Titel: Östgötaposten
Datum: 1907-03-01
<-- Sida 4 -->
-
+    
<-- Sida 4 -->
Ö8TEBGÖTLAND8 VECKOBLAD ÖSTGrÖTA-POBTEN K:r 9, Fredagen den 1 Mara 1907. Imfvudsakligast <*att ut på att för-J v§rfva ökad besittningsrätt till malm-.] ■området, och torde ej ta anses diiekt anlan/da pä undersökning". Detta är ju iranska förklarligt, men å andra sidan är det just en teudensfri under- sökning som främst är af nöden. En- ligt hr Kjellbergs mening kan en så- dan, med nutidens tekuiska hjälpme- del, verkställas pä jämförelsevis kort tid ocb för jämförelsevis ringa kost- uad, 0cli han betonar med rätta, ätten sådan åtgärd från statens sida icke skulle vara någon nyhet vid jämförel- se med förhållandet i andra länder. Han elinrar i det fallet om engels- männens utredning rörande sina sten- kolstillgängar såväl i början af 1870- talet som ock i början af innevarande århundrade. - För Sveriges hela framtid är det af omätlig vikt att vi kunna åstadkom- ma en rationel hushållning med lan- dets malmtillgångar. Men en sådan är omöjlig innan vi känna dessa. Om den här omnämnda lilla skriften kun- de bidraga till att klargöra behofvet af en sådan undersökning af våra malmtillgångar, då hade den för visso gjort en mycket god gerning, såsom vi också hoppas att den måtte göra. -Detta sagdt alldeles oafsedt broschy- rens värde såsom en fackmessig granskning af borrningsresultaten frän Kiirunavaara, en sak som vi ej förstå att bedöma. Frdn utlandet Pacific Oceu i krig. Det låter som en motsägelse att tala om krig pä det fredliga Stilla liafvct, men frågan om ett så- dant krig debatteras dock för närva- rande nied febril ifver på båda sidor om detta haf. Japan rustar, och Ame- rika rustar än mer. Striden gäller ja- panernas lika berättigade ställning med de hvita, och utgångspunkten för tvisten är som bekant de kalifor- niska skolornas vägran att likställa gult och hvitt. Hvad gult som finns i Kalifornien får nu gå i skolan sam- man med hvitt, men intet nytt gult får införas i landet. Detta har Japan gått in på, och freden borde då ha varit tryggad, tycks det. Men så fogisigltposevelt för att i sista ögon- blicket kasta ännu en stor tyngd.'. amerikanska vågskälen, och att väga upp äfven detta tillskott tycktes vara det japanska- tålamodet för mycket. Först hade det blott varit tal om det amerikanska fastlandet, men lioose- vclt tillade Havajiöarna och Filippi- nerna, och kongressen godkände pre- sidentens fordran. Detta vill Japan icke tåla. Det har besvarat hvad det benämner det ame- rikanska öfvermodct med att skicka en Hotteskader till Havaji, och en an- nan gqres skyndsamt i ordning att åtgå till Filippinerna. Sådana åtgär- der innebära öppet krigshot, det kan i< ke förnekas. I Dresden har en "diplomat" redan skrifvit en bok med titeln "Der japa- nisch-amerikauische Krieg des Jahres 1907 und seine Ruckwirkung auf die Politik Europas". Författaren före- ställer sig, att året ej skall hinna sitt slut förrän kriget är i full gång. När denna bok skrefs, hade Japan ännu icke skickat af någon eskader. Krigshot är nu visserligen icke det- samma som krig. Men å andra sidan strider det alldeles bestämdt mot den japanska naturellen att hota utan nå- gon afsikt att eventuellt också slå till. Japanerna ha sitt sätt att ordna mellanhafvanden med andra makter och detta sätt skiljer sig skarpt från det betänksamma Europas. Här är nu fråga om två unga dådkraftiga och dådlystna stormakter, de där ej bättre begära än att få visa världen livad de duga till. Amerika har ännu icke ens varit i elden, och Japans mod ocli stridlust ha vuxit efter segern öf- ver Ryssland. Men det finns också åtskilligt i Ja- pans uppträdande, som tyder på att dess regering denna gång icke är lika ifrig pä krig som dä det gällde