Titel: Östgötaposten
Datum: 1900-01-26
<-- Sida 2 -->
-
+    
<-- Sida 2 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD OBTttÖTA-POSTEN N:r 4, Froda^n don 26 Januari 1900. Epiuemirapporten för ti- den 1-15 Jan. upptager följande sjukdomsfall: Ken eber: 3 fall i Svinstad orli 1 fall i Ekeby. Skärlahansfeber: 1 fal! i Norrköping. 1 i *h> lerköping. 1 i Vadstena. 2 i Motala s:n. I i Fifvelstad och 2 fall i Ringarum. Difteri: 21 fall i Norrköping, 1 i Östra Eneby, 2 i Ö. Husby. 1 i Borg. 3 i HSrads- ' ammar, i i Itingarum. 1 t Horn. I i Norra Vi och 1 fall i Torpa. IJarnsängsfeber: 1 fall i Yxnenun och 1 Epidemisk hjärnfeber: t fall i Oppeby. Enligt af oss inhemtade upplysnin- gar torde hjärnfeberepidemien i Op- pesy nu kunna anses begränsad. Spionerier vid Norrkö- ping? Att inloppet till Norrkö- ping och terrängen omkring staden skulle vara af synnerligt intrese att klinna för en i' landet inbrytande liende Sr sjelfklart. Det har ej hel- ler saknats rykten om spioner äfven i . Sålunda tortäljes att i början at denna vecka der uppehållit sig en af dessa s. k. filare. Personer, som iuledt samtal med och sökt ut- forska honom, ha, som var att vänta, ej på minsta sätt fått några upplys- ningar. De försäkra dock, att p2r- sonan ej vore, hvad han gåfve sig ut för, en sågfilare, ty de ha sett en snyggare drägt framskymta under a betsklädnaden och älven märkt sådana låter, att skepelsen af en ar- b- tare och det fångrin, med hvilket ca flesta frågor bemötts, af dem an- Betts enlast vara en bemantling. Belöningar för eldsläck- ning. Styrelsen för länets gamla (brandstodsbolag har vid senaste sam- manträdet beslutat utbetala dels 20 kr till drängen Emil Karlsson i Hvåris !.;. rkoherdeboställe för det han däm- pat ett svårt eldsvådetillbud derstä- tl?s, dels 5 kr. till brukaren G. A, Olsson i Packarp för dennes kraftiga uppträdande vid släckningen af der- stäies yppad eldsvåda, dels slutligen HO kr., att lika fördelas mellan sjuk- sköterskan Anna Svensk, drängen Axel Kinnander och järnvägsarbeta- ren Högberg för deras berömvärda uppträdande vid dämpandet af det mycket hotande eldsvådetillbudet i Kisa lasarett. V&ra kronoparker. För ba- dande af nya dier utvidgning af förut befintliga kronoparker ha under 1899 köp atslutats om 55,204 hektar 52 ar för en köpeskilling af 3,173,716 kr. Brlliothska målet, af Göta norratt äterförvisadt till Tjusts nä- i adsratt för hörande af några förut af hfu adsrättsn jäviglörklarade vittnen, försvar i f. veckan ånyo å tingsstället i Gamleby, dit den i målet törordnado aluaärine åklagaren, kronofogden, vice Imradshöfdingen E. Samzelius, nu in- kallat ofvan antydda vittnen: majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Lud- vig Bromée från Stockholm, kon- traktsprosten Holmberger frän Lofta, t. handl. K. Mousquette i Linköping, godsegarne Tn. Lybeck a Odensfors ocB C. Lybeck å Vindö, bruksegaren J. Kjeligren å Reijmyre samt krono- ioguarne Hj.| Pettersson och H. Yg- berg. Af vitmena hade endast de tvä lörstnärnnde infunnit sig. S;dan kyrkoherden Brilioth med nej besvarat den af rättens ordförande till honom framstälda gamla frågan, huruvida han giort sig skyldig till hvad i det mot honom väckta åtalet lagfes honom till last, blefvo de två tiih/.ädeskomna vittnena framkallade, fi:;^o aflägga ed och berättade: Major Bromée hade sig intet bekant om någon förskingring, som Brilioth skulle ha låtit komma sig till last i egenskap af för- valtare utaf församlingsmedel. Vittnet, som är gift med kyrkoherde B:s hustrus syster, hade vid ett par tillfällen gått i horgen för B., första gången för 12 i 13 är sedan för ett belopp om kanske 3,000 å ä.O 10 kr. i Vadstena sparbank (medborges- män voro antagligen f. handl. Mousquette och möjligtvis godsegaren Thure Lybeck). Andra gången vittnet hjelpte B. med bor- den var for några år sedan — vittnet lamdes icke närmare tidpunkten — och summan var antagligen 8- å 10,000 kr. Vittnet kunde ej säga huruvida det var ett kreditiv, som då togs, eller det var annat länepapper, visste icke heller hur affären derefter skötts, men länet både icke, vittnet veterligt, omsatts. För öf- rigt ville vittnet framhålla att han icke fäst sådan vikt vid de der förhållandena att de stannat mera tydligt qvar i minnet. P& särskildt framstälda frågor upplyste vittnet ånyo att han aldrig någonsin för- sport, vare sig genom släktingar eller an- dra, att B. vore på balans i sina kassor, men väl försport att han beböfde ekono- misk hjelp. Så vidt vittnet erinrade sig, var det major Knöös (nu ariiden) som till vittnet framstälde uppmaningen att hjelpa B. För öfrigt besvarade vittnet nekande tlera andra framstälda frågor af betydelse för den omtvistade sakens klarerande. Summan af vittnesmålet var den, att vitt- net visste intet af vikt i saken. Prosten Holmberger upprepade sin redan vid pä sin tid hållet polisförhör afgifna berättelse, hvars hufvudinnehåll var föl- iande: på svaranden Brilioths begäran hade vittnet 1894 på sommaren iklädt sig tor denne en borgen å 10,000 kr. (hvarä återstå ogulda 6.000 kr.) Hvarken hade vid de at vittnet hållna inventeringarna