Titel: Östgötaposten
Datum: 1899-10-06
<-- Sida 4 -->
-
+    
<-- Sida 4 -->
0STEB60TLANDS VECKOBLAD OSTGrOTA-POSTEN N:r 40, Fredagen den 6 Oktober 1899. Boerkriget 1880-1881. I dessa dagar, då krig nar som helst väntas utbryta mellan England och Transvaal, kan en redogörelse för boerkriget 1880-1881 ega ak- tuelt intresse. Staten Transvaal har uppstått ur ett antal spridda kolonier, som i mid- ten af århundradet grundades af de från engelskt område till högslätterna vid Vaalfloden utvandrade boerna. Till att börja med bildade de tre skilda republiker: Potschefsstrom, Zoutpansberg och Lydenburg, hvilka 1852 erkändes af England i en sär- skild konvention och 1860 af Preto- rius förenades till en enda republik. Inre stridigheter och ständiga fejder med kaffrer och betsjuaner oroade den unga statens tillvaro; ett lång- varigt krig 1876 med en kafferhöf- ding förstörde fullständigt finanserna. Dessa omständigheter begagnade den engelska regeringen för att bringa till utförande det länge tillämnade införlifvandet af Transvaal. I Februari 1877 inträffade den en- gelska kommissarien Shepstone, led- sagad af några embetsmän och 25 beridna gendarmer, i Pretoria, Trans- vaals hutvudstad. Först fordrade han vissa reformer; då boerna ej gingo in på dessa, förklarade han den 12 April 1877 Transvaal införlifvadt i brittiska riket. Befolkningen mottog detta med lugn och gjorde intet försök till mot- stånd. Under det kort derefter utbrytande stora kafferkriget infann sig öfver- kommissarien för Sydostafrika, gene- ral sir Garnet Wolseley, med en stark engelsk truppstyrka i Transvaal. Så- som svar på vissa uttryck af miss- nöje från befolkningens sida öfver det engelska herraväldet, svarade Wol- seley: "Så länge solen skiner och Vaalfloden strömmar mot hafvet, för- blir Transvaal brittiskt område." I Mars 1880 lemnade general Wol- seley Transvaal, och under årets lopp följde honom största delen af de en- gelska trupperna; i November 1880 befunno sig i Transvaal blott 13 kom- panier infanteri och två troppar be- ridet infanteri, fördelade öfver hela landet i fem eller sex garnisoner. Emellertid hade i England Glad- stone trädt i spetsen för regeringen, och boerna, som af hans i oppositio- nen hållna tal, trodde honom gyn- samt stämd mot deras önskan, rik- tade till honom en uppmaning att upphäfva Transvaals införlifvande. Såsom svar kom det korta tele- grammet: "Under inga omständighe- ter kan drottningens öfverhöghet öf- ver Transvaal uppgifvas." Boerna grepos af en djup förbitt- ring; men till det yttre var allt lugnt så att kommissarien Lanyon, Shep- stones efterträdare, invaggades i en bedräglig säkerhet och trodde tiden vara inne att genom en energisk åt- gärd framtvinga den af boerna väg- rade skattebetalningen. Detta bragte den nnder askan glimmande elden till utbrott. Då en boer vid namn Bezuidenhuit vägrade betala skatter- na, utmättes de hos honom. Med tillhjelp af några grannar återtog han de ntmätta föremålen, och då han härför blef fängslad, bröt upproret ut En massförsamling af boer prokla- merade i December 1880 den "Syd- afrikanska republikens" återupprät- tande och beslöt att med vapen i hand tillkämpa sig oaihängighet; re- geringen öfverlemnades åt triumvi- vatet Kriiger-Joubert Pretonus. Den 16 December utropades i Hei- delberg republiken; denna ort blef platsen för den nya regeringen. Starka skaror beväpnade boer samlade sig här och i Potschefsstrou. Lanyon, som befann sig i Pretoria, stod makt- lös; han väntade ankomsten af en af- delning af det 94 regementet, hvil- ket den 5 December fått befallning att från Lydenburg tåga till Pretoria. Öfverste Anstruther förde befälet öf- ver denna aldelning; engelsmännen ringaktade sina motståndare och mar- scherade utan några försigtighetsåt- f årder. Den 20 December hade af- elningen, utspridd i en långsträckt marschkolonn, uppnått Bronkhorst Spruit, då plötsligen till venster om kolonnen på en höjd af 500—600 me- ter öfver vägen visade sig en skara af omkring 150 beridna boer. Bärande en parlamentärflagg spräng- de en boer tram till öfversten och räckte honom ett bref af följande in- nehåll: "Vi veta ej, om vi befinna oss i krigstillstånd eller ej; följaktligen kunna vi ej tillåta några trupprörel- ser från er sida. Vi vilja intet krig utan blott vårt lands oafhängighet. Vi meddela eder, att hvarje trupp- rörelse från eder sida af oss betrak- tas som en krigsförklaring". Fem minuters betänketid gafs. Öfverste Anstruther svarade: "Jag marscherar till Pretoria. Mån I göra, hvad I