Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-09-25
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTG TEN Bengt H=,£5e. Egare och forlaprf/are . Aktiebolaget Östgöta Correspondcntens Booktrjckerl. Verkställande direktör: Fredr Hammarström. i\:r 39. Prenumerationspris: För helt år hr. 1: SO, för tre qvartal kr. 1,13, lör hälft är 0,83 ett qvartal SO öre, |iostbcforilriiig<.»fslrteii iiibeiäkiinil. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 25 September. Annonspris: Pr petitrad 8 öre; fräo främmande orter 10 öre. Utländska annonser ire. Förlofnings-, vigsel- och födelseannonser 75 öre; dödsannons 1: 50. Lösnummerpris 5 öre. Ö.tgilU Cctrrespozidentens Boktryckeri i Linköping, i 1896. Östgöta-Postens ZZZZ följetong. —'- Enligt beräkningar, som uppgjordes för några månader sodan, skulle don nu pågående följetongsromanen "Svar- ta Banden" afslutas i midten af September månad, hvarefter den nya romancykeln "Drabanten" — "Furston" (omfattande inalles om- kring 3,000 boksidor) skulle omedel- bart taga sin början. Vid sjelfva tryckningen bar det emellertid visat sig, att "Svarta Han- den" ej kommer att afslutas förr än i det .sista numret för September månad. Då samma nummer också är sista numret i pågående qvartal bafva vi ansett lämpligt att icke börja den nya romanserien förr än i påföljande nummer, hvilket blir det första numret i tjerde qvartalet. Ny tillträdande qvartals- prenumeranter skola allt- så erhålla nästa roman- serie från början. Tillkännagifvanden Advokat-Byrån, Lmköpmy^ Storgatan 50 (flfver postkontoret), ombesörjer rattegåii gar, boatreflnln- «nr, Inkasseringar och komrals- slonärsappdrag hos K. Befallniugshaf- vande m. m Billigaste inkassotaxa: För års kon der, vid liqvid efter aomaDiug, högst an kr. Innebafvare: t- Häradbhöfding Per Arnander. (3338,13)____________________ Éommissionären hes länsstyrelsen, Hofrätts e. o. notarien K. Arnander, ombesörjer mot lagatadgad taxa band- lingars iulemnande och uttagande Träffas ä landskansliet kl. 10—2. Ailresv LandskansUet. (6302.21) Vid Folkhögskolan och Landtmannaskotan å Lunnevad börja nya kurser den 29 Okt. Bostad kan erhållas såväl vid skolan som i grannrjår- darne. Till mindre bemedlade understöd af statsmedel eller ur Dals härads sparbanks donation (ur den senare ha elever frän spar- banksdistriktet företräde). Fullständigt pro- % am gratis. ff. Odhner, (8829,920) Föreståndare. Adr^ Sjögestad. Inga fräknar mer! Fräkenpomada. Enda absolut säkra medel att utan obehag borttaga fräknar, solbränna och leff- verflackar. O elbar verkfn garanteras Personer, bvilka varit svarta af fräknar, baf- va erhållit den renaste, hvitaste hy. Rfrqvi- rera emot postförskott eller postanvisniog. Pris kr. 3 pr bark. Återförsäljare antagas Tekniska General-Depoten, Srefgatan 17, Stockholm. Afskrift. På begäran får jag härmed intyga, att mig förevisats flere intyg och bref, hvilbaB ut- ställare betygat sin tacksamhet för att de genom användandet af F Tranbergs Fräken- pomada blifvit befriade från fräknar och bvil- ka derföre på det varmaste rekommenderat densamma. Stockholm den 3 Juni 1893. Ei n'ficio J. Mfllar, Notarins publicos. iG. 34887) (S5-9.2I5) ■sax Fosterländska förbundet. Att För- bandels upnly>niDK.*arbete ocb moderata deltagande uti valrörelsen börjar allt mer och mer seuteras framgår af mänga U-ekon. Så förevisades nyligen för en Stockholms tidning ett bref frän en framstående uni- versitetslärare i Upsala, so:d vi anse in- tressant och der'ör återgifva här: "Sedan jag erhållit 'Meddelanden f,ån Foster- låniska .Förbundet, för Haj och Auguiti månader, beslöt j-g mig att, efter tagen kännedom om Förbundets progrjin, ingå såsom äilig betalande ledamot, mc-n se- dan jig den 11) deimes å stora Gillesalen i Upsala åhört huru en ni.inda;iningtig röstfi.skare tillät sig att enligt min upp- fattning på ett ofonrynt sätt utdela lör- såtliga hugg mot Förbundet, iLaua mig mina fosterländska känslor, att g> nast anhålla om äran att fi blifva en ständig ledamot af Förbundet". Jo, jo mer! Så tänka norr gansta många i dessa dagar, tlögönskligt vore att man på sådant sSlt :-oui här ofvan skildrats läte tankarna efterföljds af hand- ling. mmam^amsoBimsaaaaBammametis Jönköpings läns Folkhögskola i Tranås. Tjugondeförsta kursen tager sin början den 2 nästkommande Novem ber. Undervisning meddelas uti allmänt bildande, medborgerliga och prak. tiska ämnen. Årsafgift 15 kionor. Mindre bemedlade lärjungar kunna erhålla friplats samt bidrag af statsmedel. Ansökan om inträde insändes till skolans föreståndare, Doktor V. Öberg, adr. Tranas, som ock lemnar vidare upplysningar om skolan och enligt b gär.m sänder fullständigt program för densamma. Tranås i Aug. 1896. (221) Jernvägsfrågan inför Landstinget. lläradshöfding 11. Hedenstierra jem- te öfriga landstingsmän trån Kinda härad hade motionerat om att lands tinget borde anslå '/2 million kr. till aktieteckningar i jernvägsföretag, hvar- af 250,000 kr. t den föreslagna jern- vagen Linköping Kisa—Vimmerby. (Motionen har förut i sin helhet åter- gifvits i