eller eljes framstälts någon anmärkning mot kyrkoherden Brilioths sätt att för- vidta sina församlingars medel. Vittnet hade icke annat än rvktesvis försport att eke allt skulle stå" rätt till. Sjelf hade Sedan vittnesförhöret afslutats och målet i ölrigt förklarats slutbehand- ladt for donna gång, tillkännagafs att för öfriga kallade men nu uteblifna v.ttnt-ns hörande uppskof med ären- dets vidare behandling lemnas till den Ii Mars, uå vittnena Thure Lvbeck, Mousquette, Petersson och Ygberg skola, vid risk af 10 kr. vite, sig in- finna. Ganska många åhörare hade i tings- salen samlat sig för åhörande af må- let. Det med "Briliothska huvud- målet- nära förbundna ärekränknings- mälet -Brilioth mot Roseumfiller" fans visserligen för formens skull i: listan upptaget men biet, susam redan dessförinnan slutljehar.tHadt, nu ej föremål för rättens pröfning. Antalet delegare i post- sparbanken utgjorde vid 1899 års början 535 005. 1'nder året hafva tillkommit 84,466, under det att 54,186 afgått genom uttagande af samtliga innestående medel. Delegareantalet vid årets slut utgjorde fördenskull 565,585, deruti dock inberäknadt an- talet delegare, hvilkas innestående medel under året preskriberats. Under år 1899 insattes i postspar- banken 15,800,663 kr. och uttofos 21,932,928 kr. 79 öre, hvadan delegar- nes behållning, som vid årets början uppgick till 64,033.595 kr. 64 öre, minskats med 6,132,265 k. 79 öre och vid årets utgång u-gjorde 57901,329 kr. 85 öre, oberäknadt upplupna rän- tor för året. Postsparbankens inlåuingsränta, som sedan 1897 års ingång varit faststald till 3,3 procent, höjdes jemlikt kun- görelsen den 26 Maj 1899 från den 1 derpåföljande Juli åter till den ur- sprungliga räntefoten, 3,0 procent iör år. Under nuvarande förhållanden har äfven denna sistnämnda räntesats varit ovanligt låg, hvilket naturligt- vis medverkats tiil de stora uttag- cingarna från banken. Det sydsvenska lung- sotssanatoriet vid Hesseleby i Småland är som bekant under upp- förande. Hitills ha rödjnings- och grundläggningsarbetena utförts och Sr man för närvarande sysselsatt med timringsarbetet. Vid första vårdag skall man taga itu på ailvar med sjelfva byggnadsarbetet, så att sana- toriet kan vara färdigt att öppnas den 1 Juli nästa år. Arbetet på Centralbanan fortgår trots snö och vinter med en arbetsstyrka på omkring 1,100 man. Hittills har halfva sträckan ierasse- rats. Östergötlands blåbands- förbund har haft årsmöte under lördagen och söndagen i Söderköping. Mötet började med ombudsmöte. Förbundet utgjordes vid 18!)S års slut af 99 föreningar. Det hade under året ökats med 3 nya föreningar, hvaremot 7 under samma tid upplösts och 1 öfvergått till Örebro. Föreningarnes antal är nu 89. Förbundets medlemsantal, som vid förra årsmötet utgjorde 10,478. ärnu 9,620. Förbundet har under 1899 haft i inkom- ster kr. 1,383: 82 och i utgifter kr. 1,249: 47. Alkoholisthemmets konto har en behåll- ning af kr. 5.098: 14. Frågan om alkoholisthemmets inrättande har mträdt i nytt skede. Frågan har för- klarats hvilande, enär man saknar pengar och ej har tjenlig plats. Mötet var besökt af ombud, represen- terande 38 föreningar. Till styrelse återvaldes baron Her- melin, Ulfåsa, agronomen Hallenborg, Lunnevad, folkskoll. Granér, Motala, gårdsegare Holmvall, Linköping, pa- stor Lindhé, Gusum, organisten Hjelmqvist, Torpa, och A. Johans- son, Hvarf. Suppleanter: kyrkoherden Rydqvist, Gistad, fabrikör Nilsson, Tannetors, och fröken Persson, Sonstorp. Ett konstigt fiskaffinge. För ett par dagar sedan gjordes hål för isupptagning å sjön Boren. Då hålet blifvit befriadt från det första isblocket och mannen som förrättade arbetet ytterligare skulle börja såg- ningen märktes med ens en hel massa småfisk i hålet. Mannen stod i bör- jan hk:om fallen från skyarne, men efter att ha funderat en stund tog vår östgötadräng och bildade af sitt forskinn en håf, h varmed han fångade en massa fisk. Förmodligen rusade fiskarne i massa till hålet för att få frisk luft. hvarpå vattnet un(!«r det tjocka istäcket tyuligen ,ed brist. Se till barnen! Vid torpet gtenstorp på Tornby egor. Fornas socken, inträffade att en 5-årig gosse en dag i förra veckan hölls ute i ved- boden och lekte med tändstickor, hvarvid inträffade att spåcor och halm- strån fattade eld. Elden spreds med stor hastighet till ett öfver vedboden beläget lider med halm som snart antändes. Då gossens moder kom ut, stod snart taket och foderskullen å ladugården, som var bygd intill vedboden, i full iåga. Gårdens spru- tor och tillkommande grannar med sina hand- och assuranssprutor kunde endast rädda stugubyggnaden och ett annat uthus från det härjande ele- mentet. Djuren lyckades man rädda. Torparens lösöre och foder voro ej försäkrade. Den lille parfveln sprang till skogs och återfanns först mot qvällen för- frusen vid en buske. Att ta harar med bara hän- derna hör ju till tälkyntheterna, och i do flesta fäll biuka ju dylika påstå- enden betraktas som 'jägafehistorier", men i måndags då skomakarern. A. Karlsson och åkaren Klaes Engqvist från Allvestad samt smeden A. Hall från EDgahoim