Titel: Östgötaposten
Datum: 1898-09-16
<-- Sida 3 -->
-
+    
<-- Sida 3 -->
i] OPTT-wanTT.ANnw VF.CEOBr,M"> A^^anTA-PnQTRNJ^rn7 p-rt.-iag.flp .-!„„ ig September 1S?8 En egendomlig föreställning är rådande bland allmogen i hela Vestbo i Jönköpings län, i det man anses mista hättan, om mail kommer in i ett hus, der det finnes ett odöpt barn L)en förlorade hulvadbonaden må-te "lös.s'' genom penningar eder någon annan gåfva. Sjmliga familjefäder hälla af idel graunlagenbet dörrarna stängda, under det att ett barn är "uedet" (hed- niskt, odöpt), på det att besökande icke skola gå m i buse1; andra åter söka skälmaktigt att jocka io vaudiare, som äro okunniga om den intressanta till- dragelsen. En del af Smalands länge förbisedda millioner kommer i dessa dagar småfolket i dess* bygder till godo Hundratusentals kronor hat- va nämligen uuder sennsle tiden utbe lalts till "krö-aplockarc". Det Tar ce; börda qvantiteter lingon, som torde* tiil Vtx.ö i tisdags och såldes till uppköpare m. fl. Eiterhvad som meddelats X. V.xiöbl.. utbetalade- derstädes uuder dagens lopp öfver 20,000 kronor tor lingon. Planen utanför gods- magasinet ifrau riddaihuset ända tram till järnvägsbron var lullpuckad af lin- gonlass och lingonlådor. I lördags upp- köptes lör cirka 10 000 kr. Således har på blott några dagar i Vexiö ut- betalats omkring 30,000 kronor lör lin- gon. Man kan göra sig en liten före- ställning om d=n kolossala exporten, dä man får veti', att till uppuöpare i Vislauda aukomuio lråu Tyskland i tis dags 40,000 kronor och i onsdags 50,000 kronor. Från VislanJa afsändes i lördags 24 •vagnslaster ocn på onsdagen 15. Förbi stationen passerar vissa dagar 100-tals dullastade vagnar med lingon. Piiserni voro i onsdags i Vtxiö 15 ä 17 öre. i Vislauda 18 ä 20 öre, i Moheda 20 ä 22 öie pr kg. Lönerna for tjenare ha fått en ganska afaeväril höjning, att döma at -de löner som lordrades och gåtvos på kommissionskontoren i Örebro i tisdags, skritver Ner. Alleh. Ogifta drängar var det mycket godt -om, men de voro sä höga i sma löne- ans-pråk att ce hade svårt att tå plat- ser. De begärde ända till 250 kr., me- dan husbönderna ej ville ge mera än 200 kr. Behoivet at drängar var dock så stort, att t. ex. en lördräng betaltes med ända till 235 kr. (225 -j- 10 kr. städja) och vanliga drängar med 205 och 2l0 kr. På gitta drängar, fördrängar och stat- karlar samt ladugårdskarlar var det total brist. För ladugårdskarlar ha bju- dits ända till 180 kr., den vanliga lö- nen har förut varit 150—160 kr. För .gitta stat- och lördräugar bjudas 250 — 300 kr. mei stat Jungfrur var det gauska godt om, •och hade ätven de stegrade löneau- språk De begärde 150—175 kr., men «rhöllo på landet i allmänhet endast 140—150 kr. plus 5 kr:s städja. Hus- hållerskor betalas med 200—300 kr. efter dugligheten. Skickliga kokerskor •erhålla i staden 150—160—175 kr., husor 110 — skickligare till 130 — och .j>å Jandet 120—125 kr., mjölkpigor 130 —140 kr. På landet är man förtvinad både öf- Ter bristen pä tjeaare, särskildt gifta drängar, och de böga lönerna Kom- missionskontoren äro öfverhopade med böner och aniopuingar att skaffi tje- nare, från somliga trakter till hvad pris som helst. Far och son hafva brakat samma gärd i 117 ar. Eli tid- ningen "Södra Sverige" skrilves från Blekinge' Det finnes många odalmanna- slägter i vårt land, som i århundraden •bebott och brukat samma egendom. Mera ovanligt torde vara, att summan af den tid, under hvilken en gård egts •och brukats af blott två personer, lar och son, uppgår till 117 år. Så är dock förhållandet pä ett ställe inom Mor- Tums församling, der fadern till den nuvarande egaren egde ocb brukade sitt efter sin tader ärfda hemman i 68 år •eller från 1781 till sin död 1849, och den nuvarande egaren alltsedan dess eller i 49 år. Det bör tilläggas, att den sistnämnde, som ännu icke upp- nått 70 år, ännu besitter god helsa och den bästa vigör. så att ban — raensk- ligt att döma — ännu läuge sje t kan förvalta sin egendom. Västmanlands torfmosaar. De torfmossundersöknmgar, hvilka sven- ska mosskulturiöreningen