Titel: Östgötaposten
Datum: 1896-12-25
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD Bengt Hägge ÖSTGATA-POSTEN Eftare och lörläpcrarp. Aktiebolaget Ostgöta Correspondcntens Booktrjekerl. Verkställande direktör: Frtdr. ^T^^Tffft^fftrK*^ N:r 51 Prenumerationspris: F«r helt år kr. 1:50, för tre qvartal kr. US, för hälft år 0,85 och ett qvartal 50 6re, poatbofordringsafglften inberäkiiad. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 25 December. Annompris: Pr petitrad 8 öre: fråa främmande orter 10 Öre Utländska annoi ser 15 Öre. FurlofoiDgs-, vigsel- och födelseannunser 75 öre; dödsannons 1: 50. LöSOammerpris 5 dre. Östgöta CorreBpondentens Boktryckeri i Linköping. \H%. * * ©stgota^osten** anmäler sig härmed till fortsatt utgifning under 1897 efter oförändrad plan och till oförändradt pris. Tidningen skall sålunda fortfarande utkomma en gång i veckan (hvarie fredag), upptagande en fullständig, ehuru naturligtvis sammanträngd redogörelse för allt af vigt, som inträffat i hela verlden under senaste veckan. I följetongsafdelningen skall fortsättas åter- gifvandet af G. F. RiMMit... historiska romaner hvilka i så hög grad tillvunnit sig våra läsares intresse. Hvarje nummer skall fortfarande upptaga 24 sidor deraf, så att prenumeranten under årets lopp erhåller nära 1,300 sidor af romanverket. Sedan den nu pågående romanen "Dra- banten" atslutats, kommer omedelbart att påbörjas den ej mindre spännande romanen "Fursten", hvilken utgör fort- sättning af "Drabanten" med till stor del samma handlande personer. Prenumerationspriset för Östgöta-Posten blir fortfarande gaV endast 1: 50 för helt år, *^Sf postarvodet inberäknadt, hvilket pris måste anses vara oerhördt billigt, då endast den tidningen åtföljande följe- tongsromanen i bokhandeln betingar ett mångdubbelt högre pris. 0B8.! Nytillträdande prenumeranter, hvilka önska erhålla den under sista qvartalet at 1896 ut- komna afdelningen af romanen "Drabanten" (inalles 31% sidor) skola på sin reqvtsitionssedel skrifva "Östgöta-Posten med bilaga", hvarför prenumerationBafgiften utgör 25 öre mera eller 1: 75 för helt dr. Dessa prenumeranter erhålla då med första numret för 1897 de redan utkomna 312 sidorna af "Drabanten". f0f~ Hos tidningens vänner och gynnare våga vi an- hålla, att de måtte fästa vänners och bekantas uppmärk- samhet på det tillfälle som erbjudes att för billigt pris er- hålla ej blott en innehållsrik tidning utan äfven en värde- full romanaamling, behandlande Snuten ur svenska historien. Utom tidningen erhålles: för 1:60 nära 2,300 romansidor och för 1: 75 nära 2,000 sidor. Uppmärksammas bör, att nuvarande prenumeranter böra för 1897 prenumerera å endast Östgöta-Posten till pris Ii 50 för helt dr, hvaremot nytilltradande prenumeranter, som önska erhålla börian af romanen "Dra- banten", böra prenumerera & "Östgöta-Posten med bi- laga" för kr. 1: 75 för helt år. •sT" Prenumeration bör ske A närmaste postanstalt ju förr desto hellre, helst före Jul, då trygghet vin- nes, att tidningen i rätt tid kommer prenumeranten till- handa. > Tillkånnagifvanden AdTokat-Byr&n, i Inka—otaxa» kondor, vid liqvid efter »nmaniug, _______i kr. Iasabafvare: v Båradahöfding Per Inunder. (M»,13)_____________________________ EiuissiMirM In lliiitrnliei, Hofråtts e. o. notarien K. Arnander, ombesörjer not lasstodaad taxa hand- lingar» inlemnande oeh uttagande. Tranas i laudekanaliet kl. 10-8 Adnu: lawtisfcasrsliet. (11194,211 IM gånger t t In början 4/lmHuUt F, apndda tidning, och "" till aWsaWss»!» *«, d>dnv2f tr t: 7» pr ispaltigt numerantema hädanefter Uxt Id hitriU». Rikhaltig» uttal' hUlanka afdeliui Sakrik» och luémUmttUlli (S. T. A. 3156a) (12209,296) Hvad det kostar att Tälja presi- dent i Amerika. Newyorktidmngen "World1 berättar, att det kostade Mac Kinleys parti 5,183,200 kr. att lå ho- nom vald till president. Det demokra- tiska partiets utgifter voro nästan lika stora. Mac Kinleys parti uteände på en vecka 30 millioner valskrifter med porton, hvarje bref försedt med ett 2- cents-frimärke, d. v. s. 216,000 kr. i porto på en vecka. Suffin/ Strålande, ljus och Nid, Kom till hvart jordiskt tjSU, . JTna wud dim sabbatsfrid, Signade jut&jvalc' Låt för vår blick gå opp Stjernan, som är all verldens hopp. Lät hennes milda sken Tränga titt mörkret ner! Ty vid dess