viljen". Han ordnade sina trupper till strid, men det var för sent. Boerna hade omringat kolonnen på alla sidor och öppnade en välriktad, mördande eld. Inom tio minuter voro at den 259 man starka engelska aidelningen 155 man döda eller sårade, medan boer- nas hela förlust belöpte sig till 2 döda och 5 sårade. Öfverste Anstruther måste sträcka vapen. Boerna togo sig på ett berömvärdt sätt an och vår- dade sina sårade motståndare. Två fångna engelsmän sändes till Preto- ria för att underrätta om det skedda. General Colley, som i stället för ge- neral Wolseley utnämnts till öfver- kommissarie för Sydafrika, erhöll un- derrättelsen om boernas uppror den 19 December i Pieter-Maritsburg; den 20 kände man detsamma i London. Genast beordrades förstärkningar från Indien till Natal, och älven från Eng- land förbereddes vidare truppsänd- ningar. Colley borde, i betraktande af sina truppers fåtalighet, ha afvaktat för- stärkningarnas ankomst, men han hy- ste föga aktning för boernas strids- duglighet och ville för öfrigt under sin ledning bringa affären till slut, före ankomsten af någon högre anförare. Vägen från Natal till Transvaal le- der vid Ladysmiile öfver Tugela, för sedan vester om Buffalofloden i nord- lig riktning till Newcastle och öfver- gär här gränsbergen i två riktningar till Lydenburg och Standerton; i begge dessa orter befunno sig engelska be- sättningar. Ungefär 30 kilometer norr om Newcastle leder vägen genom ett sänke mellan två höjder, af hvilka den östliga heter LaDgsneek, den vestliga Majuba. Vid Newcastls hade general Colley 11 kompanier infanteri, 1 sqvadron dragoner, i kanoner och ett marin- detachement, allt i allt 60 officerare och 1,200 man. Ehuru "rebellernas" styrka uppgick till 6,000 a 7,000 man, beslöt Colley att med sin lilla styrka gripa till offensiven. Den 24 Januari började han sin frammarsch; den 26 slog han läger på Mount Prospect 5 kilometer söder om Langsneck, hvar- est starka boerafdelningar iakttagits. Ställningen på Langsneck intog en temligen brant höjdsträckning, hvars sidor voro bevuxna med ett svårge- nomträngligt gräs. På venstra fly- geln af ställningen befann sig en kä- gelformig kulle, som likaledes var starkt befäst af boerna. På morgo- nen den 28 Januari formerade Colley Sina trupper till angrepp; till venster stodo fem kompanier af det 60:de re- gementet och marinafdelningen med några raketkanoner, i midten fyra ka- noner, till höger fem kompanier af det 58:de regementet och ytterst på högra flygeln kavalleriet. Kl. 10 gick engelsmännens högra flygel till storms. Dragonerna sökte bemäktiga sig den kägelformiga kullen, men blefvo med betydande förlust tillbakavisade. Kul- lens besättning riktade nu sin eld mot flank och rygg af det 58:de regemen- tet, hvilket angripit den fiendtliga ställningen i fronten. Engelsmännen framträngde med stor energi, men ledo svåra förluster genom den mördade elden från sina nästan dolda motstån- dare. Inom kort voro nästan alla officerarne döda eller sårade, och de mycket decimerade lederna drogo sig tillbaka. Den venstra engelska fly- geln hade under tiden likaledes råkat i strid, men synes ha nöjt sig med blott en skenfäktning. Engelsmännen förlorade i det hela 198 döda och sårade; de (cm kompa- nierna af det 58:de regementet, hvil- ket gick i elden med 494 man, hade 75 döda och 78 sårade. Boernas för- lust inskränkte sig till 14 döde och 27 sårade. Offensiven måste uppges. I stället skredo boerna till anfall. En stark afdelning hotade Newcastle, små ströfkårer visade sig vid Lady- smith; flera engelska transporter upp- bringades; ställningen vid Mount Pro- spect var fullständigt isolerad. Ett den 7 Februari gjort försök att med en afdelning beridet infanteri åter- knyta förbindelsen med Newcastle misslyckades. Fö'jande dag ställer sig Colley sjelf i spetsen för fem kom- panier af det 60:dd regementet och bryter upp på väg mot Newcastle. Ungefär 8 kilometer söder om den en- gelska ställningen går vägen genom ett pass, genomdraget af flodjn In- gogo. Colley lemnade ett kompani och två kanoner på en höjd norr om floden och marscherade med de an- dra trupperna öfver. Då engelsmän- nen kommo på andra sidan, sågo de från söder en stark afdelning boer i antågande. En parallelt med Ingogo framstry- kande höjdsträckning nåddes af bo- erna före engelsmännen, och dessa måste utveckla sig under den häftiga elden från fienden. Den långvariga eldstrid, som nu utspann sig, blef för engelsmännen mycket förlustbringan- de, under det boerna, som satt sig i god betäckning