Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-02-03
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
Dröm (Forts sr. N:o 27.) <^et enssilta lifwet, grunden till det offcntliqa, w^r, säsom jig redan sönit sagt, fritt men enkelt, enligt med naturens föreskrifter, men förskönade af alla hyfsnin- gens rcsi lrscr. Det >var icke mer en stam alt ss!ta c!t yrke, det war snarare en cilt ej cga nögot sädant. De, som lyckliga omständigheter döp öfwer behofwct, ansa» go sig likwäl Pligtiga emot Staten, att äiaga sig nägot af dl>8 offentliga wärf, el, ler stminstone att genom ett samladt förräd af kunssaper göra sig wärdiga dertill. Lefnadssättet war tarfligt, men röjde wälmäga, begär efter lo5,ga njutningar och för, mäga att staffa sig sädana. Folket war undcrbygdt, men ej l.^rdt, och man förstod skillnaden mellan kunskaper, som woro anwändbarn, som hufwudet kunde redigera och uppställa till lefwande idéer, och kunskaper, som antingen woro döda minneswerk, utan anwänHbarhet för lifwels ändamäl!, eller som, ännu wärrc, fyllde hjernan med tomma luftbillxr, omtöcknade flrständet, och werkade menligt pä de allmänna Dg» terna öfwer lifwet och Staten. Vetenskapen hade sälunda ssiljt sig frän det blott ab- strakta, frän det som ej hwllar pä nägon, genom de yttre sinnena stkomlig, grund. Man hade omsider funnit, att saker, son, mennissotankan i ärtnsenden arbetat pä att utfinna, men arbetat förgäfwes, lägo utom dennes krets. Man hade derföre öfwer» gifwit dcsia spekulationer, som ej leda till näwt niäl, begagnat de upptäckter forss, ningen gjort under magen, och hällit siz lill det wctandc, hwartill nyckeln fanns inom sinnewerloen, och som följaktligen war den sinnligt danade mcnnissan ämnadt att fal, ta. Kemien, fysiken, naturalhlssorien, matematiken, astronomien m. m. hade gjort förwä» nande framsteg; metafysiken äter hade nära fallit i glömska. Det war ett försiän- dets lidehwarf, dit jag blifwit flyttad; men det försiänd, som rädde» war icke en lall och girlg despot: det war «n mild och förständig herrssare, som icke uteslöt käns- lan och fantasien, men blott förbehöll sig uppsigten öfwer dem. Detta hade inwer» kat äfwcn pä skaldekonsten: hon behösde icke mer ett maschincri af en undcrwerld, som ej stöddes af nägon folktro; hon fann ämnen nog i naturens omätliga rikedom, i mennissosjälcnö djupa skatter, i förständcts kunskaper och Inbillningens aningar der» om. — Läkarekonsten hade, liksom filosoflen, hunnit lill en ässgt af hwad som läg inom desi behörighet och hwnd som ej gjorde det. Han wiste numera att hon ej kun, de bota sjukdomar, som äro följder, antingen af en felaktig organism eller af ett lan-