Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-05-07
<-- Sida 4 -->
-
+    
<-- Sida 4 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖTA-POSTEN N:r 19, Fredagen den 7 Maj 1897. En häftig- skogsbrand rasade i Böndags Tid gränsen mellan Halland ch u Westergötlaud i Istorps och Orimma- reds socknar. Traktens befolkning hade ett drygt arbete att slutligen få satt en gräns för det härjande elementet Inom Halland ödelades skog på ett cirka '/-i mil långt ocb Va n"l bredt område. För- lusten år stor. Mordbrand synes ha vål- lat olyckan. Enligt "Westk. härjade elden, som ut- bröt under natten till i söndags, mer ån 1,000 tunnland ungskog och ljung- mark. Vid gränsen till Weddige häm- mades elden af ESsjön. Flere torpstål- len voro starkt hotade. Störte egendomsköp. Blom- backa egendom, belägen i Vinköls socken i Skaraborgs län och utgö- rande omkring 4 mantal, har med yttre inventarier försålts af Hoffmans sterbhus till grosshandlaren Olof Car- lander i Göteborg för 170,000 kr. Till- trädet sker den 1 nästa Maj. Om bränvinBförsnillnlngarne i Tröjem&la upplyses i det till läns- styrelsen i Vexiö lemnade meddelande bl. a. att Jon Svensson vid polisförhö- ret erkänt, att försnillningen pågått allenast under sistförSutua tre år eller från Oktober månad 1894, ehuru an ledning förefinnes till den lörmodan, att försnillningar pågått allt sådan 1888 eller möjligen ända sedan bränneriet 1884 anlades; samt att behållaren för det undansnillade bränvinet blifvit un- der tillverkningstid i allmänhet tömd 3 gånger i veckan. Kontrollören hade, säger Smålands- posten, sedan någon tid misstänkt att ej allt stod; rätt till och deraf föran- ledts till täta nattliga inspektioner, hvarvid emellertid ingenting upptäckts, enär vederbörande med anledning deraf förlade sina manipulationer till ljusa dagen, då upptäckten slutligen skedde, hnfvudsakligast på grund af den ofvan- nämnde drängens stora förvirring vid kontrollörens frågor, ty han ertappades ej alldeles på bar gerning i sin verk- samhet, men dock med verktyget i hand. Bränneriets egare, Jon Svensson (hvil- ken, som nämndt, häktats) är, sknlves D. N., en 60 års man, som började sin bana som slagtare i liten skala och småningom sparade i hop så mycket, att han i slutet af 1860-talet kunde köpa Vi» mantal Tröjamåla. Då Karls- hamn—Vislanda-jernvägen var under byggnad inköpte han det hemman, hvarå bränneriet är beläget, för 16.000 kr. Strax derefter sålde han för 12,500 kr. skog från samma egendom till jeru- vägens entreprenör, en löjtnant San- dell, och gjorde derigenom en god affär. I början af 1880 talet uppförde ban nu ifrågavarande bränneri i bolag med en hr C. Lindahl, son till S. Lindahl i Grimslöf, som var en bland de år 1887 för bränvinsförsnillmng dömde. Svens- son blef emellertid snart ensam om affären, och det troddes redan för länge sedan att han, på grand af upprepade och stora förluster å affärsvänner, skulle ha stoppat, men till mångas förvåning — na är förklaringen gifven — har han redt sig förträffligt och synbarli- gen ökat sin förmögenhet. Man har emellertid antagit att han haft hje'p af två sina magar, som äro lörmögne män. Att försnillningarna kunnat ostordt si länge pågå, utan att man genom lemforelser mellan tillverkningsbelop- pet och från stationen, Ryd, afsända transporter kunnat draga misstankar, berodde nog mycket derpå, att Svens- son lär sålt mycket bran vin i 100 kannevis hemma på platsen, dervid otta s. k. salning förekom — således älven detta ett lagbrott Men man har emel- lertid länge förvånat sig öfver att Svens- son kunnat betala så högt pris för rå- produkterna som han gjort. Enligt förordningen angående vilko- ren för tillverkning af bränviu den 13 Juli 1887, § 25 mom. 1, kan det brott, hvartill Jou Svensson gjort big skyldig medföra straffarbete Från och med 2 månader till och med 2 år. — Bränvinsiörsnillaren Jon Svens- sons häktning har i hans hemtrakt väckt ett oerhördt uppseende, skrif- ver Smål.