föga ledo. De båda kanonerna, som öppnat kartescheld, förlorade inom kort sin kommendant och så mycket folk och hästar, att de drogos ur elden. Colley måste uppgifva försöket att framtränga till Newcastle. Mörkret inbröt och gyn- nade hans återtåg. Kl. 4 på morgo- nen den 9 Februari inträffade Col- ley s uttröttade trupper i lägiet vid Mount Prospect; deras förlust upp- gick till 139 döda och sårade. Boerna räknade 8 döde och 6 sårade. Vid underrättelsen om engelska förstärkningars ankomst utrymde bo- erna trakten omkring Newcastle lör att förena sig med sin hufvudstyrka, så att Colleys förbindelse bakåt rar återstäld. Den engelska förstärknin- gen, som fördes af general Wood, var den första sändningen af de från Indien beordrade trupperna; den be- stod af 15 husarer, 92 högländare och andra bataljonen af det 60 regemen- tet. Den 16 Februari stodo dessa trupper vid Newcastle. Colley och Wood öfverenskommo nu att invänta ytterligare förstärk- ningar, innan de företogo något. För att påskynda dessa återvände Wood till Pieter Maritzburg, medan hans trupper förenade sig med de öfriga i Mount Prospect. Trots den gjorda öfverenskommel- sen beslöt Colley bemäktiga sig Ma jubahöjden. Majubahöjden är en hög- slätt af cirka 1,200 meters omkrets, som höjer sig 2,600 meter öfver den kringliggande slätten. Sluttningarne äro mycket branta, delvis betäckta med lösa stenar och mycket svåra att bestiga. Colley hade märkt, att boerna endast på dagen höllo höjden besatt. Natten till den 27 företogs uppstigningen, som på sina ställen gestaltade sig till ett klättrande på händer och fötter. När mellan 4 och 5 på morgonen toppen nåddes, var det ännu mörkt; de uttröttade trup- perna gingo genast till hvila. Då dagen inbröt, uppstäldes man- skapet längs högslättens rund och sökte betäckning bakom stenar och i fördjupningar. En liten reserv qvar- hölls på midten af slätten. De på slätten norr om Majuba lägrade boerna grepos af bestörtning, då de på morgonen sågo höjden be- satt; de väntade att hvarje ögonblick angripas äfven från Langsneck och så komma mellan två eldar. I första ögonblicket synas boerna ha tänkt på återtåg; men den första bestört- ningen lade sig snart, då man erfor, att från Langsneck ingen fara hotade. General Schmit, som förde befälet, höll ett kort tal till sina soldater, hvarefter en del af boerna skred till storms, medan de öfriga med sin eld understödde angreppet. Långsamt men säkert bestego boerna från tre sidor höjden. Förgäfves sökte de för ställningens vidsträckthet allt för få- taliga engelsmännen tillbakavisa an- fallet. Boerna nådde krönet och öpp- nade nu en mördande eld. Den engelska reserven framstor- made till understöd; men trots alla olficerarnes ansträngningar uthärdade manskapet ej boernas anlopp; general Colley sjelf föll, och allt slutade med en vild flykt. Först under skyddet af lägret vid Mount Prospect samlade sig de all- deles upprifna afdelningarne. Af de 650 man, som besatt Maj nba, voro 90 man döda, 133 sårade, 58 fångna och 2 försvunna. Boernas förlust uppgick till en död och fem sårade. Engels- männens förlust under hela fälttåget belöpte sig till 800 man i döde och sårade; boernas till 43 döde och 58 Med nederlaget vid Majuba voro fientligheterna slut; general Wood, som den 4 Mars öfvertog befälet efter den fallne Colley, afslöt den 6 Mars ett stillestånd på sex dagar. Den 4 Augusti slöts slutlig fred genom kon ventionien i Pretoria, genom hvilken England erkände Transvaals oafhän- gighet i de inre angelägenheterna, medan Transvaal i yttre angelägen- heter ej befogades handla utan Eng- lands bifall. De sannolikt förestående nya stri- derna komma utan tvifvel att föras under större förhållanden — med hvilken utgång får framtiden utvisa. Aj. Ajl Modern: — Hör du, Beate, hvad hade du och hr Andersson så mycket att förtro hvarandra i går afton? Dottern: — Kära mamma, vi titta bara på månen. Modern: — Månen? Men himlen var ju alldeles mulen? Dottern: — Hvad säger mamma? Det märkte inte vi alls. Några Per Hörbergs- minnen från "häradsmålaretiden" hafva blif- vit räddade och nu hamnat i Nor- diska mueeets rika handtecknings- samlingar, detta enligt museets se- nast offentliggjorda årsberättelse. Per Hörberg var i alla hänseenden en äkta småländing — född i Vire- stad den 31 Jan. 1746 — och hans intryck från barndoms- och utveck- lingsåren påminna ständigt om Sma- landsförhållanden. Under en lång följd af år var han "häradsmålare" inom Vestra härad i Jönköpings län och bodde derunder på flera ställen i