glans så ren Ljusnar det mer oeh mer; Lyser hon hjärtats verld. Blir det så lugnt vid hemmets härd. Må vi i stilla ro Dröja tid krubbans fot.' Der har vår barnatro Slagit sin hjerterot. Der skall den vecklas ut, Blomstra och bära frukt till slut. Synen, oss möter der, Ack t huru ljuf den kåns. Undret, vårt öga ser, Är det ej himmelens? Löftet, fullbordadt väl, Står som en fyrbåk för vår själ. Når, under lifvets brus, Vreda dess stormar gå, Låt detta helga Ljus Leda vår farkost så, Att, i den Högstes famn, Slutligt vi nå en säker hamn. Vranus. Lånet och stiftet Hastigt dödsfall. Åter bar ett dödstall egt rum inom den No- belska familjen, i det att måndags en ung dotter till den för ej länge sedan aflidne ingenjören Robert Nobel på Getå, fröken Thyra Nobel, helt hastigt afled utan föregående sjuk- dom. Fröken Nobel, som ej under dagen kände sig fullt frisk, afstod från en tilltänkt resa till Norrköping, men deltog dock under f. m. i julbaknin- gen, då hon helt plötsligt träffades af hjertförlamning och sjönk död ned. Den sä hastigt aflidna var ett par och tjugo år gammal. Till konungens jubi- leumsfond har Motala v rkstads nya aktiebolag genom sin styrelse låtit ölverlemna 10,000 kronor. Jernvägen Kisa Eksjö. Oiver al kammarherren 0. Riddeihorg och öfverjten Aug. Åstrand gjord an- sökning om koncession ä jernvägsau- läggning från Kisa till Ek-jö, har k. bshile anmodat kronologien Otto Åberg att å sammanträde höra dem inom detta län. som af företaget kunna vara intresserade, angående jernvägens nytta lör orten. Offentliga utmärkelser. Kyrkovärden Cars Johan Aug Anders- son i Bubbetorp, Torpa socken, bar för långvarig gagnande verksamhet tillde- lats pitiiotiska sällskapets medalj med kouungens bröstbild. Orgeltraniparen Peter Magnu* Petersson i Dalsätter i nämnda socken, bar lått samma me- dalj lör långvarig, trogen tjenst d«r- iör älven arbetaren Per Mignus Sa- muelsson från Berga, Styrestads socken, erhåLit enahanda hederstecken. — Fjerdiugsmauneu C. J. Sjöberg, som i mer än 41 år bestridt fjerdiogs- mansbestyret i G immalkils socken ocb samtidigt intill år 188-' jetnval dylik tjenit mom Nykils socken, bar af k. befhde bos k. m:t anmälts till erhållan- de at nådigt vedermäle, då han med detta års utgång kommer att på egen begäran entledigas från sia tjenst Mot Takerns sänkning. Ett 20-tal motståndare till sjön Ta- kerns sänkning sammanträdde nyli- gen — efter kallelse genom annons af skulptören Alfr. Nyström — i Hofs skolhus, för att rådgöra om de åt- gärder, som kunde anses erforderliga for att få sänkningsprojektet afslaget hos k. m:t. Under pastor J. Nord- marks ordförandeskap diskuterades sänkningsvännernas tramstälda skäl för det ifrågasatta företaget, hvilka samtliga skäl ansågos ohållbara. Un- der den lifliga diskussionen, som på- gick under ett par timmar, framkom egeLtligen ingenting nytt Samtliga de uppträdande voro eniga i, att man borde med all kraft söka mot- arbeta företaget En komité, bestående af hrr gods- egaren Rosenqvist på Kyleberg, kon- traktsprosten N. G. Lidren i Herre- stad ocn A. H. Secher påHofgården, tillsattes för att uppsätta ochingifva besvär öfver länsstyrelsens till k. m:t ingifna beslut i frågan (hvilket som bekant innefattade att till k. m:ts åtgörande skulle öfverlemnas frågan om "tillstånd från det allmännas sida"). Derjemte utsågs en deputation, bestående af hrr skulptören Alfr. Nyström, komminister J. Nordmark i Kumla, landtbrukaren Aug. Peters- son i Gärdslösa, C. J. Carlsson, Val- lerstad, ooh Kristoffer Kalländer i KäUstad, med K. A. Karlsson i Glän- h kronolänsman L Ljungholm så- som suppleanter att uppvakta ko- nungen och civilministern för att till dem frambära mötets önskningar och bekymmer. Riksbankakontoren i Linköping oeh Marleatad. TiU jourhafvande direktör tor riksban- kens nya afdelmngskontor i Linköping har förordnats kamreraren vid atdel- ningskontoret i östersond 8. Sundegyisl. (Valet af öfriga direktörer är ännu ej justeradt) Till direktör för det nya aidelmngs- kontoret i Mariestad bar transporterats direktören vid afdelningskontoret i Umeå A F. Thelander. Innebränd åldring. Mellan klockan 7 och 8 häromaftonen ned- brann i Kroxhults - by af Kristdala socken en liten stuga, bebodd af en 82-årig gumma, ogifta Maja Lisa Nils- son. Då elden observerades, slogo