Titel: Östgötaposten
Datum: 1899-10-06
<-- Sida 2 -->
-
+    
<-- Sida 2 -->
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD OSTGOTA-POSTEN N:r 40, Fredagen den 6 Oktober 1899. Ett extra godståg mellan Linköping och Mjölby har trän bör- jan af denna månad insatts. Detta tag, som ej finnes upptaget i vinter- tidtabellen, kommer att afgå från Linköping alla dagar kl. 10,16 f. m. Tåget medför äfven personvagnar. Frän nunnekriget. Vid entomologiska föreningens samman- träde i lördags i Stockholm lemnade direktör G. Holmerz en redogörelse för vissa af sina under sommaren gjorda iakttagelser öfver resultaten at nunnans bekampande. Larverna hade visat sig ega mycket stor för- måga att hålla sig qvar på granarna, t. ex. när dessa fäldes, hvilket för- minskade den med limningarna kring tråden åsyftade verkan. Mycket vig- tigt vore att hugga ned och afbarka samt bränna barken af träden på de mest angripna områdena o. 8. v. Byråchefen Meves och prof. Aurivil- lius instämde visserligen i det senare, men framhöllo å andra sidan, att an- bringandet af limningarna & träden uträttar långt mera än af direktör Holmerz' anförande kunde framgå. Ett stort antal larver hade kunnat anträffas nedanför nämnda ringar utan att förmå öfverskrida dem, och fjärilens utbredning hade hämmats; åtgärderna med limningarna och an- dra vidtagna mått och steg kunde anses medfört, bland annat, att pa- rasiterna nu lättare borde rå på det i alla tall mycket ringare larvantalet, än som eljest skulle funnits. Ballongnedstlgnlng 1 Ve- stervlkstrakten. Tvä franske ballongfarare slogo pä aftonen i sön- dags ned i Vestervikstrakten; de voro grefve De Castillon de Saint-Victor och Maurice Mallet, en välbekant ingeniör och aeronaut. Den 29årige grefve C. har förut gjort ett tiotal uppstigningar och år stiftare af "Aéro-club". För några år sedan gjorde han ett besök i Stock- holm. Den 36 ange Mallet är en be- prölvad luftseglare, som sedan 20 år tillbaka gjort icke mindre än 400 upp- stigningar. Hr M. har bl. a. tillver- kat en ballong för luftseglaren Cettis räkning. I lördags afton vid half 7-tiden skedde uppstigningen från Landy, ett af de båda gasverken i Paris. Uppstignin- gen företogs i rent sportintresse. Det gälde, skrifves till "Dagen", eröfringen af en vandringspokal och att för detta ändamål stanna uppe i luften så länge som möjligt. Om ingen under ett års tid lyckas göra en längre färd, så stannar pokalen i de båda luftfarar- nes ego. Under natten till söndagen gick fär- den fram öfver norra Frankrike, Bel- gien (Liége) och Westfalen. Vid mor- gonens inbrott sväfvade ballongen fram öfver Bremerhafen, Elbe och Kejsar Wnhelmskanalen, senare på morgonen öfver Kiel, Bälten ocb sö- der om Malmö in öfver svenska lan det. Färden frän Kiel hade tagit en tid af tre och en half timme. Hela tiden hade vädret varit syn- nerligen vackert-med klar luft. Men vid 1-tiden började himlen ikläda sig en tät molnskrud. Färden gick nu otvan molnen, och våra resenärer visste ej längre, hvar de befunno sig. Dä klarnade åter himlen i ett nu vid half 7-tiden på qvällen. Luftseg- larna sågo då hatvet framför sig, och som de ej ville riskera en färd öfver Östersjön i mörkret, gjorde de sig klara för nedstigmng. De befunno sig öfver Långvik i Vest- rums socken vid kusten söder om Vo- stervik. Ankaret släpptes ned öfver en gles granskog, ballongen sänkte sig mellan granarna och skadades något. De första menniskor, de anträffade, voro ett par gossar, som kommo sprin- gande och med en min af omisskän- nelig häpnad stirrade på de märkvär- diga varelser, som kommo så der di- rekt frän himlen, ocb hvilkas språk de ej förstodo. Resenärerna svingade sig nr gondolen ned på marken, och pojkarna, än mera förskräckta, togo ögonblickligen till benen och lemnade främlingarna ensamma i skogen ocb det tilltagande mörkret Om en stund kommo de emellertid tillbaka med folk. Ballongen ocb främ- lingarna väckte stor bestörtning hos kustborna, som försedda med lyktor samlades i mängd från bygden. Man skrek och väsnades, och stor upp- ståndelse rådde. Sedan man omsider lugnat sig, an- skaffades nattqvarter i bondgården åt de båda resande, som ej sofvit sedan i Paris och voro mycket utmattade. Främlingarna lemnade i tisdags Ve* stervik för att via Malmö återvända till Frankrike. En jettepotatis, vägande ej mindre än omkring 8 hektogram, har förevisats redaktionen. En ganska stor del af potatisen hade emellertid vid upptagningen blilvit af spaden bortklippt, hvadan man kan ha skäl antaga, att den jettestora rotfrukten i sitt ursprungliga skick uppnått den — åtminstone för ett "iolpära" — aktningsvärda vigten af 1 kg. Den har vuxit hos hr Kindberg å Sättuna i Kaga s:n. Hr Kindberg fick för några år se- dan ett hälft tiotal af denna potatis- sort ooh har så småningom genom odling och omvårdnad lyckats för- skaffa sig en tillräcklig mängd för utsäde. Det förevisade exemplaret är ju naturligtvis ett af de större, men i allmänhet lära de andra potatiserna af denna sort gifva den ifrågavarande föga efter i storlek. Denna potatissort säges vara myc- ket aptitlig och välsmakande och har, älven under innevarande dåliga potatisar gifvit ett