småstugor, tills han ändtligen blef arrendator af en min- dre hemmansdel i Mejensjö by invid nuvarande Sätsjö jernvägsstation. Från Mejensjö var det han 1783 ryckte sig lös från hustru och barn att van- dra till Stockholm, för att på allvar börja studera; från Mejensjö var det han vid afflyttningen från Småland sade sitt sista hem i dessa bygder farväl — båda händelser, som alltid stodo lifligt tecknade i hans varma själ. Om första resan till Stockholm be- rättar han sjelf i sin lefnadsteckcing, att allt liksom qvarhöll honom här hemma, mest hustru och barn, hvilka kastade sig om hans hals. Han tryckte dem tigande till sitt bröst, lyfte renseln på ryggen och gick ur den lilla stugan uppför en gångstig åt skogen. Men ännu var detta ljuft bittra motstånd ej besegradt: hustrun och den äldsta sonen följde honom ett stycke pä vägen; gossen höll ho- nom i rockskörten för att draga ho- nom tillbaka, och hon ville ej skiljas från hans hals — en verldsrymd låg för henne emellan Stockholm och hemmet i Mejensjö. Slutligen bad han dem släppa ho- nom och sade åt sin maka med en ton, som till hälften var ömhetens och till hälften otålighetens: — Kära mor! Jag rår inte, men det är mig omöjligt att blifva qvar. Gå hem till din gryta och låt mig gå — dit försynen kallar mig. De måste då vända om och återgå till hemmet, och han tryckte hatten djupt ned i pannan och skyndade uppför den ensliga skogsstigen, sina kommande öden till mötes. Öfver allt uppåt landet, men mest i Stockholm, väckte den småländska bonden, "häradsmålaren" Per Hörberg, från denna första Stockholmsresa stort uppseende; beställningar å taf- lor, hufvudsakligen för kyrkor, in- kommo efter detta, den ena efter den andra, och den fattige mannens eko- nomiska ställning förbättrades betyd- ligt. Efter att sedevmera flera gånger hafva företagit nya Stockholmsresor och resor uppåt landet, ansåg han med sin verksamh?t förenligt att flytta från Småland i början af 1790 talet. Huru många af handteckningarna i den af museet förvärfvade samlingen, som äro illustrationer till händelser ur Hörbergs lit, förmäles ej i årsbe- rättelsen, men det uppgifves särskildt att en af dem, löreställande konstnä rens alflyttning fiån Mejensjö år 1790, eger ett stort värde bäde i kultur- och konsthistoriskt hänseende. Känna vi doktor Hazelius rått, torde det ej dröja så länge, innan en del af den förvärfvade Hörbergssamlingen kom- mer ut i tryck. Det finnes i Smålands bygder ännu ett stort antal Per Hörbergs-målnin- gar, som med all sannolikhet aldrig komma att tagas bort. Några exem- pel må anföras. I Sandsjö kyrka finnes en Hörbergs- tafla i fyra afdelningar, som sägas vara en af hans allra första. Ena af- delningen framställer Jesu bön i örta- gården; andra afdelningen "Tron och Hoppet"; tredje afdelningen "Korsfä- stelsen" och fjerde "Uppståndeisen". Vid altarrunden i denna kyrka har han ock stått brudgum — det var här den dä ej alls namnkunnige unge häradsmålaren Per Hörberg annandag jul 1769 sammanvigdes med pigan Ma. ria Eriksdotter frän Möcklamo i Sand sjö socken, en qvinna som, så vill det synas, ej alls förstått sig på honom, utan som mer ftn en gång — ej minst med svartsjuka — plågade honom i hans sträfvanden. — Hon förstår sig ej på det ideela, sade han ofta med en suck äfven på Hörborgstaflan i Svenarums kyrka öfver Matt. 8: 26, "Jesus stillar stor- men" är mycket målande för situa- tionen i det ögonblick då frälsaren uppvaknar. Den år skänkt till kyr- kan af Svenarumssonen professor Svanberg och brukspatronen C. V. Rydbeck på Lundholmen. Äfven Vrig- stad hade i sin gamla kyrka en Hör- bergstafla, men den är numera genom vanvård alldeles förstörd. Det finfinaste Per Hörbergsminnet finnes dock med all sannolikhet i hans födelseförsamling Virestad i Allbo hä- rad i Småland. När Virestad hade fått sin nya, vackra kyrka färdig, kom HoVberg dit ner år 1800 för att hälsa på slägt och vänner och med sin nu vidtbe- römda konst pryda nämnda tempel och liksom gifva barndomsnejden ett evärdligt minne, och det blef verkli- gen ett minne värdt att se; resande hafva alltifrån Hörbergs dagar krökt vägen om Virestad för att njuta af den vackra synen. Taflan föreställer Kristus lärande folket, med flera scener ur Jesu lif. Scenen Jesus omgifven af små barn är ytterst intagande framstäld. En tiggare, som dervid framtränger, lär vara ett porträtt. En friai e snilleblixt har konstnären ej kunnat hålla tillbaka, utan har han — "soldatsonen från Ön" — litet smått lekt med sina ungdomsbekanta. En läktare utskjuter