Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-03-10
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
58 Stockholms Posten. Lördagen den 10 Mars 1827. Tidningar frän Utrikes Vrler. Arankrike. Paris den 21 Februari. Under de allmänna diskussionerna öfwer Hr Pepronnets lagförstag yttrade dcsi förswarare nästan ingenting om förslaget sjclft, utan angrepo tryckfriheten rent af och utan inskränkning. Sä war äswen fallet mel) Grefwe Salaberry, som den 14 dennes talade för lagförslaget. Han uppdref här» wid bfwer all mätta det misibruk, man tillötit sig med tryckfriheten, och anförde mot henne argumenter, som med lika stal kunde anwändas emot spräkets gudomliga gäf» wa, ja emot allt lil, all tillwarelse. De barocka yttranden och liknelser, hwaraf han för detta ändamäl begagnade sig, kunde c, annat än wäcka löje, äswen hos hans eget parti. "Hwad är presien, mine Herrar?" sade han; "hwad annat än en slunga, att dermcd kasta brännande och förgiftade pilar pä alla dygdiga? Hwad är boktryckeriet? En landspläga, den enda Moses glömde att stö Egyptierna med," 0. s. w. Af en motsatt tendens woro nnturligtwiö oppositions»medlcmmarnes föredrag, och röjde i allmänhet l,ka mycken sanning, som snille och wärdighet. Af Hr Royer Collards tal, säsom det kraftfullaste och eloqventasie, wilja wi meddela nägra utdrag: "Mine Herrar! Det ingrepp (I'inv2»iun) wi bekämpa, är rigtadt, ej mot tygcllösheten, utan emot friheten; icke blott emot tryckfriheten, utan mot all naturlig, politisk, borgerlig frihet." (Sensation bland ledamöterna; nägot knöt pä högra sidan och i centern.) "I lagförslaget hcrrstar den tacken, att pä skapelsedagen en stor oklokhet begicks, dä den med frihet och fbrssänd begäfwade mennistan utfläpotes i werlden; deri har allt ondt, ha alla willfarelser sin grund." (Ny sensation.) "Nu will en högre wishet godtgora Försynens fel, inskränka Hennes okloka frikostighet och göra menstligheten den tjensien alt omsider höja henne till fänadens lyckliga menlöshct." (Starkt Intryck, till en del blandadt med skratt.) .... ''Inga skriftställare? inga boktryckare, inga tidningar mera: deri stall presiens regimen hädanefter bcsiä. Med fog har man till lagförfla, gets förmän anfört, att det betydligen afwiker frän censuren. Denna bör wälja, granssa, och frän det goda asssilja det stadliga; ifrägawarande lag deremot gör alls, ingen ätssillnad: den drabbar goda böcker, likasom de stadliga, nyttiga tidstriflcr, lika» sl'm de förderssiga. Uti en ministeriet! uppsats i Monitören lä'a wi ju: "Ni bekla- "gen goda tidningars och skrifters öde? Ja, äfwcn jag är dcdllfwad deröfwer, men "det onda fldcr hundra gängcr mera ondt, än det goda föder godt. Redligt sinna» "de mcnnistor ha wäl trott motsatsen, men de ba bedragit sig; derföre will jag hellre "angripa det onda, med äfwentyr att dcrwld städa det goda, än stona det goda och «"«»