Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-01-25
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
20 iRMms Posten. Torsdagen den 25 Fanuari 1827. Dröm. (Forts, sr. N:o 18.) '»domaren, till hwilken jag efter rättegängstimmans siut framställde denna frrlga, och som förut meddelat m!g ofwansiäende underrättelser om lagstipningen, fwarade mig: "De frZgor, som min fader nu gjort, äro, om jag icke bedrar mig, nögra förflug, na satser, för längre lid tillbaka undfallna ett och annat mera listigt an djupt tän» lande huswud, och af detta slags paradoxer, som man lättare kan framställa än för- lwara. De utgä frän en wist kärlek till despotismen, ty despotismens hufwud-prin- cip hos de lydande är resignation; men ingen älstar den af hjertat, aldrig hör man henne prisas af sina offer, utan endast af sina »verktyg eller dem, som hoppas att tunna fä tag i en flik af deff mantel, och säledes nägorlunda bcqwämt släpas fram »genom werlocn. Men det bchöfs blott elt litet ombyte af roler; despotismen be, höfwer endast staka denna mantel, nägre af dem som hälla i den, lwingas att stäppa den, deg wcck»fal!a tungt pä deras stuldror, de ssola strika högt af smärta och läf» talen firwandlas i smädelscr och förbannelser. Sädant har fallet warit med mänga of hennes försivarare, och exemplet har afstrackt andra att träoa i deras fotspar. Man hör ocksä dersöre numera icke af nägra dylika panegyiiker, emedan de förlorat fin kredit och icke betala sig. — Men för att äterkomma till hwad m!n fader frägade, w^erligen anser man samhället som någonting gudomligt. Den oändliga »vishet, som lär- de myran och biet att samla sig i masior för att uppchälla sin tillwarelse, gaf äfwen menni- ssan behof af sina likars understöd och tuftndubblade ten enstiltes krafttt i det de förbindas med andras; men dä instinkten leder myran,ttdes mcnnistan af wilja och bswerläggning. Det beror söledcS af henne att w',ssaS i samhälle» eller att uppsöka en punkt utom det för att der individualisera sin förmäga. Sä länge hon lilwäl uppehäller sig inom den jordrymd, som kallas stat — hwilkct af de hundradetals namn, hwarmed sädana betecknas, denna än mö bära — anser man henne skyldig att i bchofwets stund göra allt för delta samhälle, men äfwen berättigad att af det fordra allt som l,örer till hennes lugn, hennes säkerhet och den fria mwecklingen af hennes kropps- och själskrafter. Detta ör samfunds,inrättningens id6- man antager att en swarar för alla, men att dercmot alla ecksä swara för den cne. De gamla stats-inräitningarnas huvudsakligaste brist har just warit, att de antagit blott första bälften af denna sats, men förglömt desi an- dra hälft. Man har säledes fordrat ständiga uppoffringar af ssatsborgarcn, mc„ fö-