att ta Port Arthur tillhaka från Ryssland-. Då hotade Japan icke, det slog till utan föregående hot. Och vid allra första anledning slog det till. Ja, man kan efteråt förstå, att den anlednin- gen var oändligt efterlängtad. För närvarande behöfver Japan emellertid ordna sina affärer efter kri- get och hämta krafter till nya mili- tära evolutioner; och detta sakförhål- lande ligger nog som er. nämsko på krigsifxern. Men å andra sidan kan man helt visst taga för gifvet, att än- nu en öfverilad handling från ameri- kanskt håll bryter denna hämsko ganska lätt. Japan har i ett krig med Förenta staterna, hvilket natur- ligtvis främst afser Havaij-öarnas och Filippinernas inkorporering i ja- panska ö-riket, en ofantlig mycket bättre situation än Amerika särskildt en vida kortare förbindelselinie mel- lan operationsbasen och stridsfälten. Och hur ifrigt Amerika än är att in- för världen förtjäna sporrarna, så tör det nog känna det betänkligt att tvärs öfver Stora oceanen försvara Filippinerna mot Japan. Rörande japanska invandringen till amerikanska landtområden föreligga några statistiska siffror. År 1896 kommo 6'i japaner till Amerikas fast- land, L901 hade siffran öfverstigit 5,000 och 1903 gick den upp till 19,968. Nu invandra hvarje månad öfver 600 japaner öfver Förenta sta- ternas vestra kust. Ensamt i San Francisco funnos 1903 mer än 5,000 japaner. På Havaji bo inemot 2,000, oeh till Filippinerna ha redan invan- drat omkring SO.QsJD små energiska gula japs, som uttränga alla andra na- tionaliteter. • ' . JärnväQSförslaget Rings- torp—Söderköping Kem. Kouimitterade för utredning af den- na järnvägsfråga sammanträdde i Söderköpings rådhus i tisdags kl. half 11 f. m. under ordförandeskap af kon- traktsprosten H. Ulander. . Som det nu är rätt länge sedan an- nat än spridda notiser om järnvägs- planerna i dessa trakter förekommit i vår tidning, torde det icke vara ur vä- gen att i korthet skildra frågans*läge. För järnvägen äro tre olika sträc- kor på tal. Den första eller försläget n:r 1 daterar sig från 1896, då det sta- kades, och går i riktning Ringstorp— Gårdeby —Hylinge— Söderköping— Mem. De i detta företag mest intres- serade kommunerna-skulle bli öårde- bv och V. Husby. Ursprungliga kostnaden upptogs "till 596,000 kr., men senare beräkningar tyda på, att cirka 800.000 kr. erfordras. Gårdeby har till denna linie tecknat 12,000 kr. och V. Husby 30,000 kr. Förslaget n:r 2 (södra Östra Ryds- linien) går Ringstorp—Tufvesäter— Stensäter —Hållstu— Alsäter—Veck- st a—(Söderköping—aiem och kostar 980,000 kr. enlijét beräkningar af in- geniör K. E. R. Luhr. .därtill hade O. Ryds kommun ursprungligen be- slutit teckna 70,000 kr., men seder- mera höjt beloppet till 90,000 kr. En- ligt kommitténs bestämda mening finnes emellertid ingen utsikt, att det- ta förslag, som i största utsträckning af de tre berör IS. Etyd, skall kunna realiseras, om ej det tecknade belop- pet höjes i proportion till prisskillna- den mellan förslagen n :f 2 och n :r 3. Förslaget n:r 3 (norra ti. Ryds- förslageO sträcker sig Ringstorp— Tufvesäter — Harstorp — vägkorset norr om 0. Ryds kyrka—Dansäter-— Lund — Kohlstad — Söderköping — Mem och kostar 840,000 kr., likaledes enligt ingeniör Luhr. Härtill har Ö.Ryd beslutit teckna 50,000 kr.; ! kommittén anser emellertid, att [minst 80,000 kr. teckning erfordras. de af önskemålet, att järnvägen komme att gä genom Ö. Ryd. Hamn vid Mem kommer att bvggas af Sö- derköpings stad för 39,000 kr. Där- jämte finns hopp om, att Mellersta ödterg. järnväg åtminstone kommer att trafikera banan med rullande ma- teriel, i kostnadsberäkningen uppta- gen till omkring 143,0U0 kr. Dessut- om hoppas man på aktieteckning af detta bolag äfvensom af Linköping, sockerbruket