årligen lå- ter utföra genom sin botaniske assi- stent, direktör Rob. Tolf, hafva den- na sommar omfattat Vestmanlands län, hvarest, trots en i högsta grad ■ogynnsam väderlek, åtskilliga hundra- tal mossar gjorts till föremål för iak- tagelser. Det öfvervägande stora flertalet af dessa torfmarker har varit af god, ofta till och med af utmärktaste be- skaffenhet, i det att den i allmänhet 'föga djupa och vanligen väl multnade torrsubstansen hvilat på leror af olika slag. De till odling mindre tjenliga hög- mossarne inom Vestmanlands län torde, enligt hr Tolfs uppskattning, knappast utgöra mera än 5 procent af mossarnes hela antal, hvarföre så lunda länet ifråga måste betecknas såsom synnerligen rikt på odlings- marker af bästa slag. Hans första och sista järn- vägsresa. At hjerttörlamning afied i ousdags afton på tåget mellan Ler- bäck ocb Askersuud t. hemmansega- ren Karl Persson från Askersunds lands- församling. Passagerare, som sutto i samma kupé som Persson, förstodo icke att han var död, utan trodde att han aof. P. hade varit inne i Örebro och sökt läkarehjelp iör ögonsjukdom och var nu på återresa hem, då han sä plötsligt öiverraskades af döden. Den aflidne, som förr aldrig varit svårare sjuk, var lödd 1810, således 88 år, och en hedersman af gamla stammen. Denna resa biet Perssons både första och sista jernvägsresa. Den aflidne, som ej hade några barn, sörjes när- mast af en åldrig maka. Lefvande begrafven. En ohygg- lig olyckshändelse inträffade i fredags e. m. å Malmströms tegelbruk Pål- sjö, strax norr om Lund, omtalar L. D. Under det ett par arbetare voro sysselsatta nere i lergrafven, ned- störtade plötsligt en större briDk. hvilken under sin tunga massa form- ligen begrof den ene, tegelbruksar- betaren Lars Ingemansson. Man skyn- dade sig att utgrälva det olyckliga offret, hvars armar och ben voro af- slagna å ett par ställen. Döden hade synbarligen följt ögonblickligen. Den under så sorgliga omständigheter omkomne arbetaren var en 60 års man, gift och bosatt i Lund. Liket iördes till lasarettets bårhus. Billiga romaner: Prenumeranter a veckotidningen Ostgöta—Posten, < hvilken för helt år kostar endast kr, ► Il 50 (postarvodet inberäknadt) er- hålla gratis en följetongsbilaga, upp- tagande C. F. Ridderstads svenska ► historiska romaner, hvaraf med hvarje . tidningsnummer följa 24 sidor (eller under årets lopp inalles 1,248 sidor). ► Prenumeration kan ännu ske från ^ . årets början, då ock hela den pågå- ende romanen "Fursten" erhålles från ► början. ^Nu tillträdande prenumeran- ter erhålla genast 264 sidor af roman- bilagan. Mot billigt pris kunna ock erhållas < de förut utkomna romanerna 'Svarta Handen" och -Drabanten'. Svarta ► Handen (2 delar, häftade i ett hand, . inalles 821 sidor) erhälles i häftadt < ex. för 1 kr. och Drabanten (2 delar, ► häftade i ett band, inalles 1,535 si- < y dor) erhålles för kr. 1:50. Beloppen insändas i postanvisning till Östgöta- . ^ Postens expedition Linköping. Re- * t qvirenten bör uppgifva tydlig adress. Drabanten kan ock erhållas i ohäf- tadt ex. för far. 1: 2o, då romanen ^ sändes till vederbörande reqvirent i korsband (alltså frakt- och portofritt). Romanen i fråga behandla tilldra- gelser ur svenska historien. "Svarta i Handen" rör sig om de tilldragelser, som stodo i samband med mordet å ► grefve Axel v. Fersen 1810. I Dra- i banten och Fursten äro hufvudperso- ' nerna: Carl XIII. Gustaf IV Adolf, ► Katarina II i Ryssland, G. M. Armfelt, . Reuterholm, Magdalena Rudenschöld m. fl. historiskt hekanta personer. Arbetsgifvaremötet i Göteborg. En förening bildan. Göteborg den 9 Sept. Mötet för åstad- kommande af en arbetsgivareförening inleddes af byggmästaren N. Anders- son med en redogörelse för den ifrå- gasatta organisationen. Till ordförande valdes hr P. Em. Lithander. Beslut fattades att mötet sKulle an- ses såsom enskildt och att dess be- slut skulle meddelas pressen. Ingmiör R. Berg från Malmö redo- gjorde för Skånska arbetsgivareföre- ningens tillkomst Ett 50-tal representanter för stor- industien i staden och omnejden voro närvarande. Beslut