tidningen.) Utskottet n:o 2 (ordf. öfvei stclöjtnant Almström) sade sig visserligen icke hafva förbisett nyttan af utvidgade kommunikationer inom länet, ansåg dock att landstinget — som med lätta i sitt synnerliga hägn tagit anstalter- na för lindrande af själs- och kropps- sjuka medmenmskors lidande, anstal- ter, de der redan sluka betydliga sum- mor och bvilkas underhåll och för- bättring säkerligen år efter år kom- ma att ställa allt högre kraf på lands- tingets offervillighet — icke är i till- fälle att öka sin budget så väsentligt som ett bifall till den ifrågavarande motionen skulle föranleda. Äfven un- der antagande att de med anslag i mo- tionens syfte hugnade jernvägsanlägg- ningarne i en framtid skulle komma att lemna någon ränta, torde sådan ej vara att påräkna under de 10 för- sta åren och sålunda landstinget der- under få en ökad utgift, som ej torde kunna sättas lägre än omkring 20,000 kr. pr år. Derjemte kunde (ansåg utskottet) ifrågasättas, huruvida icke ett bifall till motionen skulle komma att alstra ett allt för stort begär att igångsätta jernvägsföretag, som vore mindre väl- betänkta och hvars utföiande sålun- da skulle komma att orsaka föga gagn. Af det sagda framginge, att utskot- tet för sin del ansåg det vara kom- munerna sjelfva, hvilka åtminstone hafva indirekt fördel af sin uppoffrin- gar, som böra söka främja de jern- vägsföretag, de för sin ort anse gagne- liga. Utskottet hemstålde på grund här- åt, att den ifrågavarande motionen icke måtte till någon landstingets vi- dare åtgärd föranleda. Mot denna utskottets hemställan hade dess ledamot, hr C. E. Johans- son i Berga en atvikande mening, i det han inom utskottet yrkat bifall till motionen. En längre diskussinon uppstod om denna tråga. Hr H. HedenstUrna hade icke tänkt sig, att detta för en stor provinsdel sä vigtiga ärende skulle, såsom nu utskottet gjort, utan vidare afvisas. Det kunde ju nämli- gen icke förnekas, att bland de uppgifter landstinget satt pa sitt program, jordbru- kets och kommunikationernas intressen vore de förnämsta, och man hade sett att i andra landsdelar, resp. landsting ställt sikp ganska välvilligt till samfärdselfrägor. Sa hade man just i dagarne af tidningarne sett. att Skaraborgs län höjt anslagen till jefn- v ^anläggningar, oaktadt man äfven i detta län haft stora utgifter för lasaretts- byggnader och sjukvård Hos oss hade visserligen landstinget beviljat afsevärda anslag till dessa senare inrättningar och det vore onekligen svart att dragas med en hög landstingsskatt, men utgifter till s,i allmänt nyttiga och för hela provinsen direkt eller indirekt gagneliga företag som lättade kommunikationer till och genom en i detta afseende vanlottad lansdol, vore in- ga bortkastade penningar. Man hade sagt att resp kommuner vore de. hvilka när- mast skulle visa s ti oflörviili^hct Ja do komma nog ej att draga sig för uppoffrin- gar vid denna mlaa^ning utan skola helt visst till det yttersta gifva sina bidra;r Men der de^sa ti forsla, sa nagades. om det ej vore billigt och rättvist, att hela lä- net trädde emellan. Ty ett jernvägsföre- tag som detta gagnade visserligen Kinda- orten direkt, men det öfriga länet indirekt pä mänga skilda sätt. Här i länet hade mänga och stora sträc- kor fatt jernvägar rent af till skänks, en fördel sa stor, att dessa provmsdelar gerna borde vara med om en subvention till an- dra i detta afseende mindre lyckligt lotta- do hall. Och just den delen äf länet sum ltrai-ivanuide inotlun atsago. vc.ro iiainfa- andra i behof af bättre samfärdsel Man hade ju Kinda kanal, hette det Ja, den vore nog god och nyttig, men den vore numera ej tillräcklig. Den tillfred.-»! iklo ej längre do anspråk pa nutida »amfinlbel. som länet och hela landet i öfrigl kunde fordra. Ty man hade ju ej nytta al denna led längre an en 4 a b månader al' aret Och under de tider, da landtmännen liar nast behöfde en god och bdiiL- sainlard.-elsiii le vore kanalen stängd. At de^a och mat ga andra lika talande skal vore det derna ej underligt, om vi här räckte ut var hand till det öfriga länet med hön om hjelp. Mot det påstående, att landstinget, genom att inlåta sig på här ifrågasatta jernvägsat- tärer, aknlle inom sig alstra split och parti- Styrelsen. anda, ville talaret: untfcra, att snr.da j. rovägB- prejukt inför en btsiiiDiDgalull korporation. Horn Östergötlands landating vore, ej behöfde och' ej Bkulle beiaraB något abkt. Uttalade BSinlisen dt-o förhoppning, att landstinget ej sku! e Btatla sig atvisaD.de till motionen, dä ju andra län, eärokildt det fat- tiga hn a!and. visat Big förstå det beaktans- värda och allmännyttiga i subventioner til! dylika samfäi-daanläggningar. Hr A. Ekman: Fä delar om ens någon af länet vore sä i aaknad af tidsenliga kommu l.kanoner som den ort motionen afaåge och talaren föratode väl befcofvet af en allmän- nare hjelp till realiserandet af en jernvägs taoke söder om Linköping- Talaren säge de» j: ni te frågan ur äoru en synpunkt. LnfE hade föreslagits uormalspärig och blefve en sammanbindDingBb^na mellan den bredspånt:» jernvägen i