öfverst, der man ser några myndige Virestadstnän porträt- terade och betraktande taflan med förnäm kritik i blicken, som likväl synes föga bekymra mästaren, hvil- ken ock finnes porträtterad på denna läktare. Det säges, att de der Virestadsstor- gubbarne ursprungligen begärt, att deras altartafla skulle förestält him- melriket och helvetet, det sistnämnda stället med ett antal stora ormar, samt att Hörberg då började med hel- vetet, hvilket strax från början be- fogades med åtskilliga af stormän- nen, som sedan röstade för detta äm- nes slopande och låto konstnären fritt välja de ofvannämnda ämnena. Smal. Atteh. Trädgårdsskötsel. Oktober. Iruktträdgården. Höstplantering af fruktträd och bärbuskar sker helst i sista hälften af månaden, den sena höstplantering af fruktträd år ej att rekommendera, i fall vinter inträffar tidigt. Såväl fruktträd som bärbuskar gödslas nu, hvarvid iakttages att göd- seln genast nedgräfves. Jorden omkring och under bärbu- skarne bör alltid omgräfvas, enär en mängd larver derigenom förstöras. Allt löf bör omsorgsfullt bortrödjas och komposteras eller brännas, eme- dan denna sommar, i likhet med fjol- årets, varit rik på skadeinsekter, rost- och svampsorter. Djupgräfning, för tillämnad värplan- tering företages nu och bör ej för- summas I fruktrummet luftas flitigt så länge svettningen pågår. Fruktdri venerna och varmbänkarne. Vinstockar och persikotiäd planteras nu Sedan löfvet fallit rengöras vin- och persikehusen, då jordbänkarne omgräfvas. Drifbänksjorden lågges i hög, gödseln utföres och bänkplatsen täckes med löf eller strö. Köksträdgården. I början af Okto- ber bör morötterna upptagas, dock ej förr än tcppen börjat gulna; i slutet at månaden upptagas alla örriga rot och grönsaker med undantag af sel- leri och pmjo, hvilka kunna stå ute till dess frosten börjar, isynnerhet sel- leri väx r ganska betydligt under sista tiden den står ute i jorden. Sparristoppen afskåres, gångarne upp- skottas och dessa jemte säugarne täc- kas med gödsel. Kbabarbsr förses rikligt med brunnen gödsel, hvilken nedgräfves omkring plantorna. Jord kupas omkring kronärtskockplantor- na, däremot täckas de ej förr än längre fram. Brysselkål och grönkål upp gråfves, men får öfvervintra på kall- jord, jordslagen i täta rader på en skyddad plats. Gödsling och höet- gräfning af jorden i allmänhet före- tages i den mån landen blifva tom- ma. Höstgräfning bör ske med stora, djupa spadtag,, jorden vändes dervid ordentligt, och den får sedan ligga orörd utan någon som helst sönder- hackning, enär kålen derigenom kraf- tigare uppluckrar densamma. Parken och prydnadsträdgården. Väx- ter hvilka skola öfvervintra inplan- teras nu. Stamrosor nedböjas och jord kupas omkring de låga rosorna, dock icke förr än i slutet af månaden. Buskgrupperna omgräfvas, hvarvid alla rotskott borttagas, jorden far ligga okrattad. Sedan Daherna ned- frusit afskäras topparna och jord ku- pas öfver dem, då de på detta sätt tå qvarstå till dess starkare frost in- träder; rotknölarne mogna härigenom bättre Träd, buskar och häckplantor böra vidare planteras, gräsplanerna slås innan vintern kommer och blomster- grupperna gödslas och omgräfvas. KrukväxtodUngen och fönsterttädgår- den. Sticklingar af ständigt gröna växter sättas i fat eller lådor, fyllda med san Iblandad grästorf och löfjord; de täckas med glasklockor eller glas: skifvor samt ställas nära fönstren i ett kallhus. Vinterlöfkojor och lack- violer inplanteras, Lilium auratum, speiiosum m. fl. planteras i krukor. Liljekonvaljer afsedda för drifning sättas nu tätt tillsammans i flata krukor eller lådor, samt så i'.tt en- dast öfversta spetsen skjuter upp öf- ver jordytan. Krukväxter i allmänhet behöfva nu lägre temperatur och sparsam vatt- ning. Chr. Fr. Mohr. Intressant Lektyr för höst- vinterqvällarne erbjuder den fint illustrerade Svensk Familjetidning, hvilken för Vi år kostar endast kr. 1:20, % år 95 öre. Va år 70 öre; V* &r 45 öre, post- arvodet mberäknadt. Prenumeration för 1899 å Vi, 8/4, Va och »/4 år mottages å alla postanstalter. Mot insändande af 25 öre i frimärken till dess Exp . Stockholm, erhålles ettqvartaL (la. 2:a eller 3:e) för i år portofritt som Kpof. 2 qvartal 50 öra alla 3 qvarta- m 75 dre.