Titel: Östgötaposten
Datum: 1897-10-22
<-- Sida 2 -->
-
+    
<-- Sida 2 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD ÖSTGÖT A-POSTEN N:r 43, Fredagen den 22 Oktober 1897. Nyutnämnde l:ste landt- mätaren i länet A. J. F. Lager- gréen har for vårdande at enskilda angelägenheter beviljats tjenstledig- het till och med den 28 nästkom- mande Januari med rätt att, derest omständigheterna dertill föranleda, före nämnda tids utgång inträda i tjenstgöring. Kommissionslandtmä- taren i Jönköpings län Yngve Ost- wald har forordnats att under den tid Lagergréen begagnar den honom be- viljade ledigheten, i egenskap af vi- karie fortfarande bestrida förste landt- mätaretjensten i länet. Kreatursmötet i Norr- köping d.20d:s utmärkte sigfornk lig tillförsel, deribland en mängd ung- boskap från Småland. Handeln gick jemförelsevis trögt. Priserna voro för oxar 200 till 450 kr. paret, kor 60 till 120 kr., tjurar 70 till 200 kr. st. Till Kongo afreste d. 20 ds från Norrköping missionären fröken Sofia Carlsson, hvilken förut i tre år ver- kat derstädes, men nu en tid måst rekreera sig i hemlandet. I konkurs har af domhafvan- den i Finsponga läns härad försatts boet efter afl. hemmansegaren G. A. Pettersson från Bratteberg. Vägdelnlngarne. Mot Stafve- vägen, som föreslagits att ingå i Ly- sings härads vägdelning. har en pro- testskrivelse från hemmansinnehaf- vare i Blixhult, Öna, Stora Skräddorp, Klofverdala och Prestorp ingifvits till kon. befhde. BrSnnerlerna. K M t bar icke funnit skäligt bifalla landtbruka- ren Karl Albert Anderssons underdå- niga- ansökning om befrielse från er- läggande af tillverkningsskatt för 1,356,3 liter bränvin, som utan sökan- dens förvållande bortrunnit och gått förlorade från ett på nederlag vid Tillorps bränneri i Vikingstads socken upplagdt kärl, dengenom att några jernband å kärlet sprungit sönder. BrSnvinskontrollen. Läns- styrelsen bar till kontrollörer förord- nat: vid Ullevi bränneri, der tillverk- ningen börjar den 2 i nästa månad, landskontoristen e. o. hofråttnotanen Mauritz Petersson, och vid Täcktö bränneri, hvarest tillverkningen tager sin början den 1 Kov., e. o. landokan- slisten E. Bergström. "Mlnlsterkrisen"! Motala, Motala stadsfullmäktige beviljade i onsdags hrr John Anderson och Edv. Malm begärdt entledigande från stads fullmäktigeskapet och beslöto enhäl- ligt till protokollet foga ett tack till de afgångna för deras om samhällets utveckling inlagda förtjenster. Till stadsingeniör i Ho tala, efter till Oskarshamn alflyt- tade ingeniör J. Aspegren, valde stads- fullmäktige i går afton ingeniören G Robach. Motalas utvidgning. Gross- handl. Sv.Sandberg väckte d.20 d:s hos Motala stadsfullmäktige motion om att staden skulle söka förvårfva Duf- vedals qvarn, der en ganska ansenlig vattenkraft finnes, hvilken i en fram- tid kunde blifva staden till afsevärd nytta. Tranas provinsialläkare- distrikt. K. m t bar medgitvit att Tranås, Säby, Linderås och Frinnaryds kommuner må för tiden 1898—1902 bilda ett extra provinsialläkaredistrikt med station för läkaren i Tranås kö- ping och med rätt för honom till tjen- steårsberäkmng lika med civile läkare i statens tjeuat. Alvastra klosters ruiner. Vitterhets-, historie- och antiqvitets- akademien har hos k. m: t anmält Al- vastra ruiner för erhållande af bjelp mot total förstörelse. I sin framställ- ning anför akademien att lemmngarna af detta Sveriges första cistercienser- kloster, Alvastra, som en gång varit ett af de mest betydande ilandet och fordom i besittning at betydande rike- domar, h vilka genom klostrets indrag- ning vid reformationen kommo sven- ska staten till godo, tarfva snar hjelp, om det, som ännu återstår, skall kunna räddas. Enär lemmngarne ur arkeologisk och konsthistorisk syn- punkt äro af synnerligen högt in- tresse, har akademien genom bygg- mästaren vid Vadstena klosterkyrka L. E. Peterson låtit uppgöra kostnads- förslag för åtgärder till deras beva- rande. Kostnadsförslaget, som slutar å 4,200 kr., hvilket belopp akademien hemställer måtte af nästa riksdag be- färas, afser alla hvalis och murars efriande från trärötter, växter och jord samt täckande med en cement- kaka, försedd med fall och passande vattenaflopp öfver alla hvalt och mu- rar. Vidare skall jorden bortschaktas omkring hela kyrkan utvändigt, så att socklarne bhfva blottade till en bredd af 10 fot från murarne och se- dan grusas med ett sex verktum tjockt gruslager. Invändigt skall grusas på samma sätt, sedan gräsmattan och träden blifvit borttagna omkring alla murar och pelare. Alla lösa sockel- stenar, som blifvit rubbade, tillrätta- läggas, och nedmuras i cementbruk på sina ursprungliga ställen. Innan cementtäckningen ofvanpå murarne företages, göras de väl rena från jord, trä och gräs samt aftvättas med vat- ten och inmuras med kalksten och cementbruk på de ställen, som är nödvändigt så väl för hvalfvens be- stånd som ock för behofliga vatten- aflopp. Alla större sättsprickor igen- muras med cementbruk, likasom alla större fogar, särskildt på den utvän- diga sidan af vestra gafveln, hvilken synnerligen är utsatt för skador af inträngande vatten i blåsigt regnväder, fogstrykas likaledes med