att bjelpa, tjena- rinnorna som ju i regeln ba bra mycket mindre betaldt än den manlige tjenaren och följaktligen äro mindre an denne i stånd att sjelfva sörja för sin utkomst på ålderdomen. Skulle icke en liknande förening kunna komina till stånd äfven i Östergötland? Från Östgitabygder. (Från Oatgöta-Postens meddelare). Fria QvUUnge. Templet Lyoka och Välgång vid Halta brak höll påskdagen fest i skolsalen derstådes. Flere talare upp- trädde, hvanbland br A. Hurtig från Vånga, hvilken med en bibeltext till ut- gångspunkt höll ett längre med stor upp- märksamhet afhördt föredrag. Talaren delade allt folk i vårt land i tvenne skarpt skilda läger: rusdrycksför- sranrne af hvarje kategori irån ocb med notoriska drinkare — "offren" för en olycksbriogande lagstiftning — intill de mest oskyldige moderatister å ena sidan. Deras stridsrop vore: "gif ossBurrabam lä* /" "Och han gar lös öfver vårt land, rusdryckshandteringen, att röfva och plun- dra oss på vår timliga och eviga lycka." Historietter och exempel ur lifvet fram- drogos i mängd i syfte att belysa ämnet, stärka de svage och öfvertyga de tvif- lande. Rusdryckslagstiftningen vore ett streck spändt tvärs öfver lifvets väg för mången. Hvems är skulden om vandra- ren stapplar? Den som anordnat för- såtet eller de svaga benen? — Vin vore tillverkadt af "gitt och gaser". Det åkta vinet — som icke kunde fås — kunde man gerna dricka, yttrade talaren. Talaren kände icke mindre än ader- ton olika namn, hebreiska, grekiska och latinska, på stimulerande drycker, hvilka nämnas i bibeln — men hade icke kun- nat upptäcka sådana som konjak, bran vin, punsch och munk m. fl. Det andra lägrets stridsmän skulle icke föitröttas att kämpa den goda kam- pen mot Barrabas och hans vänner. Sjelf ville talaren fortsätta att kasta sten på sten i den djnpa msdrycksbronnen, att den en gång måtte varda igentäppt. Då skola krogskyltarne förvisas till museer- na, att vittna om svenska folkets dår- skap fordom. Det utan tvifvel välmenande föredra- get framfördes flytande och tillvann sig säkerligen flertalets bifall. Guitarrmusik och 6årg utfördes. Kaffe dracks. Stens handelsträdgård har re- dan bjudit på rabarber, som betingat ett pris af 1 kr. pr kilo, försänd till Stock- holm. Förliden vecka gick öfver 50 kg. dit. A NorrköpirgB torg får man nöja sig med något lägre pris. Rabarbern odlas på mossbäddar inne i växthuset. Hr Eriksson, som sedan åtskilliga decen- nier tillbaka förestår trädgården, bar med allt skäl bland trädgårdsmästare blifvit kallad "rabarberkungen". "Stensärterna" äro ock en känd och högt värderad spe- cialitet, som framkultiverats af hr E. I det rymliga och nästan nya växt- huset gifver allt intryck af en mönster- gill ordning, insigt ocb erfarenhet. Här så i täta led och djupa kolonner utsök- ta exemplar af de blomstersorter, som åro mest paranta och efterfrågade: ka- melior och azaleor i hundratal, präktiga cykas- och solfjäderpalmer, rosor utan tal såsom månadsrosor, nyympade re- montanter och präktiga spalierrosor, som klädsamt dölja väggarnes kaikrappning. En väldig vinstock skjuter mot höjden i midten at växthuset sina frodiga grenar, nästan helt och hållet beklädande taket och derigenom helsosamt dämpande det rikliga ljusflödet. Den välordnade och välskötta anläggningen är verkligen värd ett besök. Fria Lotorp. Hedersbemuratns* Då ingeniören O Lothuer med fru påskdagen pä qvällen hem- kom frän sin bröllopsresa, blefvo de på det mest värdiga och angenäma sätt helaade väl- komna af Lotorps talrika arbetare. Då de nygifta ankommo tändes ett 100 Ul marschal- ler, raketer kastades, bengaliska eldar brunno, och hurrarop frän hundratals munnar dånade. Verandan pä deras bostad var klädd med enar och guirlander och i midten strålade en vac- ker transparang med de nygiftas namn och der nedom ordet "välkomna". Goodtemplar* nes mässingssextett bidrog på ett förtjenst- fullt sätt ntt höja högtidligheten och stämma festglädjen. Djupt rörd tackade hr L. för den honom och hans fru visade uppmärksamheten, hvarpå hans tal beledsagades af entusiastiska hurrarop af den väldiga folkmassan. Synner- ligen effektfullt visade sig det frän hr Fröbergs pä andra sidan bruket högt belägna gård af brända fyrverkeriet. Inkomna i sin bostad blefvo hr och fru L. än vidare öfverraskade af en dyrbar och värdefull bröllopspresent, tillkommen genom sammanskott fr&n hr L:s arbetare. 