Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-11-06
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖTA-POSTEN N:r 45, Freaagen den 6 November 1896. lugnt sitt arbete, ständigt rönande be- vis pa vänskap ocb aktning både af arbetsamma kamrater och lrämst af sin lärare professor Holmgren. Spottar det i domkyrkan? I Upsalatidningen "Fyris" har en in- sändare erhållit plats för följande: •Flera nätter ä rad hafva nn några fönster i domkyrkans korafdelning varit upplysta, som det tycks, endast af ett enda, svagt flämtande ljus. In- sändaren, som tillika med flera andra personer observerat detta förhållande, (rågar nu med allt skäl: nvad före- nas nattetid i det åldriga templet, och hvarifrän härleder sig det ifrågava- rande ljusskenet? En undersökning af saken ifråga torde kanske löna sig och kunna förklara detta mystiska förhållande." Svensken besegrade turken. Brottningskampen mellan sultanens hoibrottare Memisoh effendi och den starke göteborgaren hr C. Gustafsson i söndags hade lockat en till mellan 3- och 4,000 personer uppgående pu- blik, oberäknad den mängd menni- skor, som för att åse den intressanta dusten samlats på höjderna, i träden och på hustaken kring velocipedklub- bens bana i Göteborg, der striden stod. På slaget 3 drabbade de starke männen samman. Turken hade i bör- jan öfvertaget, och hr Gustafsson måste under första halftimmen som kampen pågick inskränka sig till för- svar. Men stridens utgång visade att hr Gustafsson var åtminstone uthål- ligast. Ty efter l'/4 timmes brott- ning, endast två gånger afbruten på det kåmparne skulle kunna läska sig med ett glas vatten, förklarade sig turken afstå från vidare strid, och segertecknet, en guldmedalj, tillerkän- des hr Gustafsson. Brnden skjuten vid bröllops- saluten. Till Skånska Aftonbladet skrifver en korrespondent: I Vestra Karaby firades i lördags ett dubbel- bröllop, som torde komma att få ett efterspel inför domstol. I enlighet med den på landsbygden ännu radan de seden skulle en smedarbetare sa- lutera för brudföljet, och då detta be- fann sig pä återvägen från prestgår- der, der vigseln skett, utträdde per- sonen i fråga ur smedjan och aflos- sade ett skott, som både small och — träffade. Den ena bruden, som åkte i första vagnen, fick hagel i ena sidan, så att hon föll framstupa i vagnen, dervid den nye äkta mannen utropade: "Jag tror jag blir enkeman med detsamma!" Afven körsvennen träffades och fick såsom minne af bröllopsfärden ett ganska stort. sår bakom ena örat, och en tredje person fick sin batt genomskjuten. Såsom ofvan antydts torde saken komma att få sitt efterspel, ty sedan bröllopsfolket skjutsats hem, fortsatte den sårade körsvennen till länsman- nen för att anmäla saken. Dödlig misshandel. I fre- dags qväll kom bonden S. A. Pet- tersson från Fabbemåla, Ramdala (Blekinge), till Rosendal i samma socken. Då man befarade, att ban skulle komma för att hämnas för att han ej blef insläppt vid ett besök i Rosendal föregående lördag, gick so- nen i huset, Viktor Larsson, till en granne, Holger Holgersson, för att anmoda honom att komma hem och hjelpa till att försvara hemmet mot Pettersson. Hos H. träffade han S. Aug. Persson, som förut tjenat som dräng i Ramdala ocb som jemte Hol- gersson nu följde med Larsson. Komna till Larssons hem, stodo de tre och pratade på gården. Derunder kom Pettersson till stället och gick fram mot manbyggnaden med enpåk i ena banden och en stöfvel, fyld med steu, i den andra, Framkommen till byggnaden, gjorde Pettersson en åt- börd som för att slunga in stofveln genom fönstret. Persson rusade då på honom och tilldelade honom med en mankill ett slag i nacken så att han föll till marken. Han reste sig dock genast och tog till flykten, men dervid rusade Holgersson på honom och tog fatt i honom, hvarvid båda föllo omkull, Pettersson ofvanpå sin motståndare. De båda andra skyn- dade samtidigt till och öfverföllo Pet- tersson med sparkar och slag. Han lyckades emellertid slita sig lös, kom snart på benen cch tog änyo till flyk- ten, men förföljdes af de tre. som snart upphunno honom och fortsatte misshandeln. Derpå bundo de honom och lade honom på golfvet i en obe- bodd stuga på gården. De tre, som stannade utanför, hör- de honom stöna och sparka, och efter en stund hördes det att han slitit sina band och gick omkring i stugan. De gingo då in igen, kastade omkull honom på nytt, hvarefter de läste dörren. Ett par timmar stannade de qvar och hörde då ännu, när de lyss- nade, att Pettersson andades och rör- de sig. Derpå gingo de hem