Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-03-30
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
75 NMllls Posten. Fredagen den 30 Mars 1827. De portugisiska Insurgenter»^ militärisia Scdolära. Skyltwnrtcrn». ^ (Slut frän N:o 7^.) Emellertid ösrverlcmnade sig Ehnves jcmte hans gäster ät glädjen och doppet. Ma» deirans och (^dampagne»w!ncts ängor hate förjagat all fruktan. Till och med Dom Mclhc^ som soldaternas kallsinnighet pä morgonen uppskrämt, erbjöd sig nu alt mar- schcra med förtruppen, och hans Konungslige wän talade redan i en utgjutelse af tmbtt om en portfölj, den han ärnade i stoltet Pojares öfwcrlemna ät honom. Mar- kisinnan ensam förmlldde beherrssa sig sjclf och lät ej hänföra sig rif den allmänna som ' alla Hidalgos (adelsmäns) ögon tycktes förssöna framliden, gick hon alt rädsla med Jesuiten Suarez Hon war icke ,ncr samma fruntimmer, som l naltens oordning och under sinnenas häftiga rörelse förekommit konseljen mera lik cn man än en qwinna. Dom Suarez frapperades af dcn ädla regelbundenheten i hennes anletsdrag, af det hulda smöleende, som thronade ,'ä hennes läppar. ''Helige Antonius," sade han w!o sig sjelf, "förläna mig din styrka. War jag dä i gärdagskonstljen cn lekboll för illusionen, eller bländas jag nu of nägrn magist kraft? .... Hirad den wore lycklig, som finge höra cn sä täck mun uttala ordet kärlek! .... Hwarsörc, swaga qwinna, befatta dig med komplotter? 5'N'artilI bchtfwcr du elt diadem? Blommor skulle mycket bättre pryda ditt här. Cn solfjäder i din hand är cn spira, sördyt dcn aldrig emot en dolk. Store Sankt An- tonius," sade ännu en gäng Jesuiten, "store Sankt An......" Resten af det heliga namnet förlorade sig i ett glas Champagne, och gjorde invokationen ännu nödwändi» gare, <v Jesuitens ögon började allt mcr och mer gnistra. "Löletls, ärewlrdigc Fader," sade Markisinnan, ''är det en enda mennista, som sätter sig emot wär triumf? Det gafs en tid, dä ett sä swagt hinder snart slulle warit undanrbjdt. Äro dä de Engclssa kuirasierna ogenomträngliga? Skulle det wäl wara swZrare att hitta till sannings hjerta, än det war alt komma ät Hen- rik IV:s? Dom Suarez, här bchöss ju blott ett offer." — Ack, Madame, akta Er, alt man ej forslar Er, att ordet ej blir gernlng. Wär olyckliga kongrlgations öde är numera tywärr sä beskaffade, att wi äro twungne <ut önska sielfwa wära fiender cn läng lefnad. Europa skulle icke tro, att de dött en nalliNig död; det stulle mlsMnka mold. —