fattades enhälligt om bil- dande af en förening efter de grun- der, som mom. 1 och 2 i det upp- giorda förslaget,(omnämndt i vårt se- naste torsdagsnummer) omfattar hvil- ka nu efter meningsutbytet blifvit godkända. En interimkomilé af 7 personer val- des. Biskop Billing bedras. Stockholm den 14 Sept. Till biskop Billing har i dag öfverlemnats ett minnesalbum i läderplastik, innehål- lande porträtt af Dalarnes prester samt vyer af kyrkor, prestgårdar och bemärkta platser i Dalarne. Gåivan öfverlemnades genom en deputation af dalaprester. Dödsbi änd 1 kolmila. Hemösand den 14 Sept. 37 årige kolarefönnannen N. F. Johansson vid Brunne sågverk, lödd i Vt-rmland, rakade i morgsse gå ned sig i en kol- mila, hvarvid han så illa brände sig att han omedelbart efter intagandetpå härvarande lasarett afled. Han efter- lemnar enka och 2 barn. Råsmordsförsöket å Fårö. Visby den 14 Sept. Förnyad ran- sakning med lör mord- och rånför- sök å Fårö häktade handlanden Sö- dergren har i dag hållits. Offret, den gamle fyrmästaren Berggren, har lidit svårt at mordförsöket och uppgifves totalt hafva förlorat minnet. Målet uppsköts till den 4 Okt, då dom sannolikt kommer att atkunnas. Den falske skolläraren. Visby den 14 September. Den fal- ske Orlunda-skolläraren Johansson- Bolmér från Bolmsö undergick i dag förnyad ransakning. Han nekade lik- som förut envist, påstående att en annan person vore förfalskaren. Må- let uppsköts till den 4 Oktober. Tattarelif. Oskarshamn den 14 Sept. Vid Kräks- måla kreatursmöte i går biet heru- mansegaren K. Jonsson i Branthult ihjälslagen af svågern, hemnwnsega- ren Th. Nilsson i Kråksmäla. Ett nytt krig i sigte, Argentina och Chile. ROM den 14 Sept. Hit ingångna te- legram från Buenos Aires meddela: Då alla underhandlingar i gränsfrå- gan visat sig vara förgäfves, står utbrottet af fiendtligheter omedel- bart för dörren. Chilenska flottan ligger med ångan uppe och af vak- tar uppbrottsorder. Nytt tal af kejsar Wilhelm. Föga lofvande för afrust- ningnplanerna. Porta Vestfalica den 8 Sept. Vid en här i går gilven bankett noll kejsar Wilhelm ett tal den han uttalade den förhoppningen, att en sammanslutning mellan fäderneslandets olika förvärfs- grenar skulle kunna åstadkommas på alla större områden. Detta vore dock möjligt endast om freden skyddades, och detta äter kunde icke ske, utan en slagfärdig och stridsberedd irm uGi've Gud- — s.öt kejsaren — uatt vi städse med ett dylikt förträffligt och väi bibehållet raeo>l måtte kunna sörja för, att freden beherrskar verl- den!* Presidenten Fanre mot- sätter sig revision af Dreyfus-processen. Likvisst anses den nödvändig. Paris den 13 Sept. "Le Matin" upp- gifver att presidenten Faure i går i ministerrådet fullständigt slöt sig till krigsministerns åsigt till stor förvåning för öfriga medlemmar af ministéren hvarjemte han fullstän- digt redogjorde för de skäl på grund af hvilka han ansåg en revision af Dreyfusprocessen omöjlig. Brisson och de öfriga ministrarna förklarade derpå att de önskade af- gå från sina embeten. På presiden- tens anhållan blef dock frågan om revisionen uppskjuten till efter ma- növrernas slut. Krigsministern lär icke komma att åtlölja presidenten under manövrerna, hvilket betraktas som ett bevis för att krigsministern redan anses hafva afgått från sitt ernbete. Enligt förljudande är den af justi- tieministern tillsatta komitén, som skall genomgå handlingarne i Drey- fusmålet af den åsigten att en re- vision af Dreyf usprocessen är ound- gängligen nödvändig sedan komitén fått kännedom om de af Henry gjor- da bekännelserna samt Du Paty de Clams afskedande hvilket lär hafva motiverats dermed att han på egen hand skulle ha träffat anstalter för aft rädda Esterhazy. Paris den 14 Sept. En Palais Elysée närstående person har ror en med- arbetare i "Le Gaulois" yttrat, att presidenten Faure ämnar energiskt motsätta sig en revision af Dreyfus- processen. Gent emot beskyllniugarne mot general Mercier och medlemmarne at lb94 åts krigsrätt framhåller pre- sidenten Faure. att han är arméns högste chef. Skulle ministéren