Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-05-21
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLAND» VECKOBLAD ■■ äedtktér och ansvarig utfjifvarei Bengt Hfigge OSTGOTå-PÖSTEN P-gflre ocli förläggare: åktielioingel östgtftn Correipoudenteus Boktryckeri. Verkställande direktör: Oaanar B.idd«rt>t«vd. [\:r 21 Prenumerationspris: För helt år kr. It SO, för tre qvartal kr. 1,15, för hall t och ett qvartal SO öre, postbefordriugsafglfteu iuberäkuad. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 21 Maj. Annonspril: Pr petitrad 8 öre; frän främmande orter 10 Sre. Utländska annonser !>re. Förlofniogs-, vigsel- och födelseannonser 75 öre; dödaannons 1: 50. Lösnummerpris 5 öre. Östgöta Correspondentens Boktrvckeri i Linköping. 1807. Premiering af Nötkreatur inom Östergötland 1897. Följande platser och dagar ar o dertlll bestämda: Inom Åkerbo och Hanekinds Hushållnings-Gille: Jnom Kinda Hushållnings-Gille: Vid Horn Fredagen den 21 Maj kl. 10 f. m. , Walla Lördagen den 22 Maj kl. 10 f. m. B Rimforsa Måndagen den 24 Maj kl. 10 f. m. Inom Vifolka och Valkébo Hushållnings-Gille. Vid Ulrika kyrkoplan Tisdagen den 25 Maj kl. 10 f. m. „ Nykil Onsdagen den 26 Maj kl. 10 f. m. „ Bankeberg Lördagen den 29 Maj kl. 10 f. m- „ Mjölby Måndagen den 31 Maj kl. 10 f. in. „ Haddebo i V. Harg Tisdagen den 1 Juni kl 10 f. in. „ Sva tingsställo Onsdagen den 2 Juni kl. 10 f. m. „ Gbttlösa Torsdagen don 3 Juni kl. 10 f. ni. Rörande sattet för premieringens verkställande hänvisas till utför: denna tidning af den 23 April. Linköping i April 1897. Th. Lybeok. För Våren och Sommaren är nu i Stille & Janzons - Mjölby - Klädes-, Manufaktur-, Garn- nåds- och Sybehörsaffär Vät- Kostym-, Öiverrocte-, Byx- och Uniformstyger i atort oeh modernt urval. Svarta och Kulörta Klädningstyger, OTanligt rikhaltigt sortiment af nyaste modernaste och bästa qvalitéer samt Bomullstyger, Perkaler, Tvillser, Domestiker, TJn- derkjolsmoire, jemte en mångfald olika tyger, passande til! Blualif m. m. Nya slags Sybehör och Garneringsartiklar, Plyskjolkan- ten Svea, rundväfd, Paraplyer och Parasoller jemte en mång fald andra artiklar. Billigaste priser '. Iteela varor! Samvetsgrann behandling! (4359,157) Tillkånnagifvanden Advokat-Byrån, Lmköpmy, Storgatan SO (öfver postkontoret), ombeiörjer rittegfcngar, bontreOnln- Kar, Ina— majar och kommla- alonaraapiKlrag bos K. Befallningsbaf- vande n. m. Billigaste lnkassotaxa: För årskunder, vid liqvid efter anmaning. högst an kr. Innehafvare: v. Häradsböfding Per Arnander (328,10)______________________________ Hiikålliliii-SUlskaieti Euiirel». Di Östergötlands Fremienngsnämnd står i begrepp att upprätta en ny stambok öfver i länet befintliga Ayrablre-dlar, oeh di det fr af vigt att denna blir si tillförlitlig oeh fullständig som möjligt, får jag i Premie- ringsnämdens vagnar härmed uppman» egare afiyrsbiredinr att före den Ib Jnm till mig insänd» fullständiga uppgifter rörande dessa, hvaitill blanketter tillhandahållas pi Hush ■ Sällskapet, arkiv. Staasboken kommer att upptaga dala en A-klsua omfattande djur af ren Ayrehireras; dala en B-klnaa omfattaode inom linet födda hondjur, hvilkas fiderae tillhöra A- klassen, oeh som ger.ora sin typ kunna till Ayrahirerasen hänföras Djuregare bosatta inom det distrikt,*hvar- eat premiering i ir eger rum, böra vid när- maste premieringsplats uppvisa de djur, som Skola i stamboken införas, oeh hviika iske förut bliivit af Premieriogsoamnden god- kända. Linköping i April 1897. (4471.16») Sigge Ljunggren. Ufforaakringsförenlngen B4LDER, stiltad 1887, bygd p& fullt säkra, matematiska Rrunder, hade vid 1896 ära ntging 5 553 med- immar försäkrade för 12,203,047 kronor. Vinst- utdelning för 1898 utgör 3 % af försäkrin- gens matematiska varde: lemnarforsäk- rlagar mot billigare premier an någon annan foreakringaanatalt. Agenter antagas ä al a platser. Anmälan å bufvudkon öret, Bamngatan N.o 1 B, Stock- holm. _ Agenter inom Östergötland: Sorrköping: A. Ljungholm,Skrädd:mästare. „ Guit. Adolf Svahn. Bokförare. Linköping: Gnst. Carlsson, StQtionsinsp. „ A- Sterner, Läroverksadjunkt t- Bersbot C Tn. Kindstrand. Katrineholm: C H.Nilsson,Stationsskrifvare. Vadstena: 0 V. Sundbergb, Kamrerare. Matalat E Holmström, Bokhållare. Aarleéant: Aug Andersson, Folk kollarare. Lerbäck: C. Th. Carlsson,Stationsförest. (5150,275) = Ingen == bor numera underlåta att, mot en jemförelsevis ringa afgift genom för- säkring af sina hästar och nötkreatur, vinna skydd mot förlust. Östergötlands Kreaturs-För- säkrings-Bolag har de fördelakti- gaste lörsåkringsvilkor och de billiga- ste premierna af alla. (4478,165) e. LäsxnotarieBE.