Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-03-29
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
De porlugislst» Insurgenterna» militärista Sedolära. (Frän Tostan.) Iryltwakternl,. kamrat! det är ändä ett ledsamt arbete att i tre timmars t!d med gewäret pä axeln och ingenting i magen siä pä post hos en Kung, som trakterar sina hofmän. Finner du det inte ocksä ledsamt? "Jo. rätt mpcke!'' Nöwäl, oö skola wl prata litet. Det fbrkorrtar tiden. "Just det wille jag förests." Hur länge har du tjent? "I tjugefpra timmar." 3^ch hwad heter du? Det hade jag wäl först bort fräga. "Johan Lobo; jag är ifrön Chaves i Lras»ok,montes. Och ditt namn?" Labcza Branca (Hwilhufwud). "Nä, det namnet pofia» int» särdeles. Aldrig säg man ännu ett hwitt huf- wud pä en äliopist kropp." Man har gifwit mig ett namn, ett fädernesland och en religion till ersättning för dem, som man frsnröfwat mig. Hwcm jag är och hwem min fader war, det kan jag inte säga dig, min kära Johan. Minnet deraf lär förmodligen ha blifwit borrttwcwadt i dopet. Jag tlptes fem ör gammal pä Afrikanska lusten, lärde i Rio- Janeiro att plantera bomull, ! Litzabon att rulla hästar» och blef slutligen gjord till soldat. Jag har slagits for friheten rch för Konungamakten, för Negros och de ser- vila, men det swär jag pä, att jag aldrig tänkt nögon ting besiämdt när jag lotzat ett gewär. Eög jag en fiendtlig uniform, sä lade jag an pä den, ty jag erhöll jll tersöre mina Lo Neie. Detta kallas ju en god soldats stuldighet? "Men hur kom du dä till osi!" Genom en fördömd Jesuits prat, hwllkenjag wäl en gäng skall dränka, om jag ockss för det inte ssulle slippa in i himlen. Jag stod wid 4:de Jägare-regementet, hade det bästa namn om mig, och ropade med full hals: lefwe Prlnsesian regentin, nan, dä en satans swartkäpad wärfware lockade mig in l ett wärdshus, der han talte löngt och bredt för »ig om Gud, om Madrid, om saligheten och Montrouge. Jag blef pr i stallen, bäde af hans predikan och af hans w!n, och öfwergaf mitt