________(10057,189) (G. 88882) 7/7/ Salu. Varleholms Stift Tröak verk fritt pä det att priset fSr alla köpi lut lika._Flnaaa alltid å lager. Marieholms HackelMmaaUner äro tillverkade med mera omsorg än andra billiga hackel a erans kmor oth derfore Tida mera hållbara. / Äro lätt ställbara för olika längder. Årets pris Kr. 30 fraktixUt [vid »Ila Jernvägsstationer. Lördagen den 7 Oktober. Vadstena, auktionskammaren, kl. 10 f. m. lösöreauktion. Eksjö, vid rådhuset, kl. 10 f. m. lösöreauk- Högby s:n, Alfred Anderssons dödsbo å Norrby egor, kl. 2 e. m. lösöreauktion. Måndagen den 9 Oktober. Linköping, auktionskammaren i Vernerska trädgården, kl. 10 f. m. lösöreauktion. Kisa s:ii. Sandstugan under Grönde, kl. 1 e. m. auktion å en stugubyggnad af lösegen- dom. Vestra Ny s:n, Råtorp, kl. 2 e. m. arrende- auktion. Ortomta s:n, Skontorpet, kl. 2 e. m. lösöre- auktion. Fiskeby, kl. 2 e. m. lösöreauktion. Tisdagen den 10 Oktober. Gårdsrums sn, Broddebo, kl. 11 f.m. fastig- hetsauktion. Länsås s n. Våhlberga, kl. 12 p. d. lösöre- auktion. Ringarums s n. å Kriksbergs skog med sam- ling vid Eriksberg, kl. 12 p. d. skogs- auktion. Motala s n, Stora Hals, kl. 1 e. ra. lösöre- auktion. Vestra Stenby sn. enkan Lovisa Mattsdot- ters dödsbo å Hesselby egor, kl. 1 e. m. auktion å byggnader och losegendom. Onsdagen den 11 Oktober* Vestervik, Schagerströmska magasinsgår- den och garfvaren Peterssons bakgård, kl .9 f. m. stor auktion å jero och stål. Torsdagen den 12 Oktober, Ringarums s:n, Brårums handelsbod, kl. 11 f. m. auktion å kläder. Tingstad sa, Åselstad, kl. 11 f. m. auktion a ett såghus, hästar och 200 famnar granved. Loftahammar s:n, Ropdahl, kl. 12 p. d. fastig- hetsauktion. Blackstad sm, Kallsberg, kl. 12 p. d. fastig- hetsförsäljnings- eller arrendeauktion. Rystad s n, Arken å Bossgårds egor, kl. 1 e. m. lösöreauktion. BÖrrums sn, Sjögerum, kreatursmöte. Fredagen den 18 Oktober. Linköping, auktionskammaren i Vernerska trädgarden, kl. 10. f. m. lösöreauktion. Lördagen den 11 Oktober* Lofta forsamling, hos kyrko- och skolrådets ordförande, adress; Lofta. utgår ansök- ningstiden till förenade folkskollärare-, organist-, kantors- och klockarebefatt- nii garne i församlingen. Ekeby s:n, Ådala nära Boxholms bruk, kl* Ii f. m. auktion å möbler och husgeråd. paviljongsbyggnader och 40 bisamhäl- len m. m. Risinge sn, torpet Dofversforp å Gullers- torps egor, kl. 1 e. m skogsauktion. Östra Ny sn, Marieborg å Ortomta egor, kl. 1 e. m. lösöreauktion. Mogata s:n, gkruckeby, kl. 1 e. m. lösöre- auktion. Björsäters sn, Ekhult, kl. 1 e. m. lösöre- auktion. "Försäljas af KULLBERG k C:o KATRINEHOLM och alla välsorterade redskapshandlande. (7938,152) wwwwwwwawwwwwww EMiioill'-' i :lflUölR| ;■-.: mmmmmmma^mmm(]\-Mi tiii så m W låga priser som )(( * A. Th. Nilssons * 5 Muslkhandel. * fk. 91 Slottsqatan 91. NorrkSpinq. M. * Rik.**-.*» rar. ' * w Rikhaltigt lager af VloBnep. Gul- W * **JT**'' "*by, FI>H*r, Uari' £ w •peMeeor, Sfarfoatoa, Piano-' * Q bord, Di..Msi och ■*ii.|nl 55 m. ro m. i parti och minut. Xt w Skotor och Muttlkalier W C Enejwiföreaijare *f akta w S Mafldeburger Dragspel Q w /!__#__ stort lager, från Sve- w £ UrglQr, regea förnämsta fabrik Q 3K östlind. & Almqvist, 3K W Arvika, till fabrikspris med rabatt W ffi vid kontant köp. Orglar saljas af- ej; 7R. ven på goda af betalningsvilkor. 7K W Priskurant sändes gratis. W (5012,103) äktiDrufcognac, importerad från staden Cogmo, till 3 kr. pr liter. Vid parti rabatt At den em- tyckta Artmärket» Cegaae saljes 11 Vi buteljer for 10 kr, 11 literbuteljer 15 kr. o. s. v. Olas oeh låda fritt. AUa Bria- wl—arter bUligut Beqviaitioner, åtföljda af liqvid, expedie- ras genast oeh itallee till A. A. Jansson, Gistad. ________________________________(10508,1) _ önskas köpa. Asp virke uppköpestiUhSgstakontanta pris vid samtliga jernvaestationer och se- gelleder af KOLLBXBOä: Go, Katrineholm Virket får huggas och levereras nar som helst. Två tums kårnröta må utan af drag förefilmas i stockarne, afvensom mindre qvistar. Närmare upplysningar om pris, afverkniug, mätning m. m.. sändes på be- gäran. Större partier afmätas hemma hos säljaren. (9661,180) 154 — En stor olycka! svarade denna. — Är det Stella! Föreståndarinnan fann ej ord för att med- dela det stackars barnet hela vidden af hen- Plötsligt kom ett förfäradt uttryck i Daisys ögon. — "Circässien" har förolyckats! utropade hon. Stora tårar rullade utför föreståndarinnans kinder, men hon fann ej något tröstens ord för den stackars fader- och moderlösa; hon tryckte henne endast fastare intill sig och gråt med henne. "Circassien" har sjunkit! ... En dimmig natt hade den tillfogats en läcka af en tysk båt, som gick för full maskin. Pipande och skyddad af dimman hade den tyska båten fortsatt sin väg utan att be- kymra sig om de arma offer den lemnade