Titel: Stockholms Posten
Datum: 1827-05-01
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
100 lLrikden fjortonde. 2n dramalist Dikt. Första Afdelningen. Lrik Ronung; me» dedikation och företal ,88 sidd. 8:0. Andra Afdelningen, Erika försoning, Sorgespel i 5 Aiter, 117 sidd. 8:0. Stockholm, Hörberg, 1827. (Slut frän N:o yy.) ^)ä Johan, genom sin wöltalighet, nickat Ständerna det beslut, alt Erik ssulle qwarhällas i sitt fängelse/ swarar denne, enligt historien, pä Johans före, dräelse, att han wore frän sina sinnen: Jag war det en gäng: nar jag släppte dig Ur fängelset. De ärlig» med mig mente, De, s»m mig gäfwo dä ett annat räd! Men — jag will glömma det, will glömma allt Hwad jag, som Konung, bror och far, har lidit. Nu siar jag här, en wämlös, nedböjd man, Hwarö tärar, snger, mer än nog försonat Hivad biott, som helst, af mennistor begönget. (Mcd djup rörelse) Det är ej Konungen, som talar här, Det är blott mennistan, blott en olycklig. Förgäten alla minnen, all den glans, Som gör mig fremma' de för edert Kjerta. Se, jag är mennissa, ej nägot wilddjur; Mitt bröst ju liknar ert, jag har ju känslor, Min stapnad liknar er rch känner plägor. Hwem lilas Er en älstad Maka egcr, Han tänka mä, att min är frän mig sfild. Hwem af Er har förhoppningsfulla söner, Han minnes, att min son är frän mig röswad. Hwem utaf Er cn sorgfri blrgnl^.g egcr, Han glömme ej, att sängens härda bröd M honom mätes för att dö, ej lefwa.i Hwem af Er andas himlens fria luft, Han mä dä minnas, att mitt bröst förtärts