godt skörderesul- tat. Dödsfall. Till Ö. C. skrifves,: Den 1 Oktober afled på Diedhems egen- dom, Locknevi socken, efter en tids sjuklighet ingeniör Eggart Wikander uti sitt 52:a lemadsår. Den bortgångne, en af norra Kalmar läns mera bemärkte ocb representa- tive män, var son till f. borgmästa- ren E. J. Wikander i Örebro och hans maka (borgmästare W. är numera bosatt på Liedhem) och kom vid unga år till Liedbemsgodset, hvars rätt stora förvaltning han öfvertog 1875. Uti det offentliga lifvet tog ingeniör Wi- kander verksam del för den ort han tillhörde. Utan att sjelf önska det, erhöll han en gång vid ett riksdags- mannaval för Södra Tjusts härad 11 elektorsröster, medan förutvarande och nuvarande representanten fick 12 röster samt således blef omvald. Uti norra Kalmar läns hushållningssäll- skap, uti landstinget m. m. verkade han godt under många år. Flere an- dra korporationer hade uti honom en insigtsfull medlem. Wikander hade ett urbant väsen samt var uti det enskilda lifvet en ibland såväl um- gängesvänner som andra uppburen man, särskildt afsinasockenbpr. För säng och musik, literatur m. m. hy- ste ban varmt intresse. Hans vän- sälla, gästfria hem härjades en natt för några år sedan af en svår elds- våda. I den nedbrunnas ställe, lät ingeniör Wikander med stor kostnad uppföra en ny, vacker mangärdsbygg- nad. Wikander var vasariddare. När- mast sörjes han af maka och två dött- rar Heder åt hans minne! _ f. d. kassören vid Norrköpings Tidningar Jean Felix Törneouist har i tisdags aflidit i sitt hem i hufvudstaden i en ålder af ungefär 54 år. Borrbrunnar börja blifva allt mer vanliga å landsbygden, sedan man kommit underfund med att borrnin- gen i de flesta fall icke är afskräc- kande dyr men lemnar utmärkta re- sultat, endast arbetet anförtros åt fullt vederhäftig och sakkunnig person. Ty i motsatt fall brukar det ofta gå all- deles mot beräkning. Vid Sjökumla, som derlill ligger re- lativt högt, har i dagarne afslutats en dylik källborrning, utförd af hr A. Persson från Malmö, sedan man dock nödgats gå ned med röret till 115 fots djup, ett således ganska drygt arbete, helst ett kalkstenslager af 67 fots mäktighet måste genomborras. Men derefter mötte vatten i riklig rnäDgd, så att egaren, hr G. Johansson, har ej allenast ett förstklassigt dricks- vatten utan också ett särdeles för- träffligt och lämpligt sådant till så- väl der anlagdt mejeri som svagdricks- bryggeri, skrifver en meddelare till Östg. Corresp. Smör- och mjölkprisen under September manad 1899. Grosshandels-Societetens i Köpenhamn hög- sta notering var: den 7 Sept. 2: 10 kr. pr kilogram smör Medelt. af högsta notm 2,21 kr. pr kg 3,30 % » „ » 7,29 öre B mjölk 7,40 » 3,40 % » 7,51 B 3,45 0/„ » 7,62 B 3,50 0/o „ 7,74 B 3,55 0/ „ 7,85 » 3,60 0/ ; 7,96 B 3,65 •/„ u 8,07 o 3,70 0/ „ y B 8,18 B B b 3,75 0/0 „ 8,29 » 3,80 % » 8,40 B 3,85 0/„ „ 8,51 » 3,90 0/„ » 8,62 » 3,95 0/0 „ 8,73 B 4,00 o/0 „ B B 8,84 B B B Medelt. af högsta not:n 93,91 öre pr skp smör }/.- 7,33 öre mjölk V 7,42 » !'«• -1,50 » B 7,51 B B «/•■ -1,75 7,61 B P 1-2,00 h 2,25 „ » 7.70 B 7,79 B ■ " fe f-2,50 h2,75 ; * 7,89 B 7,98 B • ■/»- -3,00 8,o; b v - 3,25 8,16 B '/»- -3,50 8,26 B '/«- -3,75 8,35 B '/«- -4,00 » 11 8,44 B B B !<•- -1,00 af högsta not n 7,56 öre pr lit:r mjölk v«- 7,65 B v»- -1,50 7,75 . ■/»- -1,75 7,85 B V»- V»- 1-2,00 -2,25 jj " 7,94 b 8,04 b J '/•• -2,50 8.14 b V -2,75 8,23 b '/»- -3,00 8 32 b v«- -3,25 8,42 b Vt- -3,50 8,52 B V -3,75 8,61 b •/»- -4,00 » B 8,71 „ B B Sigge Ljunggren. C. Å. BL Lagerfelt. Vid 2-tiden natten till i onsdags afled efter långvarig sjukdom i sitt hem i Linköping generalmajoren frib. C. A. M. Lagerfelt. Generalmajoren, frih. Lagerfelt här- stammar så väl på fädernet som mö- dernet från slägter, som sedan lång- liga tider tillbaka varit bofasta inom Östergötland. Föräldrarne voro kap- tenen, frih. Melker Otto Lagerfelt, egare af Öna i Tjellmo socken och hans maka Wilhelmina Sofia Karo- lina Wassnrj, af en bruksslägt från Skönnarbo dersammastädes. Född den 10 Oktober 1827 på Ghar- lottenborg i Vinneretads socken, blef L kadett vid Karlberg 1843 och efter aflagd officersexamen 1847 derstädes samma år utnämnd till underlöjtnant vid Kongl. Första lifgrenadierrege- mentet Här avancerade frih. L. nu år 1861 till löjtnant, tjenstgjorde från 1869 som regementsqvartermästare, blef 1863 kapten, utnämndes 1868 till major, 1871 till överstelöjtnant samt 1879 till öfverste och regemen- tets chef. På konungens födelsedag den 21 Januari 1890 nämndes L. till generalmajor i armén, samt erhöll några månader senare samma år al- sked från öfverstebefattningen, med tillstånd att qvarstå som generalma- jor i reserven. Under sin militära tjenstetid hade L. deltagit i reg:ts kommendering till Schlesvig 1849-1850 ochpål860 talet under sex års tid tjenstgjort som stabsadjutant i andra militärdistrik- tet. Vid krigsbefälets sammanträden i Stockholm hade han som fullmäk- tig närvarit åren 1865 och 1883. I böljan på 1880-talet deltog L. ett år vid kejsarmanövren i Tyskland. L. hade derjemte i många år tjenst- gjort vid hofvet. Redan 1869 blef han derstädes ordonnansofficer och 1864 adjutant samt tjenstgjorde i så- dan egenskap till konung Carl XV:s död. Kort elter konung Oscar II.