o. s. v. Statslån torde erhållas till ett belopp motsvarande half va anläggningskostnaden. Längden på samtliga sträckor va- rierar mellan 30 och 33 km. Konces- sion beviljades i december 1906 på förslaget n :r 1 och denna kommer med all säkerhet att öfverflytfas på någon af de andra linierna, i fall man bestämmer sig för en af dessa. Vid tisdagens kommittésammanträ- de framställde ordföranden den frå- gan', huruvida de närvarande nu ville besluta, hvilken linie som borde an- tagas. Godsegaren O. Danielson, Å- kerby, framställde det förslaget, att man borde uppdraga åt ingeniör Luhr att ånyo uppgå eller revidera försla- get n:r 1, som ju vore mer än 10 år gammalt och hvari afkortningar och besparingar borde kunna göras. In- nan full klarhet vunnits om denna li- nie kunde man ej fatta något defini- tivt beslut. Östra Ryd tycktes ju nu ha sagt sitt sista ord och något mer torde ej därifrån vara att vänta. Bryggaren L. Nilsson i Söder- köping påpekade det vid stadens teck- ning fastade önskemålet och framhöll som sin åsikt, att detta önskemål skulle öfvergå till bestämd fordran, när det verkligen gälde. Tal. vore tveksam gent emot hr Danielsons för- slag, hvilket torde draga betydande kostnader. Söderköpings stad skulle ej vara med om detta. Yrkade, att nan mi skulle besluta sig för en af ö. Ryds-linierna. Borgmästare. Hagberg ansåg, att förslaget blifvit förskjutet mot norr genom Ö. Ryds beslut att ej teckna mer för förslaget n:r 2.' Där- för vore det klokt att ånyo undersöka föi-slaget n :r 1, innan man fattade de- finitivt beslut. Sedan några upplysningar lämnats om jordteckning till de olika linierna och ett par talare framhållit, att en- ligt deras åsikt en helt ny stakning af förslaget n:r 1 vore nödvändig, blef beslutet, att, innan man bestämde sig för en viss linie, förslaget n:r 1 pä bekostnad af Gårdeby och V. Hus- by kommuner ånyo skulle undersökas al ingeniör Luhr, som därefter borde inkomma med ny, af nuvarande för- hållanden betingad kostnadsberäk- ning. ,! Kommitterade beslöto vidare att livar på sin ort verka för behönig jordteckning till de olika linierna, sa att denna fråga bletve klar till ilasta sammanträde. Aktielistor skola tryc- kas för att dymedelst underlätta"arbe- tet för öfrig teckning. Till Hammarkinds härads allmän- ningsstyrelse beslöto kommitterade rikta en anhållan om aktieteckning i någondera linien till bestämdt belopp. Nästa sammanträde hålles på Sö- derköpings rådhus tisdagen den 21 maj på tid som af ordföranden be- stämmes. om förslaget skall ha utsikt att gå igenom. I en järnväg Ringstorp—Söderkö- ping—Mem har Söderköpings stad oafsedt riktningen i öfrigt beslutit teckna 150,000 kr., dock med uttalan- kaste mått användas &! allmänheten, ej minst af ungdomen och barnen. De sy nas komma ett verkligt behof till gagn. IVadstena brinner forkunna.de i fredag- morse f. v. ryktet i både Öster- o. Vestcrgotland, och vida omkring i båda landskapen syntes nog eldskenet. Om det dock ej var sd hvå-rt, som ryktot förmälde, var den eldsvåda, som där rasade natten mellan torsdagen ech fredagen, allvarlig nog, och mer än en gång såg det verkligen ut, som om en stor del af den lilla minnesrika staden skulle vara till spillo gifven. Elden började på efternatten. Vid a tiden stod en stor trähuslanga i brand, Lundbergska garfveriet vid'Sjögatan invid stranden af Vettern — oeh lågorna stego högt. Vinden, som lyckligtvis ej var synnerligen stark, låg från sjön upp mot staden och förde ej blott rök och gnistor, utan älven eldkol och bränder utöfver den massa af träbyggnader, som lågo i dess riktning. Tack vare invånar- nes påpasslighet .och den snö, som låg på taken, fattade elden i blott på ett par håll längre från brandstället och släcktes i tid. Den