cementbruk. Slutligen skall från klostret på lämp- ligt sätt anordnas ett vattenaflopp, antingen genom att gräfva ett öppet dike eller anordna en afloppstrumma, så att ei något vatten blifver qvar- stående inom eller utanför murarne. Dessutom skall vestra gafvelfönstret iordningställas såsom det fordom varit och Sverkerska grafven fullständigt täckas. K. m:t har anbefallt länsstyrelsen att infordra yttrande om och i livad mån bidrag till bestridande af kost- naderna för ifrågavarande konserve- ringsåtgärder vid Alvastra ruiner kunna förväntas inflyta frän den ort, som är närmast intresserad i dessa fornlemningars skyddande. Sjelfmord. I fredags på mor- gonen aftiände sig å Linköpings fattig- hus intagne 67-årige C. F. Petersson lifvet genom att dränka sig i derva- rande klapphusbassäng. P. hade an- nars varit en at de friskaste och mun- traste gubbarne på inrättningen, hvar- för man svårligen kunde misstänka honom om några sjelfmordsplaner. I torsdags qväll lät han emellertid falla ett yttrande om att han skulle :'göra pinan kort" och flytta derifrån, och redan innan det dagats i går morgse gick han ut och satte beslutet i ver- ket. Vattnet i bassängen är så grundt att P. måst luta sig ned för att kom- ma under det, hvadan all tanke på olyckshändelse är utesluten. — Sjelfmord begick tisdagen den 12 dennes hustrun Klara Wig i Juss- ryd, Ödeshögs socken, omtalar Ö. Kur. Hennes man hade på morgonen be- gifvit sig till marknaden i Odeshög Längre fram på morgonen hade hustrun lemnat sina tvenne minder- åriga barn några sötsaker och sagt sig skola gå bort, samt bedt dem vara snälla. Derefter hade hon gått och kastat sig i den ej synnerligen långt från hennes hem belägna Angryds- sjön, der hon längre fram på dagen återfans. Den så sorgligt omkomna qvinnan var för omkring ett år sedan svårt angripen af influensa, och lärer redan då ha gjort försök att på dylikt sätt ända sitt lif. Derifrån blef hon dock hindrad och har allt sedan visat sig redig och pålitlig. — (N. T) Ett äldre, ogift fruntim- mer fröken Mathilda Malmqvist har natten till söndagen hängt sig i sin bostad i huset n:r 16 Repslsgaregatan i Norrköping. Då hennes tjänsteflicka vid Vs 8 tiden på morgonen inkom i hennes rum fann hon till sin be- störtning M. hänga död i en af ett snöre gjord snara, som anbragts i ett kakelugnsBpjell. Enligt hvad Bom opp- gifvits, hade M. på senaste tiden varit grubblande till följd af ekonomiska be- kymmer. Hon hade under en längre tid uppehållit sig med matservering. Folkskolan. Till erhållande af förenade skolläraie , orgelnist- och klockarebefattningarne i Ekebyboma har skolrådet af 14 sökande (deraf 5 aflagt pro ) uppsatt på förslag: C. G. Nyqvist från Vartofta. P. A. Nilsson från Södra Vi och C. Ågren från Näj- hult i nu nämnd ordning. Val kom- mer att förrättas den 24 Oktober. Skogsköp. Handlande C. Ahl- qvist i St. Bölö af Mörlunda socken bar af hemmansegaren C. J. Magnus- son i Mossebo köpt 960 på rot stå- ende träd för 1,680 kr. och af krono- fjerdingsman A. P. Söderling i Mosebo omkring 2,000 träd för 3,080 kr. — Rusthållaren N. J. Nilsson i So- rebo, Mörlunda, har af hemmansega- ren N. P. Svensson i Fallebo, Krist- dala, köpt 5,000 sågtimmerträd för 10,000 kr. — omkring 4,000 st. på rot stå- ende träd ha af nämndemannen J. A. Jonsson i Haddarpsqvarn sålts till N. J. Ohlsson å Jakobsberg vid Lön- neberga station och J. P. Jonsson i Katebo. Fastighetsköp. (Ö. D) Den vackra egendomen Lönö vid Bråviken är af brukspatron Axel Hj. Lindhé för- said till löjtnant Franz Schäfer från Köpenhamn för 80,000 kronor. Gröda och inventarier ingå i köpet. Linköpings rådhusrätt. Att tills vidare uppehålla den genom auditören E. Schreibers frånfälle le- diga 2:dre rådmanstjensten samt ma- gistratssekreterare- och notarii-publi- cibefattningen i Linköping är förord- nad stadsnotarien 0. Mattsson och att under samma tid bestrida stads- notarietjensten e. o. hofrättsnotarien A. Holmer. Organistexamen aflades mån- dagen den 18 dennes infor direktör Fr. Thorselius af folkskolläraren Erik Gustaf Gustafsson från Bottnaryds församling af Jönköpings län, samt af hr Emil Andersson från Öfverums bruk. Freqvensen vid vara badorter sommaren 1897 stälde sig som följer: Arvidsviks 421, Borg- holms 409, Båstads 760, Djursätra 381, Grennaforssa 200, Halmstads 447, Hellby 272, Helsjön 302, Hio 435, Holsby 291, Kahlhytte 132, Katt- viks 242, Lannaskede 501, Ljungskile 360, Loka 472, Lundsbrunns 542, Lyckornas 847, Marstrands 1,900, Medevi 1028, Mössebergs 521, Norr- telje 792, Nybro 530, Porla 663, Ra- gunda 220, Éamlösa 1,167, Rindö 251, Ronneby 1,723, Rostocks 354, Ryds 441, Sköfde 125, Stillingson och Stenungsunds 937, Strömstads 1,153, Styrsö och närmast liggande öars omkring 2,000, Säfsjö 62, Söderköpings 1131, Södertelie 752, Södra Vi 201, Tulseboda 360, Ulricehamns 224, Varbergs 935 och Ytterå 173. I Risinge ödekyrka. Sedan dels församlingen, dels vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien lemnat anslag lör bevarandet af detta fornminne, har genom den för ända- målet tillsatta komitens (brukspatro- nerna A. Ekman å Finspong och A. Ekelund å T sunda samt kyrkoherden A, Graneli) forsorg i sommar