Ärnander. ombesörjer Inregistrering af ekono- mlsuia föreningar. Träffas å landskans ict kl. 10-2 e. m. (3555S) Stittreileriii» ffir 1898. I afgifvet memorial angående stats- regleringen tor år 1898 har statsut- skottet beslutat hemställa, att såsom tillgång vid statsregle- ringen för år 1898 må beräknas och användas ofverskott å statsreglerin- garna för föregående år 14,229,000 kr.; att hr von Strokirchs motion om ersättande med statsmedel af all- männa bevillningen för år 1897 samt hr S. G. von Friesens motion om ute- slutande från 1898 års riksstat af all- männa bevillningens belopp icke må af riksdagen bifallas; att det till påbörjande al en stats- bana från Erylbo till Örebro bevil- jade anslag för år 1898 å 3,000,000 kr. må anvisas å riksstaten för år 1898 utom hutvudtitlarna; att de af 1896 års riksdag för år 1898 beviljade 1,600,000 kronor till låneunderstöd för enskilda jernvägar må till utgående från riksgäldskon- toret anvisas, att enligt k. m:ts dis- position utbetalas, ooh riksgäldskon- toret bemyndigas att medels försälj- ning af svenska statsobligationer i mån af behof bereda erforderlig till- gång till förenämnda belopps utbe- talning; att i förslagsberäkningen öfver riks- gäldskontorets inkomster och utgif- ter från och med den 6 Maj 1897 till årets slut må upptagas fullmäktige medgifven upplåningsrätt för 1,000,000 kronor lån till telefonanläggningar och 620,000 kronor lån till Uddevalla —Venersborg—Herrljunga jernvägs- aktiebolag; att riksdagen må, till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond, å riksstaten för år 1898 anvisa 36,300 kr.; samt att riksdagen må för år 1898 åtaga sig en bevillning af fast egendom samt af inkomst till belopp af fem millioner sexhundra tusen kronor. Som man finner, har det i år ej varit förenadt med den minsta svå- righet att få debet och kredit att gå ihop. De i år beslutade jernvägs- byggnaderna kunna till och med ske, utan att lånevägen behöfver anlitas och detta fastån af riksbankens vinst ej tagits lör statsändamål mer ån kr. 1,800,000, under det att regeringen tänkt sig och föreslagit kr. 2,790,000. Statens affärer äro alltså lyckligt- vis fortfarande ej blott goda, utan rent af lysande! Framställningen har bifallits af bå- da kamrarne. öppnande. Under tillströmning af tallösa men- niskomassor, flaggning, klockring- ning, smattrande fanfarer, sång, mu- sik och tal har enligt programmet i lördags kl. 12 det högtidliga öppnan- det af Oscar if:s jubileumsutställning egt rum. Den tafla — säger N. D. A. — som ej blott utställningen, utan alla ut till den samma ledande gator, de öppna platser, den kungliga kortegen på sin väg ut till utställningen pas- serade och Djurgårdens vägar och höjderna omkring den samma erbjödo, var i hög grad lysande och festlig. Det var ett vimmel och ett mylrande af folk, herrar i uniformer, frackar och ordnar, damer i utsökta ljusa vår- toiletter, af en mängd eleganta och korrekta ekipager, som gaf en bild af fullkomligt storstadslit, och der jemte en glad, medryckande lestsläm- ning öfver det hela. Det var ett spel af färger, en glans af giönska, sol och ljus, ett skimmer af brokiga flag- gors prakt, hvart man såg, som form- ligen rusade blicken. Före hall tolf var den imponerande mängden af honoratiores, riksmar- skalken och statsministern, statsrå- dets medlemmar, diplomatiska kåren i sina guldstickade uniformer, gene- raliletet, samlade på loggian högre embetsmän, riksdagsmän, stadsfull- mäktige, andra inbjudne, utställare och biljettinnehafvare nere på terras- sen och det öppna i blommor och ljusaste grönska skimrande hufvud- lältet, sångarne voro på sin plats vid sitt skjul till höger om Industrihal- len, musikkårerna redo vid ingången och framme vid hallen och heders- vakten uppstäld med paraduniform och blänkande vapen. Något senare anlände prins och prinsessan Berna- dotte och en stund derefter kronprin- sen. Så slår klockan 12, ett sorl höres och under musikens toner, jubel och skallande hurrarop rulla de praktfullt förspända kungliga ekipagen med för- ridare och hingstridare, med konun- gen och drottningen, danske kron- prinsen och kronprinsessan, prinses- sorna Thyra och Ingeborg, prinsarne Carl och Eugen, samt hertiginnan