likväl besluta revision, kommer presidenten möjligen att i en utförligt motiverad sknfvelse meddela senaten och depu- teradekammaren, att han nedlägger presidentembetet, dock sä att han på nytt ställer sig som Kandidat vid pre- sidentvalet. . Faures seger eller nederlag skulle då bhtva afgöiande lör fiågan om re- vision. Utgifvaren af en Dreyfusvänlig tid- ning Fhilihert Kuge blef i går öfver- fallen af en person och misshandlad med en knölpåk. Den ölverfäilnes till- stånd är allvarsamt. Gerningsmannen häktades. Det sjunde allmänna kyrkomötet öppnades i lördags på sedvanligt sätt i Förslå kammarens plenisal. Den gamle vördade erkebiskopen, hvilken trots sina iylda 80 år hyst säkra för- hoppningar om att såsom ordförande kunna öppna älven detta kyrkomöte, hade genom ett tillfälligt påkommet illamående hindrats denfrån. Mötets at k. m:t utsedde vice ordförande, biskop Gottfrid Billing blef derför den, som nu helsade den svenska kyrkans representanter välkomna och förkla- rade mötet öppnadt, sedan han dess- förinnan uppläst det tal, som erkebi- skopen sjell ämnat tramsäga: Hvad boträtfar det arbete, som väntar oss alla, sä torde det ännu vara för tidigt att derom yttra inånga ord, enär dess före- mal tills vidare äro ganska ofullständigt kända. Visst är dock, att under en upp- rörd tid synnerlig varsamhet och mogen pröfning blifva nödvändiga. Intet är lät- tare, än att äfven pa det kyrkliga området framkasta en hel massa af s. k. reformför- slag, men intet är pä samma gäng svå- rare, än att åtgöra, huruvida det som före- slås verkligen är brukbart. Det gar näm- ligen aldrig an, att här lättvindigt hand- skas med angelägenheterna, liksom vore de kommunala siriasaker, som i dag kunna göras pa ett sätt i morgon pa ett annat Särskildt måste ju kyrkans bekännelse och häfdvunna ordning af hvarje tänkande svensk man anses såsom ett dyrbart fä- dernearf, hvaraf ej något far offras iör god- tyckliga kraf När kyrkomötet under hela sin tillvaro hyllat detta slags konservatism, liar det likväl pa samma gäng föreslagit ett stort antal, enligt dess uppfattning, behöfliga reformer, som dock tyvärr icke alltid vun- nit riksdagens bifall. Mun nog härom! Vi skola hvarken klaga eller misströsta om framtiden. Bland de frågor, som veterligen nu skola komma under mötets behandlig. är utan tvifvel bibelkommissionens senaste öfver- sättning af Gamla Testamentet den vigti- gaste. .Matte hen till kyrkans gagn nöj- aktigt kunna lösas! Med denna slutönskan sänder 80 åringen sin korta välkomsthälsning till eder, mina horrar. och uttalar sitt hopp om edert vän- liga understöd." Uppvaktning för konungen. Kyrkomötets medlemmar uppvak- tade i tisdags kl. 10,45 f. m. konungen på slottet. Erkebiskop Sundberg fram- förde dervid mötets helsning till konungen i följande ordalag: Aller nådigste konung! Den svenska kvrkans nu församlade om- bud frambära med djupaste tacksamhet och varmaste tiligifVenhet K. K. Mit sm underdåniga vönlnadsbetvgelse. Kedan under århundraden har d.-nna kvrka haft den oskattbara lyckan att i landets konun- gar ega trofasta värdare af sina vigtiga angelägenheter och samma lycka fir henne ännu i dag beskärd. Het mäktiga förenings- band, som sålunda allt innerligare blifvit knutet mellan stat och kyrka, torde äfven i väsentlig mån halva bidragit till utveck- ling.-!, af den kraft. i.ä hvilken värt ofta hård! pröfvade folk- historia har så många härliga bevis. Hvad framtiden i nämnSa hänseende skall medföra vet »ad allena. men det tro vi förvisso sjelfva, att inga tillfälliga andliga rörelser huru högljudda deras anspråk än må vara eller blifva, nå- gonsin skola sönderslita det gamla l.epröl- vade bandet. Härmed förnekas tydligtvis all- icke behofvet al åtskilliga förbättrin- gar |,a det kvrkliga området', hvilket he- hof fastmer" bör sorgfälligt pröfvas och så vidt möjligt afhjelpas. Aldrig lär dock kyrkomötet för sin del komma att medgifva något obehörigt in- trång pä bekännelsens rätt eller någon rubbning af det fundementala i vår kyrko- ordning och kan utan tvifvel ett sådant trohetens handlingssätt påräkna