lågorna redan ut genom fönstren, och var det då omöjligt att kunna släcka. Den gamla, som vid olyckans inträf- fande antagligen redan gått till sängs, kunde ej heller räddas, utan mne- brändes, skrifves till oss. En stark jordstöt förnams den 16 d:s kl. 7 på aftonen i Ydre och åstadkom stor förskräckelse på många håll. Enligt hvad man sport, har stöten varit förnimbar ända från Tidesrum till Smålandsgränsen åt Tranåshållet. Olaglig beskattning. Mot gällande författningar ha ofta nog kommuner ej blott utdebiterat per- sonliga folkskoleafgifter till högre be lopp och efter annan norm, än som är medgifvet, utan ock pålagt dylika afgifter i sådana fall, då sådant alls ej varit medgifvet. För att göra slut på detta olagliga tillvägagående har nu civilministern i cirkulär anmodat samtlige k. bfhde att på lämpligt sätt fästa vederbö- randes uppmärksamhet å de i före- varande afseende gällande föreskrif- ter samt dera att dylika afgifter ej ooh må beslutas i andra fall eller till an- dra belopp än som genom lag eller författning uttryckligen medgifves, nämligen högst 60 öre för man och hälften så mycket för qvinna till folk- skolan. Genom drunkning omkom. mo den 14 d:s två gossar, resp. 12 och 9 år, söner till jeraarbetarea Tauber man vid Ljusfors. De hade begifvit aig ned på isen å sjön Glan strax ned- om Ljustors jernvägsstation. Isen är här nästan alltid svag, och den bar ej de små Stations öreslåndareo, som skyndade till vid gossarnes nödrop, sökte lörgäfves bii:;ga dem räddning Den äldre gossen hade omkring 8 dagar före sin död drömt att ban såg sin broder falla genom isen och att ban sjelf vid sina for ok att ladda ho- nom omkom jemte denne. Brandskadeersättningar: Styrelsen för Östergötlands läns brandstodsbolag har den 12 dennes utanordnat följande ersättningsbelopp nämligen: till bemmanaegaren Alb. Petersson i Lovise- berg, Rödö socken, för en nedbränd smedja m m kr. 45 50 och tl'.l smeden Ang. Sjö berg, dersammastädes, för diverse smidee-och snickareredsksp m. m kr. 315 13; tiU Fr. A. Sverker pä Marstads egor i Bjaibo socken för en nedbränd staga 474 kr. och för diverse förlorad lösegendom kr. 337: 77; till L H. Trozellis fond i Norrköping för skada & fast egendom vid Annelnnd i Ho1» socken kr. 94; till kreatursakötaren J. Jonsson, 8'alldräogen F. Gustafsson och rattaren C. Gustafsson i Annelund för diverse lösören, tillhopa kr. 125: 50; till arreodatorn F. O. Lars on i äten sum, Yxnerums socken, för diverse förstörd redskap kr. 88 50: till landtbrnkaren Fredr. Widmark i Ask för skada i lösören kr. 14; tillsamman kr. 1,494: 40. öf verkörd af bantåg. En 70-årig skomakare Svensson från Barkeryd öfverkördes af nedgående dagsnälltåget d. 17 d:s i kilometer norr om Nässjö. Hufvudet krossades ooh högra benet afbräoktes. Döden synes ha följt ögonblickligen. Söderköpingsposten. Post två gånger dagligen Komma Söder- köpingsborna att erhålla från den 21 d:s. Utom den nuvarande postför- bindelsen å jernvägen Norrköping- Söderköping, skall nämligen med tåg n:r 5, som afgår från Norrköping kl. 3,20 e. m. samt med tig n:r 6, med afgång från Söderköping kl. 4,25 e. m., befordras dels breflåda dels post i läst fack. Paketpostförsändelser komma dock ej att befordra» ned dessa lä- genheter. Hedrad kommunalman. Sedan de till kommunalstämmans i Veta den 16 dennes behandling före- liggande frågor blifrit åtgjorda, upp- trädde stämmans ordförande och med anledning af br Johan Anderssons i Lilla Ljnnga afgång Iran sin befatt- ning såsom ordförande i fattigvårds- styrelsen yttrade följande: "Innan jag a/slutar denna kommunal stamma, känner jag mig susad att till Jr» __jB6B» erkän- sla och u ppofcUc» taokaathat Ar daaattt hvarpå han skon I8r»aimtng«n» fattiggård under en tid af nära nitton år eller från den 28 Kars 1878, då han första gången nck församlingens uppdrag dertill Under dessa bansvunna år har fattig gärden under hans ledning och tillsyn, tians nitiska omsorg och osparda möda upp- nått den fullbordan och utveckling som man vid dess inrättande icke ens tillnär- melsevis kunde ana Den står der bakom kyrkan, denna fat- tiggård, såsom en prydnad för församlin- gen, ett bevis pä den offervillighet, livar- igenom densamma inrättats, en lugn fri- stad för de socknens fattige, som äro lbe hof af underhäll och vård; men den står