af Dalarne fram till terrassen framför Industrihallen. Konungen bar generalsuniform och danska Kronprinsen Svea lifgardes uniform. Drottningen var iförd en magnifik robe af guldbroderad grön sammet, danska kronprinsessan en cremfärgad toilette och de unga prin- sessorna ljusa vårdrägter. På terrassen mottogs konungen af utställningens centratkomité och för- valtningsutskott med kronprinsen i sin spets, och under musikens toner begåfvo sig de kungliga upp på log- gian öfver industrihalTens hufvudin- gång, der ett tält af kronkläde var rest När konungen fattat posto der, upp- stämdes al kör och orkester folksån- gen, hvari alla de närvarande in- stämde. Den hyllning, som i detta ögonblick egnades konungen, var lika lefvande, uppriktig och varm som vördnadstulf. Man kände, att det var en känsla af tack, af kärlek, som här tog sig ett obetvingligt ut- brott, den första af de många hyll- ningar, som komma att möta konun- gen under den långa raden af jubi- leumsårets fester. Då folksångens toner tystnat, upp- stämdes forota delen at den af grefve Snoilsky författade och af hr W. Stenhammarkomponerande originella, f>å en gång pompösa och af ungdom- ig festglädje fylda kantaten. Solo- partierna utfördes af hrr Lundqvist, Ödmann och Sellergren samt fru Lin- den och fröken Sidner. Det hela an- fördes af förste hofkapellmästaren Nordqvist. Härpå anhöll kronprinsen att ko- nungen täcktes förklara utställningen öppnad. Kronprinsen yttrade: "Eders Majestät! 31 år hafva nu förflutit, sedan den sista Allmänna konst- och industriutställningen egde rum här i Stockholm, anordnad un- der Eders Majestäts egen höga, per- sonliga ledning. Det kan derför icke förvåna någon, att svenske män efter en så lång tidrymd för några år se- dan vände sig till Eders Majestät med anhållan om tillstånd att lå in- bjuda de nordiska länderna till en ny fredlig och ädel täflan inom kon- stens mångskiftande och industrensi olikartade gränser. Tack vare Eders Majestäts, riks- dagens och Stockholms stads friko- stiga hjelp stå vi nu vid målet för våra stiäfvanden, och jag vill här uttala allas vår djupt kända tack- samhet samt vår förhoppning, att Eders Majestät täcktes med ötverse- ende och välvilja se på det arbete, som nedlagts i denna fosterländska gerning. Men, Eders Majestät, genom denna utställning hafva vi äfven på ett var- aktigt sätt velat hugfästa minnet af det år, då Landets Fader firar sin silfverbröllopsfest med sina bägge folk, hviika genom alla tider med den varmaste tacksamhet skola känna och erkänna Eders Majestäts oaflåt- liga arbete för brödrafolkens sanna väl. Med dessa ord anhåller jag, såsom centralkomiténs ordförande, i under- dånighet, att Eders Majestät täcktes i nåder förklara den allmänna konst- och industriutställningen öppnad." Med hög, vidt öfver fältet ljudande röst gjorde konungen dettaiföljande ordalag: "Medan i vår verldsdels sydöstra hörn kriget släpar sin blodiga man- tel fram öfver den klassiska jord, hvilken, krönt af den höga Olympens mångtusenåriga silfverdiadem, bre- der sig ut mellan minareterna kring Sofiatemplets kupol vid Bosporens strand och Akropolisborgen med sina härliga pelarrader vid det Egeiska hafvet, förberedes här en samman- drabbning af helt annan art i det yt- tersta Tbule, det gamla sagolandet, knappast ännu till minnet kändt inom det forna Hellas. Friskaror trängde visserligen äfven här öfver landgrän- serna, men de stormade icke fram med hatets facklor i händerna, utan de nalkades med sträckta armar till vänligt handslag, och här i dag, So- fiadagen, under den nordiska vårhim- lens ljusa tempelkupol skall slaget stå. Det skall invigas och dess bör- jan förkunnas under smattrande fan- farer och. festligt ljudande skott. Men det skall blifva en strid, .som icke kräfver blod och icke kostar sårade. Här, der fordom Svear och Göter möt- tes, försonades, förenades; här, der den mångbesjungna Mälaren, hvars vidt famnande strömfåra Geiion en- ligt sägen skurit ut i Eystrasaltets våg; der sedan Sveriges hufvudstad grundades at den frejd- och hugstore riksföreståndaren och jarlen, hvilken blifvit icke allenast kyrkofridens, qvinnofridens och hemfridens, utan äfven tingsfridens, förste skyddsherre i Norden — här har historien sjelf anvisat en berättigad plats åt det stora, fredliga allahärjarting, som här samlas; här har det svenska folket stämt möte med bina bröder på den skandinaviska hallon vestanijells, med sina