Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-01-16
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
locMms Posten. Tisdagen den 16 Januari 1827.' 2) r ö m. (Forts fr. N:o n.) ^)ag gick säledes ut, stödd af mln wärd. Det öfriga jag säg af staden, både sam< nia utseende af snygghet och trefnad, som det jag förut gcnomwandrat. Wecksamma, idoga mennistor trängde sig genom gatorna, fyllde bodar och wcrlstäder. Skepps, bron och hamnarne hwimlade af fartyg, förande alla Nationers flaggor. Nägra of, fentliga byggnader af stor och imponerande tarakter utmärkte sig bland mängden af enffilta »vackra och beqwäma hu?, säsom wittnen af statens kraft c ch wärdighct, hwil, ken de tillhörde. Jag säg icke mänga ekipagcr, emedan man, som snickaren sade mig, nu för tiden tyckte, att staden ej roar större, än att en frist inw'.nare, som bodde i nägon af dlst förnämsta delar, säsom alla förnäma och rika gjorde, wäl kunde gii till fots pä en wackcr dag; men deremot sHg jag inga utswultna dragnre och inga trasiga mennistor. Klockan war ätta, och snickaren erinrade sig, att han skulle sitta i en nämnd wid domstolen. Han frägade om jag ej wille göra honom sällstap, hwilket tillbud jag med nöje emoltog. Wi bcgäfwo osi till ett präktigt palats, wärdlgt Na» tionen och det höga ändamäl bwartill det war bestämdt: rättwlsans stipandc. Min wärd berättade mig, att man funnit det odeqwäma och löjliga i flera domstolar af samma instans inom en icke större stad än Stockholm, och att man dcrföre förenat den, till cn enda, men hwilken likwäl wai fördelad i twänne afdelningar, som sulto hwar sin dag. ''Men huru hinna dä desia med allagöromäl? frä^ide jaq." — "Ä jo, myc, ket wäl!" swarades mig, "ty alla twlster hinna ej till de offentliga domstolarnas hand, läggning. Innan de instämmas dit, hänskjutas de först till en förliknings-domstol, hwars ledamöter inwänarena i hwarje distrikt af staden wälja sig emellan. Här sfär, städas hwarje mäl pä ett medborgerligt och wälwilligt satt, och endast sädane parter, hos hwllka dylika känslor ej finnas, wädja till den offentliga cmbetsm,nina»domsto, len. Men när saken kommit dit, känner ocksä domaren ssri styldisihct. Han bjuder icke till, att genom en förslagen förlikning lägga hyende under felet och afpruta pä dcn lidandes rätt, endast för att sjelf flippa stöta sig med cn mähänoa betydande mälsegande, eller undwika obehaget att bry sin hjerna och anstränga sin ,'uridlska slluskap i cn twifiiq fräna. Han känner sig wara satt pä sitt ru:n, antingen för att ega större kännedom af lagen, än twänne medborgare, som f^rll^a dcn efter olika eller personliga äsigter, eller ocksä att tillämpa desi borstas pä cn genssräfwig, son, föissär dest traf, men will undandraga sig det. Han dönimcr^ säledes efter lagen, strängt och owäldigt som de», men om han finner sina insigter otillräckliga att utre-