vår ko- nungs nådiga bifall Med full' visshet härom nedkalla vi i denna stund fiuds välsignelse öfver hela vårt älskade konungahus samt anhålla att M: På denna kyrkomötets ai erkebi- skopen iramförda helsning svarade konungen: Mine herrar! Liksom jag med tacksamhet mottager nu församlade kyrkomötes helsning äro ock mina välönskningar upprigtiga för framgången af dess förhandlingar. Genom txuds näd först ocb främst och genom samvetsgrann pligtunpfvllel.se af kyrko- mötets medlemmar derriäst skola de helt vis-st varda till välsignelse för både kyrka och folk. Jag hoppas af allt hjerta. att de under århundranden bestående banden mellan dessa båda alltjemt må helgas och styrkas till trots för de på mångfaldigt sätt framträdande förvillelser, misshällig- heter och ensidigheter, för hvilka vår tid äfven jiå andliga och kyrkliga områden vunnit en tvetydig ryktbarhet. Måtte be- kännelsetrohet och "kristlig föredragsam- het på Sveriges kvrkomöten städse räcka hyarandra handen till befordrande af all- mänt väl och så vidt möjligt vinnande af frid på jorden! Nedkallande Guds välsignelse öfver kyrkomötets förhandlingar förblifver jag eder med all konungslig nåd och vnnest städse välbevågen. Utskotteval. Kyrkomötet sammanträdde kl. 12 middagen, hvarvid till ledamöter af nedannämnde utskott valdes: Kyrkolagsutskottet: biskoparne Bil- ling, Lindström, Johansson och Rund- gren samt domprosten Warholm (pre- sterliga ledamöter), f. d. statsrådet von Ehrenheim,landshöfdingarne Hus- berg och Sjöcrona, landsekreteraren Bagge och borgmästaren Wellander (lekmannaledamöter). Expeditionsutskottet: biskop Ekman samt domprostarne Roseli ocn Ek- lund (presterliga ledamöter), borg- mästaren Fröberg, godsegaren frih. Rappe och hofrättsrådet Widström (lekmannaledamöter). Ekonomiutskottet: pastor primarius Håhl samt kontraktsprostarne Sun- delin och Unger (presterliga leda- möter), öfverste Schöning, godsega- ren frih. Barnckow och grosshand- laren Lithander (lekmannaledamöter). Tillfälliga utskottet: biskoparne Rodhe och von Schéele samt prof. Rudin (presterliga ledamöter), f. d. hospitalsläkaren Liedholm, bruksega- ren Lundström och rektor Nygren (lekmannaledamöter). Vidare utsagos suppleanter i nyss- nämnda utskott. Kejsarinnan af Öster- rike mördad, Geneve den ÉO Sept. Kejsarinnan af Öster- rike har i middags mör- dats hfirstädes af en italiensk anarkist med ett knifhugg i bröstet. Förd till lasarettet af- led kejsarinnan utan att ha återfått medvetan- det. Geneve den 10 Sept. Attentatet sked- de på vägen mellan Quai Montblanc och hotell Beaurivage ungelär vid hertigens af Braunschweig minnes- märke. Mördaren, som ledsagades af en gammal man med stort skägg, störtade sig öfver kejsarinnan och gaf henne en stöt såsom man från början antog med blotta handen. Kejsarinnan föll omkull, men reste sig upp med tillhjelp al en dam i sviten och några förbipasserande. Knappt hade hon kommit ombord å ångaren förrän hon föll i vanmakt. Då det ej lyckades att å.erkalla henne till medvetande och då man upptäckte blodspår på hennes kläder, vände ångaren strax om och kejsarinnan bars till hotellet. Trots omsorger och bemödanden att rädda den sårade, dog hon vid 3 tiden. Vid läkareundersökningen konsta- terades det, att mördaren begagnat en treeggad dolk. Efter lullbordadt dåd flydde mör- daren, men man lyckades snart upp- hinna och gripa honom. Han följde godvilligt med till polisstationen Han sjöng under vägen och sade bl. a.: "Jag har träffat bra; hon bör vara död!" Han förklarade att han var anar- kist och saknade arbete. Han vägra- de för öfrigt gilva några svar. Grefvinnan Sztaray, den af kejsarin- nans hofdamer som var ögonvittne till det hemska dådet, har ror "Neue Freie Presses" korrespondent berät- tat följande: "Vi hade på fredags middag anländt till Geneve och tagit in pä hotell Beau Rivage. Kejsarinnan ville nu liksom undt.