Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-02-26
<-- Sida 1 -->
-
+    
<-- Sida 1 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ■■ Rtdaktör och an»varig n'gifvare Bengt Hägge 0ST60 STEN Egare och forlägwarp; Aktiebolaget Östgöta Correspoudonftms Booktryckeri. Verkutäflande direktör: Fredr Hanuuaratrom. i\:r 9. Pronu merat iompris: FBr helt år kr. 1: SO, för tre qvartal kr. 1,15, för hälft ch ett qvartal SO 6re, postbefordrlngsafglften mberäknad. Utkommer hvarje Fredag. Fredagen den 26 Februari. Annonspris: Pr petitrad 8 Öre; från fräoimaDiIe orter 10 öre. Utiämiika anno tir jre. Förlofoings-, vigsel- och rodelseannonser 75 öre; dödsannons 1: 50. LÖsnummerpriS 5 Öre. Östgöta Corre.pond»nten» Boktryckeri i Linköping. 1897. Periodens välkända BOMULLSGARN, enkelt och tvinnadt, såväl oblekt som blekt och färgadt rekommenderas. am Snabb och Beqvam resa till Amerika erbjudes med Cunard-Linien, hvars nya dnbbeNproneller-ångare, om 636 svenska fots längd, 12,950 reg.- tons & 30,000 hästkrafter, innehafra verldsrek ordet för Snabba Atlanter-resor. MF* 5 dagar, 7 timmar & 23 minuter I "Tpg Resan mellan New Y.»ra oeti Göteborg gjord pä 8 dagar, 1 timme! En af Palats- * EiDresaånsHrne: "Campania", "Etruria", "Lueanla" eller "Umbria" afgär trän Liverpool till New-Tork hvarje vecka, medtagande första, andra och tredje klass passagerare. Äfven till Boston afear hvarje vecka en at Gunard-Liotens utmärkta ångare! OBS.! Cnnard-Llni( u» ångare afgå från Liverpool och passera Icke Engelska kanalen! För kop at biljetter och vidare uppiysuingar vänd Eder till undertecknad detta är är liniens Generalagent i Sverig< Kontor i Stockholm Skeppsbron N:r 8. Tillkännagifvanden. Advokat-Byrån, Ltnkvptny. Storgatan 50 (öfver postkontoret), J. OSCAR REIS. Kontor: 28 Postgatan, Göteborg. (Nord. A.B. X51) (371,20) ____ ._ ____ngar och kommU- slonarsappdrag bos K- Befallningshaf- vande ro. m. Billigaste lnkassotaxa: För anländer, vid liqvid efter aomaoiog, bögst sa kr. Innebafvare: v. Häradshöfding Per Årnander, (328,10)_____________________________ e.LiiniUrieiE.Aroaiiier, ombesörjer tnreglstrerlng af ekono- mlRja föreningar. Träffas å landskansliet kl. 10-2 e. m. VKfi)______________ VM Folkhögskolan a Lunnevad börjar den 4 Maj 15:de kursen för unga kvinnor. Undervisning i bokliga ämnen, hand- ai bete med konstvafnad sång ocb gym- nastik. — Några medellösa kunna er- hålla friplats, om de anmäla sig före 15 Mars. Statsunderstöd till mindre bemedlade. Anmälningar mottagas af skolans föreståndare, som ock gratis meddelar alla upplysningar om skolan. (1255,63) H. Odhner, adr. Sjögestad. Vid for vanartade gossar blifva den April elevplatser lediga. Ansökningar stälda till Direktionen, adr. Bankeberg, kunna nu insändas. Om vilkor etc. upplyser föreståndaren på begäran pr omgående. JMrektiwnen. (1781,78) Inbördes krig bland röst- rättsvännerna. Hr Johnatans Olssons afgång ur röst- rattsföreningarnas öfverstyrelse har framkallat åtskilliga afslöjanden, om hvad som föregått denna "palatsre- volution". Man får nu veta att det galt, hvilken af de två — hrr Jobna- tan Olsson eller David Bergström — som skulle utgå, ty de kunde ej längre arbeta tillsammans. Slutet blef att Johnatan fockades och David stan- nade såsom segrare. Och anledningen till schismen låg djupare, ån bvad hr J. Olsson ville i en skrifvelse låta på- skina — han talade om en redovis- ningstvist. Nu får man veta, att den som ut- sått splitet bland de styrande mä- starne år "Norrlänningens" redaktör hr A. Eäling (förut medarbetare i Öst- göten). Han får ock uppbära vackra epiteter af sina vänner. Så kallas han i en "liberal" TJpsalatidning ån "räf- ven i rösträttsåkern" ån "den bug- tande rårven från Sundsvall" o. s. v. En Stockholmskorrespondent skil- drar schismens ursprung sålunda: Fjolårets folkriksdag beslöt som be. kant att sätta i gång ett s. k. folk- upplysningsföretag, och till förestån- dare för detsamma valdes dr David Bergström. Det var meningen att bland folket sprida öreskrifter af hi- storiskt, geografiskt etc., med ett ord allmänbildande, men äfven politiskt upplysande innehåll. Af en tolknks- dagsman, redaktör A. Edling från Sundsvall, fordrades en mera vidtom- fattande ram för detta företag utan att detta dock vann folkriksdagens an- slutning. Nu i år skall utgifvandet af folk riksdagens småkrifter börja. Hvad händer då? Jo, redan tidigt i Januari utgår från Sundsvall ett hemligt cir- kulär, hvari hr Edling söker skaffa agenter för ett annat folkupplysnings- företag