Titel: Östgötaposten
Datum: 1898-09-16
<-- Sida 2 -->
-
+    
<-- Sida 2 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD OSTGOTA-POSTEN Na- 37, Fredagen den 56 September 1S9*. som från Kungsgatan ser monumen- tet och önskar ta det i närmare skär- skådande. Det borde beredas lägen- het att från hamnen komma ötver ån, och i synnerhet vid invigningen, dä säkerligen talrika åskådare komma tillstädes, vore detta nödigt. Frestval. Till kyrkoherde i Borg valdes vid i söndags förrättadt kyrko- herdeval komministern i nämnda församling O. Th. Grönvald med 5,776 röster. Af de andra sökande erhöll domkyrkokomminister C. E. Svenoni 1,636 och komminister K. S. Sand- berg 4 röster. — Till komminister i Svinstad val- des i söndags v. pastor P. I'. Yahlgren med 2,997 röster. Af de båda andra sökande erhöll v. pastor C. H. Sör- bin 2,603 och v. pastor A. E. Nyberg 165 röster. — Till komminister i Slaka väldes i söndags pastorsadjukten ./. A. Sitter- dahl med 1,949 röster. Pastor G. A. Dahl erhöll 887 röster. Jernvägen Norrköping Nerike. Att döma al de utta- landen vi hört, senast på jernvägs- mötet vid Borensberg, synes man på vederbörande orter inom norra Öster- götland icke särdeles tro på förverk- ligandet at planerna om direkt jern- väg mellan Norrköping och Örebro eller södra Nerike; planernas realise- rande tyckes kräfva summor, som man har löga hopp om att kunna uppbringa. Emellertid torde det ha sitt intresse att höra, huru baninge- niören Rob. Uggla sammanfattar sina undersökningar rörande de olika liniernas ekonomiska utsigter; han skrif ver: Af de utredningar, som lemnats lör de tre alternativa bansträcknin- garne från Norrköping framgår, att sträckningen öfver Tjellmo till Laxå, har största utsikten att gifva god ar- kastmng å anläggningskostnaden. Det erforderliga byggnadskapitalets storlek är visserligen för mig obekant, men äfven om ett så stort belopp som sex millioner kronor, eller 48,000 kronor pr bankilometer, skulle erfor- dras för denna linies byggande och utrustning med rullande materiel, synes behållningen af trafiken kunna fullt motsvara den ränteutbetalning, som upplåning af kapitalet kan med- föra. Oaktadt en direkt jernvägsförbin- delse mellan Norrköping och Örebro icke kan vara oberättigad ur ekono- misk synpunkt betraktad, då en så- dan jernväg kan lemna icke obetyd- lig behållning och medföra stor nytta genom att höja varuomsättningen och välståndet i de trakter den be- rör, samt derjemte komma att för- medla en icke obetydlig samtrafik. anser jag dock, att Norrköpings di- rekta jernvägsförbindelse med Nerike bör i första rummet åvägabringas öfver Tjellmo, Godegård, Zinkgrnfvan, Ammeberg och Laxå. Till denna slutsats har jag kommit af beräknin- garne öfver de föreslagna olika ba- nornas rentabilitet. Men äfven ett annat och kanske lika tungt vägande skäl talar för att föredraga denna linie framför de öf- riga bansträcknmgarne. För Norrkö- pings stad är det helt naturligt vig- tigt, att i så hög grad som möjligt kunna sjöledes förmedla varuomsätt- ningen mellan det inre landet samt utlandet och rikets öfriga delar. I detta hänseende torde den här för- ordade linien erbjuda de största för- utsättningarne. ■ Dödsfall. I fredags afled i sitt hem i Norra Ni kyrkoherden i Norra Vi och Tidersrum Johan Carl Edvard Wahlén, i en ålder af omkr. 62 år. Wahlén, som var född i V. Eds s:n, der fadern var bruksförvaltare ' på Ofverum, blef student 1854 samt prestvigdes år 1863. Sedan han tjenst- gjort i Veta, Gladhammar och Vest- rum samt Mister hult biet han kom- minister i Norra Vi och Tidersrum år 1867'samt slutligen kyrkoherde der- städes år 1S84. Han sörjes nu närmast af maka, f. Phalén. — I fredags afled helt hastigt af hjertförlammng handlanden Knut Hesselman, hvilken i 18 år idkat han- del i Norrköping. Han var född i Linköping, der hans fader var kro- nomagasinsförvaltare. Den aflidne, som uppnått 50 års ålder, sörjes när- mast af maka, född Engström, samt barn och syskon. Lungsotssanatoriet för södra Sverige. Lungsotssana- toriekomitén har beslutit foreslå