-8 tronbestigning nämndes L. till adju- tant hos honom och sedermera 1885 till öfveradjutant. I den ställning, som L. intog såväl vid regementet som vid hofvet, hade naturligt en stor del ordensutmärkel- ser kommit honom till godo. At sven- ska hade ban förutom kommendörs- kraschan af svärdsorden äfven riddar- tecknet af samma orden i briljanter, det senare som ett erkännande för bans personliga tienstgöring hos tven- ne konungar. Vid vår nuvarande konungs jubileum erhöll han derjemte O. II:s Jmt. Som hög frimurare blef L. 1886 riddare af Carl XIII:s orden. Han bar derjemte en del utländska ordnar. Äfven i det medborgerliga lifvets angelägenheter hade frih. L tagit del. Han har sålunda varit stadsfullmäk- tig i Linköping, suppleant i länets landsting, ledamot af direktionerna för Kinda kanal, lasarettet i Linkö- ping, vattenledningfbolaget derstädes, och Motala verkstads aktiebolag. Genom sin sällsporda pligttrohet och sina personliga egenskaper i öf- rigt förvä-fvade sig L. liar i lifvet mycken tillgifvenhet och aktning. För sitt regemente var han under sin chefs- tid som en fader, och hans förmåga af sammanhållning hade ofta kommit till gagn. Hans gastfrihet i hi-ramet mot alla dem, med hvilka han kom i beröring, var ända till det sista ena- stående. Och då han nu gått till hvila, kan vid hans bär för visso sä gas, att han lemnar efter sig ett vac- kert minne, sörjd icke blott af sina närmaste, sin aflidne broders maka, brorsbarn och slägt, utan älven sak- nad i vida ki etsar derutom. L. afled ogift. Begrafningen eger rum i Linköpings domkyrka nästa lördag kl. 4 e. m. Hufvudstaden. Nu börja komitéerna och po- litiserandet. Samtidigt med att statsrevisorerna sammanträda biuka också olika komitéer samlas, och när så en mängd riksdagsmän kommit till hopa, börjar politiserandet och planläggandet af partifrågor och an- nat för nästa riksdag. Och just nu ha åtskilliga komitéer sammanträdt i Stockholm. Pen af regeringen på riksdagens tillskyndelse tillsatta egna-hemsko- mitén sammanträdde sålunda i tisdags i Stockholm under ordförandeskap af riksdagsmannen häradshöfding D. G. Restadius. Den likaledes af regeringen tillsatta post- och telegrafkomitén samman- trädde i måndags i hufvudstaden un- der generaldirektör Stockenfeldts ord- förandeskap. Den af regeringen i anledning af riksdagens beslut tillsatta komiteo för uppgörande af förslag angående tvisters biläggande mellan arbetsgi- vare och arbetare sammanträdde i tis- dags i Stockholm. Komitén torde komma att afsluta sina arbeten inom utgången af November månad. Pä slottets östra gafvel, vet- tande åt Skeppsbron, haller för när- varande på att uppsättas med höga förgylda bokstäfver följande: "Konung Oscar II lät under åren 1898-1900 med riksdagens bistånd iständsätta denna konungaboning, Nia domus Tes sins storverk". Det hela väntas bli färdigt de närmaste dagarne. Framför k. ho/stallet kommer snart att resa sig ett vackert enskildt hus. Stockholms stadsfullmäktige ha nämligen sålt byggnadsplats här till grossh. I. Hirsch för 738,000 kr. hvar jemte han förpliktat sig till att vid vite af 100,000 kr. före utgången af år 1904 ha å tomten uppfört en bygg- nad efter godkänd ritning. Beslutet föregicks af en liflig di skussion och fattades med 45 röster mot 40. Hvad man genom beslutet främst åsyftat uttryckte nog rektor C. von Friesen godt, då han framhöll, att man ville snarast möjligt ha Strandvägsentrén uppsnyggad ocb en "skyddande förklädnad", anbragt fram- för hofstallet, "som nu står der och rodnar öfver sin upphofsmans brist pä smak". Mn ovanligt vacker meteor syn tes i söndags qväll öfver hufvudsta- den ungefär kl. 7,20. Den visade sig först något nedanför zenith och gick i rak SO riktning, Ljusfenomenet var som från en vanlig stor raket, och när meteoren vid horisonten ex- ploderade, spred den kring sig ett ganska starkt blåhvitt sken. Verldens starkaste poliskon- stapel ? Droskkuskarna i Stockholm förlora nu sin starke man, deras stolt het sedan några månader, ocb polisen får honom nu i stället. Atleten Wahlund — droskan 189 - for i fredags qväll för sista gången hem som kusk. Från och med i sön- dags är ban anståld som poliskonsta- pel i Sundbyberg. De atletiska idrot- terna bar han emellertid förklarat sig ej komma att helt och hållet lemna. Polarbojen släpankare? D:rN. Ekholm har om gåtan med polarbo- jen bland annat uttalat: Det sannolikaste synes mig vara, att Andrée användt polarbojen såsom släp-ankare, då ballongen passerat öf- ver något öppet vatten, och att bo- jen under släpandet i vattnet råkat torna emot något stycke is eller drif- is och dervid slitits lös ocb gått för- lorad. Har Andrée användt bojen på detta sätt, så har han verkligen haft skål att skrufva lös flaggan och rö- ret, som skulle innehålla brefvet, ty det har då varit hans mening att hissa upp bojen igen, så snart ban åter kommit öfver is eller land, och han ville naturligtvis, att bojen skulle innehålla färska nyheter, då den en gång skulle afgå med post. Men. som sagdt, hans planer kunna ha blifvit korsade af något litet stycke is eller drifved, som