hvar och en till sitt. På morgonen, då man kom för att se, hur det var med Pettersson, var han död. Anmälan om förhållandet gjordes genast till kronolänsman E. Abram- son, som etter undersökning häk- tade Larsson och Holgersson. Pers- son, som afvikit från orten och tros sökt komma under öfver Malmö, efter- lyses. Esaias Tegnérs minne. Stockholm den 2 Nov. Svenska aka- demien har i dag beslutit utfärda ett upprop till tecknande af bidrag lör re- sande i Stockholm af en bildstod ö ver Esaias Tegnér. Af akademien sjell och af enskilda lär ungefär häl I ten af den erforderliga summan vara tecknad. Vexiä den 2 November. På Teg: érs graf hafva i dag nedlagts praktfulla kransar med blågula band fa ån Upsala studentkår och Vermlands nation i Up- sala. Från offentliga och enskilda bygg- nader flaggas. Efter festen på läroverkets högtids - klädda sal med föredrag af lektor L. Lars un och sång begåfvo sig lärover- kets lärare cch eforus biskop L:ndst: öm till Tegnérs graf. Biskopen nedlade sjelf en krans på grafven samt uttalade på latin några hyllningsord till Tegnérs minne. Biand kransarna märktes en lagerkrans från Lunds studentkår, från professorerna Söderwall och Wulff, från barnbarn och barnbarns barn m. fl. Kl. 6 e. m. egde ett fackeltåg rum. Fackeltåget förbi Östrabo till Tegnérsgratven tog 1VS timme och åskådades af 1000-tals menniskor. De äldre klassernas lärjungar egnade skaldens minne en krans med inskrift: "Ej med klagan skall ditt minne fi- ras" etc. En flerdubbel qvartett sjöng vid grafven "Integer vit»" och 'Stjern- Lund den 2 Nov. 50 årsminnet af Esaias Tegnérs död firades i afton i universitetets aula, der bortåt ett par tusen personer samlats. Festen inled- des med ett orkesternummer af aka- demiska kapellet. Sedan derpå stu- dentsåugföreningen afsjungit "Kung Carl" och "Sitter i högen" hölls hög tidstalet af e. o. professorn F. A. Wu ff, som lemnade åtskilliga utdrag ur Teg- nérs diktning, såväl från glansdagarne som från den sista tiden, då sjuklig- bet nedtryckte skalden. Efter festtalet afsjöngos "Heimskring- las panna" och "Stjernsången". Emel- lan sångerna utlörde fil. kand. Th Nor- denskiöld ett par deklamation=nummer. nämligen 'Bal.lcrs bå:n och "Sång till soleu\ Ftsten afsiöis strax före kl. 8. Donationer. Sundsvall den 1 Nov. Grosshandla- ren M. Arl.u-iander och hans maka. hvilka i gåi firade 40-årsdagen af sitt bröllop, öfverlemnade dervid till fat- tiga skolbarns i Sundsvall beklädnad KI.OiiO kr., till Sundsvalls barnkrubba 5.000 kr. och till Suudsvalls skolkök 5.000 kr. Geliivare - Of oten-banan. Luleå lansstyrelse tillstyrker bifall. Luleå den 1 Nov. Länsstyrelsen till- styrker bifall till koncessionsansöknin- gen för byggande af en jernväg lrån Geliivare till norska gränsen. Ibjälskjnten af 'söndags- jägare". Katrineholm den 2 Nov. Drängen August Halling vid Vestra Granhed i Flöda socken blef i går af våda skju- ten af någon s. k. söndagsjägare. Dö- den var ögonblicklig. Rlksdagsmannaralet i Östra GOinge. Kristianstad den 2 Nov. Vid nytt riksdagsmannaval för Östra Göinge härad har landtbrukaren P. Jonson, i Färeköp erhållit 378 röster och nuvarande representanten P. Truedson i Haganäs 365. Vid det första valet erhöll Jonson 222 och Truedson 212 röster. Presidentvalet i Förenta staterna. Mac Kinley har segrat. Newyorh den 4 November. Mac Kin- leys val är beirygqadt. Ntxm/ork den 4 November (senare). Såvidt hittills är bekant, hafva valts 285 elektorer, som komma att rösta på Mac Kinley, och 49, som komma att rösta på Bry an. Flera stater, som förut varit demokratiska, särskildt Newyork och Illiois, hafva med stora majoriteter förklarat sig för Mac Kin- ley. Äfven i sydstaterna, som hittills varit afgjordt demokratiska, ha bre- scher blifvit skjutna. Maryland, Ten- nessee och Kentucky, hvilka 1892 med stora majoriteter röstade för Cleveland, ha nu med ännu större majoriteter röstat för Mac Kinley. Frän s]Sn. Cimbrishamn den 30 Okt, I går mid- dag kantrade under orkanhk storm utanför Steuhutvud galeasen "Mina". förd af skepparen Nils Henriksson, på resa från Karlshamn till Köpenhamn. Vid kantringen var fartyget fullt af vatten. Besättningen. 