fränder vid! Sundets och Bal- ternas stränder s«mt med sina gran- nar på andra sidan Östersjön vid Ne- vas och Auras bäddar till en fredlig täflan på arbetets idrottsfält. livad här reser sig för våra blickar, det må tala för sig sjelf. Min uppgift i denna stund är ioke att uppskatta de olika föremålens inbördes värde eller tolka ooh väga deras förljenster — denna dom är och måste vara förbehållen åt sakkunskapen efter ett moget och allvarligt öfvervägande. Ty endast så vinnas visshet om att inga småsinnets, fåfängans eller af- undens skyar skola kunna hvirfla fram för att skymma sanningens och välviljans strålar på rättvisans gyl- lene vågskål. I denna högtidsstund vill jag endast till alla och enhvar uttala i det svenska folkets namn mitt hjertliga och varma "välkom- men!", i det jag nu förklarar 1897 års konst- och industriutställning för öppnad." I detsamma konungen förklarade utställningen öppnad, smattrade från minareternas krön jublande fanfarer, musiken stämde upp, från vestra ut- ställningsfältet hördes klockornas djupa metalliska klang, och salut- skott dånade. Oscar Ils jubileums- utställning var högtidligen öppnad. Härpå utfördes kantatens andra del. Så snart musikens och sångens to- ner förklingat, började konungen, följd af de öfriga kungliga personer- na, hedersgästerna och de inbjudne, sin vandring genom utställningen, der utställarne tagit plats hvar och en vid sin monter. Stegen stäldes först till svenska, derefter till norska och så till dan- ska och ryska afdelningarna. Vid flere montrer stannade konungen och underhöll sig med utställarne. Då vandringen genom industrihallen på detta vis var fullbordad, begaf sig ko- nungen till sin i sin nya praktfulla barockutstyrsel glänsande paviljong, der lunch intogs. Då denna efter vid pass en half timmes tid var slut, begaf sig konun- gen öfver till vestra utställningsfäl- tet, der början gjordes i arméns och flottans paviljong. d o Juni kl. 5 d 2 : Juni kl. 8 f m. d. 25 Juni kl. 11 fm d. 25 Juni kl. 3 e. m. d. 26 Juni kl. 8 f. m. d. 26 Jnni kl. 10 30 f. Den största bytta i Sverige blir den under byggnad varande Kar- mansbo hytta invid Köping, säger Arb. T. Anläggningen har storartad pre- gel, och der nedlägges stor kostnad. En väg, som anlagts till hyttan genom bergsknallarne, har kostat onikr. bO 000 kr. Vid ån bygges kaj, och derifiån skall lultbaua inrättas. Länet och stiftet Ett fult eldsvådetillbud yppades i tisdags strax före midnatt i grosshandlaren Jonn O. Nilsons hus vid Stora Torget. Klockan 11,40 ob- serverade en gosse att lagerrummet innanför Lennmalms butik stod i full ja. Det brann häftigt bland der förvarade färgstoffer och tapetlager. En intensiv rök bolmade fram ur fön- stret mot terrassen. Polisen underrättades och derifrån alarmerades brandkåren, som genast infann sig vid brandstället. Butikinnehafvaren bor på annan plats ute i staden, hvadan brandkå- ren måste bryta sig in. Med tillhjelp af en assuransspruta blef man snart herre öfver elden, som dock förstört ej så obetydligt af det inneliggande lagret. För någon tid sedan utbröt eld i en källare till samma butik i en der liggande hög af trassel, hvarvid sjelf- antändning antogs såsom orsak. Underhåll åt gratlallster, tillhörande de I åda lifgrenadierrege- mentena, utbetalas å följande tider och ställen: Till Kongl. Första llfgrenadlerregementets: å Mjölby gä*tg-eåid d. 2 Jnni kl. 2,30 e. ro. i Linköping ä Slottet d. 3 Juni kl. 9 f. m. i Fiospong, jaivä„sst. ii 4 Jur.i kl. 11 f. m å Hällestads gästg -gård d. 4 Ju-i kl. lem å Brsttebergs , d. 4 Juni kl 5 e. m. å Tjellino d. 5 Juni kl. 8 f. m. å HuäbyMMs - d. 5 Juni kl.12 midd å Be-gs å M»ckB , å K ml usa å Kisa å Årtefl.ids å Österby Till Kougl. Andra llfgrenadierregeinentets: i Linköping å Stoltet d. 3 Juni kl 9 f. m. i Norrköping a gästg.