voro ute på sina ar- renderade jagtmarker i Sköldstad. Hjortsberga socken, uppspårades ett härslag, som slutade vid ett stenkum- mel, och Vid närmare undersökning fann man 2 harar deri. Engqvist tog dä den ene haven i öronen och drog fram honom, hvarpä han strås för- passades till de sälla jagtmarkerna; den andre haren fick sin bane af en af sällskapets hundar, som kröp in i kumlet och drog fram samt bet ihjäl honom. StiRsdagen. Valen till de ständiga utskotten egde rum i tisdags och uiiölln -Ä, att valde blefvo till: I. Ledamöter. Konstitutionsutskottet. Från För. I': kammaren: godsegaren Behm och häradshöfding Rudebeck med 134, prof. Blomberg med 133. häradsh. O. lh-rg från Eksjö med 132, frih. Wrangel von Brehmer med 131, lektor Säve med l30,biskop Kodlie med 117, borgmästaren Moberg med 112, prof. Trygger med 73 och kontrakts- prosten Pettersson irån Dalarne med 70 röster. Från Andra kammaren: ledamöter- na af kammaren frih. Barnekow, Dalin och Johnsson i Bollnäs med 221, An- de) sson i Ohrstorp, Darin från Malmö och N. Olsson i Ättersia med 220, BoCtfiius med 216 Waldenström med 133, Lilj-^holm frän Göteborg med 130 och Pettersson i Osterhaninge med -ter. Statsutskottet. Fi ån Vänta kammaren: biskop Bil- ling och frih. Gritienstedt med 136, godsegaren Hugo Tamm med 135, godsegarne Bohnstedt och W jkmed 134, godsegaren Pettersson från Bo- huslän med 131, bruksegaren Lunde- berg och ryttmästaren Tornérhjeim samt godsegaren Foster med 13Ö, ge neralkonsul Fränckel och grefve Pli. KUngtpor med 129 samt öfverste Bildt med 116 röster. Från Andra kammaren: ledamöter- na at kammaren von Friesen, Pehr- son i Törneryd, Andersson i Nöbbelöf och Persson i Stallerhult med 214, Månsson i Trää med 213, Boström i Bodbyn och Larsson i Mörtlösa med 212, Sjö och Nyländer med 211, Pers- son i Tallberg och Göransson i Åsen med 210 samt. Krkkson i Bjersby med 209 röster. Jtevllln ingsutskottet. Från Första kammaren: bruksegar- ne Scephens och Misser samt gods- egaren 'Weiaterg med 130, disponen- ten Almström och lar.dskamreraien Cavalli med 129, bruksegaren afBurln ined 126, grossb Lilhander mc-a 124, frih. C. Khngspor med 120. f. d. tytt- mästartn Bergendahl med 7r och in- gemören YV ester med 75 röster. Från .hidru kammaren: ledamö- terna af denna kammare Fredholm ftfin Stockholm, Jansson i Krakerud, Lundstiöm från Vesterb-jttec, Meyer frän Karlshamn, grefve Hamilton från Stockholm och Persson i Rinkaby med 220, Bromée med 217, Olsson i Sör- näs med 216, frih. von Knorring med 214 och Petri frän Eksjö med 124 röster. Bankoutskottet. Från Förslå kammaren: konsul Rettig, landssekreteraren Asker och landshöfding Boström med 126, grefve R. Hamilton med 125, bruksegaren Ekströmer med 124, grossh. Sanne och godsegaren Östberg med 123 samt landtbruk.Ten O. Nilsson med 109 röster. Från Andra kammaren: ledamö- terna af kammaren Hansson i Sol- berga, Jansson i Sashyttan och Ek- iui.dh från Lund rned 215, Heirriao» på Karlslund och Johansson i Nora- skog med 214, Mallmin med 212 samt Persson i Killebäckstorp och Pt tters- son i D."ihningelanda med 115 röster. Lagutskottet. Från I-orsta kammaren: häradsh. Hasseirot och bergmästaren Lund- ström med 122, kontraktsprosten Sö- rensson med 121, öfverste iJjorhn med 119, t. f. landshöfding Berlin med 118, d:r Leman med 117, öfverdirektören Almgren med 113 samt borgmästaren Saudqvist med 112 röster. Från Andra kammaren: ledamöter- na af kammaren Nilsson i Skärhus, Husberg och Zetterstrand från Norr- köping med 218, Andersson i Helge- sta och Jansson i Djursatra med 217, Redelius med 212, Jönsson i Gam- malslorp med 116 och Sjöberg i Boda- ryd med 115 röster. H. Suppleanter. Konstitutionsutskottet. Från Första kammaren: frih. Al- sfrömer med 104, f. d. statsministern frib. Åkerhielm med 101, grefveLewen- haupt med 99, disponenten Bergström med 92, öfverste Falk och kontrakts- prosten Sjöholm med 91, godsegaren Seb Tham med 89 och godsegaren G. Berg med 88 röster. Från Andra kammaren: ledamöter- na af kammaren Broström från Kri- stinehamn med 210, Wallmark med 208, Johansson i Mellbyn med 207, Dahlgren med 203, Carlson från Gö- teborg med 202, Wavrinsky med 198, Hansson i Berga med 139, Bjelmérus med 131, Olsson i Tyllered med 120 och Jakobsson i Karlshult med 118 röster. Statsutskottet. Från Första kammaren: godsegaren Lybeek med 102, öfverstelöjtnant Ny- ström med 92, d:r Grunberg med 88, grefve Posse och bankofullmäktigen Törnebladh med 85, major Ehrenborg med 79, godsegaren Ridderbjelke med 63, godsegaren Kennedy med 54 och grossh. Suartz med 50 röstor. Från Andra kammaren: ledamöter- na af denna kammare Ericsson i Ofvanmyra med 202, Gustafsson i Sj<'gesta och Norberg med 200, Peters- son i Piiboda med 196. Åkesson i Sandby med 195. Andersson i Him- melsby ined 176, Anderson i Hassel- bol lo2, Svensson i Olseröd med 134, Olsson i Åsak med 128, Odqräfcmed 120. Öberg med 120 och Ericsson i Ransta med 116 röster. Bevillningsutskottet. Från första kammaren: frih. Kappe med 94, frih. Trolle med 82, major Bruzalius med 79, godsegaren Pauls- sen med 75, godsegaren Söderberg med 