än folkriksdagens — ett långt cirkulär, som i löjligt svassande orda- lag predikar om alla de välsignelser, som skola spira ur detta mera privata folksknftsutsäde, hvilket tyckes skola omfatta allt mellan himmel och jord och ändå litet till. Planen är visst intet ondt att såga om. Att cirkulä- ret anger sig som "privat" och tyc- kes lägga vigt vid anmaningen: "Of- fentliggör intet ännu!" är ju också rått förklarligt i fråga om ett i för- beredelsens stadium varande konkur- rensföretag. Men det fins något an- nat som ådrager sig uppmärksamhet i hr Edlings cirkuiar, slutorden näm- ligen, så lydande: "Ni behöfver ej ett ögonblick be- kymra Er med tanken pä att det år humbug eller simpel affärsspekulation eller att vi ej förmå infria gifna löf- ten. Ty företaget stödes af män, på hvilkas karaktär ocb omdömesförmåga alla kunna absolut lita, nämligen riks- dagsmannen John Olsson, Stockholm", ..." och så några andra mindre po litiskt beryktade namn. Märk: företaget har planerats under flere år, säger cirkuläret. Märk vi- dare, att hr John Olsson, som väl icke utan sitt medgifvande åberopats så- som "stöd", lät sig i samma vefva, som detta konkurrentens cirkulär ut sändes, återväljas till kassaförvaltare i "Öfverstyrelsen" ocb dermed äfven till kassaförvaltare i "Folkriksdagens" folkupplysningsföretag I Man förstår kanske nu lättare uppmaningen: 'Of- fentliggör intet ännu!" . * Hr John Olssons försvinnande från rösträttens ledning torde ej beklagas af många, helst efter det dubbelspel, som genom det ifrågavarande cirku- läret kommit i dagen. Så långt denna korrespondent. I Upsala Nya Tidning, hvars redak- tör nr Y Svar ten gren intager en fram- skjuten ställning inom folkriksdags- partiet, läses om samma sak följande uppsats, undertecknad Y. S.: Till senaste folkriksdag hade hr Ed- ling väckt motion, om att folkriksda- gen skulle ta upp folkupplysningsarbe- tet, och han hade i flera bref till un- dertecknad i de mest entusiastiska or- dalag utvecklat hvilken insats i vårt folks utveckling folkriksdagen härige- nom skulle göra. Då jag kom till tolk- riksdagen, erfor jag, att hr Edling ut- vecklat en rent af fenomenal verksam- het för att sätta sig i förbindelse med folkriksdagsmän från landets olika de- lar. Till "de snällaste" hade han — och här väcktes min första misstanke om konspiratören — framstå t det pro pos, att de borde välja tin bostad nära bvarandra, på det de måtte så mycket hastigare kunna sammankallas till en- skild rådplägning. Denna min miss tanke fick ytterligare näring deraf, att han, som väckt den mest omfattande motionen i folkupplysningsfrågan, icke ville mottaga val till det utskott, som skulle behandla denna fråga. Ett lotte att stå utskottet till tjenst med upp- lysningar infriade han på det sättet, att han i utskottet icke yttrade ett ord, men väl utanför detsamma, när och hvar han kunde komma åt, sökte in- trigera mot den sak, hvaroni han sjelf väckt motion. För att få klarhet, om hvad hr Ediing iörde i påsen, deltog jag tvenne gånger i enskilda öfverlägg- ningar mellan hr Edling och de af ho- nom duperade å ena sidan och å andra sidan ett antal folkriksdagsmän, utau hvilkas hjelp denne ej trodde sig kunna nå sina syften. Hvad ville då hr Edling? Han un- nade inte, sade han, denna stora idé åt folkriksdagen, der äfven socialister sutte, och han ville inte heller öfverlemna företaget åt rösträttsföreningarna, och omsider slapp det oförhappandes ur honom, att det var en briljant affär, hvars ekonomiska frukter han tydligen unnade endast — sig sjelf. Men för att denna affä'.' skulle blifva affär och få villiga medhjelpare ute i bygderna, fick deu icke synas vara en privat-spe- kulatiou, ulan måste framtiäila under skydd af någon sorts förening eller samfund. Och förunderligt att säga, lär också hr Edling ha drillat det der- bän, att ett autal mer välmenande äu klarseende folkriksdagsman samman- trädde och bildade — visserlgen i all hemlighet — "Sveriges folkparti" eller hvad storståtligt namn det nu fick. Det kanske förtjenar nämnas, att tecknet, i hvilket detta s. k. parti skulle segra, mannen, som skulle göra't var — Jonathan Olsson! Jag aktar inte nödigt följa hr Edling i alla hans slingrande rörelser. Det kan vara tilli äckligt erinra om, huru han Btändigt var på benen, lör att utså misstroende och intrigera mot folkupp- lysningslöretaget — förunderligt att omtala lyckades det honom verkligen, att två gånger grä'va tallgropar lör det samma genom utskottsutlåtanden, som, om de blitvit folkriksdagens