Linköping och Vim- merby . (.Krulskrona) likaledes norroalspäriga linio. Oiriga enskilda jernvägar inom länet vore enul er d smalspåriga, och då kunde, med hänsyn till den torra större tanken, en landstineetB metlankomst vara ganska berät- tigad. Deremot kunde talaren ej vara med om den förra delen af motioner, som afeåge anslag af ett belopp af eW),U).' kr. att an- vändas ti andra möjligen uppstående )ern- vägBprojekt, bvi'ket helt säkert skulle gi va anlednirg till mänga tvister och shtrs ngar inom landstinget. Slutade med att yrka bifall till aoBlag ät den motionerade jernvägen Linköping Bjer- ka Säby-Kisa—Vimmerby men afsiag å don förra de'.an af motionen. Br O. Hagberg tviflide icke på, att do or- ter, som bkutie genomskäras at den ifråga- satta jernvägen, Bkulle bafva nytta af deu- samma eller att öfverlu*vud jtrnvägar till- skyndade resp kommuner fordelar. Men de funneB, som hade ändå större nytta at dylika toretag. nämligen städerna, i detta speciella fall LiukÖping och Norrköping Tal. trodde också en gång Bä vackert på landsbygdens fördelar af jernvägen å Vikbolandet, men härvidlag både Norrköping takördat största vinsten. Och dä man säge den "vänskap", som städerna numera vna landet, ville tala- ren ej vara med om några uppoffringar, der de förra togc fördelarne. Vi hjelpte en gång städerna; men ca, då vi bebötva deras hjelp, då draga de sig Yrkade afslag å motionen. Hr Ph. Klingspor trodde det ej vara klokt att kasta sig in i jernvägsföretag, ehuru tal. villigt erkände dessa kommunikationers obe- stridliga nytta. De fordrade emellertid stora och betungande utgifter. Provinsen både ju jernvägar i alla riktningar; med g af likväl att Kindaort. n vore i eror paknak af dylik t ds enlig Bamtärdsel. Trodde dock, att den t v kunde reda sig med hvad den egde och i ötrigt låta enskild företagsamhet ersätta bri- sten. En landstingets mellankomst skalle må- bätida uppkalla sp it och tvedrägt- Trodde man knnde skatta a:g lycklig, så länge man a»hölle sig irån allt deltagande i jernvägs- affirer, heist drsea kiäide mjeset stora upp o ffi ingår. Hr 6. Andersson i Himmetsby. I följd af talarens lagioäldbei, kunde referenten ej a >p- fa'.ta mera af bans anförande än att ban för- enade sig med utskottet om aMag å mo- tionen. Hr Hedenstjerna fråntiädde, med anled- ning at br Eriiuaus anförande och yrkande, förra delen af motionen men yrkade fortfa- raode bifail till dennas aeoare del Hr J. Hjelmerus vore mycket intresserad för Bauitäruseilrägor ocb både hyst viBsa för- hoppningar å landstinget för en ifrågasatt linie Mjölby—Hästholmen samt hade önskat en viss sabvenBtioosnorm för såväl br^d-som smalspåriga jernvägar. Men sedan han nu kommit till Linköping ocb varit i tillfälle att taga närmare kännedom om laodatingetB eko- nomiska förhållanden, så trodde han, att an- slag till jernvägsanläggningar skulle leda till alltför stora utgifter. Hr C. E. Johansson i B^rga ville, i likhet med br Hedenstjrrua, gerna insktänka sitt yrkande till motionens Benare det. Talade varmt ocb bevekande till förmän för sin ra. fl. motion. Nar rm ej ttiten längre kuede träda emellan med nya jtiriivägsanlägggingar, då borde länerepresentat'or er, taga vid. Före- nade sig med hr Hedeustjerna. Hr J. A. Vesterlund betraktade föreliggan- de fråga ur tro synpunkter: 1. Är realise- randet af en dylik jernvägstacké nyttig för linet i dess helhet? 2. Har lätet råd till en sådan uppofT.int? och 3. Skul.e ett bifall tiII motionen lunebära någon fara för lugnet och cadrä-tm inom landstinget? Dt voro väl sä — till svar ä den föieta frågan —, att om en lem lede, sålidaäfven de öfriga ocb tvärtom, dr-rest en lem har det gedt, så fä också de ötiiga njuta bära). Ku>ide nu en jernvag dragas genom Kinda- orten, en mycket atsevärd de! af vår pro- vi< s, eå sku le helt säkert denna Bamfärds- linie svälla ut reed bibanoråt såväl öster som vester. Ha vi iåa? Det vore sant, att vårt landsting på seuare tiden skuldsatt sig djupt. Man detta vore ej skäl, bvarföre ej lands- tinget skulle träda emellan i en sä vigtig ocb hela länet berörande fråga som denna. Och faran tör lugnet! Til. hyste den goda tanken om Östergötlands läns landsting, att detta i föreliggande frågor ej eku le. tivad lugn, sans och besinning angår, i någon män sta efter andra provinsers ting. der dy :ka ärenden afhandla'8 och vuorut resp. I&nate- presentalioners bifall. Här ilrå^^varande jern- vag skulle deis genomlöpa en längre stiacsa, dela bh'va bredepärig-, bvarföre deu torlrade stora offer hån beträffande kommuner. Kinda hade sina föihoppting.ir på Östergötlands landsting och dunna urt Bkulle helt bäkert framdeles, om den sattes i tillfälle till ut- veckling genom framför allt delta så ytterst trängande kommutikationsbehot i gengäld bjuda en kraftig s^nldra åt landstinget tiii dragande* at dess bördor. Hr L. Jiääf skulle, cm ärendet komme till votering, lösta nej, af bl. a. skäl äfven de att frågan kommit för bastigt uppå. Önsk do deu uppskjuten ännu ett är, sä att w. blefve i tillfälle att bättre aätta sig in ide samma; ville för den skull helsa den väl- kommen till rasta landsting. Yrkade nu af- slag. Hr C. /. Jakobsson i Karlstult ansåg ett bilall till motionen innebära en orättvisa mot de länedelar ocb de kommuner, som utan hjelp fått dragas med dy] bara och ännu be- tungande jernvägsan.