-gården d. 4 Juni kl. 10 f i Söderköping „ d.4Junikl.4e.rn. i Åtvidaberg å hotellet d. 9 Juni kl. 9 f. m. i Norsholm å „ d. 9 Juni kl. 2 e. m. i Skeninge å „ d. 12 Jnni kl. 8,30f.m. i Motala å gästg-gården d. 12 Juni kl. 12 midd. i Ödeshög å hotellet d. 14 Juni kl. 10 f. m. i Vadstena å d 14 Juni kl. 6 e. m. Folkskolans national- dag. Mellan Fosterländska student- förbundet i Upsala och centralsty- relsen för Sveriges allmänna folk- skollärareförening ha skrifvelser vex- lats för utrönande af, hvilken dag vore mest lämpad att firas såsom nationel högtidsdag. Härvid fram- hälles af Fosterländska studentför- bundet midsommardagen såsom den lämpligaste. Centralstyrelsen der- emot anser denna dag olämplig, sär- skildt emedan den infaller under den normala ferietiden. En folkskolornas nationaldag måste enligt dess åsigt infalla under en tid, då folkskole- barnen, alla utan åtskilnad, kunna samlas och knyta sig till ett minne, som genom sin enkelhet och åskåd- lighet kan gripa och tilltala hvarje barnasinne. Frågan har af centralstyrelsen öf- verlemnats till kretsarnes pröfning och utlåtande. Att midsommardagen är den lämp- ligaste dagen äfven för folkskolorna (åtminstone på landsbygden), den meningen har af många lärareförenin- gar uttalats. Och huru lätt är det icke i sjelfva verket — genom t. ex, en enkel pålysning i kyrkan — att samla folkskolebarnen på landet, helst på en helgdag, äfven under ferierna! Eldsvåda. Den 12 dennes nedbrann till grunden en magasins- byggnad vid Hällestads kyrka. Ifrå- gavarande magasinsbyggnad har un- der senare åren användts för upplag af ved, dela för fattighuset och dels för de närliggande skolhusen, äfven- som för spanmål. Elden uppkom vid middagstiden deral att en fyraårig gosse (son till ett fattighjon) kom- mit öfver tändstickor, hvarmed han antändt under golfvet befintlig halm. Fattighuset, som är beläget blott nå- gra få meter från brandstället, var mycket allvarsamt hotadt, hvarför man utförde hjonen ur huset, och de som voro oförmögna och sjuka in- logerades i den närbelägna socken- stugan. Tack vare vindriktningen och tillopp af folk, lyckades man med ansträngning rädda fattighuset. Ett mycket stort upplag af ved, pla- cerad! mellan magasinet och fattig- huset, undanskaffades med stor skynd- samhet. I magasinet förvarade om- kring 30 famnar ved uppbrändes. Byggnaden var försäkrad för 1,500 kronor. Vid Annebergs tänd- sticksfabrik rustas och bygges. Det är meningen att utvidga fabri- ken och anställa ännu ett hundratal arbetare. . Fattiggård 1 Sjogestad. På extra komrnunalstärnnia den 11 Maj förediogs den af senaste ordina- rie kommunalstämma tillsatta komi- téns utlåtande om anordnande af en fattiggård inom Sjögestads socken. Komiterade hade uttalat sig tör anordnan- de af en fattiggård, dervid kraftigt framhål- lande hurusom detta slag af fattigunderstöd medför stora föl delar för den verkligt be- höfvande och har till följd att ej någon lät- ting eller mindre behöfvande kommer fatt g vården till last, ty begär han understöJ, si måste han (eller bon) i mån af sina krafter för fattiggårdens räkning arbeta och under- kasta sig den ordning som måste råda på en fattiggärd och de inskränkningar i sin frihet som fattiggården nödvänd-ggör. Detta utlåtande framkallade en Btunds lif- lig och öfvei vägande sakrik diskussion, hvar- under de olika meningarne för eller mot fat tigKärd gjorde a;g gällande. Diskussionen resulterade deri, att stämman (genom votering) beslöt upp- draga åt kommunalnämnden att un- dersöka huruvida för ändamålet lämp- lig gård stode att få köpa inom sock- nen och sedan inkomma med förslag i ämnet, eventuelt upptagande beräk- nad kostnad för en fattiginrättning — utan jordbruk — med ordnad gemen- sam hushållning. Döfstumskolan 1 Hjorted. Döfstumiäiaren W. Nyberg i Veners- borg har blitvit vald till föreståndare för döfstumskolan i Hjorted. Näpsta bräkmakare. D 12 d:s voro de personer.som anhållits med anledning af sitt uppträdande under "strejktumulten" härstädes, instämda för Linköpings rådhusrätt — de voro ej färre än 9 — och erhöllo, dels på grund af egna erkännanden dels på grund af aflagda vittnesmål, sin dom, Kakelungsmakaren A. A. Ljung- berg från Sörstalund, hvilken i tis- dags hotat och smädat en ölutkörare samt derpå äfven handgripligen öfver- fallit och slagit honom, dömdes för misshandeln till en månads fängelse samt till 30 kr. böter för hotet och smädeorden, hvarjemte han fick bota 1 kr. för uppropsförsummelse. Böter- na förvandlas vid bristande tillgång till 7 dagars fängelse. Pråmskepparen F. O. Törnbom, som misshandlat en ölutkörare i ons- dags, så att blodvite uppstått, döm- des för misshandeln till två månaders fängelse samt att bota för fylleri 10 kr. och lör förargelseväckande upp- förande 20 kr., hviika böter vid bri- stande tillgång till deras gäldande förvandlas till 6 dagars fängelse. För öfrigt dömdes följande personer för det de ej åtlydt polisens tillsägelse att aflägsna sig från uppständna folk- samlingar att bota: garfvenarbetaren Anton Nilsson, (som jemväl fick