be- slut, skulle ha prejudicerat. att detta företag låge utom folkriksdagens verk- samhetsområde — huru han, den valde folkriksdagsmaunen, öppet bekäude sig till principen: ju värre dess bättre, triumferande af skadeglädje, när någon gång tolkriksdagen i hans ögon fö; löpte sig*). Det är en person af denna kaliber, med hvilken hr John Olsson nu sam- arbetar! För att komma åt en afun- dad och hatad rival och fä balsa'n åt sin sårade iålänga, underhåller hr John Olsson, folkriksdagens och rösträttsför- eningarnas valde lörtroendeman. hem liga förbindelser med folkupplysnings- företagets mest intriganle och lömske vedersakare! Och från sin förtroende- plats lägger han ut en mina, som är afsedd att sptänga det af folkriksda- gen beslutade folkupplysningslöretaget i luften! När detta misslyckas, ocb hela den organiserade rösträttsrörelsen genom sina lörtroendemän ger honom en ad.iiomiiun att gå sin väg, så går han visserligen, men under bot att häm- nas. Och det första han töietar sig, sedan han ej längre är rösträttstör- eningarnes förtroendeman, är att of- fentligen utslunga äreröriga beskyll- ningar mot den, som fått det Unga, ansvarsfulla värlvet att leda folkupp- lysningsarbetet. Sannerligen, om d:r Bergström ge nom hvad man lörut vunnit om hans mångåriga oförtrutna arbete välla röst- rättsvänners beundran, så har dock kanske ingenting stält hans brinnande nitälskan i en vackrare dager än den omständigheten, att han så många år uthärdat samarbete med en sådan herre! Jag hyser också den tilliten till de män, som ute i landet bära upp röst- lättsrörelser, att det på hrr John Ols- son och A. Elling skall besannas, hvad en gammal hedersman i anledning af denna sak skrifver hit: "Jag tror, att då man söker skada andra, uppgör man planer till egen undergång". Y. SI Vi ha återgifvit dessa uttalanden lör att hålla våra läsare å jour med hän- delserna inom rösträttekåren. *) En liten interiö-, som eget förtjensteo att äfven vara rolig! När August Palm hade ordet, brukade hr Edling förflytta sig från det ena stället till det andra i salen, under det han allt emellan ropade "bravo"! På Palm verkade bravoropen som trumpetstötar på en kavallerihäat, han blef het och ifrig, kom i folkmötestagen och gick på som en tjädertupp i apel. Och det var guld värdt att betrakta hr Palm, då han slutat, och de pigga ögonen förstulet spejade ut öfver föi samlingen för att utvexla eo förståendets och erkänslans blick med sina beundrare._______________ Länet och stiftet Dödsfall. I tisdags afton vid 8- tiden afled i sitt hem kyrkoherden i Furingstad Carl Edvard Pontus Håll- atrönter i en ålder af 681/, är. Han var lödd i Åsbo den 22 Sept. 1829. Fadern var kyrkoherde. Etter studier i Linköping blef han student i Up- sala 1849, prestvigdes 1853 och tjtnst- gjorde »derefter som e. o. prestman i Hvarf intill 1858, då han blef kom- minister i Yxnerum och Björsäter. År 1872 blef han kyrkoherde i Gryt och 1888 i Furingstad, hvilket sist- nämnda embete han tillträdde 1890. Den aflidne efterlemnar maka, född Jakobsson, samt tre barn. H. var en mycket gästfri och glad- lynt man, icke blott mycket uppbu- ren af sin närmare umgängeskrets, utan äfven omtyckt och afhållen af sina församlingsbor i allmänhet. Med sitt goda lynne, som var lyckligt för- enadt med en mer än vanlig begåf- ning, som ofta tog sig uttryck i hu- moristiska infall och uttryckssätt, vann han allas hjertan och han be- varas äfven som församlingsherde i ett godt minne. — Efter omkring 8 dagars sjukdom afled natten tilli lördagså Jönköpings lasarett majoren i armén, riddaren af k. Svärdsorden Adolf Georg Hjalmar Åberg, sedan han i söndags lör tarm- vred' undergått en operation. Major Åberg, som var född 1829, utnämndes 1853 till underlöjtnant vid Jönköpings regemente, avancerade 1868 till kapten och kompamomrädes- befälhafvare, först för Södra Vestbo och derefter lör Norra Vedbo kom- paniområde samt fick 1881 afsked med pension och majors rang. Han sörjes närmast afefterlefvande maka, född Stockhaus, samt två dött- rar och tre söner, men derjemte ock af en synnerligen talrik och vid den gamle hederlige krigarmannen starkt fästad och tillgifven vänskapskrets. Ty major Åberg var en äkta tyg af det gamle svenskmanna, godmodiga och hederliga krigarslägte, som nu synes vara allt mer på väg att höra till sagan. Omtyckt och uppbu- ren af både förmän, kamrater och manskap, hade han alltid tid, tillfälle och naturlig sträfvan att å sin strax intill Tranås naturskönt belägna egen- dom Ängaryd utöfva en