äggningår. Erinrade om förhållandena i vestra Östergötland, der för Motalabanan särsbildt Motala kommun fått ikläda sig en stfu'd å lgo.000 kr. Yrkade af slag i enlighet med utskottets betänkande. Hr A. K. Petersson i Hamra biträdde sin» medmotiouärer i tiaga om inakiänkning af motionen till mom. 2- Om nu landstinget be- visade den begärda bjelpen i form af aktie- teckning, så tin^e resp kommuner ändock göra högst betydliga appoffiingar. Bemötte den föregående talareas erinringar om orätt- visa mot det öfriga länet och påvisade, huru i Bammaibang härmed exemplet om Motala- banan Bvårligen knnde tillämpas på nu före- liggande fr&is. Denna bana både nämligen tillkommit under alldeles särskilda förbållan den och i tider af febril jerovägsifver. För öfrigt både ju staten trädt emellan och löst banan. Kinda skulle gerna offra en gaoska stor summa, om staten åtage sig det Öfriga Det, vore emellertid glädjande, att at alia talare, motståndarne till motionen inberäkaa- de, ingen enda funnits, som ej uttalat sym- patier tör denna jeroväg. "Om vi nu ej kunde tå allt hvad vi begärt, sä lät oss då få så mycket som landstinget anBO sig ba råd till*. Hr v. ordföranden vore visserligen bland dem, som ausäge goda kommunikationer så- som ett lifsvilkor för en ortB utveckling. Mjo deraf följde icke, att landstinget borde taga dylika ärenden om band och derigecommöj- ligeo komma in i jernvägsstriderna- Ansåg äfven det vara o äitv st att nu bevija anBlag åt ] mvag;-anläggningar, hvarigenom andra länsdelar, bvilka tör sina bidrag till resp. ba nor fä bestrida räntor och amorteringar, så- lunda komme att drabbas af ytterligare ut- gifter i form af förhöjd landstingsskatt. Trod- de för öfrigt denna fråga vara för Bent väckt, ocb att denna landadel ej framför andra kun- de göra ao8piäk på offer af landstinget Dess atom vore jutt Kinda den enda del af länet, som landstinget bispruogit med hjelp, dä lin- get på lb60-talet lemuade Kinda kanal 60 000 kr. Y'kade afslag. Hr Th. Adelsvärd önskade landstingets besiat visserligea i motionens anda men obe- roende af den projekterade banans spårvidd, då man ju ännu ej viste, om en normalspå .ig bana blefve fördelaktigare än en smal- spårig eller ens möjlig att åstadkomma. Landstingets besiat borde helt enkelt blifva om bidrag tiH en bana Linköping—Kisa o. s v. Sedan br M. Stenhamntar haft ett kortare anförande med yikanOe at bifall till utskot tets atstyrkaude hemställan beslöt landstin- get utan votering afsla motionen Länet och stiftet Östergötlands skydds- vanliga jordbrukareför- enlngs styrelse hade sammanträde i Linköping d. 22d.s, hvarvid beslöts att alla för denna förening intresserade östgötar skola kallas till konstitue- rande sammanträde den 10 nästa No- vember här i Linköping, vid hvilket sammanträde stadgar skola antagas m. m. Såsom medlemmar af föreningen ha tills dato antecknat sig omkring 400 jordbrukare i olika delar af pro- vinsen. Mjölby bryggeri, som för- tiden höst inköptes al bryggaren J. A. Nilsson från Motala och då bestod af halfruttna, nästan fallfärdiga trä- kåkar, har nu undergått en total om- skapning. De gamla rucklena ned- refvos genast och på en i den förbi- flytande Svartån utbygd 11 fot hög stenfot har så småningom rest sig ett nytt etablissement af sten, inredt en- ligt de fordringar, som nuvarande tid kräfver af en dylik anstalt. Byggnaden, 'bestående af tvenne 3 våningar höga flyglar med midtel- parti i en våning, inrymmande i ena flygeln maskinrum, kokhus, maltkross, vattenreservoir och laboratorium, i den andra jästkällare för lagerölet, malt- botten och kylskeppet, hvilket senare kan rymma mellan 4- och 5,000 liter. Midtelpartiet inrymmer jästkällare för svagdricksbryggeriet, sköljrum och tappningsrum samt en stor rymlig vind för maltet. Alla tak i nedre våningen äro hvälfda, lörsedda med jernbjelkar, och liksom alla väggar och golf ce- menterade. Alla lokaler höga och rymliga. Elektrisk belysning inredd i alla lokalerna. Med den ena flygeln och i vinkel mot bryggeriet är sammanbygd en större lagerkällare, äfven den af sten. Från en på cirka 1,000 fots afstånd belägen, synnerligen god källa, med riklig vattentillgång, till hvilken vat- tenledning är lagd, tages allt behöt- ligt vatten. I sammanhang med bryggeriet är äfven inredd fabrik för tillverkning af artiflciela vatten och läskedrycker. Cirkusgrisens misslyc- kade gratlsresa. Att lefrande svin dagligen transporteras som frakt- gods å våra jernvägar hör till vanlig- heten, men att resande medför en li- ten nasse som sällskap i passageiare- vagn å snälltåg torde höra till säll- syntheterna. I måndags hade dock en utländing, som stigit på tåget i Korrköping för att begifva sig till Malmö lyckats, utan att konduktören märkt det, smuggla en dylik liten fyrfoting med sig in i kupén. Allt gick lyckligt