Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-02-27
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
48 tocMms Posten. Tisdagen den 27 Februari 1827.' u Ln blick pz Rongl. teatern under i»esj nuwarande abminislralion. I-ti N:o 210 af detta blad för förlldet är lofwade wi framdeles en sädan artikel som den närwarandc, och framställde äfwen der de anledningar, som icke allenast be, rätliga^c» utan snart sagdt twingade ost dcrtill. Wär afsigt är härvid ej att hwarken berömma eller förolämpa, endast att wisa sanningen Nödd p8 wcrtliga fakta- Wi ffo« la ej anföra nägot enda säoant, som wi ej äro fullt dokumenterade att tillräckligt bestyrka. Om ocsta äro särande, ligger felet icke hoS off; wi stola nogrannt afhälla osj frän hwarje stötande ord och, sä widt möjligt är, frän hwarje anmärkning, som icke sakens natur gör nödwändig. En dulik försigtighet wore wisterligen wld hwar, je annat förhällande onödig, till och med löjlig; men dä, wld det wi under de sed» nare ören ssrifwit om teatern, oaktadt allt wärt bemödande att ej sära, oaktadt den förmsga att uttrycka sig, som wi trodde ost genom en längre öfning hafwa förwärf« wat, wi likwäl funnit att det ges en grad af Lmtälighet, som wi förr icke en gäng anat, och att beskyllningar, äfwen af den ssändligasse natur, riglats emot ost för det wi ej förmätt alltid stona dcnna Lmtälighet» sä förbindas wi, ej af fruktan för de smädelscr wi tunna ädraga ost, men af aktning för w^rt kall och den publik för hwll, ken wi strifwa» alt sä litet som möjligt gifwa lastarenom rum. Wi weta wäl, attwländel ej tunna alldeles utestänga honom; men wi weta äfwen, att sanningen är säkrast om segren dä hon framträder utan andra wapen, än egen kraft. Kongl. teatern i Stockholm har wcrkligen i hela sin tillwarclse och sin förwalt, 5ilng ncigra egenheter, son, wi ej tro finnas hos nägon annan. Ätminsione är det säkert, att intct embetswerk, af en sä besynnerlig sammansättning, finnes inom fä« derneslandct. Den är elt statens werk, pä det sättet att huset, som den begagnar, tillhör det allmänna, och att dels siatskastan, dels Äongl. Familjen, bidrager till desi underhäll. Men som dcsta bidrag äro otillräckliga, och den mäste hufwudsakligast räkna pä recettcn, beror den derjcmte af publiken och dennas bewägenhet. Dertill äro desi egentlige artister aktic-egare, hwilkas inkomst hclt och hället bestämmes af recctten, o, beroende af de fixa anslagen. Teatern är säledes pä en gäng ett Kronans werf, en Konungens cnstilta tillhörighet, en tjenare af Publiken och en bolags-inrättning, med ett ord: ett amsibium som man ej kan säga hwad det egentligen är. Dest af Konun, gen tillsatta Direktion, d. w. s. dest Chef, förste Direktören, är fullkomligt enwäldig, gör och läter som han behagar, och ehuru teaterns läkcnstaper till ziffran granssas af Kammarrätten, äro likwäl alla hans öfriga administrativa ätgärder frikallade frän