70, bruksegaren Kjeligren med 69, apotekaren Walin med 69 och docenten Nyström med 65 röster. Från Andra kammaren: ledamöter- na at denna kammare Dahlstedt med 209, Larsson i Fole och Åkerlund med 195, Eriksson iEljeredmed ]94, Wijk med 193, Olsson i Mårdäng med 129, Brodin med 124, Vittzell med 121, Almqvist med 120 och Berndes med 119 röster. Bankoutskottet. Frän Första kammasen: disponen- ten Björklund, med 73, bruksegaren Dahlberg med 68, grefve v. Halwyl med 64, prof. Lindgren med 62, gods- egaren Hansson med 61 och ingenjö- ren .Tehander med 60 röster. Frän Andra kammaren: ledamöter- na af kammaren Carlsson i Hede med 186, Nordström med 183, Ström med 180,' Lund.I! med 179, Bengtsson i Härad-köp med 115. Olsson i Frösvi med 112, Johansson i Berga med 109 och Jönsson i Mararp me J 107 röster. Lagutskottet. Frän Första kammaren: häradsUöf- dingarne IFdtnstierna och af Eken- stam med 89. jägmästaren Bremberg med 80. godsegaren Danekwardt Ldlie- strom och häradshöfding Tillberg med 7(;. iabriksidkaren P. J. Andersson med 68, godsegaren Bondesson med 67 och godsegaren Fagerholm med 61 röster. Från Andra kammaren: ledamöter- na af denna kammare Lindhagen med 187, Wikblad med 144, Andersson i Löfhult med 140, Andersson i Back- gärden mod 115, Johat.sson i Valared med 114, HCgstedt med 111. Nilsson i Skrafvelsjö med 110 och Grundel! med 108 röster. Frän Förslå kammarens val är icke niigot af stCrre vikt att anmärka. Inom statsutskottet lyldes här plat- sen e'ter den valförtjente amiralen frih. von Otter med öfverste Bildt. Det torde väl vara första gängen un- der det nya representationsskickets dagar som en alldeles ny vald ledamot med ens lar plats som ordinarie med- lem af detta riksdagens rnäiit gast,j utskott; valet, ådagalägger olörtyd- bart, hvilket utomordentligt go-It an- seende öfverste Bildt som insiktstull mil.tär åtnjuter. Äfven suppleant- valet till statsutskottet kom i Första kammaren att bjuda på en öfverrask- ning, ity att en af kammarmajorite- tens kandidater häradshöfding Till- berg här föll igenom och ersattes mrd grossh. Swarlz frän Norrköping; den sistnämnde har dermed gjort en god entré i kr.mmaven. Slutligen är det att anmärka, att Första kammaren tämligen grundligt rensat sitt lagut- skott och i dat fallet enligt vår me- ning i det hela lyckats bättre än med- kammaren. I Andra kammaren fingo utskotts- valen sitt förnämsta intresse deraf, att de blefvo en första kraftmätning mellan landtmanna- och samlings- partien; och som vi förmodat utföll denna kraftmätning långs hela limen till förmån för landtmannapartiet. En förkänsla häråt var väl anledningen till, att samlingspartiet i förstone in- ledde underhandlingarmed landtman- napartiet om utskoltslistorna, — un- derhandlingar, som från landtmanna- partiets sida helt naturligt afbrötos, då man från samlingspartiet fordrade plats i konstitutionsutskottet för snart sagdt hela samlingen af kammarens radikalaste skolman — lektorerna Höjer, Elowson och Kardell — samt f. d. folkpartisten Norman från Da- larne. Sedan underhandlingarne af- brutits och samlingspartiet anvisades att gå sin e^en väg, biet det åtskil- ligt beskedligare i tonen — för att vinna röster — och mötte fram med listor, som icke i väsentligare grad af v eko från landtmannapartiets! Det led lika fullt nederlag. Betraktar man landtmannapartiets segrande listor, förmärker man nog- samt en dragning åt venster, — en följd at valens utfall. Denna drag- ning har likvisst icke någon radikal prägel, utan intager lundtmannapar- tiet alltjemt den hofsamhet, som va- rit och är partiets styrka. I ett par fall finna vi partiets val mindre lyck- liga; sammansättningen af lagutskot- tet kunde reformerats på ett lyck- ligare sätt och enligt vår mening hade man för statsutskottet kunnat finna en bättre ny kraft än hr Pers- son i Tallberg, liksom vi icke kunna fatta hvad den flabbige och oveder- hättige hr Wavrinsky skall ha att beställa i konstitutionsutskottet ens som suppleant. Remissdebatten i riks- dagen. I K. m:ts proposition rörande stats- i verkets tillstånd och behot hänvisades i onsdags af kamrarne till statsutskottet för att der undergå förberedande be- handling. I båda kamrarne föregicks sjelfva remissen at en stunds debat- ter; endast i Första kammaren synes dessa haft något allmännare intresse. Dr! gick der en stund rätt "hott. un- der sköMarne Ull-'. Ordot begärdes här först ;■! repre- sentanten tö;- Elfsborgs iän den all- bek.tnte advokatfiskaien Ljungberg. Enligt hans nu ning hade regeringen af läftsiiga, pol.tiska ocli ekonomiska skäl boit väar.i noHikation af den norska llagglag-n. Tal. kUndrade att regeringen för.suuvnai ett det ypper- sta tillfalla alt vina uorraoär.nen de- ras vanmakt, om icke Sverige biträdde med god vilja. Under sitt niiörande törklarane tal. bl, a., alt den svenska reger :?gen vore tnycke' öra om den corskit grundli t:en, men brydde sig litet om aftai' mellan Sverige och Norge och litet om den svenska grund- lagen: som bevis påberopade tal. att man t. fx. nu i åtskilliga årtionden i strid mot den svenska grundlagen tillåtit norske statsministern i Stock- holm att taga säte i den ministeriella konseljen. Här dunkade talmannen grefve Hparre tvä gånger med talmansklub- ban i boräet och tät upp;äsa § !J7 riksdagsordningen, s„ lydande: Derest al riksdagsman eller af annat atskoit än konstitutionsutskottet fråga hos kamrarna väcke.s. utt s-.atsi-ädet eller någon »less ledamot eller föredragande sitt embete pä obehörigt satt itöfvat. böra dervid endast följande or.lniag nyttjas: "Det är anledning till anmärkning mot statsrådet eller den eller den ledamoten eller föredraganden, livarom remiss lieg.i- res till konstitutionsutskottet, inför hvil- ket anledningen skall uppgifvas." Sådan remiss >kal! ii., tri-iuist c\ .