och väl tills fram emot Alfvebta, då grisen, som erhål- lit en betydligt mera vårdad uppfo- stran än de fleste jemnårige at sitt slägte — lian var nämligen dresserad tör förevisning — ej längre kunde för- mås att hålla sig tyst, hvarför hans otillåtna närvaro i kupén af jernvägs- personalen upptäcktes. Det var nu slut med nasses gratis- resa. lian togs nämligen i Al vesta ut ur kupén och måste egaren till siu sorg se l.ur hans undanstuckue reskamrat iastuivades bland auDat resgods i en vanlig huka. Att egaren måste betala frakt för grisens vidare befordran faller af sig sjellt, liksom ock att hans klagan: "Det plir en meget tbyr gris! Detärjuplott en lille spädtgris, en lille julegris!" ej kunde röra jernvägstjenstemänneos hjertan så, att nasse hek gratis befor- dras vidare. Bland såväl resande som jornvägs- persoualcu väckte händelsen helt na- turligt mycken munterhet. Vår In- och utförsel af spanmäl. Under innnevarande års 8 första månader infördes till Sverige 66,261,000 kg. råg mot 58,646,000 kg. motsvarande tid i tior, 68,102,000 kg. hvete mot 52,736,000 kg. i fjor, 145,000 kg. korn mot 1,047,000 kg. i fjor, 1,632,000 kg. majs mot 3,480,000 kg. i fjor, 5,007,000 kg. rågmjöl mot 3,434,000 kg. i fjor samt 5,784,000 kg. hvetemjöl mot 6,071,000 kg. i fjor aUt under de 8 första månaderna. Under samma tid utfördes i år 51,652,000 kg. hafre mot 48,959,000 kg. i fjor. Den öfriga spanmålsut- förseln har icke någon nämnvärd be- tydelse. Malmexporten. Ej mindre än 813,380,000 kg. svensk jernmalm exporterades under innevarande års 8 första månader. Motsvarande tid i fjor utgjorde jernmalmsutförseln 554,465,000 kg. Smörutförseln från Sverige har under de 8 första månaderna i år stigit till 16,558,000 kilogram mot 15,745,000 kg. i fjor. Också en valledare. Ek- sjö Tidningen skrifver: Vid den tid, då valagitationen mot rådman Petri bedrefs som bäst bland arbetareklas- sen i Eksjö, uppenbarade sig på några ställen i staden en virrig och sluskig herre, som var norrman och hette Lie samt hade försett sitt visitkort med blyertspåteckning om korrespon- dentskap för en del liberala storstads- blad i in- och utlandet. Här föregaf han sig ha till ärende att såsom om- bud för tidningen "Småland" leda val- rörelsen för riksdagsvalet i Eksjö(!) och uppvaktade för sagda ändamål bland andra rådman Petri(! !). Mannen har sedan häktats i Näs- sjö. Rymning och bedrägeri. Vid öiCkmanuska labnkeu i Linköping anstälde verkmästaren C. A. Malm, f. 1866, rymde för någon vecka sedan häri'rån och då det betans, att han på bedrägligt sätt tillnarrat sig penningar at sin principal — ban hade tagit ut aflouing tör personer sedan de utflyt- tat fråu fabriken och som således der icke arbetat — anmäldes brottet och rymningen till polisen, som genom tele- gram åt skilda håll anhöll om Malms gripande. Han har nu också blifvit anbålleu i Stockholm och transporte- rats till härvarande lanstangelse. der han skall undergå ransakning. Han erkänner bedrägeriet och fcä^er sig på cå sätt ha tilln irrat sig 180 kr. Malm är gift och bar barn. Skollärare åtalad för misshandel. En skollärare från en af Kindasocknarne stod den 8 d:s inför Kinda häradsrätt åtalad af kro- nolänsman Boman, på angifvelse, för att ha misshandlat en pojke i sko- lan. Fyra vittnen, f. d. skolbarn och kamrater till den misshandlade, in- tygade samstämmigt, att skolläraren slagit pojken derför att han ej kun- nat säga ordet fläsk. Ett vittne in- tygade, att skolläraren slagit pojken derför att han ej kunnat räkna. Ett annat vittne påståd, att skolläraren befalt de öfriga barnen jaga pojken ifråga, hvilken haft mindre god fatt- ningsförmåga. En fet anka var den historia, som för någon tid sedan berättades i tidningarna af en landsortskorre- spondent (K. R) om en middag som en general under fälttjenstölningarna i Upland skulle ha låtit taga in i prins Eugens villa. Saken är den, att prins Eugen gjort årets vapenöf- ningar å Sannahed, hvilka slutade den den 12 dennes, då Uplands manöver slutade den 9 dennes samt att prin- sen alls icke besökt någon villa i Upland, skrifves till Ö. C. Militära meddelanden. Chefen för Första lifgrenadierrege- mentet har uppå derom gjord ansökan beviljat fanjunkaren och svärdsman- nen G. Andersson afsked ur rege- mentets reserv. För bestridandet af sjukvården å roten har följande fördelning af tjenst- göringen blifvit upprättad nämligen: regementsläkaren, doktor O. A. Guil- letmot: inom Ombergs och Motala kompanier. Bataljonsläkaren doktor Hintze: Lif, Stångebro och Östanstångs; samt bataljonsläkaren, doktor Otterström: Vreta Kloster, Kinds och Ydre kom- panier; kommande doktor Sederblad att t. v. handhafva sjukvården inom de doktor Otterström tilldelade kom- panierna. Kapten E. Mohlin har af arméför- delningschefen f. o. m. den 12 dennes till början af nästa års vapenöfningar erhållit tjenstledighet att i enskilda angelägenheter vistas i Stockholm. Regementschefen har beviljat ser- geant Anneli tjenstledighet f. o. m. den 23 dennes till årets utgång, att för helsans vårdande vistas inom riket. Regementschefen