-r tidigare besök bese sta- den. Hon företog promenader vid Lac Leman och besökte äfven baron Adoll Rotbschilds park och vilia. På lördagen skulle vi med ångare göra en tur öfver Territet till Caux och tillbaka. Kejsarinnan föredrog ailtid att fara med ångbåt, under det her- rarne i hennes svit begagnade sig at jernvägen. Kejsarinnan var i det bä- sta lynne och befann sig utmärkt väl. Klockan halt' 2 lemnade vi ho- tellet och begåfvo oss till ängarens tilläggningsplats. Vi gingo helt lugnt trottoaren fram på quai Mont Blanc vid sjön. Då observerade jag, huru en man med snabba steg kom emot oss frän sjösidan, närmade sig kej- sarinnan och raskt passerade ett träd som befann sig emellan honom och oss. Dä han befann sig helt nära kejsarinnan, tvärstannade han och gjorde en rörelse med handen, som jag trodde for att hålla sig upprätt. Derpå fortsatte han hastigt sin väg. Kejsarinnan hade gjort en rörelse bakat och sjönk nu tillsamman. Jag rog emot henne i mina armar. -Be- finner sig ers majestät icke väl?" frågade jag. Kejsarinnan svarade: "Jag vet icke!' "Det kommer sig väl af förskräckelsen", svarade jag ocn tillade: "Vill icke ers majestät taga min arm?-' Kejsarinnan atböjde det tacksamt. Jag försökte dock stödja henne, men det tycktes knappast be- höfvas. Vi stego ombord på änga- ren. Kommen ombord frågade mig kejsarinnan: "Är jag blek?" "Ja ers majestät. Det är väi af skrämseln". I nästa ögonbiick sjönk hon medvets- lös tillsamman. Jag och några andra damer på båten sökte hjelpa henne. Jag höll hennes opasshghet lör ett ötvergående nervanfali. På något at- tentat tänkte jag icke och kunde ej heller ha någon föreställning om hvad som så snabbt passet at pä trottoaren. Jag hade tör öfrigt icke sett något vapen i mannens hand. Då vi knäppte upp kejsarinnans kläder för att skaffa henne luft, observerade vi intet blod- flöde. Kejsarinnan återvann sansen, reste sig och yttrade med klar stäm- ma: "Hvad har gå egentligen skett?" Detta var hennes sista ord. Hon sjönk nu åter ned, hennes ansigte blef likblekt, hon andades tungt och derpå öfvergick andhemtningen till rosslingar. Ångaren hade under tiden lagt ut, men jag bad kaptenen återvända. Vi kommo nu åter till tilläggsplatsen. Kejsarinnan hade då fullständigt förlorat medvetandet. Förd till sitt rum å hotellet, uppgaf hon andan utan att ha fått veta, att hon var offer för ett attentat. Afven gref- vinnan Sztaray erfor det först sedan kejsarinnan var död och blifvit af- klädd. Kejsatinnan hade lidit endast obetydlig blodförlust." Ett ögonvittne på fartyget berättar, att han just samtalade med kaptenen, då en dam, som med möda höll sig upprätt och stöddes af en annan dam, fördes ombord på båten. Hon blef nedsatt på en bänk och syntes häf- tigt sjuk samt riktade en tacksam blick på dem som hjelpte henne. Det var kejsarinnan! Styrmannen öppna- de hastigt hennes kläder; dervid blot- tades ett sår af en centimeters längd, hvarur bloddroppar sipprade fram. På frågan om hon led mycket, svarade kejsarinnan: "Nej." Hon fördes skyndsamt till hotellet. Kläderna skuros upn och andhemt- ningen underlättades på artificiell väg. Genom läkarens åtgörande hölls lifvet, som tycktes skola slockna ge- nast, vid makt en stund efter atten- tatet. Bland annat gjordes ett snitt i högra handleden. Men allt var för- gäfves. Döden inträdde i samma ögonblick som kejsarinnan lades i sängen. Geneve den 11 Sept. Mördaren har inför undersökningsdomaren förklarat, att han kommit till Geneve i afsigt att mörda en eller annan högtstående person. Han hade törst tänkt mörda hertigen af Orleans, men uppgaf denna plan samt fick tillfälligtvis höra, att kejsarinnan af Österrike befann sig i Geneve. Vapnet är en trekantig tillspetsad syl. Strax efter mordet stängdes många butiker i staden. Här varande press fordrar det strängaste straff för mör- daren. Bern den 10 Sept. Mördaren Lu- igi Luccheni är född i April 1873 och hans familj är från Parma. Han måste straffas efter kantonen Genéves Strafflag, som icke vet af dödsstraff utan endast högst lifstids fängelse. WIEN den IO Sept. Underrät- telsen aprlddea 1 Wien mellan kl. S och O e. m. Ben väckte allmän förfäran, högsta bestörtning och sorg samt oerhörd Indignation öf- ver det gräsliga dådet. Gatorna fylldes strax med otaliga skaror. Vagnar