Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-04-07
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
82 Holms Posten. lördagen den 7 April 1827. Indiens mHrkwsrdigbeter. R (Forts, frän N:o 8>.) ^^ llgibsa sndamäl, äfwensom handelsspekulationer, församla ärligen tw3 millio, ,icr mennissor till den stb>sta marknad i Indien, till Hurdwarra, hwaresi Ganges ut«iuter sig bfwer Bengalens slätter. De skulle ej lunna första hwarandra, utom det i ^indostan allmänt brukliga fingersprätct. När löparen har undersökt den fram. för honom liggande wara», och beswarat egarens frägande wink med en jakande ax» elrvckning, räcka de hwarandra högra handen, bfwer hwilken en flik af ett mut> Iin«siucke kasta«. för att dölja transaktionen undan nyfikna blickar. Nu följer ett gan, ,?a lifliqt ölbb^ds» och singelspel, som underhölles med stort tälamod och allwar. »^m twänne wäl erfarna personer träffas, sä är handeln afsluten inom fä sekunder, Tch dct sälunda bestämda priset sä billigt, att sällan nägra stridigheter förefalla. En mängd Sanyasfis (Tiggarmunkar eller Helige) samlas äfwen pä denna mark- nad, för alt tillnaira sig penningar, dels genom gyckelspel, dels genom sjelfplägor. De särstilla sekterna deribland förfölja äfwen hwarandra, och leverera hwarann stundom or, dentliga drabbningar. I en sädan hade det besegrade partiet engäna '8,<,°° döda och det scara-.-dc föga mindre, emedan de fäktade en hel dag man mot man med swärd och ssöld ^wen den nyare Indiska krigshistorien lenmar mHrkwärdiga exempel pä en fanatisk "tappcrhet och uppoffring för en inbillad rältwls sak. I slaget wid Argaurn den 2c, November l8«3 anryckte en helig skara mot de förenade 74:deoch?8:de Rege« mcnterna, cch dä en graf uppehöll henne, ställde hon sig framför den med en beflut. samlel, som är nästan utan exempel bland österländska trupper, och stod der t.ll sista man. Följande morgon fann man Z«o lik hopade pä hwarandra. Kandelsr0'«lfen mellan Nepaul, Budtan och Tibet Idkas med karavaner, hwil, la afwatta den tidpunkt, dä sommarsolen börjar smälta snön i bergpasen. Till wa- rornas tran«vort bfwer de kala bergen kan man ej anwända andra djur, än getter och för. De sistnämnda hafwa ej länga swansar, utan äro af en liten ras, men som tillika ör ganska stark och lifl-g. Man binder sm« »8sar p« deras rygg, och c., sfällqumse anför hjorden, som wanligen bestar af frän 5» till 2Qn fär, ätfbl»da af Nägr» herdar med sina hundar. Detza djur taga öfwer dt obanade silgarna, och sinna derundcr sin näring bland klipporna.