har beviljat un- derlöjtnanten frih. G. Friesendorff tjenstledighet f. o. m. den 13 L o. m. den 30 dennes att vistas i Örebro län. — K. m:t har befallt att sergean- ten i Andra lifgrenadierregementet S. A. Engdahl skall åter inträda vid Krigsskolan samt fortsätta i den kurs som börjar den 24 innevarande Sep- tember. En god afsättnlngsort för frukt. Lägerplatsen Malmen har under årets regementsmöte varit en mycket god afsättningsplats för äpplen, päron och plommon m. m. och har å landsvägen intill första re- gementets baracker, äfvensom bakom andra regementets läger riktiga "frukt- torg" öppnats. Företagsamma affärs- män och affarsqvimior hafva dess- utom gått omkring med korgar, och på detta sätt hafva dagligen minst ett tiotal tunnor frukt af våra kri- gare" konsumerats. Frisen hafva stält sig ganska högt eller 2 å 3 öre pr stycke, och 25 öre "måttet" — sak samma om detta mått varit stort eller litet. En trädgårdsmästare från trak- ten berättade för vår meddelare att han på detta "mångleri" kunde er- hålla anda till 30 kronor tunnan för frukt. En annan mycket lättsåld ar- tikel har varit kräftor. Med lemnin- gar af kräftskal har å dessa mark- nadsplatser bildats riktiga högar. De senares hemortsrätt har egentligen varit norra Småland, och de hafva derifrån med bantåg transporterats till Malmen. Valdemarsviks kyrko- betjenlng. Vid sammanträde sist- lidne måndag å hotell Janse i Valde- marsvik beslöts, att köpingen skall hos Ringarums församling anhålla om ett årligt bidrag af 400 kr. till aflö- ning af kyrkobetjemng och uppvärm- ning af köpingens kyrka. De utgif- ter, hvilka samhållet årligen har att bestrida till kyrkan i fråga, hatva uppgått till cirka 650 kr, häri ej upp- taget kostnaderna till reparationer och underhåll af kyrkan. Elgjagten. Vid egendomen Ne- dra vahga i uppeby ha i är 3 st. elgar skjutits af jagtegarne Joh Svens- son och Ax. Karlsson. — En större elgtjur sköts härom dagen i sjön vid Findö i S:t Anna, dit han begifvit sig efter att ha varit jagad å fastlandet. Den lycklige skyt- ten var landtbrukaren Andersson på Findö. Smålands ev. luth. krets- förening hade i tisdags och ons- dags qvartalsmöte i Oskarshamns kyrka. Första dagen började mötet kl. 2 e. m. med föredrag af pastor Lundin öfver rättfardiggörelsen med ledning af Dav. ps. 32:1—2 samt Bom. 5: 18. Vidare predikade kyrkoherden Kjörling öfvef Ebr. 4: 16 samt pred. Johansson, Sängevör, öf^er Marci 7: 29. Andra dagen börjades gudstjän- sten kl. 9 f. m med predikan af pa- stor Högländer öfver Rom. 10: 21. Vidare predikade predikanten L. Pet- tersson öfver Ebr. 6: 17 20. Mellan predikningarne höllos lärorika samtal öfver bibelorden i Matt. 25: 5 och Ebr. 10: 12 -14. Mötet i kyrkan ar- slöts med predikan af kyrkoherden Gustafsson i Höreda öfver 2 Petr. 3: 11-15. Mötesafslutningen hölls i luth. mis- sionshuset kl. 6 e. m. med predikan at predikanten Karlson och pastor Högländer. Mötet var båda dagarne talrikt be sökt. Efterspel till kyrkobygg- naden 1 Hällestad. Hällestads nya kyrka biel färdigbygd under för- lidet år samt afsynades och godkän- des under de senaste dagarne af No- vember månad, hvarefter den högtid- ligen invigdes första adventsöndagen samma år, då hon erhöll namn och rykte om sig att vara en af landets vackraste landskyrkor, på samma gång som man enstämmigt uttryckte sin belåtenhet och sitt erkännande öfver det verkligen goda och solida arbete, som vid Kyrkans uppförande blifvit utfördt. Utan tvistigheter skulle dock icke detta, såväl som månget annat före- tag sluta. Entreprenören, arkitekten J. \V. Kajerdt i Eskilstuna, fordrade nämligen extra ersättningar för en del arbeten, hvilka enligt hans förme- nande blifvit utförda, utan att desam- ma, jemlikt det mellan honom och församlingen den 20 September 1893 upprättade .entreprenadkontrakt, ho- nom ålegat. Kyrkobyggnadsstyrelsen och kyrkostämman sade dock nej här- till under påstående att entreprenö- ren endast gjort sin skyldighet, med påföljd att någon öfverenskommelse härvidlag icke kunde åstadkommas parterna emellan. Entreprenadkontraktets 14 § hade följande lydelse: "Skulle skiljaktiga meningar angående rätta tydningen samt tillämpningen af detta kontrakt uppkomma emellan entreprenören och byggnadsstyrelsen, hånskjutes saken till en kompromiss sammansatt så- lunda etc."