den vakthafvande ombord ej varsnat nog tidigt för att hinna draga upp bojen, innan den tor- nade. Det enda verkliga skäl, som kan anföras mot denna gissning, är det, att den i bojens öfre del fäst- gjorda ögla, i hvilken linan skulle va- nt fästad, har förnicklingen oskadad å såväl inner- som yttersidorna. Detta bevisar nu visserligen, att den "kar- binhake", med hvilken bojen skulle nedfiras, icke varit fastsatt i öglan, ty denna apparat var at metall (jern eller brons?) och skulle antagligen skadat förnicklingen. Men karbin- haken var ju afsedd att släppa bojen lös, sä snart denna vid nedfirandet tog mark, och kunde således icke an- vändas i det här antagna fallet. I stället är sannolikt, att man fästat bojen meddels en mjuk repögla, som splitsats fast i ändan på släplinan. En sådan ögla kunde ju ej märkbart nöta den härda förnicklingen, icke ens när öglan afsiets vid den i det 'öre- gående antagna stöten mellan bojen och is- eller drifvedstycket. Deremot måste vid denna stöt sjelfva bojen skadas just på det sätt, som den verk- ligen blifvit. Det ser ut, som om me- tallplattan på det ställe, der öglan är lastad, blifvit böjd uppåt och framåt genom ett våldsamt ryck i öglan. Vi- dare är pä bojens öfre del midt emot öglan koppartiädsnätet sönderrifvet och korkskitvorna skamfilade till flere centimeters djup, just som om bojen på detta ställe häftigt tornat emot ett härdt skarpkantadt föremål. QMga landsdelar. Förskingringar i Lund. Se- dan en månads tid ha rykten gått att förste stadskomministern Seger- berg gjort sig skyldig till större för- skingring. Vederbörande hade dock sökt hemlighålla allt, tills kyrkorådet i måndags beslöt ölverlemna saken åt polisen. I medio af Augusti konstaterades förskingring af cirka 10,000 kr. ur kyrkorådets kassa, och nar Seger- berg då förelades redovisning, visade det sig, att en redovisning för honom var omöjlig. Derpå konstaterades fler- åriga förskingringar, dels 13 till 14,000 kr. ur kyrkorådets kassa, dels 12- till 13,000 kr. ur stads- och landsförsam- lingarnes kyrkokassa, dels 13- till 14,000 kr. ur "Sodalitium ecclesia- sticum lundense". Dessutom uppda- gades det, att Segerberg belånat en vexel å 3,500 kr., accepterad af ho- nom för kyikorådets räkning, men utan dess medgifvande, samt att han belånat en kassabok, tillhörig en all- män fond. Härtill kommo andra oegentligheter. Försök harva långe i hemlighet gjorts för att betäcka bristen. Hä- radets prostar voro sålunda i lördags samlade för dylikt ändamål, ehuru in- tet resultat vanns. Första orsaken till förskingringarne har varit för långt drifven hjelpsam- het samt förluster på borgen. Han är rödd på Öland 1847 samt bar tjenstgjort i Lund sedan 1880. Han blef förste stadskomminister 1890. Han har visat sig vara en ovan- ligt dugande kommunalman och har en tid varit stadsfullmäktig. Den förbättrade fattigvården i Lund år bans förtjenst. Dessutom har han varit en dugande skolman ocb har verkat som folkskoleinspektör. I början af sin verksamhet i Lund ansågs han maktlysten ocb väckte mycken opposition, men visade sig sedan vara human och hjelpsam mot fattiga. Stor förstämning råder i sam hållet. Segerberg är gift för andra gån- gen. Hustrun fick först för 14 dagar sedan kännedom om förhållandet Hon är djupt förkrossad. Den häktade, som lättat sitt samvete genom full- ständig bekännelse, är nu lugn. Stonjöodjnret synligt igen. Storsjöodjuret var i måndags förra veckan återigen synligt Ungefär midt på dagen blef fröken Anna De- lin i Östnår, Hackas, varse ett stort djur, som kom med stark fart sim- mande i sjön nordvest om Hackas' kyrka och styrde kosan åt öppningen mellan Matnäsudden ocb öarna, men innan djuret nådde dit, vid något mera än half va bredden af sjön, stan- nade det och låg der stilla och syn- ligt en lång etund. Under tiden kom hr Per Bromée, son till riksdagsman J. Bromée, gående förbi AnnaDelins hem i Östnår, och af henne gjordes han uppmärksam på det föremål hon sett. En god stund stodo båda och åsågo den "svarta" punkten, som fortfaran- de låg på samma ställe, hvarefter Bromée, då föremålet ej rörde sig, misstänkte, att det var något annat, som flöt på vattnet Men då han un- der hemgåendet fortfarande hade sin uppmärksamhet fästad på den svarta punkten, fick han plötsligt se, att densamma satte sig i rörelse och det med en fart, så att vattnet formligen "ekursade" till synlie höjd öfver den i öfrigt vid det tillfället alldeles lugna Storsjöns yta. Djurets riktning togs då alldeles rätt mot Tjufholmen, i hvars närhet det dök ned. Biakopinnan Johanuon afled i lördags i Hernösand af hjertslag un- der en promenad med sin man. Hon var född 1836 och dotter till gods egaren f. löjtnanten A. F. Rappe samt ingick 15 Juni 1870 äktenskap med nuvarande biskop Johansson. Hon sörjes närmast af make, en son och fem döttrar. Såsom ett underligt sammanträf- fande af olyckshändelser må anmär- kas, att dagen förut biskopinnans half- broder frih. Chr. Rappe a Strömsrum råkade ut för att hästen skyggade, då frih. Rappe var på återväg hem från landstinget i Kalmar. Vid olycks- tillfället fick frih. Rappe venstra be- nets båda benpipor afbrutna. Han vårdas