1 metodistkapellel voro alla hans arbetare dagen förut kl. 5 e. m, inbjudna och bjödos dervid på kaffe ocb saft med rikligt tillbehör, apelsiner och cigarrer, hvarvid ett lyckönskningstelegram afsändes till hr L , som samtidigt hBrmed firade sitt bröllop ! Arvika. Mellan hr L. och hans arbetare — ett anta af hortåt 200 - råder ett synnerligen, godt förhållande. för hvilket ofvanstaende ar ett tydligt uttryck. Goodtemplarfest. Logen »Lotorps Ankarstjerna" hade påskafton om qvallen en talrikt besökt fest i metodistkapellel. före- drag om den barmhertige samariten hölls af fru Lotten Hulphers Irån Vesterås, och hat- dade hon dervid sitt rykte som en lycklig och framför allt humoristisk talarinna. I nder fe- sten utfördes sång af "Gideons här" ocb mu- sik af messingssextetten. L,efve konkurrensen! .*-"{'iTJ!rets föi-Bta qvartsl ha icke mindre an 2o,UUU or- derbref anländ! ui der adress: "Herr John frö- berg. Finspong". En verklig julbradska har under hela tiden egt rum, hvilken som van- ligt nog kommer att räcka till midsommar. Omkring 100 personer Äro anstälda i hr Frö- bergs mångsidiga och vidlyftiga anar. Frän Svinstad. "Soustorpska mnalkkåren" höll i lördags afton en sång- och musikfest i Svin_ stads kyrka iniör en talrik och intresserad pubiik. . , ... r. Sedan nåera nummer afsjungitB. h"ll tor- snmlingens komminister ett föredrag ofver 1 Pet. 3: 18 - 20. Efter ytterligare några eång- och musiknummer afslöte festen. Det tyckeB som folket vid Sonatorp och dess omnejd vore mycket intresserade af musik. Der lår nämligen vara ett sjuttiotal, »om mer och mindre ofva musik. Från Törnevalla. Törnevalla s|ukb|elpaiörenlmc furtjenar ett litet omnämnande. Hon bil- daji-s 1SÖ1, och livad hon sedan dess ut- rättat, v.sas 1 a„l deraf. att bon under lop- pet af 4 ar kunnat tilldela ett i yn uttal pfi söner en san maulasid siuklijelo at ute mm dre än kr. 1.014:80. Föreningen. h\ ars ord förande ar kyrkoherde Axol Arnoll ocli kassaförvaltare kyrkovärden O F. Olsson , Kiarl.v räknade \id lr-nfi ars slut 81 med- lemmar" och hade vid samma tid en kassa- bohållning af kr. 1,080: 27. Frän Vikbolandet. Ö. Ny ocb Å arbeUirefärenlnii h.iii sitt Irssammanträde söndagen den 29 Mars. Dervid upplästes revisionsberättel- sen öfver f rraårets förvaltning, och enligt denna framgick att föreningens kassa vid arets slut utgjorde kr. 3.409: 18. Den har under aret ökats med kr. 81: 30. I sjuk- och begrafningshjelp har utbetalts kr.643:42. Hela medlemsanfalet utgör för närvarande 89. Sju nya medlemmar harva under aret ingått. Vid detta sammanträde förekom vidare styrelseval då till ordförande valdes landtbrukaren O. W. Larsson i Örtomta efter organisten Sv. Dahlberg, som efter en 18-årig tionstgöring begärde sitt afsked. Vidare valdes landtbrukaren A. Th. Pet- tersson till v. ordf. skollärnren K. A.Nor- lén till kassör och snickaren A. W. An- de sson till sekreterare. Säsom v. kassör qvii står bokhållaren Albert Nilsson i Brunn- by, och till v. sekreterare utsågs bokhål- laren Pälsson vid Stegeborg- Ffån BJörsåtter. Sin 60xte fSdeleedae firade långfre- dagen kyrkoherden Holmquist härslädes i kretsen af sin familj ocb gratulerande för- samlingsbor. Kyrkoherde H bar, trots det han nn så- ledes räknar mer äo sex och ett hälft tiotal år, att glädja sig ät ganska oförsvagade kropps- och själskrafter och ett städse ung- domligt lynne. Ett godt samförstånd är ock rådande mel- lan pastor och församlingsbor, något som ock trädde klart i oagen på det särdeles bjertliga och tilltalande samqväm, som med anledning af födelsedagen hölls i den idyl- liska prestgården- Frän Simonstorp. OljClKSnändelse. Nämndemannen J. Eriksson, Klmda. råkade påskafton få ett halm- lass öfver sig och blef dervid allvarsamt ska- dad. Hade bjelp ej erhållits i rätt tid, hade han fått tillsätta lifvet Handelsunderrättelser. Torgpris 1 Linköping. Den 8 April. Hvete 10 fe 12 kr.; Ris; 10 kr. t 10: 50; Ar- tar 10 k 11 kr.; Korn 10 K 11 kr.; Blandsäd 8 kr.; Hafre 8 kr pr 100 kg; Potatis 2: 75 pi hek- toliter; Kött 55 k 60 öro; Fårkött, färskt, 65 oro, do saltad t 75 öre: Fla k, färskt, 52 k 53 öro, d:o saltadt 70 öre. Talg 50 öre Istor 60 Öro-, Ost. söt- iölkn- Is I0,fcd:o ekummjöTi- - ___ i; 70, allt pr kilogram; Ä« <5 «re dt tioe. Kreatnrspmen roro- Drag oxar 300—450 kr. pr par, kor 60-125 kr. »tycke t Torgprig i noi fköplng. Torg- och rjar.npr.Mrt|a i diag hafva varit: Hvete 11 fe U kr.; Rag 9 a 10 kr.; Horn 9: 50 fe 10 kr.; Hafre 7 kr. fe ;: 25; Arter 11 fe 12 kr. pr 100 kg. Ägg 90 öre fe i kj.