2 bröder, höll sig ett par timmar fast i kölen tiils fockma- steu g-ck öfver bord och fartyget kom på rätt köl. Skepparen gick ännu en gång öfver bord, men räddades af styr- man. Kocken afled vid 6-tiden på e. m., utmattad af ansträngningar och stel af köld. En förbipasserande jakt gjorde intet för de nödstäldes räd- dande. Dessa fingo vistas hela nat- ten på vraket, till kl. 11 f. m. då skonerten "Engelbrekt" från Berg- qvara upptog och landsatte dem här. njälkörd af tåget. Bollnäs den 30 Okt. Uppgående snälltåget har i afton öfverkört 60- årige hemmansegaren Olof Olsson från Häggesta. O. kom körande öf- ver jernvägsspåret, då olyckan in- träffade och märkte ej tåget. Döden var ögonblicklig. Nedbrunnet hyflerl. Örebro den 30 Okt. Hyfleriet vid Skogaholms bruk nedbrann i gar afton jemte va stor del virkesupplag. Hyfle- riet T--,i- försäkradt i länets brandstods- bolag för 17,000 kr. Orsaken tros vara sjel:antändning. Häktad posttjof. Haparanda den 1 Nov. Postlöraren från Olver-Torneå berättar att en dräng- pojke å Hietaniemi postkontor gripits såsom skyldig till poststölder, häktats och införpassats till vederbörligt fän- Grannländerna. Svenskar, norrmän och dan- skar. Ur den danske journalisten Henrik Ctvlings bok "Från Amerika'' stir att läsa följande iakttagelse: I sällskap med Knäte Nelson, guver- nören i Minnesota, föll samtalet en dag på de tre broderfolkens olika inflytan- de på den amerikanska politiken, och jag frågade guvernören, hvad som ef- ter hans mening var orsaken till att norrmännen så tydligt hade försprån- get. Han svarade småleende: — Orsaken borde ju vara den, att vi norrmän ä'0 dugligare än danskar- na ocb svenskarna, men så dumma äro vi icke. att vi tro sådant. Saken är helt enkelt den, att vi sakna hof i Norge. Vi äro icke vana att se på uniformer, rätta ess, göra honnör eller kröka rygg. Viäro ett civilt folk, och den uppfattning vi ha af arbetet är den amerikanska. När en dansk träder in till mig, boc- kar han sig och fager: "Undskyld. at jeg uleiliger dem, hr Guvernör!" När en svensk kommer in, håller han sig vid dörren och glömmer sitt ärende för bara höflighet. Eu norrman der- i-mot 6parkar upp dörren och säger: "Goddag Knud!" Och så spottar han på golfvet, lägger upp benen på bor- det och talar till mig som den man talar, hvilken jag har att tacka för min värdighet. Han är nästan mera amerikansk än amerikanen, och det är kanske detta, som en främling bör sträfva att bli för att bryta sig en bana i Amerika. Gamla brott uppdagade. För någon tid sedan biet en f. d. gårds- brukare på Seeland, Jens Peter Niel- sen, hvilken nu lifnärde sig som arbe- tare i Vejle, häktad såsom misstänkt att för mänga år sedan hafva begått två mord. På 1870-talet öfvertog han med nå- gra års mellanrum först en gård i Kildebrönde och sedan en gård i Kob- lerne, hvarest på begge ställena fans s. k. undantagsfolk. I Koblerne var det undantagsmannen, som under miss- tänkta omständigheter, tydande på mord, fans hängande död i skogen, och i Kildebrönde fann man en dag undantagsqvinnan hänga som död i en loge. Herredsfoged Petri i Roskilde har nu företagit undersökningen i denna sak med tillhjelp at en detektiv från Köpenhamn. Under ett förhör i lör- dags afton har Jens Peter Nielsen af- gifvit fullständig bekännelse, att han begått begge morden. Vid båda tillfällena hade han strypt offren samt hängt upp liken så, att man antagit, att döden förorsakats genom sjelfmord. Offren voro i båda fallen personer, genom hvilkas död N. erhöll en om ock obetydlig eko- nomisk fördel. N. misstankes nu för ett tredje mord, nämligen å den af honom mördade qvinnans man, hvil- k n i så fall skulle aflidit af förgift nirg.________________________________ Årets skörd i Östergötland. I länsstyrelsens årsberättelse öfver skördeförhillandena inom länet heter det: att råg och hvete, som uppkommit jemnt or], varken. ;:e-iK'ni pa våren inträffad svn- neili^r ^vii-an: väderlek mod nmviAlai de rir/n ulf. v.inn- hastigt utve. klädes till strået, sa att den med dossa sadosslasr be- s idd i lorden var va] skyddad mot den seder loor.i mtia!l'i'l'- di irdica torkan, som i stal- let i loieiiiim mod stark värme bidrog till en i.-noi frukts utnin," padot kr.iltij.-i strået En'rik skörd emotsajrs derior illinant om ii jreiiom jrwisamt berjriunjrsvader forverk- lijtidos afven dessa foiliowmoorrr mera siiliin toide en .iomval till qvaldeten sä jrod oi Ii jemn skörd af le>stsad som inne- vilande ars inom detta lan erhållas. Den kan säkerligen botooknas som riklig; att vårsäden af korn. lrafre, ärter och vicker kom ojomnt upp. särdeles ä den sivfvare jorden, led mycket af den ofvan unikum dda torkan under växten och af rogn under bergseln samt lemnade under medelmåttig skörd: att potatisen lemnat god o. Ii v il'ner;rad ifkistnmg pi kittar.