knnde icke passera. Före ställnlngarne å Hofteatern och 1 Jublleumsntfetällningen Inhibera- des genast. BUDAPEST den IO Sept. Sorge- bndsbapet om drottningens af Un- gern död bar bär väckt den dm- paste rörelse. Man säg män och qvlnnor gråta på gatorna och öf- verallt va|a flaggorna pä halt stång. Riksdagen är inkallad till extra möte 1 morgon. Wien den 10 Sept. Då kejsaren erhöll underrättelse om hvad som inträffat, behöll han till en början fattningen, men snart öfverväldigas han at sina smärta och yttrade förkrossad: "Mir bleibt doch gar nichts erspart auf dieser Welt". (Mig sparas då alls ingenting i denna verld). Derpå föll han i krampaktig gråt och ropade upprepade gånger med bruten stämma "Elisabelb!"' Ti- digt på söndagsmorgonen förklarade han att har kände sig jemförelsevis stark, dock fruktar man att en de- pression skall inträda. I den österrikiska huivudstaden äro mänga hus behängda med svart. Redan i lördags afton hade till kejsaren anländt kondoleanstelegram trån nästa alla europeiska statsöfver- hufvud samt trån presidenten Mac Kinley. Kejsaren har påbjudit en 6 måna- ders hofsorg. Ett extratåg skall den 15 dennes föra kejsarinnas lik till Wien. Bisältningen eger rum på lörda- gen. Kejsar Wilhelm och konung Umberto väntas till densamma. Wien den 12 Sept. Afven i Lai- bach egde i går demonstrationer rum mot Italien. Formligt slagsmål upp- stod mellan italienska och österriki- ska arbetare. Trupper utkommende- rades, och dessa lyckades jemte po- lismakten återställa ordningen. Oro- ligheterna halva dock förnyats idag. Laibaeh den 13 Sept. Demonstra- tionerna här ha antagit så stor ut- sträckning att militären måst rensa gatorna, hvarest blodiga strider ut- kämpats. Ordningen är nu återstäld, men situationen är lortlarande ho- tande. Berlin den lo Sept. Ett privattele- gram Iran Brysel tili "Berhner T*ge- blatt" meddelar: Härvarande anarki- stiska parti hade i lördags aiton ett sammanträde, vid hvilket omkring 150 anarkister närvoro. Alla talare betonade att mordet å österrikiska kejsarinnan icke var någon komplott utan- begåtts af Lucchim ensam. Deltagarno förnekade att de på för- hand vttat något om attentatet. Det anarkistiska partiet fördömde mord- gerningen, då den var riktad mot en ijv:nna. Det anses som säkert att Belgien skall återupptaga tanken på en in- ternationel konvention mot anarki- sterna. B-rn den 13 Sept. Kejsar Franz Joseph har sändt förbundsrådet i Bern ett telegram af följande lydelse: "Djupt rörd öfver förbundsrådets i så varma ordalag uttryckta känslor af innerlig sympati tackar jag rådet och hela schweiziska folket af allt mitt bjerta för det mig visade deltagandet i den djupa smärta som försynen ef- ter sin outransakliga vilja beredt mig". P-ris den 13 Sept. Enligt privat- telegram till "Le Soir" från London lär man der hafva upptäckt en sam- mansvärjning, riktad mot drottnin- garne af England och Holland samt ryske czaren. Planen lär dock stran- dat derpå att, enligt uppgift, en tysk anarkist vid namn Bteruer yppat den- samma. Bryssel den 13 Sept. Tidningen "Metropols" i Antwerpen korrespon- dent bekräftar uppgiften om ett at- tentat mot drottning Vilhelmina. Kor- respondenten skall hafva fått bekräf- telsen rörande attentatet från grefve Limburg-Stirum, hvars gemål blifvit Attentatet egde rum efter drottnin- gens åktur genom Amsterdam. At- tentatsmannen aflossade tre revolver- skott, och lyckades sedan undkomma. Ena skottet sårade grefvinnan Lim- burg-Stirum. Den unga drottningen förlorade icke sin kallblodighet. Hon förklarade, att attentatet måste hemlighållas för att icke störa kröningshögtidligheterna. Petersburg den 13 Sept. "Journal de S:t Petersb." skrifver: Det är anarkisterna som gripit till vapen för att boröfwa kejsarinnan Elisabeth lifvet Denna fanatiska sekt ej blott förtjenar ställas utan- för lagen. Den ställer sig sjetf ntan- för mänskligheten, ty i förbrytelser -of detta slag finnes ej längre något menskligt. Anarkisterna äro så myc- ket omänskligare som man i de fle- sta fall ej hos dem kunnat upptäc- ka något spår till känsla. Det är