^:f-rl uc-n verk- ställas ----- Härefter fortsatte hr Ljungberg med att i sin ordning mot talmannen åbe- ropa riksdagoruningens s 52: Vid kamniiireä sammanträde eyer livarje des- ledamot r.itt att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla iiiigor. som un- ilti iverläggning komma oili om laglie l.eien af a It -om niöiu kammaren - i: t I! dranev. - - inuca mi, tili.ua :af;' \orsoi: Iikoh luio.iinp indi- uttrv k: sker det. eger kammaren piufva, huii.vida den ledamot, som salun ia s;r l^reatt. ma ..t talmannen erhålla tieilai iuie-aallmir- och vannig ell-.-r om saken bor till laga domstols bo- ha idln g freiioinnas eller ock alldeles för- falla. Enligt hvad som meddelas oss frän Stockholm finner .Y. DagL Alleh. hr Ljungbergs uppträdande innebära en skarp och onekligen väibehöllig an- märkning mot regeringen. Vört. Land å sin sida meddelar, att det icke varit till röljd af nägot beslut från den skyddsvänliga majoriteten i Första kammaren utan tvärtom i strid mot dess önskau som hr Ljungberg indrog flaigfiägan i debatten. Ocb det kunna vi också väl tänka oss. Ty visser- ligen var det enligt vår mening ett mera fiffigt än lyckligt grepp af grefve Spärra att mot hr Ljungberg åberopa just S 57 R. O. - med flitigt bruk af den paragrafen skulle man lätt, så- som också hr Ljungberg anmärkte, kunna "Klubba ned" hvarje opposition mot regeringen - ocli visserligen fans det nog åtskilligt sant- i hvad hr Ljungberg yttrade bäde i il?t ena och det andra;"men å andra sidsn äro vi öfvertygade om, att arven de som missbiliiga resrencgens hållning i flagg- frågan, deriör ingalunda önska hr Ljungberg som språkrör. Han är nu verkligen en af dem, som i tid och otid upptiäJa som "nors-kätare"; dertör torde icke minst de, som i flaggfiågan af uppriktig öfvertygelse opponerat mot regeringen, hellre önskat, att det vant alldeles lyst med all flaggdebatt i Första kammaren än att den skulle väckas till lii frän elt håll, som öfver tlaggopposjtionen lätt kastar sken af rattbafveri och simpelt "norsk- äteri'-'. Efter ht Ljungberg uppträdde bruks patron Benedicks, som med hänvis ning till tjerde och femte hulvudtit- larne beklagade, att regeringen icke visat erforderligt allvar i arbetet för stärkandet af försvå! et, trots att oro- väckande förhållanden i det fallet ställt kraftiga meningar; särskildt hän- syftade tal. pä faran öster ifrån. Denna sistnämnda hänsyftning an- såg sig statsministern Boström böra tillbakavisa och fann dervid vara till- räckligt att erinra om trontalets för- säkran rörande vårt vänskapliga för- hållande till alla makter. Samtidigt fritog tal. på det bestämdaste rege- ringen frän beskyllningen att ej ha in lagt tillräckligt allvar i sina framställ- ningar rörande försvaret. Ingen kun- de väl förneka, att under de åtta år, som nu förgått efter beslutet om den nya arméorganisationen, pågått ett rastlöst arbete för försvarets stär- kande; då så litet fanns förut och så mycket varit att göra, hade ej allt kunnat uppnås, utan mycket åter- stode ännu. Hvad särskildt anginge det nya fäitartillenet, som den före- gående tal. omnämnt, beklagade stats- ministern, att regeringen, som ju måste medla mellan olika anslags- kraf, icke kunnat forcera anskaffnin- gen så, som ur enbär försvarssyn- punkt varit önskvärdt. Till sist ville tal. ännu en gång framhålla att re- geringen har upplyst riksdagen om hvad som behöfves för försvaret. Remissdebatten i Första kammaren afslöts med att rektor Sandberg från Oskarshamn yttrade några ord, sär- skildt beträffande regeringens fram- ställning i fråga om dyrtidstilläggen. I Andra kammaren erbjöd remiss- debatten så godt som intet af större intresse. Hr Lundell hade ett låg- mäldt anförande om rust- och rotehsl- larnes vilkor, hr Varlheim Gyllenskiötd yttrade sig om den oro, som bud- getens stegring medför, och vände sig, liksom hr Sjö från Småland med anmärkningar mot regeringens fram- ställning i fråga om dyrtidstilläggen. Slutligen hade hr Eriksson i Bäck ett ganska långrandigt anförande mot den tillämnade flyttningen af Vest- manlands regementes öfningsplats och mot att så jemförelsevis fi ban- vakter anstäldes vid dm blifvande Örebro—Kry lbobanan. I det hela måtte man i Stockholm icke väntat sig mycket af onsdagens remissdebatter, ty i båda kamrarne voro åhörareläktarne tämligen glest besatta. Motioner: Första kammaren: al iir t. Möller: om skrifvel.se till k. m:t ined begäran om framläugande