som bekant på Kalmar la- sarett. Sveriges meat Inkomstbrin- gande järnväg är, som bekant, den 7 kilometer långa bandelen mellan Malmberget och Gellivare. Det är de ofantliga malmfrakterna, som i främ- sta rummet bidraga dertill. Men äf- ven om man bortser från dessa malm- frakter, äro inkomsterna vackra nog, skrifver en korrespondent till Sunds- vallsposten. För persontrafiken och andra frakter än malmfrakterna in- flyta nämligen pr år ej mindre än öfver en half million kronor. Godt om elgar äfven inom vissa delar at Jönköpings län synes det i sinom tid blifva, ty ej på* få ställen visa elgar sig numera temligen bo- fasta och ej det minsta rädda för menniskor, skrifves till Sm. A. I bergs- och skogstrakter emellan de stora sjöarna Rusken och Hindsen har med all sannolikhet rätt länge funnits ett s. k. elgstånd, ty elgar halva der med så korta mellanrum visat sig, att de förvisso ständigt hålla till der i trakterna. Har ett eller flera elgpar en gång slagit sig ned i en trakt på allvar, lemna de som bekant är ej den trakten gerna: der blir ständigt ett elgstånd. I vissa skogs- och kärrtrakter in- om Vrigstads och Bringetofta pasto- rater hafva i flera år elgar visat sig tillfälligtvis en och en, och detta både hanar, honor och ungar. En och an- nan gång hafva, som bekant är till och med från domstolsförhandlingarna vid Komstad, elgar fallit för tjufskyt- tar. På allra sista tiden synas de ståtliga högdjuren antingen förökat sig betydligt eller ock invandrat från andra orter, ty i sommar och höst hafva de der varit mer allmänna än någonsin tillförne i mannaminne. Riksdagsmän i bada kamrar- na äro för närvarande ryttmästaren C. G. Bergendahl och landtbrukaren P. Paulsson i Ekeberga. Båda äro valde till ledamöter af Första kam- maren, och till årets slut represen- tera de, hr Bergendahl Södra Vadsbo och hr Paulsson Södra Luggude i Andra kammaren. Då urtima riksdag icke är att vänta, medför förhållandet icke några svå- righeter. Oamman och hennes cyklande son. En rätt lustig och originell åk- tur fick man skåda i Veinge i sön- dags, når allmänheten vandrade till kyrkan. En ungersven .'rån Antorp, snickare till yrket, kom hjulande fram- åt. Nå ja, det var ju inte något sä konstigt i det, men det konstigare var, att hans gamla mor satt upp- krupen på styrstången, säker och trygg som hon suttit hemma i köket vid kaffekoppen. "Ekipaget" stannade vid kyrkan, der velocipedisten med ele- gans aflevererade sig sjelf samt "mor- san". Herrskapet hade då färdats cirka en half mil, skrifves till Hal- lands Posten. Vår följetong! Östgöta-Postens läsare böra uppmärksamma, att den nu pågående följetongen kom- mer att afslutas inom loppet af detta qvartal, så att redan i år kommer att i tidningen påbörjas Stockholms mysterier C. F. Ridderstad, en spännande tidsskildring från huf- vudstadslifvets dystra skuggsidor om- kring midten af innevarande århun- drade. Med fullaste skäl kunna vi derför uppmana att skyndsamt prenumerera för detta qvartal I Pris endast SO öre! Frågan om epidemisjuk- sköterskors anställande på landsbygden hörer till de angelägenbeter, som under senare åren börjat allt lifligaro intressera landstingen inom olika län. I Malmö hus län anvisar landstinget medel till 15 sjuksköterskor för länets lands- bygd; i Halland finnas 7, i Blekinge 4, I Vesternorrlands län har landstinget anslagit ett bidrag af 200 kr. till sjuk- sköterskor, hvilka i öfrigt aflönas af kommunerna, och i Kristianstads län finnas 10 sköterskor, af hvilka två äro aflönade af en sparbank och de öfriga af kommunerna. Vid de landsting, som hållits i år, har ifrågavarande angelägenhet tagit ytterligare betydande steg framåt. Sålunda har inom Södermanlands län landstinget anvisat medel till anstäl- lande af 5 sjuksköterskor på länets landsbygd. I Stockholms län har lands tinget "för de närmaste tre åren ställt 3,500 kr. till förfogande af sjukvårds- styrelserna inom 10 olika läkaredi- strikt till aflöning ät 10 epidemisjuk- sköterskor med 350 kr. till hvarje, under förutsättning att distriktet sjelft bekostar bostad och vedbrand samt dagflöning åt dessa sjukskö- terskor. I Vermland har landstinget för hvait och ett af de närmaste tre åren anvisat 5.000 kr. att utgå med 500 kr. till enhvar af 10 olika epide- misjuksköterskor för länets lands- bygd; något bidrag af distrikt eller kommuner fordras ej här, men skall sköterska af den, som påkallar hen- nes bjelp, ega uppbä>a 25 öre pr dag. I Kopparbergs län har landstinget för nästa år ställt 1,500 kr. till förste provinsialläkarens förfogande för an- ställande af 2 'eller 3 epidemisjukskö- terskor för nästa år, hvarjemte lands- tinget tillsatt en komité för att fram- ställa förslag till sakens närmare ord- nande. Slutligen har i Jemtlands län landstinget anvisat 1,800 kr. att som bidrag i poster om 300 kr. utgå till sådana kommuner, som vilja anställa sjuksköterskor och tillskjuta lika be- lopp; det skulle alltså der blifva 6 sköterskor. Möjligt är att jemväl på några andra häll något kan vara i saken åtgjordt utan att vi kommit att i vederbörande ortspress uppmärk- samma det. Som synes år det ganska väsent- liga framsteg som blifvit gjorda inom