gästvänlig- het och gemytlig broderlighet, som helt visst skall sent förgätas af hans många äldre och yngre bekanta. Han var såsom en annan gammal hederlig vapenkamrat yttrade om ho- nom vid underrättelsen om dödsfallet "en vänsäll och god man". Och med det eitermälet skall också minnet af gamle major Åberg lefva hos mänga hans vänner och bekanta. — I måndags morgon afled i Tranås efter endast några få dagars sjukdom provisorn å dervarande apotek Richard Elis »allén. Född 1852 hade den af- lidne efter aflagd provisorsexamen tjenstgjort å apotek i Eskilstuna och Skara samt nu senast under ett par år å apoteket i Tranås. Provisor Wallén var helt visst en af de få lyckliga menniskor, som ej kunde ha forvärfvat sig någon ovän i lifvet utan alltigenom vänner. Ty godmo- digare och mera vänskapsfull men- niska ha vi aldrig påträffat säger en korrespondent till O. C. Brist p& skollärare, åtmin- stone som sökande till sämre platser (till hvilka ju otvivelaktigt flyttande skolor höra), tyckes det vara — skrii- ves till Ö. C. — i det att vid den nu tillandalupna ansökningstiden till flyt- tande folkskolan Eyda—Drabo inom Oppeby skoldistrikt ingen enda sö- kande sig anmält ooh till vikarie på samma plats, hvars ordinarie inne- hafvare A. E. P. Österberg förra hö- sten afled, har skolrådet antagit en pensionerad skollärare. Då det ju lör närvarande är många platser le- diga vid fasta folkskolor, är det ju ej underligt att de flyttande ej äro mera eftersökta. Vid ansökningstidens utgång till le- diga folkskollärarbefattningen i Mar- bäoks på två stationer flyttande folk- skola hade ingen lärare anmält sig, hvadan det synes råda brist på lä- rare. Derefter annonserades efter vi- karie, hvarvid två sökande anmälde sig, men kunde ingen si dem anta- gas, utan beslöts på extra stämma söndagen den 21 d:s, att antaga f. d. folkskolläraren nuvarande organisten Sundberg till vikarierande lärare till vårterminens slut. Ångbåtsbolagsstämma. Den 23 d:s hölls härstädes under d:r W. Hallins ordförandeskap årsstämma med ångbåtsaktiebolaget Linköping— Horn (ångaren "Nya Kinda"). Om- kring 240 aktier voro representerade. Inseglingen under fjolåret hade uppgått till kr. 19,764: 79, deraf för gods kr. 10,816: 60 och för passage- rare kr. 8,873: 19 samt för post 75 kr.; hvarat uppkommit en nettobe- hållning af kr. 3,447: 65. Af denna behållning har betalts den aktieka- pitalet (36,400 kr.) öfverskjutande skulden å ångaren Nya Kinda" med kr. 1,199: 74. Af återstoden beslöts, i enlighet med styrelsens och revi- sorernas förslag, att utdela 5 proc. å aktierna med kr. 1,820, afsätta kr. 344: 76 till reservfonden och öfver- föra kr. 83:15 till reserverade medel. Styrelsens ooh revisorernas arvoden skola bli desamma förut. Ansvarsfrihet för det gångna årets förvaltning beviljades, sedan 100kr. af prutats å en anmärkt räkning å något öfver 1,000 kr. Till styrelse återval- des d:r W. Hallin, grosshan dl. J. A. Samuelsson, godsegarne J. Seger- steen, K. Andersén och Helge Dran- gel; samt till deras suppleanter handl. M. Hydén och häradsh. F. Gustafson. Till revisorer utsagos handlandena A. Westman ooh C. A. Eksell; supplean- ter mejeristen C. H. Peterson och kassör J. W. Eriksson. Vettertraflken. Ångaren Tra- fik, som den senaste tiden legat infru- sen i Hästholmens hamn, sedan drit- isen stängde utloppet, är nu klar till förnyad kampanj. Sjön är delvis öppen en fjerdingsväg från land. Och koin- mo icke hindrande order från Hjo tor- de båten redan i onsdags hafva tagit sig öfver. I tisdags voro ett 10 tal arbe- tare sysselsatta med att uppsäga isen i Häbtholmens hamn och det närmast inloppet för att bereda ångaren plats att vända och taga nödig fart. Som en frustande äng- båt med rörsande bogvatten synes, säger en vår korrespondent, i dessa dagar taget å Arkösundsbanan rusa fram vid passerandet af trakterna kvin? Jonsbergs station. Till föijd af blidväder har nämligen vattnet å dessa sänka marker stigit så betydligt att vagnarnes fotsteg släpa deri. Det är att befara att vattenståndet blir än högre, hvaraf följden möjligen blifver trafikens inställande för någon tid. Riksbankskontoret i Lin- köping. Till bokhållare och re- gistrator vid riksbankens afdelnings- kontor i Linköping ha fullmäktige utsett kontorsskrifvaren vid kontoret i Karlstad O. Rydström. Till ordförande ooh vice ordförande har styrelsen inom sig utsett majo- ren C. O. S. T. Meurling och handl. Ax. Karlson. "Rösträttsstyrelsen." Sven fes rösträttsföreningars öfverstyrelse ar i ledigheten efter hr John