-P:n. Han har en tid varit nämndeman och gjort alla rätt (utom staten) hvadan han torde ega få ovänner. Fyra eller fem af hans barn äro gifta, och hans hustru och enda hemmavarande, ogifta dotter ha flyttat till slägtingar, så att Trqje- måla nu står öde och tomt. — Vid häktningen tillgick så. att länsman Berglund träffade Jon Svensson nere vid jernvägsstationen, samt genast förklarade honom häktad, enär S. tycktes ana oråd och på allt sätt undvika det samtal, hr Berglund be- gärde. Det var under sina försök att undslippa länsmannen som han, med denne i hack och häl efter sig, sprang till de godsvagnar, der hans kreatur just inlastades för att föras till Vislanda och säljas. Häktnings- åtgärden verkstäldes ufan uppseende för tillfället, och länsman B. fullföljde det uppslag beträffande kreatursför- säljningen, som han härom erhållit, med den framgång, att köpeskillin- gen hamnade hos honom och räd- dades åt konkursmassan. Balans i föreningskassa IM. T. läses: Vid den vanliga revisionen at förlidet års räkenskaper för Malmö industriförening, hvilken revision före- togs under April månad, har man upptäckt en brist i föreningens kassa å 10,938 kr. 61 öre. Saken är ännu icke fullt utredd. Frågan förekommer på föreningens ärssammantrade om fre- dag, då föreningsmedlemmarna få till- fälle att yttra sig och fatta beslut angående densamma. — Föreningens kassör, pappershandlare A. Thomson har emellertid på styrelsens begäran försatts i konkurs och hans butik har stängts. Hr Thomsons tillgångar upp- gifvas till 13,583 kr. 38 öre och skul- derna till 23,384 kr. 39 öre, deraf med förmånsrätt 7,259 kr. 6 öre. Folkvalde! Grekland är ett af verldens mest demokratiska länder! Der herskar den allmänna rösträt- ten. All beslutande makt är samlad i nationalförsamlingen, som består af en enda kammare, sedan 1864 första kammaren afskaffades. Konungens makt är så godt som ingen. Mimstererna störtas genom kam- marens voteringar. Under den nu- varande konungens tid ha ett 50-tal olika ministérer förbrukats. Det grekiska folket har sedan långa tider förslösat all sin kraft på parti- fejder och parlamentariskt oväsen. Partichefer och lefVebrödspolitiker ha här haft sitt Eldorado. Valstrider, agitationer, intriger, käb- bel, deklamationer och fraser ha upp- tagit folkets hela intresse. De ekonomiska angelägenheterna ha fått gå vind för våg, så att stats- kassan måst förklara sig insolvent — statsbankrutt. Äfventyrspolitiken har i alla dagar här haft den härligaste jordmån. Sedan det en lång tid lyckats den besinningefulle konungen att hålla folkets äfventyrslusta tillbaka, kom den dag, då hela nationen med en mun ropade: lefve kriget! Stora ord och stolta gester! Ville kungen icke vara med om kriget, så måste han abdikera. Och så blef konungens betänksam- het besegrad. Han måste vika för det enväldiga folkets vilja. "Vox populi" etc. Det blef krig. Men kriget blef ej lyckosamt. Man hade i sm skrytsamhet misstagit sig ifråga om fienden. Mycket blod flöt, och nederlag följ- de på nederlag — trots all tapperhet. Moluna, Turnavos och Larissa! Ej blott förlorade positioner och återtåg, utan älven oordnad llykt, pa- nik, vild villervalla. Och skulden för dessa motgångar låge ej — menade man — hos fol- ket som framtvingat kriget utan hos konungafamiljen, som mot sin vilja nödgats att börja ofreden. Harm och hat och gaturop: "Lefve revolutionen! Lefve republiken! Och under tiden vinner fienden allt större framgångar i landet. I sanning ett uppbyggligt skåde- spel! Ett talande bevis på det otyg- lade folkväldets välsignelser! Man kan ej annat än beklaga de olyckor, som hopa sig öfver det min- nesrika Grekland; men sympatierna kunna ej länge följa en nation så håll- ningslös och skrällande, så storordig och så oresonlig som den grekiska, trots lolkets glänsande tapperhet, of- fervillighet och fosterlandssinne. Må vi hoppas, att ägan ej skall blifva för sträng! mtwfflunmmMminrTTirrT™r!rTt— En rolig friareannons observe- rade jag för någon tid sedan i en tid- ning, skrifver en meddelare till Borås Tidning. Densamma lyder sålunda: En 29-irs man pä 10,000 kr. och som kan disponeras efter begäran när som helst, har någon tid varit lyckligt gitt, men döden skilde honom åt och nu Önskar han sig åter en maka som är nng och bar nägontiDg, löst eller fast kan göra detsamma. Är bon i be