- .lurd. men har på ler- jorden genom pa hösten inträffadt lång- varigare regnväder llorstädes angripits af ruta och kan endast anses hafva lemnat knappt medelmåttig skörd; att foderväxterna, såväl ä naturlig ang suin villar cenoin dun jr>nsanilna våren siudo ganska'v.il emot dun sodan inträffa do torkan och blefvo synnerligen väl in- bergade, hvadan höskörden, särskildt med utseende a dess synnerligen goda beskaffen- het, kan betecknas såsom fullt medel- måttig; att, beträffande halmafkastningen, s'st- sagda omdömo äfven gäller hösUädeshal men: hvaremot vårsädeshalmen både var kort och flerstädes skadades af det för denna ogynsamma bergningsvädret. så att pä de orter, der vårsäd hufvudsakbgen odlas, halmtillgängen torde vara knapp, hvilket med afseende jemväl a värs.ujes halmens större värde som foderämne, i sin ordning gör, att halmafkastningen för länet i dess helhet måste betecknas såsom un- der medelmåttig. Totalomdömet om skörden inom länet blifver. vid ofvanberö la förhållanden, att den utfallit medelmåttig. Enligt Statistiska centralbyråns be- räkning för vårt län har skörden utfallit sålunda: Korntal öf- ver (+: eller Korntal. Hektoliter, under (—) medelskörd. procent. Hvete, höst-. . 8,2 136,700 + 16 . vår- . . 5,7 12,700 - 7 Råg. höst- . . . . 8,4 688800 + 19 Korn..... . . 0,8 226,600 — 8 Hafre..... . 5.1 818,500 — 26 Blandsäd . . . ■ 5,8 628,700 — 20 Arter..... . 5.5 64,500 - 5 Vicker .... • 4.8 46.700 — 25 Potatis .... . 6,8 9SB.200 + 12 Potatisens beskaffenhet: Flerestiides rot- skadad. Höskörden af odlad jord: Medelmåttig af god beskaffenhet Höskörden af naturlig äng: Fullt medel- måttig, af god beskaffenhet. Halmafkastningen: Af höstsäd mycket god, af vårsäd betydligt under medelmattan och regnskadad. För att qväfva onda rykten. En uppseendeväckande an- sökan. Till konungens befallningshafvande i Östergötlands län inkom den 24 sistl. Oktober följande sknfvelse. Till kongl. majts befallningsliafvande i Linköpings lån! Enär starka rykten uppkommit och spridt sig derom, att mia fader kammarherren Evert Reinhold Mmiritz Taube v. Block å B oxvik hvilken a8ed den 14 December 1895 efter om kring fjorton dagars sjukdom s un blef be- grafven den 22 i samma månad å Joosberga kyrkogärd, icke dött en naturlig död utan aflidit till följd af gift, tom enlig hvad ryktet jemväl uppgifvit skulle bafva bestått i subli- mat, nödgas jag härigenom vördsamt anhålla, att kongl. maj: a befällainguhafvande beha gnde förordna om upptagande af min faders lik Bamt anställande af medikolegal besigt- niiig å detsamma i syfte att om möjligt ut- röna dödsorsaken och särskildt uppdaga, huru- vida några rester af sublimat må forefinnas. Stockholm den 23 Oktober 1896 Evert Carl Jakob Taube, underlöjtnant i kongl. fiVtans reserv Denna sknfvelse utstäldes af k. bfhde till vederbörande kronofogde iör att han, efter inhemtande af upplysningar i saken, skulle derom yttra sig Från kronofogden har nu ingått en skrifvelse at följande lydelse: Till konungens befallningshafvande i Östergötlands län! Med åte-atällande af den vid korum^-ns befall nir.gahafvandes skrifvel.-e den 27 tiäat- liclne Oktober fogade ansökningen af utj.jer- löjtuanten i kongl. flottans reserv Evert Taube i Stockholm om verkställandet af medicolegal bof-R i.\ufr å på kyrkogården i Jon-bergs soc- ken beg-afna liket efter hans fader kammar- herren Evert Taube von Block på Broxvik. tår jag till fullgörande afhvad mig u'.i nämnda skritvelse förelagdt blifvit och etter inhem- tandet i Baken af de upplysningar, som under så kort tidrymd kunnat medhmnas, vördsamt mpddela: att inom Jonsbergs ocb närgränsande kom- muner samt vida utöfver denna ortens gränser rykte är u'gänget derom. att bemälde kam- marherren Taube von Block icke dött pa na- turligt särt; att vid uadersökning inom ny-snämnda soc- ken med dess cäimaste omnejd rörande till- komsten af detta rykie, som för öfrigt der i orten icke tillroätes någon betydelse, den före- ställningen i allt fall allmänt gör sig gällande, att ryktet ifråga är utsatt af personer, hvilka, — saken må nu i verkligheten förhålla Big huru Bom belet, — icke bö:a vata för förhål- landena vid kammai herre Taube von Blocks sjukdom och timade död främmande: att det faklum, att kammarherre Taube von Block insjuknat alldeles omedelbart under en intagen måltid, ehuru dermed förenade om- ständigheter enligt mitt förmenande synas på fullt tillfredsställande sätt kunna förklaras, dock naturligtvis icke utesluter möjligheten för antaganden i annan rikining, de må nu vara af huru liten sannolikhet som helst; att det visserligen med bestämdhet påstås, att gift, af hvad slag detta än må vara, icke