nytt tak blifvit anbragt å den gamla kyrkan. Dessutom äro andra arbeten å den- samma utförda, så att dess inre un- der kommande vinter är skyddadt för snö och regn. Nästa år ämnar man, då medel härför anskaffats, fortsätta skyddsarbetet, insätta fönster och dörrar o. s. v., meddelar N. T. Qvarnarrende. Mjölnaren J. F. Skagerström, hvilken varit verk- mästare vid Kimstads qvarn, skall nu arrendera qvarnen för ett årligt arren- de af 9,500 kr. Frän Stlftstyrelsea. Sökande äro: till kyrkoherdebefattningen i Gryt komministrarne J. F. Trybom, A. V. Andersson, H. A. Tidman, K. J. Lind, S. Andrén, N. Lithander, A. B. Cas- sel, E. Ljung, teol. kand. H. Ulander och v. pastorn C. A. Eckerbom; till komministerstjensten i Stjern- orp v. komministern L. Brodin, kom- ministers-adjunkten P. M. R. JaDzon, v. pastorerna Aron Karlsson och Ture Nelson samt s. m. adjunkten Bengt Aurelius; till teckningsläraretjensten vid all- männa läroverket i Eksjö finnes ingen sökande. Hufvudstaden. Den lurade procentaren. I dessa procentarnes "jubileumsdagar" kan det ju ha sitt särskilda intresse att höra omtalas, hur en gammal pantlånare och procentare en gång på det grundligaste blifvit lurad. Förliden höst kom till Stockholm en ung man. Han såg nog så bra ut, hade snygga gångkläder och på- stod sig läsa på ingenjörsexamen. Det lyckades honom att genom ett vinnande sätt skaffa sig kredit för kost och logi, och ett helt år har han "lefvat på vigg" — till på köpet af alldeles obekanta personer. Under senare tiden titulerades han "ingeniör", och i närmaste grannska- pet till hans bostad visste folk be- rätta, att han var son till en mycket förmögen brukspatron i Småland. Den unge mannen saknade en dag pengar — det hade ju händt honom ofta förr, men denna gång gälde det att betala en "hedersskuld" — och så gick han till en agent, med hvilken han blifvit bekant vid spelbordet på en källare på Södermalm. Han ut- färdade två vexlar på hvardera 800 kr. och erhöll 200 kr. pr styck, se- dan han förklarat, att han falskeligen skrifvit sin faders och en farbroders namn. Agenten skaffade nämligen på dessa papper penningar hos pantlå- naren-förläggaren . Den unge låntagaren, som gifvetvis icke saknade förmåga att lägga sina ord, lyckades på detta sätt utfärda vexlar till ett belopp af omkring 4,000 kr. mot en ränta, som motsvarade ungefär 80 proc. Den "hedersman", som belånat dessa papper, accepte- rade dem och fick valuta i en pen- ninginrättning, der han är intressent. Men han har sjelf måst lösa ut vex- larna, ty det har befunnits, att den förhoppningsfulle ynglingen försvun- nit, och att hans fäder och slägtingar äro medellösa. Låntagaren är en f. d. landtbokhållare. Det enda sanna i hans uppgifter var, att han är bördig från Småland. Apropos det stora bärgnings- företag, som svenska bergmngsbo- laget "Neptun" åtagit sig nämligen upptagandet af den sjunkna ryska pansarbåten "Hangöudd" meddelas följande: Storartade och dyrbara förberedel- ser till detta arbetes påbörjande tidigt nästkommande vår vidtagas genast och komma att fortgå under loppet af hela instundande vinter. Den ryska båten ligger sjunken på 17 famnars djupt vatten, då deremot det af bolaget upptagna engelska pan- sarfartyget "Howe" endast tåg stran- dadt. Arbetet blir här betydligt svå- rare och riskablare. Om det miss- lyckas, kan man beräkna, att för- lusten ej kommer att understiga 800,000 kronor. Vid "Howes" berg- ning var den ekonomiska risken en- dast tredjedelen så stor. Cirka 30 dykare torde få vara i jemt arbete vid den sjunkna pansar- kolossen. Lyckas bergningen blir ersättnin- gen 1,800,000 kr. Ett väl/örsedt bo. Den 22 sist- lidne Juni afled i Stockholm bygg- mästaren Johan Andersson, hvilken egde en mängd fastigheter i hufvud- staden, bland annat holmen Ströms- borg invid Riddarholmen. Andersson, som var son till fattiga föräldrar i Småland, hade vid mycket unga år kommit till Stockholm och der bor i' at sin bana som murarehandtlangare. )en nu till Stockholms rådhusrätt inlemnade bouppteckningen efter An- dersson visar, att ban efterlemnat en förmögenhet af 4,670,212 kr. 30 öre. Ä detta belopp har en bouppteck ningsafgift erlagts med 23,351 kr. 9 Ofri ga landsdelar. För ardennerhästafvelus be- främjande inom Vestmanlands län har man beslutit att bilda en för- ening. Ett tjugutal intresserade sam- manträdde i lördags i Vesterås. För att utarbeta stadgar för föreningen tillsattes en komité af fem personer. Den lille äfventyraren den förut omtalade 13-årige tyske poj- ken, som på egen hand utan res- kassa gett sig i väg till Stockholm för att se på utställningen och söka arbete, kom fram till Stockholm ett par dagar före utställningens stäng- ning och fick se utställningen, men något arbete erhöll han ej. I lörra veckan kom han, på återresa från Stockholm, till Södertelje och fördes till poliskontoret. Emellertid begrep man ej hans plattyska, och för att kunna meddela sig med honom skaf- fade man en tolk i en välvillig per- son från dervarande jutefabrik. Till denne uttryckte pojken sin önskan att få arbete. Och sådant erhöll han å nämnda fabrik. Det kanske blir karl af pojken en gång. Gry har han, skrifver Söd. Tidn. Dräp. Vid