# pr tj eg; 8mÖr l 75 k 2 kr. OM, tryck- eller 8ötm.,ölk3 1: 10 k 1: 20, dito »kummjölko- 35 öre; Fläsk, Ärakt, 50 öre. Kött, far*kt, 40 k 50 öre, Firkött, färskt, 65 k 70 öre; Kalikött 40 fe 60 öre pr kg.; Knipor 1; 25 k 1: 50 paret, Potatis 4 k 5 kr. oc* Kilrötter 3 kr. pr tunna. Trädgårdsalster.- Sallat 6 öre, Rädisor 10 öre och Gräslök 5 öre pr knrppa. Rabarber 1 kr. och Spenat 2: 5ö fe 3 fcr, pr kg.( Nässlor 25 öra pr liter. Fisk: Gäddor 40 a 60 öre. Abborrar 50 fe 70 öre, Al l: 25 8 l: b0^ r_d 50 6re, Vimmor SS Öre, Braxen 50 k 60 öre. Flundror 60 dre, Röd- »po-tor 60 cre. Lake 50 fe 60 öre, Möit 15 fe 20 ■Öre, Strömming 30 öre allt pr kg. Hö: 50 k 55 Öre pr fe'/, kg. Minneslista. Lördagen den 11 April. Mjölby gästgifvaregirda skog, kl. 12 p. d. stor ved- och virkesauktion. Vadstena hospital, kl. 10 f. m. auktion ä grisar. Jettiogstade ladugård k Dagsmosse, kl. 3 e. m. auk- tion ä spacmal, ha m m. m. Måndagen den 13 April. Linköping, landskontoret och Fifvelstads socken, stuga, kl 12 p. d. aukt. i indr. sergeantsbo- s ii let *,', mänt. Hilltorp Hk 1 i F.fvelstad? K*gna s:n, vid kyrkan, torgdag. Ulrika s;n. Pikedal, kl. 12 p. d. fastighetsauktion. Vikingatids s:n. Björk nod \.k Giimsstada egor, kl. 2 e. m. lösoreauktion. Sturefors kanalstation, kl. 2 e. ro. Ifcöreauktion. Styra s;n, St_\ra grenadiertorp N:r 128 Skeninge kompani, kl. 4 o. m. ei.treprenadiiukt. å verk- ställande af päsynta lepsrationer. Tisdagen den 14 April. Bjorsäters s:n, Öo kl. 2 e. m. loaöreauktion. Lommaryds B:n, Gunnerstorp, kl. 2 e. ni. lösöreauk- Åtwdaberg, kr atursmöte. Motala, stadshuset, kl. 1 e. m. aukt. ä gården IS-.r 2, qradraten 40 i Motala stad. Tjilratads s:n, Krågedahl, kl. 10 f. m. samman- träde med afvikne C. P. Carlssons och hans hustrns borgenärer, kl. 11 f. m. foBtighetsfär- äljnings- eller arrendeauktion och kl. 1 cm lösöroauktioD, Onsdagen den 16 April "Sorrko ing kreataramöte. Göta kanal öppnas. Kin'a k nal öppnas. Värversunda. Ost-mossen a VäfTersunda Sö.lergärds fgor. kl. 1 e. m aukt. ä ätjyggnader och lös- SöderkÖping, Brunntechweizeriet, kl. 9 f. m. s'or lösoreauktion. Torsdagen den 16 April. Ulrika s n. kreatursmute. Ekeby s:n, örmge torgdag. Tor evalia kyrkoherdeboetälle, kl. 10 f. m. stor kreaturs- ocb lösoreauktion. Motala gäetgifvaregärd, kl. 12 p d. upphandlings- auktion i lifsföraödenrieter för Midevi all- männa b ur, u Masa rett» beV.of. MogaU s:n. skolhuset vid kyrkan kl. 2 e. m. 15*- Öreaaktion. Lauderyd> b n, Ekbacka pi Ekholmens egor, kl. 2 e. m, lösoreauktion Vlrga sr, Baldernm, kl. 12 p. d. ytterligare lös- öreauktion. Fliflby am. Sunuerärga, kl. 10 f. m. stor lösöre- auktion. Fredagen den 17 April. Skönberga su. Hälla qvani. kl. 1 e. m. lösöreauk- Itördagen den 18 April. Finspong, torgdag. Motala, kreatonmöte. Till Salu. Fiskare! Bom sätta värde pä stark och välgjord hand- hunden och med högBta utmärkelse ptisbe- lönta tillverkning vänden eder med fullt förtroende till mig med edra order. Nät i alla dimensioner ocb maakstorlekar af 1 ma Almedabls tvätvinnade linneträd. till olika priser efter maskernas storlek RysBJor, väl uppsatta ocb 6Bkliga med 6 å 8 band i Bäck, 2,75 ä 4 kr. st. Mjärdar med 1 å 2 ingån- gar, 1,50 4 2 kr. Bt. Begär^ alltid priakuraDt frän mig innan ni köper någon fiskredskap af annans fabrikat. P. G. Holmberg, Enbacka & Gnstafs. Rik8te]efon._ iS510, 72) Prima handspingad takspån efter anmälan hos A. P. QnstafsBon, (3083,97) Vistena pr Skeninge. Kumla Spirituosahandel säljer starkaste och billigaste Bränvin. God Coguac, Örnmärket, 11 Vj-buleljer 10 kr. I):o d:o, 11 literbuteljer 15 kr. o. s. v. Glas och låda fritt. Ingående order expedieras ge- nast, liqvid bör åtfölja reqvisitionen. A. A. Jansson, (74) adress Gistild. Kamgarnseheviot, äkta mörkblå a 5 kr. metern eller 15 kr. till hel koBtym. sändes fraktfritt luot efteabraf, fråa B. H. Danlelaon, Sömmen. Agenter antagas ^ tf-&) Osläckt KALK vid Knifvinge i Vreta Kloster. (53!