sittnrng af ett hyggligt bemötande vore det bra. Svar afvaktas till "lyckl gt gittermal", * * * stad puste restante, men möten i det fria föraktas, såsom det anstår ett hedeiligt par; ty man bör ej skämma ut sig k någon- dera sidan. Obs.! Annonsören lofvar evig tystnad oeb hoppas detsamma. xssasssc G. F. Ridderstads historiska roman SVARTA HANDEN hvilken medföljde Östgöta-Posten så- som följetong under 1896 kan — så långt tillgången räcker — af pre- numeranter erhållas mot insändande till redaktionen af IflT En (1) krona. "VI Romanen, som behandlar de tilldra- gelser, hvilka stodo i samband med mordet å Axel v. Fersen 1810, omfattar två delar i ett band (921 sidor). Boken expedieras äfven mot efter- kraf. Frakten får i båda fallen betalas af reqvirenten vid bokens framkomst. Fullständig adress bör uppgifvas. Obs. I Romanen, som lemnas häftad (två delar i ett band, om- fattande inalles 921 sidor) har i bokhandeln kostat mångdubbelt mera. Smör- och mJölkprUen under April manad 1897. Grosnliandds-Sociädem i Köpenhamn hög- sta notering var: den 1 April 1: 70 kr. pr kilogram smör » 8 » 1: TO » » * » 14 » 1: 70 » » 93 » 1: 62 » • • a 29 » 1: M • » » Medelt. af högsta nol:n l,i:kr. pr kg. snior 3,30 o/0 „ „ u 5,si öre i mjölk 3,35 o/„ „ , „ 5.M » ■ 3,40 o;„ „ „ a 5,>:8 .> » » 3,45 o/„ „ ,, „ 5,T6 » » » 3,50 0/0 u » » S.S5 » » » 3,55 0/0 » » » 5.93 ■ » 1) 3,60 0/„ » » » 6,01 » » » 3,G5 o/0 „ „ „ 6.10 ii » » 3,70 °„ u a » 6,1» » ii » Medelt. af högsta not:n 70,98 öre pr skp. smör Vs + 1,00 » » V-3 öre pr kg. mjölk 1/5+1.25 » ■ 5.W » « ■/5 + 1.50 1: » 5.81 » " » '/5+1.T5 » » 5,90 u 11 u V5 + 2/0 » » 6,00 11 » » •,5+2,25 > u 6.09 »» 1, '/5 + 2,:.o » 11 6.18 » » » 7s + 2,75 » » 6,28 ■ 11 » '/s+3,00 11 » 6,87 11 i) 11 7s+ M0 af högsta not:n 5.80 öre pr lit:r mjölk Vs + MS. », » 5,90 11 11 » Vt+1,50 11 » 5,99 11 1, 11 l/t+1,75 » » 6,09 » » » Vä+2,00 u 11 8,19 11 11 11 Vs + 2.25 s » 6,28 11 11 11 •j + 2,50 » 11 6,38 II II 11 ',5 + 2,75 a » 6,48 a 11 11 'U+Bfi 6,57 Sigge ljunggren J.-r. En jemförelse. År 1870 ropade hela det franska folket: "å Berlin, å Berlin"! Några få lugna och allvarliga patrioter varnade för att drifva upp lidelserna. De sade, att Frankrike icke var färdigt för kri- get och att det gälde landets hela framtid. Men förgäfves. De radikale skreko värst. Kriget började. Efter "VVörth kom Sedan. Och efter Sedan kom revolutionen. Kejsaren, som icke önskade kriget och som hade dystra aningar långt innan det bröt ut, kördes bort, och republikens män firades som frihetens pånyttfödare och fosterlandets befri- are. Genom den mest barnsliga stra- tegi, genom fraser och tal trodde man sig kunna rädda Frankrike. År 1897 ropade hela grekiska fol- ket, de radikala värst, på krig med Turkiet. Det finnes skäl att antaga, att konungen, en lugn och betänksam karaktär, drefs mot turkiska kriget som Napoleon mot det tyska. Det var naturligtvis de radikala, som i fredens dagar med sina röster förhindrat hvarje förstärkning af för- svaret. De hade gudbevars skrikit sig hesa om "militarism och preusseri". Men sä ropade de pä krig. Och när de så fingo stryk, så vände sig deras ondska icke mot dem sjelfva, som hindrat landet att bli försvars- starkt, utan mot — konungen, hvil- ken hr Ralli vill afsätta, derför att han icke kunnat hindra dem från att göra dumheter, han, den arme. man- nen, som i öfver trettio är styrt det oregerligaste folk på jorden. Nu är det hans fel, att skränfoc karne drifvit till krig. I sanning gent emot en sådan själs- råhet och brist på verklig fosterlands- kärlek måste grekerna förlora de fä sympatier, de ega. De som fransmännen, ega teoretisk frihet och praktiskt sjelfsvåld. De haf- va visat, att de icke äro värda fri- heten.