den under arbete va- rande militärvägen mellan Ruskträsk och Norrbottens läns gräns går ej alltid så fredligt till. Nyligen har häk- tats en arbetare vid namn Ljunggren, hvilken under rusets inflytande kom- mit i handgemäng med flera personer, bland andra en känd s. k. konjaks- langare Eiwersson, hvilken sedermera anträffats död på vägen mellan Vorm- träsk och Ruskträsk. Hemsk död. Sistlidne lördags qväll kl. 11 tilldrog sig vid Billeruds trämassefabrik vid Seffle i Vermland en sorlig olyckshändelse, bvarigenom ett meumskolif spildes. Dervid lär ha tillgått sålunda, att skrufven till en lucka på en trämassekokare an- tingen sprungit sönder eller lossnat, hvarigenom luckan öppnades och ko- karens sjudande innehåll utströmmade med sådan kraft, att det öfverspru- tade och medförde fabriksarbetaren August Wik till tråmassebassången, der han befans flytande i den heta trämassan, då personer pä hans nöd- rop tillskyndade. Mannen dog efter 12 timmars svåra plågor. Romantiskt Vid den i fjol som- ras på sjön Varpen timade olyckan, då flere af döfstumskolans i Bollnäs elever samt föreståndarens hr Pra- witz' fru omkommo genom drunkning, räddade hr Prawitz en af lärarinnorna, fröken Alma Toll. Förlofning har i dagarna ingåtts mellan räddaren och den räddade. "Jemtlandskören bildades på sammanträde med Östersunds och om- nejds sångare i fredags. Öfver fem- tio sångare deltogo i bildandet och kö- ren kommer att ledas af tandläkaren John Rosendahl såsom ordinäre sång- anförare och organisten Paul Ferien som ersättare. Jemtlandskören torde få antecknas som förste afläggare af den minnesrika allmänna sångarfesten år 1897, säger Östersundsposten. En akanik "herregårdsras". En intressant motion kommer att be- handlas vid Skånska brjshålloingsfOrenin- gans sammanträde i Land den 6 Nov. Den har väckts af friherre J Gyllenstierna ä Bjersgård och är af följande innehåll: "Vid årets premieringsresor såväl som genom föregående iakttagelser bsr jag funnit att inom provinsen finnas mänga kreatur af en något obestämd typ, men alla stora, breda, kraftiga och försedda med goda mjö ktecken, frambringade genom korsningar eller majligen minnes- märken från gamla goda stammar, som äro dömda att öfvergå i sämre, såvida intet göres för att rädda dem. Som braksdjur äro dessa ofta de bästa; som afvefsdjur kunna de nog äfven ha sitt värde. För att något skall göras för att taga vara på denna brokiga samling af goda djur föreslår jag, att styrelsen an- modar de båda länens planeringsnämn- der att låta nppiätta stambok öfver de kor, hvilka oberoende af färg, hornställ- niug m. m. icke tillhöra någon känd ras, men genom sin exteriör åtgörs typen för hvad man önskar af en stor, kraftig, hög- mjölkande ko. Den stam, som bär sä småningom bildas, kan förslagsvis kallas "Skånsk herregårdsras", ocb motionären är G vertvgad om, att det i en framtid älven blir eu sådan". En upprörande historia berät- tas af N. W. T. Den lyder i korthet så: För någon tid sedan, i början af förra månaden, återvände hit till Sve- rige från Amerika skrifvaren Ernst Algot Malmtöf bördig från Norrköping. Strax före afresan från Amerika nade Malmlöf ingått äktenskap och medför- de till hemlandet sin hustru; de ny- gifta skulle här nedslå sina bopålar för framtiden. Vid ankomsten till Sve rige stäldes resan först till hustruns födelsebygd, i Karlstadstrakten, der- ifrån emellertid mannen snart på egen hand begaf sig till Norrköping, enligt föregifvande för att helsa på slägtin- gar. Under sin vistelse i Norrköping måtte Malmlöf åter fattat behag för ungkarlsståndet, ity att han tillskref sin hustru att nan "icke mera fanns till" och rådde henne att återvända till Amerika och der söka sitt uppe- hälle. Med Malmlöf försvann äfven sextusen (6,000) kronor, som hustrun genom arbete sammantjenat i Arne rika, och som hon, lättroget nog, öf- verlemnat till M. Den snygge äkta mannen njuter nu at hustruns bespa- ringar, under det hustrun befinner sig i saknad at snart sagdt det nödvän- En hotands eldsvåda utbröt nat- ten till sistl. lördag vid 1-tiden i änke- fru Hottings gård i Enköping.. Tre ut- busbyggoader nudbiunno. äfven en magasinsbyggnad sitnt en brygghu^- byggnad m.-d två boningsrum tied- brunno. Båda dessa byggnader voro belägna i o vannämnda gärd. Elden lättade två gångar tag i enketru Höf- lings två-vånings trähus, inen släcktes båda gångerna etter energiska ansträng- ningar. Från enketru Hoilings fiård kastade sig elden öfver till pästgifva- rui W il:.nders gärd. der stall och vagns- bus ni dbrunno, snrnt till enkeiru Lind- holms gård, der alla uthusen biunno. 