langa, i hvilken branden började, brann ned till grunden. En annan trä- huslänga i vinkel med denna fattade eld och brann upp till hälften, den öfriga delen lyckades man rädda tack vare ener- giska bemödanden. Mycket svårt såg det ut för en stor tvåvåningsbyggnad, som låg helt nära och i hvars vindsvåning det redan brann. l>*n räddades dock från elden, men ej från vattnet, ty alla dess våningar dränk- tes. Vid 5-tiden kunde man anse sig vara herre öfver elden, men detta hade ko- stat betydande personliga ansträngnin- gar, ty resurserna voro ej stora. Hade man ej haft att tillgå vattenledning, skulle nog alla bemödanden varit få- fänga. I hvarje fall kan man nu säga, att det var en synnerligen vacker släckning. Några missöden inträffade. Hand- landen A. Josephson fick sitt ena ben afbrutet af en nedfallande stock. En garfvaregesäll måste hoppa ut genom'ett fönster i andra våningen och skadade sig. Kassör J. G. Andersson fick ett plank öfver sig, då det refs, och gjorde illa sin ena fot, och åtskilliga fingo ett opåraknadt och obehagligt bad i de för- rädiska, stinkande barkkaren å garfve- riområdet. Garfvare A. Lundberg hade sin fastig- het försäkrad i städernas allmänna för- säkringsbolag för 11.000 kr., inventarier- na for 17,000 kr. Staden, som fått ett par uthus nedbrända och ett hus half- brändt, hade försäkradt för 4,000 kronor i stadernas allmänna bolag. Då det såg som värst ut, vädjade man spr telefon till grannstädernas hjälp. Till Motala kom man ej fram. Skeninge ru- stade brandkår och attiraljer, men fick återbud före af färden. Hur elden uppkommit vet man ej, men man misstanker en kamin i det s. k. kalkhuset vid garfveriet. Storartad biblioteksverksamhet. På initiativ af skolrådsordföranden i Ö. Fer- nebo, pastor Hamrén, har man nu star- tat med medel ur den gamla sockenbib- liotekskassan (cirka 900 kr.) ett försam- lingsbibliotek med därunder lydande icke mindre än nio ambulatori&ka skol- bibliotek. Det gamla sockenbiblioteket har med Folkbildningsförbundcts hjälp genom- gått en fullständig renovering och kom- plettefats med nya, tidsenliga böcker med medel ur den gamla bibhot/rffcskas- san. Därjämte bidrager årligen försam- lingen med 75 kr. samt staten med lika- ledes 75 kr. En särskild styrelse med pastor Ham ren som ordförande och bl. a. riksdags- mannen Olof Olsson i Sec har ordnat och upprättat de nya biblioteken, hvilka i ri- Östergötlands läns jakt- vårdsförening hade i måndags e. ni. åissaiiiman- komst å Stora hotellet här i Linkö- ping under ordförandeskap af lands- sekreteraren C. O. de Frese*. Till sekreterare utsågs kapten R. Miint- zing. Den i tryck tillgängliga årsberät- telsen för i906 inledes med en min- nesruna af den under förra året aflid- ne jäinästaren C. M. Sjögreen, hvil- ken intog en sä framstående ställning inom jaktens värlu, särskildt inom vår provins. Få jägare torde ega en längre skottlista än Sjögreen och sär- skildt hade han uppnått mästerskap i fågeljakt. Man får här också bl. a. veta, att Sjögreen lärer varit den, som på vintern 1858 i Sommentrakten skjutit de sista vargarne i Östergöt- land, — vargen fanns nog senare kvar men försvann, man vet ej af hvad orsak. För resten gjorde Sjö-! green under sina sista vargjakter en märklig doubblé, nämligen å varg och rät'. Under förra året har föreningen ut- betalt skottpengar för 5 gamla och 4 unga liergufvar. Inalles har förenin- gen under sin tillvaro (sedan 1898) i skottpengar utbetan 4,763 kr. 75 öre, nämligen för 140 liergufvar, 23 örnar och 3,103 gräflingar. Föreningen beslöt att åt sin mång- årige och för jaktvården synnerligen verksamme ledamot, kammarherre S. S. Flach på Svensksund, söka utverka Svenska jägarförbundets medalj. .