der också såsom ett ojäfaktigt vittne om den persons nitälskan, som för dess fram- gång ej sparat tid ocn krafter, att, dä han nu afträder sin befattning, lemna denna inrättning såsom en mönstergård. Måtte nan, hr Johan Andersson, länge fä lefva och njuta den tillfredsställelsen, att denna fattiggärd allt framgent må bli "" nytta och välsignelse för detta sam Johan Andoraaott hällel' Samtliga vid stamman närvarande församlingsmedlemmar biträdde före- stående uttalande ocb förklarade, att detsamma innefattade allas samrälda uppriktiga fhening samt anhöllo att det måtte intagas uti protokollet och sedermera såsom en gärd af aktning ocb tacksamhet, medels protokollsut- drag, tillställas br Johan Andersson Om det mystiska döda- fallet a Broxvlk ha en del tidningar inom landet innehållit de mest sensationella uppsatser, hvilka först stått att läsa i tidningar här- ifrån länet. Då några hållbara sak- uppgifter af lätt förstådda skäl ännu ej stå till buds - då vederbörande läkares utlåtande icke ens blifvit af- gifvet — ha skribenterna i ämnet va- rit hänvisade uteslutande till lösa giss- ningar och insidiösa antydningar, dessa till och med af den graverande och derför betänkliga art, att de torde kunna anses för enskilda per- soner kränkande. Vi vilja för vår del ej medverka till spridning af några sensationella, lösa förmodanden, och vi bedja våra läsare att tillsvidare mottaga alla upp- gifter rörande denna sak med för- sigtighet samt ej af tidningsuttalan- den i ena eller andra riktningen låta förleda sig att draga förhastade slut- satser. Här, om någonsin, gäller det att ej fälla något omdöme i otid. Erinras bör, att det icke ens är kon- stateradt, att något brott föreligger. Såsom bevis på ovederhäftigheten af en del skrifveri i frågan torde vi ej behöfva omnämna mera, än att man förklarat tillvaron af qvicksilf- ver i liket på följande sätt: "Doktorerna sökte med alla medel lindra den sjukes smärtor, och för den skull företogos äfven fyra insprut- ningar — två på hvardera sidan — af sublimat, och synes det mycket tro- ligt, att det i likdelarna funna qvick- silfret härleder sig från dessa insprut- ningar." Läkare betrakta denna uppgift så- som uttryck af den vildaste fantasi, ty nog vet man att morfinissprutnin- gar användas för att lindra smärtor, men att sublimatinsprutningar hade denna förmåga var hittills alldeles okändt. Långt ifrån att lindra smär- tor äro nämligen sublimatinjektioner under huden i hög grad smärtsamma, såsom hvarje läkare vet. Om kammarherre Taube v. Block erhållit subkutana injektioner vid detta tillfälle för att lindra smärtorna, så har det säkerligen varit morfin- injektioner, och att tala om sublimat- injektioner i detta sammanhang är rent af absurdt, säger en läkare i Af- tonbladet. Såsom ytterligare bevis på arten af skrifvenet torde ock böra nämnas, att man på fullt allvar åberopat utta- landen at — den aflidnes ande! Som sagdt, vi ställa en uppma- ning till våra läsare och till allmän- heten att afvakta hvad framtiden kan ådagalägga och att ej taga intryck af de lösa gissningarna och orimlig- heterna, utan motse kommande sak- liga upplysningar och utredningar utan förutfattad mening. Den Pauliska donationen. Genom testamente af den 28 Febr. 1883 förordnade, som bekant, aflidne kammarjunkaren Otto Göran Pauli, att åtskilliga fastigheter inom Kinda, och Södra Vedbo härad skulle med full eganderätt tillfalla Riddarhuset dock mot vissa vilkor bl. a. dels att sedan förvaltningskostnaderna, rän- torna å inteckningar m m. guldits, 4/6 at årsinkomsten skulle tillfalla vissa uppräknade personer, deraf % till kans- lisekreteraren Gustaf Pauli, som skulle ega uppbära denna andel från o. m. den dag, då riddarhusdirektionen till- trädde egendomarne. och deU att af kö- peskiliingarne för försålda egendomar och '/« af namuda årsinkomst samt på andra uppgiraa satt skulle bildas och af direktionen på angitvet sätt förvaltas en-fond benämnd "Kammar- junkaren Otto Göran Paulis donations- fond* till stipendier, pensioner m. m. Den aflidne bestämde också genom ett annat testamente samma dag att af qvarvarande lösegendom, fordringar Sto skolie bildas en särskild fond, med samma namn, att förvaltas af riddar- husdirektionen och användas pä unge- far enahanda sätt. Det sistnämnda testamentet lem- nades