Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-04-12
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
86 locMms Posten. Torsdagen den 12 April 1827. <l>m Napoleon Nuonaparte. ") (Af H. Heine,) Ur Mitternachteblatt. ^.n Engelst Officer har meddelat mlg kapten Maltlands nyligen utkomna bok om Napoleons missande ps hans stepp är 1815. Denne sjöman berättar, huru Napo, leon öfwerlemnade sig till honom, och huru han uppförde sig pä Bellerophon, till detz ha», enligt Engclsta Minissörens befallning, fördes om bord pä Northumberland. Af detta arbete finner man tydligt, att Kejsaren, i romantiskt föltroende till det En, xelsfa ädelmodet, och för att ändtligen en gäng skänka werlden lugn, gick till En» xelsmännelna, mera som gast än som fänge. Detta war ett fel, sädant som ingen annan och alldrammst en Wellington, ssulle hafwa begätt; men hissenen stall säga, att detta fel war sä skönt, sä upphöjdt, sä herrligt, att dcrtill fordrades mer själ«- stcrhet, än wl andra funna anwända till alla wära bragder. Orsaken, hwarföre Kapten Maitland nu utger fin bok, tyckes ej wara nsgon annan, än det behof att rättfärdiga sig, som hwarje redlig man mäste känna, hwil, fen ett härdt öde lnwecklat l en twetydig handling. Boken sjelf är en oskattbar winsi för Napolcons fängenstapsbisioria, hwilken utgör sista akten af hans lefnad, vä ett underbart sätt löser de föregäende ätternas gälor, och, säsom en sann tragedi bör göra, stakar, renar och försonar sinnena. Den olika karaktern bos de fyra förnämsta >) Denna artikel har onekligen sin stöista märkwardighct säsom skrifwen «f en Ty? och införd i ctt Tnfft blad. Iemför man den med hwab som i Tyskland trycktes om Napoleon för n » « sr sedan, sa lorer man medge, att en stor förändring i allmänna meningen miste hafwa för sig gätc bland detz fvlk; ty om ocksä möjligtwis någon pä den tiden stullc hafwa tänkt sä, hade dock sä- lcrt inM wäaat offentligen yttra det. För öfrigt meddela wi artikeln endast i en trogen ös: wersättning ychutan alla anmärkningar, mcrfördetzofwannämnda egenhet än som bidrag tillenka^ raktcrlstik af den store mannen, och undcrsöke cj om icke dctz författare stundom sett saken i nägot för stnk dager, om han cj pa fina ställen gätc för längt i beröm, ehuru ej lika mycket som hans landsmän förut i tadel. Hwarje beundrare cf Napoleon stullc troligen luffa, att icke sä wore: men werlden skall i alla fall dömma honom, och denna dom mildras lika litet af liktalet som den ss.-rpcs af smädelsen, och hans minne hwarkcn behbfwer det ena eller har stal att frukta den andra.