bota 1 kr. för uppropsförsummelse) mura- ren Axel Andersson och arbetaren C. A. Nyman hvardera 10 kr.; mu- raren N. Hj. Landström, skräddaren J. A. Jonsson, muraren Herman Born och skräddaren Lars Rasmussen 20 kr. hvar. Born dömdes dessutom att bota 25 kr. för förargelseväckande uppförande inför rätten; ooh Rasmussen, en öfver- mage, som utmärkte sig med ett sär- deles slyngelakligt beteende vid dom- stolen, att för samma förseelse bota 50 kr. samt 1 kr. för uppropstörsum- melse. — Jemlikt kapitel 15 § 22 straff- lagen dömdes i tisdags af Linkö- pings rådhusrätt häktade f. bryg- geriarbetaren Edv. Andersson att, för det han härom dagen hejdat en öl- utkörares vagn genom att fatta tag i hästens tömmar och sökt med hot förmå ölutköraren att upphöra med sitt arbete, att undergå fängelse i 2 månader samt, för det han vid nämn- da tillfälle uppträdt förargelseväckan- de å allmän plats, att bota 30 kr., hviika vid bristande tillgång förvand- las till 6 dagars fängelse. Vadstenatidningarna. Från Vadstena meddelas: Vid i lör- dags fortsatt stämma med Vadstena boktryckeriaktiebolag meddelades, att komiterade ej kunnat åstadkomma uppgörelse om sammanlagning af bo- lagets tidning "Östgöta Kuriren" och "Östgöta-Bladet". Af sked har beviljats förste landt mätaren i Östergötlands län A. T. Calén. Dödsfall. Den 12 dennes vid 10-tiden på förmiddagen afled i Tranås efter eu längre tids sjukdom fabrikö- ren C. G. Bergström i en ålder af nå- got öfver 63 år. Herr B., som inflyttade dit 1874, var född ai mycket fattiga föi åldrar men hade genom tiäget cch framgångsrikt arbete rätt snart efter sin bosättning i Tranås bragt sig upp i en god och ekonomiskt oberoende ställning. 1). t ta lyckliga ekonomiska förhållan- de kom en icke obetydlig del af köpin- gens befolkning till del i det br B. städse visade sig som en mecenat, sar- skildt mot en mängd lattiga familjer. För sina närmaste var han en den ömma te fader, för vänner den mest omtänksamma vävd och tör bjelpbehöf- vande i öfrigt en snart sagdt öppen famn. Vår gamle, gole vän Bergströn, som vnr en at samhällets allra äldste bor- gare, sörjes närmast af i döttrar, der- af 3 gifta, men derjamte af en talrik, vidsträckt vänkrets, skrifver en vår Tra- nåsmeddelare. Sjelfmordet vid Brox- Vlk. Under natten före senaste för- höret vid Höckerstad angående kam- marherre Taube v. Blocks död be- gick — såsom förut omtalats — rät- taren vid Broxviks egendom Carl Oskar Johansson sjelfmord genom att dränka sig i den vik af Öster- sjön, som skjuter in till Broxvik. J. hade ett par dagar förut kallats att infinna vid förhöret för att liksom öfriga underhaf vande vid gården lemna möjliga upplysningar i saken. På aftonen före förhöret hade J. af arrendatorn Schermanson uttagit pen- ningar (enligt uppgift för resa till tings tället). Underrättelsen om det hemska sjelf- mordet spreds bland tingsmenigheten och gaf anledning till hvarjehanda utläggningar och gissningar. Det låg, tyckte man, nära till hands att antaga det detta sjelfmord stod i något vigtigt samband med sjelfva det stora "Broxviksdramat". Polisundersökning har nu af krono- länsman O. E. Enckson hållits vid Broxvik angående saken, hvarvid gårdens arrendator och gårdsfolket hördes. Dervid erfors af hustrun, att rättaren Johansson förr varit sin. nessvag, men tillfrisknat och sedan synts normal, ända till de senaste dagarne. Han fick kallelsen till för- höret på onsdagen och strax derefter har han visat sig orolig och dyster. Han grubblade och ängslades mycket för inställelsen. Hustrun hade flera gånger på natten mellan torsdagen och fredagen vaknat och dervid fun- nit mannen gående orolig af och an på golfvet. Han hade dock förmatts lägga sig, men vid V» 4-tiden hade han gått ut, såsom han sagt för na- turbenof. Då han ej återkom blef hustrun orolig och efterforskningar anstäldes med det resultat, att liket påträffades i sjön. Hustrun berätta- de vidare, att folket påbördat honom, att han visste så mycket i Broxviks- saken, men sjelf hade J. ej för hu- strun sagt eller an ty dt, att han visste någonting af vigt, rörande T. v. B:s död. Till andra hade han någon gång sagt, att om han skulle berätta fivad han visste, så "folie han i onåd hos familjen" eller så "blefve han evin- nerligt uppäten". Man trodde vid polisundersöknin- gen allmänt att anledningen till sjelf- mordet vore att söka deri, att J. pra- tat detta och annat dylikt, som han senare fruktat att