andra lån, af hvilka flere äro ekono- miskt långt svagare än vårt. Under sådana förhållanden förefaller ställ- ningen hos oss såsom ganska efter- blifven, hvilket är så mycket sorg- ligare som vi hatt tillfälle att i år nå fram till ett godt resultat. Lands- tinget anslog förra året medel till an- ställande af 1 epidemisjuksköterska, men tillsatte samtidigt en komité för sakens vidare främjande. Denna bem- stälde till årets landsting om anstäl- lande af ytterligare 11 sköterskor, så att hvarje ordinarie eller extra pro- vinsialläkaredistrikt skulle få sin egen sköterska, dock med skyldighet för sköterskorna att tjenstgöra jemväl utom distriktet, ifall sådant — särde- les vid allvarsammare epidemier — kunde påfordras. Mot förslaget reste sig inom landstinget ekonomiska och andra betänkligheter, hvilket föran- ledde vederbörande utskott att pruta ned de föreslagna 12 sköterskorna till 6, för att man ändå skulle vinna nå- got. Men icke heller det lyckades; med den förseglade sedelns bjelp be- slöts ärendets förnyade hänvisning till den förra året tillsatta komitén. Enligt vår mening var detta nära nog den sämsta utgång frågan i'år kunde få. Ett rent afslag skulle va- rit nästan bättre, ty hvilken lands- tingsman som helst skulle då känt sig oförhindrad att nästa år som mo- tion framlägga komiténs i år fallna förslag — med god utsikt att vinna seBer derför. Afslag skulle sålunda inneburit, att saken — som man sä- ger — "fallit framåt". Beslutet om återförvisning deiemot innebar dels att Intet i år blef åtgjordt, dels att landstinget stälde sig tvinande mot sjelfva de af komiterade föreslagna grunderna för sköterskornas anstäl- lande, utan att landstinget likvisst i denna del gaf fullt klart besked. Med denna utgång bar hela frågan blifvit ganska "söndertrasad", så att det nog icke blir så lätt att få den på rätt spår igen. Komiterade få nämligen ganska svårt att till ett annat år framlägga frågan i samma skick som i år, men å andra sidan torde de — som oss synes på goda skäl — hysa den me- ningen att väsentliga ändringar i årets förslag endast skulle innebära försäm- ringar. Såsom framgår af ofvanstå- ende meddelanden från andra län har man på en del håll låtit saken eko- nomiskt blifva uteslutande en lands- tingets angelägenhet, medan man på andra ställen fordrat bidrag från kom- munerna eller sjukvårdsdistrikten. Inom Östergötlands landsting rådde i denna punkt delade meningar och komiterade få väl derför taga särskildt denna fråga i förnyadt öfvervägande. Deras hemställan i år gick som be- kant ut på, att landstinget ensamt skulle bestrida utgifterna till epidemi- sjuksköterskornas aflöning; det före- faller åtminstone oss som skulle denna anordning ha de bästa skälen för sig. Ty fordras det bidrag af kommunerna, blir det säkert endast de större och rikare kommunerna, som anse sig ha råd att anställa sjuksköterskor, och håller man sig till läkaredistrikten som enhet, blir det säkert icke så lätt att få kommunerna att enas rörande storleken af deras resp. bidrag. I båda fallen kommer det naturligtvis att gå så, att den kommun eller det distrikt, som anstalt sjuksköterska, vill helt rå om hennes tid och verksamhet; men då det år fråga om ett så be- gränsadt antal sköterskor som 12, vore det just en afsevärd förmån, att sköteiskorna — om vid en utbry- tande'epidemi sä påfordras — kunde beordras tjenstgöra jemväl utom det egna distriktet, och detta låter sig bäst göra, om sköterskorna helt af- lönas genom landstingets anslag. Vi skola för tillfället icke närmare inlåta oss på denna sak, helst vi nog få tillfälle att före nästa års lands- ting återkomma. Vår Ulligaste för- hoppning är att man åtminstone dä mätte nå fram till ett godt resultat rörande denna betydelsefulla angelä- genhet. Det år, såsom också vid se- naste landsting framhölls, en mindre god bushållning af landstinget att å ena sidan anslå medel till sköterskors utbildning vid länslasarettet, men att sedan icke såsom sig bör på ett ord nadt sätt tillvarataga de utdanade krafterna; i allt större omfång skola dessa under sädana förhållanden draga sig öfver till andra län, der utsikter öppnas att i sinom tid vinna fastan- ställning. Polarbojen. Kapten Andrées uppfattning. Göteborg den 3 0'it. På tal om po- larbojen har kapten Andrée (en bror till poiarfararen) förklarat, att hans bror aldrig sjelf sagt eller skrifvit, att ban skulle utkasta den s. k. pol- bojen vid nordpolen, utan endast att han skulle utkasta den vid den nord- ligaste punkt, expeditionen uppnådde. Att denna boj skulle ha kunnat ut- kastas vid polen och sedan dnfvit till Kung Karls land inser en hvar, som eger kännedom om polarströmmarne, vara orimligt. Om man antager, att ballongen ej fått nordlig vind och att Andrée ej ansett sig ha utsigt att komma längre mot norr än till en viss breddgrad, har Andrée troligen beslutit sig för att kasta bojen, hvil- ken dervid under förberedelserna till depeschens inläggande i densamma gått sönder. lusentals qvadratmil kunde täckas af de Visitkort som utgått från John Fröberg, Finspong. Stor om- sättning, och derför kunna Visitkort, Korta Varor, Kautschukstämplar och Sigill m. m. der erhållas