förefunnifs u'i huset, der kammarherre Taube von Block legat sjuk vid tillfället, och att icke någon som helst misstanke borde kunna förefinnas om motsatsen till det förhållandet, hviiket jemväl uppgifves såsom vitsordadt af de 2 ne läkare, som varit kallade till hans sjukbädd, eller att kammarherre Taube von Block dött en fullt naturlig död, men att der- med detta sistnämnda förhållande dock icke kunde anses vara med full vighet ådagalagtit: hvarjemte ]ag ytterligare, lika vördsamt, ber att få tillägga, att för en begäran af sådan beskaffenhet och vigt, som den nu föreva- rande, väl bör, — för så vidt herr löjtnant Taube är medveten om hvad densamma inne- bär, — få antagas, att han till stöd för sio begäran häru>innan måste ega andra och mera kraftiga, om än icke för den nu ifrågasatta åtgärden särskildt påforderliga bevismedel, än de i orten utelöpande ryktena såsom sådana. På grund emellertid af alla dessa sig nu företeende omständigheter anser jag mig, för att full visshet i saken må vinnas, icke kunna undgå hemställa, det konungens befallnings- hafvande behagade förordna om den äskade mediolegala bdnigtningen med liköppning. Norrköping i Lö«irgB m. fl. härads krono- fogdekontor den 3 November 1896 Carl Grönlund. Med anledning häraf har k. bfhde förordnat provinsialläkaren Adolf Hå- kansson i Söderköping att den be- gärda obduktionen verkställa. Bättre tider. I en uppsats om Tära affärsförhål- landen skrifver St. D. "Det 8r verlds- marknadens läge och vilkor, som vä- sentligen betinga den märkvärdiga lifaktighet, hvilken iör närvarande råder inom det svenska näringslifvets olika grenar. Verldsmarknaden har lått ny och ökad användning för bä- sta stål, och svensk ståliabrikation, som så länge och tåligt väntat på bättre tider, har fått sin belöning i ypperlig afsättning till lysande pris; månad efter månad' tillväxer utför- seln af stål, af göten, af valstråd och äfven at stångjern. Trävarulagren å de stora konsumtionsorterna ha be- gynt minskas, och vår export at plank och bräder stiger med 10 å 15 proc, under det priserna märkligt förbätt- ras. Våra malmer blilva allt begär- ligare i grannländerna, och lör en öfverflödig tillgång, som förut legat ofruktbar, tillflyter nu landet en år- lig inkomst, som snart räknas i tio- tal millioner. För det trävirke, som det ej längre lönat sig att kola för masugnarna, gifves nu i form af pap- persved på utländsk marknad en af- sättning, som årligen inbringar bortåt 10 millioner. Stenexporten har på de sista tio åren fyrfaldigats och gifver 5 till 6 millioner om året. Smörut- förseln, som år 1894 var dubbelt så stor som 1885, har i år redan stigit med 16 proc. öfver beloppet 1894. Det synes väsendtligen vara dessa och några andra likartade produk- tionsgrenars ökade afsättning, som under de sista månaderna gifvit vår affärsrörelse en ovanligt liflig fart, tillfört våra jernvfigar ökad trafik, stegrat bankernas omsättning och fylt deras kassor samt uppmuntrat spekulationen. Man har anmärkt, att förhållandena påminna om 1870-talets första år, och detta med rätta; men dels hafva vi åtminstone ännu icke på långt när hunnit upp till sådan spekulationsifver, som vållades af de årens vida våldsammare prisstegrin- gar, dels äro våra exportindustrier nu vida bättre än då förberedda och rustade för den ökade produktionen. Våra större industriella verk ega nu, hvad ett flertal den tiden saknade, tidsenliga kommunikationer, hvilka då i största hast och till hvilka pri» som helst skulle tillskapas och som blefvo färdiga just som — konjunk- turen var öfver. Omdaningen ai våra jernverk till tidsenlig storindustri, hvilken då nyss hade begynt och kräfde betydande kapital, har nu till stor del försiggått, och det är de se- dan dess fulländade jem- och stål- verken som nu begynna gifva af kast- ning. Vi ega således för närvarand* långt bättre förutsättningar för en sund affärsrörelse än då och tord* icke heller ännu kunna sägas vara på nya afvägar. Handelsunderrättelser. Torsr.rlo 1 1,1 ikoplog. Den 4 NoTembu. Hv.t<i 14 k 15 kr.; Ris 11 kr. k 11: 5» Åi-tt 15 k 16 kr.; Korn 10: 50 k 11 kr.: BUnds.d » kr.; l!a;'re 9 kr. »r 100 kg; P„utU J: 75 pr hekto- liter; Kött 65 k 6 i öre; Firiött, ftrskt, 50 örs, do salta It 70 öre: Fläsk, firskt, 58 k 60 öre, d:a Baltadt 70 öre, Talg 60 öre, Uter 65 öre: Ont, aötmjölka- 1: 10, d:o skammjölkå. 60 öre; Smör 1: SO k 1: ib, allt pr t logrim Ägg 1 kr. 15 öre pr tjog. Torgprli 1 Norrköping. Den 61 Oktober. Torg- och har>npriiern* i dag hafva varit Hvete 13 k 14 kr.: Kkg 11 kr. k 11: 50, Korn 10: 50 k 11 kr.; Hafre 8: 50 k 9 kr.; Ärter 12 k 14 kr. pr 100 kg. Ägg 1: SO k 1: 15 pr tjog Smör 1 88 k 2: 12; Oet, tryck- och eötmjölks- 1 kr. k t: 10, di o .kummiolk.