4 svin innebräudes. Vid 5,-tiden på morgonen var elden begränsad. Lös- öret var lörsäkradt i bolagen Skan- dia och Svea. De brunna uthusen voro löisäkrad.) i Stä'.!e"nas allmänna brand- stodsbolag. Skogsaköflingen i Smaland ingifver Sm. Alleh. allvarliga bekym- mer för framtiden. Och detta så myc- ket mera som i allmänhet den en- skilde, på några lysande undantag när, aldrig gör det bittersta för sko- gens återväxt. Den merendels fat- tige och skuldbelastade säljaren af en skogspark förmår det icke, och köparen, som vanligen är "baggbö- lare" till professionen, bekymrar sig icke derom. För honom gäller det blott att roffa det mesta han kan, och derför växer det ödemark på öde- mark i hans spår. Han lemnar nu- mera i regel icke ett fröträd eller en pinne så stor som en målstake efter sig. Ty det, som icke kan användas till propps, duger nu, sedan sulfitfa- briker uppstått litet hvarstädes, att mala sönder till trämassa. Under så- dana omständigheter har man med glädje och tillfredsställelse sett till statens välbetänkta omvårdnad af sina boställsskogar och dess framsynta företag, att gång etter annan inköpa för skogssådd lämpliga vidder. Och dock gifves det tillfällen, då sjelfva staten nödgas, på grund af en för- fattning, medverka till det totala öde- läggandet af de allra yppersta skogs- bestånd. Riksdagen har vid ett till- fälle beslutat, att kronohemman, hvil- ka icke lemna minst 400 kronor i år- ligt arrende, skola försäljas. Och på grund af den författningen har det in- träffat, att hemman, som på grund af sin klena åkerjord ej lemna så stort arrende, men ega betydande skogs- bestånd, bevuxna med de härligaste skogar, måst gå under klubban och komma i notoriska baggbölares ego. Sjelfmord. Poststationsförestån- daren i Svedala, Skåne, A. Horney har i fredags afton afhändt sig lifvet medels hängning. Horney, t. d. fan- junkare, men ej pensionerad, hade några år varit poststationsförestån- dare. På senare tiden hade hans sätt att sköta stationen gifvit anledning till anmärkning från vederbörandes sida. Postdirektör Winroth reste i fredags e. m. ut till Svedala för att inspektera stationen, och hade, sedan ban tagit närmare del af förhållan- dena, förklarat för Horney att han ej finge behålla sin plats. Kort derpå gick H. ut och hängde sig. Horney var en sextioårs karl och efterlämnar enka samt sex barn. En balans å omkring 300 kr. upp- täcktes redan i fredags, och i lördags fortsattes undersökningen, med hvad resultat är ännu icke kändt. Norrländsk storindustri (D. N.) För någon tid sedan fästes allmänna intresset i Norrland vid en liflig spe- kulation i vattenfall Den stora gåtan lär nu i dagarne ha fått en lösning. Ett bland de inköpta vattenfallen i Ljungan, invid Alby järnvägsstation, är det törsta som kominer att användas för ett stort industrielt företag. Detta fall eges af Alby vattenfallsaktiebolag och förfogar öfver 8,000 hästkrafter. En af de förnämsta intressenterna och skaparen af denna kraftaffär är prof Gösta Mittag Leif I er i Stockholm. Af detta vattenfall kommer nu inom kort ungefär en fjerdedel si kraften att ta- gas i anspråk af ett nybildadt aktie- bolag (med 800,000 kr. kapital), som under benämningen "Alby elektroke- miska aktiebolag" kommer att i stor skala drifva tillverkning af kemikalier för tekniska behof. Sjelfmord af svensk ameri kanik läkare. Enligt amerikanska tidningar bar den svenske läkaren d:r P. A Edelsvärd i Mc Eeesport berof- vat sig lifvet genom intagande af cyan- kalum. Edelsvärd, som var 33 år gam- mal, var född i Hernösand ocb kom till Amerika för omkring 12 år sedan, der ban för fyra år sedan graduerades och torvärfvade sig ganska vidsträckt prak- tik. Han 8Örjcs i Sverige af, bland an- dra, en broder och syster. Donationer. Aflidna enkefru Ma- thilda Mootelin, f. Oldberg, bar, enligt Lunds Veckoblad, genom testamentariska dispositioner skänkt: till Lunds hushålls- skola 1,000 kr., till "Jnltomtarne" 1,000 till fonden för Pduvres bonteuses (som löi vältas af Lunds sparbank) 2,000 ocb till Lunds frivilliga förening för de fat- tiges vård 2 000. En itrid med "björnar" utkäm- pades i fredags middag vid Hvetlan- da jernvägsstation af en ung snickeri- arbetare från Nässjö, som någon tid haft anställning i förstnämnda sam- hälle. Nu tänkte han i all tysthet skudda Hvetlanda-stoftet af sina föt- ter medelst att afresa på middags- tåget. Detta uppsåt föll dock icke en del personer, hvilka han var skyldig för spisning, kläder m. m. i smaken, hvadan följden blef att den unge mannen vid stationen omringades af en skara rytande "björnar", mot hvil- ka han en stund manligen värjde sig, men omsider måste gifva tapt då ett par af dem upplyfte honom på sina axlar och till passagerarnes stora munterhet buro bort honom från sta- tionen, Tåget gick och "björnarnes offer" blef qvar. Följande remonteringshiito- ria berättas af en sydsvensk tidning En hästuppfödare hade vid ett till- fälle framfört en häst vid Skånska dragonregementets remontering. Men hästen var tillfälligtvis i dålig kon- dition och framfördes illa samt blef kasserad. Missmodig öfver motgån- gen sålde landtmannen hästen till en hästhandlare, som plägar sälja re- monter, för 450 kr. Denne fiffade i all hast upp hästen, red den litet och fick den någorlunda i skick. Dagen derpå presenterade han djuret vid hu- sarernas remontering, förde fram det med smak — kanske han äfven i all hemlighet stimulerat det på något sätt — och fick sälja hästen till re- mont för 650 kr. Alltså en liten nätt förtjenst på ett dygn af 200 kr. Ett supgille ocb ett dråpslag Två elever vid den i Malung i Da- larna förlagda kolareskolan råkade en natt i förra veckan efter ett sup- gille i gräl med hvarandra. Den ene, Nygårds Anders Jonsson från Malung, erhöll dervid ett