Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-01-31
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
25 locMms Posten. Onsdagen den 31 Januari 1827. Dröm. (Forts sr. N:o 2°.) ^V» n har lifwäl," anmärkte jag, "ej kunnat förekomma alla brott, och dcnna da, gens rättegsn^ har bewisat det." "Fulttomlighetcn,'' swartes mig, "är icke jordens lolt, cch Ingen mensslig inrätt- ning kan smickra sig med att wara fri frän brister, ännu minore att utplana sädana som ligga i sjelfwa menniskolynnct. En absolut ondska finncs wisierligcn icke den, »p Skaparen har ej danat nägot till sm id<5 elakt, nägonling som ssadar af ren in- stinkt eller af öfwcrlagdt begär endast att skada. Allt sädant sker, som jag nysinämnt, of begär att gagna sig sjelf eller helt och lMet af tanklöshet. Det är otwifwelaktigt, att likasom alla mennissor icke kunna hinna lika längt l snille och talanger, sä kunna ej eller alla uppnä samma moralista fullkomlighelsgrad. Skälet ligger troligen i tropparnas organiska brister." . "Kropparnas," sade jag leende. "Aro dä icke alla menniskor försedda med sam, nia organer, och äro icke ofta sörblptarena just de starkaste och mest grostemmade af sitt slägte, wida öfwerlägsna det kroppsligt swagare snillet och den sjuklige, ledli, ge mannen?" "Jo," ätertog domaren, ''alla hafwa enahanda yttre lemmar, emedan alla hafwa enahanda yttre behof; mcr> den inre organisationen är oändligt olika. Tror min fa- der wcrkligen, att en Newton hade en lika bcssassad hjerna som hans stalldräng, och att Carl XII och Ludwig XV hade hwarje fiber i bröstet och hwarje sträng l hufwu» det af alldeles samma beskaffenhet? Anatomien har länge sysselsatt sig med detta pro, dlems utredande, och saknar ej hopp att winna sitt ändamäl. Man smickrar sig icke med att, äswen när detta är wunnet, kunna helt och hsllet uppdaga källorna till gott och ondt, till ljus och mörker i mennissosjälen; men man tror sig lilwäl kun, na nägot litet slingra det totala mörkret, och nägot litet lossa de djupa rötterna t'll det wärsta onda som plägar samhället. Man söker derföre att genom undcrwis- ning bilda sörständet, sä widt det kan bildas, och genom gymnastissa öfuingar fördela wätssorna, minska sinnlighetens inflytande, förjaga de dystra tankar den fider, och genom kroppens bättre utwcckling öppna elt större fält för själens ncrksamhct. Pä detta sätt skola brotten allt mer aftaga, bäde i mängd och weoerssygglighel, och lag, stipnings?kallet, som i min faders tid ansägs sä mödosamt, sä upp! örande för de bättre känslorna, icke mer bli en sä tung skyldighet. Konsten att behandla mennissor l,wi.