Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-02-12
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
35 RM ms PosKn. Msndagcn den 12 Februari 1827. Recension. Napoleon» Lefnad af Norvino. Ifrän Fransystan Första 2)elen, som innefatta» hans ungdom, kampanjerna i Italien och Agyplen, samt Ronsulatet. Stock» Holm, Ncstius, »827. 272 sidd. 80. etta är samma arbete, som wi förlidne sommar, efter recensionen l en Tysk tidsfrist, anmalte för wära läsare, men som wi ds, förwillade af nämnda tidnings origtiga uppgift, sade wara författad! af Arnault. Det lär llfwäl, enliat hwod här upplp» ses, wara afNorvinsoch utgöra lw<nne artiklar: Bonaparle och Napoleon, införda i det stora werket LioZrnpKie 6e« c!c>ntemp<,l2!n«. Slriscens wäide lorde kunna in» hemtas redan af den ofwan omtalade recensionen, och det är est ett särdeles nöje att kunna till allmänhetens bekantstap införa denna ö''wcrsättnins, af —säwidt w! weta — den bästa bestrlfning öfwer den utomordeniligaste man, sednare Hrhundradcn fram» bragt. Läsaren har förut sett ett ock annat profstycke af arbetet; wi kunna dock ej neka otz att meddela följande stycke derur, hwilkct lika kraftigt som karakteristiskt stil» drar Napolcons ställning i Egypten efter slaget wid Abukir. "Fängen i sin egen eiöfrlng. som blisruit ett fädcrneslard för armeen och för honom, wore han, om han förtwiflade om sig sjelf, endast en manlig äfwentyra, re, och stulle aldrig »varit nögot annat. Han gär att regera. Han är Egyptens Sul- tan» ock General bfwer Franska arn»6en. Han bör egna hela sin förmäga clt sina undersötare och öt sina soldater. Qdet, som pH Nilens stränder löter honom försö» ka purpurn, gär att öt denna upphöjda koraller glfwa den orientaiista anstrykning, som alltid stall stämpla hans handlingar; naturen tyckes hafwa danat honom för A» siens thron. Han hade af henne fält, för att p8 densamma bibehälla sig, allt hwad som störtade honom frän den, han sedermera uppreste, och hwarifrsn han herrstade öfwer Europa. Detta lwungna och owc,raktiga konungadbme i Egypten stall hos ho, nom utweckla alla frön till den oinskränkta makt, som fäcerneslardets jordmon dä ännu wägrade att framolstra. I Europa kunde Bonaparte lweka l walet af mön» ster emellan Cesar, Scipio och Carl ten 5.: i Orienten ser han blott Alexander, Vesosiris, och mähända Mahomet. Dock framgär han med sitt titchwarf: det är en upplöst och tapper Kalifs röle, hangar att spela för werlden. Han gör att i Egyp- D