det kunde blifva farligt för honom och att han, svag som han var till lynnet, på grund af inbillad fara för efterräkningar tagit Det antages ock, att han i sjelfva verket ej vetat mer angående T. v. B.s död än öfriga vid gården, ooh han var inkallad till Höckerstad för att höras, huruvida sublimat plägat ofta användas för djur ooh menniskor. Det synes alltså ej föreligga något egentligt skäl, att ställa det sorgliga sjelfmordet i något mera betydelse- fullt sammanhang med "Broxviksdra- mat". Vanvårdad Idiot. Hos läns- styrelsen anmälde Regna kommunal- nämnd att f. hemmansegaren J. An- dersson i Råå, som är i goda ekono- miska omständigheter, vanvårdar sin hemmavarande mindre vetande son, Per Erik, 36 år gammal. Af den un- dersökning, som kronolänsmannen F. M. Rydström med anledning derat an- befallts hålla, framgår ock att Per Erik ej erhåller den vård, hvaraf han ar i behof, samt att det är nödvändigt att plats anskaffas åt honom på någon vårdanstalt för sinnessjuka, enär han icke kan förmås att bo hos någon an- nan än fadern och denne icke har nå- got qvinligt biträde. Emellertid lörständigade kronoläns- mannea R den olyckliges fader och dennes bättre lottade son Alfred Jo- hansson i Råå att, till dess dylik plats kan erhållas, lemna den sjuke bättre vård än hittills. Vlkbolandsjernvägen. A linien Norrköping-Söderköping kom- mer från och med den 15 innevaran- de Maj att anordnas extratåg hvarje onsdag och lördag under återstoden af månaden. Tåget utgår från Norr- köping kl. 3,50 på morgonen och an- kommer till Söderköping kl. 4,28, återvänder derifrån kl. 5,20 f. m. och anländer till Norrköping kl. 6,2 f. m. Tåget från Söderköping står i för- bindelse med ångaren "Emma", som uppehåller trafiken ä Slätbaken. DOdad af ett takras. (N. T.) Då en 17-ärig yngling vid namn Josef Carlsson i fredags middag skulle i något ärende gå ned i en kallare vid Lilla Fridhem — beläget ett stycke utom Norrköpings Vester tull i när- heten af lägenheten Betesda, S:t Jo- haiinis socken — rasade källarhvalf- vet, som var nymuradt, ned å yng- lingen, hvilken skadades så illa (nack- benet lårer knäckts) att han genast afled. 176 tigt tilldragande omständighet. Sjelfva händelserna stodo också nu, som man väl kunde säga, pä en viss spets. Den koaliserade armén hade under hertig Ferdi- nands befäl den 19 Augusti inbrutit öfver Frankrikes gräns. Med det spändaste intresse inväntade man stundeUgen underrättelser af stor vigt. Fåstningarne Longwy och Verdun hade också redan blifvit eröfrade. Fursten af Hohenlohe anryckte samtidigt emot Thion- ville och Clairfait mot Stenay, hvarjemte Albert af Sacnsen Teschen hotade det franska Flandern. Man trodde sig redan nu veta, att Ferdinand hade för af- sigt att marschera direkte på Paris. Vigtiga steg voro således redan uttagna, och det i mer än ett af- seende. De franska arméerna uppryckte å sin sida äfven under La Fayettes, Dumouriez' m. fl. beiäl. AUt detta gaf situationen ett lif, som endast verlds- historiskt åtgörande ögonblick ega. Alla togo för atgjordt, att samtidens, monarkernas och folkens öde vid den sammanstötning, som nu kunde inträffa hvilket ögonblick som helst, skulle komma att åtgö- ras. Alla poster, tidningar och bref, som ingingo, talade om ingenting annat. Alla tankar voro äfven uteslutande sysselsatta dermed. Intresse och nyfi- kenhet voro på det högsta spända. Redouten erbjöd Armfelt en lysande och lefvando anblick. Det hela var en storartad profkarta på personer, tillhörande Europas alla läDder. Lyssnade man till de olika språk, som talades, var det ett helt Babylon. Ryssar och engelsmän, tyskar och Irans- mån, svenskar och italienare, österrikare och spanio- rer vimlade om hvarandra. Vi ämna dock icke pre- sentera flera af dem, än som vårt behof framkallar. Armfelts blick hade genast vid inträdet i parken stannat på en liten grupp af några samtalande, i hviika han igenkände gamla bekanta. Gruppen bestod at en engelska, mylady Munk, och en ryska, prinsessan Menzikoff, båda tvä skön- 177 heter, livar och en i sitt slag. 1 den kavaljer, som för ögonblicket sä lifligt och underhållande syssel- satte dtm, igenkände han med glädje samma diplo- mat, med hvilken han sammanträffat i Hamburg. Han styrde också genast sina steg till dem. Med utrop af den lifligaste glädje välkomnades han äfven. — Vi ha lakat i en litet egendomlig tvist med vär älskvärde diplomat, yttrade furstinnan Menzikoff; lian påstår, att