__________________(Morg. P:n.) Från Östgätafaygder. (Från Östgöta-Postens meddelare). Från Hällestad. Göken ISt hfira Big första gåogeD uDder iriT.ovar*nde är i Hällestad på sjdlfva första Haj Vårarbetet med åtföljande vårsådd på- går du efter det välgörande vackra Maj- regnet i lördags med all möjlig ifver och brådska i Finspongstrakteo. Affärsverksamheten vid Hälle- stads lernviigsBtation ocb kyrkoby. Vid nämode station fkn»g sedan åtskilliga är tillbaka två större hacdeliF.ffirer, at hvilka deu ene eges af timan A. Malmborr A Co, och den acdre at handlacdeD A. F Gustati son, båda boende å platsao. Uoder förliden vinter bar den förstnämnde låtit uppföra ett större hu», innehållande tre våningar, af hvilka den nedersta, som är af- Bedd för bandeln nu St färdig, hvarför än- der förra veckan varulagret inflyttades dit Äfven handlanden A- F. Gustafsson bar vi- sat sig ega oaigt om nutidens kraf och låtit utvidga ocb fullständigt nyinreda sin lokal till betydlig storlek. Detta arbete bar fortgått under vin*ermänaderna samt ar nu fnllbor- dadt så att handeln öppnades derstädes i förra veckas. töiutom dessa två »ffuer bar i dagiroe eo tredja derjemte sett dagern ljus vid Häl- lestads jernväg^station, i det att hr Guit Pettersson i Kulla öppnat ]■ rnkraniliacde' Hällestads jernvScntattoa ccb den två ki- lometer derifråo belägna kyrkubya med om nejd bar för närvarande tro större affärer med speceri , garn-, manufaktur och diver- sehandel, två jernkraiiih«nii'atifJp, två manu- faktur- och klädeshandlar:!», två »ko- och läderhandlande, en tncotsff.r en pappers- handel, ett accidenstryckeri, bvarförutom i det närmast* alla slags yrken och näringar äro representerade. Hällestads arbetareförening bar beslutat att en gång i hvarje månad, i sam- manhang med de ordinarie sammaoträdeea, håll» diakussionsöfoiBgar. En komité af fem personer skall granika väckta diskussions frågor samt tillse att inga olämpliga saker få föredragas. Meningen är att öfva med lemmarne vid att framställa sina tankar offentligt. Från Gamleby. Sommaren börjar nu komma pÄ all- var. Termometern har i dagarne visat ända till + 19 grader Celsius i skuggan. Göken, sommarens budbärare, har sedan den 28 April låtit höra sig hår i trakten. Vårsånlngsarbetet har nu som bäst påbörjats i trakten. Ett välgörande regn, har den 1 denne» fallit, och landtbrukarne se med nöje på de ganska vackra råg-, hvete- och gräsfälten, hvilka se gansk* lofvande ut Från Vingåker. Vingåkers skyttegille hade i sön- dags sammanträde. Till kassaförvaltare val- des bokhållaren J. A. "Widestrand. Föra- ningen beslöt att till skyttarna inom rekryt- klassen gratis utlemna 3 serier skott, se- dan de förut afskjutit 2 serier. Skjutnin- gen skall taga sin början den 16 dennes och bestämdes tiden till hvarje lördag kl. 9,30—11,30 f. m. samt på hela e m. Såsom instruktör qvarstår fanjunkare E. J. Hed- berg. Årets qvlallga MUvardanasdosa har åt sin lärare, pastor J. Jäderlund, som nu afflyttar från församlingen, såsom gåfva öfvsrlemnat tn smakfull silfverbägars. Från forernm. Olyckshändelse Då snickarearbeta- ren G Ljunggren från Boda häromdagen skulle såga itu en träbit på öfverums snickeriverkstad, kom han med fingrarna för nära klingan med den påföljd att 3 fing- rar förstördes Han fördes genast med middagståget till doktor Tham i Gamleby för erhållande af nödig Tird. Minneslista. Lördagen den 8 Maj. Skeninge, gården N:o 59 Broqvarteret, kl. 10 f. ni. lösoreauktion. Horns sockenstuga, kl. 10 f. m. auktion å fardiggjorda manskläder m. m. Skärkinds s:n, Halleby, kl. half 3 e. m. auk- tion & potatis. Röks s:n, Biskopstorp, kl. 2 e. m. lösöre auktion. Måndagen den 10 Maj. Kisa tingsställe, tredje vintertingisamman trädet med Kinda härad. OdösnSgi tingsställe, d:o d:o m«d Lysings härad. \onkupings tingsställe. d:o d:o med Bråbo: Lösings och Memmings härad. Mogata tingsställe, d:o d:o med Hammar- kinds härad och Stegeborgs skargård. PX--JO tingshuset. d:o d:o med Södra \ edbo härad Yimmerby. tingshuset, d:o d:o med Sevede Målilla tingsställe, d:o d.o med Aspelands härad. Linköping, tingshuset. femte d:o med Åkerbo. Bankekinds och Hanekindb harftds dom- saga. Hällestads tingsställe, d.o d:o med Fmsponga läns domsaga. Gamleby tingsställe. d:o d:o med Norra och Södra Tjusts domsaga. Jönköpings tingsställe, d:o d:o med T veta. Vista och Mo domsaga. Söderköping, kl. 11 f. ni. nötkreatursj-re- miering. Regna s:n vid kyrkan, torgdag. Yesierlösa s:n. Stämninge, kl. 1 e. m. auk- tion å fiirdigsydda manskläder m. m. Ljungs s:n, Lilla Lugnet å Ekholmena egor. kl. 2 e. m. lösöreauktion. Ekeby