\t styrelsen uppdrogs att hos landstinget anhålla om förbud mot den fördärfliga jakten på tjäder och one vid bloss. — . lyrelsen fick vi- daie i uppdrag att till nästa sam- manträde utarbeta ett förslag till re- vision af stadgarne. Sedan därefter åtskilliga personer föreslagits till erhållande af kallelse att inträda i föreningen, öfvergick man till att diskutera frågan om det berättigade i förbu- det mot jakt påårskalfaf e 1 g. Domänstyrelsen har af Sv. ja- ga rf örbundet och detta i sin tur af jaktvårdsföreningarne begärt utta- lande i ämnet. Som bekant gäller nämnda förbud i åtskilliga af Sveri- ges län, bl. a. i vårt, och fråga är om att förnya detsamma. I sin skrifvelse hade domänstyrel- sen bl. a. anfört, att kalfvar, som ti- digt beröfvas sina mödrar, antingen duka under eller blifva svaga och mindre väl utvecklade. Ett par ta- lare påpekade, att denna omständig- het väl svårligen kunde motivera ett upphäfvande af förbudet; snarare borde man fridlysa korna eller åt- minstone kor åtföljda af kalfvar. — En annan' talare fann förbudet ej mycket värdt i jaktvårdsafseende; de ensamma späda kalfvarne vore ej mycTcet att spara. Förbud mot att skjuta ko, åtföljd af kalf, vore kanske välgörande, men svårt att upprätthål- la. — Häremot anmärktes, att kon- trollen på öfverträdelser af andra jaktstadgar vore lika svår. Många kalfvar förbli ju vid lif tack vare för- budet, men hvilken betydelse detta kan ha för elgstammens bestånd, är svårt att utreda. Erfarna jägare hål- la före, att om man skjuter kon, skall man ock skjuta kalfven för att vara viss om en god elgstam. Något bestämdt svar på den upp- ställda frågan ansåg man sig ej kun- na gifva, utan fick diskussionen vara nog. Härmed voro förhandlingarne af- slutade. . En enda kautschukstampel från John Fröberg, Flnapong,e\u\\ öf- vertyga Eder, att detta fabrikat ar btot. Herren till Östanå Bland bönder och torpare. I. Jag träffade nyligen — skrifver i Dagen märket llink — en gammal nämndeman, som hela sitt lif varit den nyligen aflidne Boströms granne1 och därför kände väl till såväl honom som hans förfäder. Nämndeman kunde på en kort stund be- rätta åtskilligt om Boström hemma hos sig. B. var i hvardagslag gemytlig och prat- sam och bondgubbarna kunde icke nog prisa, att han var så "gemen". Kallade de honom excellens, svarade han, att den titeln icke tillkom honom numera, utan jag är den jag var förut". Jag sporde om samförståndet mellan B och hans underlydande. "Det rådde ett godt förhållande mel- lan dem", blef svaret. Han var nog sträng och fordrade, att folk skulle ar- beta, excellensen, men han var rättvis. Och den, som skötte sig, kom aldrig från godset. När den gamle blef orkeslös fick han sin goda pension. Si jag skall säga, att excellensen själf från sin tidi- gaste barndom var van vid arbete. Hans far, salig lagman, lät sina pojkar köra in all ved, som gick åt i köket, och hvar je lördag [Ingo de lyfta sin betalning härför, sedan köksan likvisst lämnat attest, att de ordentligt fullgjort sitt ar- bete. Och samma var förhållandet med excellensens barn; de fingo arbeta vissa timmar pr dag. — Var han inte stramare då han blef minister l — Nej, jag kan inte påstå det; måhän- da vono ekipagen något finare än förut. Men lika "gemen" och tillgänglig var han mot alla, det vore orätt att säga an nat. På Östanåbåtarna, hvilka» egane han till stor del var, for excellensen ut och in och åt där sitt smörgåsbord och fog sin snaps tillsammans med annat folk. Kom en bondgubbe, som han kän- de igen, var han genast i språk med den- ne : "Sitt, sitt för all del, kära far; jag står bara för att jag skall plocka i mig li- tet mat." Om rnornarna frågade han al- drig efter matsedeln, utan blott: "Ni har väl sill och potatis V Ibland reste excellensen med