>,91) Auktioner. Stir lirkes-Mation vid Fogelsta Fredagen den 24 April 1896 kl. 10 f. m. for Boxholms Ak- tiebolags rakning. Götvik den 30 Mars 1896. (99) K. A. Almgren. En förlängning af det för de flesta hk uniskor allt för korta W/f lifvet! -Vf Nästan alla sjukdomar bärstamma från blo- dets orena ocb bristfälliga tillstånd, hvilket fullständigt förklarar, hvarför sä många men- niskor återvinna sin helsa genom att bära den Elektriska Ström ledningen; ty hkaom åskan rensar löften, så rensar den Elektriska StrOmledaren blodet Det finnea hundratals nerver ocb muskler, som åtlyda verkningarna af den Elektriska StrOmledaren; den styrker lifsorganen och nerverna, rensar blodet från alla orena par- tiklar och underlättar lefverns arbete att afsöndra en friskare galla, bvangecom mat- smältningen befordras. Så snart blodet blifvit rent, kan ingen sjuk- dom blifva långvarig, ty rent blod gifver helsa, hvaremot ett förgiftad t. osandt och magert blod förorsakar sjukdom ocb död. Han kan derför icke förundra sig Öfver, att den Elektriska Strömledaren frambringar så beundransvärda resultat, ty dess verknm- {,ar hvila pi naturen; det är ett naturens äkemedel. hvaiför också personer, som ständigt bära den Elektriska Strömledaren, alltid äro i åtnjutande af en stadigvarande och god helsa. Carl Nordens 1 Skeninge Elektriska Strömledare äro 20 gånger starkare än Volta- ocb Sama- ritkorsen, bvilket bvem som helst kan se, och således utgör för 20 Voltakors men ko- star ej mer än hälften så mycket. Den Elektriska Strömledaren kostar en- dast 75 öre pr styck, men så säljes det ett större parti årligen. Äfven erhöll C Nor- den medalj vid industri- ocb landtbrukBmö- tet i Vadstena den 18 Juli 1893 Tusentals tacksamhetsskrifvelser finnas från personer, som ba blifvit friska genom Carl NordénB Elektriska Strömledare. Återförsäljare antagas mot bog provision. Vid reqviBitioner af Elektriska Strömle- dare, som åtföljas at fri- eller sparmärken, böra 20 Öve till frabtafgift bifogas. Sändas äfven mot postförskott. Återförsäljare äro i = Norrköping, N. F. TjusbergB Parfym han del- „ Jernbandt. Randström & Co. Linköping, Handl. A. P. Norrdell. Norsbolm, Handl. P. A Rydin. Söderköping, Daniel Servten. Tranås, Jernhandl. AndersBOu. Finspong. A. V. GnstafBeoo. Mjölby, C. Nortiéns Bleckslageributik. Vadstena, Nya Järnhandeln. ödeBhög, Handl. Grörqvmt Motala, Nilssons Bokhandel. „ C. Nordens Bleckslageributik. Godegård, Handl. Falkenberg. Ulrika, Handl- A. O. Andersson. Maricdam, J. A Söderström. Vikarbyn. H. J Jansson. Åtvidaberg. Victor Jansson Kaggetorp, Ålem, J- P- Jchan son C. O. Magnusson. Eöpinge. Labolm. Pehr Olsson, S. Wablösa. Sjörup. Löfatedt, Wederstad. C. Nordström, Sya. A. Pettersson, Bobberg. J.. Pettersson, Gräsbult, Skilliogaryd. C A- Andersson, Axala, Gneatad. O. Zander, Grenna, samt i parti och minut, bos Carl Norden, adr.-. Skeninge. Se bär at skrifvelscma, som kommit mig tillhanda: Köpinge den »/a lb96. Hr Carl Norden! Tack för den Elektriska Strömledaren jag erhöll från eder för en tid sedan, den är prötvad och bar visat goda resultat, hvarför jag ber att få mig titlsändt god ocb sänd dem med snaraste. Teck Högaktningsfullt C. O. Magnusson. Adreas: Köpinge, Laholm. Munkfors den »/a 1896. Hr Carl Norden, Skeninge. Var god ocb säud mig en af Edra Elek- triska Strömledare af största sorten- Den af Eder lörut sanda Strömledaren bar pjort god verkan, hvarför jag kan rekommendera dem åt alla som betöiva sådana. Högaktnings fullt Nils Sanberg. Södra Vallösa den 28 Febr. 1896. H Hr Nordé-, Skenicge Jag får hjertllgt tacka Eder för de Elek- triska Strömledare, Bom jag bekom den 9 Februari, och tor den verkan de åstadkom- ma. Hv&d Bärskildt mio busttus välbefin- nande beträffar, har jag Eder, näst Gnd, att tacka derför. Hon har nu i öfver sex år li- dit af reuaatism och influensa, med åtföl- jande