-------Detta var nu den enda utväg för tvistens biläggande, som för entreprenören stod till buis, bvarföre han också hänsköt sakens afgörande till kompromiss. Innan detta likväl egde rum, föreslog hr Ka- jerdt ett förmedlingspris i det han be- gärde i ett för allt 5,000 kr. De be- räknade ersättningarne uppgingo näm- ligen till en betydande högre summa, hvilket framgår af nedanstående till kompromissen ingifna skrift: "För den af mig begärda kompromiss an- fående ersättning for en del kostnader vid yrkobyggnaden, som jag enligt kontrak- tet anser mig berättigad erhålla utöfver kontraktssumman, får jag nu i överens- stämmelse med förut ifrågasatta ersätt- ningsanspråk, uppgifva följande: l:o att kompromissen behagade afgöra det mig tillkommande ersättningsbelopp för öfverblifna, icke användbara, gamla teg- let; 2:o ersättning för altarbord af kalksten med kronor 225; 3:0 ersättning för fördyrad grundläggning genom det att densamma i sin helhet ai anbringad på berg med behöriga pallspräng ningar, och fördyrad jordscnaktning med kronor 5.342: 28; 4 o ersättning för granitkapitäl å 4 st. pilastrar samt fördyrade arbeten å kapita- len pä de båda granitkolonnerna, hvilka äro mera ornerade än hvad som framgår af hufvudritningen. Eskilstuna den 14 April 1896. J. W. Kajerdl." Kyrkobyggnadsstyrelsen bestred i en till kompromissen mlemnad längre inlaga de begärda ersättningsansprå- ken hufvudsakligast sålunda: beträffande teglet, sä hänvisas till sty- relsens beslut den 6 December 1895 och den 13 Januari 1896; beträffande altarbordet, sä bestämma huf vud- och detaljritningarne. enligt konstruk- törens mening att det skall vara af kalk- sten, ehuru sådant icke i entreprenadkon- traktet omnämnes, men samma kontrakt bestämmer: "att i alla de fall då ofullstän- dighet eller otydlighet vare sig i kontrak- tet eller ritningarne göra sig gällande, skall entreprenören ställa sig styrelsen eller kontrollanten till efterrättelse." — Nu hafva såväl styrelsen som kontrollanten yrkat att bordet skulle utföras af kalksten och detta följaktligen utan särskild ersättning: beträffande ersättning för fördyrad grund gräfning så heter det i 3 § af entreprenad- kontraktet att "grundgräfning sker till full- ständigt fast botten och minst 7 fot djupt under marken för tornet och för öfrigt minst 6 fot djupt under marken samt med särskild t fästadt afseende dera att tornet och öfriga tyngre partier ej kan komma att sjunka me- ra än de lättare partierna och sprickor i mu- rarne derigenom uppstå" — samt "under in- gen förevändning far någon grundläggning börja förr än styrelsen godkandt grund- bottnen". Någon gräns för detta arbete fin- nes således ej bestämd, hvadan entrepre- nören således var skyldig utföra detsam- ma, huru stora kostnaderna derför än blefve, intilldess fast, af styrelsen godkänd grund- botten anträffades. Ett svårare jordschakt- ningsarbete måste visserligen å sydvestra sidan utföras, men deremot låg berget vid tornet och hela norra sidan dels nära i da- gen och dels på blott 21/, fots djup, pä kor- tare bitar något mera, under jordytan, hvil- ket utjemnade arbetet i det hela. Dessutom godkändes grundbotten af styrelsen pä det svåra stället vid minst 2'/i fots mindre djup än som af entreprenören gräfdes. Att han sedan uppgräfde äfven dessa, för att na berget, skedde väl för att trygga sig för len risk han har enligt kontraktet, i thy att han i tvänne år efter afsyning har att ansvara för byggnadens bestand. Sty- relsen finner af dessa skäl vrkandet både obefogadt och orimligt; beträffande slutligen yrkandet om ersätt- ning med 1,500 kr för granit.kapitalen ma anföras att sedan entreprenören genom fö- revisade modeller i gips, visat styrelsen svårigheten att utföra kapitälerna enligt af kontrollanten lemnade detaljritningar, och anhållit om deras förenkling i närmare öfverensstämmelse med hufvudritningen, anmodade styrelsen kontrollanten att har- öfver yttra sig, hvarefter den begärda för- enklingen medgafs. Dä nu styrelsen med- fifvit hvad entreprendren äskat, förmår en icke fatta befogenheten af detta yr- kande. Vi hafva velat anföra ofvanstående såsom en redogörelse öfver de äm- nen, hvarom kompromissen hade att afhandla och vilja nu endast tillägga att grunden under kyrkan hvilar of- verallt på berg, varierande från en ända till fyra meter under jordytan. Sedan kompromissanerna under v. häradshöfding H. Joachimssons i Lin- köping ordförandeskap haft samman- träde i medio af sistlidne Juni månad och derom beslutat, har sedermera borrningar under kyrkan blifvit verk- stälda för utrönande af den omtvi- stade grundens beskaffenhet. Den 11 dennes afgjordes derpå de omtvistade ersättningsfrågorna, der- ten, hvilket förslag antogs, och hvars följder läsaren redan känner. Vauvenard föll just i det ögonblick, dä han, full af den största sjelfföi tröstan, hoppades få njuta fruk- terna af sin lefnads brottsliga sti ätvandeu, föll för sin egen hand, sä som det inkarnerade brottet all- tid borde falla; men öfver hans graf, liksom öfver den oskyldiges, blomstrade innan kort marken, lekte vindarne och logo himmelens stjernor. Guds nåd är stor! Händelsernas tragiska slut efterlemnade ett lång- varigt smärtsamt intryck hos Ange och Anton; men dyningarna lade sig, och i de lugnade sinnena speg- lade sig åter en klar och ren himmel. Först efter ett års förlopp iirade de älskande sitt bröllop. De strider, som de kämpat för hvarandras egande, ökade nu dess värde, smyckadt af det husliga hemmets frid och sällhet. Länge omgifna af svek och trolös- het, hade deras trohet räddat sig, och de njöto af dess skönaste segrar, då de nu blickade i hvaran- dras ögon, sjönko till hvarandras hjertan. — Tili åminnelse af vår första bekantskap yt- trade Ankarsparre till Ange, skall jag uppresa ett tempel på någon af dina favoritplatser — du erin- rar