Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-04-30
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
Mändagcn den 30 April 1827. Litteratur. lLrik den fjortenbe. En Drnmalist Dikt. FZrsla Afdelningen. Erik Ronung; me» dedikation och företal »88 sidd. 8:0. Andra Afdelningen, lLrike, försoning, Sorgespel i 5 Akter, 117 sidd. s.o. Stockoolm, Hörberg, 1827. (Forts, frän N:o 97.) en andra afdelningcn utgör mer<l ett helt än den förslå. Er!k föreställes här fangen först pä Gripsholm och stutligen pä örbyhus. Han har ! Stockholms Stor, fyrra ett samtal med sin broder, Konung Johan, l närwaro af Rikets Ständer, men hwilket ej lcder till ntigol rcsnllat. Johan, som oupphörligt filtes mellan sin farhö, ga för Erik, och det deltagande hans härda öde wäckt hos folket, samt fruktan att löga ett wäldsamt steg, som hans samwete ogillar, beslutar ändtligen att öfwergä l dcn Kyrkas siste, som kan meddela förlåtelse föl synden, och som belastar sigsjelfmed syndarens answar. Allt detta är lika wäl motiverade som utfirdt. Men genom för- fattarens bemödande att fria Johans karakter frän den fläck af grymhet, trolöshet och feghet, som däfdens wittnesbörd fästat dcrwid, har han Hswentyrat att göra honom obe« tydlig och föraktlig till en grad, hwarigenom han i sielfwa werket netsättcs under den rul han spelar i historien. Förf. läter nemligen Pässiga Legatcn Posieuin, in, för hwilken Johan afswär sin trosbekännelse och öfwergär titl Papismen, tillwälla sig öfwer honom en makt, som snart sagdt är husbondens öfwcr stafwen. Det är han, som besluter Eriks död, som anordnar medlet derlill, som bestämmer werkssälligheten och allt detta inför Johans ögon, hwilken hör och ser det, utan att wäga hindra dct, men först, sedan det är för sent, fogar en lam och otillräcklig anstalt dertill, och nu förtrifwcr den djerfwe pressen ur sitt rike. Detta är imellertid icke allenast ohisso» lisst, men äfweu föga tealralt. Johan egde tillräcklig förställning och lägbcl i sin själ, att bädh besluta och bemantla brodermordet; tidens händelser och sednast Mornays tomplolt, hwilken här »visas pä scenen, kunde gifwa ett slags rätlfärdiqande derät, min om man w-lle göra Johan till blotta werktygct för en intrig, sä ssu,1e det kan, sie icke warit olämpligt att wlsa hcnom säsom en kastboll för den tidens aristokratiska och hierarkiska siämxlmgar; man kunde hafwa mälat deHa bada faktioncr ur olika synpunk» ter, arbetande till samma ändamäl; Adeln, för att genom delta brytt söndra sinnena och göra follct ännu mera afwigt för Konungen, och H,'offevin för att dermedelst fjettra D