oklandradt ocb det första klan- drades, men klandret har ogillats af domstolarna. Kanslisekreteraren G. Pauli har der- efter till Göta bofrätt instämt riddar- husdirektionen och yrkat åläggande för direktionen att till Pauli afgifva fullständig redovisning för förvaltnin- gen och dispositionen såväl af egen- domarna som af köpeskillingarna för de försålda fastigheterna för alla de ar som förflutit från den 14 Mars 1892, då egendomarne tillträddes, till dess slutlig dom i målet angående testa- mentsklander tölle. Dessutom framstäldes i stämningen med afseende å den utdelning, Pauli redan bekommit, i 7 olika punkter en del påståenden, nämligen att Pauli måtte tillerkännas ersättning med % dels af kr. 11,268: 30, med hvilket be- lopp direktionen obehörigen utåt ar- rendeafgifterna för fastigheterna ökat lösörefonden men derigenom minskat årsinkomsterna, hvaraf Pauli skulle uppbära »/n dels af kr. 17,820: 62 ut- görande sammanlagda summan af en del utgifter såsom stämpel till bo- uppteckningen m. m., hvilka utgifter blifvit bestridda af årsinkomsterna i stället för att gäldas ur fastighetsfon- dens kapitaltillgångar, dels af kronor 12,494: 07 och af 9,741 kr. 35 öre hvilka belopp obehörigen öfverförts till sistnämnda lond i st. för att ut- delas, dels af kr. 66,041: 65 utgörande köpeskillingen för från egendomen för- såld fullmogen skog, dels af det belopp som komme att minska årsinkomsten derigenom att till följd af oriktiga för- valtmngsåtgärder ett amorteringslån å 20,000 kr. blifvit at direktionen upp- taget, och del» at ett belopp, hvarmed direktionen för mycket verkstält amor- tering å intecknad skuld. Härjemte yrkade Pauli, att hofrät- ten måtte förklara, att testamentet borde så förstås, att å årsinkomsten, deri Pauli egde andel, icke finge af- räknas kostnader för nybyggnader el- ler reparationer. Riddarhusdirektionen bestred att hofrätten vore rätt forum i målet, enär Paulis talan afsåge förvaltning af ifrågavarande donationsfond Hofrätten har genom dom den 18 December förklarat, att, enär i målet icke vore fråga om sådan tvist angå- ende den aflidne Paulis yttersta vilja, att den enligt lag bort till hofrätten instämmas, G. Paulis talan ej kunde till pröfning upptagas. Pauli ålades att betala 25 kr. i rättegångskostna- der jemte ersättning för lösen af hof- rättens dom. •Mjölkningspris. Åkerbo och Hanekinds hushållningsgille har ge- nom för ändamålet utsedd nämnd ut- delat 100 kr. i belöning till nedan- stående personer, som styrkt sig ha under en längre följd af år på ett förtjenstfullt sätt förrättat mjölkning, samt i öfrigt visat en hedrande van- del: ogifta Albertina Danielsson, Tun a, Rystads s:n, för 21 års tid 16 kr.; enkan Carolina Wilhelmina Urbom, Ryd, S:t Lars s.n, 19 års tid 15 kr.; ogifta Kristina Andersson, Haddorp, Skeda s:n, 19 års tid 15 kr.; stathustrun Hilda Jönsson, Harfvestad, Landeryds s:n, 15 års tid 10 kr.; stathustrun Wilhelmina Andersson, Idingstad, Ö. Hargs s:n, 13 års tid 10 kr.; ogifta Augusta Matilda Gustafsdotter, Kyr- ketorp, Rystads s:n, 12 års tid 10 kr.; stathustrun Anna Andersson, Bärstad, Rystads s:n, 11 års tid 10 kr.; ogifta Carolina Nilsson, Åby, S:t Lars s:n, 10 års tid 10 kr.,- stathustrun Augu- sta Charlotta Andersson, Ekholmen, Landeryds s:n, S års tid 5 kr. En alkoholistasyl för Östergötland skola nykterbets- vännerna söka fa till stånd. Listor för insamling af bidrag ha utlemnats. Donation. Till ordföranden i Hällestads sockens kommunalstämma, grefve G. O. Mörner pä Sonstorp, bar en Hällestadsbo, som vill vara okänd, bfverlemnat som gåfva till socknens fattighjon en kontant summa af 1000 kr. hvilka enligt donators önskan skulle göras räntebärande samt förvaltas af fattigvårdsstyrelsen, som är ansvarig för kapitalet. Räntan å ifrågavarande summa skall från och med år 1898, till hvarje påsk, lika fördelas mellan onbjen i socknens fattighus, i kontan- ter eller på acnat\sätt. Kommunal- stämman i torsdags beslöt att med tacksamhet emottaga gåfvan. Pålsboda - Örebro-banan. Inbyggare i de orter, som komme att beröras af dep bana, hvilken skall komma att gå öfver Sköllersta ocb Hidingsta, med en föreslagen bibana frän Sörby i Norrbyås tall OJensbac- ken, voro kallade till sammanträde inför k. befhde i Örebro för att yttra sig om jernvägens nytta för orten. Samtlige