hutvudverk och hosta. Hennes kraf- ter aftogo för hvarje dag, och hon var till siat så svag, att bon måste intaga sängen. Jag väntade ej annat än att döden skulle göra ett slut på hennes lidande. Men sedan bon började använda br Nordens Elektriska Strömledare, har bon. Gud vare lof, blifvit bättre för hvarje dag, hvilket läoder br Nor- den till all beder. Var god att mot postförskott skicka mig pr omgående 26 stycken, ty det är stor efter- frågan bär på dylika strömledare. Det är mig ett sannt nöje att kunna re- kommendera ocb tillhandahålla hr Nordens Elektriska Strömledare till den tidande mänsk- ligheten. Högaktningsfullt Pehr Olsson, Södra Wallösa, N:r 10. Sjörup. Att originalen äro rätt afskrifna intyga: J. A. Helén, Skeninge Bror Murman, Skeninge. Äfven få vi på begäran intyga, att C Nor- dens Elektriska Strömledare äro omkring 20 tränger starkare och kraftigare än de s. k. Volta- ocb Samaritkorsen J. A. Helén Bror Murman. För Döfva o. Lomhörda! Sm& och prydliga Hörlurar af nickel, & kr.; svartlackerade, 4 kronor pr at., til) salu hos Carl Norden* adress: Skeninge. _____________________________(354H.ua) Diverse. Nya Värfningsbyrån i Linköping, Repslagaregatan 29 (2 minuters väg trän jernvagButationen) antager rekryter på synnerligen fördelaktiga vilkor, för värfvade trupper af alla vapenslag, med inträde i tjenst den la instundande November- Anmälan om inträde kan ske när som helst under äreta lopp ocb ju förr denna anmälan göres desto fördelaktigare för den aö ande Lönevilko- ren äro: Städja från 30 till 65 kr., årlig lön från 72, 94, 120, 150 och 300 kr. jemte fri bo- Btad, mat ocb full beklädnad. God skolut- bildning m. m. För inställelse till aprobation erhålles fria resor. Närmare upplysning er- bålles antingen genom personlig inställelse å byrån, som hålles öppen alla dagar, eller ge- nom skri ft ve xl ing. Linköping i Mars 1896. (2571,86) Nya VarfnlD^byrån- för återbesättande af lediga rekrytnlatser vid värfvade trupper i Stockholm. För in- träde i tjenst den 1 instundande November antagas välfrejdade ynglingar om 17 24 år ocb kunna aftal derom träffas med ombud från Nya Värfningsbyrän i Linköping, som träffas i Mjölby den 6 ocb 7 April bos post- vaktmästaren F. O. Sjöberg, i Skeninge den 8 April bos polisman Nilsson, i Kisa den 10 ocb 11 April å hotellet, i Åtvidaberg den 12 och 13 ä hotellet, i Nässjö den 17 bos postil- jon O. Andrée. i Norrköping den 18 och 19 April å hotell Nord, Slottsgatao, i Tranas den 22 April å Centralhotellet. Oba.I Fördelaktiga vilkor. Närmare upplysningar om lönevilkor, tjenst- göring m m. vid de olika regementena lem- nas vid ofvanstaende tillfällen- Linköping i Mars 1896- (3139,98) Nya Värfalagarjyran. Inkmeriiiar och Eieiftnu- föraulfolnKar ombesörjas billigt genom Oskar Amell, Linköping, 30 Storgatan (J58.4)_______________________________ gratis, värd 8 kr., få de, som i April el. Haj med 1 kr. 20 öre pren. vid postanitalt å tidn. SVALAN och sända'sitt postqvitto till Red af tidn. SVA- LAN, Stooktolm. (109., vS T. A. 25497) Att arrendera 1 större lägenhet pä T.iamergata i Krokek nu genast; 1 mindre torp mot dagsverken. (108)______________________________ Till arrende från 1 Maj 1897 utbjudes Jocsbergs kyrko- berdeboatalle, Va mtl Giratorp, med omkring 45 tunnlaud oriiad jord och derjemte goda betesmarker. Uppgörelse sker med icnebaf- varen, Kyrkoherde K. L. Asprotb. adreas; Jonsberg:____________________(3O98,106)_ r, Indécis, stationerad på Gerstorp, 0 5 mil trån Linköping, lrVapPOnby, stationerad på Bjerka- Säbv, 1.9 mil trån Linköping. Peter PlUS, stationerad på Bjerka- baby. 1,9 mil trån Linköping, Gambetta, stationerad pi Berga, 0,2 mil från Sya, utlemnas till be- täckning mot en språngatgift af 10 kronor, eller fölackord 20 kronor, tor ston tillhöriga inom Östergötland bo- ende personer. För andra ston är språngafgiften 20 kronor ocb fölac- kord 40 kronor. Anmälningar kunna göras pr telefon till gårdäkontoren. (3346,103) Premierade ooh godkände Hingstarna Harald och Rolf, fallna efter Bergsardennerhingsten Honton och norskt »to, upplåtas till betäckning vid Blasta gird kl T morgon ocb afton, mot 10 kr. afgitt för tre besök. Telefon. (3418,110) 