Rimbotå- get till den station; som låg bana gods närmast, och tog sedan skjuts till östanå. Då kom han som en öfverraskning -—han var ju öfverraskningama* man. Han var uppe med solen på Östanå och man visste aldrig hvar man hade honom, ofta var han där man minst anade, spanande och synande. När allt var bra, underlät han ej att fälla ett gillande ord, men kunde i motsatt fall straffa. Han var stor hastkännare och djurvän. I taxeringsnämnden, där excellensen var ordförande, snusade han en gång till mig. — Brukspatron missminner sig tydli- gen, sade jag, ty föregående år beslöts det så och så. — Nej, jag missminner mig- ej ; det är naturligtvis nämndeman som suttit och sofvit, blef svaret. II. I V. L. berättar märket G—r K. från ett besök hos en gammal skärgårdsbo ute i hafsbandet. Ja det var inte i går --yttrade den- ne — som jag hade storfrämmande från Stockholm. Senast jag hade besök här, var det rart främmande nog för en sådan stackare som jag. Den gamle smålog belåtet. — Jag .skall säga, att det var herrn till Östanå själf. Han är allt en karlakarl, han! Man smakade på mors^bröd, och dä jag sade honom, att det var bakad t af mjöl från hans egen skörd, smålog han och sa', att mor inte gjort mjölet sämre. Ja, han är allt en karlakarl, han ! Både jag och andra här på kobbarna segla Ull Östanå hvar höst och gör* £är. uppköp för vintern. Präktiga varor, billiga pris och reell behandling, det må blåsa hvil- ket väder som helst! Vi slogo oss ned vid köksbordet, där kaffet rykte ur kopparna, och där mor bullat upp ett heit berg af dopp, hyilket genom våra täta angrepp på ett oroväc- kande sätt underminerades. Den gamle hedersmannen följde våra strandhugg med påfallande intresse. . — Godt bröd får man af sådant mjöl. Eller hur, mor 1 — Gumman är litet döf, men bakar bröd gör hon som en furstin- na. Det sade excellensen själf." Om alla hade en sådan husbonde, som herrn till östanå, skulle det ej råda någon nöd här i landet. Öfver hvarendaste torpare håller han ett vakande öga. Ty han har tid till allt. Regerar gör han som ingen annan, och sköter sin väldiga egendom, det gör han som ingen annan. Österman, som är min närmaste granne vester på. var härom sistens på en tripp upp till fastlandet. Där fick han på kö- pet en historia om excellensen, om her- rarna vilja höra den. österman svär vid sin skötbåt, att den är sann. Och då är den sann, ty Österman är icke den, som pladdrar i vädret som Jansson, båtbygga- icn, om herrarna känner honom. Den gamle drog ett djupt bloss ur den sura pipan, medan nior hällde en påtår ända upp till bräddarna. — Själf är bäste dräng, lär excellensen yttrat vid något tillfälle. Det inträffade icke sällan, att excellensen gick Amkring t stugorna och hörde efter, om det fanns potatis i källaren och mjöl i skafferiet, eller för att säga rent ut, om allt var väl beställdt. Härom dagen var han ute på en sådan där inspektion, om jag får säga — »14- TJUGOFEMTE KJJrTTLET. * Slut på den hemska drömmen. Han gaf order om att fartyget skulle vända och vår ställning var nu sådan, att vi kunde fara rakt in pi förföljaren, om vi ville. Men det var ej Blacks mening. Han ville först fullständigt tillintetgöra den med maximkanonerna. — L4t oss nu se hvad den fyren ar värd, utbrast han, under det han lade sin cigarr ifrån sig och talade genom ett talrör. Nästan samtidigt skakades tornet, den stora kanonen förut utslungade eld och den frä- sande bomben träffade ångaren midt öfver dess magasin. Vi väntade på svar, men Intet kom. Bomben hade träffat midt öfver den stora kanonen, som nu låg där full- ständigt förstörd med lik i högar rundt om- kring. — Dick har förtjänt sin middag, sade Black, medan han tog lin cigarr på nytt. Därpå ringde han två gånger och karlarne