närvarande, omkr. 100 per- soner, syntes intresserade för harvad- banan, hvaremot äsigterna om ban- nans riktning voro ganska delade. Vid mötet meddelade bl. a. bankdi- rektör B. SSderbaum frän Linköping på styrelsens för Norra Östergötlands jernvåg vagnar, att man tänkt sig den ifrågavarande jernvägsanläggnlngen skulle byggas af ett enskildt bolag, hvars reglemente är för stadfastelse inlemnadt till k. m:t. Man både hop- pats på någon offervillighet från kom- munernas sida och Norra Östergötlands jernvägsaktiebolag skulle endast stöda jernvägen, dock ej såsom aktieteck- nare. Jernvägen skulle trafikeras af Norra Östergötlands jernväg under ungefär samma vilkor som Köping- Hults jernväg kommer att trafikera Svarta-banan. Uppseendeväckande hlktnlng. Den i Odeshög här i länet födde F. A. Lindstrand, utgif- vare af tidningen "Svenska Amerika- naren" i Chicago, har på order af Förenta Staternas domstol blifvit häk- tad för spridande af sedligheten så- rande skrift Han hade en tid fylt sin tidning "Svenska Amerikanaren" med grofva personliga utfall mot andra blads ut- gifvare. Häremot började prenume- ranterna att protestera. Då beslöt han utge ett särskildt organ med ti- teln "Broder Lustig" för polemiken och ovettet. Och för att göra det nya bladet begärligt för publiken, fylde han det med de värsta slippriga och liderliga historier. Men det tog en galen vändning för L. Det brott, för hvilket han blifvit åtalad, är i Amerika belagt med in- till 10,000 dollars böter. Tills vidare är Lindstrand mot borgen försatt på fri fot. Det är, säger "Sv. Kuriren", oss veterligen första gången någon svensk tidningsman i Amerika blifvit ankla- gad för en dylik förbrytelse. Vi hop- pas också det skall vara den sista. F A. Lindstrand förklarar i sin tid- ning "Svenska Amerikanaren", att han blifvit alldeles oskyldigt anklagad för Dagliga länstidningen Östgöta =- -= Correspottdenteii aomäles till prennoeration för 1897, da lid- niogen skall ntgifvas efter oförändrad plan och till samma, pris, som under de senaste Tidningen skall alltså fortfarande åtkomma hvarje helrfri da? på morgonen i om- vexlande 6- till 9 spattigt format, ocb preua- meiationsptiset förblir oföräodradt O kr. för år samt 1: CO för qvartal. postar- vodet lnheräknaut. öitgöta Correspondenteo ämnar framgent liksom hittills nttala sia mening ej blott i dagen allmänna politiska frigör utao ock när det gäller provinsens eller enskilda samba] lens vigtiga angelägenheter, ty pi samma gäng Östgöta C>>rrespond«oten vill vara en politisk oeh nyhetstidning för hala lan- det, sä vill den dook i första rammat Ufda sin stalloing såsom ■L, provins-organ ■■ — nyhets-, annons* och diskassioasorgsn — för Östergötland oeh norra Småland. Dessa ortera angelägenheter komma således att företrädesvis utgöra föremål för tid- ningens intresserade nppmärks lmhet I egenskap af allmän BjBJT nyhets-tidning *^aT •kall Ostgöta Correapondenten söka hlfda titt anseende såsom es af lande» allra snabbasts aybetsmeddslars. Inom ett stort område af södra oeh mellersta Bvarigo kan lasrea Uttala* Oas med Östgöta Correspondenten i förevarande afseende. Titt nästa år ha trillats aftal med åtskillig» nya sedlighetsbrott, ooh påstår, att åtalet är ett utslag af förföljelse fria tid- ningen "Svenska Kurirens" sida, hvars utgifvare Alex. J. Johnsson skulle ha genom intriger ooh falska upp- gifter föranledt detsamma. Vadadöd. Den 16 dennes råka- de 78-årige hemmansegaren Karl Fre- drik Nilsson frän Tjuståsa i Fliseryd, nu boende bos sin son Karl Viktor Karlsson i Stora Brabo at Kriatdala, att falla hutvudstupa i en öppen spis, der eld var uppgjord, och kom dervid med ansigtet i elden. Di han påträf- fades i denna ställning var han redan död. (O. P.) Fastighetsköp. Gratve W. v. Schwenns tria Idingstad snsrbhns har genom kronoltaanaa 0. ft. Baafc- son i Bossgård försålt ejgaadoaiea Bjursby med underlydande tdlaaat» mans 6 mtl i Rystads ooh Ö. Hargs socknar, tillika msdjrtti» invsafrisr till landtbr. A. J Andersson iRak*- torp för 102,000 kr, med tilltrides- rätt den 14 näste Mars. Ett fattighjons öden. "Jemt- landsposten meddelar en kort lefrer- nesbeskrifning öfver Wilhelm August Hadorpn, hvilken nu underhalles af Haokås kommun. Nämnde H, som na Ir 82 år, »r fria vår ort Hans vagga stod nämligen i Malilla soo ken