s:n. Hagebv. kl. 5 e. m. auktion å Linköpii äter? Tisdagen den 11 Maj. , ^ödkreatursutställning. u nötkreaturspr' - "*.' . , Tranberga, lösöreauktion. Nykils s:n, Stensäter å Grimstorps «gor. kl. 5 e. m. lösöreauktion. Hö reda s:n, Björka. kl. 4 e. m. auktion å byggnader. Onsdagen den 12 Maj. Gusum. kl. 10 f. m. nötkreaturspremie ring. Linköping, kreatursmöte. Orlunda s:n, Orlunda Hoffmansgård, kl. 1 e. m. lösöreauktion. Vestra Stenby s:n, Hålan. kl. 2 e. m. lösÖra- auktion. Torsdagen den 13 Maj. Ringarums s:n. Torp, kl. 10 f. m. nötkreaturs- premiering. Vid Gryts kyrka, kl. 10 f. m. auktion å fär- digsydda manskläder m. m. Gryts s:n, Lilla Alö. kl. 1 e. m. fastighets- ' auktion och kl. 2 i lösöreauktion. Fredagen den 14 Maj. Kimstad, kl. 10 fm. nÖtkreaturspremiering. Mogata s:n, bandelslägenheten Minnet, kl. 1 e. m. auktion & manufakturvaror. Lördagen den 15 Maj. Östra Ryd, kl. 10 f. m. nötkreaturspremie- ring." Finspong, torgdag. Motala, kreatursmöte. Tingstads socken, förpantningslägenheten IClingsberg på Smedby egor, kl. 12 p. d. auktion å lagenheten och kl. 2 e. m lösöreauktion. FÖrSÖk blOtt 1 S kr. pr dag och ännn mera kaa tOrtjanas genom att sälja Visitkort frin John Fröberg, Finspong. Profver gratis men ej fraoco. (96o,46) Maltos Cannabis, bästa diotmedel för konva- lescenter, tnag- och bröst- sjuka, säljes hos välsorterade [t\^\3n rpecenbandlande ocb apote- 111 ™ käre. (268) 7/7/ Salu. Ingen Humbug! Detta bevisas bäst af Carl Nordens i Ske- ninge »närt sagdt öfver hela verlden spridda 8 trOm ledare, hvaröfver sä otaliga loford kommit mig tillhanda, att de ej kunna här uppräknas. Huru mlnga äro ej de, som lida af trögt och sjukt blod, som orsakat mångfaldiga sjukdomar, hvilka konstgjord medicin ej kan bjelpa, men deremit ett naturligt medel, nämligen den Elektriska Strömledaren, som kostar endast 75 öre och kan erhållas per omgående mot postförskott eller insändande af liqvid, då 20 öre bifogas till postarvode och 20 öre till silkessnodd, om sådan önskas. Spar- cch 10 öres frimärken mottagas. Mina Elektriska Strömledare äro 20 gånger kraf.igare än Volfa- och Samaritkorsen, som hvar och en *jelf kan ae D?, som af tvifvel ännn ej skattat sig denna utmärkta Helso- apparat, böra genast göra ett försök och allt tviftel blir di undanröjdt. Strömledere säljas i parti ocb minut hos Carl Norden, SUninge, N F 7j'uåb$rg9 Parfymhandel och Jernhandlartn Rund- ström & C:o, Narrköping, Handlanden Norr- déU, Linköping, samt för öfrigt nästan på alla platser inom Sverige. För döfva och lomhörda finnas små och prydliga Hörsellurar af nickel. Pris a kr. per st-jek. Carl Norden, (4389,1C0)_ Adress: SkeplPge. Ny norsk Slostll SSSS 16 kr., KKEK14 kr., K » Fetsill SSSS 21 kr. pr tnnna. Vid kontant köp 50 öres rabatt pr ta hos E. H. Danlelson, (266) ______________Sömmen._______ Osläckt KALK vid Kni/vinge i Vreta Kloster. ______________________________(3553,43) Kalkstensmjöl, utomordentligt fint paWrlseradt ouh af bästa beskaffauhet. Prof och analys p& begäran (352öi3) Ivar Kraft* Berg. Diverse. Fin-fin Lektyr för endast 25 Sre. Svensk Familjetidning tör hel» lata qvartalet I år erbilles omgående oob portofritt inom Sverige, då 35 öre i fnmSrken inalodu till dess Eip StockSoloh_________IS T. A. 34884) (154) Värfning. Vältrejdade ynglingar, mellan 17—22 år gamla, 1,70 m i längd ocb ej be- häftade med något lyte samt för öfrigt skötsamma och nyktra, erhålla an- ställning vid Infanteri-, Kavalleri- och Artilleriregemente i Stockholm. Da, som vilja lära sig ridning, hatt- skötsel m. m. och i sammanhang här- med aftjena sin värnpligt, äro mest välkomna vid Artilleriet. Vidare sanningsenliga upplysningar lemnas muntligen etteV skriftligen af: Brefbäraren O. Hultgren, Tanne- forsgatan 5, Linköping och Poliskonstapeln P. Smidt, Skmingt. Indécia, stationerad pä Gorstorp, 0,5 mil frän Linköping, Warrenby, stationerad pä Bj er ka- Säby, 1,9 mil från Linköping, Peter Plus, stationerad påBjerka- Säby, 1,9 mil från Linköping, Gambetta. stationerad på Berga, 0,2 mil från Sya, utlemnas till be- täckning mot en språngafgift af 10 kronor, eller fölackord 20 kronor, för ston tillhöriga inom Östergötland boende personer. För andra ston är språngafgiften 20 kronor och föl- ackord 40 kronor. Anmälningar kunna göras pr tele- fon till gärdskontoren. (3766,142) H.ite&.re Olser?eral W0f Hlugat, som kan anmälas till försäkring omedelbart före kastration, anses i likhet med % 37 i regi. såsom redan försäkrad, dä handlingarna blifrit af försäkringstagaren underskrifna och tillika msd afgiften till veterinären af- lemnad. •s*~ FBI, som vid födelsen haft lif, ersattes Tid dödsfall före kalenderirets siat med 50 kronor om stost är for- sakradt i OatersjSilamda K reatar.