efter sig. Endera hade den ej lagt märke till katastrofen, eller också försökte den ge- nom flykten befria sig från allt ansvar. "Circassien" sjönk långsamt med sitt man- skap, med kapten Snuffson och hans fäst- mö, med Stellas mor. En enda af räddnings- bätarne kom undan och upptogs af ett han- delsfartyg, stadt på färd till Förenta stater- na, fru Wight som med sin dotter for till- baka till Montreal för att öfvervaka Daisys examen kunde blott frän himlen välsigna 159 kände sig så lycklig öfver denna upptäckt, han var så glad öfver att kunna anse hen- ne oskyldig och sjelf bära hela ansvaret for den nattliga färden, att han med tacksam- het emottog den plats i vagnen hon erbjöd honom. Han skulle velat kyssa hennes hand för att få förlåtelse för sin långa glömska. — Hans glömska! . . . nej, han hade al- drig glömt henne 1 . . . Han kom alltför väl ihåg sina ihållande strider för att söka glöm- ma henne . . . Han hade lidit så mycket! Och deras förhållande till hvarandra blef detsamma som det varit innan den olyck- saliga slädturen. Henriks hypnotiserade samvete tystnade. Han hängaf sig helt och hållet åt den känsla, som lade beslag på hans hjerta, kans för- stånd, hela hans varelse. Han stred ej mera och gjorde intet försök att slita sig lös frän förtrollningen. — ödet vill det! tänkte han... Det vore lättare för mig att rycka hjertat ur mitt bröst än att qväfva kårleken till henne. Han älskade blindt och glömde Lorka, som skref. alltmera sällan. Under förevändning att han snart skulle resa till Tadousac tog han ned sin trolofvades byst från piedesta- len; Lorkas milda blick störde hans lycka. Om nan kunnat, skulle han äfven hafva bannlyst Chocim, hvars sorgsna ögon tyck- tes honom fulla af förebråelser. 158 kar gerna dröjde vid var minnet af den vackre polske bildhuggaren och detta minne förföljde henne. Dolly kände att han var den ende som kunde skingra de moln, som på sista tiden fördystrat hennes horisont och hoppades att möta honom på någon af sina promenader. En dag kom Henrik med en cigarr i mun- nen och ögonen tankfullt fastade mot mar- ken hem från en promenad. Dollys röst väckte honom upp ur hans drömmerier. Då han tittade upp, blef han varse Dolly, som sjell körde ett par präktiga hästar. Han fann henne blek och förändrad, men skönare än någonsin med det uttryck af vemod som gaf en ökad charme åt hennes mörka ögon. Hen- rik bockade sig och ville fortsätta, men hon tillät honom det ej. — Har ni ännu inte förlåtit mig-? frågade Dolly. Det var ju för så länge sedan. Kan ni dä inte glömmal . .. — Glömma? . . . Nej, jag kan inte glöm- ma att jag lät er utsätta er för en sådan fara; jag kan inte glömma att jag var skul- den till olyckan med edra hästar . . . Det är förr ni som skulle vara ond pä mig för att jag inte afstyrde den mot er vilja. I detta ögonblick var Henrik upprigtig. Han tyckte sig nu först se saken i dess rätta dager. Han en man — hennes natur- lige beskyddare, borde energiskt hafva mot- satt sig den unga flickans nycker. Henrik 155 den stackars fader- och moderlösa som lem- näts ensam på jorden. "Circassiens" undergång satte allas sinnen i rörelse. För den stackars Daisy medförde den dessutom fullkomlig ruin. Fru Wight hade anförtrott hela sin för- mögenhet åt sir Isaac, för hvilken hon hy- ste ett obegränsad t förtroende. Denna för- mögenhet, som sir Isaac hade placerat i sina fartyg, uppslukades helt och hållet, ty "Cir- cassien" var den fjerde båten som bolaget förlorat och skeppsbrottet var således likty- digt med bankrutt. Några af aktieegarns togo ut sina kapital, och sir Isaac kunde ej trots sin kända förmåga och kallblodighet återställa det undergräfda förtroendet eller rädda företaget. Daisy beröfvades sålunda genom "Circas- siens" undergång både familj och förmögen- het. Ehuru hon var uppfostrad i lyx och öfverflöd, ehuru hon var van vid hemmets värme, moderns och Stellas systerliga öm- het, bar hon denna tredubbla pröfning med ett mod, som man aldrig skulle kunnat ana hos en så ung späd flicka med en till det yttre så ytlig karakter. Under de första dagarne var hennes till- stånd oroväckande och man fruktade det värsta, men nunnorna, som behållit henne hos sig, gjorde allt för att bibringa henne lugn och resignation. I sin djupa förtviflan beslöt Daisy att stan- 162 de sig helt åt sin passion, och detta helt lugnt, utan att betänka sig, utan att känna ett spår af samvetsqval. — Hända hvad som hända vill, sade Hen- rik för sig sjelf, sä är dagen min och jag njuter af den! . . . Bra dum är