Olsson utsett till ledamot af verkställande utskottet folkskolläraren Fridtjuf Berg ooh till öfverstyrelsens kassa- förvaltare riksdagsmannen v. häradsh. K. Staaf. Kalmar läns skytteför- bund har till ordförande etter rek- tor R. Kajerdt i Vesteivik utsett la id- höfdiug C. A. Fagerlund i Ka'mar. Vattenledning ocb. elek- triskt ljus 1 Vestervik. Spiitbeieinrugsbolaget i nämnda stad har på stadslullmäktiges framställning b^vi jit 4,000 kr. till bastridande al kostnader för undersökning för ifråga- satt an<äggning af vattenledning och elektrisk belysning. Donation. Från Vestervik skrif- ves: Aflidne skräddaremästaren Anders Lindströms sterbbus har till fattigvårds- styrelsen öiverlemnat 2,000 kr., som L. i lifstiden donerat till förmån för be- höfvande åldriga f. d. tjeoarinnor. Rän- tan å donationen skall ärligen utbeta- las till fyra pensionärer. Linköpings länssjukhus. Lasarettslåkaren dr W. Hallin åtnju- ter tjenstledighet under 14 dagar från och med den 18 d:s, under hvilken tid dr Th. Theoreil uppehåller hans be- fattning, och Theoreils tjenst som bi- trädande lasarettsläkare uppehälles af dr E. Lindahl Läkareförordnande. Fält- läkarestipendiaten med. lic. C. E. Wylc- man har förordnats att upprätthålla en bataljonsläkarebeställning vid 2a lifgrenadierregementet under den tid förste bataljonsläkaren derstädes E. J. Boman Hr förordnad att vara sjuk- husläkare vid allmänna garnisons- sjukhuset i Stockholm. Bland värdefOrsändel- ser, tivarliggande å reklamationskoa- toret, märkas sådana till tapetserare Juliur Envall, Linköping (innehållande 5 kr. från syster). till Anna Hoff nann, Norrköping, (20 kr. fr. Muriz? Braun- schweig), till hr 0. L. Larsson, Linkö- ping (en lnskntuingsbok fr. Åmål), till bagaregesäHei A. M. Persson, Malmö (5 kr. fr. Edvin, Nässjö), till C. Thor Strålen, Köpenhamn (kr. 1: 35 lr. Kla- ra Jansson. Norrköping), till fröken Ståhiberg, Göteborg (20 kr. fr. Axel Lundblad Linköping), till J-.ihan Sund- tjvist, Söderhamn (5 kr. fr. Stina, Norr- köping). För utbekommande af dessa försän- delser med deras innehåll ega veder- börande att skriftligen anmäla sig hos k. generalpoststyrelsen och dervid sin rätt behörigen styrka. BldSVåda. (S. P:n.) D. 18 d:s nedbrann genom vådeld mangårds- byggnaden i Solfvestad i Hannäs s:n, dervid äfven inventarierna gingo för- lorade. Egaren till det brunna år landtbrukaren S. Abrahamsson. Elden hade uppstått derigenom att en eld- brand nedfallit på golfvet från kakel- ugnen i ett rum, der då endast fun- nos två små barn. När elden upp- täcktes, var det för sent att rädda huset, hvilket var brandförsäkradt. Svenska vagn fabriksak- tiebolaget. Till O. C. skrifves: Till den 20 dennes hade aktieegarne i Svenska vagnfabriksaktiebolaget kallats till extra bolagsstämma å Ljus- fallshammar för att då åtgöra bola- gets vara eller icke vara. Till stämman, som hölls under ord- förandeskap af kronolänsman Rinnan- der, hade infunnit sig ett femtiotal personer hvarjemte ett tjugutal re- presenterades genom fullraaketr. Första frågan gälde: "pröfoandet af möjliyen inkommet anbud a bolagets fasta och lösa eqendom". Herrar G. V. Rundström & C:o i Norrköping hade erbjudit sig att öf- vertaga bolagets egendom för ett värde af bolagets samtliga bokförda skul- der. Dessa belöpa sig i närvarande stund till i rundt tal mellan 26- och 27,000 kr. På af ordföranden fram- stäld propositon om anbudet skulle antagas eller förkastas, var stämman enhälligt af den åsigt att anbudet ej skulle antagas. Andra frågan var: om köpeanbud ej antages, när skall bolagets egendom för- säljas ? Denna försälj ning hade eventuelt be- slutats vid bolagsstämman den 2 sist- lidne Januari. Innan nu frågan före- togs till behandling npplyste en af aktieegarne, att den vid föregående bolagsstämman beslutade teckningen af ett tillskott af 50 kr. pr aktie ut- fallit så illa, att i närvarande stund endast 4,600 kr. voro tecknade då minst 30.000 kr. erfordrades för att bolaget skulle kunna fortsätta sin verksamhet. Ordföranden upplyste nu de närvarande med anledning af förutnämnde dåliga resultat att "nu sitter knifven på strupen", ty låter bolaget ej realisera sina tillgångar med snaraste på offentlig auktion, så kunde man vara viss på att bolaget genast skulle försättas i konkurs. Röster höjdes både för och emot, dock beslöt stämman enhälligt vid den framstälda propositionen att bolagets så väl fasta som lösa egendom skulle å offentlig auktion utbjudas den 13 nästkommande Mars kl. 12 på dagen, då bolagsstämma äfven skulle hållas