Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-03-16
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
6) MMns Posten. Fredagen den ,6 Mars 1827. Nyligen utr « mn « Böcker. "3wea, 1826. Tionde H5ftel, Nio n. 336 sidd. 8.0. 1 R:br 4« st. N.ko.", (Slut frän N:o 6l.) ^),n detta wore bokstafligen snnnt, om en fosforist icke > allmctnn» meningen betydt ns« got annat, än en sa rcclig och attningswärd man som här bcstrifwcs, och som Hr Utter, bom, jemte hans konserter, följattligen alltid warit, huru orätt hade icke dä de, som emot sädana personer wändt tadlels och stlöjels »vapen! huru är det bessaffadt med wärtsamhällstillsiänd, när lagen ser dessa wälsinnade patrioter förföljas, och ej sspd» dar dem! i hwilken tid af förbistring »näste wiickelefwa, huru mäste icke all känsla fbr rätt, sanning och dygd. wara utstocknad, när de bästa bland nationen sälunda mist» aktas och utstrattas af sina egna landsman? Antingen mäste ds Hr A,s definition pä en fosforist wara falst, ellcr bestod den stora majoriteten af Swenffa folket — som sä» kert «j ssulle H8lla till godo att kallas fosforisier — af mennistor, som ej älska kon» siitutionen, wär Konung och hans Son, som ej tro vä sanningen af Kristi uppenba» »else, 0. s. w. Wi wilja förmoda, alt Hr A. icke tänkt pä den ganska naturliga slut» följd, som hwarje läsare ssall draga af hans definition, att han «j besinnat hwilken anklagelse han framställt emot, ej blott sina fordna litterära motständarc, utan emot alla sina landsmän. Förmägan att inse detta, att göra denna enkla konklusion hade wisserligen warit nyttigare att ega, an den högre kunskap om hwad Schilling menar med "det absoluta", hwaraf han pästär sig wara lnnehafware (sid. ,68), och att han ännn möjligen kan räkna pä ursäkt och tillgift af dem han söledes förolämpat, dcrföre ms han tacka deras lifgilllighet, deras medömkan, deras fullkomliga twifwclsmsl pä denna "ssarptare blick" som han skryte? af, deras öfwcrtygelsc, att han nu, lika litet som fordom, sjclf redigt wet hwarken hwad l'an will eller hwad han säger. Wi hade önskat för alllid kunna glömma det järtccken pä wör litteraturs ho- risont, som nian kallat fos.forism. Wi gladde ost st, att dess korofcer smäningorn tystnade, och hoppades säledcs, att de skulle wara kloka nog, att ej sjelfwa stcrkalla ps sina personer eller sina skrifter ett minne, som ej kunde wara den, behagligt, och en uppmärksamhet, som ej borde bli särdeles hedrande. Nä nu likwäl Hr A,, som man kan anse för d:n nya skolans representant, och Km sjclf icke otydligt glfwit sig ut för ett lcfwande sammandrag af des asiglcr, sträfwande och werkande, warit den, som bjuder ost förnua detta twistcämne, nödgas wi tllnra honom om nögra sms