den som sörjer för morgondagen. Han njöt också fullt af den närvarande stunden. Naturens skönhet uppväckte hans beundran och entusiasm, och den unga la- dyns blick försatte honom i extas. Han längtade efter arbete, han kände sig inspi- rerad. Henrik började således med en staty löre- ställande Psyke — men Psyke vid uppvak- nandet t- Dolly ville det, och Dolly satt som modell. Det var en gammal nyck af den vackra millionäiskan. Henrik höll länge emot och påstod att det ej var hans genre, men ju flera invändningar han gjorde, desto envisare blef den unga flickan. Det hade till och med gifvit anledning till åtskilliga dispyter dem emellan. Henrik var envi-s och Dolly också. Denna nyck hade uppstått hos den unga amerikanskan vid ett besök i Henriks ateher några veckor efter de båda brödernas an- komst till Montreal. Dä Henrik frågade henne, om han ej finge den lyckan att föreviga henne, svarade hon: — Gerna, men endast som Psyke. 167 stackars tanten och dolde ansigtet i hän- derna .. . Henrik återfick först sin kallblodighet, men blef betydligt generad, då tant Rachel tog händerna frän ansigtet, gjorde en åtbörd af förtviflan — och säg tigande, först på den ene och sedan på den andra af de båda skyl- diga. Då Dolly såg att tanten stod som förste- nad pä lusthusets tröskel, skyndade hon fram till henne och skrek i hennes öra: — Var inte dum nu! Tant Kachel förstod uppmaningen. — Hon hemtade sig snart från sin sinnesrörelse, men som hon ej ville säga någonting åt Dolly och ännu mindre ät den främmande herrn, vände hon sig hastigt om, skyndade till ate- liern, tog sin hatt och sin mantilj samt ka- stade dem på sig med ett energiskt: ",-schoc- king". — Med sitt arbete under armen skyn- dade hon ut från detta besmittade hus och smäsprang hem. Dolly satte också på sig hatten, men lång- samt och noga. Då och dä ryckte hon lätt på axlarne, och då hon tog afsked af Henrik, som fortfa- rande var något generad, sade hon med en ton af djupt medlidande: - Min tant är en sådan gammal mam- sell! Den unga amerikanskan uttalade dessa ord med en så komisk grimas att Henrik ej under den lilla hand som stöddes mot hans bröst. Under det att kärleken kom blodet att rinna hastigare i de ungas ådror, satt tant Rachel ensam i ateliern och stred mot en oemotståndlig lust att sofva. Färgerna bör- jade dansa för hennes ögon, de domnade fingrarne släppte saxen. Om hennes kropp med möda motstod sömnlusten, så var der- emot hennes förstånd vaket och förebrådde henne att hon ville hängifva sig åt en half- slummer i en ogitt herres atelier. Hennes bl/gsamhet motstod energiskt frestelsen. — Känslan af att hon vore förlorad i allmän- hetens ögon kom henne att spritta till; hon reste sig upp med ett fast boslut att strida mot tröttheten. Påminnande sig att brors- dottern gått ut i sällskap med skulptören samt att hon sjelf hade åtagit sig ett för- klädes roll, gick tant Rachel ut för att söka efter de unga. Stackars tant Rachel! Dolly hade i bered- skap för henne en syn, som var lika vådlig som att insomna i en ungherres rum. Lik- som fordom Loths hustru höll hon på att förvandlas till sten, dä hon blef varse Dolly. - Dolly som hon aktade så högt — i skulp- törens armar — i armarne pä en främmande herre, hvilken livarken var hennes far — eller hennes make! — O, hvilken skandal . . . utropade den 163 Pä eftermiddagarne tjenstgör Dolly som modell, balft utsträckt på en ottoman och mel hufvudet stödt mot en kudde. Tant Rachel sitter i ett hörn af ateliern och klip- per remsor till en stor trasmatta, hvilken hon ämnar skicka till en missionär, som fryser om fötterna på Alaskas. Hvarför vill Dolly nödvändigt att tant Rachel skall klippa just medan hon sitter modell? — Detta kan inte Henrik förklara och ej heller tant Rachel. Bildhuggaren enerveras deraf. Att oupphörligen höra: klipp — klipp — gör honom alldeles utom sig. Tant Rachel år inte stort nöjdare dermed än Henrik. Denna stund på eftermiddagen brukade hon taga sig en lur, och hittills hade Dolly aldrig stört hennes hvila. — Hvarför skulle hon göra det nu? Dolly kunde kanske ej sjelf göra sig reda hvarför, men bon ansåg detta vara det bästa. Hon kände instinktmessigt att, trots hennes förakt för förkläden, tant Rachel under dessa téte-ä-téter kunde vara till nytta. Den unga flickans tankfulla och småleende ansigte var nästan atslutadt. Henrik arbe- tade på att gifva blicken dess rätta uttryck. Det var synbarligen ej någon lätt uppgift ty konstnären lät modlöst banden falla. - Nej, jag lyckas aldrig med det! utro-