till plats för ett sanatorium Hessleby kronopark i Jönköpings län. Vimmerbybornas jern- väg. Till Ö. C. skrifver en medde- lare: Bland alla banstumpar inom Sve- rige torde — sedan den s. k. "gurk- hsten" (Vadstena-Fogelstabanan) nå- got renoverats — Vimmerby—Hults- fredsbanan, som är 21 kilometer lång, intaga hedersplatsen såsom otidsen- lig jernväg med "rullande materiel", hvilket sistnämnda lånas eller hytes at Nässjö—Oskarshamns jernvägsbo- lag. När bantågen från Vestervik, Nässjö eller Oskarshamn ångat in till Hultsfreds station, som är en jern- vägsknut, händer det ofta att bantå- get (jernvägsmännen sjelfva kalla det lör "stumpen") till Vimmerby får nå- gra timmar hvila sig på sina lag- rar. Ibland har maskinen gått sön- der och ibland har något annat man- kemang uppstått. .Nu på senare ti- den har man på Vimmerby—Hults- fredsiinien satt in ett gammalt odug- ligt lokomotiv, som af jernvägsper- sonalen kallas "Gubben", utan vidare beteckning. Denne ärevördige "gub- be", som tjenstgjort sedan Nässjö— Oskarshamnsbanan bygdes eller an- lades för vidpass 25 år sedan, har förr i tiden, vid en tågsammanstöt- ning, fått ena sidan bortslagen, fören sönderklämd och ångpannan rampo- nerad. Sedermera putsades den odug- lige "gubben" upp något till ytan, samt insattes på Vimmerbybanan. Der tjenstgjorde han senast i lördags som ett spektakel, ty "gubben", som ej fick ångan uppe, behagade "trampa katt" ett par timmar innan han —- som troligen är "klassmedveten" - kunde trakta in passagerare, post och andra kollyn till Vimmerby. Så långt vår meddelare. För egen del skola vi gifva Vimmerbyborna ett god t råd, nämligen att hvar gång de träffa sina stadsfullmäktige draga dem i rocken och bedja dem mera än hittills intressera sig för Östra cen- tralt/anan; ty kommer den till stånd, skall nog banstumpen Vimmerby— Hultsfred snarligen komma i annat skick. Skulle äter östra centralba- nan icke blifva verklighet, är det till god del Vimmerbys skuld och då får nog staden ännu i långa och många år dras med och af "Gubben", ehuru han väl med tiden blir allt orkeslö- sare. Utsigterna för Andrée- ska expeditionens åter- komst. Frän kapten G. V. E. Sve- denborg, hvilken som bekant åtföljde Andréeexpeditionen till Spetsbergen och var utsedd att i händelse af för- fall för någon at de tre deltagarna in- träda i hans ställe, har "Aftonbladet" mottagit en uppsats om utsigterna för den Andréeska expeditionens åter- komst, hvilken artikel afslutas med följande ord: Då ingen af de tre deltagarna gjor- de sig några illusioner om en öfver- fart af polarområdet på ett par dagar, utan alla voro fullt beredda på och med säkerhet emotsågo en öfvervin- tnng eller två, och dä de äfven voro fullt rustade härför, hvarför skulle då vi hemmavarande börja misströsta om deras återkomst redan innan det snart sagdt varit möjligt för dem att låta höra af sig? Till grafvens hvila vigdes i söndags i Säby kyrka efter guds- tjenstens slut stoftet at f. d. riksdags- mannen August Pettersson i Klosterås. En böljande menniskoskara, uppgå- ende till ett par tusen personer, fylde det vackra, af blommor och grönt yt- terligare smyckade templet. I sorge- tåget deltogo utom ett stort antal slägtingarochnärmarebekantaTranås Bankaktiebolags styrelse ochtjenste- personal en corps samt dessutom ett stort antal af ortens mer representa- tiva män, som dymedels ville hedra den hänsofne. Under tonerna af en sorgmarsch bars den af kransar dig- nande kistan in i kyrkan, der kyrko- herde P. N. Kalländer efter en kort dödsbatraktelse förrättade j ordfästnin- gen. Vid grafven sjöngs ytterligare en sång. Bland de talrika kransarne märk- tes följande: från tjänstepersonalen i Tranås bankaktiebolag: "Tack och iarvar. Från styrelsen i Tranås bankaktie- bolag: "Ett tack för mångårigt och godt kamratskap". Från öfverstelöjtnanten C. O. von Gedda, Jönköping: "Tack för gam- mal vänskap och godt samarbete." Från riksdagsman Oscar Ericksson i Bjersby: "Ett bjertligt farväl till min gamle vän. Hat tack för allt du ver- kat till enskildt och allmänt