billigast. Illustr. priskuranter gratis, ej franco. (192) Det stundande kriget. Pretoria den 2 Okt. Vid Volkrust stå nu 4,000 beväpnade boers, hvilka iakttaga en fullständigt defensiv håll- ning. I Oranjefristaten utvecklar sig en liflig militär verksamhet och trup- pernas koncentrering påskyndas. De frivilliga från Natal harva anländt till Ladysmidt och en del af dem ha omedelbart framryckt för att skydda gränsen. London den 2 Oktober, Till "Daily Mail" telegraferas från Pietermaritz- burg: I härvarande militära kretsar antages det, att man skall kunna motstå boernas angrepp, till dess för- stärkningar anlända. Till "Standard" telegraferas från New-Castle (Natal), att minst 20,000 väl beväpnade och med hästar väl försedda boer samlats vid olika punk- ter afg ränsen. De göra ingen hemlighet af sina planer och skryta med, att de på ons- dag skola inrycka i Natal och jaga alla der boende engelsmän ut i haf ■ vet. Det ser verkligen också ut som om man kan vänta ett infall i Natal af betydande truppmassor. London den 2 Okt. Londons om- nibusbolag har fått order att leverera 1,000 hästar, bestämda för Kapkolo- nien. Durban den 3 Okt Hvarje ögon- blick väntas underrättelse om att boerna vid Natals norra gräns skola skrida till offensiven. I Charlestown ha de infödde plundrat en del maga- sin. Vid Sand Struit äro inalles sam- lade omkring 5,000 boer med 23 ka- noner ocb vid Mullersfarm 4,000. Vid Botaspasset, 15 mil norr om New- castle, stå 300 boer. Folkrådet i Pretoria bar uppskjutit sina sam- manträden. En lag om utvisning af utländmgar har blifvit publicerad. En afdelning si Oranjefristatens ar- tilleri har marscherat mot Kimberley. En engelsk ångare har anländt till Durban från Indien med ett batteri fältartilleri, en sjukvårdsafdelning och ammunition. Tre eqvadroner karbi- nierer ha i går eftermiddag från Ladysmith afgått i llmarscher mot Oranjefristaten. Från Domstolarne. Från JPtnsponga lans härads- rätt den 9 Oktober 1899. SMM frin husbonde. Med för stöld häktade drängen Per August flykt frän Lugnet under Skanstorp i Hällestads sn företogs vid rätten förnyad ransaknmg. Mälsegaren P. Q. Anderssons i Lugnet talan fördes äfven denna gäng af v. hä- radshöfdingen Gust. Carlsson från Norr- köping. Pä derom af rättens ordförande, v. hä- radshöfding Olof Wallin, framstälda frå- gor, vidhöll Flykt att han icke hade vidare att erkänna afvensom att hans inbespa- ringar tillkommit på sätt som han förut uppgifvit. Be å lotteri vunna penningar- na, 900 kr-, voro frän danska klasslotteriet. Sedan detta antecknats företedde hä- radshöfding Carlsson intyg frän ifrågava- rande lotteri att Flykt derstädes under ti- den från i Oktober månad 1897 till i Mars månad 1898 spelat på två qvartslotter men — intet vunntt. Såsom invändning häremot åberopade Flykt att han af kringresande, dem han dock icke kände hvarken till namn eller hemvist, köpt två hela lotter, å hvilken invändning ombudet Carlsson svarade att lotterna k det omnämnda lotteriet voro så begärliga att desamma alltid voro slut- sålda långt före dragningarne, hvarföre det vore högst osannolikt att kringresi att han fått sanda liqviden för de sist- nämnda lotterna till en firma i Malmö. Slutligen mlemnade häradshöfding Carls- son en förteckning å den häktades, vid Lugnet ännu qvarvarande tillhörigheter, deraf framgick att desamma ingalunda stodo i rimligt förhållande till hans in- komster. Åklagaren, kronolänsmannen c Ang. Rinnander åberopade såsom vittne fröken Elin Wilhelmina Carlsson från Norrköping. Under ransakningen har nämligen Flykt uppgifvit bland annat att han till henne lemnat betalning för två till C. J. Johans- son i Sonstorp försålda mjölsäckar. Fröken Carlsson tog nu på sin edatt hon icke upp- burit liqvid för det omtalade mjölparfiet samt uppgaf i öfrigt att det icke vore van- ligt att tjenBtefolket hvarken utlemnade varor eller uppbar penningar annorledes än på husbondens befallning. Vittnet, som under förra året varit i målsegarens tjenst, hade hufvudsskligast sysselsatt sig med bakning af småbröd, samt undantagsvis biträdt i butiken. Såväl åklagaren, som målsegaren öfver- lemnade derefter målet till häradsrSttens afgörande under yrkande af ansvars- och ersättningsskyldighet Efter hållen enskild öfverläggning af- kunnades derpå det utslag att som Flykt genom eget erkännande och i målet före- bragt bevisning blifvit fOrvunnen att från sm husbonde olofligen hafva tillgripit dels kontant 50 öre och dels mjöl till ett sam- manlagdt värde af 148 kr. 95 öre samt brot- ten ansågoa föröfvade under synnerligen försvärande omständigheter, han iemukt 20 kap. 1, 9 och U §§ straffl. måste kän- nas skyldig att hållas till straffarbete un- der tio månader samt att under två ärut- öfver strafftiden vara medborgerligt för- troende förlustig hvarförutom Flykt ålades dels att godtgöra målsegaren det stulnas värde med 119 kr. 46 öre och hans råtte- gångskostnader med 130 kr. jemte protokolls- lösen och dels återgälda statsverket för- skjutna vittneslöner. Svårt mlsshanduul gubbe. I det, angående svårare misshandel å arbetaren Gust. Pettersson i Qrindstugan, Tjellmo socken, förut ofta refererade målet har häradsrätten