346 mina lidanden under hatets alla former. Förnuftet förlorar dervid sitt välde, förståndet sin klarhet; hämdlystnaden upplyser med sitt blodiga sken en- sam mina tankar. Förstår du mig, Ange? Tror du, att jag lidit, tror du, att hatet utan skäl kan göra sig till herre öfver vara tankar, öfver våra handlingar? Tror du, att jag under tjugo är icke skulle ha släppt fyrbåken af min hämd ur sigte, om ej stora, förfärliga orsaker upprätthållit mitt mod, alltjemt nyfödt mitt hat, oupphörligt lifvat mina tankar? Och jag har älskat lika glödande, som jag nu hatar! — Ab, Ange, du är min dotter, du förstår din far, hvad skulle du göra i mitt ställe? Vauvenard hade en egen förmåga att i lidelse- fulla ögonblick draga dem, han ville, med sig. Äfven Ange erfor detta inflytande. Alltsom han talade, lutade sig Ange framåt; hennes ögon försjönko i hans, hennes läppar rörde sig. Han slöt af detta spända deltagande, att hans tankegång redan hade bemägtigat sig henne, och han tystnade för att mottaga hennes svar, viss om att det skulle blifva i överensstämmelse med hans önskan. — Hvad skulle du göra? frågade han henne ännu en gång, skulle du icke tänka och handla som jag? Huru det var, låg det i denna fråga någonting, som angaf, att Vauvenard ändå alltid måste inom sig hafva hyst åtminstone något behof af sin dot- ters medkänsla. Hon såg på honom, dröjande ett ögonblick med sitt svar. Ange hade under nattens lopp drömt en liten dröm, som, under det fadren talade, framträdde allt lifligare och lifligare för henne. Hon hade drömt, att hon haft en mussla i sin hand, hvarur ett djur 351 nans vilja. Det var en boja, som tryckte och ned- tryckte honom, och som han ej kunde lösgöra sig ifrån. Han förstod icke ändamålet med de befall- ningar, som han emottagit, hvarföre dessa äfven skramlade såsom fångkedjor efter honom. Han lydde väl, men lydnaden var blind, och han tyckte sig famla i ett mörker. Missnöje och misstroende växte inom honom såsom verkliga svampar. — Nå, Konrad, yttrade Vauvenard, af hvad du yttrat till mig har jag dragit den slutsats, att du måste känna en flicka, som baron Ankarsparre tyckt mer om än alla andra? . Konrads underläpp skiftade vid denna fråga i blått och darrade något, som vanligtvis, då förtry- telse och förbittring upprörde hans sinne och kom hans blod att sjuda. — Jag känner en, svarade han. — Och du är säker på att hon inställer sig pä bestämd tid och plats och handlar på sått, jag nu framstält. Rösten var hes och torr. Ett litet samtal uppstod derefter emellan Vau- venard och honom, hvarvid den förre framstälde några önskningar, på hvilka den senare ingick. — Ni kan lita derpå, herr grefve — hvad jag lofvat, håller jag. Flickan är ett blindt redskap i min hand. Något eget förstånd har hon åtminstone icke, jag lofvar ej mer, än jag håller. Han lade en särdeles tonvigt på de senare or- den, och Vauvenard förstod, att han hyste misstro- ende mot hans afsigter. — Du skall få se, Konrad, att äfven jag skall hålla, hvad jag lotvat. 350 satsen, — Jag känner ej Hildegard; men det är något, som säger mig, att jag bör söka vinna hen- nes vänskap, och jag skall vinna den. Äfven hon gick nu ett hvarf omkring rummet. — Jag skall kläda mig, yttrade hon derunder, -så enkelt som en linnsea. De la Vauvenard återvände till sina rum ganska missbelåten med sitt besök hos Ange. Ju fullstän- digare han kände sig sviken i sin förhoppning att med godo böja henne under sin vilja, desto beslut- sammare blef han att göra det i trots af hennes motstånd. Helt och hållet öfverlemnande sig åt den skoningslösa plan, som redan arbetat i hans hufvud, tog han åter plats vid sitt skrifbord. Efter en kort öfverläggning skref han följande biljetter: Till Anton Ankarsparre: — Om herr baron vill följa budet, skall ni snart blifva öfvertygad, att er mor, er bror och den, ni älskar, icko förtjena er kärlek. Till Robert Ankarsparre: — Infinn er hos landshöfding Ros i afton, och vi få se, om spåmannen i går icke visste, hvad han sade. Till friherrinnan Ankarsparre: — Besök landshöfding Ros i qväll, för att väl- signa er sons förlofning. Till löjtnant Ros: — Var hemma i afton, och ni skall få se, om ert hjerta längre