för att antaga eller förkasta möjligen blifvande anbud. En del aktieegare ville genast upp- lösa bolaget, men deras uppmärk- samhet fästes å, att en paragraf i bo- lagsordningen stadgar "att om bola- get skall upplösas erfordras för att derom väckt förslag skall anses an- taget att vid hvarje af två på hvar- andra följande i stadgad ordning ut- lysta bolagsstämmor förslaget biträ- des af röster för tre fjerdedelar af vid stämman representerade aktier, hvilka röster tillika skola representera minst hälften al de i bolaget tecknade ak- tier". En upplösning af bolaget kunde således ej nu ifrågakomma eller före- tagas till behandling. Som medel funnos tillgängliga hos kassaförvaltaren beslöt stämman att samtlige arbetarnes innestående for- dringar genast skulle betalas, men å andra sidan skulle ofördröjligen samt- lige arbetare och löntagare uppsägas från sina befattningar. Svenska vagnfabriksaktiebolaget, som arbetade under temligen gynn- samma auspicier och som i början späddes att gå en vacker framtid till mötes, ser sig nu nödsakadt att efter endast ett par tre års tillvaro och efter att ha nedlagt flera tiotusentals kronor upphöra med sin verksamhet på samma gång aktieegarnes små besparingar äro alldeles som bort- blåsta. Vi skola likväl hoppas att allt på ett eller annat s&tt må blifva bra igen. "Det finnes ej något ondt, som ej har något godt med sig". Ar betarne hafva nu fått en erfarenhet och kommit till msigt om. att om ett industrien företag skall kunna bära sig fordras ej allenast pengar, utan äfven personer, som på ett klokt och förståndigt s&tt kunna handhafva och göra desamma fruktbärande. Stämman utmärkte sig för lugn och sans. Lång oeb. trogen tjenst. Rättaren Erik Johan Gustafsson, i tjenst hos godsegaren H. Svensson i Lucker- stad, Örberga socken, har för långva- rig, trogen tjenst tilldelats Patriotiska sällskapets mindre medalj med konun- gens bröstbild. Skogsstaten. K. domänstyrel- sen har på derom gjord ansökan be- viljat jägmästaren i Kinda revir E. G:son Hjort tjenstledighet under Mars, April och Maj månader innevarande år samt förordnat assistenten i reviret, extra jägmästaren C. G. Gripenberg att under ledigheten förestå ifrågava- rande jägmästaretjenst. Kronouppbördsstämmor inom Kinda och Ydre härads fögderi hållas innevarande år å följande da- gar och ställen: Don 10 Mars kl. 11 f. ni med Tidersrums socken och Malexanders sockens Ydredel ä Årteflods gästgifvaregård; den 16 kl. 8 f. m. med Vestra Ryds soc- ken i Vestra Ryds sockenstuga; samma dag kl 1 e. m. med Sunds socken ä Österby gästgifvaregård: den 17 kl. 9 I. m. med Torpa socken samt Blåviks sockens Ydredel i Torpa socken- stuga: samma dag kl. "J e. m med Asby socken i sockenstugan: den 18 kl. 8 f m. med Svinhults sucken a Österby gästgifvaregärd; samma dag kl, 12 midd. med Norra Vi sorken i sockenstugan; den 19 kl. 11 f. m. med Vestra Eneby s:n i sockenstugan; don 20 kl. 8 f. m med Kisa socken ä Kisa tingshus; den 29 kl. 10 f. ni. med Horns socken sockenstugan; den 23 kl. 10 f m. med Hycklingo soc ken i sockenstugan; den 24 kl. 9 f. m. med Oppeby socken i Hagorstads sockenstuga: samma dasr kl. 12 midd med Hagerstnls sorken i sockenstugan: ilen 20" kl. 10 t. m mod Vårdnäs socken i Brokinds skolhus; •lon 27 kl. 10 f- ni. med Tjärstads socken ä Kimforsa gästgifvaiegard: den 29 kl. 10 f. m med Kettilstads soc- ken i sockenstugan. En djerf alpbestigning på skidor gjordes häromdagen af den från Östergötland bördige löjtnanten Eric Widman vid 28:de franska alp- jägarebataljonen, garnisonerad lEm brun i departementet Hautes Alpes. Det var det vester om Embrun be- lägna Mont Guillaume, 2,575 meter högt, som bestegs af hr \V. Från staden iakttogs hans färd med spändt intresse af nyfikna grupper, beväp- nade med kikare. Kl. 11 f. m. såg man honom å en platå på 2,052 me- ters höjd, och kl. 2 e. m. syntes han på bergets topp. Kl. 7 e. m. var han tillbaka. Färden gynnades af strå- lande väder, allt för vackert till ooh med, ty solvärmen borde göra snön lös och till ooh med kunna förorsaka laviner. Bergbestigningen är så myc- ket märkligare, säger den franska tidning, hvarur vi hemtat notisen, som den orädde alpklättraren var all- deles ensam, hvilket ju visar en syn- nerlig ofdrskräckthet. Tidningen fä- ster vidare uppmärksamheten på den betydelse användandet af skidor kan få lör of vervinnandet af snöhinder om vintrarne. Bruket af skidor börjar ock sprida sig i Alperna, säges det. Medaljutdelning. Efter guds t] en stens slut i Vadstena hospitals- kyrka