dig kanske att jag en gäng lofvade dig det.' — Det är sant; men du liar redan gjort det. — Jag — nej. — Hafva då icke våra hjertan upprest det ba- stå templet i vävt eget hem? Latom oss vara nöjda med det; du kan ej resa nägot, som blir mig kärare och dyrbarare. Det stannade dervid. Aftonen före deras bröllop saknade Ankarsparre Ange. Han sökte och fann henne på kyrkogarden. Stödd mot en ännu grönskande, ung lind, stod hon der, icke en förtviilad Niobe, men en mild, orör- 461 lig, god genius, lutad öfver Rikissas gräl, betrak- tande en blomma, nyss planterad pä den. Vid hennes sida stod en liten vattenkanna. — Du kände aldrig Rikissa, du, yttrade hon till Ankarsparre, då han nalkades, böjande dervid sitt hufvud öfver till hans skuldra. — Skulle jag icke känna henne! Ack jo, jag beklagar henne djupt! Men du känner kanske icke en sak i1 — livad menar du? -- Utan förståndet är verlden endast ett viu- varr af hvarandra korsande motsägande halfheter. — Du vill säga att hon saknade det — nå väl, i sådant fall kände ju ätven jag henne. — Förståndet är den spegel, inom hvars ram sä väl den inre som yttre naturen sammansmälter till en helgjuten, harmonisk bild. — Jag vill ej bestrida det; men . . . — Men dä denna spegel faller sönder, faller äl- ven bilden i stycken, och dess olika delar grilla i om hvarandra'; blandade, förvirrade drag emot oss. — Detta var förhållandet med Rikissa. — Rigtigt! Men du vet troligtvis ej den egent- liga orsaken till hunnes olycka? — Icke! — Du vet kanske ej, att du sjelf var saker der- till? — Du öfverraskar mig — jag? - Hon älskade dig; det var kärleken, som kros- sade hennes själs skönaste spegel, jag menar för- ståndet. Hon trodde att du älskade henne sä, som hon älskade dig — men fann sig bedragen. — Och Robert? — Robert var de straffande magiernas redskap, var den blinda kärlekens Nemesis, tillfälligheternas råa kraft. Sjelfva saken liar jag fått veta af Pistol och Lena, ehuru jag betraktar den på mitt eget sätt. 461 jade denna ansökan, och protokollen af den 5 No- vember 1810 rättfärdigade icke allenast henne, utan älven den på öppen gata våldförde och slutligen på ett så fasansvärdt sätt mördade riksmarskalken A. v. Fersen. Under loppet af undersökningen uppe- höll sig grefvinnan Piper på Waxholms fästning. Då hon lemnade deDna tillflyktsort, uppreste hon i par- ken vid Löfsta herresäte i Östergötland det monu- ment till åminnelse af sin bror, hvarom förordet till denna berättelse handlar. Gubben Cosar dog på sin post vid fersenska palatset. Mindre nöjaktiga äro de protokoll, som fördes vid Stockholms stads särskildt förordnade kaniners- rätt för undersökningen af sjelfva gatuupploppet, dä mordet begicks. De lemna stora luckor för histo- neforskaren att ännu fylla. Afven fru Bergner uppträdde der som vittne. Do här omtalade grefve Fersens enskilda bi ef, skrifter, handlingar, m. m. förvarades först i riks- arkivet, hvarefter de öfverlemnades till en särskild kommission, som i närvaro af rikets ständers dåva- rande justitie-ombudsman, baron Mannerheim, öpp- nade och noga genomsåg dem. Baron Mannerheim var således den förste, som msäg och offentligt er- kände grefve Fersens oskuld. Att dåtiden var full af jäsande revolutionära element, är nu mera känd sak. I Vauvenards sista bref till sina vänner i utlandet halva vi angifvit rö- relsens djupast liggande syftemål. De pennor, som skarpast och uthälligast eldade upp den allmänna oron i sinnena, voro väl Grewesmöhlens och Reg- nens. Båda tvä öfvergingo dock snart till ett språk, 457 Älska mig, om ej för annat, för att försona honom. Din kärlek, Ange, skall äfven böja mitt knä på hans graf. Kom i mina armar, Ange! Och hon föll i hans öppnade famn. — Det är en bön om förlåtelse, hviskade hon, som faller till ditt bröst. — Och det är kärleken, hviskade han tillbaka, som kysser bönen från dina lappar. — Må vårt lif blifva bön och kärlek! — Ja, kärlek och bön! Då Ankarsparre återkom till middagsbordet åt- följdes han visserligen icke af Ange, men han hade anordnat särskilda rum ät henne, och Hildegard skyndade dit. Innan denna berättelse afslutas, äro vi skyldiga låsaren några upplysningar. Likheten mellan Anton Ankarsparre och Falk missledde Vauvenard och Kon- rad, då de utförde sin blodiga plan Denna likhet, som framför allt var ovanlig och öfverraskande, då deras ansigten voro i hvila, blef fullkomlig, när dö- den lade sin kalla hand på Falk. Af alla deras vän- ner var Ange den enda, som ett ögonblick trodde att ett misstag egde rum; men då Vauvenard visade märket pä bröstet, försvann hennes sista hopp. Hon visste icke, hon, att detta märke bars af båda vän- nerna. Antons senaste samtal med Falk vittnade icke allenast om en uppskakad, orolig, feberartad sinnesstämning hos den förre, utan äfven om en undergräfd helsa, ett kroppsligt ondt, som hvarje ögonblick hotade att utbryta. Falks mord upprörde honom ännu mera. När han med Anges namn på sina läppar hastade ifrån honom, var hans atsigt att skynda till Alflnalund och der räcka henne den räd- C. F. Riddenlad. Svarta Handen. II. 58