rusade fram till de små kanonerna. — Nu ska vi ge dem en liten häls- ning igen. De kunna inte skydda sig så •om vi Om vi inte koouua ooiboid innan —S*- — 11» — , då' visade. sig våra* karlar rid relingen »f det dödsdömda fartyget och tumlade ned, 1 båten och satte i • väg, under det fartyget med en väldig rörelse försvann under At- lantens yta. Samtidigt bröt dagen in. Och då den spred sitt solljus öfver det mörka hafvet, sågo vi tre pansarskepp närma sig i full fart. De voro ej mer än tre en- gelska mil ifrån oss. Men vår ångbarkass hade hunnit fram till oss, och medan Black lutade sig öfver relingen, och solen lyste på hans blodsprängda ögon och bleka ansikte, frågade han med hes röst: — Ha ni fått olja? — Inte en droppe, blef svaret. Den starke mannen rätide sig upp och vände sig mot Karl. I detta ögonblick var han verkligen imponerande, och jag skall aldrig glömma, med hvilken likgiltighet han tände en ny cigarr. De bägge männen, som blifvit luguare efter hand som faran växte, harmonierade fullständigt med 'hvarandra, och under det den ene med långsamma steg gick ned för trappan till maskinrummet, be- gaf den andre sig upp i tornet, dit jag följde honom. — Min gosse, sade han, jag har ofta funderat öfver hvilket slut detta fartvg skall få. Vi få se det nu, men nog skall det bita ifrån sig. — 318 — Manskapet ombord lösgjorde- båtarne och kvarlämnade de . sårade, som bannade, bön- föllo och skreko om hvarandra, men Globi- sten kom icke, och Black rasade, då han såg de andra fartygen skyndsamt närma sig. Det var denne underlige mans stora ögon- blick. Om fartyget gijk till botten och hans män ej fingo någon olja, skulle vi bli tagna. af de krigsfartyg, som närmade sig, och det förvånade mig icke, att han i detta ögonblick miste en del af sitt gamla lugn. Han gick nervöst fram och tillbaka på bron och ömsom bannade, ömsom bönföll karlarne, som icke kunde höra honom. — Hvarför komma de icke? frågade han uppretad. De lathundarne! Hvad ha de för sig? Kan ni se, hur skutan krän- ger? Den håller sig inte i fem minuter. För Guds skull, Dick, signalera åt dem, de döddansarne! Hallå där! Kan ui höra?. Vill ni lefva i morgon, eller vill ni ligga hundra famnar under vattnet? Kan ni ae de där ljusen? Det är krigsfartyg — de äro tre! Vi måste vända dem ryggen, men vi kunna icke — vi ha icke spår af olja! Och så taga de det med ro ombord där — men jag skall få dem att skynda sig. Ga dem ett skott, Dick! Dick hade just svarat: »Jaha, herr kapten!j uok skulle »äg* något meia, wea r -- -m _ si* — ^^^ "......~~ det andra fartyget hinner hit, tå bli vi lurade. Den namnlöse kryssaren satte sig i rö- relse och på knappt halftannat hundra fots afstånd från motståndaren började vi åter ge eld. Vårt manskap var någorlunda skyd- dadt, och där fans stålskärmar kring kano- nerna, men då det fiendtliga fartyget sva- rade med sina egna små kanoner, föllo dock många, och vi hörde skrik och jämmer och förbannelser. Jag har aldrig sett något så ohyggligt som då hundratals kulor slogo ned på vårt däck, och jag kunde se lefvande och döda ombord på det andra fartyget ligga sw"""»" i en stönande och kämpande massa, ty ångaren hade endast få skydds- medel, och vi hade gif vit eld på den, innan de af desa folk, som kunde undvaras, hun- nit ned. __ Låt dem smaka på det, ropade Black, under det han betraktade ödeläggelsen och utsände väldiga rökmoln. Låt dem sluka bly, de gökarne! Jag skulle vilja borra dem i sank med ett skott, om det inte var för deras olja, men de äro inte ensamma. Det var riktigt Jag som ej upphört att iakttaga det aflägsna ljuset, som utvi- sade att det fans ett annat krigsfartyg vid horisonten, visste att det andra ljuset lyste - sonj ?n étjiittj» Ut ÖjJYM hjÉYSt.. 0(j)} & ]3£