gagn. Hvila i frid." Sällan torde så mycket folk varit samlad till en begrafning i Säby. Byggnadsverksamheten i Mjölby har varit synnerligen liflig under detta år, enär 20—25 nybyggnader bhfvit uppförda eller äro under arbete. Bland de största äro att räkna fabrikör Sundströms storartade trikåfabrik i fyra. våningar (med jordvåningen, der maskin-, tvätt- och torkrum äro inrymda), handlanden N. F. Johanssons fyra- våningshus för butiker och bostader samt possessionaten Svenssons tids- enligt inrättade mejeri, samtliga upp- förda af fasadtegel. Utanför jernvägs- stationen har stationsskritvare Berg- man anlagt ett större tegelbruk, der tillverkningen redan är i full gång. Då byggnadsverksamheten icke sy- nes vara i aftagande — föreningen "Egna hem" ämnar med allra första uppföra icke mindre än 27 mindre boningshus Därstädes —, torde den bostadsbris', som förut, varit så känn- bar i detta raskt tillväxande sam- hälle, samt blirva fullständigt afhjelpt. De mänga nybyggena ha emellertid lemnat mycket goda arbetslörtjenster ät arbetare i hundratal, icke blott samhällets egna utan äfven många från andra bygder, ja t. o. m. från Linköping, skrifves till Ö. C. Stöld af penningar. I lör- dags hade en landtbo och en skräd- daregesäll sammanträffat härstädes samt begifvit sig till en restauration, der de tillsammans pokulerat rätt försvarligt, så att til) sist landtbon blef temligen "lurfvig". Skräddaren skulle så uppgöra räkningen för för- täringen samt erhöll derför landtbons plånbok för att ur denna framtaga så mycket, som behöfdes för liqvi- den ifråga, hvarefter plånboken åter- lemnades till sin egare. De båda vän- nerna åtskildes derefter. När så landtbon hunnit nyktra till, gjorde han den föga angenäma upp- täckten, att i plånboken fattades bl. a. 200 kr. kontant i tvänne 100-kro- nesedlar. Anmälan härom gjordes hos poli- sen, som företog spaningar efter skräd- daren, som nu skuddat Linköpings- stoftet af sina fötter och begifvit sig till Norrköping och derifrån vidare norrut. I går har emellertid skräd- daren, enligt hvad N. T. berättar, er- tappats på ett ställe en mil från Norr- köping. Han blef sedan återförd till Linköping samt har der underkastats förhör, hvarvid han erkänt sig hafva begått sagda stöld af 200 kr. Efter 100 år. För jemnt 100 år sedan planterade dåvarande kyrko- herden i Veta och Viby församlin- gar C. G. Ekmansson ett antal ekar, rörande hvilka han åt efterverlden lemnade följande erinran: "För en framtid må här nämnas, att jag uti en af mig i prestgårdens kohage, Å- sen kallad, uppgjord äng, år 1798 om hösten planterade några hundra ekollon, hvilkas plantor jag fredat så godt jag kunnat, men hvilka jag ej i allo förmått förvara mot nidingars våldsamhet. Af dem som möjligen kunnat öfvergå till efterverlden må ekars ålder med säkerhet kunna be- dömas". Finnas ännu några af den pä sin tid mycket afhållne Ekmanssons ekar qvar, så kunna vetaborna se, om de- ras jord är lämplig för dylik kultur eller ej, erinrar en meddelare till ö C Marknadsdådet i Ske- ninge. Det vid sista Skeninge- marknaden föröfvade våldet förut om- nämndt i denna tidning behandlades d. I4d:s vid Skeninge rådsturätt, då för ransakning varo inkallade drängen O. Andersson Narfveryd, Vallerstad socken och drängen C. J. Andersson, Hassla samma socken, och förekom- mo mot de anklagade så svåra till- vitelser, att de förklarades skyldiga att genast träda i häkte. Målsegaren kunde ej personligen inställa sig enär han ännu ej var återstäld efter det mot honom begångna våldet. En tredje kamrat till de häktade, drän- gen Ernst Lund från Narfveryd kom- mer äfven i följd af af de upplysnin- gar, som vid dagens ransakning vun- nos, att instämmas till nästa rätte- gångsdag för undergående af ransak- ning, skrifves till Ö C. Elgjagt i sjön. Till Ö. C. skrifves: Sistlidne torsdag, den 8 September, observerade torparen Carl Johan Carlsson i Vesterhult under Tofverum, Locknevi socken, en elg, som kom loverandes der förbi. En Carlssons vuxne son hade i samma vefva varit ute på jagt, men utan jagtlycka. Nu vardt