- 30 k 35 öre; Fla.k. ftrakt, r& öre, Kött, färskt 40 k 50 öre, Fitkött, flinkt, 55 öre: Kalfkött 40 k 60 öre pr kg., Potatis 5 kr. och Kalrötter 3 kr. pr tunna. Fisk: Gäddor 40 k 50 öre. Abborrar 30 k 40 öre, Ål 1 kr. k 1- 40, Id 40 öre. Torsk 40 öre, Gös 1 kr. a I: 25, Hör, 15 k 20 öre, Sik 70 öre, Braxen 50 öre, Bödspot- tor 60 öre, Röding SO ö.e. Beigeflundra 1 kr.. Kungsflundra 60 öte, Lake 60 oro, Vi.-nmor 40 öre, Strömming 23 öre, allt pr kg. Hö: 60 k 75 öre pr 8</a kf- T<d: Barrved 9 k 12 kr. pr fann. Skilda länder. Mördad »om hexa. Höstsessio- nen vid domstolen i Freiburg i Bben- provinsen öppnades de ii 19 Okt medan brottmålssak, som kastar ett afskräc- kande ljus öfver den ännu i många kretsar rådande vidskepelsen. 1 Juni detta år hade en tjugoettårig af epileptnka anfall lidande landtmau med anledning af inträdande dödlighet bland hans kreatur med kallt blod strypt en äldre qvinlig anhörig, eme- 132 oss taga saken på ett annat sätt. From, befalde han, kör ut på torget derborta, midt på torget, och vänta mig der. From verkstälde genast befallningen. Prinses- san och Louise sägo pä hvarandra. — Jag kan ej aflägsna mig härifrån, tillade han, förr än jag vet er i säkerhet. Som jag redan har sett, äro gatorna här ej säkra. Be så, gå nu hvar t ni vill, jag lofvar vid min heder att qvardröja här en qvart med tillslutna ögon. — Men ni kan höra, min herre, anmärkte Louise. — Det år sant. Jag skall hålla händerna för öronen. — Då vet jag ett bättre medel. — Låt höra. — Böj er ned litet. Mauritz efterkom Louise's önskan, och i det- samma kastade hon en liten duk om hans ansigte och fastknöt den. — Fy! yttrade Mautitz, under det att Louise sysselsatte sig härmed; ni har ej förtroende till min heder. . — Ah, man skall ej göra sig allt för stora be- grepp om herrarnes heder. De äro ej mindre nyfikna de än någon annan. Louise glömde bort sin roll, då hon yttrade detta. Mauritz märkte det äfven, märkte, att till och med rösten hade ett helt annat uttryck och ljud, och nu först trodde han sig begripa, att den lille pågen endast var en mystifikation. — Ni har narrat mig. — Jag? hvad då? — Om jag också ej vet, ivern ni är, vet jag nu, hvad ni är. — Tystl — Skall jag få återse er? — Aldrig. Farväl! Mauritz Tar ensam. Han hade lofvat att dröja på stället en qvart. Han skulle kunna ha stått der en timme utan att känna tiden lång. Han genom gick, hvad som tilldragit sig med honom under denna afton. Händelsen vid Liljeholmen stod ännu lefvande för hans blick. Obekant med tidens politiska parti- förhållanden, rörde sig figurerna visserligen för ho- nom nära nog såsom ett skuggspel, men det var likväl någonting anslående deri, och minnet deraf var honom dyrbart. Han hade der sett Armfelt och äf- ven Reuterholm, och ehuru han af sympati för det ridderliga drogs lifligare till den förre, funnos orsa- ker, hvarför äfven Reuterholm intresserade honom. Låsaren skall snart blifva bekant med dessa orsaker. Händelsen på gatan och nöjet att veta sig hafva hjelpt ett par öfverfallna värnlösa personer ingaf honom icke någon storartad föreställning, men smekte behagligt hans känsla. — I båda fallen gillade han sitt handlingssätt, ehuru han prisade sig lycklig, att han ej blifvit vi- dare indragen i den till sina afsigter för honom obe- kanta, men häftiga strid, som han fann ega rum emellan Armfelt och Reuterholm, äfvensom att gatu- uppträdet icke öfvergått till någon obehaglig strid. Alla dessa föreställningar beherskades af tvenne ljufva hågkomster; hågkomsten af det tjusande frun- timret, som så intagit honom på Liljeholmen, och af den lilla pågen, hvilken han först i sista ögonblicket förstod vara en flicka. Liksom sköna, klara stjernor titta fram öfver mörka moln, blickade dessa två ned i hans hjerta. Båda två voro för honom obekanta, och ändock var hans känsla redan så innerligt bekant med dem. Bindeln satt ännu qvar för hans ögon, och han kände ingen böjelse att borttaga den: ostörd af andra 1S6 Det yttre rummet fann ban vara en liten målare' ateher. Väggarna voro fullsatta dels af dyrbara och mästerligt utförda taflor, dels också af några utkast, somliga grundade, andra blott tecknade. På golfvet stodo flere stafflier, hvarpå taflor voro uppstålda. Några af dessa voro påtaghgen gamla mästerstycken och tjenade såsom förebilder till andra, som voro under arbete. Med beundran mönstrade