omöjligt ätt tro att dylika vikta li- delser icke skulle kunna tyglas af det moderna samhället, som ej bör låta civilisationen utgöra ett hinder för att krossa dessa barbarer, hvil- ka s handlingar hota att kasta men sk- ligheten tillbaka till den råaste forn- tiden. Petersburg den 13 Sept. I den icke officiella delen af "Regeringsbudbä- raren" finnes en artikel i hvilken det heter att genom mördaren Lucchenis bekännelse ådagalägges af hvad slags natur den propaganda är, som utgår från de anarkistiska härdarne. Den farligaste och skadligaste af dessa synes vara Italien. Från nämnda land ha åtminstone de 3 män kom- mit, hvilka begått den senaste tidens afskyvärdaste mord, nämligen åCar- not, Canovas och kejsarinnan Elisa- beth. Man kan näppeligen antaga att dessa mördare kunnat föröfva sina ogerningar utan att det land de till- höra, hatt vetskap derom. Man bör derför hoppas att skröckgerningen i Geneve skall förmå de europeiska re- geringarne att ännu en gång rikta sin uppmärksamhet på de anarkist- tillhåll, som finnas i åtskilliga län- der och vidtaga energiska åtgärder för deras utrotande. Wien den 14 Sept. Enligt "Neue freie Presse" har kejsarinnan Elisa- beths testamente, uppsatt i Budapest 1895, nu öppnats. Det bestämmer, att slottet vid Lainz (utanför Wien) skall tillfalla erkehertiginnan Marie Valerie och slottet Achilleion på Korfu erkehertiginnan Gisela. Kejsa- ren har fått dispositionsrätt öfver slotten, så länge han lefver. Den kontanta förmögenheten tillfaller kej- sarinnans barnbarn. Derjemte före- kommer en mängd legat till olika personer. Enligt "Neues Wiener Tageblatt" yttrade kejsaren, då man till honom öfverlemnade kejsarinnans testamen- te: "Denna ovanliga qvinnas minne måste jag på ett alldeles särskildt sätt hedra." Detta yttrande anses innebära, att kejsaren ämnar göra en större donation, som skall bara den mördade kejsarinnans namn. De i Wien närvarande erkeherti- garne och ministrarne, som skyndat till Schönbrunn för att bistå och trösta den beklagansvärde monarken, skildrade vid sin återkomst hvilket gripande intryck kejsarens sorg gjort på >dem. Till grefvarna Goluchowski och Paar yttrade kejsaren: "Det är ofatt- ligt huru en menniska kunde rikta ett mordvapen mot denna qvinna, som i hela sitt lif ej gjort någon lefvande varelse något iör när, utan blott velat och verkat det goda". Men medan monarken de första ögonblicken ännu fann ord för att förläna uttryck åt sin smärta, iakt- tar han nu djup tystnad. När erke- hertig Franz Ferdinand försökte att trösta honom, svarade kejsaren en- dast med en vänlig nick och en hand- tryckning. Hans älsklingsdotter erkehertigin- nan Marie Valerie, som sjelf med knapp nöd kan hålla sig upprätt, är den enda familjemedlem som kejsa- ren vill se i sin närhet. När kejsar Franz Joseph den 2 nästkommande December i sitt ens- liga och skötlade hem kommer att blicka tillbaka på den väg han till- ryggalagt, sedan han den 2 Dec. 1848 uppsteg på Habsburgs tron, må- ste han säga sig att denna väg varit en oaibruten rad at hårda pröfningar. Den första uppgift som föll pä hans lott, dä han tillträdde regeringen, var att draga i krig mot de ungerska rebellerna. Den 18 Fobr. I«ö3 blir lian under en promenad pa Löwel-Bastei i "Wien öfvertallon af ung- raren .lohann Libenyi, som tillfogar honom ett djupt dolkstvng Sex är senare nöd- gas han efter ett olyckligt krig vid Villa- franca afträda sitt harliga Iombardiska ko- nungarike till Italien. År lfc66 berörVas Österrike både sin dominerande ställning i tyska förbundet och sina venetianska be- sittningar. Den 6 Juni 1867 dör erkehertig- innan Mathilde orkehertigAlbrecbtsyngsta dotter, till följd af de brännsår hon ådra git sig, under det hon gjorde lo.iiutt tiil en hoffest. Den 19 Juni 1867skjutes kejsar Max, kejsarens äldste broder. vH i.jv.e-reiaru i Mexiko. Den 13 Juni 18-10 mördar kung Ludvig af Bayern, kejsarinnans kusin och f. d. trolofvad till kejsarinnans sv-ier her- tiginnan af Alec.-on, sin läkare och begär derefter sjelfmord i Starnbergersjön. Den 30 Januari ts^j inträffar den hemska kåta-