af Kalmar lin Faders, Per H., var rytt- mästare vid KMrabantema; bas dog radas 1832. Sedaa Wilhelm gått några år i Jäkatö •kola och lärt döda språk m a, lärde han koppartlagareyrket bos Hensell i Vin-marby, tjänstgjorde derpå som brakakontoriat ni Panliatröm, men gaf alg i slutet pål8S0-tafet ånyo st på gesällvandringar som kopparsla- gare, oeh genomströfvade ej blott hen Sverige utan besökte jemväl många stallen I Norge, Danmark, Finland oeh Ryssland. Han säjter aig aldrig varit sjuk eller svu tit, men väl frusit oeh slitit ondt i öfrigt. Håna moder, som var förmögen, lefde till hög ålder i Eksjö. Sin egendom borttesta monterade bon emellertid oeh det enda so- nen Wilhelm fick trfva var hennes adliga siltversigill (hos var född von Breitholts). Om sjelfmöderskan Ma- tilda Pettersson, hvilken härom dagen beröfvade sig htvet i hotell Bellevue i Norrköping meddelar en Landskrona- tidning nedanstående, som ådagalägger den excentricitet hvilken älven noder vistelsen i Norrköping framträdde hos henne. Hon var för några år sedan i tandskrona en rätt bekant person. Till följd af uppre- pade förolämpningar mot skolrådets ordfö- rande oeh derför att bon ieke boll tillräck- lig disciplin i sin klass samt pi grand af åt- skilliga audra dylika förseelser tilldelades hon upprepade varningar inför skolrådet samt blef slutligen afaatt. Hon instämde då till rådhusrätten hela skolrådet med yrkande att af detsamma utfå omkring 903 kronor, som bon förmenade aig ha till godo. Rätten ogil- lade emellertid hennes käromål. Hon slog aig därefter på öltappning ute på en af vtr- narne, men kom noder ntöfvandet af denna handtering åtskilliga gånger i konfl kt med rättvisan ocb dömds» till böter, som hon hvar gång artjeoade I somras slog bon aig på obligationagesebäft Hon hade förmögna aiägtingar, som helt visst skalle ha hjelpt henne, men bon var till ytterlighet stolt ooh vills icke veta af några nådegälvor. För öfrigt var den stackars qvinnan att döma at hennes uppförande och gerningar åtminstone, helt visst icke fullt nor- mal. gången, som han skulle se henne, emedan duellens töljder icke läto sig bestämmas af någon. Då döden knackar på vår dörr, återljuda slagen i vårt hjerta, och vi tänka dristigare och handla beslutsammare än förut. Må man emellertid icke tro, att det var hans mening att med några ord yttra, hvad han kände; han ville blott se henne. Ögats kärleksför- klaringar äro långt skönare än munnens. Då han stod vid dörren, färdig att öppna den, bjöd honom liksom en inre varnande röst att aflägsna sig. Med en ynglings modiga sinne vred han emel- lertid om låset och inträdde. Louise var der. Hon arbetade. Med paletten i ena handen och penseln i den andra hade hon stigit tillbaka ett steg från sin tafla och betraktade den bild, hvarmed hon var sysselsatt. Döring stannade strax innanför tröskeln, obeslut- sam, huruvida han ännu skulle tyst dröja der eller gifva sin närvaro tillkänna och närma sig. Upptagen af sina fantasier, märkte Louise ho- nom icke. Missnöjd, som Döring tyckte, med sitt arbete, atlägsnade hon sig ännu ett steg ifrån taflan, under det hon fortfarande granskade den. Det blef allt mer och mer tydligt för Döring, att hon ej var nöjd med den figur, som hon senast anlagt. En suck trängde sig i denna stund fram ur Dö- rings bröst. Hon hörde ljudet och vände sig emot honom. Vid hans anblick försvann missnöjet från hennes an- sigte, ögonen klarnade, de blefvo liksom allt blåare och djupare. Någonting iörklaradt omgaf den späda och täcka gestalten i denna stund. Det var ögon- blickets poetiska stämning, som förklarade henne. Döring uttog ett steg för att nalkas henne. — Stilla, stilla! ropade hon' med värme, som genast hejdade honom. Derpä trädde hon åter till taflan, och under det hennes blickar vandrade emellan honom och taflans duk, flög penseln öfver den senare. Och allt efter som penseln fulländade sitt verk, lyste glädje och tillfredsställelse i Louises ansigte. — Kom hit, skall ni få se! yttrade hon slutligen. Taflan förestälde en scen, lösryckt ur en tornc- ring, föreställande ett ungt fruntimmer i den stund hon prisbelönar den segrande riddaren. — Låt mig höra ert omdöme, uppmanade hon honom. Med en blick på taflan hade Döring sett, att den knåböjande riddaren fått hans egna anletsdrag. I hans öfverraskning