förblir fritt. Konrad hade, på ett bud från Vauvenard, in- stält sig. Då han inträdde, märkte man, att han under dygnet förändrat sig mycket, han hade blif- vit dyster, sluten, fåordig, han var missnöjd med sig sjelf. Hitintills hade han planerat och funderat pä egen hand, oberoende af andras afsigter och led- ning, nu kände han sig deremot underkastad en an- 347 tittade fram; musslan var härd och kall och djuret vederstyggligt och slipprigt. Intagen af en oange- näm känsla, ville hon göra sig at dermed, dä hon tyckte, att en röst sade henne, att, så fult djuret än säg ut, sä egde det dock något af stort värde, det både nämligen födt — så talade rösten inom henne — en perla af den ädlaste art, och som det gömde inom sig. Behandla blott musslan rigtigt, förkunnade rösten vidare, och perlan skall falla i din hand. Och hon egnade den all sin kärlek och omtanke, hon andades pä den, hon värmde den med sina händer, och se, der läg snart en perla af det ädlaste slag. Ingenting finnes, tyckte hon också, att rösten nu sade, som, hurudant det än är, icke eger något ädelt och godt inom sig. Utan att göra några jemförelser emellan fadren och snäckan, inverkade drömmen på hennes tanke- gång, måhända alldeles omedvetet. Én djup rörelse hade bemägtigat sig henne. Hennes far stod sä främmande för hennes om- döme, och ändock kände hon en varm känsla för honom. Hvad skulle hon svara, för att anslå hans ädlare natur? Huru skulle hon kunna väcka denna till uf? Vauvenard afvaktade dyster och tyst hennes svar. — Min far, sade hon slutligen, ni är lidelsefull och upprörd. I hvad ni säger, tror jag mig förstå, att ert hjerta brinner och er själ lider. Ni förefal- ler mig, min far, som en eldsvåda. Hvarför söker ni icke att hämma den, i stället för att ständigt kasta nytt bränsle derpå? Jag antager, att lidelser kunna så bemägtiga sig oss, att de helt och hållet beherska oss och att vi hemfalla under dem säsom slafvar. Men är väl ni, min far, af natur att kunna blifva en slaf? Huru ofta har jag ej hört er tala emot slafveriet i allmänhet och prisa friheten såsom 354 tillfredsställelse, utan tärande ekonomiska bekymmer, kan underhålla en familj. Först vid fyrtiofem års ålder uppnådde Ros också en plats, nog löngifvande, att han kunde förena sina öden med ett fruntimmer, länge värderadt i hans omdöme, ännu längre älskadt af hans hjerta. Sjelf nu sjuttio år, omgafs han vid denna asyl af en son vid tjugofem och en dotter af omkring nitton år. Sonen var löjtnant vid gardet; vi känna honom redan. Dottern hette Hildegard. Syskonen voro båda två ömt tillgifna sin far och sökte att med sin uppmärksamhet och kärlek sprida öfver hans långt framskridna år en frid utan moln. För sig sjelfva tyckte de kanske någon gång, att gubben var gammal, och att han icke rigtigt för- stod sig på den tid, som ingått, och som växte ny i deras tänkesätt. Icke desto mindre älskade de ho- nom lika högt, som de i själ och hjerta älskade hvar- andra, ehuru ändock förtroendet dem emellan icke var alldeles oinskränkt. Löjtnanten, som lefde ute i den bullrande, ung- karlsyra verlden, saknade icke en viss råhet i sitt sätt, en viss soldatlik framfusighet, mycket modern den tiden, hvarjemte han bland goda vänner och mera sådant icke utan passion drog sin spader, skötte sina tärningar och tömde sitt glas. Hildegard, den blonda, hemvana, blåögda flickan, egde lammets milda, men också rädda natur. Hon hade en gång sett — sett — men vi få ej ännu omtala hvem hon sett, och kunna sä mycket hellre dröja dermed, som hon till och med sjelf ännu aldrig vågat omnämna hvar- ken för sin far eller för sin bror, hvem hon sett. Förhållanden hade följaktligen småningom upp- stått, som, huru mycket man än höll af hvarandra i mänga afceenden, likväl i åtskilliga inkastat främ- mande element. Klockan var omkring i på eftermiddagen, tio- 35'.» han insåg att en sjuttioårig vishet är alldeles för kall och gammalmodig för att kunna fattas och förstås af ett nittonårigt hjerta. — Bästa pappa, yttrade Hildegard, tiden är nu inne för dig att läsa posten, som nyss anlände. Du får icke öfvergifva gamla vanor. — Kära Hildegard, det blir nog god tid dermed. Jag mår väl hår. Och