af full- ständig plan lör beredamb- af vård åt sin- nessjuka; af hr Eltrenborg: om skrifvelse till k. m:t om förslag till ändrade bestämmelser för lån ur odlingslånefonden: af hr Brwelitts: om skrifvelse till k. m:t angående förslag i syfte att bereda armén ökad tillgång på reservbefäl: af hr Benedicks: om skrifvelse tiil k.m:t rörande inrättande af en undersokn ngs- och exnerimentalanstalt fö*- .ordbrnksnä- af frih. Klingspor: om skrifvelse till k. in:t rörande mera betrvggande åtgärder lör förvaltning af omvndiges kontanta medel och värdehandlingar. Andra kammaren: af hr Bazén: om skrifvelse till k. m:t med begäran om utredning, i hvad mån go.l-tr.ttiken under sön- och högtidsdagar må kanna inskränkas å alla jernvägar inom landet samt i anledning häraf åtgärder Yidt.Tta- och förslag till lagbestämmelser afiiilvas. bvilka itro till fromma såväl för hvilodagens belgd som ock för helgdags- friliet it ternvägsiiötieningen; at" hr Johansson i AHösa m. fi. om skrif- velse tiil k. ul:t om indragande från och med nästa års hörjan af de s. k. marke- tenteri- och lägerkassornas inkomster samt atanorilnande af de influtna medlen till förbättrande af lägerplatserna: af hr Bedelius: om skrifvelse till k. mit angående sådan ändring af § '.i i läge» an- fäende tillsättning af prästerliga tjenster en 28 Oktober 18S3, att befordringsritt till nrestcrlig tjeust i rikets alla stift må stå öppen for hela rikets presterskap; af hr David Bergström: om skrifvelse till k. m t med anhållan, att k. m t ville vidtaga nödiga åtgårder, lör att undervisning såväl i teknisk hygien som beträffande anordnin- gar och skötsel af maskiner och mekaniska anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall måtte meddelas vid alla rikets tekniska läroverk: af hr lijelmérus om ändring af § CO väg- lagen (okadt statsbidrag till vägunderhållet). Of riga landsdelar Det första luagtottanatorium som blir färdigt, synes vara det vid Hålahult i Vester-Nerike. Samtliga husen der s'å nu under tak. Bygg- naderna blifva sju till antalet, deraf fem af sten och två af trä. De först- nämnda utgöras af sjelfva sanatorie- byggnaden, läkarebostället, sysslo- mansbostället, bostadshus för den yttre betjäningen samt ekonomihns, och de två senare äro s. k. sommar- paviljonger. Dessa äro afsedda att användas endast sommartid, den sto- ra sanatoriebyggnaden, b. vari ju epide- miskt sjuka skola hysas, måste ren- göras och genomvädras. Som sagdt äro alla dessa byggnader nu under tak samt stenhusen till stör- sta delen färdigputsade. Hvad inred- ningsarbetena beträffar är vattenled- ningen färdig med undantag af nå- gra obetydligare smådelar, och den elektriska belysningen är under upp- sättning. I öfrigt återstår intet an- nat än målningsarbetet, hvarmed man skall börja att taga i tu under de när- maste dagarna. De hus, som bli först färdiga, äro läkare- och sysslomansboställena, hvil- ka bli fullt i ordning redan i Mars månad, dä läkaren och sysslomannen kunna flytta dit i tid for att ordna för patienternas mottagande. Sana- toriet i sin helhet blir nämligen fullt färdigt under de första dagarna af Juli månad, då det skall öppnas och kampen mot tuberkelbacillerna där- städes begynna. Utom qp ofvan nämnda byggnader- na ha vidlyftiga och kostsamma arbeten företagits rundt omkring sanatoriet. Skogen har afröjts och marken plane- rats cch terrasserats för omdanande af sanatoriets närmaste omgifningar till en väldig park. Äfven dessa ar- beten äro i det närmaste fullgjorda, hvarför man, då våren inträder, kan börja att beså gräsmattor och plantera träd. Att äta munnen nr led, när man är borta pä kalas, måste väl anses vara en smula förargligt. Något sådant hände under den förflutna julen en hemmansegare, mycket känd inom sin hemsocken, en af Värmlands vest- ligaste. I socknens missionshus hade anordnats en stor s k. smörgåsfest, der duktiga klengåsar vankas som tilltugg till själaspisen. När det led mot aftonen och sjelfva festen var slut, bjödos de långväga festdsltagarue stanna qvar för att äta en smörgås. Vår hemmansegare, som visserligen ej bor mer än ett bösshåll från plat- sen, tyckte väl också att det kunde vara roligt att stanna qvar och eg- nade sig med sådan ifver åt smör- gäsätandet, att tuggapparaten helt plötsligt stiejkade och hans kåkar blefvo stående vidöppna — ur led. Att detta var både ledsamt och plåg- samt är ju tydligt, men lyckligtvis fann man på råd och tillkallade en sjukvärdssoldat, som inom kort hade återstält mannens tuggredskap i bruk- bart skick, sä att denne åter kunde egna sig åt klengåskonsumtion, skrif- ver en meddelare till Karlst.