i söndags öfverlemnades patrio- tiska sällskapets guldmedalj åt iöre- stånderskan Hedvig Svanbeck för 28 års tjenst och silfVermedälj åt f. skö- terskan Matilda Nilsson Bergfeldt för 39 års tjenst, f. sköterskan Johanna Apelgren för 40 års tjenst, sköterskan Matilda Tolf för 34 års tjenst, siuk- vaktaren L. J. Larsson Kast för 27 '/8 års tjenst, sköterskan Karolina Wil- helmina Nilsson för 20 '/s års tjenst, sj uk vakt aren A. J. Andersson för 20 Va års tjenst, kökspigan Wilhelmina An- dersson för 31 års tjenst, bageripigan Clara Larsson för 24 års tjenst samt muraren C. J. A. Carlsson för 24 års tjenst. Öfverläkaren Th. Björck öfverlem- nade medaljerna, ooh kyrkoherden R. Fj etterström höll till medaljörerna ett varmhjertadt tal. Sedermera bjöd ho- spitalsdirektionen medaljörerna och hospitalets tjenstemän på middag i nya ekonomihusets matsal, hvarvid direktionens ordförande, öfverstelöjt- nant K. v. Wernstedt, talade'till me- daljörerna, hvilkas tack till styrelsen framsades af fröken Svanbeck. Fosforförgiftning. Pigan Emma Carolina Andersdotter i Nart- veryd, Vallerstads sockan, afled den 15 i denna månad efter att hafva fram- födt ett ofullgånget foster. Vid med anledning hårat af kronolänsmannen J. Wahlström företagen polisundersökning angående orsaken till Andersdotters död har utrönte att hou intagit fosfor i afsigt att tördrilva ett foster, hvar- med hon var harvande Tillkallad lä- karehjelp förmådde ingenting uträtta. Vid sin död var Andersdotter 24 år gammal. Egendomsarrende. (N.T.) Egendomen Veckelstad, om 4 man- tal, i Östra Husby socken, är af fram- lidne kronolänsmannen J. E. Enck- sons arfvingar för 10 år bortarrende- rad till landtbrukaren E. R. Appel- gren i Gellestad, Östra Stenby soc- ken. Linköpings ■kolhusfrå- ga. I måndags hölls extra kyrko- stämma med Linköpings domkyrkoför- samling för att besluta om ifrågasatt försäljning at skolhuset vid Trädgårds- föreningen. Till en början föredrogs en skrifvelse från det förstärkta skolrådet, hvari till stämman meddelades dels att förstärkta skolrådet enligt stämmans uppdrag for- sålt skolhusen vid Tanneiorstullen med tomt till handlanden K. Mousquette för 34,650 kr., dels att aftal träffats med byggmästaren C. Johnsson från Karls- krona om uppförandet af det beslutade folkskolehuset för inalles 168,500 kr., i hvilket aftal då ock ingår anläggandet af en af stadsfullmäktige vid tomter- nas upplåtande till skolhusbyggnad så- som vilkor löreskrifven kulvert (för af- ledning af den s. k. Käringbäcken) samt äfven tomtområdets planering. Sam- tidigt har byggmästaren Johnsson för- bundit sig att, om kyrkostämman där- till samtyckte, i afbetalning på entre- prenadsumman taga skolhuset vid Träd- gårdsföreningen lör ett belopp af kr. 33,500. Då högre anbud på tolkskolhuset vid Trädgårdsföreningen äu det nu afgifna ej torde kunna påräknas, hemstälde för- stärkta skolrådet, att det måtte erhålla stämmans bemyndigande att för 33,500 kr. försälja det lfiii» rvaranie skolhuset till byggmästaren C. Johnsson på så- dant sätt, att summan får gå i uträk- ning å eatreprenadbeloppet lör nya skol- huset Derefter beslöt stämman enhälligt att bifalla, hvad förstärkta skolrådet föreslagit, hvadan anbudet alltså blef antaget. 508 bild i nischen och en liten piedestal pä sidan derom, hvarpå ett utrunnet timglas stod. Det knäböjande fruntimret tycktes hafva bedt och under bönen glömt bort tidens gång, glömt bort till och med sig sjell. Men i detsamma föll hans blick på ett sla-gur, som stod längst in i rummet. Visaren pekade öfver halt tolf. Med förskräckelse erinrade han sig gar- disten och nödvändigbeten att skynda tillbaka till högvakten. Upptagen och hänförd af de sä hastigt på hvar- andra följande tilldragelserna, hade Döring för en kort stund verkligen bortglömt sin så vigtiga förbin- delse till soldaten. — Stilla, för all del stilla! bad Vincent, som märkte hans otålighet. — Jag måste genast härifrån, yttrade Döring. En menniskas lif beror gerpå — Hvad menar ni dermed? — Lika mycket. Jag måste härifrän. — Dröj ett ögonblick. Hon återkommer nu till sig sjelf. Så sakta Vincent och Döring än talat, hade det hviskande ljudet likväl småningom nått damens öra och återkallat henne till sig sjelf, utan att hon lik- väl tycktes tänka på att någon fans inne hos henne. — Förfärligt! Huru länge skall jag hata och äl- ska, förbanna och välsigna på en och samma gäng, yttrade hon, under det hon upplvfte sitt ansigte. Allsmägtiga försyn, barmhertighet,' barmherlighet! Vincent nalkades