nu meddelat utslag. I detta utslag har häradsrätten hufvudsakligast yttrat, att då i målet icke förekommit full bevisning, att svaranden — bondesonen C. A Bengtsson i Kopparfall — vid till- fallet f öröf vat misshandeln samt med hän- syn dertill, »tt straffarbete enligt lag följa kan för brottet, edgång för sanningens utrönande icke bör svaranden åläggas, fin- ner häradsrätten svaranden icke Kunna åt saken fällas, då jemväl målsegarens er- sättningsanspråk icke heller kunna bifal- las, likasom svaranden icke heller kan för- 146 — Jag kommer för att be dig ursäkta mig att jag ej häller mitt löfte. Jag kan inte komma på din pic-nic; jag måste fara tillbaka till Beaver-Hall. — Hvad? ... det är omöjligt, det får du inte göra. — Jag måste. Du vet nog att jag inte skulle resa om jag ej vore alldeles tvungen. — Du måste! Du måste det inte, när jag inte vill det. Du är bara tvungen att göra någonting, när jag vill det, sade Dolly miss- lynt. — Dolly, var barmhertig och fordra ej det omöjliga. Påminn dig det förflutna. För att lyda samma befallning försummade jag en gång vigtiga aflärer; jag öfvergaf allt- sammans, ådrog mig mm fars vrede och åsamkade mig stora förluster. Kommer du ihåg hur oförlåtligt svag jag var af kärlek till dig och kommer du ihåg hur du i gen- gäld . , . stötte mig ifrån dig? . . . Dolly, vill du ännu en gång upprepa denna grym- ma lek? Dolly, som hade ögonen lastade mot mar- ken, svarade ej. Ingenting förrådde hvad hon tänkte, hennes lina profil var ogenom- tränglig. — Jag stötte dig inte ifrån mig, sade hon slutligen. Du blef ond pä mig, men jag fick aldrig .veta orsaken till din vrede. — Ah, du visste det alltför väl! . .. Du experimenterade med mig för att studera 151 sig och hon var säker om att få höra skämt och stickord, om de finge reda på attArchi rest strax efter deras förlofning. Dolly gjorde honom ansvarig för denna förödmjukelse. Hon beslöt att hämnas. Då fästmannen' ej öfvervakade sin egendom, så var det så mycket sämre lör honom. Dolly hade annat att göra än att bevara herr Astons skatt, det vill säga Dolly sjelf. För resten fans det väl någonting tråkigare än att ständigt vara på sin vakt? Hur kunde Archi begära nägsnting sådant? Dolly beslöt att glömma ända till fäst- mannens tillvaro och hon visste af erfaren- het, att ingen hade en sådan förmåga att bortjaga hennes bekymmer som Henrik Sa- vicz, den vackre polske bildhuggaren. Stackars Daisr! En vacker Junimorgon erbjöd stora salen i klostret Sacré Coeur en intagande anblick. Examen är slut. Prisen skola utdelas. Pensionärernas små hjertan klappa fortare än vanligt, ty alla hoppas att få en krans af hvita blommor eller en bok i prakt- 150 — Nej, äiskling, det kan jag inte. Begär inte det omöjliga. Du vet hur ledsen jag är att behöfva neka dig någonting. Lady Dolly var missiöjd och förargad. Hon som väntat sig ea sådan seger, som ämnat väcka allas atandsjuka genom att visa att Archi ånyo var spänd för hennes triumfvagn! Hade ej alla hennes goda vän- ner sagt henne, att han ej var en af dem, som man kan kufva och leda i band? Och nu hade hon velat visa sin makt. Hon trodde sig skola vinna segern och då var det ej hon so.n vann den utan . .. lokomo- bilon. Dagen derpå for Archibald Aston med ång- båt till Beaver-Hall och lady Dolly tänkte öfver framtiden. Hon var missnöjd med sig sjelf. Att så der obetänksamt låta binda sig! . . . Hvad var nu att göra? Hon kände att hon ej ostraöädt kunde leka med Archi och började att blifva smått rädd för ho- nom. Och hon hade redan mycket på sitt samvete gentemot Archi. Emellertid kunde Dolly ej förlåta honom, att han först aflockat henne ett ja för att sedan — försvinna. Hon var ond pä honom och hon var ond pä sig sjelf. Att tala om för alla sinn vänner att hon var förlofvad med herr aston, det kunde aldrig komma på fråga. Endast tanken pä Daisys och dennas unga vänners hånfulla leenden gjorde Dolly utom 147 menniskohjertat. Jag Var det klaver, på hvilket du gjorde dina första försök. Du uppnådde en stor färdighet på det under- gifna instrumentet, du kunde få det att vi- brera alldeles efter din fantasi; sedan kros- sade du strängarne när det ej roade dig längre. Derefter spelade du samma thema till höger och venster, och utförde briljanta variationer på detsamma. — Ämnar du ställa till en scen? Är du svartsjuk? frågade Dolly stolt och lyfte upp hufvudet. — Nej, Dollyl Jag har inte rättighet att ställa till några scener. Du frågar och jag svarar. Jag begagnar tillfället för att klar- göra ställningen. Du vet, Dolly, att jag äl- skar dig . . . men jag vet inte om du äl- skar mig; jag skulle vilja veta det, jag må- ste veta det. — Hvarför det? svarade Dolly och slog blygt ned ögonen ... så oskyldiga, så enkel . . . alldeles som ett oförargligt litet lamm. — Inga undanflykter. Nu känner jag dig! Jag är inte längre blind; jag känner alla dina fel! Jag älskar dig trots allt, ty du är ... du är qvinna, det vill säga en sam- manfattning af alla ofullkomligheter ... alla fel . . . men ni äro förtjusande ... det är er styrka. Hvad kan man begära mera af er? Jag känner dig, Dolly, och det är der- för jag denna gång ej ämnar släppa dig. Jag