Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-03-23
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
69 RMms Posten. Fredagen den 23 Mars 1827. Utländst Litteratur. Narrative °l a I°urn°7 inlo Xu°««an in .lie ^e->r« 182. «n6 »822, incluälnF -oms ^c^. I^onllan, »825. N. _ j-crra och östra delarne af Persien, d!t werldens blickar nu rlgta sig, säson» till städcplalsen för ett i sina följder oberäkneligen wigtigt krig, hade hittills warlt föga eller icke besört af Eliropcissa resande. Den widsirackta, bergiga, nordliga pro- vinsen Korasan war för ofi ett nästan ofändt land. Om de märfwärdigcr ländcrn» Kowarcsm och Balk, samt om de fruktbara trakterna omkring Vukara och Samar« kand, hade man i nyare lider erlMlt ringa cfterätlelscr. Och likwäl är det just dessa landssträckor, som Makcdoniern Alexander fordom genomtågade; säwäl i den äldre som medel-tiden funnos der rika och stora stater, samt blomstrade handeln l högst» grad. Dctza äro de trakter, hwarest, pä Alexanders, TschengisKans, Tamerlans ech Vaders wägar, i nyare lider Napoleon, l förening med Ryssland, wille företag» en expedition till Britternas närbelägna Indissa ssattkamrar. Af dessa hotelser upp« ssrämdcs ^stindista Kompaniet ur den säkerhet, hwari det dittills legat insbfdt. Elo phinstene genomfoissade, för att utröna tlllgZngarnes beskaffenhet, Ufganernas siat; General Malcolm lät wid en ambassadres» till Persista hofwet genomwandra, riket i alla ritningar, af stickliga män, säsom Grant, Pottinger. Ehrlstie, Fredee lick, Kinneir, hwillas berättelser spridt ljus bfwer mängen mörk trakt. Till dessa kommer nu Fraser, redan förut namnkunnig genom sin resa t,ll Himalaya-bergen. Enligt hans tanka har man hittills ansett Persiens makt och po- litiska betydenhet för wida större än de werkligen äro. Han förklarar Persien, <>fter Arabien och de mildare delarna af Tarlariet, för just det land, som aldraminst mot- swarar den lysande fantasimälnig, man dcraf skapat sig. En landssiräcka, lwvhöjl» 35no sot öfwer hafwets spegel, hwarest lifiisa, kala bergäsar ornwexla med solbrän»! da» wattcnfatliga siätter, hwarest ingen grönskande stog fägnar ögat, hwarest Vet gifwas flera ruiner än mennissoboningar, hwarest de enstaka, bördiga trakterna likna» oaserna l Afrikanska öknen, korrtligen: hwarest man ej finner nägonting, som lof, war inwänarcn beqwämllghet och trygghet, utan hwarest allt, hwad man ser, an- tyder, att den ena mennistan styr den andra, att hwar och en lcfwer blott för sig och den näiwarande rågen, att han bryr sig hwarlen om samtida eller efterkomma»-