här ett tillfälle för jagt af rätta sorten, ty som be- kant är elgen tillåten att skjutas blott under första hälften af Septem- ber. Ett mot djuret riktadt skott, som ej träffade, vållade att elgen blef rädd och hajade till. Med några väl- diga skutt var elgen nere vid den närbelägna sjön Aen, uti hvilken han simmande begaf sig ut. Carlsson och hans son begåfvo sig genast uti en roddbåt ut på sjön, förföljande elgen. Som skyttarnes ammunition för till- fället var slut, var ingen annan råd än att med en medhafd yxa fälla villebrådet, då detsamma af båten upphunnits. Snabbt och ledigt, utan att pina djuret, förpassades elgen till de sälla jagtmarkerna. Att elgen kunde så lätt fångas berodde till stor del deraf att fångstmännen fingo tag uti hans horn, och medan en af dem fasthöll elgen, som brottades starkt, högg den andre med yxan honom i nacken — och elgen blef död. Väl halad i land, befans det att elgen vägde trettiosex (36) lispund, så att den oväntade elgjagten på sjön lönade sig nog. Fältmanövern kostade honom lifvet. Till Ö. C. skrif- ves: Vice korpralen Högstiöm vid Östra härads kompani på Kalmar re- gemente afled sistl. lördag i Hultsfreds under mycket sorgliga omständigheter och till följd af sviter från fältmanö- vern i början af förra veckan. I söndags åtta dagar var IL med då uppbrottet skedde från Hultsfred slätt, och han marscherade liksom de öfriga den cirke 7 fjerdingsväg långa sträckan till Stora Aby i Mörlunda socken. Framkommen hit, fick han ej alls sköta om sig, utan blef jemte flera andra uttagen till nattbevakning och fick så begifva sig ut på ströftåg. Under återfärden på natten till läger- stället råkade bevakningsmanskapet vilse, så att det framkom först tidigt på morgonen och då i ganska medta- get tillstånd. Dä ingen halm fans i skyddstälten, fick Högström lägga sig på blotta marken. Redan en timme dereiter blef han uppkallad igen för att deltaga i en del förberedande syss- lor till det allmänna uppbrottet. Ehuru redan nu särdeles svårt illamående, medföljde han pä måndags f. m. i den ung. halfmils'ånga marschen till Må- lilla. Här anträffades han sedan, lig- gande alldeles förstörd, af en sjuk- värdssoldat, för hvilken han berätta- de ofvanstående om sina strapatser. Soldaten såg genast, hur det var fatt med mannen, och eaf honom vanliga medel mot lunginflammation, hvaraf han angripits. Korpralen upptogs se- dan' på trossen och återfördes på t.s- dagen till Hultstied och inlades på militärsjukhuset, der han fick qvar- blifva, när kamraterna i fredags be- gåfvo sig hem. Så på lördags morgon fick han ett svårt yrselanfall, derunder han sprang upp och ut, sedan han först kastat ifrån sig sjukvaktarne, hviika sökte fast- halla honom. I vildt lopp skyndade han ned till den närbelägna Silfverån, hvilken han sam öfver. Här på an- dra stranden kastade han af sig de klädespersedlar han bar och fortsatte sedan naken sin väg mot Norrhult Vaktarne, som skXndat efter den sju- ke, funno honom en bit framåt, lig- gande död i en liten bäck, antagligen till följd af sjukdomen och överan- strängningen. Högström, som jemväl har ett par bröder bland underbefälet på rege- mentet, var liksom desse känd för sitt goda hufvud samt omtyckt och värderad af kamrater och förmän. Han biet ett offer for sin tjenst. Tjenare som belönas. Aktiebolaget Finspongs styckebruk har gjort framställning om Patriotiska sällskapets mindre guldmedalj åt gjutmästaren C. J. Qvarfordt, under- verkmästaren Fredrik Hellgren, f. d. masmästaren Karl Eriksson och träd- gårdsmästaren Karl P. Eriksson för resp. 51, 34, 27 och 33 tjensteår. Dessutom hafva 65 personer föresla- gits till erhållande al större silfver- medalj och 64 att få mindre silfver- medalj för långvarig och trogen tjent vid bruket. Godt om ekorrar synes det vara i år, skrifver en iakttagare till Ö. C. Öfverallt i trädgårdar ses de små vackra djuren, hvilkas så här talrika förekomst invid husen säges skola bebåda en mycket kall vinter. Antagligen är väl emellertid att de i skogarne ej finna tillräckligt matför- råd, enär innevarande sommar varit mycket ogynsam för trädens frukt- bildning, och derför nödgas de söka sitt uppehälle å bebygda platser. Fjolåret deremot var ovanligt rikt på frön och trädfrukter ur skogen, hvilket bl. a. förklarar ekorrarnes starka förökning. F. d. grenadierens träd- gård. 1 Akeby tocKen b>r en t. d. gieuadier vid namn Thor. som etter sitt afskedstagaude lör gjorda besp.