så svårt slag, att han af avimmade och inom några tim- mar var ett lik. Den döde var vid till- fället den, som bjöd sina kamrater på spirituösa, oaktadt förtärandet af sådant var af föreståndaren för sko- lan förbjudet. Dråparen har häktats och införpassats till Falu länsfängelse. Hvarför aldrig ringel i stör- sta kyrkklockan i Nora, derom berättar Jojje i Göteborgs Handels- tidning. Den lilla bergalagaataden Nora fick for en femton tjagn är sedan en ny, vacker kyrka. Ritningarna både granskats ocb gillats af alla möjliga bäde andliga ocb verdshga fackmän. klockaren inte undantagen: men när kyrkan stod mer an balffärdig, fick klockaren den ljusa idéeo att "gå in ocb titta på orgelläk tåren" — och bi, dä befanns det, att någon läktare eller annao plats för orgeln alls icke existerade, bvarken på ritning eller i verk- ligheten ! Na voro goda råd dyra - dyra i ordet» bokstad gaste bemärkelse, ty rådet blef att för en ganska betydlig kostnad spränga opp plats för orgeln i det redan färdiga tornet. Ilen on höll den sista villan på att bli värre än den första, ty tornet sprack, och somliga påatodo, att det "satte nig* ocb började likna det lutande tornet i P aa; ja, hos borgmä- staren, som bodde alldeles invid och sades vara det närmaate målet törtorneta fallande - ajnka afaigter. blef det verkligen allvarligt i fråga satt att företaga en skyodaam flytt- ning. Nä, så illa gick det na inte; tornet stlr der än i dag ocb pekar fortfarande rakt upp i vädret, såsom ett anständigt kyrktorn ag- nar ocb anstår. Hen fråga noraborna, hvar- för man nästan aldrig vågar ringa i deras »törsta kyrkklocka, så fä ni höra, om jag inte har berättat sant! En befordringstvist. .. Stockholm den 14 Okt. (Ensk. till Ö. C.) En befordringsfråga af prin- cipiel natur föreligger för närvarande till k. m:ts åtgörande. Professuren i medicin vid Karolinska institutet är ledig efter prof. R. M. Bruzelius. 1 stället för att anslå platsen ledig till ansökan har lärarekollegiet emeller- tid endast till erhållande af profes- suren anmält e. o. professorn vid in- stitutet J. G. Edgren såsom enligt kollegiets åsigt varande den lämp- ligaste till platsen. Häröfver har nu prof. S. E. Henschen i Upsala anmält besvär i en skrif- velse, som i dag inlemnats till eckle- siastikdepartementet Professor Henschen anför, attlära- rekollegieta kallelserätt eger tillämp- lighet endast beträffande en veten- skapsman af oomtvistelig öfverläg- senhet, men icke får användas som ett medel att frän tjenstens sökande utestänga någon, som kunde före specimenstidens utgång bhfva till plat- sen lika eller högre meriterad, än den anmälde. Han erinrar vidare, att kol- legiet för att få hemul för sin kal- lelse utbytt statuternas uttryck "den skickligaste" mot "den lämpligaste", hvilket senare uttryck innesluter alle- handa grader af godtycklig och sub- jektiv uppfattning. Klaganden, som anser det allt utom otvifvelaktigt att prof. Edgrens me- riter öfverträffa hans egna, anhåller, att k. m:t ville förordna, att den le- diga professuren må på öthgt sätt till ansökan kungöras ledig och att vid tillsättandet må förfaras enligt gäl- lande statuter. Henfiiufls stifts ieliiii. Hernösand den 15 Okt. Hernösands domkapitel har hos k. m:t gjort för- nyad hemställan om åtgärder för Her- nösands stifts delning. Domkapitlet åberopar det af stiftets prestmöte i somras enhälligt gjorda uttalandet om den trängande nödvän- digheten af delningen. Vidare fram- hålles, att stiftet i folkmängd vid fjol- årets slut uppgick till 578,711 perso- ner och att på hvarje prästman kom- ma 3,000 själar samt en areal at 10 gamla qvadratmil. 1 57 af stiftets 113 pastorat bör åtminstone en presterlig beställning under närmaste framtiden inrättas, men det finnes ej en enda försam- ling, der antalet presterliga krafter utan allvarliga olägenheter kan min- skas. Mlcuelsstenen i Teniralt. Jönköping den 17 Okt. Michelsste- nenen i Tenhult aftäcktes i dag på middagen under stora högtidligheter. F. öiverstlöjtnant P. A. Ribbing erin- rade i sitt tal om den modige skog- vaktaren och hans bedrifter. Lands- hötdingen frih. Palmstierna bjöd täc- kelset falla. En afdelning af Jönkö- pings regemente samt Husqvarna skytte- gille paraderade. Då täckelset föll gafs geueralsalut två gånger samtidigt med att trummorna rördes och fanfarer blåstes. Jönköpings regementes musik- kår b[ieladc folksången. Ett lefve lör konungen utbragtes och b. svarades med hurrarop. Altäckningshögtidligheten af- sluts med ett af ötverstelöjtnant Rib- bing utbragl: "Lefve minnet af Michel i Tenhult!" Stor sjöolycka vid cuban- ska kusten. 