han åtskilliga af dem. Här såg han en tafla, hvarpå en person, klådd i grekisk purpurröd qvinnodrägt, med uttryck af kri- gisk inspiration höjde ett svärd i sin hand. Helt nära derintill stod en äldre man i violett mantel, all- varligt fixerande den förra. Hufvugruppen var om- gifven af flera personer, framför allt fruntimmer. Mauritz var ingen konstkännare, men, bekant med de gamla hjeltesagorna, anade han, att taflan före- stälde Achilles, igenkänd af Odyssevs. På ett annat staffli stod ett litet sjöstycke. Mörkgröna vräkte vågorna mot några klippor. En ljungeld flammade i skyn och upplyste scenen med sitt röda sken, jemte den eldstråle, som i detta ögon- blick bröt upp ur skeppsluckan, antydande den äsk- blixt, som nyss nedslagit och antändt fartyget. På akterdäcket låg en flicka på knä med mot himmelen höjda händer. Uttrycket i hennes ansigte var resig- neradt och miidt. I bönen öfverlemnade hon sig åt himmelen. Hon var ensam. Besättningen hade öfver- gifvit henne, och man såg den i en roddbåt arbeta sig fram genom bränningarna. En hög och frad- gande störtvåg höjde sig just nu öfver deras hufvu- den, färdig att för alltid begratva dem i sitt kalla djup. Vid ena sidan, längst bort, sköt med pilens snabbhet et hvitt segel fram, kanske styrdes det at den öfvergifna flickans räddande engel. Hvad som dock mest tilldrog sig hans uppmärk- samhet, var början till ett litet porträtt, synbarligen 139 — Försynen presenttrade er der, i samma stund ni föddes. — Ni tyckes vilja underhålla mig med gåtor. — Som ni behagar; men vi skola snart återse hvarandra. — Verkligen? Och hvarest? — På slottet. — Då ni är så viss derpå, kan ni väl äfven ut- sätta dag och stund. — Det vore ej omöjligt, men skulle ej gagna till något. Tillåt mig i stället fråga er, om ni anser den tjenst, som jag gjort er i afton, förtjena en åter- tjenst? — Det beror på, hvari den senare skall bestå. — Äro mina anspråk ej allt för stora, medgifver ni dem således. Nåväl, jag skall påminna er derom, då vi återse hvarandra. — Men jag skall ej igenkänna er. — Det blir min ensak. Jag skall visa er min ring med ett kors i röd karniol. — Ett kors i röd karniol. Ni vill roa er med min nyfikenhet. — Den kan jag underhålla, om det behöfve», äfven på annat sätt. — Låt då höra. Besöker ni någonsin öfre våningen af ert Hvarför denna fråga? — Om ni besöker den, skall ni snart upptäcka tilldragelser, som ni ej anar. — Ni är något dunkel, min herre. — Det är nödvändigt, om jag skall underhålla och roa er nyfikenhet. — Jag befriar er från allt sådant besvär. Jag är alldeles icke nyfiken af mig. — Besök emellertid den der våningen om fyratio- C. F. Ridderltad. Drabanltn 1. 17 lan tvenne mägtiga tider, tvenne stora tankar, tvenna mot hvarandra ofta arbetande samhällsrigtningar, en förgången och en kommande. Hvarthän vänder jak- ten sin med ett Venushufvud prydda förståf? Till Djurgårdens af villor krönta höjder, af Bellmans dityramber odödliga parker, af lycklig verksamhet lifvade stränder, af glädje och sånger fylda sommar- luft. Liksom en hägring af brokigt skiftande skugg- former bildar Djurgården här ett band mellan salt- sjöns och himmelens blåa linier, fängslande ögats hela uppmärksamhet. Men de ljusa, för själen lyckliggörande, för hjer- tat glädjande synbilderna ega alltid sin skugga i grannskapet. Det gifves intet skönt utan någonting styggt helt nära bredvid, intet, vittnande om en guddoms skapande härlighet, utan sitt bihang af äck- lig egenskap. Motsatserna möta hvarandra öfver- allt. Skönhet och styggelse ligga oupphörligt liksom skafföttes med hvarandra i naturen, menniskolifvet och dess verk. Vi hafva här sökt måla en plats, storartad och skön, fulländad och smyckad af naturens, snillets, rikedomens och den djertvaste företagsamhets på ett lyckligt sätt förenade mästerskap; men med myn- ningen åt denna samma plats vänder sig också här en gränd eller gata, smal, smutsig, mörk och stin- kande, hvilken ringlar sig lik ett djupt afloppsdike ned till den såväl till sitt yttre utseende som till sitt innehåll fulaste och vämjeligaste delen af staden. Det. är Bollhusgatan, hvilken leder till Baggens- gatan, Österlånggatan, Slottsgränden, Drakens gränd, Ferkens- och Gaffelgränderna. Reuterholm hade valt sin bostad vid början af Bollhusgrånden på gränsen emellan dessa tvenne motsatser. Under det han i sina tankar lefde och verkade inom hofvets lysande krets, var det alltid, liksom 141 han icke helt och hållet kunde lösgöra sina fötter ifrån dyn. Då man inkommit genom den oansenliga, icke