-FOrsAkrti>c*»B«lac. (4477,164) 134 — Och andra stackare, som endast få smutta af det, suckade Alm. Han var nära att tappa koncepterna vid tanken på att Forster tappade vin. — Kan man få träffa den hedersmannen? åter- tog Alm. Jag har så mycket att säga honom. — Kypare, kypare! ropades i detsamma från flere häll, kypare! — Herrn hör, huru upptagna vi äro, och jag tror knappast att husbonden har tid; men skulle icke herrn — och kyparen mönstrade härunder Alm med en klok blick — ba tillfälle att stiga ned i källaren. — Ett förträffligt infall; det har jag ingenting emot. Dä Alm nedkom i källaren, befann han sig ett stort och rymligt hvalf, upplyst af en nedhängande lykta. Luften var frisk och sund, marken var torr, men det var med svårighet han i haltdunklet förmådde upptäcka föremålen omkring sig. Han såg väl det ena sprundade fastaget på det andra och det ena buteljlagret bredvid det andra, men visste icke rätt, hvart han skulle vända sig i denna katakomb. Då märkte ban, huru en klar ljusstråle bröt sig fram från en halföppen dörr längst in, och med hän- derna försigtigt trefvande framför sig, begaf han sig ditåt. Når han öppnade dörren, mötte honom en syn, så vacker, att det rigtigt vattnades i honom i munnen. Vid en stark och klart lysande lampa satt For- ster framför honom. Hans ansigte var så välmå- ende och vänligt, uttryckte så mycken trefhad, lugn och tillfredsställelse, som om intet af all härlighet kunde återstå honom att önska. Det var en af na- turens goddagspiltar, hvilande på egna solida grun- 1SS god. Skål, min gamle vän! Näå! Du skulle säga Nåväl då, men man kan väl ej höra oss här. — Var icke rädd, jag skall skjuta till källar- dörren, så der ja, nu kan du tala hvad du vill, och hin håle skall ej höra oss. Alm betraktade Forster och såg, huru intresse- rad han blifvit. — Jag har upptäckt en hofhemlighet, du, till och med ett par. — Har du det, och de äro vigtiga? — Som jag sagt. Vigtiga, framför allt för nå- gon, som är i Italien. Så vigtiga, att jag tror, att han, med kännedom om dem, skulle återvända hit på ögonblicket. — Hvad hör jag? Förtro mig dem, och du kan vara öfvertygad, att de på säker väg skola komma till hans kännedom. Det ryckte härvid till i Alms ansigte, utan att han sjelf ens tänkte derpå. — Du känner då en säkrare väg, du än andra, hvarpå du kan fortskaffa underrättelser af vigt? Alms sätt att framställa denna fråga väckte hos Forster något tvifvelsmål om hans ärlighet. Forster drog sig också ett steg tillbaka och beslöt att vara på sin vakt. — Det förstås, besvarade Forster Alms fråga, att vägen är säker; det är den vanliga postvägen, och jag har ej hört, att någon olycka inträffat på den. På Forsters rörelse och det försigtiga svaret märkte Alm, att han förhastat sig. Det gälde att lijelpa upp aktierna igen. — Naturligtvis finner du, att värdet, af hvad jag vet, egentligen just består deri, att ingen annan än jag har någon reda derpå. Och då det är tydligt att, om jag oförsigtigt meodelar mig med någon an- nan, jag lätt kan gå förlustig de fördelar, jag önskar 138 — Du bryter af din mening, hvad vill du såga? — Intet, min bror, ingenting. — Du har kanske icke förtroende till mig? Alm lutade sig fram, liksom för att kasta en forskande blick in i Forsters ansigte. — Efter du sjelf säger det, sä måste jag bekänna, att jag fruktar för att förtro mig åt någon, att jag ... — Hvad som ligger dig på hjertat, är således vigtigt, kanske mycket vigtigt. — Af den högsta, den största vigt. Jag tror, att . . . — Hvad tror du? Tala rent ut! — Att hela mina framtid beror