200 menniskor omkomna. Newyork den 17 Okt Enligt tele- gram från Havanna har kustångaren "Triton" strandat på nordkusten af Pinar del Rio. Alla ombordvarande, besättning, passagerare och soldater, omkring 200 till antalet, omkommo. Newyork den 17 Okt. Om ångaren "Tritons" förolyckande meddelar ett telegram från Havanna, att fartyget varit för hårdt lastadt. Endast två af de ombord varande räddades. Massförglttnlng ombord i en ångare. Genua den 20 Okt. Ångaren "Agor- dat" skulle afgå från härvarande hamn med 1,500 utvandrare. Sedan frukostmålet, bestående af soppa, kött och vin, hunnit utdelas åt om- kring 600 passagerare fiogo plötsligt 325 af dessa häftiga krampanfall. I en lång rad af vagnar fördes de olyckliga så fort sig göra lät till olika sjukhus, hvarest förgiftning konstaterades. Ångaren blef genast qvarhållen i hamnen och dess befäl och besätt- ning stäld under polisbevakning tills undersökningen ådagalagt om för- giftningen varit afsigtlig eller icke. Liket som stal. Om en gammal durchdrifven inbrottstjuf, som härom dagen stod inför rätta i Berlin, till- talad för stöld, berättade domaren följande intressanta episod: Då Knsebel — så är syndarens namn — en gång skulle attjena ett honom ådömdt flerårigt straffarbete, speiade ban sinnesrubbad, hvarför han fördes till ett hospital. Här blef han en nattplötsligt sjuk, fick blodspott- ning och syntes till slut vara angri- pen at stelkramp. Med stor skicklig- het spelade han en död mans roll. Sjukvårdarne låto narra sig; de an bragte vid det förmenta likets stortå en lapp med den dödes namn och upplysningar om tiden för dödsfallet, hvarefter liket bars in i ett annat rum, der det lades på ett bord och betäcktes med ett lakan. Man läm- nade derpå "den döde" i ensamhet och stillhet. I flera timmar låg Knsbel stel och orörlig pä bordet. Men det var vin- ter och kallt i rummet, ja så kallt att han inte längre kunde uthärda att ligga blott med ett lakan öfver sig. Han reste sig och började ori- entera sig. Han kom in i ett litet, rum, der ban fann en del fruntim- merskläder. Dessa tillhörde visser- ligen en at sjukvårderskorna, som höll pä att taga sig ett varmt bad i det angränsande badrummet, men nöden bar ingen lag. Det vandrande liket, som frös så det knakade, iförde sig kläderna, tillegnade sig en portmonnä, som fruntimret lagt & fönsterkarmen, och afiägsnade sig. Det lyckades ho- nom att utan svårighet komma ut i det fria. Det nya lif, den från det döda åter- uppståndne tjufven härefter började, var emellertid så fullkomligt i stil med det gamla, att Knsebel nu äter stod inför rätta, anklagad för stöld. Han har nu ånyo utsigt att komma in på flera års uppehåll i fängelset. Från Domstolarne. En atortiaf fraatfar aknuaket» I går ranaakadea & Linköpings oetlfsugetse in- för rådhusrätten f. bokblnderiarbeuran C. A. Gustafson, hvilken I somras, såsom fornt omtaladt, nr för tillfallet obebodda våningar här i städas tillgrep från öfverats Rester- svärd en reapels och att par byxor, från grefve Haoilton en kavajkostym, och från enkefru Taube v. Block en bordapendyl, två dampälsar och 4 silfvermedaljer. it dessa saker bada ban sålt medaljerna till guldsmed Nygård bantades för silfvervirdet, respälsen och kavajkostymen hade han pantsatt här i staden, pendylen och dampälsarna i Stook- holm; byxorna mindes han ej hvar ban g|ort af. Det stulna värderades till sammanlagdt 33) kronor. 6., hvilken förut varit straffad för 4:do re- san atöld, erkände samtliga tillgreppen. Han skall få ain dom om fredag. Förut har han förkls au saker till stöld i Stockholm (den mycket omtalade stora nratölden) ooh för åtskilliga tillgrepp i Norrköping till sam- manlagdt värde af 450 kr._______________ Från Östgötaiyider. (.Från Östgota-Postens meddelare). Fria AdelBf. Dem Ulläastaavde bögre (olkshsi. lan i Tranås tycke» ej tå många gynnare bland kringliggande socknar. Vid nyligen hållet sammanträde med Adelöfa skolråd De slöta att lemna frågan utan afaeende, helat Bom skolan nog ej komme att bli till någon nämnvärd nytta mer än för Tranan köping. I atället ansåg skolrådet det vara mera prak- tiskt att inom ein egen församling upprätta en a. k. fortsättningaakola, aom i allmänhet, menade man, kan anses aom en god och till- räcklig öfverb>ggnmd till folkskolan. Ett vSrdefUU f>nd gjordes för en tid sedan af en fattig gubbe vid potatiaplookning å Adelöfa prestgårda egor. Under krafsandet efter potatisar framlyste en glänsande sak, som vid närmare påseende befans rara en guld- ring. Den i gammaldags stil arbetade ringen på sin tid kyrkoherde i Adelöf. Hittaren äm- nar behålla ringen en tid och i första band bembjada den till möjligen efterlefvande släg- tingar till deaa ursprunglige egare. 702 hamnen, ifrån S:t Lucia till riddaren Hamiltons hotel, vid Pausilippo, hvilka skulle iakttaga hvar och en, som gick bäde in och ut, för att gifva honom un- derrättelse derom. Dessutom höll han — allt an- föraren för Piranesis spioner — för sin egen räkning i fem dagar en stor feluque segelfärdig, lör att för- följa baron Armfelt, i fall han toge flykten sjövägen. Till lands åter var det fä ställen i staden, i synner- het de sista dagarne, ända till dess man sökte arre- stera honom, och i de misstänkta husen ingen enda port, hvarest han ej utstått spioner, försedda med goda ben och hederlig betalning. Pä mer än ett ställe stod äfven skjuts färdig för att förfölja Arm- felt, i fall han ville fly landvägen! På ett annat ställe omtalar Piranesi med för- tjusning, huru hans agenter, för att upptäcka baron Armlelts hemliga förehafvanden, oupphörligt voro i rörelse, somliga på torgen, andra vid hamnen, som- liga uti salar och förmak, ej en gäng de undantagna, der man håller vakt med hillebarder och bajonetter; andra åter uti bodarna, dit stadens alla nyheter flyla tillhopa, likasom uti deras egentliga rännil, äfven på källare och krogar, der lakejer och stalldrängar ut- byta med hvarandra förtroligt sina herrars hemlig- heter och svagheter. 