var det ej möjligt för honom att yttra sig. Tyst betraktade han vexelvis henne och taflan. — Misstycker ni, min fröken, sade han slutligen, om jag gör en anmärkning. — Långt derifrän; tvärtom, jag tycker mycket mera om förståndiga anmärkningar, emedan de för- bättra en, än smicker, som försämrar oss. Säg er tanke, Döring, och jag skall söka ändra mitt arbete. — Om ni med en blick i er spegel målade om det prisbelönande fruntimret, skulle taflan, åtmin- stone för mig, få ett ännu högre värde. Hon såg förundrad på honom. Det var, som om hon icke skulle ha' förstått hans mening. — Ni är väl ej förtörnad, min fröken, för det jag vågat inträda här? — Visst icke, Döring. Jag visar ej gerna mina taflor, det är sant, men ni har rättighet att se dem, emedan ni en gäng har gjort mig en stor tjenst, för hvilken jay alltid skall känna mig tacksam. Se på dem fritt, och låt mig höra, hvad ni tänker om dem. Döring trodde sig böra etterkomma hennes ön- egen. Han tog också genast i betraktande hennes skat lilla porträtt — det, som så mycket förtjusat 296 Döring verkstålde hennes befallning. Hofmarskalken stod härunder ocö betraktade dem med en skarp och pröfvando uppsyn. Hans stora, gråa ögonbryn lågo i valkar öfver de små hvassa, men klarseende ögonen. — Ah, onkel! yttrade hon slutligen, liksom hon ej förut märkt hans närvaro, hvad tycker onkel om taflan nu? Modellen är ju bra? och hon visade der- vid på Döring. Döring ville åter resa sig upp, men hon bad ho- nom ännu förblifva i sin ställning. — Rätt bra, min vän, svarade henne gubben, under det han betraktade taflan. Jag tycker endast, att det är för mycket eld i blicken, anmärkte han. I hofmarskalkens utseende hvilade ett allvar och en stränghet, som nästan förskräckte Döring. Beslutsamhet och orubblighet stodo tecknade i hans anletsdrag, jemte stolthet och medfödt högmod. Han syntes vara bland dem, som gerna föra tiU slut, hvad de en gång fått i sitt hufvud. — Jag önskar tala med dig, Louise. Låt oss gä dit in i ditt bibliotek. Då hon följde hofmarskalken, bad hon Döring stanna qvar, emedan hon önskade att sluta taflan. Döring stängdes elter dem, och Döring betann sig nu ensam. — Hvem är den der unge mannen? frågade gubben med sträf och härd röst, som han ej frågat efter, antingen hans ord hördes eller ej i det yttre rummet. Döring hörde ej, hvad Louise svarade. — Jag tycker ej om sädana der modeller; och jag förmodar, att du förstår mig. Men nu till en annan sak. Vet du, att din kusin, Adlerstjerna, är utmanad och skall duellera i dag? Utan att lyssna, var det omöjligt för Döring att ej höra hvarje ord, som den gamle sade. Om denne till Stockholm, men haken må ta' den lycka. Tacka vet ja' lannbacken. Här springer di för mycket etter näsa, för att veta hvad di springer efter. Håcke som helst ändå, lika gör de' mej, men nog har jag nän'ting som ska göra herrn glad, vet jag. Och han blickade dervid upp med sina trofasta och redliga ögon på Döring, så att denne kände sig väl till mods deraf. — På hvad sätt skulle du kunna göra mig glad och nöjd? frågade han. — Jo för si här ha' varit en främmande karl i dag. — Nåå, hvad är det då med honom? — De va' den likaste jag har sett på länge, ska' ja' säja husbond. — Hvad ville han hår? Frågade han efter mig? — Ja det gjorde han med, men det var ej allt- ihopa, det. Han lemna mig, ska' husbond' tro, ett så litet vackert, rödt skrin, så att det är just lust och glädje deråt, och så ba' han mej, att jag sku' lemna fram'et åt husbond', sa' han. Men då ska' husbond' lofva mej också att se belåten ut, för si' eljest lemnar jag' et ej, det säjer ja rakt ut. Då Döring mottog det sä kallade skrinet, fann han att det var ett schatull, ganska litet, med ett yttre fodral af rödt marokin, försedt med rika in- läggningar af guld. From hade ej orätt, att det var så väl arbetadt och så praktfullt, att det verkligen väckte nöje att se deruppå. Sjelfva schatullet var förfärdigadt af poleradt blodtrå, äfven försedt med rika inläggningar. I ett litet handtag på locket var nyckeln fäst. Då det öppnades, såg Döring framför sig tvänne präktiga, ytterst väl arbetade pistoler i sina tvänne bäddar af svart sammet. Vid deras åsyn kände han sig öfverraskad. Froms ansigte mulnade deremot. — Hvem har lemnat dig det här schatullet? C. F. Riddtrltad. UcabtmUn. 1. 37