derpå; att jag nu rigtigt kan säga, att jag har lyckan i mina hän- der, endast jag ej genom någon oförsigtighet åter släpper den ifrån mig. Jag föreställer mig nämligen, att, om jag endast kunde få reda på en sak. Forsters nyfikenhet började stegras. — Förtro dig åt mig, Alm. Kanske kan jag göra mera, än du föreställer dig. Hvad är det för en sak du vill veta? — Jag är fullkomligt öfvertygad, att du skulle kunna upplysa mig, om du ville; men . . . Icke så många men; skål, min bror, och tack för det, .att du tittade hit! — Åh, hvilken prägtig dryck, skål, Forster, men . . . — Men, sade du. — Ja, ser du, jag känner dig icke så mycket nu som förr; icke kan jag veta dina förbindelser; visste jag ändå, att du vore af själ och bjerta till- gifven Armfelt, visste jag blott det, så . . . — Tillgifven Armfelt? Hur kan du ifrågasätta det? Jag har ju honom att tacka för allt, hvad jag eger. Vid gud, är det något, som rörer honom, så tala upprigtigt. En bägare vin till. Varan är ju 135 der samt nöjd med sin verksamhet och sin lott, som här visade sig, och visade sig icke blott belyst at ett vackert lampsken, utan snart sagdt förklarad af ett ännu högre sken, ett sken, så strålande och underbart, att Alm aldrig förestält sig något dylikt. Forster hade nämligen nyss dragit tappen ur ett af de Otverst liggande vinfaten, och den rubinröda vin- strålen störtade derur och i ett fastage nedanför. Mot lampskenet lyste kaskaden, som om den varit af eld, men af en eld, skiftande i tusen klara och glimmande färger. Forster tycktes njuta af synen, men kanske ännu mera af den drufdoftande, aroma- tiska utdunstningen. Alm inandades ett helt blom- sterrikes vällukt. Utan att en enda droppe berörde hans tunga, rusades hans sinne at ett ljuft behag. Han njöt här icke af vinrankans kött och blod, utan af dess sjal och andedrägt; det var icke rubinen, som smalte på hans läppar, det var dess glans, som omgaf hans sinne både med tjusning och berusning. — Da lyckans gunstling! utropade Alm, ej mera mägtig att hejda sina känslors svall. Forster såg upp. Då han igenkände Alm, ut- sträckte han vänligt sina armar emot honom, utan att likväl yttra ett ord. Han tycktes vara både vakande och drömmande: vinet doftade omkring honom. — Gratulerar, gratulerar! hår sitter du vid ett Niagara at guld, du välmågans guldgosse. För tusan — hvad lönar det mödan att göra sig samvetsföre- bråelser för några riksdalers skuld till dig — skall eljest säga, att jag nu kommer för att liqvidera fick- lånet — du mins — då vi sista gången åto osa mätta tillsammans — du lånade, ocb jag bestod. — Ah, jag kommer ihäg, det är nu bra långe sedan; du menar, då vi voro på Liljeholmen, den der aftonen, då du trodde dig rigtigt knipa lyckan i kra- 142 Forster vara bara hjerta och öra. — Du älskar ju Marie mycket? Älskar henne som dig sjelf, mera än allt annat? — Visserligen. Jag ville hellre svälta i åtta dagar än icke få se henne en enda dag. — Hvad tror du väl då den skall känna, som älskar lika varmt och innerligt som du, men likväl |iiåste afsäga sig till och med hoppet att ega den man älskar? — Du älskar då äfven? — Beklaga mig, jag gör det. — Och du älskas älven tillbaka? Man såg Forsters deltagande i hans ansigte. — Men det är ej nog dermecl, fortsatte Alm. — Icke nog, min gud, på hvad sätt kan du öka denna smärta? — Och likväl, jag säger, att det ej är nog med att jag ej ens får hoppas att ega henne, nej, icke nog, ty en stund egde jag likväl detta hopp, och jag var lycklig, men nu — nu — ack, att en gång lia egt och förlorat hoppet, är smärtsammare, än ätt al- drig hafva egt det. — Men, hvad vill du väl säga härmed? — Skulle du ha hjerta att beröfva någon hoppet? — Omöjligt, nej! — Då hoppets stråle dör, då är det natt in- om oss. — Du har lätt, en förfärlig natt. — Huru anser du den, som är nog hjertlös att beröfva den fattige, honom, som ej eger något an- nat i verlden än hoppet, som är hjertlös nog, säger jag, att beröfva honom det? — Han är hård, mycket hård, ban är åtminstone icke ädel. — Du dömer dig sjelf, ty du liar beröfvat mig detta hopp. 147 — Eller till Droon eller till Pietro . . . — Hvilka äro de? — De äro