Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-03-02
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
51 NMms Posten. Fredagen den 2 Mars 1827. lLn blick pä Rongl. teatern under detz nuroarandt ttdministrati)». (Forts, frsn N:o 50). ^v(en, säsom wi nosi nämnde, blir allting dyrare, som skall göras för allmän räk, ning, emot dcc som sscr s5r enssilt. Nägra blickar in l detaljen torde upplösa detta. Teaterns blotta styrelse kostar, som wi ofwanföre sagt, nära l4,oao N:dr, oberäknadt dtst embct.?mäns boställsrum och dcn wed som dertill ätgär. Denna summa upp» tagcs af personer, som aldrig synas för publisen, säsom tjenstemän, lärare, susslörer m. m. Bland annat t. ex. betalar teatern till en dekoratör »Sno R:dr Bcko, till en dekorationsmålare 900 N:dr Vcko, till en perukmakare 266: 3a, hwilken sistnämnde likwäl erhåller särskilt betalning för hwarje afton, och Direktionen nödgas wid hwarje större styckes uppsättning likafullt rädfräga andra artister och betala andra mslare. Wi anmärka icke detta för att ladla Direktionen eller anklaga henne för mishus, blillning; wi weta, alt desia förhällanden funnos längt före henne, och att detta sy» slem i sordna dagar hade en wida större utsträckning; men wi äro ofwertygade att wid en te^er, som förwaltats af enssilta, skulle det ej kunnat ega rum. Aktörsstaten hade, som wi nämnt, är 1825 en sammanlagd inkomst af nära 5>,ooo Nidr. Det är sannt, att wista lndividuer dcribland ega en betalning, som wäl icke kan motswara hwad en och annan lyckligt lottad städespelare undför i andra länder; men dä allting är relativt, tyckas de Swenste artisterne ej hafwa stal att klaga, när de ätnjuta willkor, lika med en Presidents eller ett Iustitieräds. Kansse är likwäl deras lott derföre icke afundswärd. Nödsakade att spela alla dagar, och att uppträda i de mest olikartade slag af roler, hafwa de swärt att uppnä den grad af fullkomlighet, hwartill naturen kunde hafwa egnat dem. Kivar och cn fan wara god l ett slag; ingen sinnes, som lila pasiar för alla. Men icke nog härmed; äfwen i fusisst och financielt hänseende tro wl, att det närwarande förhällandet är dem förderf» ligt, emedan denna oupphörliga kropps, och själs,ansträngning i »värt härda klimat alltför mycket nöter pä bäde kroppens och själens krafter, och ej tilläter den wärd o<N helsa och enssilta angelägenheter som behöfdes. Härtill kommer, att genom öfwcrdrifna fordringar pä en utsökt klädsel twingas dcn qwinnliga personalen till en omsorg och kostnad för sin garderob, som medtar alltför mycket af bäde deras tid och tlllgängar. Wi äro fullt öf,vertygaoe, att det för dem skulle wara wida fördelaktigare böde i ar- tilisst och ekonomiskt hänseende, att baswa litet mindre inkomst, men äfwen cn min- dre tröttande sysselsättning. Hätill ssull^ likwäl crfordias en större personal än dcn nuw^randc. Men om Mtörsssatens willkor kunna ansts nägorlunda swarande emot hwad man »WU» ^ "