Hildegard sjöng åter halfhögt: '.S;i magtjg blir oj tiden, sä stark blir oj dess ann. Att den kan stjäla hjertat ur lilla liettys bann." Fadern suckade. Han älskade sin son, men han ömmade för Hildegard. Den förre var redan inne på en bana, som borde föra honom framåt och förr eller senare försätta honom i en oberoende ställning; men hvilken framtid kunde väl vänta den späda, veka Hildegard? En skugga af bekymmer drog hans panna i djupa veck. I det hvirflande tobaksmolnet satt han der, en vacker, allvarligt begrundande jofursgestalt. Och Hildegard gnolade åter: "livar tinnes väl det ode, som styr vär lofnads olf".' Ack, Betty tror att f.dot bor mom benne sjelf;-' Hildegard tycktes blifva allt oroligare och oro- ligare. Den gamle hade icke hjerta att störa Hildegards okonstlade, barnsliga tillförsikt; men rökmolnen växte allt större och större omkring honom, och rynkorna lade sig allt djupare och djupare i pannan. En vagn rasslade i detsamma fram på gatan utanför staketet. Det var Vauvenard och hans dot- ter som anlände. Hildegard tittade upp. Vagnen stannar vid vär port, anmärkte hon. Det är någon, som kommer på besök till dig, pappa! Gubben reste sig genast godmodigt upp och gick för att mottaga den främmande. Hildegard dröjde och god, en sant älskvärd varelse, så länge hon för- blef ogitt. Fastän till aren ej mera ung, var hennes utseende ännu ungdomligt, då jag gifte mig med henne. Kort efter vårt bröllop slog sig dock den för- sta rynkan i hennes panna, och efter få år letade man förgäfves efter det förr sä intagande i hennes väsende. Allt nog, jag tror att den qvinna hand- lar klokast, som eger tillräcklig kraft att besegra kärlekens eld och forblifva ogift. Hvad säger du der- om, mitt barn? — Det der förstår jag icke, pappa lilla — ack, det är så mycket, som jag ännu icke kan förstå. Jag är ju bara nitton är, pappa! Hildegard hade återtagit sitt arbete. Ehuru hon log mot fadern, var det lätt att se en viss oro i hennes anletsdrag. Allt emellanåt flögo hennes blickar emellan kyrk- tornet och kära pappa. I det förra fallet tycktes hon börja räkna timvisalens gäng och i det senare söka leta sig till — nå ja, livad veta vi? - möjligt- vis till, om hennes far icke snart ämnade allägsna sig. I verlden finnes väl ingen dotter, som icke har sina egna små tankar bakom pappas rygg. När en ung flicka för ölrigt oroligt tittar pä klockan, kan man vara öfvertygad att hennes hjerta klappar för någonting — hvad det då må vara — litet egendomligare än vanligt. Måhända var förhallandet med Hildegard äf- ven sä. De unga vilja alltid gerna mystiliera de gamle i någonting. Hildegard smäsjöng under det hon sydde! Blossande hvirtlade röken ur den gamles pipa; len stod ännu högt; hirnmelen var klar; vindarne lekte i trädens och buskarnas ljusa grönska. Omdoftade af i hvitt och rödt blommande rabatter, sutto den gamle hvithårige landshöfdingen, ett vac- kert, ännu lefvande exemplar från en försvunnen tid, och hans dotter, Hildegard, på en grönmålad träd- gårdsbänk. Helt nära intill dem, närmare eller nästan bred- vid staketet, stod ett litet lusthus. Dörren till det var stängd och fönstren voro innanför betäckta med nedfälda rullgardiner. Gubben drog långsamt och med välbehag det ena rökmolnet efter det andra ur sin pipa, allt emel- lanåt kastande en forskande blick på Hildegard, fram- för hvilken ett sybord stod. — Du är flitig och arbetsam, Hildegard, anmärkte den gamle. — Ack ja, pappa, det finnes ingenting så roligt som att arbeta. — Gläder mig, gläder mig, bjertans barn, så mycket mer som flit och arbetsamhet icke åro egen- skaper, hvilka i allmänhet utmärka fruntimren vid dina år här i Stockholm. Du är också uppfostrad på landet, du, och skall jag säga min mening, så borde alla flickor uppfostras der. Endast arbetsamhet al- strar goda frukter; odågan tanker blott på toiletten och pä — kurtisen. Gubben filosoferade litet, som gammalt folk bruka. Ingdomssinnets toilettekalender blir gerna pä äldre dagar en vanlig förnumstig bondpraktika. — Aj, pappa! ropade Hildegard och förde han- den till sin mun, aj, pappa! — Hvad är det mitt barn? — Jag satt och hörde pä hvad pappa talade, och sä . . . — Och sä?