-iriu- gar iuköpt eu liten lägenhet, som hau gtlvit namnet Thorshag och bebygt med ea bärdeles treflig stuga. Varmt in- tresserad lör tiädgårdsskötsel har han just i dagarne hatt läustradgårdsmä- staren Mohr ute hos sig lör att fådeu blitvaude, i iöihållaude till lä^eiiheten stora trädgårdsanläggningen, oiduad så planmessigt som möjligt och eihålla bästa möjliga val at trukttiäJ. Från det forna grenadiertorpet skall han se dan flytta hit sina många bisamhällen, eu hel liten by af boningar lör dessa den idoga flite s representanter. Inue i stugan håller mor det så hut och trefligt, att det är eu rigtig fröjd derät, och der ute skola de flitiga bina hålW sitt surr bland blommor < ch träd. Då tår den gamle greuadieren det bra och som han vill ha det. Och heder och tack iörtjenar han pi gamla dagar af hela det land, som lian en gång tjente med sitt gevär. Ty tien har gjort icke blott sig bjelf utan ock tusterlandet eu tjenst, som odlar en teg och förvand- lar ett stycke jord af detta land till ett hem för tietuad och ro, skriiver en meddelare till Ö. C. Försåld lägenhet. Å auk- tion har genom hr K. A. Liljebäck, Malmslätt, utjordslägenheten Nya Se- gelstorp i Kärna socken blifvit för- såld till vaktmästaren J. Ferm, Malm- slätt. Försäljningssumman var 2,500 kr. och tillträdestiden genast. Kinda föreläsningsför- ening har, efter några veckors uppehåll under den varmaste årsti- den, i Augusti åter börjat sin verk- samhet. Under första halfåret hölios 35 föreläsningar, alla talrikt besökta, och under hösten lära lika många komma att hållas. Såsom föreläsare fungera 7 af häradets prester, 5 skol- lärare, 2 läkare, 2 jurister och 6 andra föreläsare. Styrelsens ordf. är kyrko- herden d:r A. Afwin i Hägerstad, sekreterare är organisten C. St. Lind- blom, hvarjemte häradshöfding H. Hedenstierna fortfarande tjenstgör så- som inspektor och såsom sådan jem- väl håller föreläsningar. Fisket i Kindasjöarna. Sedan ordföranden i Kinda hushåll- ningsgille, häradshöfding H. Heden- stierna, anmodat fiskerikonsulenten Th. Ekman att undersöka sjöarne inom Kinda härad och yttra sig om de åtgärder, som kunde vara lämpli- ga för upphjelpande af fisket i de- samma, har undersökning skett af 36 sjöar och, yttrande atgitvits. Detta ärende lärer förekomma vid gillets höstsammanträde och vi skola fram- deles åt detsamma egna nödig upp- märksamhet. Till syssloman vid Motala stads arbetsinrättning är bland de två sökandena utsedd skolläraren O. E. Andersson. Besvären ogillades. Hos kon. bethue anförae komministern i Gryt S Andiéa besvär ölver Gryts för- samlings å extra kyrkostämma den 28 iiästlidne Mars lättade beslut: att några nybyggnader å socknens s. k. kyrko- jord icke finge uppföras föriäu kyrko- stämman på förslag af kyrkorådet be- slutat om utstakning af lägen och rikt- ningar samt prötvat ritningar för be- stämmande af husens utseende och plan- afgitter, hvilka senare skulle komma att tillfalla kyrkokassan. Klaganden förmenade att han egde dispositions- rätt öfver kyrkojorden och vore oför- hindrad att derstädes upplåta byggna s- platser och för desamma uppbära al- gifter. Kon belhde har emellertid funnit besvären icke kunna till någon åtgärd föranleda, enär klaganden af ofvei kla- gade l e lutet icke kan anses hindrad att göra gällande den af honom åbe- ropade dispositionsrätten till kyiko- jorden i fråga. Elgjagten. Stor "elgspillan" har varit rådande under den nu snart tilländalupna jagttiden å dessa högdjur. Så har t. ex. en skogvak- tare under Sonstorp, nämligen hr Andersson i Gultebo, Hellestads s:n, ensam skjutit 5 elgar. Under en större drefjagt å Häradstorp, under Finspong, den 10 dennes iäldes ej mindre än 6 elgar, hvarjemte en års- kalf af misstag fick bita i gräset. 