den franska revolutionen är hvarken mer eller mindre än en verldshistorisk nödvändighet, alldeles såsom vore den en länk i den menskliga utvecklingens långa kedja. — Han påstår, tillade mylady Munk, att den hör, ja, hur var det nu, hör till ordningen för dagen, alldeles som spegeln på mitt toilettebord, jag tror nästan, att uttrycket föll sig sä, samt att vi fruntim- mer framför allt kunna spegla oss i den. Hu dä, att spegla sig i en revolution! — Han säger, återtog furstinnan, att framför allt vi fruntimmer äro orsaken till den. Det låter ju alldeles fasligt. — Han menar, ati det är vi, vi stackars frun- timmer, som ba burit odjuret till verlden. Det ar ju förskräckligt! Tank er, att vi skulle ha gifvit lit at en guillotin. Vi måste antaga, herr baron, ttt ni uppträder till vårt försvar. Diplomaten smålog, under det att de båda da- merna omtalade hans påståenden. — Utan all fråga bara skämt, anmärkte Arm- felt. Vär ärade vän vill säkert ej säga något annat, än att ni töda till verlden . . . Armfelt dröjde pä ordet oeh smålog älven han. — livad vill ni säga? Att vi föda till verlden.' — Sansculotter. — Ni skämtar dä alltid, baron. — Säkert har vår vän äfven skämtat med er. — icke så alldeles, förklarade likväl vår diplomat. 180 kedja. Och jag måste först söka bevisa detta, innan jag kommer till den senare delen af mitt yttrande, eller till det, hvarför ni särskildt behaga intres- sera er. Diplomaten afbröts här af en anländande kam- martjenare. — Er badtimme, ers excellens, är nu inne. — Ah, redan? Förlåt mig, mina damer. Au revoir! Med en artig bugning aflägsnade han sig derpå ögonblickligt. Furstinnan Menzikoff och mylady Munk tittade litet missnöjda efter honom. — Diplomater kunna vara ganska intressanta, anmärkte den ena, men också bra tvära i sina vänd- ningar. — (janska rigtigt. Jag vill påminna mig att ni, baron Armfelt, påstod, då ni sistlidet år besökte Aachen med er konung, att kärleken var verldens både första ocli största diplomat, kommer ni ihåg det? — Lätom oss sätta oss ned här pä bänken, föreslog Armfelt. Jag tycker, att jag förlorat ett helt år af mitt lit, enär jag under denna tid ej sett er. Visserligen är det sant, att gud Atnor är en stor diplomat. Ingen kan säsotn han linda verlden kring sitt lillfinger. Men lätom oss taga plats. Ds båda damerna hunno likväl icke att efter- komma denna hans önskan, förr än tvenne tjena- rinnor nännade sig, erinrande äfven deiu om att deras badtimme var inne. Armfelt befann sig såle- des åter ensam, och han tog plats pä bänken. Alla de samtal, som han hitintills haft med den mångsidigt bildade, verldserlärne diplomaten hade alltid eiteriemnat hos honom någon ting, som fram- kallade ett allvarligare begrundande än vanligt. Så var förbållandet äfven nu. — Skulle det verkligen ligga någon djupare för- 173 statsutgifter, utvecklade sig tidigt dess industri och blomstrade dess rikedom upp. Friheten gaf här, så- som öfverallt, väckelse och lif till en storartad ut- veckling. Det var äfven i Aachen som protestantis- men utbytte sina första, kanske krattigaste hugg mot katolicismen *). Stadens mest storartade monument från sin, som man väl kan säga, höge anherres, kejsar Carls, dagar, utgör den tempelbygnad, Miinster eller dum, hvaromkring staden i allt öfrigt sluter sig såsom omkring sin medelpunkt. Under mera än ett helt årtusende har denna döm bevarat den store Carls jordiska qvarlefvor, katoli- cismens kanske mägtigaste hjelte, det tyska ridder- skåpets väldigaste arm, absolutismens både allsmäg- tigaste och mest lysande målsman. Då grafhvalfvet år 1000 eller 186 är efter kejsarens bortgång öpp- nades, fans hans lik ännu ganska väl bibehållet, sittande pä en stol af marmor med spiran i handen, evangelium i sitt knä, ett stycke af det heliga kor- set öfver sitt hufvud och pilgrimsväskan fäst vid höften. 164 år senare nedlades han i en marmor- sarkofag. Ett stort antal kejsare och konungar hafva här blifvit krönta. Staden är i allmänhet ganska väl bygd. Visser- ligen vittna en och annan af de äldsta delarne om att behofvet mera än skönhetssinnet bestämt deras planläggning och varit den egentlige arkitekten; men icke desto mindre uttager skönhetssinnet i de flesta sin fulla rätt. •) Vid fört':» besök ISO" i Aachen utgjorde protestan- ternas antal i rund buniniu 40CO. Napoleon den fOrate berättigade protestanterna 1806 att uppföra en egen kyrka. C. K Riddtriiad. brabanun. 11. -^