Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-03-24
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
70 loclMms Posten. ibrdagcn den 24 Mars 1827. Om olikheten mellan samhälloklafierna. (Frön Fransyssan.) «)en wältaligasse bland sista seklets striftställarc utmärkte sitt inträde i den siloso-' sista werlden med twänne tal, hwaraf det ena härledde olikheten mellan samhälls- tlasierna frön mcnsslig.i sörsiäntets framsteg. Enligt hans system hade de naturliga distinktionerna, i början omärlliga och obemärkta, utwidgat sig endast genom de mo» ralista och intellektuella fbrmögenhetcrnas ulweckllng och genom samhällsordningens progressiva modifikationer, hwaraf nödwändigt den slutföljd uppstod, att mennissan urartat undcr det hon fullkomnade sig, och att mcnnissostägtcts lycka och wälständ alltid befunnit sig i omwändt förhällande till civilisationen. I trötts af nägra gäll» sjula sinnen, som i sin enwisa filantrop! icke upphöra att begrZta wär medfödda mildhets fbilust, och oakcadi allt det anseende, Salurn och Asträa ännu torde ega hos de klassiska filosoferna, har den bussade wcrldens sunda förnuft fällt utstå, get b'wer en paradox, som !'warken Routzeaus rhetorista ssicklighet, eller hans krafts fulla logik, eller hans glänsande stil, eller ens hans berömda namn länge kunde bcwara frän en nässan allmän köidömmelse. Vm än Karaiben i sitt ihäliga träd är stelt öfwcr sitt ursprungliga rosrde och der njuter lugn och frihet, sä ssulle man dock nu sw^rligen träffa inwönare i Paris, London» Berlin o. s. w., som wille ut, byta sitt beroende af orbet>t mot denna naturmennissas indolcns. Det är säledcs otjenligt a>t framhärda wid en maxim, som grundar sig pä ingenting annat än sin besynnerlighet eller pä sin odödlige upphofsmans lusande talang. Men hwad man mähända ännu icke tillräckligt öfwerwägt, är, att ståndens olikhet, i stället alt härröra frän menssliga förständers framsteg, fastmer är den sanna orsaken till desamma. Hwcm inser icke, att, om naturen »verkligen hade ät samhället anförtrott blott absolut lika wäftndcn, och hwarje mennissa följaktligen blifwit in, ssränkt endast till omsorgen fir sin existens, samt till ett dagligt upprepande af sam, nia för hennes behokwer nödwändiga handlingar, de ursprungliga intellektuella för, wlge^ttesna ssulle ständio,! flrblifwit pä samma punkt, säsom fallet werkiigen är vä alla ställen, der söncrne blott slaswisst trädt i sina fäders spär, och de pä hwarann följa, de generationerna således hwarken kunnat ästadlowma en följd af id^er eller förhindra samhällets föräldrande i cn beständig borndcm? Routzeau sjelf har utwcck, lat detta jemnlikhetens bedröstiga resultat i den skildring af nalur-tillstsndet/ hwil-