1 en hastig vändning och då elgen är under språng äfvensom delvis skymd af träd och buskar kan årskalfven mycket lätt förvexlas med en s. k. "fjoling", kalf af ett föregående år, och att vid här ofvan nämnde jagt ett fullkomligt misstag förelåg behöf- ver ej dragas i tvifvelsmål. I Regna och Skedevids socknar har fällts en hel mängd elgar, under det att i Godegårds s:n, der elgen ymnigt förekommer, endast ett fåtal skjutits, beroende derpå att man å det stora Godegårdsgodset (norra Östergötlands ypperligaste elgmar- ker) i år beslutat spara dessa djur. Å Hvilkhyttans mark i Tjellmo s:n, äfvenledes bekant för en stor tillgång på elg, iäldes den 12 dennes en elg- ko af fanjunkaren Erik Öländer. Ännu återstår ett par dagar af den lofgifna tiden, och antagligt är att många elgar innan de, den 16 den- nes fridlysas, komma att duka under för jägarens lod. — En vacker elgqviga sköts den 4 dennes på Lars Olssons egor i Ke- stad, Vånga s:n, af garfvaren G. Öländer. När "stinsen" åkte bicy- kel. Till Ö. C. skrifves: Till en jernvägsstation i norra Smaland an- lände härom dagen, bland annat smått och godt i varuväg, en velociped, adresserad till en folkskollärare pa landet. Velocipeden kom från en Stockholmsfirma, som till skilda orter säljer mycket af sma artiklar. När velocipeden kommit till stationen och der ej genast afnemtades, tyckte sta- tionsinspektoren att han nu kunde öfva sig gratis i cyklande. Det gjor- de han också några turer sa grund- ligt att velocipeden gick sönder och måste, nolens volens, sändas till Stock- holmsfabriken för att lagas. Men just under den proceduren hade velocipe- dens köpare kommit tiil stationen för att afhemta &in vara. "Stinsen-* måste bekänna hur det var. Han bjöd förlikning med 15 kr. Men skolläraren, som ville rubncera saken såsom ett för tjensteman far- ligt brott emot eganderätten, tog in- gen förlikning. Han anmälde förhäl- det till vederbörande trafikchef. Med "stinsen", som länge nog förut syn- dat på nåden, blef det ett nytt, strängt förhör, som lär resulterat uti att han far utjenstledighet" för alltid. Tilläg- gas bör att såväl skolläraren aoin "stinsen" äro välbergade män. Försvunnen och åter- funnen död. Till 0. C. med- delas: Den 1 dennes försvann från Oppeby fattigstuga 83-årige f.d.skräd- daren P. M. Sjöberg. Oaktadt han ej athördes, anstäldes ej någon efter- forskning efter honom förrän den 9 dennes, då han hittades död ett stycke från allmän väg, cirka 3 km. från hemmet. Anledningen till, att han ej förr efterhörts, är att det ej alls varit något ovanligt, att Sjöberg var borta några dagar, hvadan ej kom- munalnämnden har någon skuld i saken. Enär alla tecken till yttre våld saknades och man ej kunde för- moda mord, fick S. i vanlig ordning begrafvas. S. har i många är varit förföljd af fixa idéer. Egendomshandel. V2 mtl Bonnorp i Stjernorps s:n hårat bryg- garen C. V. Bergman i Norrköping försålts till landtbrukaren Gust. Lars- son i Maspelösa för 33,000 kr. I kö- pet ingå en del inventarier. Tillträde den 14 nästk. Mars. —MM——M—— ———— Hufvudstaden. Två barn brända till döds. En upprörande händelse inträffade i tors- dags e. m. å Liljeholmen. I ett trä- hus invid hufvudbyggnaden bor en trappa upp i ett vindsrum arbetaren August Andersson och hans hustru Olga, båda några och 20 år gamla. Vid tvåliden på middagen hade hu- strun gått ett 30-tal steg från hem- met för att arbeta, lemnande sina två späda barn, det ena 2 Va är, det an- dra blott 8 månader, ensamma. Den yngste gossen hade då legat i sän- gen. För att barnen ej skulle kun- na komma ut hade hon stängt till dörrar och fönster. Först vid 5-tiden återvände hon till de små. Rummet var då fyldt med rök, hvadan hon förstod att eld uppkommit. Hennes närmaste tanke rörde naturligtvis barnen och genom röken störtade hon till sängen. Här mötte henne en hemsk syn. De små voro hflösa och kropparna ohyggligt förbrända. Den minstes lik låg bland de brinnande sängkläderna, den äldre gossen på goltvet vid sängen. I huset bo flera