Armfelts kammartjenare. Det var för Alm ej lätt att dölja sin glädje öf- ver de upplysningar han erhållit. Han beslöt också att aflägsna sig. utan att väcka Forster ur den, an- tingen af samtalet eller vinet framkallade, ovanliga sinnesstämning, hvari han syntes vara försatt. Men när Alm reste sig upp, reste sig äfven Forster, lik- som om båda två följt samma rörelselagar. — Fyll i bägarne åter, anmodade Alm -Forster, för att undgå allt vidare samtal. — Du lemnar mig. — Tiden är det enda kapital jag eger. — Din skål, min bror! — Klang, pokaler! Vi beiinna oss åter i Reuterholms hus. Alm hade redan slutat redogöra för sitt besök hos Forster. — Jag är nöjd med er, Alm, yttrade Reuter- holm. Kom hit en annan gäng; jag skall ej glömma bort er. Lemna mig nu. Men Alm qvarstod ännu ett ögonblick pä sin plats. — Ka annan gång, mumlade ban lör sig sjelf, en annan gäng Det är på det viset, som lycka och oberoende alltid stjäla sig ifrån mig. Det enda, jag får af dem, är löftet — en annan gäng. — Se der en börs till! Alm grep den i luften såsom en boll. Dä Alm lemnade rummet, inträdde polismä- staren. Oaktadt Liljensparre till en tid sökt ställa sig det herskande partiets önskninger till efterrättelse, lörblef han i alla tall alltid för mycket oberoende 146 framför allt fröken Rudensköld. Besinna, om bref- vet skulle brytas? Du vet icke . . . — Säg ut. — Att fröken Rudensköld, nej, nej, nämn någon annan. Alm lutade sig helt förtroligt ned emot Forsters axel. — Hvad tror du om öfverpostdirektör Franc? Forster, bedårad af Alms inflytande, nästan liviskade fram dessa ord. Således, der har jag n:o två. — Omöjligt, omöjligt! ropade Alm. Du vet icke, att fröken Rudensköld kastat sig i hertigens armar, att Franc — han visste icke hvad han skulle till- räkna honom — att Franc, men min gud, du år sjelf för lycklig att begripa alla olyckor i verlden. För att lörmå Forster att yppa hela sin hem- lighet, hade Alm inga betänkligheter vid att draga till med något, lika mycket hvad som helst. Öfverraskad af underrättelsen, att fröken Ru- densköld öfvergått till hertigen, var Forster i denna stund anse att nästan som blind. — Fröken Rudensköld, anmärkte han, skulle ba förrådt Armfelt! — Franc har varit uppkallad till hertigen. — Hvad säger du? Då år det bäst att låta brefvet gå genom Bregard. — Hvem är han? — Postmästare i Hamburg. Ingendera talade h"gt, man endast liviskade fram orden. — Och sedan går det säkert? — Om du vill, så kunna vi adressera det till . . . — Jag törstar, adressera det till . . . — Till general Acton i Neapel, eller . . . ~ Eller ... 148 — Jag? Forster såg förvånad upp. Nyss hänförd af Alms sätt att uttrycka sig, kände han sig nu slagen. — Jag hoppades, att den hemlighet, jag upp- snappat, skulle kunna förskaffa mig Armfolts bevå- genhet, och jag ser på dig, huru högt man bör upp- skatta en sådan bevågenhet. — Håll, Alm, håll! du förkrossar mig. — Jag hade hoppats, att denna bevågenhet, se- dan jag först visat mig förtjent af den, skulle för- sätta mig, understödd af min egen verksamhet, i en ställning att också blifva berättigad att få älska den, af hvilken jag vet mig vara älskad. — För all del sluta. Jag skall säga dig allt. — Jag betraktade dig som en vän. — Tyst. — Jag misstog mig. — Du misstog dig ej. — Jag aflägsnar mig. — Du stannar qvar. Alm vågade ej förändra ett enda uttryck i sitt ansigte, af fruktan att ingifva några misstankar om sin egentliga afsigt. Han hade emellertid framkal- lat en rigtig täflan emellan sig och Forster, om hvem som skulle gå längst i uppoffrande tillmötesgående. — Jag stannar icke, fortsatte han, emedan jag nu inser, att jag i min önskan att få veta den säk- raste post-kommunikationen med baron Armfelt möjligtvis påkallat ett allt för stort prof af vänskap. — Långt derifrån. Drick en bägare med mig! — Qerna; men låt mig aflägsna mig. Din vän- skap för mig kommer dig kanske att glömma någon af dina pligter, och det skulle smärta mig högt. — Intet prat mera nu. Gud i himmelen vet, att jag ej vill förråda någon. Men att göra en vän en tjenst år icke förräderi. Sätt dig ned igen, Alm, och lugna dig. Du är upprörd. Gå huru det vill,