henne. — Wanja! hviskade han. Samma lidande, samma oändliga sorg! Jag år här Wanja! Wanja sag på honom förundrad. Hennes ausigte var mer än blekt, det \at hvitt som den klädning hon bar. Hon var ej mera ung; men ehuru ansigtet var mageit, nästan föitärdt, 509 såg man, att det fördom måste ha varit skönt. Kindbe- nen voro utstående och munnen något öppen, så att tänderna till en del syntes. De voro hvita som snö- Hingor. Pannan liknade ett livalf af ben, hårdt och högt. Det var något af ett lik i detta ansigte, som förfärade, men man glömde bort sin fasa, då man såg dessa svärmiska, om djupa och brinnande in- tryck talande ögon, hvilka ännu bibehållit hela sin ungdom. Från dessa ögon strålade ett ljus, en glans, en dager, som åtminstone stundom till och med gjorde ausigtets öken i öfrigt intagande. Det fans ett dubbelt uttryck här, som vexlade allt efter sin- nesstämningen, och detta uttryck var än dödens och än lifvets. Sedan hon betraktat Vincent en stund, tycktes hon återkomma till sig sjelf. — Hvar är han? utropade hon, strykande sina svarta lockar at sidan och resande sig upp från sm knäböjande ställning. Han är här, icke sant, han är här? — Wanja, Wanja! furmanade henne Vincent. Uu är sa häftig! Kom i håg, hvad du lolvat mig. — Du har rätt, sade hon och tryckte sm hand liärdt emot hjertat liksom för att lugna det. Förlåt mi^'; men du förstår ej, huru det brinner här. Säg mig endast, hvar är han? Här, och han visade henne Döring, som ännu rivarstod vid dörren. ö..m ett klart stjerntall flög hennes "ga förbi Vincent till Döring. Han tyckte sig betraktas som af en låga. — Och du är säker på, att det är han? Fullkomligt. Hou lättade derpä ett ijus, närmade sig intill Döring och betraktade honom. Döring kände sig förundrad öfver hvad som 512 — Här är jag! sade Döring. — Oodt! — Du har varit orolig. Jag har dröjt i del längsta. — Orolig, nej för tusan! Ni har tvärtom kom- mit ett par minuter tidigare tillbaka, än jag trodde. — Ett par minuter tidigare? — Visserligen! Aflösningen är ej här ännu. Den dröjer minst ett par tre minuter till. — Du har således icke fruktat, att jag skulle uteblifva? — För fan, nej! Derpä har jag ej ens tänkt. — Tack derlör, kamrat! — Ni skulle kunna göra mig er: stor tjenst, herre, i fall det sä orimligt bär till, att ni blir dömd till döden. — På hvad sätt? — Jag antager, att ni blir arkebuserad, förstås. — Låt mig höra din önskan. — Det skulle vara en heder för mig om ni . . . Dan teg stilla, liksom hade han fruktat att utsäga sin önskan. — Fortsätt! — En heder för mig, om ni, i fall ni nödvändigt skall skjutas, särskildt anhölls, att jag Unge vara med bland skyttarne. — Du vill det? — Ni skall veta, herre, att jag är en af batal- jonens bästa skarpskyttar. Jag svär er, att kulan skall träffa midt i hjertat. Ni skall dö så lätt som af en slagattack. — Jag loivar att uppfylla din önskan. Hvad heter du? — Ärlig, n:o ett, vid andra majorens kompani. — Ditt namn är en vacker fnllmagt. Jag skall ej glömma det. — Tack för den hedern, herre, tack: 505 svarta klädet, och ett led af hittintills dolda, i ordens hemligheter invigda personer syntes. Ett sorl af missnöje ooh ovilja ljöd emot Vin- cent. Döring, som nu började förmoda att Vincent åtminstone ej uppsätligt svikit honom, hastade mo- digt fram till hans sida för att gifva honom det bi- stånd han förmådde. Vincent förbiet tyst, intill dess sorlet lagt sig. Hertigen och fteuterholm jemte den tredje för Dö- ring okände, senast inkomne personen hade slutit sig till Boheman. Böneman stod med lyftad besvärjelsestaf. Her- tigens panna hade lagt sig i mörka, hotande veck. Keuterholms ögon nästan sprutade eld. Döring kände sig lycklig och glad. Ögonblicket hänförde honom. Han tänkte pä nöjet att fä för- svara sig, att fä strida. bnart återkom tystnaden. — Sank besvärjelsestafven, yttrade nu Vincent, sansen och lugnen er! Här finnes intet förräderi. Men Vincent afbröts at de öfriga. — Förklara dig, förklara dig! ropade man emot honom från alla häll. Vincent såg lugnt omkring sig. -- Förklara mig? upprepade"han. Nåväl, det är pa min befallning, som den tredje högst lysande brodern blitvit uppehållen på sin väg hit. De närvarande kunde ej återhålla ett utbrott af ovilja. — Dot är på min befallning, fortfor emellertid Vincent, som Döring blitvit hit införd. Oviljan gat sig luft i ännu häftigare yttringar. — Tystnad! befalde Vincent. — Hvem är du, frågade Boheman, som vågar hvad du vågar? Jag vet endast tn, som dertill eger rätt. C. F. HidderiCad. ilrabanttn. 1. 84