familjer. Ingen hade dock känt röken eller hört bar- nens jemmerrop. Elden hadeinskränkt sig till kläderna i sängen, som voro helt och hållet förbrända. Om anledningen till olyckan upp- ger modern, att tvååringen antag- ligen funnit några tändstickor, som fattat eld medan han lekt med dem. Man har förebrått modern derför att hon lemnat barnen utan tillsyn så lång tid. Den minsta vore ju i be- hof af ständig sådan. Makarne äro ganska illa meriterade i Liljeholmen och ha ouppgjorda affärer med rätt- visan. Polisförhör hölls i går. Sorgligt — om det dr sant! Vid moimonernas sammanträde i Stockholm i lördags uppträdde äfven öfverstepresterna Murnn frän Liver- pool och Chistensen från Köpenhamn. Dessa framhölio dervid, att rappor- terna från Sverige i år utvisade en framgång för mormonismen, hvartill motstycke icke kunde uppvisas inom hela den europeiska missionen under de senaste 25 åren. Det råder ju också intet tvifvel om att Sverige står främst eller snart nästau ensarut inom Europa i sin an- slutning, till "Frälsningsarmén" och andra liknande religiösa geschäft. Den käre "generalen" från England helsar ju numera också på b varje år i Sve- rige, det" fattiga landet som blifvit honom en guldgrufva. Hos de mera praktiskt anlagda, klarseende folken, danskar och tyskar m. fl. har inte "frälsnings" affären hatt någon fram- öfriga landsdelar. En revolverkula genom huf- vudet. Vid Uggelbo i Vendels soc- ken i Upland utspelades i fredags qväll ett blodigt uppträde, som ännu är insvept i dunkel. En hemmans- egare derstädes vid namn Forsberg blef dervid träffad af ett revolver- skott, som inträngde i hufvudet, of- vanför högra ögat, och har seder- mera uppgifvit, att en namngifven person efter föregående ordvexling aflossat såväl detta som ett annat skott, hvilket icke träffade. Den så- rade affördes, som det föreföll, i dö- ende tillstånd till akad. sjukhuset i Upsala, och polisförhör anstäldes med den af honom angifne grannen. Denne förnekade emellertid bestämdt all kännedom om tilldragelsen och för- säkrade, att han ifrågavarande afton icke ens sett Forsberg. Under så- dana förhållanden och då vittnen ej funnos att tillgå, kunde för tillfället ingen ytterligare åtgärd vidtagas. Den sårade, som vid ankomsten till sjukhuset var medvetslös, undersök- tes af professorerna Lennander och Henschen, som med ledning af sym- tomen bestämde kulans sannolika läge. Ett försök att med Rönntgen- strålar se kulan misslyckades. Prof. Lennander företog emellertid opera- tion och fann kulan på bestämd plats. Projektilen hade, såsom ofvan nämnts, inträngt ofvanför högra ögat, fortsatt genom en del af hjernan samt stan- nat i nedre delen af tinninggloben i mellersta hjernskålsgropen. Efter ope- rationen befinner sig den sårade gan- ska bra. Han är fullt redig och nä- stan feberfri. Hans tillstånd ingifver derför förhoppning om tillfrisknande. Häll aldrig fotogen öfver el- den! En beklaglig olyckshändelse in- träffade i lördags i Bjuf, Skåne Hu- stru Agnes Johansson var sysselsatt med att tända eld i en kakeiugn och begagnade sig dervid af att hälla fo- togen öfver elden. Hon råkade emel- lertid komma för nära lågan med den sorgliga påföljd att fotogenkärlet ex- ploderade och att så väl hennes egna som kläderna på hennes i knäet sit- tande 1 år gamla barn strax stodo i ljusan låga. En i lägenheten bred- vid boende svåger, som på den olyck- ligas nödrop rusade in, lyckades efter energiskt arbete släcka elden i klä- derna, hvarefter de stackars brända strax fördes till Bjufs sjukhus. Ohygg- ligt var att höra de öfver hela krop- pen svårt brända menniskornas jem- merrop. Prinsens ekipage sönderslog!. Vid prins Carls ankomst till Sösdala i Skåne sistlidne lördag inträffade en olyckshändelse, i det att häsiarne för det af frih. Barnekow å Vannaröd till prinsens möte utsända ekipaget råkade i sken, hvarvid vagnen totalt sönder- slog* och kusken blef öfverkörd. En lycka i olyckan var ätt prinsen och hans följeslagare ej hunnit taga eki- paget i besittning. Bänkhyrorna behållas Kyrko- tuilmäktigi- i Göteborg ha med 31 rö- ster mot 10 afslagit ansökan om fria bäukruinsplatser i kyrkan. När gamman döpte Wester- mark-Roséa. Till Hel».