-Tidn. Darbusnjon på slädparti. Ett ovanligt slädparti var häromdagen anordnadt från Vexjö hospital. Det bestod af ett tiotal slädar och delta- garna utgjordes af vårdanstaltens pa- tienter, hvtlka talrikt fingo delta i åkturen. Äfven vaktpersonalen fick medfölja fördelad på de olika slä- darna. Under tonerna af ett drag- spel, hvilken musik exeqverades af en al sjukvårdarna, styrdes färden till Torpa i Dänmngelanda socken, der kaffe med dopp serverades, hvar- på hemfärden anträddes. Följande dag anordnades en dylik utfärd för anstaltens qvinliga paiien- ter. Ett lik till sängkamrat. Hu- stru Gertrud Göransson i Sandnasef i Jemtland har en längre tid varit sjuk- lig. Tretaondagens morgon fans "hon död i sin sång. Dödsfallet hade un- der natten inträffat så obemärkt att en dotter tili henne, som \'i% i sam- ma säng, icke anat något förr än hon pä morgonen vaknade ocli fann s;g till sängkamrat ha ett lik. Det öfriga husfolket, som låg i samma rum. hade heller insentm» ovanligt märkt. Da ryska "sagfilarne". För "Vestg Korresp. berättar en högt ak- tad man följande: Häromdagen kom till en prästgård i Falköpings-trakten en rysk sågiilai e och anhöll få arbete i yrket. — Hvad kostar det få en såg filad ? frågade pastorn. — Äh just ingenting, en bagate:'. en 25 öre kanske jag far. Detta var intet opris, tyukte präst- mannen, och så togos två handså^ar fram. Hos pastorn uppehöll sig för till- fallet en mgeniör. Han och präst- mannen öfverenskommo, att nu skulle de noga studera den här mannen och hans uppförande. De satte sig en på hvartlera sidan om ryssen med pass från Nowgorod. Båda, i all synnerhet ingeniören, för - stodo sig i grund och botten på ar- betsfolk, de betraktade den arbetan- des fina aristokratiska händer med naglar välputsade som en frökens, der. hvita linnet som framstack vid hand- lofven under den grofva rockärmen, anletsdrag, skick, maner och funno genast, att hvad den här mannen ä n var ej var han någon arbetare. Här- till kom att han var mindre hemma- stadd med sågfilarens yrke. Ingeni- ören gjorde honom uppmärksam på, att å en val riktad sågskola tandra- derna vara linialrftta. Detta tycktes filaren först nu ha kommit på det. klara med och ändrade sägraderna i detta hänseende. — Ja, se de fieste af oss ryssar, som nu vandra i Sverige, äro jord- bruksarbetare och mindre kunniga i sågfilareyrket, som vi taga oss till om vintern, sade ryssen pä rådbrå- kad men ändock rätt begriplig sven- ska. Hvarför har ni då begifvit er hit? — Jo, man skall väl se sig om litet här i verlden. — Och af denna orsak vandra na öfver ett 50-tal ryska sågfilare i Sve- rige? — Ja, visst göra de det. — Men det är ju besynnerligt, att de först nu fått en sådan lust att be- söka vårt land. — Ja, det kan ju så tyckas, blef ryssens svar. Så skulle han ha sin betalning. Pastorn framlämnade en pappersfem- ma. Genast gaf ryssen tillbaka kr. 4:50. — Det är rätt bekymmersamt här på orten att lämna bort småmynt, sade nan och framtog derpå nr en välför- sedd plånbok en IOO-krone sedel, hvil- ken nan af examinatorerna begärde få vexlad. Ingen af dessa var dock för tillfäl- let vid så stor kassa. Ett leende krusade då sågfilarens läppar. Han bugade sig artigt och försvann. Att han var en officer, det är prest- mannen lika säker på som att det finnes en Gud, och för ingeniören är antagandet lika vist som att bantåg ej kunna framgå utan räls och slpiers. Skicka aldrig pennin- gar i orekommenderade brefl Eskilstuna-svindlerierna. Testerds den 19 Jan. Vesterås råd- husrätt har i dag dömt tygagenten L. Th. Lötstedt för förfalskningsbrott i Vesterås till 8 månaders straffarbete och 2 års vanfrejd eller i ena bot äf- ven för de likartade brotten i Eskils- tuna till 2 år 8 månaders straffarbete och 2 års vanfrejd; handl. Fr. An- dersson för bedrägeribrott och för- falskningsbrott till sammanlagdt 1 år 9 månader och 15 dagars straffarbete samt 1 års vanfrejd och skräddaren C. E. Eriksson för ett bedrägeribrott, i Vesterås till i månaders fängelse och för ett förlalskningabrott i Ve- sterås till 6 månaders straffarbete och 1 års vanfrejd ellsr i ena bot tili 11 månader och 15 dagars straffarbete och 1 års vanfrejd. Hustru Lindgren har förklarats sa- ker till 26 bedrågeribrott och 1 för- falskningsbrott och mannen Lindgren för H bedrågeribrott och 1 fOrfalsk- ningsbrott. Båda hänvisades till Kö- pings rådhusrätt för att der slutran- sakas. D:r Pallin förklarades saker för 6 bedrågeribrott och återförvisades till Eskilstuna rådhusrätt lör att der ran- sakas om ett nytt bedrågeribrott och slutdömas. Samtliga ådömdes derjemte hvem som bäst gälda gitte att utgifva er- sättning för Ådinska försäkringen 6,000 kr. jemte ranta. 170 yngling, eder snarare en ung man med ett lefnads- iriskt utseende, ett gladt, beslutsamt och friskt sinne; tiägot af en ung sjöman, redligt och sjelfsväldL-t. mojigt och lättsinnigt, dristigt ocb rätt fram. — Mm herr kusin, yttrade Paul, sedan första ögonblickets intryck lagt sig, det gläder mig att göra er bekantskap, ehuru det gör mig ledsen, att jag ge- nast måste uppträda såsom supplikant, d. v. s. så- som böneman tör den stackars Jack. Det är egent- ligen emot mig, som han försyndat sig, och ni bör väl kunna tillgifva honom det, då jag lägger mig ut för honom. Kellner visste icke. hvad han skulle tro om Pauls framställning, men han misstänkte att man ville locka honom i en snara. — Det smärtar mig, att nödgas afslå er första begäran, svarade han etter en kort stunds besinning. ehuru .let iågnar mig mycket att vi ändtligen sam- manträffa; men lagen måste hafva sin gäng. — Verkligen? — ilin heder bjuder det. — Allvarsamt? — Jag skämtar sällan. — Är det möjligt? Tvifla ej derpå. — Da är jag ötvertvgad, att ni ännu i-.; rigligt känner, bura saken förhäller sig. — Kanske ni har något mera att berätta deiom: : sådant fall är jag till er tjenst. — Jag tackar er, men hvad jag iiar att säg i bör stanna ensamt oss emellan. Kapten F.