alltid renliga porten och passerat en mörk och liten förstuga, torde en smal, af behofvet med ledstång försedd trappa upp till hans rum. Rummen voro vackra, rymliga och höga, men dagern var sällan fullständig här. De nära stående byggnadernas skugga kastade sin skymning in i dem. Ehuru det rum, hvari Routerholm befann sig, var möbleradt med mycken prakt och beqvämlighet. faller blicken oemotståndligt först på det i en för- gyld bred ram på väggen ensamt hängande porträt- tet af honom sjelf. Konterfejet var utstyrdt i romersk toga, sam- manhållen af en rosett på ena axeln. Konstnärens pensel hade onekligen komplimenterat originalet, dä han målat det; men icke dess mindre kände man igen de stolta och stela dragen af en sjelf beundran- de och hämdgirig man, af en hemlighetsfull och oegentlig karaktär, som af brist på verkliga grund- satser visade verlden en stereotyp-panna. Nedanför porträttet stod ett skrifbord, belastadt med böcker och handlingar. 1 den stund vi nu återse Reuterholm, vandrar han upp och ned. Hans panna är mörk och ryn- kad, hans gång häftig och orolig, hans blick fäst stel och kall framför honom. I ena hörnet af rummet står en liten mager, men undersätsig karl med ett blekt, nästan likblekt ansigte. Det ramsvarta håret, som utan all om- vårdnad, endast tillbakastruket, nedfaller på sidan om pannan, gör ansigtets blekhet endast ännu mera framstående. Under svarta, buskiga ögonbryn glim- ma två djupt liggande små ögon af glänsande mörk färg. 144 — Men det skall icke blifva lätt att förmå Arm- felt att lemna fäderneslandet. Han känner sin styr- ka här. — Han skali sjelf anhålla att få resa. Det var omöjligt för Reuterholm att låta bli att betrakta denne man, som, ju mer han lärde känna honom, blef honom allt mer och mer en olöst gåta. — Huru kan du förutsäga det? — Det år ingen konst, om man endast känner menniskohjertat och begagnar sig af dess svagheter. Ni bör afvakta tiden. — Tiden? Ah, jag är icke den man, som vill låta leda mig af slumpen. — Slumpen är ej att förakta. Vanligtvis stå vi i större förbindelse till den än till oss sjeltva. — Förklara dig närmare. — Hvad som ännu ej inträffat, kan ingen för- klara. — Du känner mig icke! Du underskattar mitt värde. — Ni är en ovanlig man, herr baron. De ovan- liga störtas ej af andra, de störta sig sjeltva. — Hvilka egenskaper tillägger du då min mot- ståndare ? — Narrens. — Och likväl vill du, att jag skall lägga armarne i kors? — Narrarne äro farliga, dertör att menniskorna i allmänhet sä lätt narras. En klok man är aldrig så populär som en däre. Visheten är gudomlig, dår- skapen mensklig. Jag råder till att välja en annan skadeplats för nästa anfall. — Men att släppa ifrån sig hvad man har i sin hand? — Ni, herr baron, ligger iika mycket i hans. — Hertigen är min vän. Jag fruktar ingen- ting. 137 ritadt framför en spegel, emedan spegeln innu qvar- stod på det bredvid befintliga staffliet. Porträttet var tecknadt och grundmåladt. Man såg en en panna . . . kinder . . . haka___mun... näsa . . . men i stället för ögon blott tvenne tom- ma eller rättare färglösa fläckar. Måladt vid en spegel, fann han, att det nödvän- digt måste vara artistens egen bild. Redan derige- nom egde det ett stort intresse för honom, men er- höll ett ännu högre, då han, oaktadt utkastet var ganska ofullständigt, trodde sig igenkänna det. Det var väl sant, att han icke gjort sig möda att sär- deles noga betrakta den lilla pågen, hvars arm ny- ligen hvilat så förtroligt under hans, men . . . men lian kunde ej misstaga sig .. . portråttet var hen- nes och äfven af hennes egen hand. Hur glad kände han sig ej öfver denna upp- täckt. Det var dä i hennes rum, hennes eget arbets- rum han befann sig. Med hvilket deltagande be- traktade han ej nu hvarje föremål, äfven det minsta. — Den lilla skälmen, talade han för sig sjelf, huru har hon ej narrat mig i afton! Nå, nå, vi fä väl sel Artighet mot artighet. Jag skall ej glömma bort det. Men naturen . . . hungern . . . tog äfven ut sin rätt. Han åt och drack. Vinet var klart som röd kristall och uppfriskande som en källådra. Då han tömde sitt sista glas, log lifvet emot honom, fullt af kärlek och skönhet. I detta ögonblick kände han sig outsägligt lycklig. Med glad blick betraktade han ännu en gång taflorna omkring sig. Han in- billade sig stå midt i en verld af hjeltar och jung- frur, af lefvande stora händelser, af stormande pas- sioner och resignerade känslor. Här blickade i denna stund så många ögon på honom, der glödde i denna 6'. F. Riddtrttad. Drabanten. /. it