Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-04-19
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
Torsdagen den 19 April 1827. T> r n m a t i r. tisdagen den i? dennes uppfördes p8 Stora teatern för första gängen: VthellH eller Mohren i Venedig, städespel l fem akter af Shakespeare, öfwersatt och för Ew:nsta scenen lämpadt af Carl August Nicander. Representationen af detta stycke, scm Shakcsreares namn redan tillräckligt gjort ryktbart, hade dessutom päkallat upp» n-ärlsamhelcn genom den strid, som förut i tidningarna söils deröfwer, eller rättare om ten Swenssa lfwersältningcns wärde ä ena sidan, och originalets klassicitet ä den andra. Man bör sälcdes icke förundra sig, om huset war fullt, om publiken wille med egna ögon öfwertyga sig om dödas sörticnsi, och om ännu nägra representatio, ner behöfwas innan hon sett Nog, för att weta hwad hon bär länka derom. Onck, ligen är detta sorgespels uppförande att anse som en prössten för allmänhetens smak, tlll en dcl prcvenerad af ett stort och widlfräjdadt namns autorltet, och till en annan, bibehållande minnet af äldre intryck och wanor, och det har redan derlgenom en märk- wärdighet, som ej tilläter den, hwilken sökt följa framstegen af sin tids litterära od- ling, att med tystnad förbigä det. Att en TcaklStprclse icke utestutande hyllar nägot witterhetsslag, utan ger det goda, som finnes bland dem alla, anse wl ganska berömligt, och äro följaktligen längt ifrän alt wilja tadla, alt man äfwen uppför Shakespcarcs stycken. Men om Lthello i sädant fall är ett ibland dem, som man först bortwälja, wilia wi icke bestäm- ma. Den är utan twifwcl en af de Ehakcspearessa pjeser, som till sin uppställning mest utgöra ett helt.' Visserligen flyttas scenen frän Venedig till Cypern, och Han5<» lingen »näste anses räcka nägra mänader, eller stminstone nägra wcckor; men den omfattar likwäl ett enda hufwudäfwentyr, och är beräknad pä en enda fatastrof. De egentligen handlande personerna äro ej eller mänga, och intresset koncentrerar sig kring twä eller tre af dem. Äfwen bör det medgifwas, att händelsen ät ledd med utomordentlig konst och skicklighet, alt utwccklingen ganska naturligt framgär ur den och ur de uppträdande personernas karattcr, samt att dessa äro teckna, de med sanning och trohet. Men till dessa förtjcnsier, som icke äro manliga» icke en gäng hos Shakespeare, har den dercmot, w! wilja ej säga fel, men egenhc- tcr/framgäcnde ur sjelfwa dessa förtjcnsier, som göra dem i mer än ett fall stötande fö: wär tids smak och en Swenst teaterpubliks foldrlngar. Iago är den egentligs hus-, »rudpersonen i pjescn; det är genom honom, som handlingens alla trädar llpa, han som inwectlar intrigen och befordrar upplösningen; men hwilken man är dK denne