öman skäl säkert ui sakta det. Kapten Roman förstod vinken och aflägsnade Sig med Rask och Jack. — Vi äro således ensamme, min kusin, vidtog lJau!, och jag öfvergär genast til'saken. Af Romans 1 ?S — Nej, nådig herre, yttrade lian. Lät henne vara der hon ur. Hon — hon . . . — Som du vill, Jack, men om du har några barn - någon dotter ... — Ack ja — jag har en — och ni tillåter mig att laga henne med — o min gud, hvad ni är god - lita pä mig, frän denna stund skall jag bli en bra karl — min dotter . . . — Du vill säga fosterdotter. — Fosterdotter eller dotter — jag älskar henne mera som det senare än det förra. — Jag tror det och skall genast återgifva dig bonne. Se här ... Och han Öppnade dörren, och Fanny skynda- de in. Vi lemna ät läsaren sjelf att tänka sig det upp- träde, som nu egde rum, fullt af rörande glädje ovli lijertlig ömhet. Roman tryckte Pauls hand. Kellner begaf sig uj.p på däck. Henrik tittade in genom dörren ocli följde med brinnande uppmärksamhet uttrycken af Fannys milda tillgifvenhet. — Du är en satans pojke, min käre Paul, yt- trade Rask, du får oss att gråta som barn och skratta som galningar, när du vill. Jag tycker om dig, Paul tågan i dig är god — men vet du hvad jag nu gör? Jag går pä Tullförderfvet — ett förträffligt ställe, som jag framdeles skall göra dig bekant med — for att tumma ett glas till ..lin åra. Da Kellner uppkom på däck. fann han GourviUe innu ..var ombord. — Nå, anmärkte denne, ni har träffat er kusin- Jag har träffat honom — och — och . — Säg ut, hvad som ligger er om hjertat. ner dig, vet att du ej förtjenar den milda skonsam- het, som min kusin sä välvilligt visar dig; men låt ocksä nu se att du åter blir en hederlig karl. Jag förstår allt för väl att en menniska, som förföljes at fattigdom eller annat elände, som älskar bränvin och öfverlemnar sig ät fylleri, kan falla djupt och bli brottslig, och tror gerna att det är under sädana omständigheter, som du blifvit hvad du är. På det. att likväl hädanefter ingen nöd må gå på dig, och du få skäl att skylla pä dm ställning,..sa antagei jag dig ifrån denna stund i min tjenst. Är du nöjd dermed ? Jack trodde knappast sina öron. Allt hvad han hörde var säsom manna i öknen. Uuds välsignelse hade aldrig kunnat komma mera otörberedt öfver honom. Ln våldsam, djup rörelse skakade hans le- der, och man såg nuiu han darrade i sina trasor, i ilörmögen att uttrycka hvad han käude, föll han p.t knä, och sträckte sina armar upp emot Paul. — Böj knä för gud, yttrade Paul, men icke för mig. Ett knäfalliför himlens ocli jordens herre be- visar, att man är en god menniska. ett knäfall för eu menniska bevisar att man är djur. Jag vill att du skall värdera dig sjelf, Jack, emedan jag då tror att du också kan värdera mig litet. Så der ja, stig nu äter upp. Kellner följde denna tilldragelse med en pä Paul hvilande, pröfvande och begrundande blick. 1 Romans öga skimrade en stor tär, men han vände sig åt sidan, och torkade bort den med banden. — Jag känner icke dina lefnadsomsländigheter. Jack, fortfor Paul. men om du är gift och din hu- stru lefver, sä flyttar hon naturligtvis in med dig i mitt hus. Jack ref sig i hutvudet, under det att oro och och ångslan började arbeta i hans ansigte. bref känner ni, att jag, under den tid fartyget låg på redden utanför ^ew-York, ofta besökte det; ni vet äfven, att jag en dag anlände dit, då hela be- sättningen var i land, för att proviantera, och Jack ensam tjenstgjorde som däcksvakt. Jag känner det. — Ni vet desslikes, att Jack var timmerman ombord, och då ännu en stark och rapp karl, ehuru den långa arresten medtagit honom mycket. — Afven det förstår jag. — Vidare har ni er bekant, att Jack genom hvarjehanda prat lyckades att locka mig ned i bott- nen af fartyget, till kölsvinet, och att han der pa ett lömskt sätt bakifrån öfverföll mig. — Men hvad gagnar det väl till att upprepa livad jag redan känner. — Sedan han fastsurrat mig vid en utstående bjelke, stötte han med ett jernspett upp ett redan förut barrat hål i skrofvet, och vattnet sprutade in, .som i en vanlig vattenkonst. Min död var gifven; jag såg ingen utväg att undkomma. Jack tänkte säkert pä samma sätt; men dröjde likväl att aflägsna sig — jag tror — mindre i atsigt att öfvertyga sig om min undergång, än af fasa för sitt eget brott. — Men ännu en gång, hvartill detta uppre- pande? — Vattnet fylde allt mer och mer fartygets botten, och det stod mig redan till midjan, då Jack äter närmade sig. — Han närmade sig? Jag hade ej tilltalat honom från den stund jag kände mig så lömskt angripen, emedan jag för- aktade att bedja en sådan fiende om nåd, och jag tror att han kom i afsigt att undersöka om jag ännu var död eller lefvande. Hans utseende var emellertid törvirradt, nästan vansinnigt. Dä han