-Posten skrif- ves: Det satte inte liten skräck i både stad och bygd, då ryktet häromda- gen förtäljde att den så mycket om- talade Westermark-Rosen var på or- ten vid Engelholm. Så säkert visste ju ingen om det var han, men det sades emellertid och mer behöfdes inte att skrämma upp sinnana. Faktum är att nyligen uppenba- rade sig på åtskilligahåll inom några af Norra Åsbo härads skogssocknar en figur, som på mera enstaka går- dar och der karlarne voro borta, höll på att vettskrämma fruntimren genom påståendet att han vore den celebre W.-R. Pä så sätt lyckades den för- slagne kringstrykaren piocka till sig hvad han ville, ty ingen vågade neka en sådan person någonting. Kom han så en eftermiddag till en gård, der mannen var på skogsar- bete och ej väntades åter på ännu några dagar. Gumman var ensam hemma, men det var en käring med skinn på näsan, som gjorde en konst i både Westermark och Rosén och äfventyraren blef här utkörd. Under hotelser att återkomma till natten gick han sin väg. Morän funderade dock på hotelsen och bar upp några såar vatten på löf- tet, riktigt äkta o förf älskad t gödselvat- ten till på köpet. Och så satt hon vid loftsluckan och bidde sin tid. Och den kom den minut som hon väntat. I mörkret tassade någon utan- för och famlade på dörren. Men kä- ringen var vuxen situationen. Qvickt slängde hon en bräddad spann at den doftande kompositionen öfver figuren nere på gården. "Der har du för Westermark, din tjufstryker'', skrek hon, "och der har du för Rosén" — och så singlade hon ut en buljongsaffva tiil. "Har du fler namn, så har jag min själ också mer dopvatten här — kom du bara!" "Aj-åj-åj", stönade det dernere, "8r du rakt vill, Pella? Det är ju jag". Det var gubben hennes, som oför- modadt vände hem från skogen. Så gick det till när gumman döpte Westermark-Rosén. Egendomshandel. Öfversten och chefen för Skånska husarregementet E. T. Grönwall har sålt den natur- skönt belägna egendomen Forsby i österåker, Södermanland, till arren- datorri af Löwenska fideikommisset Sörby, agronomen H. Santesson. Pri- set är icse bekantgjordt. Taxerings- värdet ä Forsby utgör omkr. 275,000 kronor. Elgen med släplinorna. I vin- tras omtalades huru en elgqviga. som blef uppdragen ur Fyrisån vid Gamla Upsala, der hon höll pä att drunkna, sprang frän sina räddare med en häst- grimma på hufvudet och ett par töm- mar släpande efter sig. I måndags sköts samma elg vid Ytternäs i Näs socken af akademiskogvaktaren A. Jansson. Djuret hade ännu grimman på sig, neddragen på halsen, men töm- marna voro bortslitna. En större stöld föröfvades å Frösö läger i torsdags, skrifves från Östersund. En af kompanicheferna hade hos intendenten uttagit något öfver 2,000 kr. till manskapets aflö- mng samt läst in penningarne i en byrå på sitt rum i officersbaracken. När aflöningen följande morgon skulle ske, voro omkring 1,050 kr. borta. Tjufven hade varit försigtig nog att ej tillegna sig de större sedlarne utan endast femmor, tior och silfver. Stölden föröfvades under officerar- nes middagstid och tjufven hade be- redt sig tillträde till rummet genom att använda nyckeln till ett närlig- gande rum. Byrån hade öppnats an- tagligen med falsk nyckel eller må- hända antagligare medels nyckel, som förut stulits. Detta jemte det rörhål- landet att tjufven passade på vid ett tillfälle sädant som detta och lyckats utföra stölden utan att väcka upp- märksamhet hos de båda posterna tyder pä att tjufven väl känner för- hållandena. Göteborgs prestmän som nyk- terhetskämpar. I torsdags hade Göteborgs prestmän ett sammanträde och beslöt dervid det samlade pre- sterskapet att i skrifvelse till magi- straten anhålla om krogarnas stäng- ning sön- och helgdagar. Skulle denna presterskapets anhållan icke leda till något resultat, komma dock stadens prester med stiftschefen i spetsen att lemna nykterhetsvännerna allt det understöd de kunna i och för förverkligandet af denna deras strlifvan.