1'iranesi slutar dessa yttranden med ett löfte att en gäng skrifva en hel bok om detta oförsynta ouh oväuliga spioneri, hvilket likväl, till olycka för skandalen, ej lärer blifvit utåt. Sedan Corenzio meddelat sina kamrater det hu- vudsakligaste häraf, tystnade han en stund. — Armfelt är.) a alla sidor kringränd, började han slutligen åter. Öfverlemnar han sig icko god- villigt åt svenska regeringen, så måste vi . . . — Så måste vi — vi första. _ Han ämnar begilva sig ut i afton och del- taga i karnavalen. — Maskerad? 707 väg ur staden och invänta Hedvig en följande dag vid ett öfverenskommet ställe. Löparen förde deremot Hedvig till ett af hotellen i giannskapet, der hon blef emottagen med all den uppmärksamhet, som öfverhofmästarinnans förutse- ende kunde halva beredt henne. Med oro och ängslan erhöil hon här ännu ilere upplysningar, och vi lemna henne sysselsatt med att bereda sig till den roll, som öfverhofmästarinnan lyckades öfvertala henne att ätaga sig. Ännu står det andra ekipaget cjvar utanför det hotell, der baron Armfelt bodde, nämligen droskan med sina tvänne hästar. Hvilken tillhör väl detta ekipage? Låtom oss begifva oss en trappa upj) i hotellet; men i stället att kröka af in till Armfelt, taga ut at motsatt sida, till Vincent. Vi finna honom oingifven af Ilere personer, aom syntes mottaga befallningar al honom. — Lemna mig nu, yttrade han. Jag förmår ej vara mångordig, men jag känner ert förstånd ooh eit omdöme. Corenzio skall underrätta er om allt, som ännu kan vara osagdt. Ni kan tio på honom miih på mig. Farväl, farväl! Och stödd med ena armen emot Cazal och don andra på en käpp, vände han sinr ifrån dera och be- gat sig till ett inre rum. — Är vagnen framme? — Ja, nådig herre. — Kläd mig. Cazal fullgjorde befallningen, och ehuiu Vincents lidande tycktes göra hvarje rörelse ganska svår och plågsam, märkte man dock icke någon föländring i 706 pur. Armfelt lindade sin arm omkring hennes lif och tryckte ömt sina läppar intill hennes. En stund af sann och ren kärlek gick, som ett månsken går genom lunden, som ett fridfullt sinnes aftonbön går fram mellan fromma tankar. 1'örst när Droon anmälde, att veturinen var fär- dig, återkommo de ur sin ljufva villa. — Vid vagnsdörren skildes de åt. Hedvigs väg gick till Venedig, och Armfelts åter till Villa Reale. Men dä Hedvigs åkdon var nära att lemna sta- den, upphans hon af en löpare, hvilken öfverlemnade till henne ett bref. Hon bröt det och läste: "Min vän! Rädd att mitt bud ej skall träffa er, utan att ni redan lemnat oss, skrifver jag dessa ra- der. Ni vet, att våra fiender på ett lika systema- tiskt som oförsynt sätt spionerat pä och förföljt oss; men jag har lyckats att komma dem pä spåren. Spio- neri mot spioneri, det fäns intet annat medel. 1 alla fall påkallas hela vår uppmärksamhet, för att ej för- lora spelet. Masken torde ej en gång vara säker. Man måste maskera sjelfva masken, spela sin roll med den ena förklädnaden inuti den andra. Emellertid vå- gar jag knappast lita på mig sjelf, utan beder er dröja, men dröja, utan att någon känner att ni dröjer — ni förstår mig — qvarblifva här, men låta alla andra lör- blifva i den tron, att ni redan begifvit er hänlran. Oör ni mig till viljes, sa tölj budet; det har fatt särskild instruktion, och ni kan fullkomligt lita pä dess ärlighet. Mannen är pröfvad." Biljetten var endast undertecknad med ett par initialer. Hedvig fann sig öiverraskud af skrifvelsens inne- håll; men hon igenkände stilen och såg ett nytt be- vis på öfverhofmästarinnans vänskap. Veturinen var lätt öfvertalad att fortsätta sm — Se här hans signalement. — Viva! — Intet våldsamt steg, förrän jag gtfver tecken. — Godt! — Vi träffas i Villa Reale. — Lita pä oss. En stund efter det att de samtalande åtskilts, såg man ett blekt ansigte försigtigt titta fram mellan löfven på det yfviga trädets krona. Då mannen — blickande omkring sig på alla sidor — ej upptäckte någon, drog han hufvudet åter in uti löfkronan, och en stund senare såg man, huru han tyst och fort halade sig utför stammen och derefter med skynd- samma steg hastigt afiägsnade sig från stället. Mannen hette Setola. 'Utantör det hotell, der baron Armfelt bodde, stodo tvenne ekipager. Det ena var en resvagn med suflett, på hvilken redan flere ressaker voro fast- surrade. Det andra var ett i Neapel helt nytt åkdon, nämligen en droska, förspänd så som den ännu i dag brukar vara i Ryssland och Polen, med tvenne hä- star, hvaraf likväl den ene endast stod som en parad- häst vid sidan om den egentligen dragande hästen. Neapolitanarne, som ej förr sett ett sådant åkdon, betraktade det såsom någonting ensamt ordnadt för karnavalen. Läsaren torde erinra sig, att Armfelt skrifvit etter sin friherrinna och bedt henne besöka sig i Neapel öfver vintern. Hon uppfylde äfven hans önskan. Om hennes vistande i Neapel är ej särdeles mycket att säga. Stilla och vänlig till sin karaktär, inblandade hon sig icke i Armfelts planer och blun-